Årgång 33 Nummer 2 Juni 2016 Medlemsblad för Forskarföreningen ALIR, Söderhamn med omnejd Söderhamns Gevärsfaktori Forskarföreningen Alir 40 år 1977-2017! Det är spännande att släktforska! Rapport från Årsmötet Släktforskardagen 2016 Söderhamn för 100 år sedan En medlems antavla - Monica Lindh
STYRELSEN FÖR FORSKARFÖRENINGEN Ordförande Krister Rundqvist Vice ordförande Peter Johansson Sekreterare Monica Lindh Kassör Ann-Catrine Lundström Ledamöter Lars Kjellgren Carina Mowald Haglund Anna Persson Ersättare Rigmor Strandberg Ulla Fredriksson Medlemsansvarig Ann-Catrine Lundström, se kassör Kursansvarig Anna Persson Webbansvarig Tony Jonsson Föreningens hemsidor www.alir.se www.facebook.com/ forskarforeningenalir Redaktionskommitté Redaktör Tony Jonsson E-post: tonyjons@gmail.com Krister Rundqvist, ansvarig utgivare Monica Lindh Tryck Söderhamns kommun Redaktören Gott folk, så är vi här igen! Ett nytt nummer av föreningens medledmstidning. Och vintern har vi lämnat bakom oss och nu närmar sig sommaren. Och med sommaren tar nog en del av er ett litet uppehåll med sin släkt- och hembygdsforskning. Denna sommar innehåller glädjande för oss som bor norr om Dalälven evenemanget Släktforskardagarna 2016 i Umeå vilket ni också kan se på sidan 7, där finns också en länk till hemsidan. Läser ni denna tidning elektroniskt, dvs som pdf-tidning så är det vara att klicka på den hemsideadrssen som står på annonsen längst ner. Då kommer ni direkt till hemsidan. Jag kommer att närvara där i egenskap av redaktör under redaktörkonferensen som representant för denna förening. Ska bli riktigt spännande och intressant att lära mig mer och ta med mig erfarenheter till kommande nummer. Sedan kommer också någon från förening att närvara som ombud under själva evenemanget och de kommer nog också återkomma med en artikel. Nästa år firar föreningen 40 år! Det kommer vi att uppmärksamma men än är inget spikat. Vad ska jag göra under sommaren? En ny layout på hemsidan, min egen hemsida och arbeta på min kommande bok... Ha en trevlig sommar önskar jag er alla! Om ALIR Forskarföreningen ALIR, lokalförening för släkt-, person- och bygdeforskning, bildades i mars 1977. Föreningens namn är taget efter folklandsnamnet Alir, en medeltida beteckning för området kring Ljusnans dalgång i södra Hälsingland. Föreningen har som sitt främsta intresseområde socknarna Söderala, Mo, Norrala, Trönö, Skog och Söderhamns stad med närområden. Föreningen är medlem i Sveriges Släktforskarförbund. Medlemsbladet ALIR anor utkommer 4 gånger per år, den 25:e i månaderna mars, juni, september, december. Manusstopp är den 25:e, månaden före utgivning. Du kan bli medlem i Alir genom att sätta in 150 kr på Plusgiro 913009-7. Artiklar i denna publikation får, med angivande av källa, kopieras eller på annat sätt återges. 2 Forskarföreningen ALIR
Ordföranden har ordet Välkommna till ett nytt verksamhetsår! Då var det dags igen. Jag får tacka för förtroendet att få fortsätta som ordförande under ännu ett verksamhetsår. Det tråkiga i det hela är att vi kommer att höja medlemsavgiften 2017. Så från 2017 kommer avgifterna att vara 150:- enskild, 200:- familj samt 50:-. Verksamhetsmässigt så kommer vi att fortsätta med medlemsträffarna som vi kör den första onsdagen varje månad fram t.o.m. April sedan så fortsätter släktforskarhjälp på biblioteket som vanligt. ALIR Anor kommer som vanligt med 4 nummer under året. Medlemsträffarna på den första onsdagen vill jag gärna slå ett slag för, de jag har varit på har hittils varit mycket givande och intressanta. Det pratas om släktforskning, bygdeforskning och lite av varje t.o.m. om datorer och problem vi har med olika program som vi använder. Vi kanske ska ta och ha ett tema för varje sådan träff. Jag tycker att du ska komma för det kan vara så att du kan bidra till att lösa problem som någon har. Själv hoppas jag att någon kan kanske hjälpa mig med hur man forskar på emigranter till Australien. Sedan så kommer vi att fortsätta med kurser under förutsättning att vi får tillräckligt antal deltagare, f.n. har jag bara en anmäld till fortsättningskursen. Föreläsningar kommer det att bli också, samt studiebesök. Vilka vet vi dock inte riktigt är, planering pågår. Så har du några ideér om föreläsningar eller studiebesök så hör av dig, ju tidigare destobättre. DNA verkar intressant, men proverna kostar ju. Jag kommer nog att prova själv och då både på mig och min far som är 92 år. Läser en hel del om DNA och testningar och hur man tolkar resultaten. Annika Lindqvist som föreläste hos oss på släktforskningens dag har en del på sin hemsida www.lindqvist.net, så gå in där och kolla. Så väl mött under det nya verksamhetsåret! Tråkigt i det hela är att vi kommer att höja medlemsavgiften 2017 www.alir.se 3
Innehåll Juni 2016 Föreningsspalten 2 Redaktören 2 Ordföranden har ordet 3 NÅDD-projektet behöver förstärkning! 5 Rapport från Årsmötet 2016 6 Annons Släktforskardagarna 2016 i Umeå 7 Släktforskardagen 2016 8 Styrelseinformation 9 Redaktören och Söderhamns Gevärsfaktori 9 Söderhamn för 100 år sedan 9 Det är spännande att släktforska! 10 En medlems antavla 13 Söderhamns Gevärsfaktori 15 Föreningsaktiviteter hösten 2016 20 T ips på litteratur med anknytning till släkt- och hembygdsforskning? Kontakta redaktören eller någon annan i styrelsen så får vi skriva några rader och tipsa om dessa böcker. S kicka gärna in ditt bidrag till Alir Anor senast den 28:e augusti. Sänd in ditt material till tonyjons@gmail.com eller postgång till Tony Jonsson, Sörängetvägen 12 A, 891 41 Örnsköldsvik. Tänk på att du inte behöver redigera text och bild. 4 Forskarföreningen ALIR
