Diverse småtips 1. En praktisk ankarbox För den som inte har någon stor båt med inbyggd ankarbox är denna lösning mycket praktisk. Ankarboxen görs av en (kasserad) vattendunk där man skär upp ett hål enligt bilden. Ankarboxen ger plats åt en dragg på 7,5 kilo och en fyra meters kätting fäst vid en 10 mm ankarlina på ca 20 meter. Den lösa ändan av ankarlinan knyts fast i dunkens handtag. Man får då ett "paket" som är lätt att stuva (under i aktertoften), lätt att ta fram och lätt att bära med sig t.ex. fram till fören av båten för att ankra på svaj. Skulle någon olycklig gast tappa det hela över bord så flyter den före detta vattendunken uppochned. Man kan då lätt få tillbaka sin dragg. Jag har även ett andra ankare. Det är ett Breeze på 7,5 kilo som jag förvarar i den sk garderoben längst fram i förpiken. Till det finns en kätting på fyra meter och 35 meter 14 mm ankarlina. Jag har kommit fram till att just detta ankare tar säkert på de flesta bottnar. Tryggt om du vill ankra på utsatta ställen eller lämna din båt på svaj och kanske lämna den för flera dagars utflykter på landbacken. Sidan 1(6)
2. Nya skot och fall Det är ju inte konstigt att vissa ting slits på en 30 år gammal båt och behöver bytas ut. För mig började det med fockskotets båda clamcleat. Räfflorna hade nötts ut och nöp helt enkelt inte längre fast linan: Den gled ut när vinde friskade i. Clamcleaten är i original av en ovanlig typ vad gäller avståndet mellan fästhålen. Denna typ var svår att få tag på och jag ville ogärna borra nya hål i båten. Lösningen blev helt enkelt att att köpa ett nytt fockskot med en diameter av 10 mm diameter i stället för det gamla på 8 mm. Det fungerar perfekt. De båda clamcleaten för fallen bytte jag däremot ut för många år sedan mot en dubbel vinschavlastare som bilden visar. (De gamla hålen passade glädjande nog exakt i det här fallet.) Avlastare är mycket bättre att att jobba med och framför allt fick jag fallen att löpa smidigt under sprayhooden. Det jag dock inte tänkte på då var att fallen då kom lägre och så långsamt frasades sönder mot en skarp kant på skjutluckans aluminiumlist. Fallen och storskotet var dessutom frasiga på andra ställen så jag bytte ut alltsammans. Fallen i 8 mm dyneema. storskotet, också 8 mm, med polyesterull utanpå som är skönt att hålla i. (Kostnaden blev ca 1800 kr totalt på Hjermans.) Sidan 2(6)
Det är ju lättast att byta fallen när masten är fälld. Med rest mast får man trixa lite med ett snöre och tänka sig för så att man inte måste fälla masten i alla fall! 3. Ny tätningslist för däcksluckan Däcksluckan var en källa till olust. Vatten droppade in vid skyfall eller vid överbrytande sjö. Den gamla tätningslisten höll helt enkelt inte tätt. Jag skruvade av luckan, rev bort den gamla listen och tvättade rent med Aceton. En ny gummilist på 10x20 mm införskaffades. Jag limmade små runda plastcylindrar i hörnen som listen fick följa. När ändarna möts gjorde jag som den sista bilden visar. Jag använde Sikaflex för att limma fast listen. När jag var färdig kom jag på att kontaktlim nog hade varit mycket bättre och smidigare att arbeta med. Nu klarar min Albin 57 undervattensläge! Sidan 3(6)
4. Kombinerad rufflucka, ventil, skärbräda och hylla Ibland kan nederlag vändas till kreativ utveckling. Det började med att jag köpte en bandslip. Samtidigt behövde ruffluckorna fräschas upp. Den undre hade ett ventilgaller av metall som jag skruvade av. Idiotiskt nog använde jag sedan bandslipen på luckan. Det dröjde inte många sekunder innan jag fläckvis slipat igenom det första lagret i plywooden. Var ruffluckan förstörd nu? Jag provade med att sätta några teakribbor över skadan. (Bitarna hade jag hittat i en sopcontainer.) Jag blev så nöjd med resultatet att jag i bara farten löste problemet med att förvara ruffluckorna när de inte används med en cord som bilden till höger visar. Plywooden hade ett hål och jag gjorde ett spjäll för att kunna stänga och öppna ventilen. Jag sågade till detta spjäll av en skärbräda. Nu hade jag per automatik också en skärbräda. Spjället/skärbrädan kan också användas som en liten hylla där corden håller sakerna på plats vid sjögång. Man vänder då ruffluckan ut och in. Står man i byssan och lagar och severar mat och dryck till gastar vid bordet i sittbrunnen kan den kombinerade ruffluckan-spjälletskärbrädan-hyllan naturligtvis även användas som bardisk. Ska det vara något mera innan vi stänger baren? Sidan 4(6)
5. Att låsa båten Är du rädd för att få obehaglig påhälsning när du sover? Sätt då en vanlig cykelpump mellan skrovet och och skjutluckan som bilden visar! Luckan blir då omöjlig att öppna utifrån. (Fjädern i pumpen håller den på plats.) För att låsa när man lämnar båten tillverkade jag en låsmanick enligt bilden ovan till vänster. Skjutluckan fick ett handtag och ruffluckan ett sk surrningsfäste. Jag låser ruffluckan och aktertoften som följande bilder visar med hänglås. (Här gjorde jag ett misstag som inte lät täckplåten på låsmanicken gå ner över hänglåset. Det hade då varit svårare att knipsa av hänglåset med en bultsax.) Sidan 5(6)
Jag har en avtagbar kompass och när båten är låst förvaras den förstås inne i båten. När jag kommer och låser upp båten placerar jag låsmanicken med hänglås och nycklar i det tomma kompassfästet. Ska jag dessutom segla iväg åker kompassen ut och låsmanicken in och hängs på en krok i ruffen. Vad är då vitsen med dessa procedurer? Jo jag vet inte om jag riktigt kan förklara hur men faktum är att jag aldrig låser in nycklarna i ruffen och glömmer aldrig att ta in kompassen när jag lämnar båten. Bra när man börjar bli gammal och glömsk. Sidan 6(6)