Le Tre Stelle i Toscana från tv-programmet Solens Mat. OKTOBER 2010 Text: Roseanna Wallinder Foto: Jan Wallinder Vi var många som följde programmet Solens Mat som några säsonger gick på TV 1. Som njöt av att se mat lagas med råvaror vi här i Sverige bara kan drömma om. Som fick oss att drömma om platser långt från turistbroschyrernas glättiga upplägg. Så varför inte besöka några av dessa platser. Om inte annat för att vara säker på att få äta och dricka gott. Sagt och gjort; vi bestämmer oss för att åka till Le Tre Stelle i Toscana. Det var ett avsnitt av programserien som fick stor uppmärksamhet. Kanske för att den handlade om tre driftiga kvinnor som startade en agroturismo* på sin gård. Och som lyckades göra den lönsam. Vi åker dit Vi befinner oss i Toscana och har redan besökt platser med fantastisk mat och lika fantastiskt vin. Vi har nu sovit på en utmärkt ställplats uppe i Castellina in Chianti och tar beslut om att besöka damerna vars gård ligger lite utanför Chiantidistriktet där vi befunnit oss i några dagar. Det är en lördag i oktober och vid lunchen gör vi ett uppehåll uppe i Monteriggioni en osannolik plats några kilometer söder om Siena. En liten stad med bara några få invånare som enkelt uttryckt är helt muromgärdad. Staden finns inom dessa murar och det räcker med knappt tio minuter för att göra stan. På piazzan som i princip är hela stan finns några barer och restauranger men vi väljer ut en enkel matvarubutik som även serverar diverse charkuterier smakfullt upplagda på trätallrikar och serverade med gott bröd och gott vin. Piazzan i Monteriggione Vi äter och njuter i solen som trots att det är sent i oktober värmer bra där vi sitter med en ansenlig mängd italienare som kommit på samma briljanta idé. På vägen ner mot parkeringen från Monteriggioni inser vi att detta är en mycket bra ställplats om man skulle vilja övernatta här. Tanken slår oss, men vi är ju på väg mot tre damer som vi inte vill missa!
En kort sträcka på motorvägen innan vi tar av mot San Gimignano som vi kör förbi eftersom det är för tidigt att besöka staden med tanke på de turisthorder som ännu befinner sig i stan, så den får vänta. Och som vi numera har vant oss vid lurar vår GPS -Frau Besserwisser- iväg oss på småvägar som visserligen är sagolikt vackra men också oroväckande slingriga och tillika mycket smala. Men så småningom kommer vi ut på vägen vi skulle ha åkt från början och det dröjer inte länge förrän vi hitta skylten till Le Tre Stelle d v s de tre stjärnorna. Le Tre Stelle Agroturismo Det är Maria som tar emot oss. Välkomnande men utan några större åthävor; vi blir informerade om när middagen serveras och att det bor ytterligare några familjer här under denna weekend. Vi får stå på parkeringen som är väl tilltagen och belägen i anslutning till boningshuset samt väl skyddad bakom en hög häck. Det är ingen ställplats i vanlig bemärkelse; parkering på gårdsplanen men med möjlighet att få vatten och el. Men strunt i el och vatten! Det är ju för maten och atmosfären vi har åkt hit. Parkering på gårdsplanen Omgivningarna Efter att ha parkerat och installerat oss känns det bra att få göra en promenad i omgivningarna. En agroturismo i Toscana är vanligtvis en naturskön plats med trädgård och bondgård i renässansstil omgiven av cypresser och pinjeträd och med vinstockar så långt ögat når. Så icke här; vinstockarna stämmer förvisso. Gården är omgiven av kullar med rader av vinstockar. Utsikt från gården För övrigt är det inget som stämmer med den gängse uppfattningen om en agroturismo i Toscana.
Framför ingången till huset på den s.k. verandan står ett par nedsuttna soffor i imiterat skinn och går man några trappsteg upp till poolen finner man att bästföredatum för såväl pool som trädgårdsmöbler passerat för flera säsonger sedan. Jag har inspekterat poolområdet Huset -byggt på 70-talet är som de flesta hus från denna epok, tämligen charmlöst. Men med den frodiga växtlighet som utmärker dessa trakter är mestadels av fasaden täckt av murgröna som döljer den misslyckade arkitekturen. Det finns inget inställsamt eller tillrättalagt och det råder ingen som helst ordning. Snarare en skön anarkistisk tillvaro där det mesta är tillåtande. Gässen i sin vanliga miljö Gamla trasiga redskap ligger och skräpar och överallt finner vi höns, gäss och svarta grisar som fritt går omkring och bökar, pickar, kacklar och nöffar. I total frihet. Alla dessa plus getterna med sina killingar kommer så småningom hamna i Marias kök. Förvandlade till utsökta delikatesser. Grisarna bökar utanför vår husbilsdörr Men det är ingenting man tänker när vi tillsammans med Maria går för att utfordra alla. Först hönsen, gässen och de lösspringande små, svarta grisarna; därefter en promenad bort till inhägnaden med de större grisarna och getterna. En synnerligen lerig historia, vilket bekymrar Maria föga. Hon pratar glatt på om hur svårtstartat allt var. Men att
envishet lönar sig. Den i kombination med hårt arbete och stor kokkonst. Idag kan de leva ganska gott på sin verksamhet. Att vara TV-stjärna Vad tyckte hon då om att vara med i TV? Hon skrattar glatt; det var ju ingenting hon hade tänkt sig. Men det gick ju bra; hon vande sig ganska snart att hela tiden ha en kamera som följde henne vart hon gick. Och TV-teamet tyckte ju om hennes mat. Vilket tycks vara det viktigaste. Och det är inte svårt att förstå när vi senare sätter oss till bords tillsammans med de andra familjerna som bor här just nu. Maria och hennes döttrar Antonella och Donatella sitter förstås med. Det är ju en familjemiddag med god mat och otvungen stämning. Det är Maria som står för matlagningen i sitt - inte alltför moderna kök. Allt vi äter kommer från gården; vinet, grönsakerna, köttet, brödet, marmeladerna, honungen, frukten och pastan. Allt sker i Marias kök. Genuint, vällagat och GOTT. Fantastiskt gott! Maria i sitt kök Allrummet; kontor, matsal, vardagsrum och tv-rum Vi äter vid ett långbord i familjens vardagsrum som också fungerar som matsal och kontor. Middagen som serveras ikväll består av prosciutto, salami, bruschetta och torta di cipolla som förrätt, sedan hemgjord pasta pici med tomatsås med mycket vitlök och förstås färskriven parmesan. Huvudrätt är kyckling, cikoria och ugnsstekt paprika. Avslutningsvis en ljuvlig tiramisú. Vinet Vinet är i särklass; vi dricker av alla de tre röda sorter som produceras på gården. Tyvärr finns deras viner inte på Systembolaget. Det är synd för de är alldeles kolossallt goda. Amerikaner och kineser däremot har förstått att se till att de får tillgång till dem. Vi kan tack och lov köpa med oss till synnerligen rimliga priser.
