PREDIKAN I EN ORDTRÖTT TID

PREDIKAN I EN ORDTRÖTT TID Göran Landgren Predikan har varit en central del i de kristnas sammankomster. Känslan är kanske ändå att den inte ligger riktigt rätt i tiden eller att den i vart fall är för lång. Det letas efter nya former och piffigare utsmyckning som skulle kunna väcka intresse. Samtidigt innebär en frisk biblisk attityd inte att det bara finns en rätt predikomodell. Frihet råder på många sätt. Vad är Guds tanke med predikan? Vad kan sägas om predikans innehåll och form? Vad är tidsbundet och vad är tidlöst? Vi frågade Göran Landgren. Här är hans svar. Vi saknar tro på att Guds Ord har kraft. Visserligen håller vi det högt som trossats, men vi räknar inte med att när Guds Ord förkunnas händer det något i andras och våra liv. I flera av de här fallen rör det sig egentligen om högmod. Vi tror på vår förmåga och kraft. Just därför har vi gett upp predikan, för vi ser att det blir inte så mycket av vår predikan. en pappa satt i kyrkan med sin son. Pojken blev ganska trött under predikan, och när predikanten hade talat väldigt länge frågade sonen: Pappa, varför slutar han aldrig? Pappan svarade: Lugn min son, han håller bara på att landa. Kanske kan vi uppleva predikan så många gånger, andras och vår egen. Det blir många ord. Predikan berör inte vår vardag. Den landar aldrig. Det blir så många ord Det är lätt att i vår tid säga att vi är så ordtrötta. Mediebruset, alla ord vi möter, gör oss så trötta. Blir inte predikan enbart en del av allt detta? Det finns åtminstone två faror för oss som predikanter och som lyssnare. Visserligen håller vi det högt som trossats, men vi räknar inte med att när Guds Ord förkunnas händer det något i andras och våra liv. Vi tänker för lite om predikan Vi säger att vår tid är ordtrött. Därför kortar vi ner predikan. Vi är rädda att trötta ut människor. Så vågar vi inte tro så mycket om predikan, utan mer på de hjälpmedel som vi försöker plocka fram. Eller så tänker vi rent personligt att vi inte har så mycket att säga. Alla har hört det jag ska säga. Vi tycker att vi kommer med samma gamla skåpmat igen. Vi tänker för mycket om predikan Det handlar om vår predikan. Predikan blir allt i gudstjänsten eller mötet. Liturgi, sånger osv. spelar egentligen ingen roll. Allt handlar om predikan. Vårt högmod som predikanter leder till att tro att vi ska rädda vårt rykte genom en bra predikan. Predikan handlar då om oss, vår kraft och att vi ska bli bekräftade. Vi ger inte möjlighet att ge ett svar. Förr kunde det i predikan finnas en väldigt tydlig tillämpning. I dag blir predikan ofta svävande. Den landar då aldrig i vår vardag. Vi låser oss i en viss form. Det blir så oerhört viktigt hur predikan utförs. Predikans form blir viktigast, inte dess ärende och innehåll. Kanske tänker vi på predikan bara ur dogmatisk synvinkel. Det ska vara teologiskt rätt. Det ska vara bibliskt och lag och evangelium ska delas rätt. Det är viktigt och rätt, men i vårt nit kan vi förlora kärleken till och omsorgen om människorna. Ska vi ta 1 Johannesbrevet på allvar, så är vi bara rätta teologer om vi också lever i kärlek och lydnad. Vi kan t.ex. se det i 1 Joh. 2:3 11. 12 göran landgren begrunda 2 2005

Vi tror alltså för mycket på vår predikan. Det handlar om mig, oss eller om namnkunniga förkunnare, inte om Guds tilltal. PREDIKAN ETT LEVANDE ORD IN I VÅR TID Några enkla teser 1. Predikans kraft finns i Guds Ord Predikan är ett tilltal från Gud. Där ställs vi inför den levande Guden. Paulus talar om att den skapar tron, om den är född ur Kristi ord (Rom. 10:17: Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.) Tror vi att vi är Guds härolder och ambassadörer när vi utlägger Guds Ord? Eller är vi för upptagna med hur vi lyckades med vår predikan? När Petrus predikade på Pingstdagen räknade han med att