Till Länsstyrelsen i Norrbottens län, Miljöprövningsdelegationen

ALRUTZ' ADVOKATBYRÅ AB STOCKHOLM Till Länsstyrelsen i Norrbottens län, Miljöprövningsdelegationen Dnr. 55-0470-5; ansökan av Kiirunavaara AB om dispens från BAT-slutsatser för utsläpp av HC vid pelletsverk i Kiruna. Inledning Undertecknad får härmed anmäla mig som ombud för Ki i runavaara AB i rubricerade ärende. Bolagets adress m.m. i ärendet framgår på sid. 4. Miljöprövningsdelegationen (MPD) har i föreläggande 206-02-05 (aktbil. 6) ålagt bolaget att inkomma med kompletteringar i fyra punkter gällande bolagets ansökan om dispens från kommande BATsl utsatser beträffande HC vid bolagets pelletsverk KK2 och KK4 i Kiruna. De begärda kompletteringarna redovisas utförligt i bifogade bilaga A, upprättad av bolaget och med viss medverkan från undertecknad beträffande punkt 2. Vad som redovisas i bilaga A sammanfattas nedan. 2. Punkt Under denna punkt har MPD begärt att bolaget ska redovisa åtgärder och kostnader som krävs för att innehålla aktuell BAT-slutsats. Redovisningen ska innefatta merkostnaden för att nå den nivån jäm- 2875/00 Alrutz'Advokatbyrå AB Box 7493 03 92 Stockholm Tel. 08-679 73 65 Fax 08-6 25 74

ALRUT^ADV0KAT8YRÅA8 STOCKHOLM 2 fört med vad borget åtagit 5ig att innehålla. Redovisningen 5ka även innefatta en utförlig redovisning av de 5käl 50m ligger till grund för an5ökan om di^pen^. I hilaga A redovi^ tekniska lödningar innefattande kompletterande för aktuella verk ny reningsutrustning respektive förutsättningarna för att begränsa utsläppen med utbyggd eller n^ rökgasrening. Oet konstaterad att ko5tnaden för kompletterad rening uppgår till min^t 30-50Mkr ooh sannolikt min^t lika myoket därtill för kringutru^tning ooh anläggningskostnader. Otöver detta tillkommer ökade driftkostnader. Lödningarna är de^^utom förenade med betydande tekniska osäkerheter. Åtgärder beträffande rökgasreningen har i båda fallen bedömts innebära krav på anläggande av ny utrustning 50m er5ätter befintlig utrustning. Ko5tnaden har bedömts uppgå till min^t ^00 Mkr per pellet^verk. Kostnaderna för nämnda åtgärder utgör i 5in helhet merkostnader jämfört med kostnaderna för att innehålla av bolaget aooepterad ut^läpp^nivå, efterkom denna bedöma kunna innehållas utan sådana åtgärder. I bilaga A redovi^ att di5pen5 kan meddelad med hän5yn till, del5 anläggningen5 geografiska belägenhet, del5 anläggningens tekniska egenskaper, ooh del5 de lokala miljöförhållandena med, sammanfattningsvis, hänvisning till att ovannämnda höga ooh osäkra ko5tnader medför en myoket begränsad miljönytta. 3. Punkte Onder denna punkt begära en redovisning av vilka ut^läpp^punkter avseende U0 5om bolaget ansöker om di^pen^ för jämte en redovisning av samtliga ut^läpp^punkter i pellet^verken för U0. Som framgår av bilaga A finn^ endast en ut^läpp^punkt av U0 vid pellet5verken, nämligen i toppen av den re5pektive 5kor5ten i vilka samtliga rökga5er från pellet^verk lämnar respektive anläggning. Oet betyder bland annat att inga separata ut^läpp^punkter för^l finn5.

ALRUT^ADV0KAT8YRÅA8 STOCKHOLM ^ redovisningen ligger även ett konstaterande att miljöprövningsdelegationens uppgifter om hur 5AT-A5L-nivån ska beräknas vid separat respektive gemensam utsläppspunkt inte är korrekta. 4. Punkte MPO vill under denna punkt att holaget redovisar vilken utsläppsnivå som kan nås för H0 genom optimerad styrning av innefattande en redovisning av om föreskriven 5AT-A5L-nivå kan nås genom optimerad styrning. Av hilaga A framgår att om optimerad styrning alls leder till lägre utsläpp så hedöms det handla om marginella minskningar utan egentlig betydelse för möjligheterna att nå föreskriven 5AT-A5Lnivå. 5. Punkte Slutligen begärs att bolaget ska redovisa vilka möjligheter som finns att avleda det sista delflödet från TPH2-^onen i direkt till reningsanläggningen för sura gaser ooh vilka reningsresultat som därmed kan nås. Sammanfattningsvis konstateras i bilaga A att det saknas tekniska möjligheter för en sådan lösning. Tekniskt möjligt vore att avleda hela flödet från TPU2-^onen till reningsanläggningen för sura gaser. Oet skulle dook leda till andra ej aooeptabla konsekvenser som i praktiken skulle fordra uppförande av en helt ny reningsanläggning för sura gaser med de ekonomiska konsekvenser som redovisats ovan under punkt. 6. Sammanfattande slutsatser Arbetet med kompletteringarna ooh vad som därvid framkommit föranleder intebolaget att ändra sitt i ansökan205-09-04framställda dispensyrkande. Tvärtom har de genomförda kompletterande ooh nu

