Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.

Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia (www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen

FRANSKA REVOLUTIONEN 40.000 miste livet i Frankrikes blodiga revolution som till slut leddes av en enda man Robespierre Mästare i terror Robespierres sista löpsedel uppmanade folk att stödja Pariskommunen. 44 Historie 7 2008

Advokaten Maximilien de Robespierre blev folkets hjälte och obestridde ledare i kampen för frihet, jämlikhet och broderskap. Men hans krav på snabba reformer ledde till ett skräckvälde och under fem år mördades och avrättades tusentals personer. Den 6 maj är det 250 år sedan Robespierre föddes. AV STINE OVERBYE En läkare lutade sig över den sårade mannen som låg utsträckt på det gröna bordet i välfärdsutskottets förrum. Det förband som täckte större delen av mannens ansikte var genomblött av blod och läkaren ryckte brutalt bort bandaget för att bilda sig en uppfattning om skadan. Trots att smärtorna var outhärdliga sa mannen inte ett ljud utan stirrade trotsigt upp i taket medan läkaren undersökte hans krossade käke. Snabbt och rutinerat drog läkaren ut de lösa tänderna och plockade bort benbitar och hudflikar, lade på ett nytt förband och lämnade rummet. Klockan var 6 på morgonen den 28 juli 1794 och det skarpa solljuset strömmade redan in genom fönstren. Ögonblicket efter att läkaren gått satte sig mannen upp. Hans strumpor korvade sig kring vristerna. Han drog upp dem innan han med en väldig kraftansträngning kom på fötter och stapplade några meter över golvet bort till en länstol som han sjönk ned i. Här satt han och stirrade tomt ut i luften medan blodet rann ut genom bandaget och stelnade i roströda kakor på hans himmelsblå jacka. Några timmar senare kom fyra män för att hämta honom. Ännu sittande i FRANKRIKE/1789 Frankrike står på randen till statlig konkurs efter PARIS en katastrofalt dålig skörd. FRANKRIKE Den inkompetente kung Ludvig XVI söker stöd för skattereformer och kallar in generalständerna. Därmed undertecknar han sin egen dödsdom. Soldater ur nationalgardet bevakade den sårade Robespierre som redan lyckats fly en gång. BRIDGEMAN & ROGER VIOLLET

