N2010/5737/TE

Promemoria 2011-02-18 N2010/5737/TE Näringsdepartementet Transportenheten Anders Wuolo Remissammanställning av yttranden över Transportinfrastrukturkommitténs betänkande Effektivare planering av vägar och järnvägar (SOU 2010:57) Innehållsförteckning 1. Inledning... 3 1.1 Uppdraget... 3 1.2 Remissomgången... 3 1.3 Läsanvisning... 3 2. Betänkandets förslag och resultat... 4 2.1 Övergripande synpunkter på betänkandet... 4 2.2 Förslagen och instansernas synpunkter... 7 Kap. 3.4 Kommitténs principiella syn på den fysiska planeringsprocessen... 7 Kap. 5.3 Större möjligheter att få fastighet inlöst... 8 Kap. 6.3 Kopplingen mellan ekonomisk och fysisk planering... 12 Kap. 6.4 Enklare hantering av små och okomplicerade projekt... 19 Kap. 6.5 En effektivare sammanhållen fysisk planeringsprocess... 22 Kap. 6.6 Undantag från kravet på miljökonsekvensbeskrivning... 37 Kap. 6.7 Gemensam planering av vägar och järnvägar... 43 Kap. 6.8.2 Förenklat förfarande för ändring av vägplaner och järnvägsplaner... 44 Kap. 6.8.3 Förenklat förfarande för vissa vägplaner och järnvägsplaner av liten betydelse... 44 Kap. 6.8.4 En vägplan ska alltid fastställas... 46 Kap. 6.8.5 Förenklade förfaranden till följd av planering enligt PBL... 46 Postadress Telefonväxel E-post: registrator@enterprise.ministry.se 103 33 Stockholm 08-405 10 00 Besöksadress Telefax Drottninggatan 16 08-411 36 16

Kap. 6.8.6 Undantaget för industrispår och hamnspår uteslutande på egen fastighet förtydligas... 49 Kap. 6.9 Tillämpningen av 6 kap. miljöbalken... 50 Kap. 6.10 Förlängning av giltighetstiden för väg- och järnvägsplaner... 51 Kap. 6.11 Några mindre ändringar av väglagen och banlagen... 54 Kap. 7.3 Regeringen ska avgöra vilka projekt som ska prövas... 54 Kap. 7.4 Prövningstidpunkt, underlag och rättsverkan... 59 Kap. 7.5 Tillåtlighetsprövningen i den nya planeringsprocessen... 62 Kap. 7.6 Förenklad handläggning av tillåtlighetsärenden... 64 Kap. 7.7 Länsstyrelsen ska få tillåta mindre avvikelser från tillåtlighetsbeslut... 64 Kap. 8.3.2 Ingen generell utbytbarhet mellan väglagen/banlagen och PBL... 65 Kap. 8.4.1 Ökad samordning och samverkan... 66 Kap. 8.4.2 Samspelet mellan stat och kommun... 68 Kap. 8.5.2 PBL ska räcka för spårväg och tunnelbana... 73 Kap. 8.6.2 Bygglov ska krävas i färre fall... 76 Kap. 8.6.3 Färre efterföljande beslut och anmälningar enligt miljöbalken... 80 Kap. 9.3 Bara den som varit aktiv ska få överklaga... 84 Kap. 9.4 Det som avgjorts vid tillåtlighetsprövningen ska inte prövas på nytt av regeringen... 87 Kap. 9.5 Överklaganderätt för Naturvårdsverket, regionplaneorgan och regionala kollektivtrafikmyndigheter... 89 Kap. 9.6 Delar av en överklagad plan ska kunna verkställas... 90 Kap. 9.7 Handläggningstiden bör bli kortare... 91 Kap. 10.1 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser... 93 2.3 Övriga synpunkter... 94 2

3 1. Inledning 1.1 Uppdraget Den 19 mars 2009 bemyndigade regeringen statsrådet Åsa Torstensson att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att effektivisera planeringsprocessen för byggande av transportinfrastruktur. Regeringen beslutade samtidigt om direktiv för kommittén (Dir. 2009:16). Med stöd av bemyndigandet förordnades generaldirektören Bo Bylund den 19 mars 2009 att vara ordförande i kommittén. Kommittén antog namnet Transportinfrastrukturkommittén (N2009:03). Transportinfrastrukturkommitténs uppdrag var att effektivisera planeringsprocessen för transportinfrastruktur. I uppdraget ingick att analysera planeringsprocessen för byggande av transport-infrastruktur och föreslå sådana ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg (banlagen) som bl.a. innebär att ledtiderna fram till färdig anläggning förkortas. Utredningsarbetet omfattade även frågor om miljökonsekvensbeskrivning och tillåtlighetsprövning enligt miljöbalken samt frågor om samordning med övrig fysisk planering enligt plan- och bygglagen (1987:10, PBL). Transportinfrastrukturkommittén överlämnade betänkandet Effektivare planering av vägar och järnvägar den 2 september 2010. Betänkandet har remissbehandlats under perioden 2010-09-02 t.o.m. 2010-12 10. 1.2 Remissomgången Betänkandet har skickats ut till 163 remissinstanser, varav 36 har valt att inte komma in med något svar. 8 instanser har på eget initiativ kommit in med svar. Sammanlagt har 135 svar kommit in. 1.3 Läsanvisning I de följande kapitlen redovisas remissinstansernas övergripande inställning till betänkandet, utredarens förslag och remissinstansernas synpunkter på dessa samt ett exemplifierat urval av instansernas övriga synpunkter.