ALRUTZ' ADVOKATBYRÅ AB 4 STOCKHOLM redovisade utredningarna bekräftat att den sökta dipensen är rimlig och kan meddelas. Bolaget hemställer nu om fortsatt skyndsam handläggning av ärendet med beaktande av att nu aktuella BAT-slutsatser för järn- och ståltillverkning träder i kraft så snart som den 8 mars 206. genom Kiiru vaara AB Bolagets i adress m.m. i ärendet: Alrutz' Advokatbyrå AB Box 7493 03 92 STOCKHOLM Tfn: 08-679 73 65 e-post: thomas.earlberg@alrutz.se

Bilaga A Bilagor: (5) Författare: Ivan Forsgren Staffan Åsén Uppdragsgivare: Får publiceras: Granskad av: Godkännande av: Utredning till: Jan Carlsten Ja Anders Björnström Thomas Carlberg Niddi Ögren Linda Bjurholt Thomas Carlberg Jan Carlsten Ola Eriksson Andreas Fredriksson Lotta Lauritz Tord Patomella Linnea Sjölund Simon Töyrä Sofia Waaranperä Komplettering av ansökan om dispens från BATslutsatser vid LKAB:s pelletsverk i Kiruna Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Norrbottens län har i föreläggande daterat 206-02-05 förelagt LKAB, nedan kallat bolaget, att komplettera bolagets ansökan om dispens från BAT-AEL-nivån avseende utsläpp av HCl till luft från bolagets pelletsverk KK2 och KK4 i Kiruna. Ansökan om dispens lämnades till Miljöprövningsdelegationen 205-09-04, dnr 55-0470-5. Redovisning av kostnader samt utvecklad redovisning av skäl Miljöprövningsdelegationens kompletteringskrav:. Bolaget ska redovisa vilka åtgärder och därtill hörande kostnader som krävs för att uppnå BAT-AEL för klorväte (HCl) < -3 mg/nm 3. Bolaget ska redovisa merkostnaden för att uppnå den nivån jämfört med den av bolaget yrkade nivån <5 mg HCl/Nm 3. Bolaget ska utförligt redovisa de skäl som ligger till grund för ansökan om dispens. Bolagets komplettering Åtgärder och kostnader Som bolaget tidigare har redovisat i dispensansökan på sidorna 4-8 under rubriken Förutsättningar för dispens har ett flertal teoretiskt möjliga alternativ för att reducera utsläppen av HCl utvärderats. Samtliga redovisade alternativ bedöms vart och ett teoretiskt kunna sänka halterna HCl till under BAT-AEL. Den tekniska utmaningen ligger snarare i att genomföra åtgärderna i befintliga anläggningar med de anpassningar och

2 (5) ombyggnationer som är nödvändiga och utan befarad påverkan av befintliga processförutsättningar. Pelletsverkens design och dimensionering är utvecklad och finjusterad efter rådande förutsättningar och i enlighet med prövningen enligt miljöbalken 2005. Införande av ytterligare utrustning skulle kräva omfattande anpassningar för att fortsatt möjliggöra produktionen av högkvalitativ järnmalmspellets. Som bolaget också tidigare angett i dispensansökan så är de praktiska erfarenheterna av att avskilja HCl vid så låga halter som det handlar om i TPH respektive TPH2 begränsade. Det innebär att risken ökar ytterligare för stopp och störningar i produktionen. Våt rening I dispensansökan redovisas att det är teoretiskt möjligt att använda en öppen våtskrubber för att skölja ur de sura ämnena ur TPH-kanalen i KK2 respektive TPH2-kanalen i KK4. Ett av de största problemen med denna reningsmetod bedöms vara att salterna som sköljs ur gasen hamnar i vattnet, detta försämrar kvalitén på processvattnet och bedöms bidra till ökade problem med korrosion och slitage av utrustning i alla tre pelletsverk. Eftersom vattensystemet i hög utsträckning bygger på recirkulation av processvattnet så bedöms det innebära att salthalten anrikas i vattensystemet över tid om våtskrubbrar används som reningsmetod. Denna frågeställning ingår i den utredning som bolaget nu genomför gällande processvattnet. Tekniken är som redovisats i dispensansökan installerad i KK3 med syftet att avskilja stoft. Vattenhanteringen och vattenförbrukningen är dessutom en prioriterad fråga hos bolaget, inte minst för att det är förknippat med en stor energiförbrukning. I bolagets handlingsplan gällande energieffektivisering finns flera åtgärder kopplat till vattenfrågan som skulle försvåras av att installera ytterligare våtskrubbrar utöver de som redan är installerade i KK3. Det är också mycket osäkert hur fläktarna samt materialet i rökgaskanalen och skorstenen klarar av en ökad fukthalt i rökgasen. Dessutom kan toppen av skorstenspipan behöva byggas om för att undvika rain out. Det är också troligt att fläktarna behöver bytas ut till fläktar med högre kapacitet och högre installerad effekt för att klara det tryckfall tillkommande skrubbersystem skulle innebära. Sannolikt krävs det även nytt ställverk och utbyggnad av fläkthuset med bland annat kompletterande fundament. Kostnaden för en våtskrubber inklusive den kringutrustning som krävs bedöms enligt en intern utredning som bolaget lät en konsult genomföra i juni 205 och som tidigare är angivet i dispensansökan vara ca 30-50 Mkr per verk. Därutöver tillkommer kostnader för ny fläkt (ca 0 Mkr) för att