Maria och hennes döttrar Vi trodde vi skulle vakna med tuppen. Den magnifika tupp vi stiftat bekantskap med under gårdagen. Men i natt tog räven honom. För att han var för halsstarrig och vägrade komma in med hönorna på kvällen. För stolt och övermodig och då går det som det går. En härlig frukost med hembakat bröd, skinkor, korvar, ostar, hemgjorda marmelader, färska ägg och cappuciono. Under frukosten blir vi underhållna av Maria som har synpunkter på det mesta; oftast välgrundade och genomtänkta. Formulerade med känsla. Det faktum att räven tog tuppen är en tragedi i sig, men inget som behöver lägga sordin på tillvaron; man måste gå vidare. Mamma Maria Hon vet att berätta att Toscana är Rossa d v s ett rött landskap politiskt sett. Berlusconi står inte så väldigt högt i kurs här och inte heller EU med sina bidrag som endast duktiga blankettifyllare kommer i åtnjutande av. Sällan småföretagare. Maria tillhör generationen som fått slita för att nå ett relativt välstånd. När äldsta dottern Antonella föddes fanns ingen möjlighet för familjen att ha kött på bordet. Sex år senare när nästa dotter kom Donatella hade saker och ting förändrats. Nu kunde man t o m slakta en kalv för att fira den lyckliga tilldragelsen. Nu arbetar alla tre på gården. Hela tiden. Antonella har ansvaret för vinproduktionen. Donatella är den som arbetar med jordbruket och grönsaksodlingarna, medan Maria lagar all mat och utfordrar djuren. Donatella och Antonella studerar mitt skrivarbete
Kullar av lera och vin Under natten har der regnat en del men nu skiner solen och det är som upplagt för en promenad i omgivningarna. Och de närmsta omgivningarna som lockar är ett otal kullar med oändliga vinodlingar. De flesta druvor är redan skördade men vi hittar ett flertal stockar där söta, blå druvor hänger kvar. Söta och goda druvor Att gå uppför dessa kullar som är brantare än man tror kräver ett visst mått av energi i synnerhet som underlaget utgörs av tung, slirig lera som fastnar under skorna så att de efter ett tag ser ut som 70-talets platåskor. Leriga skor Komna till toppen på en av kullarna efter mycket halkande - har man en vidunderlig utsikt över landskapet. Åt ena hållet kan man se San Gimignano och åt det andra Certaldo två små städer med olika charm. San Gimingano som finns på Unescos världsarvslista - med alla sina torn men också med alla sina turister. Turister i tusental. Besöka staden bör man göra antingen före kl. tio på morgonen eller efter klockan sju på kvällen när alla horder av turister har försvunnit. Då, men först då, kommer staden till sin rätt. Certaldo minst lika vackert och intressant och där man kan strosa i lugn och ro vilken tid som helst på dagen och bara njuta av den medeltida arkitekturen och lugnet.
Utsikt mot Sertaldo från gården Vi hoppar över lunchen för att klara den överdådiga middagen som väntar på kvällen. Det visar sig vara ett klokt beslut; för nu har det dukats upp! Antipasto med skinka, fjäderlätta crepes med KarlJohanstuvning, fyllda tomater. Primo: pappardelle med sås gjord på örter från gården. Gudomlig! Huvudrätt: ugnsstekt killing med ugnsbakad potatis och mangold. Avslutningsvis; vin Santo med nötkakor som vi bönade och bad att få köpa med oss. För aldrig har godare nötkakor tillverkats. Morgonen därpå lämnar vi familjen och får med oss sex varma ägg som avskedspresent. Och ett antal nötkakor. / Roseanna och Janne Faktaruta Åka dit: Var? 15 km söder om San Gimignano Priser: 25 Euro för frukost och 4-rättersmiddag inklusive viner Se mer: www. le tre stelle. it Ställplatsen: gratis * agroturismo = man bor, äter och i den mån man vill deltar i livet på gården. I Italien finns agroturismo i samtliga 20 regioner och de flesta tar emot husbilar mot att man äter på gården.