4 2. Betänkandets förslag och resultat 2.1 Övergripande synpunkter på betänkandet Riksgäldskontoret, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Karlsborgs kommun, Fastighetsägarna Sverige, Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens Centralorganisation avstår från att yttra sig. Kammarrätten i Göteborg, Umeå tingsrätt, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Göteborg, Socialstyrelsen, Sametinget, Strålsäkerhetsmyndigheten, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, Konkurensverket, Elsäkerhetsverket, Energimarknadsinspektionen, Konsumentverket och Arbetsmiljöverket har inte något att erinra eller har inga särskilda synpunkter på förslagen. Växjö tingsrätt, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Lunds Universitet, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Statens geotekniska institut, Boverket, Lantmäteriet, Trafikverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Transportstyrelsen, Trafikanalys, Sveriges geologiska undersökning, Svenska Kraftnät, Energimyndigheten, Tillväxtverket, Stockholms läns landsting, Skåne läns landsting, Samverkansorganet i Uppsala län, Samverkansorganet i Södermanlands län, Samverkansorganet i Jönköpings län, Samverkansorganet i Kronobergs län, Samverkansorganet i Kalmar län, Samverkansorganet i Blekinge län, Samverkansorganet i Hallands län, Samverkansorganet i Värmlands län, Samverkansorganet i Örebro län, Samverkansorganet i Dalarnas län, Samverkansorganet i Västerbottens län, Ale kommun, Bromölla kommun, Fagersta kommun, Falkenbergs kommun, Göteborgs kommun, Habo kommun, Helsingborgs kommun, Huddinge kommun, Karlskoga kommun, Köpings kommun, Lerums kommun, Malmö kommun, Mora kommun, Motala kommun, Norrköpings kommun, Nynäshamns kommun, Piteå kommun, Sollefteå kommun, Stockholms kommun, Torsby kommun, Umeå kommun, Uppsala kommun, Vårgårda kommun, Vänersborgs kommun, Västerås kommun, Ystads kommun, Örnsköldsviks kommun, AB Storstockholms lokaltrafik, Företagarna, Jernhusen AB, Lantbrukarnas Riksförbund, Näringslivets

Transportråd och Transportgruppen, Resenärsforum, Riksförbundet Enskilda vägar, SmåKom, Spårvagnstäderna, Svensk kollektivtrafik, Sveriges Byggindustrier, Sveriges kommuner och Landsting, Sveriges Arkitekter, Handelskammaren i Sydsvenska företags intresse, Järnvägsentreprenörerna och Branschföreningen Tågoperatörerna ser generellt positivt på betänkandet och tillstyrker huvuddelen av förslaget. Statens fastighetsverk delar kommitténs uppfattning att det vore önskvärt med ett mer överskådligt förfarande vad gäller processen för byggande av vägar och järnvägar, detta ur såväl ett samhälleligt som enskilt perspektiv. Det är också en rättsäkerhetsfråga att alla berörda ska ha en rimlig möjlighet att kunna förutse utgången av en prövning och att resultatet av denna prövning står sig. Stockholms läns landsting anser dock att kommittén inte tillräckligt betraktar betydelsen av att förstärka det regionala perspektivet vid fysisk samhällsplanering. Svea hovrätt Miljööverdomstolen gör bedömningen att flera av förslagen i betänkandet i ett kortsiktigt perspektiv kan öka effektiviteten i planeringsprocessen. För att långsiktigt nå en högre grad av effektivisering fordras dock en närmare samordning mellan de lagstiftningar som reglerar genomförandet av väg- och järnvägsprojekt. Förutsättningarna för en sådan samordning, där prövningsprocessen kan ske samlat i ett och samma domstolsförfarande bör analyseras. En miljöprövning av vägar och järnvägar i miljödomstolar skulle kunna innebära en sådan effektiviserande samordning. Länsstyrelsen i Kalmar anser att det är rimligt att se över planeringsprocessen för vägar och järnvägar. Flera delar i förslaget är positiva i detta avseende. Som en del i att förtydliga förslaget och för att fånga upp och behandla den övriga lagstiftning som är relaterad till infrastrukturplanering såsom kulturminneslagen och EU-lagstiftning (t.ex. artskyddsförordningen) bör det slutliga förslaget till en ny planeringsprocess för vägar och järnvägar kompletteras med en tydlig processbeskrivning. Detta är ett mycket viktigt moment för att förslaget ska ge avsedd effekt i form av en effektivare process. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det är positivt med en översyn av planeringssystemet, att väg- och järnvägslagen främst blir mer samstämmiga och att en samordning mellan MB, PBL och väg- och järnvägslagen eftersträvas. Länsstyrelsen delar uppfattningen att nuvarande system inte har fungerat helt tillfredsställande. Kungliga Tekniska Högskolan uppfattar det som utomordentligt angeläget att regelverket för infrastruktur förändras på ett sådant sätt att givna resurser kan användas effektivare och skapa större nytta än vad 5

6 som idag är fallet. KTH:s sammanfattande bedömning av förslaget från Transportinfrastrukturkommittén är att det är bra men inte tillräckligt. Uppsala universitet är positiv till syftet att effektivisera planeringsprocessen men har övergripande synpunkter på kommitténs arbete och anser att några av förslagen, bland annat av rättssäkerhetsskäl, bör utformas på annat sätt. Naturvårdsverket menar att en bra planering ökar nyttan vare sig den mäts i tid, pengar eller förbättrad miljö. Eftersom detta perspektiv helt saknas i utredningen blir det svårt att diskutera effektiviteten. Sjöfartsverket välkomnar att planeringsprocessen kring utbyggnad av infrastrukturen för järnvägar och vägar blivit föremål för utredning. Enligt Sjöfartsverkets mening bör de intermodala transporterna finnas med redan på planeringsstadiet för att öka effektiviteten hos såväl planerad som existerande infrastruktur. En effektiv och tidsoptimerad planeringsprocess för samtliga trafikslag öppnar möjligheter till ökad samordning för att skapa ett effektivt transportnät för de intermodala transporterna. Riksantikvarieämbetet drar slutsatsen att förvaltningen och utvecklingen av transportsystemet under den närmaste tioårsperioden riskerar att ske på grundval av kortsiktiga ekonomiska överväganden och på bekostnad av miljömässiga och sociala aspekter av hållbarhet. Förvaltningen och utvecklingen av transportsystemet bör därför utvecklas så att samhällsinvesteringarna bättre kan bidra till att uppfylla de transportpolitiska målen och en långsiktig hållbar utveckling. Västra Götalands läns landsting anser att förslagen i betänkandet är bra, men tiden för den fysiska planeringsprocessen behöver minska ytterligare. Samverkansorganet i Östergötlands län stödjer intentionerna i utredningen att effektivisera den formella planprocessen genom att synkronisera de aktuella lagstiftningarna. Det är också en bra ansats att i större utsträckning kunna anpassa planeringen till planeringsbehovet och inte reflexmässigt arbeta efter en och samma manual. Åtvidabergs kommun ställer sig bakom Samverkansorganet i Östergötlands län yttrande. Handelskamrarna stöder kommitténs förslag och anser att de föreslagna åtgärderna bör genomföras så snart som möjligt. Med det krävs ytterligare förändringar för att åstadkomma nödvändiga förkortningar av planprocessen. Handelskamrarna anser därför att utredningsarbetet måste fortsätta med inriktning på att åstadkomma betydligt kortare planprocesser än i dag. Den mest angelägna åtgärden är att antingen

