Hovrätten Landgericht Frankfurt am Main (domstol) Målnummer: 2/6 0 456/ 90 Anges vid all korrespondens! Avkunnad den 9. 1. 1 9 9 1 som domstolsbiträde vid kansliet D O M I FOLKETS NAMN har Landgericht Frankfurt am Main 6:e avdelningen för civilmål genom ordföranden domaren vid Landgericht domaren vid Landgericht domaren vid Landgericht på grundval av den muntliga förhandlingen den 14.11.1990 avkunnat domen: I. Motparten döms 1.) för undvikande av böter om upp till 500 000,00 DM, ersättningsvis häkte, eller häkte upp till 6 månader som verkställs gentemot motpartens innehavare vid varje fall av överträdelse, att underlåta, att i samband med affärsverksamhet i konkurrenssyfte i reklamannonser eller andra offentliga meddelanden göra reklam för den av denne tillverkade fysikaliska apparat för vattenbehandling med uppgiften lösningen mot kalk och rost" och/eller uppgiften genom väldoserade växelströmsimpulser förhindras kalkens vidhäftning, kalken förblir i svävande tillstånd
och spolas bort. Apparaten fungerar helt tillförlitligt... ; 2.) att till sökanden betala 246,10 DM plus 4 % ränta sedan den 19.7.1990. II. Motparten ska betala rättegångskostnaderna. III. Domen är mot ställande av säkerhet om 23 000,00 DM interimistiskt verkställbar. - SAKFÖRHÅLLANDEN -
- S A K F Ö R H Å L L A N D E N - Motparten gjorde i en tidningsannons (sida 12 i akten) reklam för en så kallad fysikalisk vattenbehandlingsapparat som denne sålde med hjälp av de påståenden som återgavs i domslutet. Sökandens påpekande av detta den 10.7.1990 (sida 53 ff i akten) gav inget resultat. Sökanden kräver av motparten att denne ska upphöra med den kritiserade reklamen, då motpartens vattenbehandlingsapparat inte på ett tillförlitligt sätt har kunnat förhindra att kalksten bildas (bevis: expertutlåtande). Ett stort antal undersökningar av vattenbehandlingsapparater som fungerar enligt samma princip som motpartens har visat att sådana apparater var praktiskt taget verkningslösa. Angående detta visade sökanden en artikel från den österrikiska konsumentupplysningstidningen Konsument, nummer 9/89 (sida 13 ff, i akten), en rapport från Stiftung Warentest från augusti 1985 (sida 17 ff i akten), en artikel av Wagner/Schmidt från år 1985 (sida 21 ff i akten) samt ett yttrande från Swiss Federal Laboratories for Materials från 1988 (sida 30 ff i akten). Dessutom begär sökanden ersättning för kostnader för påpekande om 246,10 DM.
Sökanden yrkar som formulerats i domen. Motparten yrkar på att talan avslås. Motparten anför att apparaten fungerar effektivt och tillförlitligt. Bara reaktionerna från nöjda kunder räcker för att bevisa det. De undersökningar som har utförts tidigare som för övrigt inte har befattat sig med motpartens apparat har utgått från felaktiga förutsättningar, då det behandlade vattnets hårdhetsgrad har undersökts, medan funktionssättet hos fysikaliska vattenbehandlingsapparater bygger på att kalciumkarbonat omvandlas till kalciumbikarbonat och sedan spolas bort. Dessutom har motpartens apparat i motsats till de testade apparaterna en frekvensoptimering och en frekvensdubblare. Vid den fortsatta partspläderingen åberopas de inlagor jämte bilagor som utväxlats.
D o m s k ä l : T a l a n är välgrundad. För det underlåtelseanspråk sökanden gjort gällande (yrkande ang. 1.) finns det rättslig grund i 1, 3, 13 stycke 2 punkt 2 tyska lagen mot illojal konkurrens (UWG), då de reklampåståenden som motparten framför om effektiviteten hos den vattenbehandlingsapparat som denne säljer antingen är oriktiga och därmed vilseledande (3 UWG) eller åtminstone så osäkra att den kritiserade reklamen måste betraktas som illojal enligt 1 UWG. Den vattenbehandlingsapparat som motparten erbjuder fungerar enligt den allmänna funktionsprincipen med så kallad fysikalisk vattenrening. Enligt den ska växelströmsimpulser som vattnet utsätts för påverka kristallisationsegenskaperna hos de mineraler som finns i vattnet på det sättet att de inte fastnar på värmestavarna utan spolas bort med vattnet. Flera undersökningar som tidigare har geno mförts av konsumentorganisationer och vetenskapliga organisationer har dock överensstämmande visat att andra apparater som fungerar enligt samma princip inte har lett till någon märkbar reduktion av kalkstensbildning. Den invändning som motparten har framställt mot dessa undersökningsresultat,
att i de fallen har vattnets hårdhetsgrad undersökts medan fysikaliska vattenrenare förhindrar kalkstensbildning utan att hårdhetsgraden påverkas, finns det inget stöd för i de rapporter och yttranden som sökanden har lagt fram. Av handlingarna framgår tvärtom att vid alla utförda försök har mängden kalkavlagringar på värmestavarna mätts och enbart dessa mätningar har anförts som grund för de bedömningar som lämnats. På grundval av nämnda undersökningsresultat talar därför alla tecken för att inte heller de n fysikaliska vattenbehandlingsapparat som motparten säljer kan förhindra en kalkstensbildning, i alla fall inte i den fullständiga och tillförlitliga form som de kritiserade reklampåståendena skapar en förväntan om. Motparten har heller inte på ett begripligt sätt visat att dennes renare på ett avgörande sätt skiljer sig från de undersökta apparaterna när det gäller effektivitet. Motpartens apparat ska visserligen ha en extra frekvensoptimering och en extra frekvensdubblering. Enbart kombinationen av dessa båda egenskaper får dock den tekniska nyttan att framstå som tveksam. För medan motpartens tanke bygger på frekvensoptimering
frekvensen måste stämmas av exakt efter vattnets hårdhet för att en optimal verkan ska kunna garanter as hos apparaten väntar sig motparten av enbart en höjning av frekvensen med hjälp av en frekvensdubblare likaså en högre verkan. Vilken betydelse det ska ha att å ena sidan dosera frekvensen efter vattnets hårdhet och å andra sidan höja den framgår inte av motpartens framläggande. Under rådande omständigheter är det inte nödvändigt att fortsätta undersöka de starka tvivel som beskrivits på effektiviteten hos motpartens apparat genom ett expertutlåtande. Motparten agerar i alla fall illojalt i enlighet med 1 UWG när denne trots dessa tvivel i reklamen förbehållslöst hävdar effektivitet och absolut tillförlitlighet ut i det blå utan att ha skaffat sig säkra kunskaper angående detta. Enbart tillfredsställelsen hos motpartens k u n d e r kan i alla fall inte ersätta sådana kunskaper. Det krav på ersättning för kostnader för påpekande om 246,10 DM som ställs i yrkande 2.) har sökande rätt till enligt principerna om företagsledning utan uppdrag (670, 683 tyska civillagen (BGB)) då påpekandet gjordes i motpartens kostnadsintresse. Mot
storleken på det begärda kostnadsbeloppet har motparten inte framställt invändningar. Räntekravet är motiverat enligt 284, 286 BGB. Tilläggsbesluten har stöd i 91 stycke 1, 709 mening 1 tyska civilprocesslagen (ZPO).