det var Gud som talade. All sann predikan hämtar sin näring och kraft ur Guds Ord. Paulus kan i Gal. 3:1 ff tala om att han målat Kristus för galaterna i sin predikan. Det handlar om att förkunna den Kristus som Bibeln vittnar om. Den levande kraften finns i Guds Ord (Hebr. 4:12). Därför ska vi predika Bibelordet. Bibelutläggning kan ske på olika sätt. I Rom. 10:17 talar Paulus om att predikan föder en levande tro. Predikans källa är Kristi Ord. Guds Ord, texten själv, ska förmedlas genom predikanten. När Ordet får träffa predikanten så kan han bli ett redskap för Guds tilltal till oss andra. Det är bara evangeliet om Kristus som kan föda liv i oss. Därför hungrar och törstar vi efter att få höra evangelium. Därför är Guds Ord så unikt och så avgörande! Utan evangeliet blir kristen tro bara ren moralism. 2. Predikans ord avslöjar och upprättar Predikan behöver vara lag och evangelium. Lagen är allt som Gud kräver. Lagen känner vi till, men den måste förkunnas så att vi i predikan ställs inför den levande Guden. När lagen förkunnas stängs alla utvägar. Vi blir som Paulus säger i Rom. 1:18 3:20 utan ursäkt. Det är lagens uppgift att avslöja synden och vår nakenhet inför Gud. I våra Bekännelseskrifter kan vi läsa: Lagens predikan är allt det som förkunnar för oss våra synder och Guds vrede, det må ske på vad sätt och när som helst. Evangeliet åter är en sådan predikan som icke visar och meddelar oss något annat än nåd och förlåtelse (Svenska Kyrkans Bekännelseskrifter, s. 600.) Om inte lagen förkunnas ställs vi inte inför den Helige Guden. Predikar vi evangelium utan att även predika lagen, så förlorar evangeliet sin kraft. Lagen ska förkunnas tillsammans med evangeliet. Evangeliet är klart innehållsbestämt. Det handlar om Jesus. Bara evangeliet kan föda fram nytt liv i oss. Utan evangeliet blir kristen tro bara ren moralism. Evangeliet handlar inte om Jesus som förebild, utan om vad han har gjort för oss. (Se t.ex. 1 Kor. 15:1 10.) Det handlar om Jesu död och uppståndelse! För oss! Det har skett utanför och oberoende av oss. Bara mot lagens bakgrund kan evangeliet bli levande. Här ligger det en kallelse till oss som är predikanter att förkunna bådadera. Ett tydligt exempel på detta är Joh. 8:1 11. Äktenskapsbryterskan hade krossats av lagens dom. Hon visste att hon var skyldig, hon togs ju på bar gärning. Men runt henne fanns också skuld. De som släpat dit henne tillämpade lagen på henne och inte på sig själva. Jesus lät lagen träffa dem. De blev träffade och gick därifrån. Kvinnans räddning bestod just i att hon var förkrossad och stod kvar inför Jesus. När hon står kvar kan evangeliet ljuda som ljuvligaste honung! Hon får tillbaka sitt liv! Det är det som predikan ska få förmedla, domen och nåden! När Paulus säger att tron kommer av predipredikan i en ordtrött tid 13

kan, och predikan av Kristi ord (Rom. 10:17), så menar han även Ordet om Kristus. Kristi Ord är också Ordet om Kristus, dvs evangeliet. Evangeliet behöver vara i svang. Det handlar alltid om vad Gud har gjort för oss. Tron ser att det gäller här och nu för just mig. Jesus blir verklig för oss. Därför behöver vi ständigt så att säga bada i evangeliet. 3. Predikans ord måste vara ett ord in i nuet I den schartauanska väckelsen fanns en stark medvetenhet om var människor befann sig rent andligt. Det innebar att man skilde mellan olika kategorier av människor. Utifrån detta utarbetades sedan en tillämpning avpassad för vardagslivet. Predikanten använde sig av det vi kallar nådens ordning. Nådens ordning är en själavårdstradition som vill framhålla att Gud arbetar med oss människor och hur han arbetar i olika skeden. Man använde den i vetskap att Gud hade börjat göra något även med den människa som är i kallelsen. Därför fanns det mycket kärlek i tillämpningen. Vi behöver se att Gud