NÅDD-projektet behöver förstärkning! Kära medlemsföreningar! I dagarna har NÅDD-projektet passerat 900-gränsen, det vill säga att vi nu har drygt 900 församlingar/kyrkobokföringsdistrikt/delar som är helt klara för nästa version av Sveriges Dödbok. Men 30 % är inte ens påbörjade och vi skulle vilja ha er hjälp för att få igång fler som hjälper till. datavana. Om ni har material i pappersform från avskrivna dödböcker kan de hjälpa oss att registrera det för NÅDD. Även om materialet inte skulle innehålla alla de uppgifter vi vill ha med till Dödboken kan det ändå vara ett fint grundmaterial att utgå ifrån och komplettera. Så har ni material liggande i någon form är vi intresserade! Det finns ett stort intresse Intresset för att hjälpa till har varit stort och det är redan över 350 personer som registrerar, ett tydligt bevis på hur hjälpsamma släktforskare är. Och det är många föreningar som generöst delat med sig av sitt material och/eller hjälper till att registrera. Men den period vi registrerar nu (1860 1900) kräver betydligt mer tid och ibland även mer kunskap av våra registrerare än vad som krävts vid de tidigare versionerna, och för att inte nästa version ska ligga allt för långt bort i framtiden behöver vi ännu mer hjälp. Därför vill vi gärna att ni tar med den bifogade annonsen i er medlemstidning och på er hemsida. Hjälp oss att samla in material Det finns en stor arbetsmarknadsprojektgrupp i Årsta. De arbetar med uppdrag från olika håll t ex vår gravstensinventering. De har även hjälpt till med NÅDDs tidigare versioner. Ett fåtal av dem är släktforskare, men alla har Ibland finns det avskrifter av kyrkböcker på arkiv och bibliotek; känner ni till något sådant från den aktuella perioden, vill vi gärna ha tips. Slutligen vill vi passa på att rikta ett stort tack till alla de föreningar som redan hjälper till i projektet! Erland Ringborg, förbundsordförande i Sveriges Släktforskarförbund Viktoria Jonasson, projektledare för Namn åt de döda e-post: dodbok@genealogi.se www.alir.se 5
Rapport från Årsmötet 2016 Årsmötet hölls i Gröna Rummet på Kulturens hus och ca 25 medlemmar hade hörsammat kallelsen. Mötet inleddes med ljuständning och en tyst minut för de medlemmar som lämnat oss under året. Sedan vidtog sedvanliga årsmötesförhandlingar, som ordförande för årsmötet ställde oppositionsrådet Magnus Svensson upp. Han genomförde mötet med att hantera klubban skickligt. Verksamhetsberättelse, verksamhetsplanering, ekonomi och revisionsrapport passerade utan invändningar och den avgående styrelsen beviljades ansvarsfrihet för det gångna året. Valen passerade utan invändningar. Mötet avslutades och den avgående ledamoten Torbjörn Goude avtackades. Därefter vidtog fika och en föreläsning om Ljusne Järnbruk av Bengt-Göran Källgren, som var mycket intressant. Den nya styrelsen fick följande utseende: Ordförande Krister Rundqvist, vice Ordförande Peter Johansson, Sekreterare Monica Lindh, Kassör Ann-Christine Lundström, Ledamöter Lars Kjellgren, Carina Mowald- Haglund och Anna Persson som ersättare valdes Rigmor Strandberg och Ulla Fredriksson. Överst: Ordföranden för årsmötet, oppositionsrådet Magnus Svensson. Mitten: Bengt-Göran Källgren föreläste om Ljusne järnbruk. Nederst: Mötesdeltagarna. 6 Forskarföreningen ALIR
N YB Släktforskardagarna 2016 i Umeå Ö R J A MÖTESPLATSEN FÖR GAMLA, UNGA OCH NYFIKNA SLÄKTFORSKARE R E M E D EL ÅRETS TEMA: FJÄLLEN, SKOGARNA, ÄLVARNA OCH MÄNNISKORNA 20-21 augusti 2016 arrangeras Släktforskardagarna i Umeå. Årets tema lyfter fram livet i norr och människorna som bröt bygd och slet hårt från kust till fjäll för att överleva. Lyssna till historiska berättelser och människoöden, lär mer om att släktforska med DNA och träffa andra med samma intresse. Kom hit, sök ditt norrländska ursprung och finn dina nybyggarrötter! U T M A N I N G MER INFORMATION: www.sfd2016.se / www.facebook.com/sfd2016 Arrangörer: Södra Västerbottens Släktforskare med stöd av Sveriges Släktforskarförbund och i samarbete med Nolia AB samt huvudsponsorn ArkivDigital. www.alir.se 7
Släktforskardagen 2016 Temat för årets släktforskardag var DNA i Släktforskningen. Vi hade bjudit in Annika Lindqvist från Sundsvall att föreläsa. Hon bjöd på en intressant föreläsning som åtminstone för mig skapade viss klarhet i hur man använder DNA i släktforskningen. Hon påpekade att det bygger på att man har gjort en grundläggande normal släktforskning. Med den som utgångspunkt så kan man sedan avgöra om man vill DNA-testa sig eller inte. Det finns risker med DNA-forskningen berättade hon: Man kanske får ett svar som ställer det mesta på ända. Din far är kanske inte din far samma med äldre släktingar som du kanske inte alls är släkt med, eller du kanske upptäcker fyrmänningar som man inte har talat om. Men sedan så kan man upptäcka att man har fler släktingar än man trott. Hon berättade också hur man beställer DNA-test, samt vilka olika typer av test det finns. Det finns ett antal olika leverantörer av tester, vanligast är Family Tree DNA. Föreläsningen var mycket intressant och givande och besöktes av ca 40-talet personer. Utöver detta så anordnades en utställning där olika släktforskningsprogram förevisades som Disgen, Min släkt, My Heritage samt möjligheterna att prenumerera på kyrkböcker från olika leverantörer, samt vissa specialområden som t.ex. valloner. Vi hade också Söderhamnstidningen från 1916 för folk att bläddra och läsa i. Ett stort TACK till alla som ställde upp och gjorde detta möjligt. Ovan: Annika Lindqvist från Sundsvall föreläste om DNA. I dörröppningen Kurirenforografen. Mitten: Lars Kjellgren från styrelsen, släcker törsten och demonstrerar släktforskningsprogrammet DISGEN. Vänster: Carina Mowald Haglund, styrelsen, som visa gamla Söderhamnstidningar mm för en av besökarna! 8 Forskarföreningen ALIR