3 (5) hantera det ökade motståndet, anläggning av anslutningskanaler, grundläggning, byggnader osv. som generellt utgör en betydande del. Den totala kostnaden för installation bedöms uppgå till minst 60-00 Mkr utan att räkna in ökade energikostnader och underhåll. Installation av ytterligare renings-utrustning bedöms också öka risken för stopp och störningar. För att ge en mer precis uppskattning av den totala kostnaden och behovet av tillkommande ombyggnationer skulle en förstudie behöva genomföras. En förstudie för att närmare utreda förutsättningarna för att installera denna våta reningsteknik eller den torra reningsteknik som beskrivs nedan bedöms ta ca 8 månader och kosta ca 4,8 Mkr. Torr rening I inlämnad dispensansökan har bolaget även redovisat att ett torrt reningssystem som bygger på att torr reagens injiceras direkt i rökgaskanalen skulle vara teoretiskt möjligt. Förbrukningen av reagensen som sannolikt skulle utgöras av kalk skulle vara mycket hög i förhållande till avskild enhet HCl eftersom halten är så låg. Den torra avfallskalken skulle sedan till stor del avskiljas i befintlig stoftreningsutrustning. Det finns som tidigare redovisats en stor osäkerhet kring hur tekniken skulle fungera i praktiken vid de tekniska förutsättningar som råder vid bolagets anläggningar. Ett konkret exempel är den osäkerhet som råder kring hur den bildade kalciumkloriden påverkar elfiltren samt efterföljande fläkt och rökgaskanal. Som bolaget tidigare redovisat i dispensansökan skulle möjligheten till resurshushållning försämras och dessutom skulle stoftutsläppen sannolikt öka till följd av denna torra teknik. Kostnaden för denna torra teknik bedöms enligt en intern utredning som bolaget lät en konsult genomföra i juni 205 och som bolaget också har redovisat i dispensansökan till 30-50 Mkr per verk. Därutöver tillkommer kostnader för ny fläkt (ca 0 Mkr) för att hantera det ökade motståndet, anläggning av anslutningskanaler, grundläggning, byggnader, kalksilo osv. som generellt utgör en betydande del. Den totala kostnaden för installation bedöms uppgå till minst 60-00 Mkr utan att räkna in ökade energikostnader och underhåll. Osäkerheten kring denna teknik är som redovisat stor, någon typ av pilotförsök skulle vara nödvändigt för att kunna bedöma huruvida tekniken överhuvudtaget är möjlig eller ej. För att ge en bättre uppskattning av den totala kostnaden och behovet av tillkommande ombyggnationer skulle en förstudie behöva genomföras. En förstudie för att närmare utreda förutsättningarna för att installera denna torra reningsteknik eller den våta reningsteknik som beskrivs ovan har som också redovisats ovan bedömts ta ca 8 månader och kosta ca 4,8 Mkr. För att utreda den torra tekniken tillkommer inkomstbortfall till följd av eventuella störningar

4 (5) och för de 4-5 stopp som bedöms krävas för att justera injiceringen av reagens under pilotförsöket. Bolaget bedömer dessutom möjligheten för att denna teknik alls ska vara lämplig att använda i KK2 eller KK4 som mycket liten. Utbyggd rökgasrening I KK2 skulle det teoretiskt kunna vara möjligt att leda om en eller flera windboxar i TPH till PH för rening i befintlig rökgasrening. Rökgasreningen är dock redan i dess nuvarande utformning utnyttjad till sitt maximum. För att kunna hantera ett större flöde genom svavelreningsanläggningen skulle både fläkten och själva rökgasreningen inklusive kringutrustning behöva dimensioneras upp. Eventuellt skulle även rökgaskanalerna, avgaspannan samt el-filter och textilfilter behöva dimensioneras upp, beroende på hur stor del av flödet som behöver ledas om. I praktiken skulle detta innebära en total ombyggnation av svavelreningsanläggningen likt den som nyligen genomfört i bolagets pelletsverk i Svappavaara vilken kostade totalt ca 700 Mkr. Dessutom tillkommer uppräkning för dagens kostnadsläge och rivning av nuvarande utrustning, totalt bedöms kostnaden för att genomföra motsvarande ombyggnation vid något av pelletsverken KK2 eller KK4 vara minst 800 Mkr. Åtgärden skulle även försämra möjligheten till processtyrning och kontrollen av temperaturkurvan i graten. Omledning av delflöden från TPH2 till PH i KK4 bedöms inte vara möjliga på grund av den SCR-anläggning för reducering av kväveoxider som finns installerad i PH-kanalen. SCR-anläggningen kräver en hög temperatur för att fungera och det finns ingen marginal att tillföra rökgaser från TPH2 som har en lägre temperatur än rökgaserna från PH. Miljöprövningsdelegationen har i föreläggandet om komplettering angett att bolaget ska redovisa vilka möjligheter det finns att avleda det sista delflödet från TPH2-zonen direkt till reningsanläggningen för sura gaser. Frågan besvaras i sin helhet under punkt 4 i denna komplettering, nedan ges en kort sammanfattning. Rökgaserna från både PH-zonen och TPH2-zonen passerar först genom ett elfilter för respektive zon. I dessa elfilter blandas rökgaserna från zonens alla delflöden så när det gäller TPH2 går det inte längre att särskilja de sista delflödet där halten HCl bedöms vara som högst. Skall man leda över ett delflöde från TPH2 direkt till reningsanläggningen för sura gaser så skulle det rimligtvis i så fall inte handla om delflödet med högst halt HCl, utan en utspädd rökgas med en halt kring 25 mg/nm 3. Vid försöket som bolaget tidigare genomfört gällande omledning av det sista delflödet från TPH2 som

