Anton Sörlin och Sörgården Sörgården och Folkhögskolan från Nynäsvägen. Villan till vänster byggdes av Anton Sörlin i mitten på 30-talet. Huset med gaveln mot fotografen är rektorsbostaden, den delvis skymda är en byggnad med lektionssalar och bostäder. Byggnaden till höger är den ursprungliga byggnaden från 1904 som uppfördes som bostad och mottagning för provinsialläkaren innan det blev skolbyggnad. De två mittre byggnaderna nyttjas i dag av ortens pensionärsföreningar. Anton Sörlin, f. 1891 i Östersund, fil.lic. och folkhögskolelärare kommer 1925 till Västerhaninge som hyresgäst på Apoteket med sina föräldrar. År1934 köpte han Ribby 2:91 av Herman Olsson i Ribbylund. Här byggde han och hustrun Elsa en villa som de länge drömt om. Detta är väl och humoristiskt skildrat i hans bok Villa på landet från 1959. Makarna hade adoptivdottern Vanja, född 1936.
Anton Sörlin 1891-1961 Sörlin var botaniker och älskade Gullringskärret där det fanns unika växter, kring vilka han kunde utveckla långa föredrag. Han var välkänd och aktad på bygden och bl.a. i många år ordförande i föreläsningsföreningen och kunde med sin stora kontaktyta engagera intressanta gästföreläsare till folkhögskolans gymnastiksal. Sten Bergman berättade med knarrande röst om sina resor till Nya Guinea och Rolf Blomberg om sitt upptäckarliv i Sydamerika, för att nämna några. Även andra kända och populära profiler, som Lennart Hyland och Nils Erik Bæhrendtz, lockades till Västerhaninge. Anton Sörlin bodde i sin Villa på landet i Västerhaninge tills han avled 1961. Denna villa köps på 60-talet av Johan Nordén som tvingas se sin egenhändigt byggda villa på Kyrkvägen rivas inför byggandet av Västerhaninge Centrum.
Sörgården 2015, tillhör numera kommunen liksom övriga f.d. Folkhögskolan. Läs gärna här Lars Olof Perssons artikel om Anton Sörlin. Anonym djurvän för 100 år sedan Gillets idoge arkivforskare Anders Numan finner ofta små pärlor i det dammiga Stadsarkivet, se här!
Plågad häst vid Fors För nästan exakt 100 år sedan registrerade kronolänsman Wahlroth i Mulsta denna inkommande skrivelse i sitt diarium. En sann men anonym djurvän har sedan länge noterat att en stackars häst i Fors tvingas slita ont trots en svår skada. Man kan nog ana att anmälaren länge slitit med frågan och kommit fram till att en direktkontakt med hästägaren inte skulle vara lämpligt. Kanske är det en granne i byn? Eller en släkting?
Knappast den aktuella hästen! När han/hon väl fattade pennan var det följaktligen självklart att anmälan var anonym och underskriven en Hästvän. Walroth ser till att fjärsman Kruth (härligt namn på en fjärsman) i Tungelsta får anmälan på sitt bord för utredning, tyvärr kan vi inte redovisa resultatet. Den utpekade bonden är troligtvis arrendatorn på Fors 3, ungkarlen Karl Magnus Andersson, som i november 1909 kommer från Alvsta och brukar den gård som i folkmun kallades Petter Magnus. Petter Magnus, eller Per Magnusson, hade avlidit året innan och änkan har skött gården med drängar men arrenderar nu ut. Han blir kvar på Fors till sin död 1919 vid 61 års ålder. Denna Forsgård köps 1919 av hovjägmästaren Helge Ax:son-Jonson på Berga kommer senare att användas som scoutgård. Läs gärna om det s.k. mjölkkriget på Fors mellan hovjägmästaren och scoutledaren Ragnar Numan. Tidstypisk 40-talsbild, eller kanske
sent 30-tal? Tre Västerhaninge-gentlemän på stationsplanen på 40-talet. De tre herrarna som stolt poserar framför några förkrigsbilar är fr.v. Göte Karlsson, son till Axel Millimeter Kalle Karlsson, bodde tillsammans med fadern och några ogifta systrar på Tungelstavägen. Han arbetade som snickare/timmerman på Berga och sina sista verksamma år på Haninge Bostäder. Hade stort engagemang i idrotten. Förblev ogift och avlider i Västerhaninge 2001. Mannen i mitten är Bertil Johansson, kallad Jägarn, son till trädgårdsmästaren Karl Johan Johansson på Kullen i Håga. Arbetade hos fadern, senare vägarbetare och på senare år känd i samhället som lite av en uppfinnar-jocke. Som vi förstår jägare men också fiskare, drog upp mer eller mindre ätbara gäddor i Öran och andra skogssjöar som såldes till ortsborna under krigsåren. Han var född 1904 och avlider ogift på Kullen. Den tredje mannen är John Elof Wester, kallades märkligt nog Harry. Han var bl.a. chaufför åt provinsialläkaren Erik Tretow. I bakgrunden t.v. skymtar ett märkligt fordon, någon form av militär ersättning för buss, en kur på lastbilsflak för transport mellan Berga/Hårsfjärden och stationen?