I Litteratur att låna våra skåp i och utanför forskarrummet i Söderhamns Stadsbibliotek finns blandade häften och pärmar från olika socknar i Hälsingland, det finns också ett antal böcker, både om släkter och socknar, som skrivits av olika släktforskare. Dessutom finns lite böcker som kan vara användbara som släktforskarhjälp. Detta material kan lånas och lämnas tillbaka de tisdagar när vi har släktforskarhjälp där på plats. I släktforskarrummet finns även en öppen hylla med intressant material som tillhör Söderhamns Stadsbibliotek. Dessa är inte för utlåning, men det går utmärkt att sitta i släktforskarrummet att läsa, där även dator för släktforskarhjälp finns. Utanför släktforskarrummet finns dessutom ett stort antal föreningstidningar från olika släktforskarföreningar runt om i Sverige, och även från Finland. Dessa kan man läsa på plats, och kanske finns det någon berättelse som är extra intressant just för din släkt. Sedan finns även Hälsingerummet på gatuplanet i Söderhamns Stadsbibliotek, som innehåller mycket intressant Hälsingehistoria. Glöm inte heller bort att Söderhamns Stadsbibliotek har ett välfyllt tidningsarkiv där man kan bläddra i 100 år gamla tidningar! Fråga i receptionen, så får ni hjälp. Sök gärna upp oss på Facebooksidan https://www.facebook.com/forskarforeningenalir Styrelsen Saxat från Söderhamns Tidningen Notis från den 2 juni 1916 det det verkar har varit kallt och mycket is utanför Söderhamn! - Peter Johansson. Redaktören och Söderhamns Gevärsfaktori Redaktören har mer kopplingar till föreningen i Söderhamn med omnejd än tidigare nämnt. I artikeln på sidan 15 omnämns den första faktorn vid faktoriet, Carl Olofsson Burman och denne är således min morfars morfars farmors farmors mormors morfars far! I nästa nummer kommer jag att publicera en listad antavla till honom och hans hustru Margareta Larsdotter. Och kanske min antavla? Makarna hade sonen Carl och var gift två gånger, Marghareta Wält och Sara Olofsdotter Krok. Hustrun i hans första gifte är min anmoder. Hennes far var Peder Wält i Böle, Skog. Är det någon som har mer uppgifter om denne Wält så tar jag tacksamt emot detta per mejl till tonyjons@ gmail.com eller så kan ni ringa mig på 072-2009 114. www.alir.se 9
Det är spännande att släktforska av Monica Lindh Alla har vi olika anledningar till att vi börjat släktforska. Själv började jag för att jag var väldigt nyfiken på min närmaste bakgrund som jag inte visste mycket om. Dessutom hade jag en förhoppning att min släktforskning skulle kunna hjälpa mig att berätta för mina barn och barnbarn så att de skulle veta mer om våra förfäder än vad jag dittills gjort. Bakgrund. Att börja fråga de äldre släktingarna, är ett råd man ofta får när man börjar intressera sig för släktforskning. Det rådet fick även jag. Tyvärr är man ofta för sen med sina frågor, och de som kan berätta går ur tiden allt för snabbt. För mig var det så att min mamma dog då jag var 2 år, så henne har jag inget minne av. Min pappa gifte om sig när jag var 5 år, och jag fick tre halvsyskon. Även om jag redan då var nyfiken på hur min biologiska mor varit som människa och hur mina föräldrars liv varit under de 10-12 år de fick tillsammans, så vågade jag inte fråga eftersom jag, som liten, sett hur ledsen min pappa varit många gånger. Länken till min mammas bakgrund blev istället min mormor och morfar. Tyvärr så dog min morfar innan jag fyllt 8 år, så kvar att prata för mig om det som varit var min mormor Alma. Det var min mormors berättelser om sitt liv som fäbodjänta strax efter förra sekelskiftet som fick min nyfikenhet att växa. Jag återkommer till det. På min pappas sida var det lika svårt att få de äldres berättelser, då få av dem fanns kvar i livet under min uppväxt. Här kommer lite av det jag fått berättat för mig, och som jag sedan kompletterat med hjälp av min släktforskning. Min farmors jobbiga resa genom livet Anna Teresia Lind, min farmor, föddes 9/12 1898 på ett torp på Karlsmyran i Graninge i Västernorrlands län. Torpet, som ägdes av dåvarande Graninge Verkens Aktiebolag 1, brukades av hennes morföräldrar. På torpet växte också alla Annas mostrar och morbröder upp. 1 Graningeverken AB var ett bolag grundat 1873 i Bollstabruk, Västernorrlands län, ur Graninge bruk, som grundades på 1670-talet. Bolaget drev ett sågverk och hyvleri vid Bollsta, träsliperi och vattenkraftsstation vid Forsse, tråddrageri och spiksmedja vid Graninge. Flera av dem blev kvar med sina familjer, där fäderna i familjerna arbetade på Graningeverken och mödrarna skötte hem och hushåll. Anna växte därför upp nära flera av sina kusiner. 1905 avled Annas mamma i lungsot, och året därpå dog hennes morfar. Endast 3 år senare dog också Annas pappa då han genom en arbetsplatsolycka fick en spik i ögat, och förmodligen in i hjärnan, och avled. Farmor Anna, då 11 år, hade två yngre systrar, dessutom hade hennes far, då han blivit änkling, fått en oäkta son, som också levde med familjen på torpet. Troligen blev Anna den som fick hjälpa sin mormor att ta hand om barnen, samtidigt som hon arbetade på jordbruket. Då de yngre systrarna fått arbete som pigor på andra gårdar, den yngre brodern blivit fosterbarn på en annan gård och de äldre kusinerna flyttat, blev min farmor kvar som Anna Teresia Lind. 10 Forskarföreningen ALIR
jordbruksarbetare på Karlsmyran tills hon var tjugotvå år. Då hade hon själv nyss fått sitt första barn, en dotter. Fadern var en snickare som valde att flytta till Nordamerika. År 1920 blev farmor tvungen att lämna sin då 1-åriga dotter som fosterbarn i en av granngårdarna för att själv söka arbete och försörjning. Detta ledde till att hon, så småningom, hamnade i Mjälle på Frösön i Jämtland där hon fick arbete som vårdarinna på det tämligen nybyggda Frösö Sjukhus. I Mjälle träffade hon också Emfrid Lundberg som ungefär samtidigt kommit med sina föräldrar Fridolf och Emma Lundberg från Gideå i Västernorrland. Med till Mjälle var också Emfrids 6 syskon. Anna gifte sig och fick en son, Olov, född 1923. Redan år 1924 avled dock Emfrid i lungsot, och farmor Anna var återigen ensam mamma. Hon blev omhändertagen av Emfrids bror Alfons, och med honom fick hon, år 1925 ytterligare en son, Verner som blev min pappa. Tyvärr hann min pappa Verner endast bli 4 dagar gammal innan hans far Alfons avled, också han i lungsot. I Lundbergs familj avled 5 www.alir.se syskon i lungsot mellan 1822-1826, så även syskonens far, min farfars far Fridolf. Två av syskonen avled samma år, och stod t o m i samma dödsannons. Min farfarfars mor Emma och två halvvuxna söner fanns då kvar på gården. Kvar var också min farmor Anna, nu med 2 små pojkar, och en dotter på 6 år, som hon hade hemma hos sig när hon kunde. Ganska snart träffade hon en ny man, Gustav Jönsson, som var hemma på besök från Nordamerika för att hälsa på sin bror på Frösön. Anna