5 (5) redovisas i dispensansökan på sida 2 så drogs det sista delflödet in direkt i PH-kanalens elfilter. Detta ledde som också redovisats i dispensansökan och ovan till för låg temperatur på rökgaserna i PH för SCR-reningen. I Figur som också bifogas (bilaga ) redovisas en översiktlig bild av KK4 och hur rökgaskanalerna är dragna samt placeringen av respektive reningsutrustning i PH-kanalen och TPH2-kanalen. Skulle TPH2-kanalen delas upp efter dess elfilter så att ett delflöde ansluter till rökgasreningen så skulle det innebära en mycket stor påverkan på både förädlingsprocessen och reningsanläggningarna genom ändrade förhållanden i tryck. Dessutom skulle befintlig rökgasrening med kringutrustning, textilfilter och fläkt sannolikt behöva dimensioneras upp vilket bedöms innebära kostnader i minst samma storleksordning som beskrivs ovan dvs. minst 800 Mkr. Ett ytterligare alternativ är att göra en ny kanaldragning inklusive nytt elfilter för det sista delflödet från TPH2-kanalen och leda det flödet direkt till rökgasreningen för sura gaser. Lösningen bedöms dock inte vara intressant att utreda då den förutom kostsamma byggnationer och elfilter innebär samma svårigheter som beskrivs ovan kopplat till tryckskillnader och behov av att öka dimensionerna på befintligt rökgasrening med kringutrustning, textilfilter och fläkt. Ny rökgasrening Som bolaget tidigare redovisat i dispensansökan anser bolaget att det skulle innebära en orimligt hög kostnad att installera en rökgasrening till respektive TPH- och TPH2-kanal. En rökgasreningsanläggning av den typ som är installerad i respektive PH-kanal kostar i storleksordningen 800 Mkr. Den nyligen uppförda rökgasreningen i Svappavaara har kostat totalt ca 700 Mkr att installera. Kostnaden för installation, ombyggnationer och anpassning av kringutrustning m.m. har utgjort en betydande del av totalbeloppet. Det kan konstateras att anläggande av en ny rökgasrening vid något av pelletsverken i Kiruna i vart fall inte kommer att kunna genomföras till en lägre kostnad än vad som var fallet i Svappavaara, främst på grund av bristande utrymme och att det därmed skulle krävas långa kanaldragningar. Därtill kommer de omfattande anpassningar som skulle krävas av befintliga anläggningar. Därutöver tillkommer bland annat kostnader för drift och underhåll. En anläggning skulle vara så utrymmeskrävande att det till och med kan ifrågasättas om det ens skulle vara möjligt på grund av bristen på fysiskt utrymme.

6 (5) Processinterna åtgärder Bolaget har i dispensansökan konstaterat att driften av ett pelletsverk är en ständig kompromiss och balansgång för att driva anläggningen optimalt med hänsyn till produktkvalitet, miljöpåverkan, energi- och resursförbrukning och produktionstakt. Bolaget har en lång erfarenhet av att producera järnmalmspellets och varje pelletsverk har under lång tid optimerats för att producera så stora volymer högkvalitativ järnmalmspellets som möjligt till en så låg produktionskostnad och låg miljöpåverkan som möjligt. Kvalitén på pelletsen är alltid den viktigaste faktorn. Håller inte produkten en hög och jämn kvalitet skulle det inte finnas någon efterfrågan på bolagets järnmalmspellets. Förädlingsprocessen i både KK2 och KK4 är optimerad utifrån förutsättningarna i respektive verk. Skulle driften justeras med syfte att minska utsläppen av HCl till luft så skulle det innebära betydande risk för försämrad produktkvalitet, minskat tonnage, ökad relativ energiförbrukning samt ökade utsläpp av andra ämnen som stoft och kväve. En överslagsberäkning visar att totalflödet för gaserna i graten i KK2 är 2. kg luft/kg pellets vid dagens produktion på ca 560 ton/h. En fjärdedel av totalflödet passerar ut i TPH-kanalen i KK2, dvs. 0,5 kg luft/kg pellets. Om gasflödet i TPH zonen minskas till hälften motsvarar det en minskning av 2 % i det totala gasflödet vilket motsvarar 60 ton pellets/h. Detta ger en minskad produktionsnivå som motsvarar ett värde av 280 Mkr per år. Det finns en stor risk att synergieffekterna av en förändrad temperatur och förändrad gasflödesprofil i processen kraftigt påverkar produktkvalitet samt bidrar till ökade underhållskostnader. Kostnaderna för ökat slitage och ökat underhåll samt risken att påverka produktkvaliteten är inte möjliga att uppskatta. Merkostnad Bolaget bedömer att den av bolaget yrkade nivån < 5 mg/nm 3 kommer att innehållas vid nuvarande produktion och under den tid som dispensansökan avser utan ytterligare specifika åtgärder från bolagets sida men med beaktande av de pågående och planerade förbättringsåtgärder som redovisas i dispensansökan i form av utredningar kopplat till att minska mängden klor i processvattnet och övriga åtgärder inom ramen för bolagets kontinuerliga förbättringsarbete. Merkostnaden för att innehålla < 3 mg/nm 3, och därmed sänka halten från 204 års 3,7 mg/nm 3 är således de bedömda kostnader som redovisats i dispensansökan och i denna komplettering, dvs. från 30-50 Mkr per verk exklusive betydande kostnader

