Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Magnus Hellström, Richard Ottvall, Arne Andersson, Frida Johnsson, Jonas Waldenström & Åke Lindström Ottenby fågelstation Ottenby 41 386 64 Degerhamn Telefon: 485-66193 E-post: ottenby@ottenby.se Webb: www.ottenby.se 1
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 NATIONELL MILJÖÖVERVAKNING PÅ UPPDRAG AV NATURVÅRDSVERKET DIARIENUMMER AVTALSNUMMER PROGRAMOMRÅDE DELPROGRAM NV-168-12 227 124 Landskap Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby Rapportförfattare Magnus Hellström, Ottenby fågelstation Richard Ottvall, Ottenby fågelstation Arne Andersson, Lunds universitet Frida Johnsson, Ottenby fågelstation Jonas Waldenström, Linnéuniversitetet Åke Lindström, Lunds universitet Rapporttitel och undertitel Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 212. Ansvarig utgivare Åke Lindström, Lunds universitet Postadress Ekologihuset, 223 62 Lund Telefon 46-222 4968 Beställare Naturvårdsverket, Enheten för miljöövervakning 16 48 Stockholm Finansiering Nationell MÖ Nyckelord för plats Ottenby, Ölands södra udde, Sverige Nyckelord för ämne Fåglar, flyttning, monitoring, fenologi, ökningar, minskningar, trender. Tidpunkt för insamling av underlagsdata 212 212 Sammanfattning Vid Ottenby fågelstation registreras populationsförändringar hos flyttfåglar genom att fångst bedrivs på ett mellan åren jämförbart sätt. Vårfångsten hamnade 16 % under referensvärdet. Förhållandevis höga antal i fångsten noterades för steglits, trädkrypare och gransångare. Gransångaren är också en av de arter som ökat allra mest i Ottenbys fångst. Endast tre blåhakar fångades (mot 51 i genomsnitt) och för andra våren i rad fångades ingen ortolansparv. Andra arter där vårsiffrorna blev mer än 5 % under genomsnittet var: svartvit flugsnappare, gråsiska, domherre, rosenfink, buskskvätta, talgoxe, rörsångare, grönsångare, göktyta, järnsparv, trädgårdssångare, näktergal, grönfink, törnskata, blåmes, stare, gulsparv, björktrast, sävsparv, rödstjärt, grönsiska och ladusvala. Höstfångsten i trädgården hamnade 47 % över referensvärdet. Särskilt anmärkningsvärt var uppträdandet av blåmes som nådde ett rekordhögt antal i höstfångsten. Andra arter med summor >5 % över medel var gärdsmyg, ladusvala, svart rödstjärt, talgoxe, hussvala, gransångare, härmsångare, rosenfink, svartmes, trädpiplärka, rödhake, mindre flugsnappare och kungsfågel. Summor >5 % under medel noterades för blåhake (ingen fångad), ortolansparv (ingen fångad), domherre, rödvingetrast, hornuggla, stenskvätta, gulärla, göktyta, gråsiska, grönfink och grönsiska. I vadarfångsten fångades 585 fåglar vilket bara är drygt 17 % av referensvärdet. De låga summorna beror i första hand på låga antal av rastande vadare på udden till följd av undermåliga tångbankar. Samtliga 17 arter fångades i antal 5 1 % under referensvärdet. För flera arter visar Ottenbys fångstsiffror långsiktiga populationsminskningar. Ortolansparvens katastrofala utveckling fortsätter och oroande trender noteras också för t.ex. brushane, blåhake och törnskata. Ytterligare arter med generellt negativa trender är mosnäppa, näktergal, buskskvätta, höksångare, grönfink, rosenfink, och gulsparv. Bättre går det för t.ex. enkelbeckasin, skogsnäppa, svart rödstjärt och steglits. Under senare tid har också nattskärra vänt den negativa trenden och är nu tydligt ökande. Bäst går det för gärdsmyg, ärtsångare, gransångare och blåmes. Från och med årets rapport presenteras fenologiska data för flyttfåglarna vid Ottenby. Detta i form av medeldatum för både vår- och höstflyttning från 1972 (höst) och 1979 (vår) fram till 212. Drygt 3 arter uppvisar signifikanta förändringar under vår- och/eller höstflyttning, och för åtskilliga andra arter är trenderna tydliga (men icke-signifikanta). Kraftigast förskjutningar i vårsträcket ser vi hos gransångare (-11, dagar), rödvingetrast (-9,8 dagar) och svarthätta (-9, dagar). Ingen art anländer signifikant senare idag jämfört med 1979. Stora förändringar har också skett för höstflyttningen, men mönstret är inte lika tydligt som för våren. Vi presenterar också här ett färdigt förslag till indikator för miljömålet Begränsad klimatpåverkan. Indikatorvärdet för 212 blev -3,8 vilket i klartext innebär att svenska flyttfåglar under våren 212 anlände i genomsnitt 3,8 dagar tidigare jämfört med referensvärdet. 2
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 212 [Bird ringing at Ottenby in 212] Magnus Hellström, Richard Ottvall, Arne Andersson, Frida Johnsson, Jonas Waldenström & Åke Lindström Ottenby fågelstation/sveriges Ornitologiska Förening [Ottenby Bird Observatory/Swedish Ornithological Society] Sakrapport till Naturvårdsverket över arbetet vid Ottenby fågelstation 212 inom projektet Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby, programområde Landskap (avtal 227 124). Utförare Ottenby fågelstation/sveriges Ornitologiska Förening. Projektledare Åke Lindström, Biologiska institutionen, Lunds Universitet, Ekologihuset, 223 62 Lund. Rapporten utgiven i mars 213. Rapporten bör citeras som: Hellström, M., Ottvall, R., Andersson, A., Johnsson, F., Waldenström, J. & Lindström, Å. 213. Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 212. Rapport, Ottenby fågelstation. 5 pp. 3
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 SAMMANFATTNING RESULTAT 212 Vid Ottenby fågelstation på Ölands södra udde räknas de förbiflyttande fågelpopulationernas storlek genom att fångst bedrivs på ett mellan åren jämförbart sätt. Totalt fångades 18 858 fåglar i den standardiserade fångsten under år 212. Summan ligger knappt 4 % över referensvärdet (18 183). Vårfångsten på 4 648 märkta fåglar var 16 % under referensvärdet (5 57). Förhållandevis höga antal i fångsten noterades för steglits, trädkrypare och gransångare. Gransångaren är också en av de arter som ökat allra mest i Ottenbys fångst. Endast tre blåhakar fångades (mot 51 i genomsnitt) och för andra våren i rad fångades ingen ortolansparv. Andra arter där vårsiffrorna blev mer än 5 % under genomsnittet var: svartvit flugsnappare, gråsiska, domherre, rosenfink, buskskvätta, talgoxe, rörsångare, grönsångare, göktyta, järnsparv, trädgårdssångare, näktergal, grönfink, törnskata, blåmes, stare, gulsparv, björktrast, sävsparv, rödstjärt, grönsiska och