Å m.fl../. riksåklagaren angående grovt bokföringsbrott

SVARSSKRIVELSE Sida 1 (12) Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson 2009-05-05 B 1803-09 Rotel 17 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM Å m.fl../. riksåklagaren angående grovt bokföringsbrott m.m. Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att avge svarsskrivelse i målet. Jag vill anföra följande. Jag har inhämtat yttrande från Ekobrottsmyndigheten. Myndigheten har till sitt yttrande fogat yttrande från kammaråklagaren Martin Tidén. Yttrandena bifogas. Inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd. Bakgrund Ekobrottsmyndigheten har i sitt yttrande redogjort för omständigheterna i målet. Jag får i denna del hänvisa till yttrandet. Grunder Allmänt I det följande utvecklar jag, med utgångspunkt i förutsättningarna för prövningstillstånd, min syn på vad som anförs i överklagandena. Prejudikatdispens Faktisk företrädare för aktiebolag Överklagandena S hävdar att åklagaren inte förmått styrka att han varit faktisk företrädare för bolagen Montage och KYLA. N förnekar att han varit faktisk företrädare för ALC. Enligt N är det av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar hans överklagande. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C, 3 tr. 08-453 66 00 Telefax 08-453 66 99 Webbadress www.aklagare.se

SVARSSKRIVELSE Sida 2 (12) Den rättsliga regleringen Med företagaransvar avses det straffrättsliga ansvar som en företagare kan drabbas av till följd av underlåtenhet att utöva tillsyn och kontroll över den verksamhet som han bedriver. Företagaransvaret är inte lagreglerat utan har i allt väsentligt utvecklats genom rättspraxis och doktrin (jfr Företagsbotsutredningens betänkande Straffansvar för juridiska personer, SOU 1997:127, Del A, s. 105). Frågan om direkt och indirekt företagaransvar utvecklas närmare på s. 69 ff. i boken Brotten i näringsverksamhet, Anna-Lena Dahlqvist och Rolf Holmquist, Norstedts juridik 2004. Här anges bl.a. att den som har ett direkt företagaransvar svarar fullt ut för sin passivitet och har en plikt att vara verksam för att förhindra brott som omfattas av företagaransvaret. Såväl legala som faktiska företrädare konstateras i normalfallet ha ett direkt företagaransvar. Dahlqvist/Holmquist konstaterar att begreppet faktisk företrädare främst har utvecklats i rättspraxis men även förekommer i författningstext, nämligen i 4 lagen (1986:436) om näringsförbud som nämner den som faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet. Vidare uttalas följande (a.a. s. 88). Utmärkande för den faktiske företrädaren är att han eller hon utan att ha ställning som legal företrädare på grund av sin faktiska ställning har ett bestämmande inflytande över en juridisk persons, vanligtvis ett aktiebolags, medelsförvaltning och drift (NJA 1993 s. 740). Personen i fråga har oftast ett ekonomiskt intresse i verksamheten. Han eller hon kan exempelvis vara den verklige ägaren eller också ha satsat pengar i verksamheten. En faktisk företrädare har med andra ord reellt samma makt över den löpande förvaltningen som exempelvis en styrelse eller verkställande direktör har enligt ABL, men saknar av någon anledning en formell ställning som svarar mot den verkliga maktpositionen. Hovrättens dom Tingsrätten fann vid en samlad bedömning att utredningen var sådan att det kunde hållas för visst att S haft ett sådant inflytande över verksamheten att han fick anses ha faktiskt företrätt Montage även under 2008. När det gäller KYLA fann tingsrätten sammantaget att omständigheterna var sådana att S även efter den tidpunkt han utträdde ur styrelsen fortsatte att verka som faktisk företrädare. Tingsrätten fann vidare, utifrån ett antal redovisade omständigheter, att N tagit sådan del i ALC:s verksamhet att han varit att anse som faktisk företrädare. I nu aktuellt avseende uttalar hovrätten att vad som förekommit i hovrätten inte ger anledning till någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Min bedömning Domstolarna har således efter en samlad bedömning av omständigheterna i målet funnit att S och N varit faktiska företrädare för bolagen. Jag delar denna

