[Något på riktigt] Av: Johannes Djerf I söndags så träffades vi ledare på lägret för att förbereda allt och be för varje tonåring och deras väg tillsammans med Jesus. På kvällen firade vi nattvard tillsammans, Kvällsmåltid som det heter egentligen på ren svenska eller snäfsnitjoff som det heter på ryska. Nae, det gör det, jag vet inte vad det heter faktiskt på ryska men det är Herrens måltid som det handlar om. Något som jag har firat många, många gånger. Det har nästan blivit en vana att i alla fall minst en gång i månaden dela nattvarden med andra, oftast här i församlingen. Men när något blir en vana så vet ni att det ibland är väldigt lätt att inte tänka så mycket på det man gör. Man bara gör det liksom för att man ska eller brukar göra det. Och den här kvällen så kändes det väl så också till en början. Det var god stämning i kyrkan och nattvard brukar höra till sista kvällen innan tonåringarna tågar in på gården med allt det fantastiska som ni har! Så när det var dags för min bänk att resa på sig så reste sig även jag av god vana för att ta del av nattvarden. Men på vägen fram här utan att jag var förberedd det minsta på det, så kom det som en varm dusch över hela mig av Guds närvaro, i en enda sekund. Helt oförberedd. Jag kände verkligen hur Jesus var där. Hela kroppen fick sånt där härligt knottrigt över sig ni vet och tårarna kom. Och Jesus fick än en gång visa för mig att det är något speciellt med denna måltid. Det är inget vi bara gör för att Jesus en gång sa att vi ska göra det, utan det är något som är på riktigt, något levande. Och vad detta innebär mer, tänkte jag att vi ska prata om lite mer nu För att få en bakgrund till allting så börjar vi i ett litet rum någonstans i Jerusalem för nästan 2000 år sedan. Människorna som var samlade här skulle snart fira den allra viktigaste och största glädjemåltid en jude kunde fira. Det var påsk och helstekt lamm, bröd och vin och örter och till och med ägg, fanns framdukat på bordet. Men än så länge hade inte festen riktigt kommit igång. Det låg mer en mättnad tystnad över rummet, ni vet en sådan där tystnad när man varit med om något som berört en på djupet och man har inga ord att förklara för någon annan vad man upplevt. Tror ni känner igen den känslan. Och det var en sådan tystnad som berättade om vad dessa människor, lärjungarna till Jesus precis varit med om.
De hade kommit till den här platsen för en stund sedan en efter en och upptäckt att det inte fanns någon på platsen som tvättade deras fötter, som det brukade. Ska jag behöva tvätta fötterna själv? Ska jag ta av mig manteln och bete mig som en vanlig slav och tvätta allas fötter? Nej, det är inte min sak. Jag är ingen slav. Jag är ingen fottvättare. Hade de alla tänkt samtidigt som de försökte räkna ut var Jesus skulle sitta och letade efter en så bra plats som möjligt. Tvättbunken hade stått orörd till dess att Jesus till sist kom in i rummet. Han hade tittat på vattnet och sedan på lärjungarnas smutsiga fötter. Den blicken glömmer de aldrig. Skulle någon ställa sig upp och tvätta mästarens fötter? Ingen rörde sig, det var ju inte deras uppgift. Men, Plötsligt så hade Jesus själv rest på sig, gått till vattenkaret och tagit av sig manteln. Han hade tagit upp handuken och satt den i bältet, precis som tjänarna brukade göra. Han hällde upp vattnet och började tvätta deras fötter en efter en. Och nu var Tårarna svåra att dölja när smärtan och ångesten kommit över dem. Herre, du skall inte tvätta mina fötter hade Petrus sagt när Jesus mött hans ögon. vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det Om jag inte tvättar dig har du ingen del i mig, hade Jesus sagt med sina varma ord så som bara han kunde säga och så tvättade han Petrus fötter, och så hade han fortsatt till dess att alla var rena. Känslorna var överväldigande. Han som var mästaren, hade precis visat sig vara deras tjänare. Förvirrande och konstigt på något sätt, men ändå känslor av frid fanns runt bordet där de nu satt. Tystnaden bröts av Jesus själv som vill förklara vad det är som han precis gjort. Vi läser joh.13:12-17. Jesus visade att det han precis hade gjort för dem skulle vara ett exempel för att de skulle fortsätta vara varandras tjänare. Alltså ingen var bättre på något sätt än den andre. Tjänaren är inte mindre värd än sin Herre, sade han till dem. Ord som började kasta om hela deras bild av att se på andra, och någonstans så börja de tro att de hade fått uppleva det största tecknet av kärlek man kunde få, men det var faktiskt bara början till vad som snart skulle ske. Renheten som de kände omkring fötterna skulle även möta deras hjärtan. Kärleken ifrån Jesus var något äkta som skulle möta dem inte bara på utsidan utan även på deras insida. Något som jag är helt övertygad om att var och en av lärjungarna innerst inne längtade efter där de satt. De kanske inte sa det rakt ut, men jag tror att de under en lång tid bara fått möta människor omkring dem som sa sig ha att göra med Gud, men som bara visade upp en yta.
