barnhemmet i muang mai måndag 25 juli - söndag 14 augusti Tre veckor har gått sedan vi skickade förra veckobrevet. Detta för att vi tog oss några dagar ledigt och för att Sussi sedan gick och blev sjuk. Men det har inte stått still på barnhemmet under tiden massor har hänt. När vi var lediga arrangerades bl. a en fotbollsmatch mellan Thailand och Sverige. Laguppställningen i det thailändska laget bestod av barnen och de thailändska anställda och laguppställningen i det svenska laget bestod av volontärer och stora delar av familjen Florén-Daengtakote. Thailand vann med 5 3. Returmatchen följer så snart de svenske har övat upp skyttet! Vi väntar fortfarande på Containern Trots att Poa (polis på Svenska Konsulatet och god vän till några i Mitt i Hjärtat) har lagt ner hur mycket jobb som helst på att få hit den, är den fortfarande kvar hos tullen i Bangkok. Vi har hamnat mitt i den thailändska byråkratin. Vi trodde för ett tag att allt hade ordnat sig och att den skulle komma till oss fredagen den 5:e augusti. Då hade Poa ordnat med allt. Tullavgiften, som vi tvingades betala trots att Thailändska katastrofkommissionen hade sagt att vi inte behövde
betala den, var betald. Fraktbolaget som skulle ta den hit hade till slut insett att det var betalt för frakt hela vägen osv. Men, men, när fraktbolaget skulle hämta containern på torsdagen så kunde tullen helt plötsligt inte lämna ut den och sen var det helg. Så nu får vi försöka ta över själva utan Poas hjälp då han har åkt tillbaks till Sverige. Ett stort TACK till Poa för all energi och tid han har lagt ner på detta projekt. Det känns tråkigt att han inte fick vara med och se allt jobb bära frukt. Men vi kämpar vidare. Jörgen från Ringar på Vattnet har ringt och berättat för oss att styrelsen nu har beslutat att hjälpa oss med månatliga donationer för driften och med en massa andra saker. Det känns helt fantastiskt! Livet har börjat ordna sig för Baituy, Baitung, mamma Forn och deras pappa, så de har flyttat ut. De var bland de första som kom hit och det känns fantastiskt att de nu kan återvända till sitt vanliga liv. Fast vi kommer att sakna dem såklart. Tomas och lilla Noon har också lämnat oss och åkt tillbaks till sin mormor i Isan. Tomas acklimatiserade sig aldrig riktigt här. Han hade problem med skolan m.m., så efter samtal med hans mamma som jobbar i Pattaya och mormor i Isan beslutades att han skulle återvända. Lilla Noon behövde också sin mormor och följde med tillbaks. Maa och Bonut däremot valde att stanna kvar hos oss. Vi håller naturligtvis kontakt med såväl barnen som deras mormor och mamma. Vi har varit på hembesök hos en familj med två små barn. En liten flicka på 2 år och en liten pojke på 1 år. Deras mamma, 20 år, dog i Tsunamin. Hon arbetade på Phi Phi-öarna vilka drabbades hårt. Deras pappa har lämnat barnen och lever nu med en ny kvinna i Patong. Det är deras mormor och morfar som tar hand om dem nu men de måste också ta hand om mormors sjuka pappa, som är helt sängliggande. Detta gör att mormor är helt slut och att morfar, som är byggarbetare, bara kan jobba ibland eftersom han måste vara hemma och hjälpa till med barnen och svärfar. Vi har erbjudit dem att flytta hit allihop, men det vill de inte. Därför har vi nu erbjudit oss att ta hand om barnen dagtid. Vi vill inte separera barnen från mormor och morfar om det inte behövs, så en dagisvariant känns som den bästa lösningen. På så sätt kan morfar jobba mer vilket gör att de får in mer pengar och mormor kan ägna dagarna åt sin pappa och åt sig själv. De ska återkomma till oss när de har bestämt sig. I fredags fyllde Drottning Sirikit 72 år. Thailändarna älskar sitt kungahus, så det firades med besked. Drottningens födelsedag är en helgdag och den dag då man firar
morsdag här i Thailand. Firandet började redan tidigare i veckan. I torsdags så åkte Sussi med Kobb till de minsta barnens skola, där det hölls en ceremoni för att hylla Mamma. Den gick ut på att barnen skulle ge blommor till sina mammor för att visa sin kärlek och respekt. Sussi fick vara stand-in mamma för Don och Nun. Alla dessa ceremonier är roliga att gå på för att de är så annorlunda mot i Sverige. Det består väldigt ofta av att någon thailändare står och pratar väldigt länge i en mikrofon. Som farang förstår man inte mycket (hur hårt man än pluggar thai hemma på kammaren). Sedan händer det plötsligt en massa saker och sen är det över. I det här fallet skulle alla mammor komma fram på scen i omgångar och deras barn skulle gå fram och ge dem en blomma. När det var klart så var det dags att åka hem. Toy var på en liknande ceremoni i en av de andra skolorna. Nu i fredags var alla barnen lediga från skolan. De av våra barn som har anhöriga i närheten åkte hem över helgen. Något som gjorde oss väldigt glada var att Nooks fostermamma kom till barnhemmet och att Nook följde med henne hem över helgen. Vi och de barn som var kvar ägnade dagen åt att städa Nai Yang Beach (som är drottningens nationalpark) för att hylla henne. Vi avslutade städandet med att bada, men fick avbryta rätt snart då det gick för höga vågor. Barnen tyckte naturligtvis det var jättekul och Sussi var skräckslagen för vågorna var så starka. Starka vågor och orädda barn är en rätt dålig kombination för oss vuxna. På kvällen åkte vi och Toy med några av de största barnen in till City Hall i Phuket Town där det hölls en stor ceremoni för att hylla drottningen. På plats var representanter från olika skolor, organisationer, sjukhus, företag m.m. mm. Alla var där för att överlämna en symbolisk present i form av en låtsasblomma med formen av statsemblemet. Och ja det pratades mycket i mikrofon på scen. Vi försökte fråga Piew vad de sa och fick till svar att hon inte visste för att hon inte lyssnade. Hur som helst var det en väldigt mysig eftermiddag/kväll som avslutades med ett fantastiskt fyrverkeri (då var batterierna till kameran slut tyvärr). Bäst av allt var att när ceremonin var över så fick alla gå och hämta sin symboliska present igen, så man kan lämna över den igen nästa år. Det kan man kalla återvinning. Kramar Sussi och Hans
Kobb, Bang och Nun i väntan på Mammaceremonien Vår lille hjälte Nun håller talet till Mamma. Färdigstädat! Kia hjälper Saman, Don och Kip ner i böljan den blå. Böljan den blå med för stora vågor. Sussi försöker som en vallhund få upp alla ur vattnet igen.
Ceremoni för Drottningen på City Hall i Phuket Town. Sao, Nong och Tina i väntan på att få lämna över vår gåva till Drottningen. Se sådan stil han har! Hans leker Waldner. Wille och Vaern väntar på sin tur. Nu syns vårt andehus över muren. Suay maak.