SVARSSKRIVELSE Sida 3 (12) uppfattning. Det finns enligt min mening inget som talar för annat än att tingsrätten och hovrätten prövat frågan om faktiskt företrädarskap på ett sätt som överensstämmer med de principer som ställts upp i rättspraxis och i doktrinen. Bedömningen av om de tilltalade, utifrån omständigheterna i målet, är att anse som faktiska företrädare för de i målet aktuella bolagen utgör bevisfrågor. Sådana frågor är generellt sett inte lämpade för en prövning av Högsta domstolen. Det finns enligt min uppfattning inte heller något moment i domstolarnas nu aktuella bevisvärdering som gör att en prövning av Högsta domstolen skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. Förverkande utbyte av brott Å har bl.a. yrkat att Högsta domstolen ska undanröja hovrättens beslut att förplikta honom att utge 830 000 kronor till staten såsom ersättning för förverkat utbyte av brott. Enligt Å är det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen klargör vad som krävs för att undantagsregeln i 13 a skattebrottslagen (1971:69) ska vara tillämplig. I likhet med Ekobrottsmyndigheten anser jag att hovrätten har kommit till en riktig slutsats i förverkandefrågan. Jag får i detta avseende hänvisa till Ekobrottsmyndighetens yttrande. Enligt min mening finns det inte någon sådan osäkerhet beträffande bedömningen av frågan om förverkande som kan motivera meddelande av prejudikatdispens. Extraordinär dispens Den rättsliga regleringen Ps överklagande aktualiserar i första hand en prövning av om det finns synnerliga skäl att målet prövas av Högsta domstolen. Den egentliga frågan bör därvid vara, om P har anfört sådana omständigheter som, om domen hade vunnit laga kraft, hade kunnat ligga till grund för resning till hans förmån eller utgöra grund för att domvilla förekommit. Prövningstillstånd får enligt 54 kap. 10 första stycket 2 rättegångsbalken meddelas om det finns synnerliga skäl för en sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. I propositionen till den nu aktuella bestämmelsen uttalades att utrymmet för prövningstillstånd vid sidan av prejudikatdispensen bör vara ytterst begränsat. De fall som kan komma i fråga är resningsfallen och därmed jämförbara mycket sällsynta situationer. Vidare angavs att prövningstillstånd bör kunna medges i den utsträckning som de extraordinära rättsmedlen kan tillämpas. Den närmare innebörd som resnings- och domvillogrunderna getts i praxis bör vara vägledande också inom den ordinära fullföljdens ram (se prop. 1971:45, s. 90 f).

SVARSSKRIVELSE Sida 4 (12) Resning till en tilltalads förmån får enligt huvudregeln i 58 kap 2 4 rättegångsbalken beviljas, om någon omständighet eller något bevis som inte tidigare har förebringats åberopas och dess förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats. Även om det inte föreligger någon sådan sannolikhet, får resning enligt samma punkt beviljas om det, med hänsyn till vad sålunda och i övrigt förekommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har förövat det brott för vilket han dömts (den s.k. tilläggsregeln). När det gäller huvudregeln har Welamson uttalat att sannolikhetskravet inte hänför sig till ett visst rättsfaktum utan till en viss bedömning. Vad som skall prövas är vad utgången sannolikt skulle ha blivit om omständigheten eller beviset hade förebragts i rättegången. Welamson konstaterar att oriktig bevisvärdering i och för sig inte är resningsgrund och att det nya materialet alltså måste ha ett visst bevisvärde. Vidare måste det nya materialet sättas i relation till värdet av den tidigare förebragta bevisningen. Ju mera övertygande den tidigare förebragta bevisningen till stöd för domen ter sig, desto större krav måste ställas på det nya materialet för att resning skall komma i fråga (a.a. s. 225 f). Högsta domstolen har när det gäller tilläggsregeln uttalat att resning, med hänsyn till det uppställda kravet på synnerliga skäl och med beaktande av att resning är ett extraordinärt rättsmedel, bör ges en restriktiv tillämpning och endast användas om de nya bevisen till följd av särskilda omständigheter är ägnade att framkalla tvivelsmål om den tilltalades skuld till brottet (Högsta domstolens beslut den 31 mars 2003 i mål Ö 3113-02, jfr även Högsta domstolens beslut den 9 mars 2004 i mål nr Ö 4275-03). Enligt 59 kap 1 första stycket 3 rättegångsbalken skall, efter klagan av den vars rätt berörs, en dom som vunnit laga kraft undanröjas på grund av domvilla om domen är så oklar eller ofullständig att det inte framgår av den, hur rätten dömt i saken. Fitger uttalar att bestämmelsen avser domslutet och att domskälen endast omfattas i det fall att de har betydelse när det gäller att fastställa vad domen sakligt sett innebär. Enligt Fitger kan man med hänsyn till den betydelse för tilltron till rättssäkerheten som domskälen har i ett modernt samhälle hävda att även flagranta brott mot reglerna om att en dom ska motiveras utgör klara rättegångsfel enligt paragrafens fjärde punkt, men därmed är ju inte sagt att domvillobesvär kan bifallas (Fitger, Rättegångsbalken En kommentar på Internet, 59 kap 1 ). Enligt 59 kap 1 första stycket 4 rättegångsbalken skall, efter klagan av den vars rätt berörs, en dom som vunnit laga kraft undanröjas på grund av domvilla bl.a. om det i rättegången förekommit ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång.