7 införa anläggningslagar enligt dansk modell eller någon annan form av samlad prövning som kan medföra radikala förkortningar av planprocesserna. Naturskyddsföreningen avstyrker förslaget i stora delar, eftersom det kommer att leda till sämre miljö, sämre medborgarinflytande och i vissa avseende betydligt sämre rättssäkerhet för enskilda. WSP välkomnar kommitténs översyn av transportinfrastrukturplaneringen men beklagar att betänkandet inte har remitterats till något konsultföretag. Den omfattande kunskap och erfarenhet som finns inom branschen riskerar därmed att inte bli tillvaratagen. Föreningen Göta kanals vänner och Föreningen Rätt väg för Motala samt A-L Hagenborg välkomnar i stort kommitténs ansats att effektivisera planeringsprocessen och minska kostnaderna och orimligt långa ledtider men anser att kommitténs problemanalys på väsentliga punkter brister och resulterar i förslag som är felaktiga. 2.2 Förslagen och instansernas synpunkter Kap. 3.4 Kommitténs principiella syn på den fysiska planeringsprocessen Kommitténs bedömning: Den fysiska planeringsprocessen ska vara utformad så att samhällsviktiga transportinfrastrukturprojekt kan planeras med den kvalitet som behövs på så kort tid som möjligt, varvid den miljöhänsyn, det demokratiska inflytande och den rättssäkerhet för enskilda som följer av lag ska säkerställas. Länsstyrelsen i Västerbottens län, Skogsstyrelsen och Sollefteå Kommun ställer sig bakom Transportinfrastrukturkommitténs principiella syn på den fysiska planeringsprocessen. Länsstyrelsen i Västra Götalands län instämmer i kommitténs bedömning om hur den fysiska planeringsprocessen ska vara utformad och anser att det även bör nämnas att samhällsnyttan ska säkerställas. Stockholms läns landsting och Lerums kommun anser att det är bra att processen kortas, men det ska inte ske på bekostnad av en ordentlig prövning av miljöhänsyn och andra intressen. Piteå kommun anser att när det gäller värnet om den enskilde i en förkortad planeringsprocess, är rättssäkerheten en viktig komponent. Detta för att tillgodose behovet av att hinna reagera på, och eventuellt överklaga planerade väg- och/eller järnvägsprojekt. En förkortad

planeringsprocess får inte heller leda till ett sämre skydd för miljön, och Trafikverket bör få ett större ansvar i prövningsprocesserna. Naturskyddsföreningen delar transportinfrastrukturkommitténs syn i första ledet i kommitténs principiella utgångspunkt att Den fysiska planeringsprocessen ska vara utformad så att samhällsviktiga transportinfrastrukturprojekt kan planeras med den kvalitet som behövs på så kort tid som möjligt, varvid den miljöhänsyn, det demokratiska inflytande och den rättsäkerhet för enskilda som följer av lag ska säkerställas. Det andra ledet i meningen ovan innebär emellertid enligt föreningens mening en betänkligt lågt satt ambition när det gäller miljö, inflytande och rättssäkerhet. Föreningen hoppas att kommittén inte på allvar menar att målet med samhällets fysiska planering endast ska vara att nå den miniminivå som lagen sätter när det gäller miljö, medborgarinflytande och rättssäkerhet. 8 Kap. 5.3 Större möjligheter att få fastighet inlöst Kommitténs förslag: När en vägplan har fått laga kraft ska berörda fastighetsägare, på motsvarande sätt som gäller enligt banlagen, ha rätt att kräva inlösen av mark som inte endast tillfälligt ska användas för vägändamål. Om det finns synnerliga skäl, ska Trafikverket lösa in en fastighet eller del av fastighet även innan det finns en gällande väg- eller järnvägsplan. Länsstyrelsen i Västmanlands län, Trafikanalys, Samverkansorganet i Värmlands län, Huddinge kommun, Malmö kommun, Vänersborgs kommun och Länsstyrelsen i Skåne län är positiva till förslaget. Länsstyrelsen i Västerbottens län håller med om att det är angeläget att korta ned den tid under vilken många personer oroas av en eventuell påverkan av sin livssituation. Större möjligheter att få sin fastighet inlöst är ett bra förslag. Skogsstyrelsen har inget att erinra mot kommitténs förslag i form av rätt till inlösen av mark när vägplanen vunnit laga kraft, på motsvarande sätt som nu gäller i järnvägsplaner. Skogsstyrelsen kan inte, liksom kommittén, finna det motiverat med olika hantering av markinlösen i väg- respektive järnvägsplanen. Förslaget skulle innebära kortare tid med osäkerhet om framtida markanvändningen samt öka överskådligheten och tydligheten vilket möjliggör en större delaktighet. Skogsstyrelsen har heller inget att erinra mot kommitténs förslag om att inlösen i undantagsfall ska vara möjlig även tidigare då fastighetsförsäljning blir nödvändig samt då ett marknadspris för fastigheten inte förväntas erhållas på grund av en planeringsprocess för väg eller järnväg är aktuell för fastigheten. Lantmäteriet anser att förslaget om ökade möjligheter för berörda fastighetsägare att få vägmark inlöst är bra från rättssäkerhetssynpunkt.