ladusvala. Grå flugsnappare var något fåtaligare än vanligt i fångsten. Foto: Magnus Hellström Höstfångsten i trädgården gav 13 625 fåglar, vilket är 47 % över referensvärdet (9 288). Särskilt anmärkningsvärt var uppträdandet av blåmes som nådde ett rekordhögt antal i höstfångsten. Andra arter med summor >5 % över medel var gärdsmyg, ladusvala, svart rödstjärt, talgoxe, hussvala, gransångare, härmsångare, rosenfink, svartmes, trädpiplärka, rödhake, mindre flugsnappare och kungsfågel. Summor >5 % under medel noterades för blåhake (ingen fångad), ortolansparv (ingen fångad), domherre, rödvingetrast, hornuggla, stenskvätta, gulärla, göktyta, gråsiska, grönfink och grönsiska. I vadarfångsten fångades 585 fåglar vilket bara är drygt 17 % av referensvärdet (3 388). De låga summorna beror i första hand på låga antal av rastande vadare på udden till följd av undermåliga tångbankar. Samtliga 17 arter fångades i antal 5 1 % under referensvärdet. Långsiktiga trender: För flera arter visar Ottenbys fångstsiffror långsiktiga populationsminskningar. Ortolansparvens katastrofala utveckling fortsätter och oroande trender noteras också för t.ex. brushane, blåhake och törnskata. Ytterligare arter med generellt negativa trender är mosnäppa, näktergal, buskskvätta, höksångare, grönfink, rosenfink, och gulsparv. Bättre går det för t.ex. enkelbeckasin, skogsnäppa, svart rödstjärt och steglits. Under senare tid har också nattskärra vänt den negativa trenden och är nu tydligt ökande. Bäst går det för gärdsmyg, ärtsångare, gransångare och blåmes. Förändrade flyttningstider: Från och med årets rapport presenteras fenologiska data för flyttfåglarna vid Ottenby. Detta i form av medeldatum för både våroch höstflyttning från 1972 (höst) och 1979 (vår) fram till 212. Drygt 3 arter uppvisar signifikanta förändringar under vår- och/eller höstflyttning och för åtskilliga andra arter är trenderna tydliga (men ickesignifikanta). Kraftigast förskjutningar i vårsträcket ser vi hos gransångare (-11, dagar), rödvingetrast (-9,8) och svarthätta (-9,). Ingen art anländer signifikant senare idag jämfört med 1979. Stora förändringar har också skett för höstflyttningen, men mönstret är inte lika tydligt som för våren. Vi presenterar ett färdigt förslag till indikator för miljömålet Begränsad klimatpåverkan : Fenologiska förändringar hos flyttfåglar. Indikatorvärdet för 212 blev -3,8 vilket i klartext innebär att svenska flyttfåglar under våren 212 anlände i genomsnitt 3,8 dagar tidigare jämfört med referensvärdet som beräknats på data från 1979 fram till idag. ENGLISH SUMMARY This report presents data from the standardised trapping scheme at Ottenby Bird Observatory. Ottenby is situated at the southernmost tip of the island Öland in the Baltic (56 12'N, 16 24'E). Daily trapping in two Helgoland-traps, and a fixed number of mistnets, is carried out 15 March 15 June and 25 July 15 November. Waders are trapped from 1 July onwards (normally until mid- September) in about hundred walk-in traps on near-by shores. Trapping procedures have been standardized since 1972 in the autumn and 1979 in spring, but more or less comparable data from the start in 1946 are presented. 4
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 In total, 18 858 birds of 17 species were trapped in 212. During spring 4 648 birds were trapped which is 16 % below the average for 1979 28. Relatively high numbers were noted for Goldfinch, Treecreeper and Chiffchaff. For the second spring in a row no Ortolan Bunting was caught, and the spring total for Bluethroat stopped at three individuals (compared to 51 in average). Other species with spring totals >5% below the average were Pied Flycatcher, Common Redpoll, Bullfinch, Scarlet Rosefinch, Whinchat, Great Tit, Reed Warbler, Wood Warbler, Wryneck, Dunnock, Garden Warbler, Thrush Nightingale, Greenfinch, Redbacked Shrike, Blue Tit, Starling, Yellowhammer, Fieldfare, Reed Bunting, Redstart, Siskin and Barn Swallow. During the autumn 13 625 birds were trapped in the garden. This is 47 % above the long-term average for 1972 21. Species with totals >5% above average were Wren, Barn Swallow, Black Redstart, Great Tit, Blue Tit, House Martin, Chiffchaff, Icterine Warbler, Scarlet Rosefinch, Coal Tit, Tree Pipit, Robin, Redbreasted Flycatcher and Goldcrest. Totals >5% below average was noted for Bluethroat (none caught), Ortolan Bunting (none caught), Bullfinch, Redwing, Long- Eared Owl, Wheatear, Yellow Wagtail, Wryneck, Common Redpoll, Greenfinch and Siskin. In total 585 waders were trapped, which was only 17 % of the long term average. The low totals are primarily due to low numbers of roosting waders in the area, as a result of substandard seaweed banks. All species were caught in numbers 5-1 % below average. Several species show long-term population declines. As in previous years, the decline of Ortolan Bunting is dramatic, and worrying trends are also noted for Ruff, Bluethroat and Red-backed Shrike. Additional species with generally negative trends are Temminck's Stint, Thrush Nightingale, Whinchat, Barred Warbler, Greenfinch, Scarlet Rosefinch and Yellowhammer. Strong increases are noted for Wren, Lesser Whitethroat, Chiffchaff and Blue Tit, and the situation is generally positive also for e.g. Common Snipe, Green Sandpiper, Black Redstart and Goldfinch. We also present phenological data for migratory birds at Ottenby. Mean dates for both spring and autumn migration from 1972 (autumn) and 1979 (spring) to 212 are included. More than 3 species exhibit significant changes in mean dates during the spring and/or autumn migration, and for many other species, the trends are clear (but non-significant). The most distinct changes in spring mean-dates are noted for e.g. Chiffchaff (-11. days), Redwing (-9.8) and Blackcap (- 9.). No species arrive significantly later today compared to 1979. Major changes are also noted in the autumn migration mean-dates, but the pattern is less clear than in spring. We propose a new indicator for the environmental objective "Reduced Climate Impact". The indicator value for 212 was -3.8 which means that Swedish migratory birds in the spring of 212 arrived (on average) 3.8 days earlier compared to the reference value. Last in this report is a list with Swedish and scientific bird names as help for non-swedish readers. This report should be cited: Hellström, M., Ottvall, R., Andersson, A., Johnsson, F., Waldenström, J. & Lindström, Å. 213. Bird ringing at Ottenby in 212. Report, Ottenby Bird Observatory. 