Det behöver bli öken Av: Johannes Djerf Det var varmt, ja det var olidligt varmt där han gick. Han hade varit ute på vandring i 40 dagar nu. Han var helt utmattad. Och den här dagen var inte direkt svalare än någon av de andra dagarna. Varje dag hade det varit gräsligt hett och på nätterna så hade det blivit helt bläcksvart och riktigt kallt pågrund av att det inte fanns någon växtlighet i denna ödsliga öken, och han förstod varför detta inte var den bästa turistplatsen i skapelsen. Men han visste att det var Anden själv som hade lett honom ut till denna plats och att det fanns en mening med att han var där han var. Men nu gjorde hungern honom påmind. Han hade inte ätit något på 40 dagar och 40 nätter och nu började det bli outhärdligt. Då hörde han en röst. En röst som han visste vem den tillhörde. En gång i tiden hade det varit en av hans egna. Skapad till gemenskap med Gud, med änglar och människor. Men det hade han inte nöjt sig med utan han hade själv viljat bli Gud. Därför hade han fallit igenom alla rymder, ner i alla avgrunder, och som alla som störtas så hade han också tagit med sig så många andra som möjligt i fallet. Den vandrande mannen, Jesus, visste varför han, Djävulen var där. Innan han hade letts ut i öknen så hade han genom dopet börjat sin väg, som skulle gå via törnekronan till korset. En väg som skulle besegra Djävulen, alla ondska och till och med döden. Därför var han där för att fresta honom att ge upp faderns väg."om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd, hörde han Lucifer, säga till honom. Jesus hörde hur magen skrek efter bröd men han visste att det finns något mer, något så mycket större som inte bara kan mätta en människas hunger efter mat utan den andliga hungern efter Gud och svarar att Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun." Jesus visste att den ärkeängel som först kallades ljusbringare nu hade fått sitt rätta namn. Satan, som verkligen berättade vem han var. Han var fiende, åklagaren som ville sätta dit honom, men så lätt skulle det inte gå. Men hans motståndare försökte igen och tog honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren. Hoppa ner, sa han, och bevisa att du är Guds son. Jesus visste att han hade makten att göra det. Djävulen började tro att han hade honom i sitt grepp och citerar ifrån psaltaren. Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten." Men Jesus kände igen sig och han kom ihåg det bud som hans folk som också frestades och var på vandring i öknen, fick för många år sedan. Så än en gång plockade han fram orden ifrån 5 mosebok, denna gång ifrån kap.6:16.
Du skall inte fresta Herren, din Gud. Dessutom så missade djävulen en bit. Det står ju faktiskt att han skall ge sina änglar befallning om dig att bevara dig på alla dina vägar. Och Jesus vägar var Guds vägar, hans faders vilja och det var inte den här vägen, det var kärlekens väg som han skulle gå, för att en trasig värld skulle bli räddad genom att han blöder till döds. Men Djävulen ville inte lyssna och frestar honom en tredje gång genom att ta upp honom till ett högt berg. Där visade han rike efter rike ifrån hela världen och sade Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig. Jesus visste att han en dag skulle ha makten över allt detta, kunde han få den tidigare än det var tänkt? Nae! Den tiden var inte inne, han måste lida först och han ropar till satan Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna. Med de orden visste Djävulen att han inte kunde göra mer. Han gick sin väg och mannen, Jesus, som var Guds egen son omringades av Änglar som betjänade honom. Kan du känna igen dig i berättelsen? Jag kan göra det. För visst har man någon gång lockats av att göra det förbjudna. När mamma och pappa sade åt en vad man inte fick göra när man var liten, så var det som man lockades mest utav att testa. Och det där följer än genom livet på något sätt att det som jag vet är fel, det vill jag göra och det som jag vet är rätt, det har man betydligt svårare för att låta bli handling. Precis som Jesus så frestas vi också av ondskans makter att låta denna världs lockelser och njutningar bli större än Gud. Det är många gånger viktigare för oss att skaffa mat för dagen och mätta våra magar än att Guds ord skall vara det bröd som håller oss verkligen levande i första hand. Bara jag får mitt kylskåp fyllt, golvvärme i hela huset, en fin trädgård och den senaste datorn, så kan vi ta det där med Guds Ord vid ett senare tillfälle. Visst kan vi känna igen oss! Vem har inte någon gång också lockats av makt, i någon skala. Frestelsen i att göra saker på ens egna sätt och inte på Guds sätt. Vi börjar tvivla på att Gud verkligen vill leda oss och börjar istället hitta snabbare lösningar och tro att vi kan själva utan Gud, inte minst när vi upptäcker att andra människor faktiskt lyssnar på en och gör som man säger. Vi blir helt enkelt för upptagna med att fylla våra egna behov, så Gud får komma på en andra plats. Något som ingen utav oss vill tror jag, men sådana här är djävulens frestelser. Han vill att vi ska bli förblindade med sina falska erbjudanden om makt och rikedom, istället för att hålla våra ögon fästa på Gud. Gud vill visa att livet kan vara underbart och att det finns en fantastisk makt att få del utav, men han vill ge oss den på ett sätt som bevarar det goda och inte lämnar någon dålig eftersmak eller förstör livet. Jesus hade makten, men hans tid var inte inne än. Du och jag har blivit lovade att vi ska få det vi ber om, att Gud ska mätta oss med mat och allt det underbara som livet har att ge, men i rätt stund och tid! Men du vet ju hur vi är, Vi vill att allt ska gå så lätt som möjligt och det känner också djävulen till. Det är därför han lockar oss med att få det vi längtar efter utan att vi behöver anstränga oss.
