Reseberättelse från Mumbai, Indien Ansökningsprocess Vi hörde talas om möjligheten att göra psykiatriutplacering i Indien från äldrekursare under våren 2007 och tog kontakt med sjukhuset, King Edward Memorial Hospital, KEM, i Mumbai (f.d. Bombay), via deras hemsida www.kem.edu. Utplaceringen skulle göras i december. Efter viss mailkontakt fyllde vi i ansökan som skickas till sjukhuset och ska innehålla ifyllt formulär Proforma A, med 6 kopior av passet och 6 kopior av rekommendationsbrev från dean/dekanus (f.n. Bengt Järvholm). Dessutom bifogas två checkar på 500 resp. 5000 Rs/pers för att de ska behandla ansökan, dessa ordnade vi via Swedbank. Vi postade ansökan i mitten av sommaren, vilket räckte gott och väl. Sedan måste man ansöka om studentvisum från Indiska ambassaden, vilket kan ta sin lilla tid. Formulär och information finns på www.indianembassy.se. Flygresa köptes i augusti med Finnair. När det gäller vaccinationer och profylax var det två av oss som vaccinerade mot Japansk B-encefalit, några tog tyfoid och femte poliosprutan och de som inte hade fullt skydd mot hepatit A kompletterade det. Inget Dukoral (låg kolerarisk). Hepatit B och TBC har vi fått under utbildningen. I sista stund bestämde vi oss även för malariaprofylax och satsade då på Lariam eftersom det finns klorokinresistens i Indien. I efterhand behövdes inte malariaprofylaxen, och de andra kan nog också ifrågasättas men kan om inte annat ge viss känsla av trygghet. Mumbai Dec 2007: 1 rupee = 17 öre. 1 kr = 6 rupees. Det går bra att ta ut pengar i ATM/bankomat På marknader och i de flesta affärer funkar kontanter bäst. Vi behövde ingen adapter för elektriska prylar, och upplevde inga strömavbrott i Mumbai. Maten var inte så stark som vi trodde (gick utmärkt att äta på kantinen på sjukhuset t ex). Jättemycket tiggare, överallt. Lonely planet är bra. Namnen Mumbai och Bombay används parallellt. Man får ej slänga toalettpapper i toan (varesig det är toastol eller hål i marken) pga smala avlopp som det blir stopp i av papper (och det finns oftast ingen papperskorg). Det finns vattenkran och spolhink på alla toaletter, men oftast inte tvål. Sällan varmdusch (vattnet samma temp som luften) Boende Universitetet har studentbostäder på sjukuset som även utbytesstudenter kan hyra för ca 200 Rs/natt i mån av plats. Vill man bo där är det bra att höra av sig i god tid. Vi valde att inte bo där utan bokade två nätter inklusive airportpickup i förväg på www.hostelbookers.com. Vi valde Hotel Samrat (singhs international, hotelsinghs@usa.net), 250 kr för ett dubbelrum m AC, pickup 50kr. De svarar snabbt på mailen, hotellet var helt okej, det finns internet billigt i foajén. Det som är synd är att det ligger en bit från stan, närmare bestämt 30 min med pendeltåg. Vi bytte sedan till ett hotell i Colaba (centralt, aningen mer backpackers), på hotell Volga II, 120 kr för ett dubbelrum med fläkt (men utan ac), toalett och dusch i korridoren. De hade bed bugs/vägglöss när vi var där och verkade inte så engagerade i att bli av med dem, så försök kolla upp om hotellet ni ska bo på har problem med det. Fråga exempelvis andra hotellgäster.