De hade så många gånger förlitat sig och trott på dessa judiska ledare, men bara blivit besvikna gång på gång. Deras hjärtan var trötta på yta och hungrade efter en tro som var äkta. Inte bara en massa ord utan en tro som även gick inpå livet. De längtade efter något som var på riktigt helt enkelt. Och jag tror att det är samma sak med dig och mig. Vi kanske inte säger det rakt ut alltid, men visst längtar vi efter något som är på riktigt. Jag tror det är många utav oss som är trötta på att bara höra massa fina ord om Gud och tron på honom överallt hela tiden utan att se människor som också handlar efter deras tro. Vi längtar efter något som vi kan ta på. Att det här är Gud. Det här är Guds kärlek. Alltså något som hör till vår verklighet. Något som är äkta rakt igenom. Min fru drar sig inte för att köpa Eldorado produkter, vilket jag inte alltid är så jätteglad i. Jag vet inte riktigt vad det är, men det är något osmakligt över allt bara. Man vet att det är lägre kvalitet och därför så smakar allt sämre tycker man också. Men något som hon inte köper av Eldorado, det är kaffet, och jag har frågat henne varför det är så, men hon förstår knappt den frågan. Det är ju självklart att man inte köper Eldorado kaffe! Det är ju inte riktigt kaffe, svarar hon. Kaffe är något som hon gillar och som hon tycker att hon behöver, därför måste det ju vara kvalitet! Det måste vara äkta. Och så kände lärjungarna tror jag där de satt. De kände att de behövde tron på Gud. De behövde en mening, ett syfte med deras tillvaro, men skulle de va så skulle det vara på riktigt, annars fick de va. De längtade mer efter det genuina, en tro på Gud som var av kvalité, något som var levande! (ta brödet och vinet och illustrera) Och därför tog Jesus, ett bröd ifrån bordet, tackade Gud, bröt det, tittade på dem och sa "Detta är min kropp Varför bröd, kanske du undrar? Jo, Brödet var en viktig del i livet under den här tiden. Det var basfödan kan man säga och det fungerade inte bara som god mat utan det berättade väldigt mycket om livet. Före uttåget ur Egypten som vi kan läsa om i moseböckerna åt Israels barn exempelvis osyrat bröd, alltså ojäst. Och under den långa vandringen genom vildmarken på väg mot landet som Gud hade lovat dem gav Gud israeliterna "bröd från himlen" i form av något som Israels barn kallade för manna och som täckte marken som frost på morgonen. Det var små söta (till smaken) brödflingor som man samlade ihop och bakade små brödkakor av.