FRANSKA REVOLUTIONEN stolen bars han vid 9-tiden ut ur förrummet och in till Revolutionsdomstolen där en förutsägbar dom väntade. Den 36- årige Maximilien de Robespierre v isste att han var på väg till giljotinen, att hans huvud snart skulle rulla. Han hade under sitt skräckvälde skickat många tusen landsmän till schavotten och nu skulle han själv möta samma öde. Robespierre växte upp i skam Den unge Robespierre hade tidigt haft ambitionen att återupprätta familjens heder. Hans far hade aldrig visat något större intresse för hustru och barn utan flackat runt, ofta månader i sträck, tills han plötsligt dök upp hos sina föräldrar eller andra släktingar i Arras för att låna pengar. Tanken hade väl varit att fadern skulle blivit advokat liksom sin egen far, men han var för alldeles för obalanserad för att göra karriär i den branschen. Bara det att han hade gjort en ung flicka gravid utan att vara gift med henne var en stor skandal, som med nöd och näppe dämpades då han i ett hastigt påkommet bröllop gifte sig med Jacqueline Marguerite Carraut. Fyra månader senare födde hon Maximilien. Han var bara sex år när hans mor dog, 29 år gammal. Förutom Maximilien lämnade hon efter sig döttrarna Charlotte och Henriette och sonen Augustin som ännu inte fyllt två år. Maximilien hade plötsligt blivit familjens överhuvud, för i sorgens stund lyste fadern som vanligt med sin frånvaro. En tid efter moderns död bestämdes att Maximilien och Augustin skulle bo hos sin mormor och morfar medan systrarna skickades till fastern. Separationen satte djupa spår i den redan sörjande Maximilien som kände att han och hans syskon var en ovälkommen börda som lades på släktens axlar de hade redan svårt att klara försörjningen. Från den ena dagen till den andra förändrades han från en sorg- Den 21 januari 1793 kördes kung Ludvig XVI till giljotinen och halshöggs. Han hade dömts till döden föregående dag. ABLESTOCK & BRIDGEMAN Kungen miste sin tron, sin familj och sitt huvud Den 14 juli 1789, när Parisborna gjorde uppror, var kung Kung Ludvig XVI ute på jakt. Revolutionen hade störtat monarkin innan han hann ingripa. Frankrikes kung Ludvig XVI (1754-93) var en man som ville väl men som dessvärre saknade sin fars och farfars förmåga att styra stormakten Frankrike särskilt i kristider. Hans drottning, den österrikiska prinsessan Marie-Antoinette (1755-93), var dessutom extremt impopulär i Frankrike, där det ryktades om hennes groteska slöseri och likgiltighet inför folkets lidanden. Som reaktion på den dåliga skörden år 1789 lär hon t.ex. ha sagt: Om folket saknar bröd kan de väl äta bullar (eg. briocher) i stället. Anekdoten är troligen påhittad. Däremot vet man att när en folkmassa inledde revolutionen genom att storma det förhatliga fängelset Bastiljen i Paris, var kungen på jakt vid sitt lyxslott i Versailles 2,5 mil utanför Paris. Han hann aldrig ingripa innan en hord av protesterande kvinnor och soldater förde honom till Paris där han placerades i husarrest. I juni 1791 fick Ludvig XVI och hans familj hjälp att fly men han blev igenkänd från ett mynt och familjen kastades i fängelse. Ett och ett halvt år senare dömdes han av nationalförsamlingen till döden för högförräderi. Revolutionärerna ville komma åt hela monarkin och hösten 1793 dömdes drottningen till döden för både högförräderi och incest med den åttaårige kronprinsen. Hon halshöggs den 16 oktober. Kronprinsen, den siste manlige arvingen till franska tronen, dog av råttbett, tuberkulos och svält i fängelset 1795, bara tio år gammal. Dottern, Marie Thérèse Charlotte, gifte sig med en engelsk adelsman och levde till 1851 utan att göra anspråk på tronen. 46 Världens Historia 7 2008