5 pp. INLEDNING Ottenby fågelstation bedriver på uppdrag av Naturvårdsverket standardiserad fågelfångst inom programmet för nationell miljöövervakning. Genom att varje år fånga på samma sätt kan summorna användas för att studera beståndsförändringar hos våra fåglar. Fångstserien vid Ottenby påbörjades 1946 och är troligen den längsta obrutna sådan serie i världen. Denna rapport sammanfattar fångsten under 212 samt presenterar långsiktiga trender i fångsten. FÅNGSTMETODIK Fångsten vid Ottenby är strikt standardiserad sedan 1972 (höstfångsten) och 1979 (vårfångsten). Under den föregående perioden (1946 1971/1978) har fångstinsatsen varierat avseende fångstsäsongens längd och använda fångstmetoder. Vid tolkning av trender i fångstsummorna bör detta beaktas. Fångsten bedrivs enligt rutiner beskrivna i Lindström, Hedenström & Hjort, Rutiner för fångst och ringmärkning vid Ottenby fågelstation (v.1.3, 3 juli, 23) som hålls tillgänglig på fågelstationens webbsida: http://www.sofnet.org/ottenbyfagelstation/ forskning/miljoovervakning/. DATAHANTERING OCH ANALYS Kvalitetssäkring av databasen sker löpande. Databasen innehåller nu 1 122 792 poster (fågelindivider), vilket inkluderar både standardfångsten och övrig fångst. En del arbete återstår, framför allt med de 5
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Grönsångare förhållandevis stabil i Ottenbys fångst. Foto: Magnus Hellström. första decenniernas ringmärkning, så databasen kommer även i fortsättningen att ändras något. Likt tidigare gäller att de siffror som publicerats i den senaste årsrapporten är de gällande siffrorna. Referensperioder Resultaten från fångsten ställs mot fågelstationens s.k. referensvärden och referensperioder. Dessa utgörs av medelvärdet för de första 3 åren av den standardiserade verksamheten. För vårfångsten innebär det perioden 1979 till 28 och för höstfångsten och vadarfångsten 1972 till 21. Populationsförändringar Ett av de grundläggande syftena med den standardiserade fångsten vid Ottenby är att beskriva olika arters antalsförändringar över tiden. Ett vanligt förekommande begrepp i dessa sammanhang är trend, med vilket normalt menas en långsiktig förändring av medelvärdet. Ett problem med en sådan formulering är att det ofta är godtyckligt vad som menas med långsiktigt. Vad som uppfattas som en trend kan naturligtvis vara naturliga långtidsfluktuationer som vi inte kan upptäcka på grund av att perioden överstiger tidsseriens nuvarande längd. När vi talar om trender måste vi således ta hänsyn till tidsseriens längd och göra en subjektiv bedömning av vad som är en långsiktig förändring. För varje år som läggs till Ottenbys fångstserie ökar sannolikheten att kunna upptäcka och statistiskt säkerställa trender. Förändringar i fenologi Med senare tids växande intresse kring klimatförändringar har betydelsen av långa biologiska tidsserier ökat. För att kunna analysera klimatförändringarnas påverkan på olika organismer krävs i regel dataserier som sträcker sig över mycket långa tidsperioder, men den typen av omfattande data saknas ofta inom fågelforskningen. Ottenby fågelstations snart 7-åriga fångstserie är i detta avseende unik, och har visat sig vara användbar för att påvisa t.ex. förskjutningar i våra flyttfåglars tidsmässiga uppträdande den så kallade fenologin. Fenologidata från Ottenby fågelstation har analyserats och publicerats vid två tillfällen i den ansedda vetenskapliga tidskriften Science, en tydlig bekräftelse på fångstseriens värde och potential. För att ge en bild av de senaste årtiondenas fenologiska förändringar inkluderar denna rapport de olika arternas medeldatum under både vår- och höstflyttningen, samt regressionstrender för dessa medeldatum. Klimatförändringar påverkar också våra flyttfåglar. Foto: Magnus Hellström 6
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Fenologianalysernas värde stiger med tidsseriens längd, och det finns därför en god anledning att inkludera även den icke-standardiserade perioden 1946 till 1978. Detta kräver emellertid en noggrann genomgång av äldre uppgifter för att kartlägga fångstinsatserna under dessa decennier. Det spelar i detta avseende mindre roll hur många nät/fällor som används och likaså var dessa har varit placerade. Däremot är det avgörande hur fångstperiodernas längd varierat mellan åren (startdatum och stoppdatum). Av den anledningen har vi valt att i 212 års rapport endast använda strikt standardiserade data med start 1979 (vår) och 1972 (höst). I kommande årsrapporter kommer ytterligare årtionden att kunna läggas till, men periodens längd kommer att skilja mellan arterna. Arter där lokala häckfåglar bedöms utgöra en ansenlig del av fångade individer har lämnats åt sidan. Förslag till miljömålsindikator Miljömålet Begränsad klimatpåverkan fastställdes 1999 av Sveriges Riksdag och innebär bl.a. att vår klimatpåverkan ska begränsas på så sätt att den biologiska mångfalden inte hotas. De indikatorer som idag finns framtagna för att mäta uppfyllelsen av målet inkluderar en bredd av övervakningsområden som t.ex. antalet isdygn, energianvändning, körsträckor med bil samt antal fjällrävsföryngringar. Fåglar har också bedömts som lämpliga organismer att arbeta med och en indikator rörande förändringar i utbredningen av det häckande fågelsamhället har också fastslagits. Vi kommer nedan att motivera vårt förslag att upprätta ytterligare en indikator nämligen Fenologiska förändringar hos flyttfåglar. Det är sedan länge känt att flyttfåglars tidsscheman är evolutionärt anpassade till händelser och förlopp i ekosystemet som är avgörande för deras förmåga att reproducera sig. Deras fenologi är därför betydelsefull i den mening att det speglar många andra förhållanden i naturen. Ett enkelt exempel på sådant är t.ex. vissa fågelarters anpassning till kläckningstider för specifika insektsarter. Ottenby fågelstation har i tidigare arbeten visat på kopplingen mellan fåglarnas ankomstdatum till Öland under våren och det klimat som rådde under respektive föregående vinter. Tidpunkten för vårflyttningen, oavsett flyttsträckans