och Gustav blev ett par, gifte sig och fick, år 1929, tvillingpojkar. Fem år senare fick de också en dotter. De försökte sig på jordbruk i Marieby, Jämtland, men blev övertygade av andra att försöka sig på affärsverksamhet på Tyresö istället, där de köpte en liten affär. Då de inte fick konkurrera med redan etablerade affärsinnehavare om mjölkförsäljning fick de inte sälja mjölk. Det innebar i sin tur att kunderna uteblev och konkursen var ett faktum. Gustav, Anna och barnen fick söka sig tillbaka till Marieby, där de fick hyra en lägenhet ovanför ett hönshus på en bondgård. Gustav insjuknade ganska snart och 1940 dog han så i kronisk hjärtmuskelinflammation, och året därpå dog även min farmor Anna i hjärtmuskelinflammation och propp i lungan, måhända hade de dragit på sig något Fridolf och Emma Lundberg, min farfars far och mor. virus de inte fick bukt med. Pappas två äldsta syskon hade blivit kvar i Stockholm. Pappa, 16 år, och hans tre yngre syskon hamnade som fosterbarn i olika gårdar i Marieby då de blev föräldralösa år 1941. Det lilla de ägde gick på auktion då familjen, där föräldrarna varit sjukliga en längre tid, var skyldiga kommunen pengar som de lånat för sin överlevnad. Det började tufft för min pappa i hans fortsatta liv, där han för sin första lön betalade tillbaka till kommunen för de skor han fått av dem för att kunna arbeta. På inrådan av sin fosterfar sökte han dock, samma år, värvning vid Fältjägarna (I 5) i Östersund, då det Min pappa Verner Lindh. var hans enda chans att få en utbildning. Där kom han underfund med att han hade en fallenhet för skytte, vilket resulterade i otaliga SM segrar,(den första vid 20 års ålder) och också två VM segrar, i armégevär. Min mormors okända anor Min mormor Alma, som föddes år 1891 på Långsjönäset i Fors, hade också en jobbig resa genom livet. Hon arbetade som kallskänka och fick flytta runt för att försörja sig. Med sin första man fick hon två döttrar, Den yngsta, Ella, dog i difteri när hon var 6 år gammal, och min mormors man, flickornas far, drunknade tre år senare. Mormor Alma blev då tvungen att lämna sin då 10-åriga dotter Astrid hos sina svärföräldrar på Alnön för att kunna försörja sig. Det blev också där som Astrid fortsatt växte upp. Mormor Alma, som bodde på Kvarnsjönäset i Duved när hon blev änka, träffade så småningom en banvaktarson från Mörsil, som blev 11
min morfar. De träffades i Östersund dit min mormor flyttat vidare för att arbeta som kallskänka, och dit min morfar flyttat för att arbeta som verkstadsarbetare på SJ. Tillsammans fick de först min mamma Kerstin, år 1926, och år 1929 fick de två tvillingflickor. Tyvärr dog min mamma Kerstin i cancer vid 29 års ålder, och sex år senare dog också min morfar. Jag tillbringade mycket tid hos min mormor sedan hon blivit änka för andra gången, och det var då jag fick höra berättelserna från hennes ungdom som fäbodjänta. Där och då föddes nog det första lilla fröet till att söka mina anor och att lära av historien. Detta har lett mig vidare till präster i många led, där herdaminnen 2 är ett gott stöd i forskningen, och till den gamla Jämtländska/Norska ätten Skanke 3, med Riddaren Örjan Karlsson Skanke i Hov Hackås, och vidare till kopplingar via ingiften till Bure-, Blixätten och många fler intressanta familjer och platser. Inom Skankeföreningen är nu ett DNA-projekt på gång där man testar flera svärdslinjer, som jag hoppas bl.a. ska visa om det som jag har fått fram i min släktforskning stämmer, att Riddaren Örjan Karlsson är en anfader till mig, 17 generationer bakåt. Att släktforska är spännande! Vänster: Mamma Kerstin. Höger: Min mormor Alma. Vänster nedan: En version av Skankevapnet. DNA-släktforskning 2 Bygdén - Härnösands stifts herdaminne, I-IV. 3 Skankeättens äldsta rötter är omtvistade, likaså den i flera grenar ingifta ätten Blix ursprung. Med tämligen god säkerhet kan man dock räkna Karl Persson (ca 1360-1423), herre på Hov i Hackås socken som den allmänt erkände anfadern. Bland de mer kända kan dennes son Örjan Karlson [Skanke] (ca 1400-1474) nämnas, riddare och hövitsman i Jämtland-Härjedalen 1450-1456. Det har gjorts försök av främst genealogen Young att härleda ätten Skancke från bland andra de sista kungarna på Isle of Man och Karl den store. Teorin bygger på patronymika, markinnehav och heraldiska likheter mellan Mans vapen med en triskelion och Skankes vapensköld med ett ben. En gren av släkten adlades i Sverige 1660 med namnet Skunck och introducerades på svenska Riddarhuset med nr 660 och släkten Skankes vapen. Det fanns/finns, främst i Norge, andra släkter Skanke (med snarlika stavningar och vapen) som inte har visats vara släkt med varandra. Vill du få ut det mesta av ett DNA-test för din släktforskning och både hitta nu levande släktingar och få reda på ditt djupa ursprung, så gör du det bäst hos Family Tree DNA. Är du enbart intresserad av utförligt få veta ditt djupa ursprung, är ett test hos Genographic Project det bästa. När du testar via Family Tree DNA, rekommenderar Peter Sjölund dessa tester: Läs mer på Peter Sjölunds hemsida: http://sjolunds.se/dna-genealogi/?page_id=16 12 Forskarföreningen ALIR
En medlems antavla Andra antavlan i ordningen är föreningens sekreterare Monica Lindh. Skicka gärna in din antavla du också, så publicerar vi den! Gärna som en.pdf-fil men det går lika bra med en grafisk bild eller text. www.alir.se 13
Efterlysningar Är det någon som känner igen personerna på dessa bilder? Fotografierna kommer från Digital Bild i Söderhamn - DiBIS - vilka vi har fått tillstånd att publicera och hoppas att någon läsare känner igen några eller var bilderna kan tänkas varit tagna någonstans. Höger: Okända damer. Fotografen var Anna Nygren, som levde mellan 1882-1957, född i Söderala. Bild ANG00005 Nedan: Okända herrar Fotot från Rehnströms ateljeer i Ljusdal. Bild BSB 02344 14 Forskarföreningen ALIR