Israeliterna åt detta bröd bakat av manna i 40 år, till dess att man nådde fram till Kanaans land. På så sätt räddade Gud dem undan hunger under hela den långa ökenvandringen. Brödet gav dem liv helt enkelt! Och på samma sätt som Gud hade sänt livgivande manna till Israels folk i öknen, så hade han nu sänt Jesus för att ge lärjungarna och för att ge oss, dig och mig liv genom att hans kropp skulle söndras sönder i en död på korset för vår räddning. Jag är livets bröd, sa Jesus och berättar för oss att ingenting kan mätta våra hjärtan helt och fullt förutom han. Den senaste bilen, det trendigaste köket, de senaste kläderna, den soligaste semesterresan eller de bästa vännerna kommer aldrig kunna fylla ditt hjärta helt och fullt. Men Jesus kan det. Ditt och mitt hjärta kan få fullständig frid i sökandet efter mening och trygghet. Det är frivilligt. Att ta emot det som Jesus gjorde på korset är inget han tvingar någon till, det berättar han genom att han själv delar ut brödet som en gåva till var och en. Det är äkta kärlek rakt igenom, en kärlek som tränger igenom varenda yta. Något som inte alltid är lätt. För det kan vara jobbigt att möta vårt hjärtas innersta längtan. Det kan vara jobbigt att inse verklighen, som Björn Gustafsson t.ex. Kolla på detta - Filmklipp Vad var det för andligt med det här ja du..det var inte så andligt, det är mest bara roligt. Men han visar ändå en hel del om hur det är. Vi förstår de flesta utav oss tror jag att han fortfarande är kär i denna catrin. Men försöker komma med undanflykter. Han visar en utsida av att allt är ok. Men vi ser ju att det inte är det. Och på samma sätt kan du och jag många gånger visa upp en yta av något som inte stämmer med vår insida. Vi har ett behov. Vi längtar efter att få uppleva Gud på riktigt! Men ibland så försöker vi komma med undanflykter och intala oss själva att allt är bra ändå som det är. Men det är inte det! Jag är helt övertygad om att vi var och en här inne skulle vilja möta Gud på riktigt, även om ytan kanske säger något annat. Jag tror att alla människor vill det, även den som säger att man inte tror. Visst vill vi möta Guds närvaro!? Om nu detta faktiskt är en verklighet! Vi vill ha det som är på riktigt. Och det är det som Jesus kom med och fortsätter att komma med. Äkta vara. Lyssna bara på detta.. Han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
Blodet var sedan länge förknippat med liv. Ett djurs blod som man offrade stod för livet, det betydde att vägen öppnades mellan himmel och jord. Det talade om gemenskap med Gud och renhet ifrån synd. Det var detta som det slaktade lammet framför lärjungarna berättade. Gud hade befriat Israels folk, ut ur slaveriet i Egypten och Guds dom hade gått förbi deras familjer genom att de hade offrat ett lamm och strukit lammets blod på dörren till deras hem. Jesus berättade att han hade längtat efter att äta denna måltid med lärjungarna innan hans lidande skulle börja. Men det var ändå inte den sista måltiden med Jesus utan bara början till något nytt. De skulle inte bara minnas och försöka leva sig in i hur deras förfäder räddades en gång utan de skulle få uppleva räddning på riktigt, personligen, rakt igenom. Jesus sade att detta är mitt blod. Blodet som deras folk en gång hade strukit på dörrposten och räddat dem ifrån döden och gett dem liv skulle nu rädda dem, ja hela mänskligheten ifrån synd och evig död. Det nya förbundet som profeten Jeremia en gång hade drömt om började nu bli verklighet. Vi läser i Jer.31:31-34. Detta nya förbund, förbundsblodet är utgjutet för många till syndernas förlåtelse säger Jesus. Jesus död på korset skulle vara det slutliga påskalammet. Ingen skulle mer behöva känna krav att leva upp till vad lagen talade om för att känna sig som en del av Guds folk, utan Jesus skulle göra allt som krävdes för att vi alla skulle försonas med Gud, få våra missgärningar och synder bortglömda till evig tid. våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare. 1 petr.2:24. Du och jag, vi får alltså bli botade ifrån såren som kanske finns där både i vår kropp och i vårt hjärta. Du kan få uppleva förlåtelse på alla de områden i ditt inre där det är skadat. Genom hans blod som en gång för alla rann på korset så kan du och jag känna hur värmen och styrkan kommer till vårt hjärta. Jesus vill göra dig ren! Det här är inte bara fina ord. Du kan få uppleva det på riktigt! Vi gör alla fel, det vet vi annars skulle det inte finnas ett litet suddgummin längst ut på blyertspennan eller hur? Och du kan få uppleva den här morgonen hur det som gått snett, det som smutsat ner ditt inre bara glöms bort, raderas, suddas ut ur Guds minne och du kan istället få del av en fullständig frid inne i hjärtat.
Även om du har kommit till Jesus många gånger innan så kan du tillsammans med oss andra ta beslutet att jag vill komma närmare Jesus. Jesus väljer att den här morgonen böja sig ner och tvätta dina fötter, för att du och jag ska få del av honom och bli rena. Men inte bara på ytan, inte bara om våra fötter utan vi kan få erfara att han till och med gick så långt att han ödmjukade sig och blev lydig ända till döden på korset för att vi skulle få vårt hjärta mättat av frid och få våra synder förlåtna. Man kan säga att han stryker med sitt blod över ditt hjärta den här morgonen och du kan få veta att du är fri.