Vi kan jämföra det med hur olika företag vill få oss att köpa saker så snabbt det bara går och hitta de snabbaste lösningarna innan det är försent! Passa på att köpa den här tv:n just nu när det är så här billigt, eller ta inte tid till att gå till banken och låna pengar utan ta det smidigaste sättet och låna enkelt, bara ett samtal bort eller ett tryck på mobilen. Och vi är snabba till att hänga på när vi kanske egentligen borde ha haft de där pengar till annat eller faktiskt tagit tiden att gå förbi banken och fått några ord av vishet istället. Och så är det ofta i vårt kristna liv också. Vi vill ha de snabba lösningarna och tiden och omsorgen som andra människor omkring oss är i behov av ersätter vi istället många gånger med en fin verksamhet och tror att det ska lösa allt. Den tid som vi behöver med Gud under veckan, i vår vardag, tror vi att tiden i kyrkan på söndag förmiddag kan ersätta enkelt. Men det här zappandet gör att vi tappar bort Gud på vägen tror jag och djävulen har fått oss dit han vill. Därför behöver vi som Jesus komma ut i öknen. Nu menar jag inte att vi alla ska ta vårt pick och pack och flytta ut till Afrikas oändliga savanner, men vi behöver låta Jesus ta oss till platser, stunder, då livet vad allt det kan innehålla, får läggas åt sidan för en stund och låta hungern och törsten efter Gud få drabba oss. När ingenting blir viktigare än att söka kraften och hjälpen ifrån honom. Många gånger så hamnar vi i dessa ökenperioder i livet utan att vi själva kanske vill det. Vi möter svårigheter och motgångar som gör att vi känner oss väldigt små och obeskrivligt sköra. Någon kanske har sin stora ökenperiod när man går i skolan eller när barnen har flyttat hemifrån. Någon kanske får uppleva en svår tid av sjukdom eller att någon nära vän eller familjemedlem går bort. Oftast när man hör människor berätta om sådana tunga tillfällen i livet så frågar man många gånger hur de kan ha en tro på Gud fortfarande. Men det märkliga är att de flesta som har mött stora svårigheter i livet kan berätta om hur deras tro bara blivit starkare, och till och med finns det människor som kommit till tro under dessa perioder. Jag mötte en kvinna för en tid sedan som jag inte hade förväntat mig ha en tro på Gud, men som berättade att hon genom allt jobbigt som hon gått igenom i livet har nu en tro på Gud. Det är inte frivilligt, men man har behövt ge upp sin egen stolthet, blivit liten i sig själv och då har Gud fått utrymme. Man har upptäckt att man har en hand att hålla i när ondskan och lidandet drabbar än. Jag tror att dessa prövningar kan komma ifrån Gud ibland. En frestelse som vi pratade om innan kommer aldrig ifrån Gud. Eftersom Gud aldrig kan frestas av någonting så frestar han heller ingen. Men en prövning kan Gud leda oss in i för att hans rike skall rota sig och breda ut sig i våra liv. Det var inte djävulen som tog Jesus ut i öknen utan det var den helige anden som ledde honom ut dit. Fadern visste att hans son behövde det för hans fortsatta vandring till korset.