Söderhamns gevärsfaktori När redaktionskommittén funderade på vad som skulle kunna tänkas skriva om från föreningens tidigare nummer så kom ett förslag från redaktören på ovannämnda faktori. Omslaget är från Alir anor nr 1 1995 och här presenterar vi en längre historik, och nedkortad, hämtad från Hälsingerunor 1934. Redan under Gusav Wasa hade faktoriet organiserats för tillverkning och leverans av vapen till kronan. Så inleds texten på omslaget och fortsätter: Gustav II Adolf behövde vapen till sina krig och i Hälsingland hittade han de skickliga smeder han behövde. Men de var spridda över hela landskapet och därför blev kronans kontroll bevsärlig och det var också problem med leverans av järn och stål till smederna. Man bestämde att koncentrera tillverkningen till ett gevärsfaktori och smederna beordrades - med hjälp av bl. a. skattefrihet - att flytta till en större ort. Söderhamn hade ett ypperligt läge med bra hamn och goda sjöförbindelser. Vattenkraft fanns på platsen och fisket i skärgården vad givande. Vapentillverkning skedde redan på den plats som valts ut vid ån. Dåvarande faktorn, Carl Olsson Burman, förde smedernas talan att Söderhamn skulle få den samlade vapentillverkningen. 1620 utfärdade konungen stadsprivilegierna och stadsvapnet blev symboliskt en pinass www.alir.se med korslagda musköter. Söderhamns gevärsfaktori var därmed igång och dess verksamhet fortsatte ända till 1813, då tillverkningen flyttades till Carl Gustavs stads bruks i Eskilstuna. Borrhuset, ritat av Christopher Polhem, det enda som är kvar av faktoriet, är idag museum. 1 1 Nils von Goës: Söderhamns Gevärsfaktori 1620-1813. Nedan: Söderhamns stadsmuseum någon gång på 1960-talet. Museet firade år 2013 att man hållit till i byggnaden i 100 år. Byggnaden uppfördes 1747, efter ritningar av Christopher Polhem, och var gevärsfaktoriet borrhus. Gevärsfaktoriet startade sin verksamhet 1620 och var verksamt till 1813. Fotograf Bengt Runde Gustavsson, f. 1938 15
Om Söderhamns gevärsfaktori av Birger Steckzén Den gamla satsen, att makten sitter i spjutstångs ända, var säkerligen icke obekant för forna tiders hälsingebönder. Hälsingens dristiga huglag och naturliga händighet i hantverk uppammade tidigt i denna landsända en ganska betydande vapentillverkning, vars rykte spred sig även söderut. Vapensmederna voro i de flesta fall självägande bönder, som delade sin tid mellan jordbruket och hantverket. Under Gustaf Vasas tid togos de i anspråk för kronans räkning och deras tillverkning ställdes under regeringens kontroll. Därigenom inskränktes yrkesfriheten och smederna ansågos pliktiga att leverera de arbeten, som dem anbefalldes. Behovet av god och tillförlitlig vapen tillverkning föranledde regeringen att fastare organisera densamma och i detta syfte förordnades en faktor, som skulle hava uppsikt över och driva på arbetet, tillhandahålla nödiga råmaterialier, föra räkenskaper över tillverkningen samt mottaga och till rustkammaren i Stockholm inleverera smidesprodukterna. De vapen som tillverkades, voro dels skjutvapen, dels hugg- och stickvapen. Vad skjutvapnen beträffar, använde man sig ännu i slutet på 1500-talet av stålbågar, på vilka hälsingesmederna så sent som år 1573 fingo en beställning. I huvudsak bestodo dock de egentliga skjutvapnen av gevär, som förefunnos i flera olika typer. Den äldsta var den oformliga, tunga och grovkalibriga hakebössan, som mot 1500-talets slut undanträngdes av den lättare musköten. Hugg- och stickvapen utgjordes av hillebarder och spetsar, vilkas skaft var av trä och omkring tio alnar långt. Såväl hillebarden som spetsen voro för hållbarhetens skull försedda med järnskenor. Det verksamhetsområde, en faktor rådde över, benämndes vanligen faktori. Till hälsingefaktorns distrikt hörde icke allenast Hälsingland utan även Medelpad, där åtskilliga smeder bodde. Flertalet av dem, som arbetade med vapentillverkning, voro s. k. rörsmeder. De förfärdigade gevärspipor och voro något förmer än de andra, vilka utgjordes av hillebardsmeder, svarvare, slipare och bältare, de sistnämnda tillverkare av bandolärer eller patrongördlar. År 1590 funnos i Hälsingland 28 rörsmeder och 13 hillebardsmeder. Detta antal höll sig tämligen konstant under det närmaste årtiondet. När hertig Kvar 1604 slöt kontrakt med hälsingefaktorn Johan Larsson om 316 välborrade pipor, 400 stycken hillebarder och 240 spetsuddar, funnos inom faktoriet 26 rörsmeder och 8 hillebardsmeder. Betalningen för denna leverans var ganska riklig. För var pipa - utan lås och stock - erhöllo smederna en tunna spannmål, vilken även utgick för var femte hillebard med skaft och var tolfte spetsudd utan skaft. Järn och stål skulle kronan tillhandahålla från Arboga. En viktig ekonomisk förmån beviljades smederna, när de den 28 juni 1613 av Gustaf II Adolf fingo skattefrihet på sina hemman i avräkning på den av Karl IX tillagda lönen. De goda löneförmånerna gjorde, att allt flera slogo sig på yrket. I december 1614 blev befallningsmannen Carl Olofsson Burman utnämnd till faktor över smederna i Hälsingland och Medelpad. Han var en man av kraftig och bestämd natur, förstod att driva på arbetet och genomföra vad han ville. Enligt räkenskaperna ökades tillverkningen högst avsevärt under de följande åren. För att exempelvis taga den viktigaste varan, geväret, levererades år 1613 391 stycken och år 1618 1,358 stycken. Erfarenheten från de sista krigen hade emellertid givit vid handen, att åtskilliga olägenheter voro förknippade med det hittillsvarande systemet i avseende å vapentillverkningen. Smederna voro spridda över ett stort område, och det ställde sig svårt för faktorn att hålla uppsikt över dem och att bevaka kronans intressen så, som i dessa tider av örlog och härsmaktens starka tillväxt ovillkorligen var av nöden; vapen tarvades nämligen för det stundande kriget med polacken. För att få till stånd en bättre tingens ordning beslöt Gustaf II Adolf att koncentrera och centralisera vapenverksamheten och utfärdade den 15 februari 1620 ett öppet mandat, att de rörsmeder i Hälsingland och andra orter, som arbetade för kronans rakning och därför hade skattefrihet på sina hemman, skulle antingen övergiva hemmanet och flytta till städerna eller övergiva sitt hantverk och bliva bönder. Konungen sammankopplade den föreliggande frågan med den aktiva stadspolitik med grundande av nya städer, som han vid denna tid bedrev. På liknande sätt hade vid Hudiksvalls grundande 1582 de kringliggande rörsmederna fått order flytta in till denna stad. De konstfärdiga smederna i Hälsingland voro näppeligen i tvekan om vilket av de två alternativen de skulle föredraga. Hellre än att avstå från det fäderneärvda yrket och de därmed förknippade ekonomiska fördelarna övergav man hemmanet och den gamla smedjan. Man livades också av hoppet om fullgod ekvivalens därför i privilegierna för den nya staden. Som ombud att hos K. M:t föra smedernas talan utsågs med naturlig rätt faktorn Carl Olofsson Burman. Han reste på sommaren 1620 ner till Stockholm och framförde smedernas erbjudande att samtliga 16 Forskarföreningen ALIR