längd, är hos de flesta arter är negativt korrelerad till vinterns hårdhet. Fåglar flyttar tidigare efter milda och fuktiga vintrar. Fenologin hos fåglar är dessutom enkel att mäta och analysera. Av dessa anledningar förslår Ottenby fågelstation att en ny miljömålsindikator inrättas ett värde som speglar förskjutningar i flyttfåglarnas tidsmässiga uppträdanden under längre perioder. En sådan indikator presenteras i resultatdelen här nedan. Denna har utvecklats i samarbete med forskare på Ekologihuset vid Lunds universitet och visar hur många dagar årets vårflyttning har förskjutits i förhållande till situationen 1979 då den standardiserade verksamheten inleddes. Ingående arter är sådana som a) fångats med minst fem individer under minst 75 % av vårarna, b) har en populationsutveckling som gör det osannolikt att vårar utan fångst av arten kommer att förekomma, och c) inte förekommer runt fångstplatsen med häckande populationer som riskerar att påverka analysen. Bland de 33 ingående indikatorarterna finns både lång-, medel- och kortdistansflyttare representerade. Ölands södra udde är en välkänd vy för många flyttfåglar. Foto: Per-Erik Larsson. 7
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 RESULTAT Fågelåret vid Ottenby 212 Totalt fångades 18 858 fåglar av 16 arter i den standardiserade fångsten under 212. Summan ligger knappt 4 % över referensvärdet för 1979 28 (18 183). Våren Totalt under våren fångades 4 648 fåglar vilket är ca 16 % under referensvärdet för 1979 28 (5 57). Arter som under 212 uppvisade mer än 5 % avvikelse från referensvärdet visas i tabell 1 nedan. Våren gav tämligen god fångst under april medan maj generellt visade låga siffror för många arter, och att totalsumman inte blev lägre än -16 % beror i första hand på relativt god fångst av stora arter som t.ex. rödhake (+25 %). Noterbart är att ortolansparven uteblev helt och hållet för 6:e gången under 2-talet. Man behöver inte gå längre tillbaka än till 1999 resp. 1996 för att hitta tvåsiffriga vårsummor om 13 resp. 29 ex. Också blåhaken fortsätter sin sentida kräftgång och endast tre individer fångades under våren (vilket ska jämföras med ett medelvärde på 51 under perioden 1979 28. Tabell 1. Arter som under 212 uppvisade >5 % avvikelse från referensvärdet. Vårfångsten Höstfångsten Vadarfångsten Steglits +97 % Trädkrypare +93 % Gransångare +5 % Ladusvala -52 % Grönsiska -53 % Rödstjärt -54 % Sävsparv -55 % Björktrast -6 % Blåmes -61 % Stare -61 % Gulsparv -61 % Törnskata -63 % Grönfink -65 % Näktergal -68 % Järnsparv -69 % Trädgårdssång. -69 % Göktyta -71 % Grönsångare -73 % Rörsångare -76 % Buskskvätta -81 % Talgoxe -81 % Rosenfink -84 % Domherre -86 % Gråsiska -88 % Svartv. flugsn. -91 % Blåhake -94 % Ortolansparv -1 % Blåmes +49 % Gräshoppsång. +246 % Steglits +219 % Gärdsmyg +26 % Ladusvala +192 % Svart rödstjärt +169 % Talgoxe +168 % Hussvala +153 % Gransångare +134 % Härmsångare +117 % Rosenfink +92 % Svartmes +77 % Trädpiplärka +76 % Rödhake +67 % Mindre flugsn. +67 % Kungsfågel +6 % Grönsiska -52 % Grönfink -66 % Gråsiska -67 % Göktyta -71 % Gulärla -74 % Hornuggla -76 % Stenskvätta -76 % Rödvingetrast -8 % Domherre -93 % Blåhake -1 % Ortolansparv -1 % Myrsnäppa -57 % Rödbena -59 % Drillsnäppa -66 % Enkelbeckasin -74 % Kärrsnäppa -81 % Grönbena -83 % Mosnäppa -89 % St. strandpip. -94 % Kustsnäppa -96 % Spovsnäppa -96 % M. strandpip. -1 % Kustpipare -1 % Sandlöpare -1 % Småsnäppa -1 % Brushane -1 % Myrspov -1 % Roskarl -1 % Tabell 2. Arter som uppvisar statistiskt säkerställda förändringar i medeldatum under flyttningen. Vårflyttning 1979 212 Höstflyttning 1972 212 Gransångare Rödvingetrast Svarthätta Buskskvätta Rödhake Trädpiplärka Göktyta Rödstjärt Koltrast Taltrast Bergfink -11, dagar -9,8 dagar -9, dagar -8,6 dagar -8,3 dagar -7, dagar -6,8 dagar -6,6 dagar -6,4 dagar -6,3 dagar -5,2 dagar Trädgårdssång. -5,2 dagar Rörsångare Lövsångare Härmsångare -4,9 dagar -4,9 dagar -3,8 dagar Sparvhök Svarthätta Rosenfink Sävsångare Rödstjärt Göktyta Trädgårdssång. Buskskvätta Bergfink Ärtsångare Svartvit flugsn. Gärdsmyg Lövsångare Gransångare Härmsångare Trädkrypare Blåhake -18,1 dagar -14,2 dagar -1,7 dagar -1,6 dagar -9,4 dagar -8,7 dagar -8,6 dagar -8,4 dagar -6,6 dagar -6,3 dagar -5,6 dagar -4,2 dagar -4,1 dagar -4, dagar -3,7 dagar +7,2 dagar +13,6 dagar Hösten Trädgårdsfångsten gav 13 625 fåglar, vilket är 47 % över referensvärdet för 1972 21 (9 288). Arter som under 212 uppvisade mer än 5 % avvikelse från referensvärdet visas i tabell 1. Det höga totalantalet speglar en generellt god höst för många arter, och bl.a. blåmes (+49 %), rödhake (+67 %) och kungsfågel (+6 %) bidrog starkt. Ovanligt låga summor noterades för t.ex. rödvingetrast (-8 %) och för första gången någonsin fångades inte en enda blåhake. Vadare Totalt fångades 585 vadare vilket bara är drygt 17 % av referensvärdet för 1972 21 (3 388). Samtliga 17 arter som brukar ingå i rapporteringen uppvisade summor under 5 % av referensvärdet och visas i tabell 1. De låga summorna beror i första hand på generellt låga antal av rastande vadare på udden till följd av yttre betingelser som t.ex. undermåliga tångbankar i fångstområdet. Fenologi Sveriges flyttfåglar anländer allt tidigare om våren, och förändringen framgår tydligt i vår 34 år långa standardiserade serie. Under vårflyttningen visar 15 arter signifikanta förändringar i sitt fenologiska uppträdande och i samtliga fall handlar det om en tidigareläggning av schemat (se tabell 2). Under höstflyttningen visar 17 arter signifikanta förändringar. Av dessa har 15 arter tidigarelagt och två arter senarelagt avflyttningen (se tabell 2). För ytterligare ett stort antal arter ses tydliga icke-signifikanta trender som pekar på samma förändring, för både vår och höst. Data för alla analyserbara arter hittas i appendix 1. 8