7 (5) för kringutrustning och anläggningskostnader och förutsatt att åtgärderna är tekniskt möjliga. Till detta kommer även ökade driftkostnader. Mätningarna som genomförts under 205 som nu summeras i bolagets miljörapport visar dessutom att halterna HCl i rökgaserna var lägre år 205 än tidigare år, 3,0 mg/nm 3 i KK2 och 3, mg/nm 3 i KK4, men alltså fortfarande över det föreskrivna begränsningsvärdet. Det är inte omöjligt att den BAT-relaterade utsläppsnivån kan innehållas 206 och framöver genom fortsatt förbättringsarbete, men det ändrar inte bolagets inställning att dispens krävs för att inte riskera att utsläppsnivån överstigs. De senaste 5 årens mätningar visar att utsläppsnivån för HCl från KK2 och KK4 har ganska små variationer, mellan 3,7 mg/nm 3 som var fallet 204 och 3,0 mg/nm 3 som alltså uppmättes 205. Skäl för dispens Bolaget har i dispensansökan redovisat skäl för dispens i alla de avseenden som anges i kap. 6 Industriutsläppsförordningen (203:250). Anläggningens geografiska belägenhet Bolaget menar, precis som Naturvårdsverket också anger i Rapport 6702 Vägledning om industriutsläppsbestämmelser, att kriteriet anläggningens geografiska belägenhet täcker in mer regionala förhållanden än vad kriteriet de lokala miljöförhållandena gör. Bolaget har i dispensansökan konstaterat att det inte finns några vattenförekomster inom Kalix- eller Torneälvens åtgärdsområde där försurning till följd av atmosfäriskt nedfall utgör ett problem. Det är också noterbart att det i förordningsmotiven (s. 39) anges följande: Det är tänkbart att vissa krav i slutsatserna om bästa tillgängliga teknik på samma sätt endast är miljömässigt relevanta i vissa delar av Europa eller vissa delar av Sverige. Detta är intressant mot den bakgrund att det enda pelletsverket i Europa, utöver bolagets sådana, är beläget i Holländska IJmuiden knappt 3 mil från centrala Amsterdam där förhållandena skiljer sig avsevärt från Norrbotten. I Holland och i synnerhet i området kring Amsterdam utgör odling av tulpaner en betydande näring, något som kan ligga till grund för att motivera låga halter av försurande ämnen. Dessutom är det pelletsverket beläget i en region som präglas av en oerhört hög miljöbelastning jämfört med vad som är fallet i Norrbottens inland. Sammanfattningsvis anser bolaget att aktuella anläggningars geografiska belägenhet utgör dispensskäl.

8 (5) Anläggningens tekniska egenskaper Beskrivning av anläggningens tekniska egenskaper och de bristande möjligheter och stora svårigheter som finns med att reducera utsläppen av HCl ytterligare beskrivs dels i dispensansökan, dels i denna komplettering. Anläggningarna är som redovisats ovan designade, dimensionerade och finjusterade efter rådande förutsättningar och anläggningarna är prövade och tillståndsgivna enligt miljöbalken 2005. Införande av ytterligare utrustning skulle kräva omfattande anpassningar för att fortsatt möjliggöra produktionen av högkvalitativ grön järnmalmspellets. Fläktar och övrig kringutrustning är dimensionerad för rådande förutsättningar, förändring av flöden eller införandet av reningsutrustning skulle kräva omfattande ombyggnationer. I dag nyttjas den fläkt som drar rökgaserna genom PH-kanalen i KK2 till sitt maximum. Ska förändringar genomföras som påverkar flödet i PH-kanalen i KK2 är det en grundförutsättning att fläkten dimensioneras upp, enbart den ombyggnationen bedöms kosta ca 0 Mkr samt innebära ökad energiförbrukning motsvarande ca,5 Mkr/år. I KK4 är det främst det höga kravet på rökgasernas temperatur i SCR-reningen som begränsar möjligheterna att ändra flödet genom PH-kanalen. Dessa förutsättningar har delvis redovisas ovan och utvecklas ytterligare under punkt 4 nedan. I området kring rökgaskanalerna i KK2 och KK4 finns också ett mycket begränsat utrymme för tillkommande byggnationer. Sammantaget anser bolaget att det finns uppenbara svårigheter med hänsyn till anläggningarnas tekniska egenskaper att reducera utsläppen av HCl ytterligare utöver de pågående och planerade förbättringsåtgärder som redovisats i dispensansökan. Lokala miljöförhållanden Bolaget har i dispensansökan redovisat att de omgivningsmätningar som bolaget låtit göra av luftkvalitén i Kiruna centrum under åren 202-203 visar att halterna HCl är mycket låga. Under perioden var det bara ett mätvärde avseende HCl i gasfas som var inom mätinstrumentets detektionsgräns, övriga värden var lägre. Även halten klor i partiklar var mycket låg, inte ens 0,5 % av det lägsta jämförbara riktvärdet som bolaget kunnat hitta vilket är ett riktvärde på 7 µg/m 3 som årsmedelvärde som gäller i delstaten Massachusetts i USA. En utförligare beskrivning av detta finns i tidigare inlämnad ansökan på sidorna 3-4.