Om det finns historiskt bilvetande bland läsarna, hjälp mej med bilmärken och årsmodeller, står det Cadillac på kylarn på bilen till höger? Livet i Tungelsta by Lantbrukaren Gustaf Jakobsson i Vadet skrev 1970 ned lite minnen för att kommande generationer skall kunna få en inblick i hur förhållandena var hos bönderna i Tungelsta by under de senaste århundradena Han var då 90 år gammal, född på gården och son till häradsdomaren Anders Erik Jakobsson.
Storgården i Tungelsta på ett vykort från 1890-talet. Han skriver bl.a.: En del av de yngre innevånarna i Tungelsta hade på grund av sitt vilda uppträdande för bortåt 150 år sedan ett dåligt anseende, och långt utanför socknen kallades de för Tungelsta Vargar! När bönderna från Sorunda, Ösmo, Västerhaninge och Österhaninge skulle till Stockholm för att omsätta sina produkter i penningar var det ett rörligt liv på vägarna. Väster- och Österhaningeborna höll i allmänhet en stund vid Länna gästgivargård, där förtäring fanns att tillgå för dem som så önskade Med ett så stort antal vägfarande blev det oenighet med slagsmål som följd, varvid en man en gång blev dödad. Flera förolyckades vid dikeskörningar, och efter 1901 dödades även några av tåget vid järnvägsövergångarna.
Vadet, Karlsrovägen, gåramålning av Olle Olsson, Hed Olof år 1917. Tillhör Anna Greta Ljungström, Tungelsta. Vill du läsa mer om gåramålaren Olle Olsson, klicka här! Flygfoto av Thorsten Nilsson ur Gillets arkiv.
Här kan du läsa Gustaf Jakobssons berättelse Tragedin i Lännaskogen 1941 Den här minnesstenen över en 17-årig yngling från Bromma står i skogen väster om Länna industriområde. Den numera svårtydda texten lyder: Eleven vid Bromma Läroverk Lennart Wikholm 17 år gammal slöt här den 26 oktober 1941 sin idrottsbana.
Foto: Flickr, Kenny Lex En orienteringstävling i markerna väster om Länna hösten 1941 fick en tragisk avslutning. Den 17-årige eleven Lennart Wikholm, elev på Bromma läroverk, saknades efter avslutad tävling på söndagsmiddagen. Funktionärer och tävlande sökte igenom den mycket besvärliga terrängen utan resultat och man kallade på polis som ordnade skallgång men inte heller denna styrka lyckades finna den saknade. På måndagen uppbådades en styrka på 400 personer men inte förrän dagen därpå fann man den saknade liggande död på en klippa. Provinsialläkaren Dagulf i Huddinge kunde konstatera att han avlidit av köld och utmattning och varit död i ett dygn då han hittades. det ser ut som om Wikholm förirrat sig på ett eller annat sätt, tappat karta
och kompass, hasat nerför klipphällar och slagit sig, dock ej i huvudet, och slutligen utmattad lagt sig på berget för att vila och somnat av utmattning. Dåligt klädd som han var hade den starka kölden därefter gjort sitt. Enl, uppgift på Flickr från fotografen Kenny Lex ser koordinaterna i RT 90 ut så här: N 59 12.213 E 018 06.755 Läs här artikel i Svenska Dagbladet 1941 Viktor Pettersson, folklivsskildrare på Södertörn.
Viktor Pettersson gav 1934 ut skriften Sägner och Minnen från Södertörnsbygden Författaren till boken Sägner och minnen från Södertörnsbygden, Viktor Pettersson, var född den 30 juni 1874 på Valsjö gård i Ösmo.