i enlighet med K. M:ts förslag flytta till Söderhamn och där bygga upp en stad. Den utsedda platsen var sedan gammalt tagen i bruk för vapentillverkning; enligt Dahlbom fanns där en bårqvarn av trä i västra delen av staden vid det lilla vattendrag, som från Östjärn i Mo socken rinner genom staden och utmynnar i flaket. Här låg ock en faktors gård, som kort efter stadens anläggning ansenligt utvidgades till arealen. Orten ägde god sjöförbindelse med Stockholm, och fisket, i skärgården var rikt givande. Konungen beaktade smedernas goda uppsåt och utfärdade i enlighet med deras önskan den 7 september 1620 privilegier för Söderhamns stad. Om faktoriet nämnes ingenting särskilt. Stadssignetet blev symboliskt ett fartyg med två musköter, korsvis ställda. Till borgmästare förordnades Carl Olofsson, efter han och dessförutan faktor över dem varit haver och med deras ämbetes leverering härtill haver haft att ställa. Söderhamn hade alltså under det första halvseklet av sin tillvaro två borgmästare, varav faktorn var självskriven såsom den ene. Han var den mera betydande och ledde vanligen rådstugusammanträdena. På senåret 1620 började stadsbygget på den utsedda platsen, och smeder och bönder arbetade sida vid sida med upptimrandet av bostäder och verkstäder. Den kringboende allmogen var ålagd att bispringa med byggnadsmaterialier och dagsverken. Över 40 rörsmeder hade åtlytt den kungliga befallningen och flyttat till staden med familj, boskap och verktyg. Smederna i Medelpad drogo sig dock för den långväga flyttningen, och i stället lyckades de 1622 utverka, att ett faktori kom till stånd det året förut anlagda Sundsvall. Detta faktori vann dock ej större anslutning; 1623 bodde där blott sju smeder. I Söderhamn bedrevs synbarligen under dessa första år en livlig vapen tillverkning under Carl www.alir.se Olofssons nitiska ledning. Samtidigt agnade han sina krafter åt de övriga borgarna, även om dessa ej blevo så väl tillgodosedda som smederna. Det till staden donerade hemmanet Östanbro tog han för sin egen räkning. Även gentemot smederna förfor han godtyckligt och riktade sig på deras bekostnad. Smederna klagade över att han tog för mycket betalt för de varor han levererade till dem och tvang dem att köpa kläde för dyra pengar. I sin avräkning med smederna gjorde han som det syntes honom lämpligt och skäms icke med att räkna bort många daler. När smederna tilltalade honom för hans Söderhamns stadsvapen otillbörliga handlingssätt, utfor han emot dem med hugg och mustiga ord och gav dem föga rättvisa. Även från annat håll vittnas, att Carl Olofsson var slem i mun, när sinnet rann på, och lätt kom i gräl. Vid ett besök i Hudiksvall 1622 hade han druckit för skarpt och råkade i slagsmål med en borgare, vid vilket tillfälle han i upphetsningen med högröstad ton fällde följande omdöme om grannstaden Hudiksvall, vilket tydligen för dess invånare ansågs högeligen ringaktande: Tyskland är rikare än Hudiksvall. Å andra sidan visade Carl Olofsson prov på ett gudfruktigt sinnelag. Innan staden hann få sin kyrka uppbyggd, vilket skall hava skett år 1621 förrättades gudstjänsten i Carl Olofssons hus, dit stadsinvånarna kallades samman genom en klocka, som var uppsatt på husväggen. Hos Carl Olofsson hölls även rådstuga. Hans verksamhet som borgmästare och faktor i Söderhamn blev ej långvarig. Redan 1623 gick han hädan. Om Carl Olofsson Burman liksom om hans efterträdare kan sägas, att faktoriets historia var dess faktoriföreståndares. Carl Olofsson efterträddes som föreståndare av Nils Tomasson, vilken i förstone skötte sig mindre framgångsrikt. Tillverkningen gick tillbaka och de åtagna leveranserna till kronan kunde ej fullgöras. Detta torde till stor del hava berott på orsaker, som sammanhängde med Nils Tomasson själv. Han förfor nämligen mindre honett mot smederna och sökte rikta sig så mycket som möjligt på deras bekostnad. Det var ett allmänt klagomål, att han i stället för att ge smederna pengar till arbetets påskyndande prackade på dem alla möjliga varor till dyrt pris, så att de måste vidkännas förluster, när de bytte dem mot böndernas varor. Ej heller ville Nils Tomasson göra ordentlig avräkning med sina arbetare, så att det var dessa omöjligt veta, huru mycket de hade att fordra, medan de å andra sidan övernog fingo påminnelser om huru mycket de voro skyldiga. Följden av missförhållandena var, att smedernas antal minskades. En del rymde för sin fattigdoms skull, andra togos till soldater. År 1627 fanns det ej mer än 30 rörsmeder vid faktoriet. Vid samma tid fick emellertid faktoriet en välkommen förstärkning i arbetskraften från Sundsvall. Av allt att döma har Nils Tomasson varit den pådrivande härvidlag. I samband med Sveriges deltagande i 30-åriga kriget märker man en stark stegring i tillverkningen. Från september 1630 till juli 1631 levererades 2,462 nya musköter, 522 bandolärer, 9,554 spetsar, 13,850 gafflar och 17