Ett alternativ till inlösen enligt den föreslagna 55 a i väglagen förutsätts vara fastighetsreglering efter förebild från banlagen. Lantmäteriet anser att fastighetsreglering är en principiellt bra lösning eftersom även andra frågor kan lösas i det sammanhanget, exempelvis markbyten för att minska barriäreffekter av vägarna samt inrättande eller ändring av enskilda vägar som utgör gemensamhetsanläggningar. Lantmäteriet vill dock peka på vissa begränsningar i möjligheten att tillämpa fastighetsreglering som förslaget innebär. Först måste uppmärksammas att det inte är möjligt att lösa in mark genom fastighetsreglering för att på så vis bilda en självständig fastighet, utan fastighetsreglering innebär att mark förs över från en fastighet till en annan. Om en fastighetsägare begär fastighetsreglering måste det därför finnas en av Trafikverket ägd fastighet som det är lämpligt att reglera över den aktuella marken till. Eftersom vägmark normalt inte innehas med äganderätt av Trafikverket är det inte sannolikt att det kommer att finnas någon fastighet att föra aktuellt område till.1 För att fastighetsreglering ska kunna genomföras måste vidare villkoren i 5 kapitlet fastighetsbildningslagen vara uppfyllda. Kommittén föreslår att det införs ett undantag från förbättringskravet i 5 kap. 5 fastighetsbildningslagen, motsvarande det som gäller för fastighetsreglering för att ta mark i anspråk för järnvägar. Lantmäteriet instämmer i att det behövs en ändring i den aktuella bestämmelsen. Den föreslagna punkt 3 har dock, enligt Lantmäteriets uppfattning, en mindre lyckad utformning. För det första är formuleringen i denna punkt det finns en rätt att få fastigheten inlöst, medan det i den föreslagna 55 a väglagen talas om mark eller utrymme. Den föreslagna bestämmelsen i 5 kap. 5 punkt 3 fastighetsbildningslagen bör således ändras så att det uttryckligen framgår att den tar sikte på även del av fastighet, vilket kan förväntas komma att bli den normala situationen om det blir aktuellt att tillämpa bestämmelsen. Vidare kan framhållas att det i motsats till vad som gäller ifråga om en järnvägsplan inte krävs att fastighetsindelningen ska stämma överens med en vägplan. Den av kommittén föreslagna formuleringen fastighetsregleringen behövs för att få fastigheten att stämma bättre överens med en gällande vägplan är sålunda inte adekvat. Lantmäteriet föreslår mot denna bakgrund att bestämmelsen i 5 kap. 5 punkt 3 fastighetsbildningslagen ges följande formulering: 3. det finns en rätt att få fastigheten eller del av fastigheten inlöst enligt 55 a väglagen (1971:948). En annan bestämmelse av betydelse i sammanhanget är den i 5 kap. 8 fastighetsbildningslagen. Denna bestämmelse, som är dispositiv, reglerar i vilken omfattning som en fastighet kan minskas eller ökas tvångsvis; en fastighets graderingsvärde får inte minskas väsentligt eller ökas i sådan omfattning att det uppkommer avsevärd olägenhet. För att underlätta genomförandet av järnvägsplan har införts en bestämmelse, 8 b, som innebär undantag från 8. Vidare är det enligt 8 c möjligt för fastighetsägaren att begära att onyttig mark överförs till 9 1 Inlösen som innebär att ny fastighet bildas är emellertid inte främmande för förrättningslagstiftningen. En sådan möjlighet finns i vissa fall enligt ledningsrättslagen.

10 järnvägsfastigheten. Enligt Lantmäteriets mening bör det övervägas att motsvarande undantagsbestämmelser införs för de fall då fastighetsägaren har rätt att få mark inlöst enligt den föreslagna 55 a väglagen. Trafikverket tillstyrker förslagen i det att de syftar till att ta hänsyn till de enskildas situation i större utsträckning än vad som är möjligt idag. Den konstruktion som föreslås kan dock få en del oönskade följder, varför förslagen bör analyseras inför ett genomförande. Det första fallet, då en fastighetsägare har rätt att få mark som behövs till väg inlöst när vägplanen har fått laga kraft, ställer krav på att medel då finns tillgängliga. Trafikverket förutsätter för övrigt att även frågan om ersättning för annan skada är tänkt att prövas i det sammanhanget. Markförhandlingsverksamheten kommer att få en ökad arbetsbörda tidigare i projekten för att förhandlingar om ersättning ska ha inletts före laga kraft. Det kan även uppstå fördyringar genom att det blir styckvärderingar och förhandlingar i stället för att ersättningsfrågan hanteras för hela projektet i ett sammanhang. När det gäller de fastighetsägare som man inte lyckas träffa avtal med kan man förvänta sig att de ibland, så snart planen vunnit laga kraft, vänder sig till domstol med yrkande om inlösen för att få index och ränta att börja löpa. Trafikverket bedömer att detta främst kommer att användas i förhandlingssyfte och att det endast i undantagsfall blir fråga om inlösen med tillhörande fastighetsbildning. När det gäller det andra fallet, inlösen vid synnerliga skäl utan att det finns någon gällande vägplan, anser Trafikverket att det är bra att möjligheten ges i enskilda ömmande fall. För bestämmande av ersättningen hänvisas till motsvarande ersättningsbestämmelser som vid vägrätt och inlösen av järnvägsmark. Detta leder till att ersättningen skall bestämmas till 125 % av marknadsvärdet efter förändringarna i expropriationslagen som trätt i kraft 2010-08-01. I utredningen påpekas att om vägen eller järnvägen inte ska byggas kan Trafikverket sälja fastigheten utan kostnad för verket. Så blir inte fallet såvida inte ersättningsbestämmelsen justeras till 100 % av marknadsvärdet. Eftersom någon tvångssituation inte uppstått förefaller denna nivå som skälig. Det skulle även innebära en oskälig förmögenhetsöverföring till enskilda att använda 125 % då andra fastighetsägare på orten där det inte föreligger synnerliga skäl vid en försäljning till enskilda endast erhåller marknadsvärdet. Trafikverket anser att ersättningen ska motsvara 100 % av marknadsvärdet. Samverkansorganet i Blekinge län delar förslaget att öka den enskildes möjligheter att få fastighet inlöst och vill särskilt understryka vikten av att öka möjligheterna för tidig inlösen. Även i en mer sammanhållen och kortare planeringsprocess kommer ledtiderna i större projekt att vara lång. I synnerhet utredningsskedet och fram till dess att en vägplan upprättas tar flera år. Fastighetsägare som drabbas på ett sådant sätt att ägaren i ett senare skede skulle få rätt till inlösen av sin bostad ska kunna få möjlighet till inlösen innan vägrätt uppkommer. Möjligheterna till