En raritet, finns den i bokhyllan? Här finns många härliga skrönor! Sin tidiga barndom och ungdomstid tillbringade han på Vansta där fadern var statare. I vuxen ålder brukade han under ett par år Klockargården och bodde åren 1892-1911 på Mellanberg under Vansta. Sistnämnda år gifte han sig och flyttade då till Nynäshamn, där han verkade till sin död den 19 mars 1951. Viktor Pettersson var en äkta son av Södertörn, den bygd han älskade och vars kultur och befolkning han lärde känna kanske bättre än någon annan av sina samtida. Hans ungdom kom att sammanfalla med en intressant brytningstid mellan gamla folktraditioner och samhällets nydaning. Vad denna tid skulle
komma att betyda för den äldre kulturen stod redan tidigt klart för honom. Tanken, att försöka rädda till eftervärlden något av hembygdens gamla kulturskatter, innan dessa för alltid gått förlorade, mognade och blev ledstjärna i hans liv. Redan som barn hörde han de gamla folksägnerna berättas och folkvisorna sjungas. Som vuxen, när han under några år som gårdfarihandlare färdades mellan stugorna i bygden, nedskrev han allt av intresse som han hörde av äldre sockenbor. Så småningom blev han ägare till ett ovärderligt hembygdsarkiv, handskrivet och senare av honom sammanfört till bundna bokband. Bland dessa finner man bl. a. gårdsbeskrivningar, sägner, ordstäv, gåtor, ramsor och ett register över traktens dialektala uttryck. En del av sina uppteckningar har Viktor Pettersson utgivit i boktryck, 1932 Folklivsskildringar från Ösmo och 1934 Sägner och minnen från Södertörnsbygden. Under sina vandringar i bygden samlade han en ansenlig del äldre bruksföremål, vilka han sedermera egenhändigt katalogiserade och skänkte till Sotholms härads hembygdsförening såsom en grundplåt till bygdens eget museum. Han var initiativtagare till bildandet av Sotholms härads hembygdsförening. För sina mångahanda insatser för den gamla kulturens bevarande i sin födelsebygd tilldelades Viktor Pettersson 1939 Södermanlands hembygdsförbunds silverplakett och valdes samtidigt till hedersledamot i Sotholms härads hembygdsförening. Här kan du läsa några kortskrönor från Österhaninge. Mina år på Berga Lantbruksskola Nils Petersson på Skarplöt berättar.
Lantmästaren Nils Petersson, född 1922, kom till Västerhaninge 1944 som lantbrukselev på Berga. Han blir kvar i samhället då han 1946 gifter sig med dottern på släktgården Skarplöt, Fors 3, den nordligaste av Forsgårdarna, Anna Britta Lindström. I verket Gods och Gårdar i Södermanland kan man läsa att Skarplöt varit i släktens ägo sedan 1731. Efter några år ute i landet, bl.a, på Uddeholms lantbruk i Värmland, köper makarna Petersson gården av Erik Lindström, Anna-Britas far år 1962, och verkade som fritidsbönder fram till 1973. Nils arbetade på Svenska Fläktfabriken men man satsar nu helt på jordbruket och bl.a. utökar djurbesättningen för mjölkproduktion.
Anna Britta Petterson, född Lindström 1927, är dotter till Erik Lindström, välkänd och aktad bl.a som kommunpolitiker och med stort engagemang i lantbruksrörelsen. Nils, med gedigen lantbruksbruksutbildning till lantmästare, bl.a. på Berga, och Anna Britta brukar framgångsrikt Skarplöt fram till år 2001 då sista skörden bärgas och markerna utarrenderas, redan 1990 har sista mjölkkon lämnat den anrika gården med den vackra mangårdsbyggnaden. Nils och Anna Britta bor kvar på gården 2015.