790 opstockade musköter. De följande åren kunde speciellt med avseende på musköterna, uppvisa än högre siffror. Från september 1635 till september 1636 skickades sålunda från Söderhamns faktori: 4,393 luntmusköter och 369 snappmusköter. Då musköterna voro färdigsmidda, prövades de genom beskjutning vilket skedde med stark krutladdning. De bristfälliga fingo göras om, medan de godkända förseddes med kronomärke. Det för bandolärerna nödvändiga råmaterialet, hudar och skinn, togs ut i skatten. Arbetet var strängt och fritiden var ej lång. En och annan gång såsom vid skråsammankomster och storhelger slog man sig lös och lät det inhemska starka ölet eller brännvinet rinna genom sotiga strupar. Dryckjom och dobbel på stadens många krogar hörde också till vanorna. Ibland rann sinnet över, och då var det ej långt till hetsiga gräl och slagsmål, där det ej sparades på hårdrag och kindpust. Men dylikt låg i tidsandan och var väl ej heller främmande för ortens sedvänjor. Det var sålunda en diger samling anklagelser, som riktades mot Nils Tomasson, och dennes försvar tydde ej på rent mjöl i påsen. Landshövdingen sökte rätta de värsta missförhållandena och lovade för övrigt föra sakerne till god ändskap, så att var ock en skall vederfaras, vad rätt är. Samtidigt uppmanade han hantverkarna att vara flitiga ock ej visa någon tredska i vad som anginge kronans ärenden. Stridigheterna kring Nils Tomasson slutade med dennes plötsliga död 1640. Till hans efterträdare föreslog faktoribetjäningen befallningsmannen i Hälsingland Johan Eskilsson, en duglig och förfaren man, som stått i viss opposition mot Nils Tomasson. Denne blev också utnämnd till faktoriföreståndare. Liksom flera av sina efterträdare var kan livligt intresserad av järnbruksdriften. Johan Eskilssons efterträdare i faktoritjänsten blev mågen Hans Behm. En av dennes första åtgärder som faktor var att söka förbättra vattentillgången i ån, som vissa tider på året var alldeles otillräcklig. Kronans penningbrist blev emellertid allt större och i början av 1670-talet hade hantverkarna det synnerligen dåligt ekonomiskt ställt. År 1674 påpekade Hans Behm hos krigskollegium, att hantverkarna vid faktoriet måste äta barkbröd och annan otjänlig spis och att de bästa hantverkarna hotade att lämna faktoriet. Hans Behms fortsatta skrivelser till krigskollegium genljuda av klagomål över den förskräckliga nöd, som rådde. Faktoriet hade levererat ett ansenligt antal gevär, men inga medel härför hade utbetalats. Hantverkarna hade sålt bort all sin lösa och fasta egendom, ja till och med verktygen för att skaffa mat åt sig och de sina. Faktoriets drift hämmades av de svåra missförhållandena, vilket var så mycket betänkligare, som vapen tarvades för kriget mot Brandenburg och Danmark. Till råga på olyckan utbröt 1675 en häftig vådeld, som lade en stor del av staden i aska. I synnerhet gick branden ut över de kvarter, som beboddes av hantverkarna. Icke mindre än 60 ämbetsgårdar ödelades. Kronan sökte hjälpa så gott den i dessa vargatider förmådde och trots den svåra olyckan synas förhållandena vid faktoriet under år 1676 varit jämförelsevis drägliga. I maj detta år dog Hans Behm och efterträddes av fältsekreteraren Magnus Blix, en av de intressantaste figurerna i faktoriets och stadens historia. Han visade sig också väl motsvara det förtroende, som konungen satte till honom. Hans uppträdande bär vittne om klokhet, skicklighet och kraft. Faktoriet genomgick under hans ledning en betydande utveckling, anläggningarna moderniserades och produktionen ökades. Som borgmästare ivrade han mycket för stadens bästa och stod väl till boks hos borgerskapet. Det var också hans förtjänst, att motsättningen mellan faktoribetjäningen och borgerskapet hädanefter så småningom avtog. För sina förtjänster blev han adlad och introducerades år 1693 på riddarhuset. Blix var i äktenskap förenad med Catharina Lindeblad, dotter till landsskrivaren i Ångermanland Måns Håkansson. Äktenskapet välsignades med 22 barn, av vilka 17 dogo i späd ålder. Den äldste sonen Magnus efterträdde fadern i faktorsbeställningen, den andre sonen Carl blev sedermera landssekreterare i Gävleborgs län. På grund av andra orsaker hade tillverkningen av vapen vid faktoriet gått avsevärt tillbaka. Under femårsperioden 1694-1698 hade beställts 4,700 flintlåsmusköter med franska lås, 7,249 luntmusköter och 28,000 pikar. Därav hade levererats 2,386 flintmusköter, 4,415 luntmusköter och 11,936 pikar. En brist förefanns alltså på 2,314 flintmusköter, 2,834 luntmusköter och 16,064 pikar. Även i övrigt anmärktes på skötseln av faktoriet. Således lades det Blix till last, att arbetsförhållandena ej voro de bästa. Hantverkarna voro uppstudsiga och brydde sig ej om att lyda hans befallningar. Blix blev suspenderad, och till interimsfaktor utsågs Johan Lemoine, som i början av mars 1701 inträffade 18 Forskarföreningen ALIR
i Söderhamn. År 1705 dog faktorn Johan Lemoine och efterträddes av Anders Craelius, vilken under fyra års tid arbetat som rustmästare vid faktoriet. För att underlätta ombytet åtog han sig att konservera änkan, d. v. s. gifta sig med henne. Craelius visade sig som en synnerligen driftig och omtänksam ledare för faktoriet, som han skötte i nära 40 års tid och under de svåraste förhållanden. Med sina underlydande stod han i allmänhet på god fot och synes hava haft jämförelsevis ringa skuld till de misshälligheter, som förekommo. Dessa bottnade huvudsakligen i den under det stora nordiska kriget alltmer tilltagande ekonomiska depressionen, som förde med sig dyrtid och försämrade levnadsvillkor. Till råga på olyckan härjades staden år 1721 av ryssarna, varigenom faktorifolket alldeles utarmades. De sista åren av stora nordiska kriget blevo synnerligen bekymmersamma. Staten hade svårt att betala vapenleveranserna, betalningen skedde i mynttecken, som efter hand sjönko i värde, en allmän och genomgripande prisfördyring inträdde, handeln lamslogs och till råga på allt började ryssarna upprepade gånger härja på norrlandskusten. I skrivelse till krigskollegium i mars 1719 redogjorde Anders Craelius för det eländiga tillståndet bland hantverkarna och förklarade. att de höllo på att alldeles hungra ihjäl och att de fördenskull skaffat sig privat arbete till förfång för verksamheten i faktoriet, som gick starkt tillbaka. I sin förtvivlan kastade hantverkarna skulden på Anders Craelius och förebrådde honom - kanske icke utan skäl - att hava bidragit till försämringen av deras levnadsvillkor. Den 18 december 1719 ingåvo