Två HD-domar om ungdomstjänst RättsPM 2007:18 Brottmålsavdelning December 2007
Två HD-domar om ungdomstjänst Högsta domstolen har nyligen meddelat två domar som gäller tillämpningen av påföljden ungdomstjänst. Det ena rättsfallet behandlar den övre gränsen för ungdomstjänst med hänsyn till brottets straffvärde. Den andra domen gäller ungdomstjänst vid artbrott (mened). Den domen gäller också om ett särskilt artpåslag ska göras vid beräkningen av antalet timmar ungdomstjänst. Motsvarande frågor diskuteras i de rekommendationer som den särskilda projektgruppen för unga lagöverträdare utfärdade den 21 februari 2007. Detta RättsPM är en komplettering till rekommendationerna. HD-domarna Ungdomstjänst är en tillräckligt ingripande påföljd om brottets eller brottslighetens straffvärde efter avdrag för ungdomsrabatten inte överstiger sex månader För ungdomar upp till 18 år som saknar vårdbehov är ungdomstjänst förstahandsalternativet i stället för fängelse vid artbrott Antalet timmar ungdomstjänst beräknas uteslutande med hänsyn till straffvärdet utan något tillägg på grund av brottets art Domen den 4 oktober 2007 den övre gränsen för ungdomstjänst (mål B 2693-07) Propositionen och den övre gränsen för ungdomstjänst Av 32 kap. 2 tredje stycket brottsbalken framgår att ungdomstjänst får dömas ut bara om påföljden är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde. En oklarhet har varit vilka utgångspunkter som ska gälla för beräkningen av straffvärdet och hur den s.k. ungdomsrabatten i 29 kap. 7 brottsbalken spelar in. För den som begått brott innan han fyllt 21 år innebär den senare bestämmelsen att domstolen skall beakta hans ungdom särskilt vid straffmätningen och att domstolen får gå under straffskalans lägsta straff. I praktiken betyder det att straffet för den unge sätts ned i jämförelse med vad straffet för en vuxen person skulle ha blivit. Följande tumregler brukar då gälla och finns i rekommendationerna. En 18-åring brukar få en straffreduktion med 50 procent, en 17-åring med 60 procent, en 16-åring med 70 procent och en 15-åring med 80 procent. I motiven till bestämmelserna om ungdomstjänst ställs upp en gräns som innebär att ungdomstjänst vanligtvis inte kommer i fråga för brottslighet med ett straffvärde som överstiger fängelse i ett år (prop. 2005/06:165 s. 74 f). Men ska straffvärdet beräknas med eller utan hänsyn till ungdomsrabatten?
3 Av propositionen framgår i och för sig att det är bruttostraffvärdet, dvs. straffvärdet för en vuxen person, som lagstiftaren har avsett. Samtidigt sägs i motiven att det högsta antalet timmar ungdomstjänst (150) bör användas då brottets straffvärde med hänsyn till ungdomsrabatten motsvarar sex månaders fängelse (prop. s. 75). Ungdomstjänst är ju avsedd att användas framför allt för ungdomar i åldern 15-17 år. Om gränsen för ungdomstjänst är ett straffvärde på ett år (för en vuxen person), skulle man i fråga om en 15 eller 16-åring i praktiken aldrig kunna utnyttja ungdomstjänsten upp till taket (sex månader eller 150 timmars ungdomstjänst). Ett straffvärde på ett år reduceras ju för denna ålderskategori till ca 2 resp. 3 månader (= 70 resp. 90 timmars ungdomstjänst). Utrymmet för ungdomstjänst skulle alltså bli mindre ju yngre lagöverträdaren är. HD-domen HD-målet gällde en 16-åring som gjort sig skyldig till grov misshandel med ett straffvärde för en vuxen person på omkring 16 månader. Något vårdbehov fanns inte och den unge bedömdes även i övrigt lämplig för ungdomstjänst. Frågan var om brottslighetens straffvärde hindrade att han dömdes till denna påföljd. HD slår i domen fast att utgångspunkten för bedömningen av om ungdomstjänst är en tillräckligt ingripande påföljd ska vara längden av det fängelsestraff som den tilltalade skulle ha dömts till i det särskilda fallet, om fängelse hade valts som påföljd. Beräkningen skall alltså göras efter avdrag för ungdomsrabatten. Om man då kommer till resultatet att straffvärdet för den unge inte överstiger sex månader, hindrar straffvärdet inte att påföljden blir ungdomstjänst. HD konstaterar att ett straffvärde på 16 månader för en vuxen person motsvarar fyra månader för en 16-åring, dvs. en reduktion med 3/4. Något hinder för ungdomstjänst på grund av straffvärdet finns därför inte och påföljden bestäms till ungdomstjänst i 110 timmar (mer om beräkningen av antalet timmar i det följande). Vårdbehov? Resultatet av HD-domen är att ungdomstjänst inte är uteslutet som påföljd för brott med betydligt högre straffvärde än som framgår av propositionen. Om man drar ut konsekvenserna av HD-domen blir resultatet följande. För en 15-åring skulle gränsen gå vid brott med ett straffvärde för en vuxen person på ca 2½ år (efter en reduktion med ca 80 procent = sex månader). För en 16-åring går gränsen vid brott med ett straffvärde på ca 1 år 8 månader (efter en reduktion med ca 70 procent = sex månader). För en 17 åring går gränsen vid brott med ett straffvärde på ca 1 år 3 månader (efter en reduktion med ca 60 procent = sex månader). För en 18-åring blir gränsen 1 år (straffreduktion med hälften = sex månader).