9 (5) Bolaget konstaterar sammanfattningsvis att bolagets begränsade utsläpp av HCl till luft, så väl i dag som de kommande åren inte utgör någon risk för människors hälsa eller miljön. Sammanfattningsvis anser bolaget att även de lokala miljöförhållandena där aktuella anläggningar är belägna utgör dispensskäl. Kostnader jämfört med miljönyttan Kostnader för att reducera utsläppen av HCl ytterligare redovisas dels i dispensansökan, dels i denna komplettering. Miljönyttan av att alls rena aktuella rökgaser ytterligare kan som bolaget konstaterat tidigare ifrågasättas. Bolagets mening är att bolagets nuvarande samlade utsläpp av HCl till luft från pelletsverken i Kiruna överhuvudtaget inte medför miljöpåverkan av någon betydelse, således skulle miljönyttan av att minska utsläppen ytterligare vara närmast obefintlig. Dessutom skulle de teoretiskt möjliga åtgärder som redovisats i dispensansökan och denna komplettering begränsa miljönyttan ytterligare genom att bidra till ökad energiförbrukning och i vissa fall ökad resursförbrukning i form av vatten och reagens samt riskera att utsläppen av andra ämnen som stoft och kväve ökar. Sammantaget anser bolaget att miljönyttan av att reducera utsläppen av HCl ytterligare är så pass liten att även en lågt beräknad kostnad för den minst kostsamma åtgärden som redovisats skulle medföra oproportionerligt höga kostnader i förhållande till miljönyttan. Förtydligande angående utsläppspunkter Miljödelegationens kompletteringskrav: 2. Bolaget ska redovisa vilka utsläppspunkter avseende HCl som bolaget ansöker om dispens för. Vidare ska bolaget redovisa samtliga utsläppspunkter i pelletsverken för HCl. Det ska framgå om det är separata utsläppspunkter, gemensamma utsläppspunkter eller en kombination av båda. Bolagets komplettering Bolaget ansöker om dispens från den BAT-relaterade utsläppsnivån gällande HCl som anges i BAT-slutsats 34, dvs. utsläpp av HCl från rökgaserna från torknings- och förvärmningsbandet. Dispensansökan avser pelletsverken KK2 och KK4 i Kiruna och bolaget har yrkat att begränsningsvärdet < 5 mg/nm 3 skall gälla för utgående gaser från respektive torknings- och förvärmningsband vid bolagets pelletsverk KK2

0 (5) och KK4 i Kiruna till dess att begränsningsvärdet för HCl har ersatts med en ny slutsats om bästa tillgängliga teknik i enlighet med kap. 7 IUF. Som bolaget också konstaterat i bilaga till dispensansökan så skall den BAT-relaterade utsläppsnivån avse den punkt där utsläppet lämnar anläggningen. Vidare har bolaget angett i dispensansökan att bolagets anläggningar är utformade på sådant sätt att samtliga utsläpp från torknings- och förvärmningsbandet släpps ut i samma punkt, dvs. i skorstenens topp. Rökgaserna från torknings- och förvärmningsbandets olika zoner leds i kanaler upp i en gemensam skorsten för respektive pelletsverk och släpps ut i samma punkt, dvs. i skorstenens topp. Samtliga utsläpp från torknings- och förvärmningsbanden i KK2 respektive KK4 sker således i en fysiskt gemensam utsläppspunkt för respektive verk. Av 2 kap. 3 Industriutsläppsförordningen följer att ett begränsningsvärde för utsläpp av förorenande ämnen i slutsatser om bästa tillgängliga teknik ska, om inte annat sägs i slutsatserna, avse den punkt där utsläppet lämnar anläggningen utan hänsyn till eventuell (föregående) spädning. Vad gäller den nu aktuella BAT-slutsats 34 så finns ingen mer specifik beskrivning av vilken punkt som avses där begränsningsvärdet skall innehållas varför det måste innebära att det är i den punkt där utsläppet lämnar anläggningen som den BAT-relaterade utsläppsnivån skall innehållas. Bolaget konstaterar samtidigt av miljöprövningsdelegationens bedömning att den har uppfattat att den BAT-relaterade utsläppsnivån gäller för antingen varje zon separat, om det rör sig om separata utsläppspunkter, eller för en gemensam utsläppspunkt om utgående luft avleds och renas tillsammans. Detta skulle kunna förstås som att miljöprövningsdelegationen menar att en gemensam utsläppspunkt förutsätter inte bara att utsläppet från anläggningen sker i en och samma fysiska punkt, utan även att utsläppet då har varit föremål för en föregående gemensam rening. Något stöd för en sådan bedömning redovisas inte. Bolaget anser av de skäl som anges nedan att Miljöprövningsdelegationens bedömning är felaktig och sannolikt bygger på en missuppfattning som i detta fall leder till en mycket olämplig tolkning. För att möjliggöra styrning och övervakning av förädlingsprocessen genom kontroll av flöden, tryck och temperatur och för att optimera nyttjandet av reningsutrustningen så är verken designade så att rökgaserna från respektive zon leds ut i separata kanaler i en gemensam skorsten (Figur ).

