Tiden läker inte alla sår Information om barn som upplevt våld
Barn och våld inom familjen Med våld i par- och närrelationer avses i vid bemärkelse våld som någon använder inom familjen eller i andra släkt- och bekantskapsförhållanden. Våldet kan bl.a. vara fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt eller försummande av vårdnad och tillsyn men det kan även handla om hot om våld. Vanligast är våld i parförhållanden, men våld förekommer också mellan föräldrar och barn. När en förälder blir utsatt för våld i familjen ökar också risken för att barnet skall utsättas för våld. Barn som bevittnar våld löper en större risk att själva bli brukare av våld. Livsvillkoren i utsatta familjer kännetecknas av otrygg anknytning mellan barn och föräldrar, bristande kontinuitet och kommunikation och brist på stimulans. Ofta lever familjen periodvis under kaotiska förhållanden och med svåra konflikter mellan familjemedlemmarna. Våld och trauma Våld är traumatiserande för alla; för den som blir utsatt för våld, för den som är i observatörsrollen och för den som använder våld. Våld medför ökad risk för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) med kognitiva störningar, minnesstörningar, hög grad av undvikande beteende, depression, stegrad uppmärksamhetsnivå, förhöjd alarmberedskap, oro, ångest, fysiska symtom, sömnlöshet, högt blodtryck etc. Också spädbarn och barn som inte fysiskt är närvarande påverkas. Barnet upplever våldet på nytt i form av minnesbilder, förnimmelser och sinnesstämningar. Olika sinnesförnimmelser aktualiserar minnet hos barnet. Med barn avses personer under 18 år. Enligt barnskyddslagen har barn rätt till en trygg och stimulerande uppväxtmiljö och en harmonisk och mångsidig utveckling samt företrädesrätt till särskilt skydd. Våld som barn blir utsatta för i familjen undgår fortfarande många vuxna. Ungefär 17 procent (190 000) av de finländska barnen uppskattas ha sett och hört våld som utövats (mellan vuxna) i hemmet. Av dessa barn är ca 50 000 under 7 år, ca 70 000 i åldern 7 14 år och ca 70 000 över 15 år. Över 10 procent (ca 21 000) av dessa barn blir själva utsatta för våld. En del forskare hävdar att de faktiska siffrorna är ännu större. Alla barn som har upplevt våld i sin barndom använder inte själva våld som vuxna, men alla som använder våld som vuxna har upplevt våld i barndomen.
Hur påverkar våldet i familjen barnet? Barn är särskilt utsatta på grund av att de har ett biologiskt betingat behov av att tryggt och organiserat kunna knyta an till sina föräldrar. Anknytningen blir störd och risken för barnen att senare utveckla olika former av störningar och psykisk ohälsa är stor. Om föräldrarna inte kan skydda barnen utan utsätter dem för våld får det allvarliga effekter på barnens psykiska och fysiska utveckling. Symtombilden hos barnen kan variera och hos de mest utsatta barnen finns tydliga posttraumatiska symtom. För barn innebär det en katastrof då våld pågår eller plötsligt exploderar i hemmet bakom stängda dörrar. Tilliten rycks undan, och familjen är inte längre den trygga plats som ett barn behöver för sitt växande. Den katastrof som barnet upplever kan beskrivas som ett trauma. Ett barn som under lång tid bevittnar våld i sitt hem utsätts för långvarigt trauma. För att stå ut med den ångest och skräck som detta innebär tvingas barnet att utveckla olika strategier. Barn kan använda sig av olika överlevnadsstrategier för att klara vardagen, t.ex. försjunka i sin egen värld med hjälp av filmer, dataspel, stänga in sig på sitt rum, rymma hemifrån, eller ge sig hän åt hobbyer eller skolgång. Hur barnet reagerar på våldet hänger samman med flera olika faktorer, bl.a. ålder, kön, plats i syskonskaran och barnets personlighet, samt barnets utvecklingsfas och familjens historia. Att se sin förälder bli slagen och förnedrad är bland det svåraste ett barn kan uppleva. Den känsla av vanmakt som drabbar barnet när det inte kan stoppa våldet kommer att prägla hela dess uppväxt. Våld i en barnfamilj utgör alltid en risk för barnets uppväxt- och utvecklingsförhållanden, oberoende av om barnet är direkt utsatt eller inte. Vidare bör observeras att alla människor har en medborgarskyldighet att göra en anmälan om försummelse eller misshandel av barn. Denna bild sammanfattar hur barnets inre och yttre verklighet kan påverkas av våld i familjen Kommunikationssvårigheter Svårt med sociala kontakter Accepterar våld Kan ej lämna hemmet Måste skydda sin förälder Skyddar yngre syskon Tar föräldrarollen Rädsla Katastrofkänslor Påträngande minnesbilder Ångest Isolering Skuldkänslor Missförstånd Sömnsvårigheter Koncentrationssvårigheter Dålig impulskontroll Ilska Upprepningstvång Kort framtidsperspektiv Aggressivitet Hat Passivitet Psykosomatik Depression Otrygghet Stress Självförebråelser Hjälplöshet Avbrott i nära relationer Väntar på en ny katastrof Får dålig omvårdnad Dras in i bråkets centrum Blir slaget Orkar ej med skolan Blir mobbat Källa: Arnell A. & Ekbom 2006
Påståenden för fortsatt diskussion kring ämnet: Det är aldrig barnets fel då en vuxen beter sig våldsamt. Om det förkommer våld i familjen så behöver alla i familjen hjälp. Det är också våld mot ett barn då barnet ser sin mamma eller pappa bli slagen. Barn kan inte få våldet i familjen att upphöra utan hjälp av vuxna. En person som använder våld kan också ha en god och kärleksfull sida. Våldsamt beteende gör inte en människa ond, men en våldshandling är alltid av ondo och fel. Strider och gräl förekommer i alla familjer. Gräl är en normal del av familjelivet våld är inte det! En familj där det förekommer våld är inte en dålig familj utan en familj med ett stort problem som är i behov av hjälp. Våld i familjen kan upphöra enbart genom att bryta tystnaden och söka hjälp.