4 Så skulle alltså konsekvenserna av HD-domen bli. Men rättsfallet gällde en 16-åring utan något vårdbehov. Det är fortfarande en öppen fråga var gränsen går för att det ska finnas ett sådant särskilt behov av vård eller andra åtgärder som gör att ungdomsvård är den påföljd som bör väljas. Man kan t.ex. fråga sig om ungdomstjänst är lämplig påföljd för brott som våldtäkt eller mordbrand. Brottslighet med ett straffvärde på över ett år indikerar normalt att det finns ett behov av andra insatser än en påföljd som till övervägande del består av en skyldighet att utföra oavlönat arbete. Det finns alltså anledning för åklagaren att i dessa situationer särskilt uppmärksamma behovet av andra ingripanden än ungdomstjänst. Domen den 3 oktober 2007 ungdomstjänst vid artbrott (mål B 1178-07) Två flickor dömdes av hovrätten för mened till fängelse en månad. De var 15 resp. 18 år vid brottstillfället och 17 resp. 20 år vid tiden för HD:s dom. Båda var tidigare ostraffade. Målet i HD gällde om det fanns utrymme för en icke frihetsberövande påföljd, i första hand ungdomstjänst. Påföljdsvalet Att brottsligheten är av sådan art att skäl finns för fängelse, ska enligt motiven till bestämmelserna om ungdomstjänst inte vara något hinder mot att döma till ungdomstjänst. Tvärtom framhålls att det bör finnas ett förhållandevis stort utrymme för ungdomstjänst i dessa fall. Genom en hänvisning till rättsfallet NJA 2001 s. 913 lyfts mened fram särskilt som brottstyp (se prop. s 76 och 132). Ungdomstjänst ska alltså kunna komma ifråga vid artbrott som alternativ till fängelse. HD konstaterar inledningsvis att ingen av flickorna hade något särskilt behov av vård och att ungdomsvård därför inte var den lämpligaste påföljden för någon av dem. Med hänvisning till vad som sagts i propositionen om utrymmet för ungdomstjänst vid artbrott, dömde HD den yngre av dem till ungdomstjänst. Det fanns visserligen speciella omständigheter, bl.a. borde flickorna ha erinrats om sina möjligheter att vägra att yttra sig enligt 36 kap. 6 rättegångsbalken. Men HD säger uttryckligen att påföljden skulle ha blivit densamma oberoende av dessa särskilda omständigheter. Antalet timmar ungdomstjänst Antalet timmar ungdomstjänst sträcker sig från 20 till 150. Skiktet 20-45 timmar är avsett för fall där alternativet är böter medan skiktet från och med 50 och uppåt är avsett för fall där alternativet är ett fängelsestraff. Av motiven kan utläsas att ett fängelsestraff på en månad motsvarar 50 timmars ungdomstjänst. Även här konstaterar HD att timantalet bör bestämmas med ledning av det fängelsestraff som den tilltalade skulle ha dömts till i det särskilda fallet. Straffvärdet för en vuxen person motsvarar i det här fallet fyra månader. Med hänsyn till ungdomsrabatten blir straffvärdet för den yngre av flickorna en månad = 50 timmars ungdomstjänst.
5 Tillägg på grund av brottets art? Straffvärdet motsvarar alltså 50 timmars ungdomstjänst. Men ska alla brott behandlas lika? Finns det anledning att höja antalet timmar ungdomstjänst med hänsyn till brottets art (se NJA 2000 s. 421)? När valet väl fallit på ungdomstjänst finns det enligt HD inte stöd för att brottets art skulle leda till en höjning av antalet timmar. Utgångspunkten är därför att antalet timmar ska bestämmas uteslutande med ledning av det alternativa fängelsestraffet, vilket i det här fallet alltså innebär 50 timmars ungdomstjänst. Ungdomsvård/ungdomstjänst? HD:s dom visar att fängelse inte längre är förstahandsalternativet ens när det gäller ett så utpräglat artbrott som mened för ålderskategorin 15-17 år. I stället är det någon av påföljderna ungdomsvård/ungdomstjänst som kommer i fråga. I det här fallet har HD först prövat om det fanns något särskilt vårdbehov. Av detta får man dra slutsatsen att man i första hand får bedöma förutsättningarna för ungdomsvård som påföljd även vid artbrott. Om det finns ett särskilt vårdbehov, är alltså ungdomsvård, eventuellt i förening med ungdomstjänst, den påföljd som i första hand kommer i fråga. I andra hand är ungdomstjänst som fristående påföljd alternativet. Ungdomstjänst för den som fyllt 18 år För den som fyllt 18 år förutsätter ungdomstjänst att det finns särskilda skäl (se 32 kap. 2 andra stycket brottsbalken). Visserligen hade den äldre av flickorna fyllt 18 år rätt nyligen när brottet begicks men eftersom det i hennes fall inte fanns några andra särskilda omständigheter som talade för ungdomstjänst, ansåg HD att hon inte borde dömas till den påföljden. Med hänsyn till de speciella omständigheterna i målet blev påföljden i stället villkorlig dom med samhällstjänst (med alternativstraff fängelse i en månad). För kategorin unga lagöverträdare över 18 år ger alltså HD-domen inte några direkta signaler om en kursändring i fråga om mened eller andra utpräglade artbrott. Om det inte finns skäl som med särskild styrka talar för ungdomsvård eller ungdomstjänst, gäller fortfarande tidigare praxis, dvs. en presumtion för fängelse