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Tabell 3. Förändring i medeldatum för de 33 ingående indikatorarterna. L = långdistansflyttare, KM = kort-/medeldistansflyttare (enl. Ottvall m.fl. 28). Art Flyttstrategi 212 1979 212 Trädpiplärka L -6,3 dagar -7, dagar Gärdsmyg KM -8,3 dagar -2,1 dagar Järnsparv KM -1,3 dagar -3,9 dagar Rödhake KM -8,7 dagar -8,3 dagar Näktergal L +,3 dagar -,3 dagar Blåhake L -1,5 dagar -3,1 dagar Rödstjärt L -1,1 dagar -6,6 dagar Svart rödstjärt KM -7,8 dagar -4,6 dagar Koltrast KM -12,3 dagar -6,4 dagar Taltrast KM -1,2 dagar -6,3 dagar Rödvingetrast KM -1,2 dagar -9,8 dagar Kärrsångare L +2,2 dagar -,5 dagar Rörsångare L -1,6 dagar -4,9 dagar Härmsångare L -2,2 dagar -3,8 dagar Ärtsångare L -,6 dagar -1,9 dagar Törnsångare L +,1 dagar -2,7 dagar Trädgårdssångare L -6,4 dagar -5,2 dagar Svarthätta L -5,5 dagar -9, dagar Grönsångare L +8,8 dagar -3,5 dagar Lövsångare L -6,6 dagar -4,9 dagar Gransångare KM -9,9 dagar -11 dagar Kungsfågel KM -12,1 dagar -3,8 dagar Grå flugsn. L +1,8 dagar -2,2 dagar Mindre flugsnappare L +,2 dagar -,5 dagar Svartvit flugsnappare L -,3 dagar -2,6 dagar Blåmes KM -7,4 dagar -5,6 dagar Talgoxe KM +1,8 dagar +,3 dagar Törnskata L, dagar -,4 dagar Bofink KM +6,9 dagar +1,3 dagar Bergfink KM -2, dagar -5,2 dagar Grönfink KM -6, dagar -,7 dagar Gulsparv KM -7,5 dagar -5,7 dagar Sävsparv KM +7,9 dagar -,5 dagar Förslag Miljömålsindikator Fenologiska förändringar hos flyttfåglar: 212-3,8 Under våren 212 anlände svenska flyttfåglar i genomsnitt 3,8 dagar tidigare än referensvärdet. Figur 1. Den föreslagna indikatorns variation (med trendlinje) under mätperioden 1979-212. Miljömålsindikator Fenologiska förändringar hos flyttfåglar De 33 arter som ingår i beräkningarna för den föreslagna miljömålsindikatorn representerar flera olika flyttningsstrategier. De kan därför väntas svara på olika sätt mot förändringar i vårt klimat. Resultatet för år 212 spänner mellan +1,8 dagar för talgoxe till hela -12,3 dagar för koltrast (se tabell 3). I genomsnitt uppvisade dessa arter under 212 ett medeldatum som låg 3,8 dagar tidigare än vid mätningarnas början 1979. Tittar man på hela den standardiserade perioden 1979 212 uppvisar indikatorarterna en genomsnittlig förändring av motsvarande storlek: -4, dagar. 212 blev med andra ord ett år där den långsiktiga trenden håller i sig. Storleken på dessa förändringar ligger väl i linje med den beräkning som presenterades i fjolårets årsrapport, men denna var då baserad på ett snävare urval av arter. DISKUSSION Långsiktiga populationstrender För Ottenby finns efter denna säsong data från 34 (vår) respektive 41 (höst) år av standardiserad fångst av flyttfåglar. Därtill finns för ett antal arter ytterligare 3 års data där siffrorna ger information om trender över sammanlagt mer 6 år. Nedan följer kommentarer till de långsiktiga trenderna, med speciellt fokus på den standardiserade senare hälften av verksamhetsperioden, samt för de allra senaste åren. Jämförelser görs för flera arter med de populationstrender som beräknas för Sverige i projektet Svensk Fågeltaxerings inventeringsserier (SFT, se projektets hemsida på: www.zoo.ekol.lu.se/birdmonitoring). När ett år läggs till en redan lång serie sker naturligtvis inga större förändringar mot den rådande bilden. Vi försöker dock att uppmärksamma både de långa trenderna och det som hänt det senaste decenniet. 9
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Trädgårdsfångsten av i huvudsak tättingar Trenderna för de fågelarter som fångas vid Ottenby utgör ett viktigt komplement till data från häckningstiden som registreras inom Svensk Fågeltaxering, SFT. De olika övervakningsmetoderna har olika styrkor och svagheter, men ger överlag en samstämmig bild av de svenska fågelpopulationernas förändringar. Enligt SFT har den svenska populationen av blåhake legat på ungefär samma nivå de senaste 1 åren, men vid Ottenby har arten gått kraftigt tillbaka under senare tid. Minskningen ses i första hand i höstfångsten, men även vårfångsten berörs av de vikande numerären. Vid Ottenby fångades för första gången ingen blåhake alls under hösten 212 och endast tre fåglar fångades på våren (medelvärdet för vårarna 1979 28 är 51 individer). Minskningen av blåhakar vid Ottenby understöds av den allmänna uppfattningen från andra rastlokaler i södra Sverige. Med tanke på att arten är en utpräglad sydostflyttare är det rimligt att utgå från att de blåhakar som rastar i Götaland och Svealand främst har sin hemvist i de sydliga delarna av utbredningsområdet (rimligen från Härjedalen och söderut, inkl. södra Norge). Detta understöds också av de rekryteringsområden som framträder av återfynd av fåglar ringmärkta vid Ottenby. Det verkar således som att det i första hand är de sydliga populationerna av blåhaken som minskar. Den bilden bekräftas också av färska och opublicerade norska inventeringar, och skulle också förklara varför arten är stabil i SFT. I SFT har det de senaste 1 åren gått dåligt för många fågelarter i fjällen och faktiskt i norra Sverige överlag. Ett exempel på detta är de nordliga lövsångarna som enligt SFT tappat närmare 5 % av beståndet de senaste 15 åren. I Ottenbys fångst framgår detta inte Buskskvättan minskar signifikant i vårfångsten, och också under hösten är den minskande trenden tydlig. Foto: Magnus Hellström. lika tydligt beroende på att både nordliga och sydliga populationer passerar här, och de sydliga lövsångarna går det tämligen bra för. Men vårfångsten av lövsångare under 212 var en av de allra lägsta sedan 1979, och det var främst den sena sträcktoppen (nordliga fåglar) som uteblev. En annan fågelgrupp som det går mindre bra för i SFT är fröätande tättingar. Följande arter uppvisar signifikanta minskningar i Ottenbys fångst: bofink (vår), grönfink (höst), rosenfink (vår), gulsparv (höst), ortolansparv (vår och höst) och sävsparv (vår). Bergfink och domherre tenderar att minska i antal medan steglits och gråsiska har ökat. Överlag är populationsutvecklingen för finkar och sparvar mer negativ i SFT än vid Ottenby, men mönstren är oftast lika i de båda programmen. Steglits som utgör ett tydligt undantag bland minskande fröätande arter, ökar påtagligt både i SFT och vid Ottenby (främst vår). För andra året i rad fångades ingen ortolansparv. I SFT går ortolansparven starkt tillbaka och det allvarliga läget återspeglas också vid Ottenby. Bland de minskande arterna sticker också göktyta och törnskata ut som arter med påtagliga minskningar i fångsten sett över en längre period. De senaste 15 2 åren har dock båda arterna hållit sig på ungefär samma nivå. I SFT hade göktytan för övrigt ett mycket bra år 212 i norra Sverige där arten för tillfället har en stigande trend. Sandlöparen var en av de vadararter som uteblev helt i fångsten 212. Foto: Magnus Hellström De tydligaste ökningarna i fångsten förutom steglits hittas hos gärdsmyg, gransångare, ärtsångare och blåmes, men även sparvhök, sävsångare och härmsångare ökar märkbart i höstfångsten. Dessa arter uppvisar ökande populationer också i SFT, förutom sparvhök (stabil i SFT, men ökande i höststräcket vid Falsterbo) och sävsångare (stabil nivå i SFT). 1