SVARSSKRIVELSE Sida 5 (12) Frågan om det är styrkt att P köpt osanna fakturor Tingsrättens bevisvärdering Tingsrätten konstaterar att åklagaren gjort gällande att den fakturering som skett från ALC, Montage och BSR till CSS och CSS AB har skett för skens skull och är osanna eftersom de inte motsvaras av något nedlagt arbete. Enligt åklagaren har CSS och CSS AB haft kostnader för egen svart arbetskraft och de fakturaskrivande bolagen har utfärdat osanna fakturor för att täcka upp kostnaden för denna svarta arbetskraft. Efter fakturering har CSS och CSS AB betalat fakturorna på vanligt sätt varefter pengarna återbetalats kontant med visst avdrag för den ersättning de fakturaskrivande bolagen betingat sig. Tingsrätten konstaterar att P har förnekat brott och hävdat att samtliga fakturor utgör betalning för faktiskt inhyrd personal som ALC, Montage och BSR tillhandahållit. Vidare anges att i vart fall Å också gjort gällande att fakturorna är sanna och att de utgör ersättning för uthyrd arbetskraft. Tingsrätten inleder bevisvärderingen med att konstatera att den information som finns på fakturorna från ALC och Montage är knapphändig. Vidare konstateras att faktureringen uppgår till mycket stora belopp. Eftersom det från bl.a. Ås sida gjorts gällande att han haft inhyrd personal i så pass stor omfattning borde det enligt tingsrätten ha avsatt åtminstone några spår hos de fakturaskrivande bolagen. Enligt den utredning som förebragts i tingsrätten har det emellertid inte framkommit något som tyder på att vare sig ALC, Montage eller BSR tillhandahållit någon personal som tillnärmelsevis svarar upp mot den mängd arbetstimmar som fakturorna innehåller. Tingsrätten uttalar vidare att av den telefonavlyssning som skett har framkommit att den medtilltalade ST, som tingsrätten funnit varit faktisk företrädare för ALC, Montage och BSR, haft telefonkontakter med P och att samtalen genomgående rört överföring av pengar. Vidare har framkommit att ST inte synes ha haft någon närmare kännedom om vare sig storleken av de betalningar som skulle ske eller vilka som skulle ha betalt. Således framgår av telefonsamtal den 2 april och den 11 september 2008 att P instruerat ST att sätta in pengar på olika konton och av ST:s svar framgår att han inte har någon närmare kännedom om vilka dessa personer är, deras kontonummer eller ens hur mycket pengar som skulle sättas in. Alla instruktioner ges av P. Enligt tingsrätten visar utredningen också att motsvarande belopp sedan tagits ut från Montages konto. Tingsrätten uttalar vidare att ytterligare omständigheter som talar för att något arbete inte utförts av de fakturaskrivande bolagen är att det är utrett att ST vid flera tillfällen kört bil från Stockholm till Örebro och där sammanträffat med P som rest ända från Mariestad. Mötets enda syfte har varit att ST skulle överlämna pengar till P. Tingsrätten konstaterar att det uppenbarligen har varit av

SVARSSKRIVELSE Sida 6 (12) stor betydelse för P att betalningarna inte skulle dokumenteras vilket talar för att pengarna inte utgjorde något vederlag för inhyrd arbetskraft. Här kan inskjutas att tingsrätten i samband med bedömningen av ST:s delaktighet uttalar att det framkommit att P, utöver de möten i Örebro där han mottagit pengar från ST, även träffat ST på T-centralen i Stockholm. Vidare konstaterades att ST vid två telefonsamtal med P den 10 september 2008 nämnt att han tänkte köra andra företag och angett Entreprenad som det nya bolaget. Det kan också nämnas att P själv i tingsrätten uppgett att CSS AB stod för arbetskläder, verktyg samt maskiner för den inhyrda arbetskraften från ALC, Montage och BSR. Tingsrätten framhåller också att Ps bolag CSS AB redovisat sina arbetstagare i företagets egna tidrapporter vilket är svårförenligt med Ps uppfattning att de inte varit anställda