förtida inlösen av fr. a bostadsfastigheter skonar naturligtvis ägaren från onödigt lidande men kan också vara till fördel för Trafikverket/staten att lösa in fastigheten vid lämplig tidpunkt för båda parter. Ale kommun noterar att möjligheten till inlösen förbättras samtidigt som planeringsmöjligheterna på ett avgörande sätt underlättas när oron över inlösensfrågan kan minskas. Bromölla kommun anser att den enskildes intresse är viktigt. Dock erfordrar samhällets intressen som helhet ibland beslut som ej ligger i linje med den enskilde intressenten. Ges då en större möjlighet till exempelvis inlösen av fastighet på skäliga grunder förutsättes en annars olöslig fråga kunna gå i mål. Fagersta Kommun anser att ur den enskildes perspektiv är förslaget till att fastighetsägare får rätt att begära inlösen av mark när en vägplan vunnit laga kraft ett steg i rätt riktning för att förstärka och underlätta för den enskilda vid väg- och järnvägsprojekt. Fagersta kommun instämmer med kommitténs uppfattning att det inte är motiverat att den enskilde fastighetsägaren hamnar i en sämre situation när väg ska byggas än när järnväg ska byggas. Motala kommun anser att förslagen som gäller fastighetsägares rätt att begära inlösen när en väg-/järnvägsplan vunnit laga kraft och i särskilda fall i förtid är starkt motiverade och välkomnas! I flera fall har de långa planeringsprocesserna och nuvarande regelverk lett till orimliga situationer för drabbade fastighetsägare t ex i samband med ändrade familjeförhållanden. Örnsköldsviks kommun anser att regler för fastighetsinlösen måste bli tydligare och möjlighet till tidig inlösen i undantagsfall bör få en vid tolkning. I Örnsköldsvik finns praktiska exempel gällande E4:ans dragning utanför centrum. Projektet har varit på gång under en längre tid men har fastnat i finansieringsprocessen. Detta har inneburit att ett antal fastighetsägare har drabbats på grund av att fastigheterna i stort sett är omöjliga att sälja. Kommitténs förslag är ett steg i rätt riktning och kommande regler bör utformas så att tolkningen av undantagsfall blir mycket bredare än idag. Företagarna anser att detta är en viktig förändring eftersom dagens utdragna processer medför att det kan gå många år innan fastighetsägaren får ut ersättning, utan att därför ha rådighet över sin fastighet. En utdragen tidsperiod före det att en inlösen kan ske vid ett vägprojekt kan hota överlevnaden för det företag som inte kan finansiera en ny fastighet istället för den belägen på blivande vägmark. Den föreslagna förändringen är också viktig ur ett rättviseperspektiv då nuvarande regelverk gör skillnad mellan väg- och järnvägsbyggen. Det strider också mot varje rimlig äganderättsprincip. 11

12 Lantbrukarnas riksförbund ser positivt på utredningens förslag att införa bättre möjligheter för fastighetsägare att få fastigheten inlöst. Både när en väg/järnvägsplan vunnit laga kraft och i ett tidigare skede än idag innan det finns en gällande väg/järnvägsplan. Skrivningen i detta fall är dock alltför rigid. LRF anser att skrivningen synnerliga skäl/mycket ömmande d.v.s. rena undantagsfall bör mildras. I alla fall rörande inlösen bör markägarens ord väga tungt det är ju han eller hon som ställer sin mark till samhällets förfogande. LRF anser även att det bör räcka med en ekonomibyggnad i drift på fastigheten (inte bara en bostadsbyggnad) för att synnerliga skäl ska anses uppfyllda. I de fall en fastighet eller del av fastighet lösts in, men det av någon anledning ändå inte genomförs något infrastrukturprojekt så ska markägaren i första hand (givetvis) erbjudas att återköpa sin del av fastigheten. I och med att mark inlöses innebär det att delar av en väg i framtiden kan innehas av Trafikverket med både äganderätt och vägrätt. Det reser frågan om man bör ha kvar vägrätten eller om man istället ska låta vägens rättsliga status vara likartad precis som vid järnväg. LRF vill fästa uppmärksamhet på denna fråga. Går man vidare är det viktigt att markägarens rättsliga ställning i processen inte försämras. Kap. 6.3 Kopplingen mellan ekonomisk och fysisk planering Kommitténs bedömning: I den ekonomiska planeringsprocessen behöver det ingå en förberedande studie som innebär en förutsättningslös transportslagsövergripande analys med tillämpning av fyrstegsprincipen. Samverkansorganet i Jönköpings län, Samverkansorganet i Kalmar län, Stockholms kommun, SmåKom, Västra Götalands läns landsting, WSP, Länsstyrelsen i Jämtlands län instämmer i kommitténs bedömning. Flera remissinstanser bl.a. Helsingborgs kommun, Samverkansorganet i Blekinge län, Samverkansorganet i Örebro län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Stockholms län Huddinge Kommun, Stockholms läns landsting, Statskontoret, Samverkansorganet i Södermanlands län, Samverkansorganet i Värmlands län, Karlskoga kommun, Motala kommun, Nynäshamns kommun anser att kopplingen till den ekonomiska planeringen för transportinfrastruktur är svagt utvecklat i betänkandet. Norrköpings kommun anser att det hade varit önskvärt att hanteringen av ekonomiska och fysiska planeringen koordinerats och att remisshanteringen skett samtidigt. Skåne läns landsting, Ystads kommun anser att den föreslagna ordningen tydliggör den ekonomiska planeringens betydelse för åtgärdsvalet. Detta stärker möjligheterna till helhetssyn i samhällsbyggandet och till demokratiskt förankrade lösningar.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ställer sig bakom förslaget, men anser att kopplingen till systemet med miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) behöver belysas tydligare i förslaget. Länsstyrelsen i Västmanlands län är positiv till förslaget men anser att formerna för denna och behovet av lagreglering behöver övervägas närmare. Detta gäller inte minst vilka krav de olika EG-direktiven om miljökonsekvensbeskrivningar för projekt respektive planer och program ställer. Ekonomistyrningsverket (ESV) anser att fyrstegsprincipen är en bra utgångspunkt vid överväganden om lämpliga åtgärder i transportinfrastrukturen. ESV anser emellertid inte att det är befogat att föreskriva i instruktionen för Trafikverket att denna princip ska användas. Samverkansorganet i Uppsala län delar utredningens förslag att den formella planeringsprocessen ska starta i det skede då inledande utredningar visat att investering i ny väg eller järnväg behöver göras. Det innebär att processen kan renodlas till frågor som har en koppling till markanvändning. Det sätter också tydligare fokus på att inledande utredningar genomförs i enlighet med fyrstegsprincipens idéer. Här är det dock angeläget att rutiner och instruktioner utarbetas. Det är viktigt att en kommande ny lagstiftning tar hänsyn till den ekonomiska planeringen. Betänkandets förslag rör uteslutande den fysiska planeringen men i de flesta fall krävs att den fysiska planeringen nått en viss fas för att det ska vara möjligt få med ett projekt i den ekonomiska planeringen. Det är nödvändigt för att de ekonomiska kalkylerna ska upprätthålla tillräcklig tillförlitlighet. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att det är angeläget för utvecklingen av ett hållbart infrastruktursystem att en transportslagsövergripande fyrstegsprincip implementeras, där ett systemtänkande ingår. Analysen ska ha koppling till den ekonomiska planeringsprocessen, men är en viktig del även i den fysiska planeringsprocessen. Åtgärdsanalysen bör miljöbedömas och det bör upprättas en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) i enlighet med bestämmelserna om MKB för planer och program. Länsstyrelsen anser att det hade varit en stor fördel om även åtgärdsval och ekonomisk planering hade kunnat behandlas samordnat i samma utredning. Huddinge Kommun har inget att erinra mot att en transportövergripande analys med tillämpning av fyrstegsprincipen görs som en del av investeringsplaneringen. Det är dock viktigt att resurser finns att göra sådana analyser så att det inte blir ett moment som stoppar upp viktiga planerings- och utvecklingsprocesser. En aktiv dialog med kommunerna är viktig i detta skede för ett bra samspel mellan utbyggnad av infrastruktur och kommunernas utvecklingsplaner. 13