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Svart rödstjärt, höksångare och mindre flugsnappare är arter vars trender inte alls fångas upp av SFT. Vid Ottenby fångas dessa arter i relativt låga antal, men ändå tillräckligt många för att trender kan analyseras. Höksångaren visar tendens att minska i fångsten både vår och höst, medan antalet svarta rödstjärtar varit ganska oförändrat förutom några bra år på hösten 29 212 som ger en signifikant ökning i höstfångsten. Mindre flugsnappare minskar i vårfångsten, medan höstfångsten är tämligen oförändrad. Brushane. Foto: Magnus Hellström Mindre flugsnappare. Liksom buskskvättan uppvisar arten vikande vårsummor. Foto: Ottenby fågelstation. Vadarfångsten 212 var ett magert år i vadarfångsten vid Ottenby och låga antal noterades för samtliga arter. Sett över längre tid går det dåligt för flera vadararter vid Ottenby, något som också är en global trend. Det är viktigt att komma ihåg att vadarfångsten vid Ottenby påverkas speciellt mycket av vädret, där varma och torra somrar oftast ger ogynnsamma betingelser och därför låga siffror. Sett över flera år ger dock de absoluta siffrorna och jämförelser mellan arterna rimligen god information om populationsutvecklingen. Till exempel så var kärrsnäppefångsten god åren 2, 24, 25, 27 och 29, vilket indikerar generellt goda fångstbetingelser. Arter som flyttar samtidigt på säsongen men som var ovanliga även dessa år bör det alltså sannolikt gå generellt dåligt för. Perioden 1972 212 har vi säkerställda minskningar på större strandpipare, kustpipare, sandlöpare, småsnäppa, mosnäppa och brushane. Brushanen är nästan utgången som häckfågel i södra Sverige och SFT:s standardrutter visar på en minskning också i Norrland. Det senare indikerar att något händer arten utanför Sverige, då häckningsbiotopen i Norrland rimligen inte förändrats mycket de senaste decennierna. Myrsnäppa, en paradart för Ottenby som i princip är helt ostuderad på häckningsplatserna i norra Skandinavien, visar en långsiktigt stabil trend. Den enda vadare som ökar tydligt vid Ottenby är skogssnäppa en art som också går bra enligt SFT. Fenologiska förändringar Redan i årsrapporten för 211 konstaterades att flyttfåglarna under våren kommer allt tidigare till Ottenby. Fåglarna kommer idag i genomsnitt fyra dagar tidigare än de gjorde för 3 år sedan. För vissa arter är dock skillnaden så stor som 11 dagar (gransångare) medan flera av de långflyttande arterna som flyttar mot sydost (östra Afrika och Asien) inte anländer nämnvärt tidigare. Den enda sydostflyttare som tenderar att anlända tidigare är blåhaken (3,1 dagar), medan övriga har i stort sett oförändrade ankomstdatum (näktergal, kärrsångare, höksångare, ärtsångare, mindre flugsnappare, törnskata och rosenfink). Detta kan jämföras med flera Västafrikaflyttare som anländer ca 4 9 dagar tidigare (göktyta, trädpiplärka, rödstjärt, buskskvätta, rörsångare och härmsångare). Tendensen för mer eller mindre alla arter med vintervistelsen förlagd till Västafrika är en allt tidigare ankomst till Ottenby. Någon förklaring till denna skillnad i förändring av ankomstdatum mellan långdistansflyttare med olika flyttriktning och övervintringsområden har vi inte idag. Våren kommer allt tidigare i flyttfåglarnas värld. Foto: Magnus Hellström. 11
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Kort- och medeldistansflyttare har perioden 1979-212 tidigarelagt vårankomsten till Ottenby något mer än vad långdistansflyttarna har gjort: 4,5 dagar jämfört med 3,5 dagar hos långdistansflyttare (figur 2). Intuitivt kan man tycka att de kortflyttande fåglarna borde svara snabbare på en temperaturhöjning och justera ankomstdatum i högre utsträckning än de fåglar som flyttar långt. I en analys publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science med material från bl.a. Ottenby drogs emellertid slutsatsen att långdistansflyttarna faktiskt flyttade fram sin vårflyttning mer än arter som flyttade kortare sträckor. I vårt arturval ser det dock ut som att kort- och medeldistansflyttarna anlänt allt tidigare på våren främst under de allra senaste åren. Det finns mycket att lära om våra flyttfåglars respons på förändringar i omvärlden. Inom det minst sagt heta forskningsfältet om klimatförändringar är långa tidsserier ytterst värdefulla för att öka förståelsen om klimatförändringarnas effekter på biologisk mångfald, och i sinom tid kommer fenologiberäkningarna att utökas med data från 5-, 6- och 7-tal för de arter där det bedöms vara möjligt. Förändringar i ankomsttiden för fåglarna vid Ottenby passar utmärkt som indikator på hur klimatförändringar påverkar biodiversiteten i Sverige och vi föreslår därför att denna indikator används för miljömål 1 Begränsad klimatpåverkan. Figur 2. Medeldatum för långdistansflyttare (grön) samt kort- och medeldistansflyttare (röd). Ingående arter framgår av tabell 3. PUBLIKATIONER 212 En förteckning över 212 års publikationer från Ottenby fågelstation hittas i listformat nedan. Den samlade publikationsserien hittas på webben, www.ottenby.se där de flesta arbeten finns läsbara i pdf-format. I syfte att tillgängliggöra resultat från fågelstationens verksamhet följer här en svensk sammanfattning av de i sammanhanget mer relevanta artiklarna från 212. Torka i Afrika orsakade försenad ankomst till Ottenby våren 211 Våren 211 noterades rekordsena ankomstdatum för flera svenska fågelarter som övervintrar i Östafrika. Ankomsten till Ottenby för höksångare, törnskata och näktergal var 17, 12 resp. 16 dagar senare än medelvärdet för 63 vårsäsonger. Andra arter, med mer västliga flyttvägar upp genom Afrika, anlände däremot enligt normalt tidsschema. Under åren 21 212 följdes individuella flyttrörelser för ett antal törnskator och näktergalar med hjälp av ljusloggar fästa på fåglarnas ryggar. Loggarna registrerar dagliga geografriska positioner baserat på den