hos CSS. Sammantaget finner tingsrätten att det kan hållas för visst att vare sig ALC, Montage eller BSR har tillhandahållit någon arbetskraft i enlighet med fakturorna utan dessa har som åklagaren påstått varit upprättade för skens skull. Vid detta förhållande anser tingsrätten det också utrett att CSS och CSS AB haft egen arbetskraft för vilken någon mervärdesskatt eller några arbetsgivaravgifter inte har erlagts. Hovrättens bevisvärdering I hovrättens domskäl konstateras att utredningen i hovrätten i allt väsentligt är densamma som vid tingsrätten. I hovrätten har dock även hållits kompletterande förhör med ST och P. Vidare noteras att CL, PL, HH och SE hörts som nya vittnen i hovrätten och att ny skriftlig bevisning åberopats. Hovrätten finner att vad som förekommit i hovrätten inte ger anledning till någon annan bedömning än den som tingsrätten gjort i fråga om skuld, brottsrubricering, påföljdsbestämning och näringsförbud. Hovrättens redovisning av nya vittnen Ps överklagande I Ps överklagande hävdas att det inte är visat att han köpt osanna fakturor. Han har hyrt in arbetskraft från ALC, Montage och BSR. Fakturorna avser arbete som den inhyrda arbetskraften utfört. Omfattande kontantuttag har skett från ALC, Montage och BSR. Bolagen har inte skatteredovisat och bokfört faktureringen till CCS AB. Enligt P är dessa förhållanden även kännetecknande för underentreprenörsverksamhet som bedrivs med svart arbetskraft. P hävdar vidare att det i mål av förevarande slag är vanligt förekommande att åklagaren åberopar förhör med omstridd personal för att vederlägga invändningar om att arbetskraften är inhyrd. I det nu aktuella målet har så inte skett. I

SVARSSKRIVELSE Sida 7 (12) stället åberopade P i hovrätten vittnesförhör med tre arbetare och med servicechefen i CSS AB. Enligt P berättade de tre arbetarna att de hade varit inhyrda av hans företag. Två av dem berättade att uthyrningen till CSS skedde genom ST och Å. Den tredje arbetaren hade vissa svårigheter att redogöra för hur uthyrningen till Ps företag förmedlades. Alla tre berättade att de haft svårigheter att få lön från de företag som förmedlade uthyrningen till Ps företag och hade då vänt sig till denne för att han skulle försöka se till att de fick sin lön. Enligt P vann uppgifterna stöd av vad servicechefen berättade om att två av de arbetare som hördes i hovrätten var inhyrda av CSS AB år 2008 på olika projekt som företaget hade. Enligt P måste den motbevisning han åberopat i hovrätten rimligen anses som stark. Trots detta har hovrätten underlåtit att redovisa vittnesutsagorna och har heller inte angett av vilket skäl utsagorna saknat betydelse för bevisprövningen. P hänvisar till Fitger som uttalat att det bör utgöra en självklarhet att en domstol relativt utförligt redovisar hur den resonerat i frågor om bevisning och att man kan hävda att flagranta brott mot reglerna om att en dom ska motiveras kan utgöra rättegångsfel. P hävdar att eftersom hovrätten helt har förbigått den åberopade bevisningen saknas möjlighet att avgöra om hovrätten samvetsgrant har prövat allt som förekommit i målet. Principerna för hur bevisprövningen i brottmål ska tillämpas och de krav som i brottmål måste ställas på bevisningen har därmed åsidosatts. Enligt P är det av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd. Yttrandet från åklagaren i målet Kammaråklagaren Martin Tidén har uppgett att Ps redogörelse för vad de tre arbetarna uppgav i hovrätten överensstämmer med hans minnesbild. Han vill dock tillägga att en av dem hade svårt att komma ihåg vad Å egentligen hette och att ingen av dem hade träffat vare sig Å eller ST. Vidare hade en av arbetarna fått pengar av P. Två av dem berättade att Å och ST var svåra att komma i kontakt med och att de därför kontaktat P angående sina löner. Martin Tidén