14 Länsstyrelsen i Jönköpings län delar kommitténs bedömning. Länsstyrelsen ser dock inget skäl att byta namn på studien från det väl inarbetade och i olika sammanhang vanligt förekommande förstudie till förberedande studie. Hur den förberedande studien i praktiken ska gå till väga måste klargöras. Några av de nuvarande bestämmelserna i 19-23 vägkungörelsen kan vara lämpliga att behålla. Länsstyrelsen föreslår därför att nuvarande regler om samråd med allmänheten m.m. i förstudieskedet (14 a väglagen) kvarstår oförändrade med skillnaden att detta samråd istället genomförs i ett tidigt skede i samband med den förberedande studien. För att ytterligare påskynda och rationalisera planeringsprocessen anser Länsstyrelsen att man bör överväga möjligheten att Länsstyrelsen tar sitt beslut om miljöpåverkan utifrån en genomförd förberedande studie med tillhörande genomfört samråd enligt miljöbalken, precis som idag då länsstyrelsen tar sitt beslut om miljöpåverkan utifrån en genomförd förstudie med tillhörande samråd enligt miljöbalken. Länsstyrelsen i Skåne län anser att en sådan modell som föreslås kommer att utveckla planeringssystemet. Länsstyrelsen kan konstatera att nuvarande modell med att ta fram en miljökonsekvensbedömning i samband med de långsiktiga planerna inte fungerar. Det har varit svårt att avgöra om någon särskild hänsyn har tagits till miljökonsekvensbedömningen när val av åtgärder redovisas i planerna. Länsstyrelsen stödjer därför kommitténs förslag, men menar att den metodik som behöver tas fram måste vara tydlig och enkel för att kunna få avsedd effekt. Länsstyrelsen i Hallands län delar kommitténs uppfattning att den fysiska planeringen av vägar och järnvägar ska föregås av förberedande studier (analys utifrån fyrstegsprincipen). Länsstyrelsen vill i det sammanhanget framföra att Länsstyrelsen torde vara en naturlig samrådspart till Trafikverket i samrådsskedet med sina uppdrag inom hållbar samhällsplanering, sin koppling till övrig fysisk planering, kännedom om lokala förhållanden (t ex miljö- och kulturmiljö). Länsstyrelsen i Värmlands län anser att den förutsättningslösa transportslagsövergripande analysen som nu föreslås som en förberedande studie i den ekonomiska planeringen ter sig också självklart eftersom resultaten av sådana studier kommer att bestämma behovet av ekonomiska medel. Länsstyrelsen i Örebro län instämmer med att detta förslag kan ge Trafikverket goda möjligheter att samverka med kommunerna i deras planering. Länsstyrelsen föreslår att samarbetet utvidgas till att även innefatta regionala samverkansorgan, kommunalförbund och regionkommuner i denna förberedande analys och studie. I samma anda

kan samarbetet även innefatta de län som har ansvaret för den regionala länstransportplanen. Naturvårdsverket anser att det är bra att fyrstegsprincipen ges en större tyngd. Använd på ett riktigt sätt har den förutsättningar att skapa ett transportsystem som bättre tar hänsyn till de transportpolitiska målen och miljökvalitetsmålen samtidigt som åtgärderna blir mer kostnadseffektiva. Naturvårdsverket vill dock påpeka att fyrstegsprincipen ska användas även i den fysiska planeringen och att den är ett sätt att skapa alternativ i den fysiska planeringen. Idag sker i regel samråd med allmänheten i förstudieskedet, där bland annat åtgärdsval utifrån fyrstegsprincipen är en viktig fråga. För att inte det demokratiska inflytandet i infrastrukturplaneringen ska minska i och med de föreslagna lagändringarna måste allmänheten på något sätt göras delaktiga i den ekonomiska planeringen, särskilt när det gäller att identifiera problem och diskutera behov i transportsystemet. Boverket tillstyrker i huvudsak men framhåller att med förslaget ökar dock kraven på att trafiksektorns planering balanseras med ett sektorsövergripande samhällsbyggnadsperspektiv med bl.a. tydliga växlingspunkter mot sektorsövergripande samhällsplanering på alla nivåer, åtgärdsval enligt fyrstegsprincipen kan och bör samordnas med strategisk region- och översiktsplanering enligt (PBL) och utvärdering/uppföljning måste göras brett och sektorsövergripande och bl.a. utgå från nationella bilder av Sveriges rumsliga utveckling. Trafikverket betraktar förslaget till åtgärdsval enligt fyrstegsprincipen som en självklar och nödvändig förbättring av såväl den fysiska som den ekonomiska planeringsprocessen för åtgärder i transportsystemet. Det är också viktigt för att kunna beakta trafikslagsövergripande aspekter redan i de allra tidigaste skedena. Trafikanalys delar uppfattningen att det är viktigt att analyser utifrån fyrstegsprincipen utförs och att berörda aktörer och intressenter ges möjlighet att delta. Trafikanalys saknar dock författningsförslag för det som behandlas i förberedande studien och för hur analyser och underlag i tidigare skeden skall överföras och avspegla sig i den fysiska planeringsprocessen. Tillväxtverket ställer sig bakom förslaget att urval i tidiga skeden bör ske inom den ekonomiska planeringsprocessen och kommitténs betoning på att allt planeringsarbete ska inledas med en analys enligt fyrstegsprincipen. Det är positivt att kommittén uppmärksammar betydelsen av den kommunala planeringen och översiktsplanen som ett viktigt underlag för de förberedande studier som enligt betänkandet bör föregå den fysiska planeringsprocessen. Tillväxtverket anser dock att även den regionala utvecklingsplaneringen och därmed regionala utvecklingsplaner/strategier bör lyftas i detta sammanhang. 15