ljusa dagens längd samt tidpunkter för solens upp- och nedgång. Tack vare dessa kunde 211 års försenade ankomst till Ottenby spåras till en onormalt förlängd rastningsperiod på Afrikas horn som under den aktuella tiden var drabbad av extrem torka och missväxt. Det extrema klimatet hade sannolikt orsakat brist på föda för fåglarna, och deras fettupplagring inför flyttetappen blev därför tidsmässigt utdragen. Försenade ankomster under vårarna kan få följdverkningar på häckningsframgång, dödlighet och tajming på efterföljande händelser i fåglarnas livscykler. Lokala klimatförändringar under flyttningen kan därför ha en direkt påverkan på häckningscykeln i Europa, tusentals kilometer längre norrut. Tøttrup et al. 212. Drought in Africa delayed arrival of European Songbirds. Science 338:137. Kan ett förändrat klimat skapa nya rastplatser för arktiska vadare? Antalet kärrsnäppor som rastar vid Ottenby under vårsträcket upp mot de ryska tundrorna har ökat under de senaste decennierna och fåglarna anländer också tidigare än vad de gjorde förr. Återfångster av enskilda individer visar dessutom att fåglarna lägger på sig fett under tiden de vistas vid Ottenby, vilket sannolikt är den första dokumenterade regelbundna fettupplagringen hos vårflyttande arktiska vadare i Östersjöregionen. Viktökningen är dessutom hög jämfört med studier på andra platser. Ottenbys tångbankar verkar således ha blivit allt viktigare för de arktiska kärrsnäpporna. En förklaring skulle kunna vara att födotillgången i området ökat. Maj har nämligen blivit både varmare och blötare vid Ottenby under studieperioden och detta torde gynna födoresurser i området. Dessa data skulle kunna tala för att en ny rastplats är på väg att utvecklas på sydligaste Öland. Det faktum att kärrsnäpporna även har förflyttat sitt övervintringsområde norrut under senare år (vilket visas av återfynd av ringmärkta fåglar) är ytterligare en indikation på att ett varmare klimat påverkar såväl flyttnings- som övervintringsstrategier hos arten. Stedt & Lindström. 212. Spring fuelling by arctic Dunlins Calidris a. alpina in the southern Baltic and the potential role of a changing climate. Ornis Svecica 22:8 92. 12
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Publikationslista Ottenby fågelstation 212 Meddelanden från Ottenby fågelstation: 248. Gunnarsson, G., Waldenström, J. & Fransson, T. 212. Direct and indirect effects of winter harshness on the survival of Mallards Anas platyrhynchos in northwest Europe. Ibis 154, 37 317. 25. Gustafsson, D. & Olsson, U. 212. Flyway homogenisation or differentiation? Insights from the phylogeny of the sandpiper (Charadriiformes: Scolopacidae: Calidrinae) wing louse genus Lunaceps (Phthiraptera: Ischnocera). International Journal for Parasitology 42, (212) 93 12. 251. Gunnarsson, G., Latorre-Margalef, N., Hobson, K. A., van Wilgenburg. S. L., Elmberg, J., Olsen, B., Fouchier, R. A. M. & Waldenström, J. 212. Disease Dynamics and Bird Migration Linking Mallards Anas platyrhynchos and Subtype Diversity of the Influenza A Virus in Time and Space. PLoS ONE 7(4), e35679. 252. Boström, J. 212. Northern magnetic displacements trigger endogenous fuelling responses in a naive bird migrant. Behavioral Ecology and Sociobiology 66(5), 819 821. 253. Barshep Y., Ottosson U., Waldenström J. & Hulme M. 212. Nonbreeding ecology of the Whinchat Saxicola rubetra in Nigeria. Ornis Svecica 22, 25 32. 254. Grönroos, J., Green, M. & Alerstam, T. 212. To fly or not to fly depending on winds: shorebird migration in different seasonal wind regimes. Animal Behaviour 83, 1449 1457. 255. Grönroos, J., Green, M. & Alerstam, T. 212. Fine-scaled orientation changes in migrating shorebirds. Ardea 1(1), 45 53. 256. Gustafsson, D. R. & Olsson, U. 212. The Very Thankless Task : Revision of Lunaceps Clay and Meinertzhagen, 1939 (Insecta: Phthiraptera: Ischnocera: Philopteridae), with descriptions of six new species and one new subspecies. Zootaxa 3377, 1 85. 257. Blomqvist, M., Christerson, L., Waldenström, J., Herrman, B. & Olsen, B. 212. Chlamydia psittaci in Swedish wetland birds: A risk to zoonotic infection? Avian Diseases 56, 737 74. 259. Tøttrup, A., Klaassen, R., Kristensen, M. W., Strandberg, R., Vardanis, Y., Lindström, Å., Rahbek, C., Alerstam, T. & Thorup, K. 212. Drought in Africa delayed arrival of European Songbirds. Science 338, 137. 261. Ilieva, M., Toews, D. P., Bensch, S., Sjöholm, C. & Åkesson, S. 212. Autumn migratory orientation and displacement responses of two willow warbler subspecies (Phylloscopus trochilus trochilus and P. t. acredula) in South Sweden. Behavioural Processes 91, 253 261. 264. Stedt, J. & Lindström, Å. 212. Spring fuelling by arctic Dunlins Calidris a. alpina in the southern Baltic and the potential role of a changing climate. Ornis Svecica 22:8 92. 265. Bengtsson, D. & Lindström, Å. 212. Häckfågelfaunan i en sydsvensk ädellövskog under 4 år revirkartering av Ottenby lund 1972 211. Ornis Svecica 22:93 16. TACK Fältverksamheten vid Ottenby fågelstation drivs till stor del av ideella krafter och utan dem skulle fågelstationen inte vara densamma. De personer som bidrog under längre perioder till att hålla fångstverksamheten igång under 212 var Göran Andersson, Stina Andersson, Simon S. Christiansen, Marcus Danielsson, Aron Edman, Joakim Granholm, Ida Hansson, Lovisa Hansson, Linus Hedh, Soladoye Iwajomo, Frida Johnsson, Anton Kvarnbäck, Mikaela Kähäri, Tobias Lilja Nordin, Christopher Magnusson, Gittan Matsson, Jesper Nilsson, Gabriel Norevik, Mikael Olofsson, Olof Persson, Petter Sundin, Mårten Svensson, Pontus Wennesjö och Jens Wikström. Ett stort tack vill vi också rikta till Martin Stjernman, Ekologihuset, Lunds universitet, för värdefull hjälp med figurproduktionen. Ekonomiskt stöd till den standardiserade fångsten utgår från Naturvårdsverkets miljöövervakningsenhet. ESRI har generöst hjälpt stationen med GIS-program. Ett stort och varmt tack till samtliga för betydelsefulla insatser under 212! Övriga publikationer: Danielsson, M. & Hellström, M. 212. Året vid Ottenby fågelstation 211. Calidris 41:13 21. Hellström, M. & Danielsson, M. 212. Ottenby fågelstation 211. Vår Fågelvärld, suppl. 5:188 191. Lindström, Å., Andersson, A., Danielsson, M., Hellström, M. & Waldenström, J. 212. Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby 211. Rapport, Ottenby fågelstation. 44 pp. Törnskata. Foto: Magnus Hellström 13