de en lång besvärsskrivelse till krigskollegium, vari de klagade över att arbetet vid faktoriet till följd av brist på erforderligt material stod stilla, varigenom de blivit tvungna att skaffa sig inkomster på privat håll. www.alir.se I sin resolution den 13 februari 1721 förklarade krigskollegium, att faktorn skulle tillmötesgå hantverkarnas krav på omedelbar betalning för var muskötdel och att han ej ägde rätt att dröja med betalningen till dess en musköt i sin helhet förelåg färdig. Åren 1719 och 1720 hade ryssarna härjat på norrlandskusten, men genom lyckliga omständigheter hade Söderhamn blivit skonat. Dess tur kom emellertid år 1721, då ryssarna genom ett nytt flottöverfall beslöt att tvinga svenska regeringen till eftergift vid fredsförhandlingarna. Efter ett härjningståg i Gästrikland och södra Hälsingland nådde ryssarna den 21 maj Söderhamn, som antändes och till större delen gick upp i lågor. Faktorianläggningarna undgingo branden men flertalet av hantverkarnas smedjor förstördes. Det gick dock synnerligen långsamt med återuppbyggandet av de förstörda verkstäderna och bostadshusen. Hantverkarna hade ingen inkomst från faktoriet, vars drift låg nere, och de måste skaffa sig livets uppehälle genom att arbeta kos borgerskapet och allmogen eller fiska i skärgården, så att ingen eller ringa tid blev över för verkstädernas iståndsättande. Även Anders Craelius hade det bekymmersamt ställt och hans klagade i sina brev bitterligen över sin olyckliga belägenhet. Det dröjde ända till hösten 1725, innan driften vid faktoriet kom i gång. Arbetarstammen var ungefär hälften så stor som 20 år tidigare och tillverkningen uppgick ej mer än till 500-600 musköter årligen. År 1744 dog Anders Craelius (21/9 1748 enligt dödboken) och efterträddes av Lars Eurén. Denne var född år 1719 i Kristinehamn och son till skolmästaren Erik Frvkholm, som sedermera tog sig namnet Eurén. Vid sin utnämning var Eurén endast 25 år gammal. I likhet med sin företrädare utmärkte sig Eurén för driftigliet och företagsamhet, hade god hand med sina arbetare och var synbarligen ganska rikt utrustad på huvudet vägnar. År 1746 erhöll faktoriet en ny skråordning. Liksom sina företrädare utkämpade Eurén många heta duster med borgerskapet och magistraten, vilken senare förtrytsamt förklarade, att det näppeligen varit Gustaf II Adolfs mening, att Söderhamn skulle bliva en sådan smedstad, som faktor Eurén vill göra den till, ej heller hade man någonsin om en slik hört talas. Som belöning för sitt välförhållande i avseende å faktoriets skötsel fick Eurén av kronan övertaga faktoriet till evärdlig tid med frälsehemmans rätt. Trots sin duglighet fick Eurén dock med åren allt svårare att finansiera driften. Utgifterna stego, men inkomsterna sjönko. I mitten av 1700-talet kunde Eurén ej längre fullfölja verksamheten. Med anledning härav anhöll han att få lämna tillbaka faktoriet till kronan mot att få sina i faktoriet nedlagda kostnader ersatta. Innan Eurén hann likvidera sina affärer, dog han år 1778. Ledningen av faktoriet övertogs nu av faktor Johan Charling, som under 1780-talet genomförde åtskilliga ombyggnader av anläggningarna. Men ej heller Charling lyckades lösa det ekonomiska problemet utan blev invecklad i svårigheter av olika slag. Tillverkningen gick tillbaka och år 1813 nedlades faktoriet fullständigt. Verksamheten överflyttades till Eskilstuna gevärsfaktori, dit även åtskilliga mästare begåvo sig. År 1823 såldes faktoriets fastigheter på auktion. Av dess byggnader återstå nu endast det år 1748 uppförda borrhuset med dess inskrift: In pace de bello cogitare prudentis est. Denna byggnad inrymmer i våra dagar stadens fornminnessamlingar och utgör en av stadens arkitektoniska sevärdheter. Gevärssmedjan revs år 1888, och 1908 skattade även slipverket åt förgängelsen. 1 1 Hälsingerunor 1934, sid. 23-47. 19
Föreningsbrev Forskarföreningen Alir Söderhamns stadsbibliotek Box 203 826 25 SÖDERHAMN Aktiviteter hösten 2016 Medlemsmöten där vi utbyter information och idéer och där vi hjälper varandra i vårt forskningsarbete kommer att hållas första onsdagen i varje månad under september-december. Du som skulle vilja gå nybörjar/ fortsättningskurs i släktforskning är också hjärtligt välkommen. Kurser startas upp då intresse finns, viss individuell undervisning sker också vid efterfrågan. Datum 7/9, 5/10, 2/11 och den 7/12. Ta gärna med egen bärbar dator, annars har vi datorer med som vi kan använda! Sista träffen blir också julavslutning med skinkmacka. - Tid: 18.30-21.00 - Plats: Kulturens Hus Rum Söderala Släktforskarhjälp finns på plats tisdagar jämn vecka. Datum 20/9, 4/10, 18/10, 1/11, 15/11 och 29/11. Även du som vill veta mer om vilken hjälp du skulle kunna få av vår förening är välkommen upp för att prata med oss. - Tid 10.00 13.00 - Plats: Söderhamns Bibliotek, släktforskarsalen Släktforskardagarna 2016 blir i 20-21 augusti i Umeå. Årets tema är: fjällen, skogarna, älvarna och människorna. Se separat annons inne i tidningen. Föreläsning av Elisabet Thorsell om Emigrantforskning blir äntligen av, lördagen 24/9 2016. Annonsering kommer att ske i god tid under föreningsnytt. Eventuell visning av Söderhamns kommunarkiv. Vi avvaktar fortfarande svar om guidning någon kväll under oktober eller november. Nybörjarkurs/fortsättningskurs startas om/när tillräckligt intresse finns. Intresseanmälan när det gäller nybörjarkursen kan du göra till Anna Persson där du också får mer information om kursen. Mail: anna.persson@soderhamn.com Telefon : 070-212 19 67 Intresseanmälan när det gäller fortsättningskursen kan du göra till Krister Rundqvist där du också får mer information om den kursen. Mail: krister.rundqvist@soderhamn.com Telefon: 070-530 53 73 Information och individuell hjälp/utbildning ges också, vid efterfrågan, på våra medlemsmöten på Kulturens Hus första onsdagen varje månad. Se ovan. Samtliga aktiviteter kommer löpande att läggas ut på hemsidan www.alir.se samt på Facebooksidan Forskarföreningen Alir. Anslag kommer också att finnas på Söderhamns Stadsbibliotek. www.alir.se // www.facebook.com/forskarforeningenalir