har börjat arbeta med den nyomvände. Där kanske finns ovishet och en viss lagiskhet, men samtidigt gäller det att se att Gud har gjort något med henne. Vi får utbe oss mycket vishet att vägleda vidare. Vishet behövs också för att med evangelium trösta den av lagen anfäktade. Här får vi utbe oss nåd att förmedla Kristi evangelium in i den konkreta situationen. I vår komplicerade tid behöver människor hjälp med en relevant tillämpning. Predikanten kan inte säga exakt vad den enskilde ska göra, men han kan peka ut en riktning. Är tillämpningen förankrad i den konkreta situationen kan den bli profetisk. Nådens ordning är en själavårdstradition som vill framhålla att Gud arbetar med oss människor och hur han arbetar i olika skeden. Det finns en fara att gå för långt och säga så mycket att man pekar ut människor i en predikan. Det är därför vi behöver be och arbeta mycket med tillämpningen. Den får födas fram ur kärleken. Vi kan t.ex. se hur Paulus i sina brev brottas med de problem församlingarna har och i kärlek till dem förmanar och hjälper vidare. Det är även viktigt att människor får tillfälle att ge ett svar. Här tror jag för min del att olika möjligheter till att ta något steg i gensvar har betydelse. Det kan vara en syndabekännelse, att få skriva en bönelapp och lägga i en korg, att få tända ett ljus, att få bekänna sin tro, att sjunga en sång eller helt enkelt få bli alldeles tyst en liten stund. Vi får utbe oss Guds Andes vishet att ge den enskilde möjlighet att ge ett svar. 4. Predikan är mer än ord Detta kanske kan vara kontroversiellt för en del. Missförstå mig inte. Förkunnelsen om Kristus är helt avgörande. Den för människor till tro, helgelse och fördjupning. Den hjälper oss att upptäcka dopets gåva. Den gör nattvarden levande för oss. Vi kan tänka på predikan även i vidare termer. En predikan kan illustreras, förstärkas eller förmedlas t.ex. genom ett drama, ett vittnesbörd eller ett musikverk. Vi får inte förakta det, men vi ska se det i det stora sammanhanget utifrån förkunnelsen av Ordet. Konfirmanderna som framför ett enkelt drama om försoningen kan på det sättet få predika för sina föräldrar och anhöriga. Kören som sjunger och vittnar kan också predika för en församling. Problemet är när detta blir det enda. Denna förkunnelse i vid mening är 14 göran landgren begrunda 2 2005

helt beroende av att Ordets predikan lever i församlingen. 5. Predikans ord lever mitt i församlingen Det är viktigt att se att när vi samlas så är det Kristi kropp som samlas. Vi möts tillsammans som vill tillhöra denne Kristus. Det gör att förkunnelsen aldrig kan bli underhållning. Vi går inte till en samling för att avnjuta en rätt predikan. Vi går dit för att tillsammans med Kristi kropp söka Guds ansikte. Därför är också predikan hela församlingens angelägenhet. Vi som lyssnar ska pröva allt mot Skriften. Vi är satta att lyssna till vad Gud har att säga oss, inte att vara poängdomare på en god predikan. Vi är där som Kristi kropp och nu ska våra förkunnare tala Guds Ord. Då är det vår uppgift att lyssna och stödja. Över huvud taget bär vi nog på ett alltför individualistiskt arv. Individualisten kan klä sig fromt, men det kan ändå mitt i all fromhet bli väldigt mycket jag. Det är sant att Gud har ett ärende till oss som enskilda. Men han har också ett ärende till våra bröder och systrar i Kristi kropp. Vi kan se det väldigt tydligt i avsnitt där Paulus talar om Kristi kropp, Ef. 4:1 16, Rom. 12 kap och 1 Kor. 12 14 kap. Tydligen räknar Paulus med att hela kroppen är i funktion när man samlas till gudstjänst. (Se t.ex. 1 Kor. 14:26.) Vi får därför vara öppna på två sätt när vi samlas till gudstjänst och möten: Öppenhet mot Gud vad har Du, Gud, att säga mig i dag? Vad har Du att säga mig även om jag reagerar på predikantens framtoning? Hur kan vi hjälpa