uppger vidare att såvitt han kan bedöma hade servicechefen inte haft kännedom om att de tre arbetarna arbetat svart. Att dennes vittnesmål skulle stödja vad arbetarna berättat är enligt Martin Tidén svårt att förstå. Servicechefen berättade däremot att en av arbetarna hade begärt att få extra skyddsutrustning varvid han hänvisade honom till sin arbetsgivare. P kontaktade senare servicechefen och sade åt honom att köpa skyddsutrustningen. P skulle senare fakturera för denna. Kort om motivering av domslut I Fitger uttalas i anslutning till rubriken till rättegångsbalkens tredje avdelning att det i vårt nutida demokratiska samhälle närmast torde utgöra en självklarhet att en domare även i bevisningsfrågor relativt utförligt bör redovisa sin upp-

SVARSSKRIVELSE Sida 8 (12) fattning och hur han har resonerat (Fitger, Rättegångsbalken En kommentar på Internet). Enligt 30 kap. 5 första stycket 5 rättegångsbalken ska dom i brottmål ange bl.a. domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet. Fitger uttalar att när den tilltalade erkänner att han begått den åtalade gärningen kan motiveringen i flertalet fall göras utomordentligt enkel. När den tilltalade fälls mot sitt nekande är det däremot särskilt viktigt att rätten utförligt motiverar sin bevisvärdering (a.a. 30 kap. 5 ). Även Ekelöf uttalar att det är särskilt viktigt att rätten utförligt motiverar sin bevisvärdering när den tilltalade fällts mot sitt nekande. Detta anges emellertid få tas med en nypa salt. När det föreligger ett stort antal bevis och motbevis kan en utsovring av de delar av bevismaterialet som är relevant, erbjuda så stora svårigheter, att rätten inte kan undgå att använda sådana intetsägande hänvisningar som till utredningen i målet eller vad i målet förekommit. Även då bör emellertid de bevis- och hjälpfakta, vid vilka rätten fäst särskild vikt, uttryckligen åberopas i domskälen (Ekelöf m.fl., Rättegång V, 7:e uppl., s. 238). I sammanhanget bör också nämnas att den grundläggande rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6:1 i Europakonventionen anses innefatta ett krav för domstolar att motivera sina domar och beslut. Europadomstolen har uttalat att de nationella domstolarna måste tillräckligt klart upplysa om grunderna för sina avgöranden. Enligt Danelius skulle det emellertid gå för långt att generellt kräva en detaljerad motivering för beslut. För en högre domstol, som i huvudsak ansluter sig till domskälen i en överklagad dom, finns det enligt Europadomstolen inte något krav på att den ska utforma egna domskäl (Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3 uppl., s. 257 ff). Min bedömning I tingsrättens dom finns en utförlig redovisning av underlaget för domstolens bevisvärdering när det gäller frågan om de i målet aktuella fakturorna är osanna. Det finns en rad omständigheter som med styrka talar för att så är fallet. Tingsrättens bevisvärdering vilar således enligt min mening på en stabil grund. I hovrättens domskäl noteras att utredningen i hovrätten i allt väsentligt är densamma som vid tingsrätten. Dock anges att det hållits kompletterande förhör med ST och P samt att förhör hållits med fyra nya vittnen. Sedan uttalas att vad som förekommit i hovrätten inte ger anledning till någon annan bedömning än den som tingsrätten gjort. I nu aktuellt hänseende fann tingsrätten att det vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet kunde hållas för visst att vare sig ALC, Montage eller BSR tillhandahållit någon arbetskraft i enlighet med fakturorna. Hovrätten har således funnit att de uppgifter som de nya vittnena