Men han sände honom inte in i något som han inte skulle klara av, och det gör heller inte Gud med dig. Det finns alltid en förberedd väg ut skriver Paulus i Korinterbrevet. Jakob skriver i hans brev att Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. Så vi skall tränas genom att utsättas för frestelser och genomlida prövningar. Det gör din och min tro uthållig och stark. Därför behöver heller inte våra ökenvandringar vara ofrivilliga alltid, utan vi kan också välja att låta det bli öken i våra liv. Jesus valde att fasta, i 40 dagar och 40 nätter. Han avstod ifrån att äta någon mat för att ingenting skulle bli viktigare än kallelsen som låg på hans hjärta. Och vad innebär detta, att fasta, är det något vi också behöver under vår vandring. Jag tror det. Vi kan slå upp Matt 9:14 15. Med andra ord, så länge som Jesus var hos dem skulle inte hans lärjungar fasta, men när han lämnat dem så räknar Jesus med att de ska fasta. Vilket förstås också handlar om oss som är hans lärjungar i den här tiden. Och då handlar det inte om att vi ska sluta äta för att vi ska gå ner i vikt, vilket är lockande för många i vår tid kan jag tänka mig, utan det handlar om att avstå ifrån något, man ger ett offer till Gud för att mina behov ska bli mindre och Gud ska få bli större. Det handlar om ett tecken i ödmjukhet, att nu vill jag söka dig. När vi läser om fasta i Bibeln så är det ofta inför något speciellt som händer. Inför något viktigt beslut som man ville ha Guds ledning i eller inför något speciellt som Gud lagt på ens hjärta. Ett exempel är Daniel. Så här står det i Dan.9:2-3. Daniel hade läst hos profeten Jeremia att Jerusalem skulle ligga öde i 70 år och blir av detta budskap drabbad av ånger. Han blev påmind om hur han och hans folk inte lyssnat till profeterna och hur de har syndat och gjort orätt inför Gud. Därför vände han sitt ansikte till Gud i bön och fastade för sitt folks skull. Jag vet inte om du har prövat att fasta någon gång. Jag har inte gjort det så många gånger faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag vet att jag gjorde det en dag på bibelskolan för några år sedan. Då jag enbart höll mig till vatten, bön och bibelläsning under hela dagen. Vilket jag kommer ihåg var en oerhört påfrestande dag, men en fantastisk dag då Gud verkligen rörde vid mitt inre. Och det är det som händer när du fastar. Du får mer tid till att be och söka Guds vilja i ordet. Vilket jag vet att vi var och en utav oss behöver. Så detta får bli min utmaning den här dagen till oss. Det kan handla om att göra som jag gjorde, att avstå ifrån mat och bara dricka vatten, juicer eller nyttiga drycker under en dag eller flera dagar. Det kan handla om att avstå ifrån mat och vatten, vilket dock inte är att leka med. Ester utlyser i Esters bok en sådan fasta och då handlar det om tre dagar och tre nätter, mer tror jag inte vi klarar. Eller så kan man dela upp det lite och bara avstå ifrån en viss mat under en period, som Daniel troligtvis gjorde. När han lite senare säger att han avstod ifrån god mat, som kött och vin.
Sedan behöver fasta inte alltid handla om att avstå från mat och dryck. Det kan vara andra saker vi behöver avstå, för att istället ge den tiden till att söka Gud. Jag brukar ibland ta en msn fasta, eller tv eller data fasta, för att jag känner att det har tagit för mycket av mig den senaste tiden och jag behöver ge upp detta för en tid, för att Gud skall få den platsen istället. Detta gör vi inte för att andra ska tycka att vi är bra kristna. I Matt.6: 16-18 efter det att Jesus talat om bönen så läser vi att När ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna. De vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte. så att människor inte ser att du fastar, utan endast din Fader som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. I Handbok för Livet står det När ni fastar ska ni se så oberörda ut som möjligt. Alltså, det är inget vi ska skryta med. Utan det är en sak mellan dig och Gud. Och vi kan välja att fasta på många olika sätt, utifrån de möjligheter vi har. Hälsan, arbetssituationen, vilket är oerhört relevant i vårt samhälle, familjesituationen och inte minst vår församlings framtid här i Törestorp. Ta vara på de tankarna och låt det få gro inom dig den här dagen. För vi behöver var och en på ett eller annat sätt låta det bli öken i våra liv, För att Guds rike ska få bli större. Jesus stod emot de frestelser och prövningar som han mötte under vägen i öknen. Han lät stenarna förbli sten. Och han fortsatte att avstå ifrån att vara den som imponerar. Han avstog från att göra under och att själv dra nytta av dem. Han avstod ifrån att kalla ner miljoner änglar i Getsemane, som han mycket väl visste att han kunde. Han gjorde det för att gå hela vägen till korset för din skull. Glöm inte det, när frestelserna och prövningarna står vid dörren. Du kan med glädje resa dig igen och ta emot hans renhet. Amen!