dem som har predikogåvor att få ännu mera nåd att tala till oss? Framför allt kan vi be! Öppenhet mot varandra vad har Gud att säga till oss som församling? Vad kan jag bidra med Vi är satta att lyssna till vad Gud har att säga oss, inte att vara poängdomare på en god predikan. i gemenskapen? Finns det någon jag särskilt ska vara öppen för i dag? Tänk att det är möte och så har du med dig en vän. Du ber att hon ska bli berörd av Gud under mötet. Hela du ber och är engagerad i predikan. Måtte predikanten tala till min vän! Ändå får vi lämna över ansvaret för predikan till Gud. Och så överskyls många synder av kärleken. Finns det öppenhet mot varandra kan man stå ut med att allt inte fungerar så bra. 6. Predikans ord behöver få förkroppsligas i predikanten Vi kan i breven i NT se att Paulus och Petrus inte skriver och predikar på samma sätt. De har olika personligheter. Dessa personligheter skiner igenom i deras brev. Det är en del av att Gud har gett oss olika skapelsegåvor. Det som är vår personlighet använder Gud. Därför får vi som är predikanter överlämna oss i Guds hand och be att han använder oss just som de personer vi är. När de bibliska författarna skriver använder de olika anknytningar och bilder för att illustrera sitt budskap. Hesekiel i Gamla testamentet använder sig till och med av kraftfulla draman. (Se t.ex. Hes. 4, 5, 12 kap.) Liksom Paulus och Jesus kan vi använda illustrationer, men de får aldrig bli ett självändamål. Bilder har alltid som syfte att understryka och poängtera budskapet. Gud har gett oss en personlighet. Gud kan använda humor, språkkänsla, psykologisk insikt m.m. i våra predikningar. Vi får be att Gud använder oss som vi är, men hela tiden i bön att han ska bli förhärligad. Predikanten blottar sitt innersta. Han gör sig sårbar. Någon läsare är kanske kritisk till församlingen Willow Creek och dess pastor Bill Hybels. Och visst kan vi ha synpunkter, men vi kan också lära en del. En lärdom är fakpredikan i en ordtrött tid 15

tiskt genomskinligheten. Genom att stå nära människor kan predikanten få ge något av sitt innersta. Med det menar jag inte att predikanten alltid ska tala om sig själv, men inte heller att han aldrig ska bli personlig. Paulus var ibland oerhört personlig. Just genomskinligheten kan få bli en hjälp att se mer av Jesus och hans kärlek. Tydligast ser vi det kanske i Jesu böner i t.ex. Joh. 17 kap. och när han hänger på korset. VAD SKA VI GÖRA KONKRET? 1. Lev i Skriften! Vi behöver leva i Bibelordet inte för att ha något att säga, utan för att möta Herren. Detta är predikantens viktigaste uppgift. Han ska söka Guds ansikte! Gud vill tala till oss i sitt Ord. Han vill föra oss in i bönens äventyr. Kanske är det så predikans förnyelse måste börja nämligen i mitt möte med Herren själv. Simon (NN) jag har något att säga dig (Luk. 7:40.) När vi lever i Guds nådetilltal, har vi också något att förmedla till andra. John White, som i många år var anställd som resesekreterare i motsvarigheten till Credo i Mellanamerika, berättar om hur han under sin hårda missionärstid räddades av att han varje dag gick upp och noggrant studerade Guds Ord. Han förde dagbok över sitt dagliga möte med Gud. Gud lät sitt Ord lysa in i hans situation. Paulus skriver i Rom. 1:1 att han är avskild för Guds evangelium (Giertz översättning). NT-81 lägger till för att förkunna evangelium. Giertz återger här grundtexten. Det är just det Herrens sändebud är, avskilda för Guds evangelium. Vi är kallade att vara i evangeliet. Gud kan använda humor, språkkänsla, psykologisk insikt m.m. i våra predikningar. Bara så har vi något att förmedla till andra. Låt oss läsa Guds Ord om templet, offren, breven, kungatiden. Vi behöver god evangelisk litteratur som sätter igång evengeliemotorn inom oss. Vi får be Gud ge oss det vi behöver av hans manna varje dag! Bara när Gud talar till oss har vi något att ge till andra. Var och en får hitta sitt sätt, men Herren kallar oss att söka hans ansikte. 