16 Riksantikvarieämbetet anser att det är positiva att kommittén framhåller vikten av förberedande, transportslagsövergripande analyser enligt fyrstegsprincipen. Den förberedande analysen enligt fyrstegsprincipen och den inledande, förutsättningslösa preciseringen av förutsättningar och hinder borde tydligare ha återspeglats i förslagen till lagtexter. De är moment som är av kritisk betydelse för en effektiv hantering av frågor som kräver ett helhetsperspektiv, inte minst då kulturmiljö och landskap. Riksantikvarieämbetet vill vidare framhålla att Trafikverket har begränsad rådighet över steg 1 och 2 åtgärder enligt fyrstegsprincipen och därför inte kan stå ensamt som huvudman för den förberedande analys som föreslås. Stockholms läns landsting är positiv till förslaget men avråder bestämt från att ha som krav att finansieringen ska vara beslutad innan den fysiska planeringen tar vid. Det är inte entydigt så att den ekonomiska planeringen ska ligga till grund för den fysiska planeringen, utan här bör ske en växelverkan. Regionplaneringen skulle i större utsträckning kunna användas i tidiga skeden. Malmö kommun anser att det är av största vikt att förutsättningslösa analyser enligt den s.k. fyrstegsprincipen vidareutvecklas och tillämpas. Annars kvarstår en risk att stora och investeringstunga infrastrukturprojekt favoriseras framför effektivare åtgärder som inte nödvändigtvis ligger inom Trafikverkets traditionella ansvar. Malmö kommun ser också ett behov av en viss formalisering av processen. Trafikverket behöver få en tydlig instruktion om att fyrstegsprincipen skall tillämpas i den förberedande studien. Det bör även övervägas om processen skall leda till ett för kommunerna överklagbart beslut, eftersom den avgör om åtgärder skall vidtas eller inte i en kommun. Därtill är det viktigt att de två första stegen i fyrstegsprincipen samt andra övervägda alternativ dokumenteras i den förberedande studien så att detta kan redovisas i en eventuell miljökonsekvensbeskrivning. Örnsköldsviks kommun håller med kommittén i bedömningen att en förberedande studie enligt fyrstegsprincipen bör ingå i den ekonomiska processen. En sådan studie måste genomföras i samverkan med berörda kommuner. Sveriges Kommuner och Landsting stödjer förslaget att urval i tidiga skeden bör ske inom den ekonomiska planeringsprocessen. Det är därutöver viktigt att kommunernas översiktsplaner används som underlag vid detta urval. Handelskammaren I sydsvenska företags intresse anser att införa en förutsättningslös tranportslagsövergripande analys med tillämpning av fyrstegsprincipen är en rimlig åtgärd, som har möjliggjorts genom bildandet av Trafikverket. Åtgärden ter sig dock inte tillräcklig för att

17 säkra stabiliteten i finansieringssystemet, vilket sannolikt kräver ytterligare förändringar av dagens planeringssystem. Samverkansorganet i Dalarnas län och Samverkansorganet i Hallands län anser att det är märkligt att endast Trafikverket namnges som den part som ska utföra förberedande studier. Trafikverket och berörda regioner/län bör samverka kring förberedande studier. För objekt som ligger inom den regionala planen är det regionen som utför den ekonomiska planeringen och därmed också bör bli ansvarig för att genomföra den förberedande studien. Även Samverkansorganet i Södermanlands län och Samverkansorganet i Örebro län anser att planupprättarnas möjligheter att själva initiera och genomföra förberedande studier i de tidiga skedena borde öka. Samverkansorganet i Södermanlands län anser att det borde förtydligas och utarbetas riktlinjer för formerna för de förberedande studierna. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det är av stor betydelse hur den förberedande studien (åtgärdsvalsprocessen) utformas, då det kan komma att påverka den efterföljande fysiska planeringen. I dagsläget saknas information om hur den förberedande studien konkret kommer att gå till, vilket underlag den ekonomiska planeringen ska baseras på samt hur länsstyrelsens inflytande kommer att se ut. Länsstyrelsen anser att tidig samverkan och gemensam målbild för berörda aktörer är viktiga utgångspunkter när den förberedande studien utformas. Det kan i vissa fall vara ändamålsenligt om förstudieinstrumentet finns kvar, men att behovet av förstudie bedöms från fall till fall. Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att om arbetet med fyrstegsprincipen ska ske i samband med den ekonomiska planeringen, så måste detta tydligt regleras och ges en form som i stort motsvarar dagens förstudieskede. Betänkandet behandlar inte hur förslaget eventuellt kan påverka och få konsekvenser för framtagandet av länsplanerna, detta är en brist. Det är inte enbart trafikverken som initierar och startar den fysiska planeringsprocessen utan den kan lika gärna startas av Länsstyrelsen eller regionorgan som ansvarar för länsplanerna. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att det framgår inte hur exempelvis konflikter med andra intressen, miljöfrågor och översiktliga kostnadsberäkningar skall innefattas i den förberedande studien. Det vore bra om framtida "reservat" för väg och järnväg läggs ut i översiktsplanen långt innan de blir konkreta i Trafikverkets ekonomiska och fysiska planering. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att när det gäller den förberedande studien så bör dess status samt demokratiaspekten tydliggöras. Samverkansorganet i Värmlands län Det finns en rad frågor som behöver belysas när det gäller de regionala planerna och de regionala

planupprättarnas faktiska inflytande, förutsättningar för medfinansiering mm. Samverkansorganet i Västerbottens län är positiv till att fyrstegsprincipen tillämpas. Den är en del i beslutunderlaget för olika planer, till exempel länstransportplanen. Samtidigt finns denna fyrstegsprincip också med som en del i Trafikverkets interna arbete med att effektuera prioriterade åtgärder länstransportplanen, och innebär därmed att Trafikverket på så sätt upprepar moment som redan hanterats i ett tidigare skede. Denna form av "överprövning" anser Region Västerbotten är orimlig och lagstiftaren bör markera att den inte ska ingå i Trafikverkets arbete avseende redan gjorda prioriteringar. Motala kommun framhåller även att om väg-/järnvägsplanen alltid ska starta från scratch och söka sig fram till alternativ som så småningom utvärderas, kan kommunen inte använda översiktsplanen som redskap för att förbereda och därmed underlätta den formella planeringen. Därmed riskerar man också att förlora möjligheten att långsiktigt reservera mark för framtida infrastruktur. Det är således angeläget att korridorer eller sträckningar för framtida infrastruktur kan redovisas i region- och översiktsplaner, och Trafikverket måste delta i planarbetet om det ska uppfattas som meningsfullt. Trafikverket bör därför ha en möjlighet, och kanske även en skyldighet, att på ett mycket tidigt stadium utreda eller delta i utredningar av framtida infrastruktur i samband med framtagande av regionplaner och översiktsplaner. Dessa utredningar behöver göras långt innan det finns ett projekt och en budget. Att en sådan korridor finns när en väg- eller järnvägsplan påbörjas torde oftast vara till stor nytta, men förhindrar inte att andra alternativ belyses. Nynäshamns kommun menar att om finansieringsfrågan ska vara helt löst innan den fysiska planeringsprocessen tar vid så kan det innebära en ökad tydlighet och prioriteringsordning, men det kan å andra sidan vara nödvändigt att den fysiska planeringsprocessen verkar som grund för att lösa finansieringsfrågan och att det finns en flexibilitet som innebär att tidiga skeden inte låses fast av att finansieringsfrågan ännu inte är löst eller helt tydliggjord. Västerås kommun anser att förslaget bör kompletteras med ett krav på en process där Trafikverket tillsammans med berörda kommuner och relevanta regionala organ, för att stimulera tillväxt och regional utveckling, ska formulera gemensamma ambitionsnivåer och systemfunktionskrav för nationella stamvägar och järnvägar som vägledning för urvalet i tidiga skeden för planering på objektsnivå. Detta bör vara förutsättningar för utvecklingen av ett nytt ekonomiskt planeringssystem för infrastrukturen. 18