SVARSSKRIVELSE Sida 9 (12) lämnat inte rubbar tingsrättens bevisvärdering. Eftersom hovrätten inte redovisar vad vittnena sagt måste deras utsagor ha bedömts helt sakna eller ha ett ringa bevisvärde. I domskälen kunde hovrätten i och för sig på ett mera direkt och uttryckigt sätt ha redovisat sin syn på den nya bevisningens bevisvärde. Detta innebär emellertid inte att det inte går att förstå hur hovrätten har resonerat vid bevisvärderingen. Domen kan därför under inga som helst förhållanden anses som så oklar eller ofullständig att det inte av den framgår hur rätten dömt i saken. Det finns därför inte skäl att överväga att meddela extraordinär dispens på domvillogrunden i 59 kap 1 första stycket 3 rättegångsbalken. Hovrättens domsmotivering kan enligt min uppfattning inte heller anses innefatta ett rättegångsfel. Domskälen får anses upplysa om grunderna för avgörandet på ett klart sätt. Hovrätten kan därför inte anses ha kränkt rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 Europakonventionen. Med anledning härav anser jag att det inte heller av detta skäl finns skäl att överväga meddelande av extraordinär dispens. Med hänsyn till vad P anfört i sitt överklagande vill jag för tydlighets skull klargöra att jag inte kan se att hovrättens redovisning i domskälen av de nya vittnena kan motivera meddelande av prejudikatdispens. Ps åberopande av nya vittnen i Högsta domstolen Överklagandet P har i Högsta domstolen åberopat förhör med åtta nya vittnen. Samtliga vittnen anges ha anställts i CSS AB. Innan de anställdes var de inhyrda till CSS och CSS AB från ALC, Montage och BSR. Förhören åberopas till styrkande av att de varit inhyrda från dessa bolag. Eftersom vittnena inte tidigare hörts anser P att förundersökningen bör kompletteras i detta avseende. Yttrandet från åklagaren i målet Martin Tidén anser att åklagaren inte ska åberopa mer bevisning än som krävs för att styrka åtalet bortom rimligt tvivel. Bevisvärdet av utsagor från personer som arbetat svart är i sig mycket lågt. Enligt Martin Tidéns bedömning var hans samlade bevisning sådan att förhör med den svarta arbetskraften skulle sakna betydelse. Hovrätten synes ha varit av samma uppfattning när det gäller de tre arbetare som hördes där. Enligt Martin Tidén skulle ett hörande av ytterligare svart arbetskraft sakna värde och inte komma att kullkasta hans bevisning. Han anser därför att förundersökningen inte ska kompletteras i aktuellt avseende. I sammanhanget pekar Martin Tidén också på att det i förundersökningen finns tidigare inte åberopade telefonsamtal mellan P och ST vilka visar att fakturorna

SVARSSKRIVELSE Sida 10 (12) är osanna och att det varit Ps egen arbetskraft. Dessa samtal kan komma att åberopas i en eventuell kommande process. Min bedömning Som nämnts finns i tingsrättens dom en utförlig redovisning av underlaget för domstolens bevisvärdering när det gäller frågan om de i målet aktuella fakturorna är osanna. Tingsrätten pekar på en rad omständigheter som med styrka talar för att fakturorna är falska. Här kan nämnas att det under utredningen inte framkommit något som tyder på att de fakturaskrivande bolagen tillhandahållit personal i den omfattning det är fråga om. Vidare har av de avlyssnade samtalen mellan P och ST framkommit att ST inte känt till hur mycket som skulle betalas eller vilka som skulle ha betalt. P och ST har rest från olika håll till Örebro i enda syfte att ST skulle överlämna pengar till P. CSS AB har redovisat arbetstagarna i företagets egna tidrapporter. Tingsrättens bevisvärdering vilar enligt min mening på en stabil grund. Uppgifter från personer som arbetat svart måste bedömas med stor försiktighet. Ett lyckat projekt med utnyttjande av svart arbetskraft bygger på att omgivningen och i synnerhet myndigheterna ges en felaktig bild av verksamheten. Den eller de som organiserar en sådan verksamhet med utnyttjande av osanna fakturor kan förutsättas hålla upplägget och de verkliga förhållandena inom en så snäv krets som möjligt. De som utnyttjas som svart arbetskraft hör i