2. Lev i tiden! Vi behöver veta hur människor har det. Därför behöver vi leva nära människor. För den som älskar att läsa kan skönlitteratur vara en hjälp. En annan hjälp kan vara att lyssna på musik eller se på filmer som människor i allmänhet ser på. Eller vi kanske går med våra barn på fotbollsmatcher och träffar andra föräldrar. Det finns många olika sätt, men det avgörande är att vi försöker förstå hur människor tänker. Om vi har goda vänner som inte tror, kan vi försöka förstå hur de har det, vad de längtar efter och hur vi skulle predika om de satt i missionshuset eller i kyrkan. 3. Be om Guds Ande! Vi vet detta, men Bibeln är full av exempel på det. Det kan aldrig bli slentrian med predikan. Paulus fick lära sig att predika under svaghet. Så fick han se Guds kraft. Guds Ande gör Jesus stor, och då blir vi små. Tänk på 2 Kor. 12:7 10. Vi kanske upplever att vi skulle ha varit i bättre form, ha läst mer osv, men Gud vill använda människor som är beroende av hans Ande. Hur mycket vi än förberett, så kommer vi ändå till en punkt där vi ser att det bara kan bli något om Gud tar över. Det ger oss anledning att vara frimodiga. 16 göran landgren begrunda 2 2005

Det beror inte på mig utan på Gud. Hur många av oss har inte upplevt att just i det som vi tyckte var som mest misslyckat, fick vi höra Guds Ande tala. Vi kan se detta tydligt i Apg. 2, 8, 10 11 kap. Det var Guds Ande som gav predikan kraft. Ytterst hänger det på Gud! 4. Vi får hjälpa varandra En präst berättade för mig att han som teologistuderande hade predikat i en kyrka på landet. Med sig hade han haft en god vän som inte var kristen. Efteråt sa vännen; Jag förstod ingenting. Vad var det egentligen du ville säga? Då fick den unge predikanten försöka säga det med egna ord. När han gjort det sa vännen: Varför sa du det inte på det sättet? Det bet sig fast i prästen. Han förstod att hans predikan hade en form och ett språk som gjorde att det han ville säga inte gick fram. Det kan vara bra att få ha en eller flera vänner som någon gång ibland ger konstruktiv kritik på våra predikningar. Bill Hybels har en grupp i församlingen som ger honom kärleksfull kritik. Det är en hjälp för honom att använda sina gåvor för att förmedla evangeliet. Men det behöver ske med stor kärlek, eftersom vi människor är svaga och känsliga. Låt oss be om vänner som kan hjälpa oss att växa i våra olika gåvor inte för att vi ska må bättre utan för att vi ska kunna tjäna Gud bättre! Jag förstod ingenting. Vad var det egentligen du ville säga? Hur förmedlar jag kärlek till människorna i min närhet? Hur blir det då med alla dessa ord? Det finns ett ord som är annorlunda än alla ord i tiden, i media, i vår vardag. Det är Guds Ord. Vi får vara inför Gud. Han får tala till oss. Då blir predikan mer än ord. Den blir Guds eget ord till oss. Vi får likt Mose hämta ur Guds förråd och bära fram hans ord till andra. Då ska vi också få se Herren strida för oss så att han blir stor för oss och andra. Bön: Himmelske Fader, utgjut din Ande över hela din kyrka. Ge oss en ny vision av din härlighet, en ny upplevelse av din makt, en ny trohet mot ditt Ord, en ny hängivenhet i din tjänst, så att genom vårt förnyade vittnesbörd ditt heliga Namn blir ärat och ditt rike främjat, genom Jesus Kristus, Vår Herre. Amen 5. Be om kärlek! Detta är den avgörande punkten. 1 Kor. 13 betonar att allt profetiskt tal blir kraftlöst utan kärleken. Därför behöver vi odla kärleken till Gud och varandra. Den föds ur Guds kärlek till oss, men den måste få växa bland oss. Hur vill jag uttrycka min ofullkomliga kärlek till Gud? Göran Landgren Kyrkoherde i Örby, söder om Borås predikan i en ordtrött tid 17