Naturskyddsföreningen anser mot bakgrund av fyrstegsprincipens fortsatt dåliga efterlevnad att denna bör regleras i lag. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samtycker inte till förslaget utan anser att analysen bör ske utifrån en samordnad syn på transportinfrastrukturen (även för gående och cyklister), bebyggelsen, verksamheterna och markanvändningen i övrigt. Formerna för en sådan samordnad planering behöver utvecklas. Sveriges Lantbruksuniversitet anser att det i många fall kommer att finnas behov av ett förstudieskede eller ett idéskede i den fysiska planeringen. Det vore därför ändamålsenligt om förstudieinstitutet fanns kvar, men att behovet av förstudie bedömdes från fall till fall. Umeå kommun anser att förslaget att den fysiska planeringen inte kan starta innan det är (ekonomiskt) klarlagt att en åtgärd ska vidtas och att det krävs en förberedande studie med tillämpning av den s.k. fyrstegsprincipen, är tveeggat. Visserligen är det bra om sådana förutsättningar verkligen kan finnas, men erfarenheterna hittills är nog snarare att det inte sällan kan det fördröja angelägna projekt om de alltid först ska löpa igenom en formell process med fyrstegsanalys innan den fysiska planeringen kan börja. Det händer också att förberedande studier och analyser visar sig instabila, och att gjorda prioriteringar av investeringar omplaneras och/eller förskjuts i tid, eller förknippas med tidsmässiga villkor som sedan inte medger en rimlig planeringsprocess. Ett exempel är ett aktuellt projekt för omläggning av E12 och järnväg till Umeå hamn. När den ekonomiska förutsättningen väl klarlagts har den givits så kort livslängd att man riskerar att inte hinna med den nödvändiga fysiska planeringsprocessen. Om man i stället har möjlighet, när så bedöms lämpligt, att ta fram den fysiska planeringsprocessen parallellt med den ekonomiska prioriteringen kan man spara tid och inte riskera att pengarna gått till andra projekt när planläggningen väl är klar. 19 Kap. 6.4 Enklare hantering av små och okomplicerade projekt Kommitténs förslag: Åtgärder på befintlig väg eller järnväg som medför endast marginell påverkan på omgivningen ska kunna genomföras utan att föregås av planering enligt de formella processerna i väglagen eller banlagen. Det gäller dock bara om åtgärderna kan genomföras på mark som staten innehar eller kan förvärva frivilligt, dvs. utan att mark behöver tas i anspråk med stöd av tvångsreglerna i väglagen eller banlagen. Länsstyrelsen i Västmanlands län, Statens geotekniska institut, Boverket, Skåne läns landsting, Samverkansorganet i Jönköpings län, Samverkansorganet i Kronobergs län, Motala kommun, Ystads kommun, Näringslivets transportråd och Transportgruppen, Svensk Kollektivtrafik, Sveriges Byggindustrier, Handelskammaren i sydsvenska företags intresse, Statens Fastighetsverk är positiva till förslaget.

20 Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket anser att det får dock inte ske en uppdelning av större projekt i mindre och okomplicerade delar som sammantaget kan medföra omgivningspåverkan. Länsstyrelsen i Västerbottens län och Helsingborgs kommun anser att det vore bra med exempel eller tydliga kriterier som avgör när det är fråga om "små okomplicerade projekt. Trafikanalys ställer sig bakom förslaget men ser gärna ett förtydligande av hur åtgärder med marginell påverkan definieras liksom hur eventuella kumulativa effekter och synergieffekter ska hanteras. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att det är viktigt att definitionen av marginell ytterligare påverkan tydliggörs i förordningstext eller föreskrift. I annat fall är det viktigt att tydliggöra vem som har tolkningsföreträde: Länsstyrelsen eller exploatören. Länsstyrelsen i Kronobergs län kan se fördelar med en enklare hantering av små och okomplicerade projekt avseende väg och järnväg. Länsstyrelsen anser dock att det måste framgå tydligt av lagstiftningen i vilka typer av projekt en sådan hantering kan tillåtas. En hänvisning till marginell påverkan på omgivningen är enligt länsstyrelsen inte tillräckligt. I tveksamma fall bör dessutom samråd ske med länsstyrelsen. Malmö kommun anser att möjligheten att genomföra små och okomplicerade åtgärder på befintlig väg eller järnväg utan formell planering vara positiv. Ett bekymmer som kan uppstå är emellertid tolkningen av innebörden av små och okomplicerade åtgärder. Malmö kommun vill lyfta fram att det är av största vikt att formellt samråd med länsstyrelse och kommun sker innan åtgärderna kan vidtas. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att om detta förslag genomförs ställer det stora krav på de kriterier som tas fram för att avgöra i vilka fall de formella processerna inte ska krävas. Här kan man inte bara se till åtgärdens omfattning utan även beakta i vilken miljö åtgärden görs. Länsstyrelsen i Södermanlands län ställer sig bakom förslaget men vill betona vikten av samråd sker även enligt miljöbalken 12:6 och kulturminneslagen KML 2:10 för att klargöra om naturvärden eller fornlämningar berörs av projektet. Länsstyrelsen i Skåne län stödjer förslaget att små och okomplicerade projekt ska kunna genomföras utan planering enligt de formella processerna. Länsstyrelsen anser att orimligt stora resurser idag läggs ned på okomplicerade projekt. En risk finns dock att en förenklad hantering kan komma i konflikt med EU:s art- och habitatdirektiv och bestämmelser i artskyddsförordningen (2007:845). Länsstyrelsen