(5) Nu installerad reningsutrustning är placerad och optimerad utifrån respektive rökgasflödes karaktär vad gäller såväl halt och typ av utsläpp som temperatur, fukthalt och flödeshastighet. På detta sätt renas rökgaserna från torknings- och förvärmningsbandet på så effektivt sätt som möjligt. Figur Flygfoto över KK4 med översiktlig bild av flödet i rökgaskanalerna samt installerad reningsutrustning i PH- respektive TPH2-kanalerna

2 (5) Figur 2 Översiktlig bild av rökgasflödet i PH-kanalen i KK4 samt installerad reningsutrustning. Textilfilter och fläkt skyms på denna bild av svavelreningsanläggningen. Skorstenens höjd är 67m. I samtliga av bolagets pelletsverk har avancerad reningsutrustning för sura gaser installerats i det flöde där den absoluta merparten av de sura gaserna frigörs i respektive pelletsverk. Halten HCl som skulle avgå via PH-kanalen i KK2 respektive KK4, om rening saknades för det flödet, skulle vara > 00 mg/nm 3. Rökgasreningsanläggningarna designades främst för att reducera svaveloxider (SO x). Halten SO x i rökgaserna i PH-kanalen i KK2 skulle, om rening saknades, vara ca 000 mg/nm 3. Det kan jämföras med att halten SO x som passerar ut i TPH är < 5 mg/nm 3. Skulle utgående luft från torknings- och förvärmningsbandet avledas och renas tillsammans skulle reningen av sura gaser och kväveoxider fungera mycket ineffektivt, om det ens skulle vara möjligt. Både temperaturen och halterna skulle vara väldigt låga och flödet skulle vara väldigt stort. Detta skulle bland annat leda till orimligt stor förbrukning av reagens för att avskilja sura gaser. Bolaget ifrågasätter för övrigt av i princip samma skäl även miljöprövningsdelegationens bedömning att om utsläppet från torkningsoch förvärmningsbandet sker i flera separata punkter något som alltså inte är aktuellt i bolagets fall så gäller den BAT-relaterade utsläppsnivån för varje zon separat.

3 (5) Reducering av HCl från KK2 genom optimerad styrning Miljödelegationens kompletteringskrav: 3. Bolaget ska redovisa vilken utsläppsnivå som kan nås för HCl genom optimerad styrning av KK2. Bolaget ska redovisa om BAT-AEL-nivån för HCl kan nås genom optimerad styrning. Kostnader för ovan angiven åtgärd ska redovisas. Bolagets komplettering Bolaget har i dispensansökan redogjort att flera åtgärder har genomförts i syfte att förbättra driften i befintlig rökgasrening och minska antalet stopp och störningar. Den förbättringsåtgärd som nu genomförs genom att en ny gasanalysator installeras i PH- samt TPH-kanalen medför en förbättrad övervakning och ger möjlighet till en bättre processtyrning och en mer effektiv rening. Bolagets svavelreningsanläggningar renar utgående gaser mycket effektivt, normalt avskiljs över 99 % av klorvätet från PH-kanalen. Förutsättningarna för att sänka utsläppsnivån från KK2 vid normal drift genom optimerad styrning av rökgasreningen bedöms därför som begränsade. Om det går att uppnå en förbättring så bedöms det handla om marginella minskningar. En effektivare rening syftar inte enbart till att minska halterna föroreningar i rökgaserna utan även minska förbrukningen av reagens och minskat slitage. Vad gäller förbättringsåtgärder som syftar till att minska antalet stopp och störningar vill bolaget understryka att eftersom BAT-AEL-nivån endast gäller vid normal drift förändrar inte dessa åtgärder bolagets förutsättningar att innehålla BAT-AEL-nivån för HCl. Den totala utsläppsnivån av HCl från KK2 över året bedöms dock kunna sänkas genom att minska antalet stopp och störningar. Bolaget uppfattar också att det delvis är en redovisning av vilken utsläppsnivå som kan nås för HCl genom förändrad gasflödesstyrning som efterfrågas. Frågan förtydligas och utvecklas ovan under rubriken Processinterna åtgärder och som redovisas där bedömer bolaget att den gasflödesstyrning som används i dag inte kan ändras på ett signifikativt sätt utan att det sker på bekostnad av att produktionstakten sänks och ökad risk för att produktkvaliteten försämras. Fläkten som drar rökgaserna genom PH-kanalen körs i dag på sitt maximala varvtal, så enda sättet att ändra flödesfördelningen mellan TPH- och PH-kanalen genom styrning är att sänka flödet i TPH-kanalen med minskad produktion som följd. Som redovisat med tidigare räkneexempel innebär varje ton minskad produktion per timme ett inkomstbortfall på ca 4,7 Mkr/år, det är en så betydande kostnad att bolaget inte anser att det är rimligt att styra processen med syfte att minska utsläppen av HCl på bekostnad av produktionstakt.