Colaba Bussar går vid rondellen. Bio finns med filmer på hindi. Marknad (även söndagar). Gateway of India vi gick dit en söndag och blev överfallna av indiska turister som ville fota oss och ha pengar, annars fint. Många restauranger, även västerländska (Leopold, Mondegar, Barista, Xpress sports bar, McDonalds). Iway Internetcafé briljant, billigt ringa hem med IP-telefoni. Blekansikten råkar ut för bollywoodraggare (folk som vill ha med dig till film- och tvserie-inspelningar, bröllop med mera) vilket kan vara en rolig och spännande upplevelse. Det tar hela dagen i anspråk, oavsett vad de säger kommer man hem sent på kvällen, och det är mycket väntan och dödtid på inspelningen men det kan vara trevligt att prata med andra statister eller läsa bok. Man behöver inte vara rädd. Transport Vägens hierarki: längst ner i näringskedjan finns fotgängaren, därefter kommer cyklisten, rickshaw, bil och taxi, lastbil, buss och kung i trafiken är kon. Alla stannar för kon, men bussen åtnjuter också respekt och har fördel av sin storlek, och är därmed säkrare än taxi. Vänstertrafik, hetsigt tempo. Vi märkte bara av ficktjuvar en gång, trots att det är så mycket människor och så trångt. När ficktjuvarna kom märktes det att det blev en annan stämning och de stod väldigt tajt intill oss som vi inte känt att någon gjort innan indierna har generellt varit väldigt bra på att hålla avstånd. Men, håll koll på väskan och ha gärna en som inte går att skära hål i med rakblad. Taxi: bestäm priset innan du sätter dig i taxin. Riktlinjer för pris är svårt att säga eftersom det beror på sträcka, men i snitt betalade vi 40 Rs = 7 spänn, för oss fyra, för en resa på 10-15 min. Från flygplatsen till Colaba, ca 1 h, kostade det 350 Rs. De kommer att försöka lura dig föreslå ett pris själv om du har möjlighet. Ibland nekar de en körning. Det beror på att det är för kort eller för lång sträcka att åka, eller att det är åt fel håll. De har inga säkerhetsbälten. Chaufförerna vägrar erkänna att de inte hittar be dem köra till nåt känt landmärke. Taxi finns överallt hela tiden. Buss: Pris ca 9 Rs = 1,50 kr. Gå till en busshållplats och fråga på varje buss om den ska dit du vill (ex KEM hospital). Busschauffören och bussvärden (som tar betalt), det är de som har koll, även om indier runt om kommer att försöka hjälpa dig på gott och ont. Bussen står vid hållplatsen mindre än 15 sekunder, man måste vara ruggigt snabb på och av. Bussvärden säger till när ni ska av (i alla fall om ni ser förvirrade ut). Under rusningstrafiken efter halv fyra tar resorna dubbelt så lång tid som på morgonen. Bussarna går ofta, i all fall om man står vid en stor hållplats och ska till ett stort ställe. Colaba-KEM 25-35 min dit, 40-75 minuter hem. Man får se mycket av Mumbai! Tåg: Pris: 2:a klass 4-8 Rs = 1 kr, 1:a klass 10x dyrare och enda skillnaden är lite mindre trångt i vagnen. Köp biljett i luckan på tågstationen innan. Det finns kvinnovagnar Korta stopp, var beredd att tränga er på och av. Tågen går ofta. Rusningstrafiken är kl 16-20, galet mycket folk. Spännande, får träffa vänliga människor, försäljare, tiggare och transvestiter. Indier Gemene indier kan inte engelska eller förstår inte din dialekt och vice versa. De som kan engelska är generellt väldigt hjälpsamma. Det är oartigt att inte kunna svara, så de svarar nästan alltid något (även om det inte är helt sant) fråga flera personer och ställ öppna och inte ledande frågor! Indier håller avstånd (som nämnt) om det känns tajt och trångt - var misstänksam, håll koll på dina grejer (de kan skära igenom tygväskor med rakblad).