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 APPENDIX 1. Följande sidor innehåller en systematisk redovisning av samtliga arter som fångas i analyserbara antal. Utöver populationstrender visas också data från den fenologiska analysen. De referensperioder som hänvisas till är för våren 1979 28 och för hösten 1972 21. Förklaring av redovisningslayouten: Sparvhök Smiley för snabbåtergivning av artens långsiktiga populationstrend (med tyngdpunkt på den senare tidens utveckling). 5-gradig skala: Förändring i % gentemot referensvärdet. Antal fångade individer under aktuell säsong (resp. artens referensvärde). Spearman-korrelation (r s ) samt signifikansnivå (p, stjärnor) för denna. Ett positivt r s -värde visar på en ökande populationstrend, och ett negativt värde en minskande populationstrend. Medeldatum under den aktuella säsongen. Förändring i medeldatum under den standardiserade perioden. Höst 212: -32 % 25 ind (ref=37) r s=.43 p=.5** 2 15 1 5 Höst 212: 3 okt 1972-212: -18,1 dagar x=.453 p<.1*** 28 okt 2 okt 12 okt 4 okt 26 sep 18 sep 1 sep 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 1972 198 1988 1996 24 212 Fångstsummor (svarta staplar), löpande treårsmedelvärde (röd kurva), samt referensvärde under den standardiserade perioden (blå linje). Medeldatum (blå kurva) samt trendlinje för denna. Regressionsanalys av medeldatumets trend (x=trendlinjens lutning) samt signifikansnivå (p, stjärnor) för denna. Ett negativt x-värde visar på en tidigarelagd flyttning, och ett positivt värde en senarelagd flyttning. 14
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Sparvhök Mindre strandpipare 2 2 15 15 Höst 212: -32 % 25 ind (ref=37) r s=.43 p=.5** 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 212: -1 % ind (ref=3) r s=.7 p=.66 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 212: 3 okt 1972-212: -18,1 dagar x=.453 p<.1*** 28 okt 2 okt 12 okt 4 okt 26 sep 18 sep 1 sep 1972 198 1988 1996 24 212 Större strandpipare Höst 212: -94 % 6 ind (ref=18) r s=.32 p=.41* 5 4 3 2 1 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Kustpipare Kustsnäppa 2 15 3 25 2 Höst 212: -1 % ind (ref=3) r s=.31 p=.49* 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 212: -96 % 2 ind (ref=55) r s=.3 p=.61 15 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Sandlöpare Småsnäppa 2 8 15 6 Höst 212: -1 % ind (ref=2) r s=.36 p=.21** 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 212: -1 % ind (ref=87) r s=.67 p<.1*** 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 15
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Mosnäppa Spovsnäppa 8 8 6 6 Höst 212: -89 % 1 ind (ref=9) r s=.33 p=.34* 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 212: -96 % 4 ind (ref=13) r s=.21 p=.186 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Kärrsnäppa Myrsnäppa 8 8 6 6 Höst 212: -81 % 484 ind (ref= 2575) r s=.29 p=.67 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 212: -57 % 3 ind (ref=7) r s=.19 p=.232 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Brushane Enkelbeckasin 8 8 6 6 Höst 212: -1 % ind (ref=83) r s=.66 p<.1*** 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 212: -74 % 3 ind (ref=12) r s=.22 p=.165 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Myrspov Rödbena 8 8 6 6 Höst 212: -1 % ind (ref=3) r s=.1 p=.973 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 212: -59 % 19 ind (ref=46) r s=.16 p=.314 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 16
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Grönbena Skogssnäppa 8 2 6 15 Höst 212: -83 % 3 ind (ref=172) r s=.13 p=.434 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 212: -5 % 2 ind (ref=2) r s=.41 p=.7** 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Drillsnäppa Roskarl 3 25 2 2 15 Höst 212: -66 % 3 ind (ref=89) r s=.7 p=.645 15 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Höst 212: -1 % ind (ref=22) r s=.19 p=.223 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Hornuggla Vår 212: +21 % 6 ind (ref=5), r s=.19, p=.292 Höst 212: -76 % 4 ind (ref=16), r s=.7, p=.646 2 15 1 5 195 196 197 198 199 2 21 1 8 6 4 2 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Vår 212: 28 apr Förändring sedan 1979: +,6 dagar x=.17, p=.941 Höst 212: 28 okt Förändring sedan 1972: +3,8 dagar x=.94, p=.371 24 maj 14 maj 5 maj 26 apr 17 apr 8 apr 3 mar 1979 1987 1995 23 211 12 nov 5 nov 3 okt 25 okt 19 okt 13 okt 7 okt 1972 198 1988 1996 24 212 17
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Nattskärra 2 15 Vår 212: +13 % 2 ind (ref=2) r s=.2 p=.25 1 5 195 196 197 198 199 2 21 Vår 212: 23 maj 1979-212: -,4 dagar x=.11 p=.94 4 jun 3 maj 26 maj 22 maj 18 maj 14 maj 1 maj 1979 1987 1995 23 211 Göktyta. Foto: Ottenby fågelstation. Göktyta Vår 212: -71 % 2 ind (ref=7), r s=.39, p=.22* Höst 212: -71 % 1 ind (ref=4), r s=.54, p<.1*** 8 6 4 2 195 196 197 198 199 2 21 3 25 2 15 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Vår 212: 26 apr Förändring sedan 1979: -6,8 dagar x=.26, p=.6** Höst 212: 16 aug Förändring sedan 1972: -8,7 dagar x=.217, p=.4** 13 maj 1 maj 7 maj 4 maj 1 maj 28 apr 26 apr 1979 1987 1995 23 211 3 sep 3 aug 27 aug 24 aug 2 aug 17 aug 14 aug 1972 198 1988 1996 24 212 18
Hellström m.fl. (213). Fågelräkning och ringmärkning vid Ottenby fågelstation 212 Ladusvala Vår 212: -52 % 1 ind (ref=21), r s=.15, p=.394 Höst 212: +192 % 45 ind (ref=15), r s=.61, p<.1*** 2 2 15 15 1 1 5 5 195 196 197 198 199 2 21 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Hussvala Vår 212: -31 % 35 ind (ref=51), r s=.47, p=.5** Höst 212: +153 % 36 ind (ref=14), r s=.62, p<.1*** 3 25 2 15 1 5 195 196 197 198 199 2 21 3 25 2 15 1 5 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Trädpiplärka Vår 212: +1 % 31 ind (ref=31), r s=.21, p=.226 Höst 212: +76 % 13 ind (ref=59), r s=.17, p=.295 8 2 6 15 4 1 2 5 195 196 197 198 199 2 21 1945 1955 1965 1975 1985 1995 25 215 Vår 212: 8 maj Förändring sedan 1979: -7, dagar x=.213, p=.1*** Höst 212: 3 aug Förändring sedan 1972: +,7 dagar x=.18, p=.744 18 maj 15 maj 12 maj 1 maj 7 maj 4 maj 2 maj 1979 1987 1995 23 211 13 sep 9 sep 6 sep 3 sep 31 aug 28 aug 25 aug 1972 198 1988 1996 24 212 19