de allra flesta fall inte till denna krets. Den information som lämnas till arbetarna om deras uppdrag och uppdragsgivare kan därför ofta vara såväl ofullständig som felaktig. Den som genom osanna fakturor vill ge sken av att de hyr in arbetskraft vill självfallet att arbetarna om någon ställer frågor ska ge stöd för deras version. De som arbetar svart vet att de medverkar i, och själva begår, skattebrottslighet. Om brottsligheten uppdagas och myndigheterna i efterhand ställer frågor till den som arbetat svart ligger det i dennes intresse att lämna uppgifter som i så stor utsträckning som möjligt förringar det egna ansvaret. I detta får också anses ligga att de försöker minimera de kriminella inslagen vid beskrivningen av den verksamhet de deltagit i. P uppger att de åtta arbetare han nu åberopar förhör med anställdes i hans företag CSS AB. Bolaget betalade således därefter in sociala avgifter för arbetarna som också torde ha omfattats av bolagets avtal och försäkringar avseende arbetstrygghet. De nya vittnesförhören åberopas i ett sent skede av brottmålsprocessen. Arbetarna ska höras på begäran av den person som kan sägas ha gett dem tillträde till den legala arbetsmarknaden och därmed till trygghetssystemen. Dessa förhållanden innebär enligt min uppfattning att det finns särskilda skäl att iaktta försiktighet vid bedömningen av deras uppgifter.

SVARSSKRIVELSE Sida 11 (12) Sammantaget menar jag att de uppgifter som de åtta arbetarna kan komma att lämna får anses ha ett mycket begränsat bevisvärde. I hovrätten har tre arbetare hörts. Enligt P, och åklagaren i målet, har samtliga tre uppgett att de varit inhyrda av Ps företag. De har således lämnat uppgifter som överensstämmer med det av P angivna bevistemat. Som nämnts i det föregående har hovrätten funnit att de uppgifter som vittnena lämnat inte rubbat tingsrättens bevisvärdering. Eftersom hovrätten inte över huvud taget redovisat vad vittnena sagt måste deras utsagor ha bedömts helt sakna eller ha ett ringa bevisvärde. P åberopar nu vittnesförhör med ytterligare åtta arbetare. Även de nu aktuella vittnena åberopas till styrkande av att de varit inhyrda från ALC, Montage eller BSR. Mot bakgrund av hur hovrätten sett på uppgifterna från de tidigare hörda arbetarna skulle ett hörande av ytterligare arbetare knappast ha påverkat hovrättens bevisvärdering. Den bevisning som åklagaren åberopat till styrkande av att de i målet aktuella fakturorna är osanna är enligt min mening mycket övertygande. Bevisvärdet hos den bevisning som P nu åberopar kan förutsättas vara så begränsat att dess förebringande sannolikt inte skulle ha lett till att hovrätten gjort en annan bedömning vad gäller den aktuella frågan. Genom den åberopade bevisningen framkommer inte heller några omständigheter som gör att den är ägnad att framkalla tvivelsmål om hovrättens bedömning. Det finns därför inte heller synnerliga skäl för en ny prövning. Sammanfattningsvis anser jag att det inte finns skäl att meddela extraordinär dispens. Frågan om komplettering av förundersökningen P har uttalat att förundersökningen bör kompletteras med förhör med de av honom åberopade vittnena. Enligt min uppfattning finns det inte anledning att anta att de vittnen som P åberopat skulle lämna uppgifter vilka skulle komma att anses utgöra synnerliga skäl för att på nytt pröva frågan om han har förövat de brott för vilka han dömts. Jag finner därför inte skäl att komplettera förundersökningen. Bevisning Jag ber att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen skulle komma att meddela prövningstillstånd i målet. Agneta Blidberg

SVARSSKRIVELSE Sida 12 (12) Lars Persson Kopia till: Ekobrottsmyndigheten, Generaldirektörens kansli, Rätts- och utvecklingsenheten (EBM B-2009/0074) Ekobrottsmyndigheten, 2:a ekobrottskammaren i Stockholm (EB-623-08)