Vårt intryck är att indier inte har någon tidsuppfattning de vet faktiskt inte hur länge två/tio/40 minuter är. Sjukhuset Innan praktikens början måsta avgiften betalas. Detta görs på ett kontor i närheten av kantinen, det kan ta sin lilla tid att hitta dit och fylla i alla papper (ha pengarna redo så går det lite snabbare). Det underlättar även om man har med sig sitt bekräftelsemail som universitetet i Mumbai skickar ut då de godkänt ansökan. Vi var där dagen innan vi började vilket kan rekommenderas. (spar kvittot därifrån och ha med det på praktiken) På sjukhuset gäller vit rock men ingen särskild klädkod i övrigt. Tunnare rockar än de vi har i Sverige finns att köpa på gatan utanför sjukhuset för ca 30kr. Det är skönt i hettan. Läkarna och läkarstudenterna men bara ett fåtal patienter kan engelska. Det var stor variation mellan olika läkare hur mycket de översatte och förklarade. Läkarstudenterna strejkade de första dagarna vi var där, och det kan vara svårt att få dem att översätta även när de finns på plats. Det bästa är att försöka följa någon av de läkare som inte verkar ha något emot att översätta och vars engelska går bra att förstå. Ronder och journalskrivande görs på engelska, att sitta så man kan se vad läkaren skriver är ett tips. Och passa på att prata med de patienter som kan engelska. Ta gärna med en bok/anteckningar att ha i rockfickan att läsa under de hål som blir under dagen eller då det är moment som du ej får översatt. På sjukhuset har de 6 dagars arbetsvecka och de är noga med närvaron, var beredd att förklara att vi har 5 dagars arbetsvecka eller gör som vi gjorde, var på praktiken 6 dagar/vecka och avsluta den några dagar tidigare om ni inte vill vara där några extra dagar. Lunch köps gott och billigt i cantinen, ca 15 kr för 4 personer. Låsbara skåp fanns att låna vilket var mycket praktiskt. Toaletterna, det finns ej toalettpapper eller tvål. Ta med själv om du vill ha. Vad du bör veta är att du ej får slänga det i toaletten pga. risk för stopp, utan får slänga det i närmaste papperskorg, som inte alltid är så nära. Foto, det är inte tillåtet att fotografera på sjukhuset/universitetet, tillstånd ska sökas hos dekanus (det är tydligen mycket svårt att få tillstånd därifrån), vi frågade istället professorn på psykiatrin och fick tillstånd av henne att fotografera på området. Praktiken Personalen på psykiatrikliniken är uppdelad i två halvor som sköter om hälften av patienterna vardera. När den ena halvan har OPD (öppen mottagning) så har den andra ward (avdelning) och vice versa. Det finns även en del av psykiatrikliniken som har hand om missbrukspatienter. Under vår praktik roterade vi på dessa tre enheter. Deaddiction drogavvänjningskliniken. Har inneliggande patienter som skrivs in tillsammans med anhörig. Det vanligaste är att patienterna lider av alkoholmissbruk men även andra missbruk förekommer. Under vår praktik var det enbart manliga patienter. Var annan dag har deaddiction mottagning för öppenvårdspatienter. Deaddiction har även ett eget labb för att analysera intox-prover, och vi fick en genomgång av labbet med labbassistent. På deaddiction hålls även droginformationsträffar och yoga-klasser.
OPD Börjar på utsatt tid! Läkarna och kandidaterna sitter tätt packade I små bås och patienterna väntar utanför. Patienterna ropas in och får tid med underläkare i ett par minuter. Här finns ingen avskildhet men i gengäld hinner läkaren träffa väldigt många patienter. Här är det viktigt att du ser till att hamnar med en läkare som översätter åt dig eller att läkaren har en kandidat som kan översätta. På eftermiddagarna hålls undervisning för patienter och anhöriga om anorexi, sexproblem, självskadebeteende mm. Ward Kommer sällan igång på utsatt tid. Först börjar underläkarna att ronda och så tar de det en gång till när överläkaren kommit. Se till att sätta dig uppe runt själva rondbordet så att du hör vad läkarna säger och kan fråga. Under ronden utförs ECT-behandling rummet i bredvid, vilket är intressant att vara med på. Det tolkas även EEG. Marika Åhre Fanny Östlund Kristina Dahlqvist Anna Bengtsson
Packlista Vi har använt: Flytande tvål Schampo Handsprit Nässpray Loperamid Kortisonkräm Lariam (verkar inte ha behövts) MyggA (inte jättemycket) Bafucin Åksjuketuggummi Antihistamin Ciprofloxacin (kostar en tia på apotek i mumbai) Alvedon Ibumetin Toapapper Potatisskalare Sked Mugg Skavsårsplåster Täcke (ex sarong, badlakan) Armékniv/kniv Näsdukar Öronproppar Ögonbindel/sovmask Sportbehå Linne (det är okej att visa axlarna) Shorts (även tjejer får ha, men inte jättekorta) Indiska kläder salwar kamiz och churidar kamiz (från 50 kr, smala eller baggy byxor utan fickor, tunika med slits till höften, sjal) Tvättmedel (och lokala tvättgubbar dhobi wallahs, 15Rs per plagg=2,50kr) Ansiktstvätt (det är oerhört smutsigt och smogigt i Mumbai) Anteckningsbok och penna Gemensam börs: alla la samma summa pengar i börsen som vi sen betalade allt gemensamt ur (transport, käk) Vi har inte använt: Sockar Paraply Joggingskor Jacka (Läkarrock finns att köpa tunna, korta vid sjukhuset, ca 25 kr) (Solskyddsfaktor bara lite lite i ansiktet, men det är otroligt smogigt, solen når knappt ner)