Skarplöt från öster. Läs Nils Peterssons berättelse om Bergatiden här Stock Car i Handen på 50-talet
Klart för start, nån gång i mitten på 50-talet Efter speedwayepoken på Södra Motostadion kom en ny gren av motorsport till Handen, Stock Car. År 1954 var det premiär och under några år framöver blev det nya flugan, åskådare i tusentals tog sig till banan för att beskåda denna spektakulära form av biltävling där nästan allt var tillåtet. Man byggde om och förstärkte amerikanska förkrigsbilar för att få en viss form av säkerhet för förarna. Arrangörer var Vendelsö MK, stora i Stockholmstrakten på den tiden inom motorsport, Ett flertal lokala tävlande deltog, familjen Swéden som då hade Gulfmacken i Handen och fd slaktaren från Västerhaninge, Adolf Vidlund blev publikfavoriter. 1955 spelade man in en Åsa-Nissefilm här, naturligtvis vann den klurige smålänningen det racet. Han hade ju uppfunnit ett raketbränsle för bilar
Tävlingssekvenserna spelades in på Södra Motorstadion Gillets Olle Flodby skrev ner lite inhämtade fakta som publicerades i MittiHaninge 2008, se den artikeln här:
Lite om Wenner-Gren på Häringe Axel Wenner-Gren (1881-1961) svensk finansman. Skapade en stor förmögenhet bl.a. via Elektrolux men misslyckade investeringar i Kanada och felaktiga satsningar på datorer förde honom mot konkurs. Här med hustrun Marguerite Gautier (1891-1973), amerikansk operasångerska. Lennart Andersson i Fredriksborg berättar
Lennart Andersson på verandan på Fredriksborg Lennart Andersson (1930-2011) bodde sitt liv i de södra delarna av kommunen, i Häringetrakterna. Hans sista hem blev den gamla handelsboden i Fredriksborg som han byggde om till en fantastisk bostad med en hobbyverkstad av rang. Halva det stora vardagsrummet lät han inreda med en vacker och väl fungerande modelljärnväg! Han var mycket intresserad av och engagerad i sin hembygd och har bidragit med mycket material till Haningegillet, I en artikel i Glimtar från 2003 berättar han för Inga Offerberg om livet på Häringe på Wenner-Grens tid. Här några utdrag, länk till artikeln i slutet på inlägget. Då det var dags för kalas, anlände Wenner-Gren till Stockholm på sin lustjakt Southern Cross. Besättningen, som var av olika nationaliteter, anlände till slottet i förhyrda bussar. Majstång restes och barn och vuxna lekte ringlekar. Gårdsfolket och besättningen bildade var sitt lag och tävlade mot varandra i dragkamp, säcklöpning och i att bära potatis. På en sådan fest, jag var väl i 7-8 årsåldern, blev jag våldsamt skrämd av slottsfrun Marguerite Wenner-Gren. Hon kom emot mej och ville ta tag i
mej med sina blodröda naglar, men jag gallskrek och trodde att häxan ville röva bort mej. Han beskriver Wenner-Gren som mycket stilig, rakryggad, välklädd och korrekt. Hans hustru Marguerite tyckte om att klä sig i starka färger men gick i vardagslag omkring i något slags pyjamas och såg då inte så elegant ut, Många välkända personer gästade Häringe, och en av dem var som bekant Greta Garbo, som hade sitt sovrum i ena gårdsflygeln. En gång trillade Lennart ner i Garbos säng, medan han höll på att koppla in en kristallkrona. Tyvärr låg inte Garbo i sängen. I flygeln fanns också, förutom personalens sovrum, en bowlingbana. Bland gästerna på de årliga kräftskivorna minns jag Richard Burton, Elizabeth Taylor och Jussi Björling. Särskilt intryck gjorde Alfred Krupp von Bohlen und Halbach, därför att han hade en Karman Ghia. Senare köpte jag mig en likadan bil, dock i något sämre skick. Hushållet på slottet förestods av John Carlsson, kallad Hov-Kalle. Enligt Lennart gick han alltid omkring med en tub Karlssons klister, redo att klistra tillbaka flisor och annat som lossnat. Till de stora festerna kom extra personal ut från det Wenner-Grenska hemmet i Stockholm.
Hovmästaren Carlsson framför ett porträtt på slottsfrun. Lennart berättar också lite om skolgången i Östnora skola, om förvaltaren Beronius som hade Hitler och Göring på väggen i gårdskontoret och om kapellvaktaren Georg Fredén. Läs hela artikeln här! VIF-juniorer 1963 inför en resa till Ängelholm och Helsingör. Efter ett varv på FB har vi nu komplett namnlista, tack alla som hjälpt till, ffa Jan-
Åke Åkerberg: Övre fr vänster: Kjell-Ove Andersson, Gunnar Karlsson, Bengt Börjesson, Arne Wikström, Leif Petttersson, Christer Arvidsson, Per Erlandsson, Åke Erlandsson, Bo Hedström, Göran Bengtsson, och Olle Stjernberg. Nedre fr vänster Gert Österberg, Jan-Åke Åkerberg, Ove Runeborg samt Dan Granzell.