4 (5) Sannolikt skulle produktionstakten behöva minska betydligt innan någon effekt på utgående halt HCl skulle kunna ses. Reducering av HCl från KK4 genom avledning av delflöde Miljödelegationens kompletteringskrav: 4. Bolaget ska för KK4 redovisa vilka möjligheter som finns att avleda det sista delflödet från TPH2-zonen direkt till reningsanläggningen för sura gaser. Vidare ska det framgå vilken utsläppsnivå för HCl som kan uppnås genom en sådan åtgärd. Det ska framgå om BAT-AEL-nivån < -3 mg/nm 3 för HCl kan uppnås. Kostnaderna för ovan angivna åtgärder ska redovisas. Bolagets komplettering Bolaget har som redovisas i dispensansökan tidigare genomfört åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna för att sänka utsläppen av HCl från TPH2-zonen i KK4. Bland annat byggdes sista delflödet i TPH2 om så att det flödet drogs till PH-kanalen i stället. Detta ledde dessvärre som också redovisats i dispensansökan till att temperaturen på rökgaserna i PH blev för låg för att efterföljande SCR-reningen skulle fungera. Därför leds inte längre gasen från de sista delflödet från TPH2-zonen ut via PH-kanalen. Det är heller inte tekniskt möjligt att leda om det sista delflödet från TPH2- zonen direkt till reningsanläggningen för sura gaser, eller direkt till avgaspannan som det teoretiskt skulle innebära eftersom temperaturen på gasen in till rökgasreningen måste kunna styras. Anledningen till att dragningen inte är möjlig är att systemet är utformat så att rökgaserna från både PH-zonen och TPH2-zonen först passerar genom ett elfilter för respektive zon. I dessa elfilter blandas rökgaserna från zonens alla delflöden, så när det gäller TPH2 går det efter elfiltret inte längre att särskilja de sista delflödet där halten HCl bedöms vara som högst. Skall man leda över ett delflöde från TPH2 direkt till avgaspannan så skulle det i så fall inte handla om det delflödet med högst halt HCl, utan en utspädd rökgas med en halt kring 25 mg/nm 3. Vid försöket som bolaget tidigare genomfört gällande omledning av det sista delflödet från TPH2 som redovisas i dispensansökan på sida 2 så drogs det sista delflödet in direkt i PH-kanalens elfilter. Detta ledde som också redovisats i dispensansökan till för låg temperatur på rökgaserna i PH för SCR-reningen. Figur och figur 2 som också redovisas i bilaga illustrerar KK4 och hur rökgaskanalerna är dragna samt placeringen av respektive reningsutrustning i PHkanalen och TPH2-kanalen.

5 (5) Skulle TPH2-kanalen delas upp efter elfiltret så att ett delflöde ansluter till avgaspannan så skulle det innebära en mycket stor påverkan på både pelletiseringsprocessen och reningsanläggningarna, främst genom ändrade förhållanden i tryck men också påverkan på flöden och temperatur. Det skulle vara tekniskt svårt att styra flödet eftersom gasen skulle välja den väg med lägst motstånd. Dessutom skulle befintlig rökgasrening, kringutrustning textilfilter och fläkt sannolikt behöva dimensioneras upp vilket bedöms innebära kostnader minst i samma storleksordning som den nyligen uppförda rökgasreningen i Svappavaara, d.v.s. minst 700 Mkr. Alternativet skulle vara att leda om hela flödet från TPH2-zonen till avgaspannan och reningsanläggningen för sura gaser. Den åtgärden skulle dock kraftigt försämra möjligheten till processtyrning och enligt samma princip som nämnts ovan skulle gasen från både PH och TPH2 i stor utsträckning välja vägen runt SCR-reningen till följd av att motståndet där är lägre. Kostnaden för en sådan ombyggnation bedöms som minst lika kostsam som att uppföra en helt ny reningsanläggning för sura gaser, dvs. totalt ca 800 Mkr.

Bilaga A fddf Figur Flygfoto över KK4 med översiktlig bild av flödet i rökgaskanalerna samt installerad reningsutrustning i PH- respektive TPH2-kanalerna

Figur 2 Översiktlig bild av rökgasflödet i PH-kanalen i KK4 samt installerad reningsutrustning. Textilfilter och fläkt skyms på denna bild av svavelreningsanläggningen. Skorstenens höjd är 67m.