lös och livlig pojke till en vuxen och bekymrad liten man. Han undvek andra barn och föredrog att stänga in sig med sina modellhus och sina sparvar och duvor hans enda riktiga vänner. Under hela sin uppväxt i Arras led Maximilien de Robespierre av sin fars svek, och när fadern slutligen försvann år 1772 var den 14 år gamle Maximilien nästan lättad. Ett ok av skuld och skam hade försvunnit med fadern. Ingen i släkten talade om honom, men alla hade alltid känt att han hade dragit vanära över familjen och den skammen hade nu gått i arv till hans äldste son, Maximilien. Advokaten var emot dödsstraff Redan innan Maximilien var åtta år och började skolan kunde han läsa och skriva. Han hade skyhöga ambitioner, som om han ville göra allt för att återupprätta familjens heder. Han blev skolans mönster elev och tilldelades ett stipendium till en förnämlig internatskola i Paris, Collège Louis-le-Grand, och även här utmärkte han sig som en blixtrande intelligent men samtidigt reserverad och äregirig ensamvarg. Under studietiden i Paris kom den unge Maximilien för första gången i kontakt med den fransk-schweiziske författaren och filosofen Jean-Jacques Rousseau, som med sitt verk Om samhällsfördraget från 1762 förebådade den franska revolutionens idéer. Människan är född fri, men överallt i bojor löd den första meningen i boken som satte varaktiga spår hos Robespierre. I Rousseau tyckte sig Robespierre ha funnit en ideologisk förebild och han fäste sig i synnerhet vid Rousseaus tankar om folkets suveränitet att en regering bara är legitim om medborgarna själva bestämmer över de lagar som de lever under. Rousseaus tes var att vi som människor inte kan utöva vår moraliska frihet som medborgare förrän vi är delaktiga i ett samhälle med likhet inför lagen och lika tillgång till arbete. Den samhällstanken låg långt ifrån det starkt klassindelade Frankrike som Robespierre vuxit upp i. Här var kungen enväldig, här var ojämlikhet norm, här bar de fattiga de tyngsta bördorna och här saknade majoriteten frihet och rättigheter. Som 23-årig nyutexaminerad advokat återvände Robespierre till sin hemstad Arras år 1781. Från den allra första dagen på sitt nya jobb hade han bara Den dödsdömde placerades på mage och bödeln utlöste giljotinens fallbila. Kirurg uppfann nationens rakkniv År 1789 lade den franske läkaren Joseph Ignace Guillotin fram ett förslag om att dödsstraff skulle verkställas lika för alla. Tidigare hade halshuggning varit förbehållet adeln medan vanligt folk hängdes. När kirurgen Louis och en tysk harptillverkare, Schmitt, konstruerade en human avrättningsmaskin blev idén lättare att genomföra i praktiken. Först testade man maskinen på lik, men den 25 april 1792 användes den för första gången på en brottsling, Nicholas Pelletier. Den dömde lades på mage på en brits. Huvudet placerades i en urgröpning med en korg under. När bödeln drog i snöret utlöstes en fallbila som högg huvudet av den dömde. Till en början kallades avrättningsmaskinen för en louison eller louisette efter uppfinnaren Louis. Med tiden fick den flera namn, häribland giljotinen (efter läkaren Guillotin), nationens rakkniv och änkan. Under revolutionen avrättades tusentals av statens fiender offentligt på Place de la Révolution i Paris och deras avhuggna huvuden visades upp för åskådarna. BRIDGEMAN BRIDGEMAN ett mål: Hans hjärta klappade för de utstötta, de svaga och de fattiga och han ställde ofta upp som försvarare åt folk som inte hade råd att betala hans arvode. Med systern Charlottes ord var han de förtrycktas stöd och de oskyldigas hämnare. Så fort han fick tillfälle agiterade han emot dödsstraffet som han tyckte var avskyvärt. Vi har ingen rätt att ta livet av en människa, även om han är en skurk och mördare, konstaterade han. De oskyldigas hämnare Ännu hyste Robespierre inga planer på att ge sig in i politiken på riksplanet. Han var engagerad i hembygdens föreningsliv men vädrade bara sina åsikter offentligt när han arbetade med något fall som hade politisk betydelse. Just detta hände när han i februari 1789 fick en klient, soldaten M. Dupond, som efter mer än 20 år i utlandet kommit hem för att göra anspråk på sitt rättmätiga arv efter en farbror. Duponds familj tänkte emellertid inte dela arvet med sin hemvändande släkting. Mot bestickning fick de utfärdat ett så kallat lettre de cachet, ett brev med kungligt sigill som kringgick det officiella rättssystemet och skickade den påstridige Dupond direkt i arresten på obestämd tid. Den här typen av brev med det kung liga sigillet var avskydda i alla samhällsklasser. Dupond satt fängslad i flera år innan han lyckades muta sig ut. Därefter anlitade han Robespierre som skulle ta sig an hans arvstvist. Den ambitiöse advokaten tog tillfället i akt och kritiserade, både i skrift och inför kungen, de kungliga breven och det korrupta system som utfärdade dem. År 1789 tog han steget från okänd landsortsadvokat i Arras till rikspolitiker i Versailles. Frankrike stod på randen till en statlig konkurs och i maj inkallade Ludvig XVI generalständerna till Versailles för att lösa den ekonomiska krisen i landet. Församlingen, som inte kalllats in sedan 1614, bestod av representanter från de tre ständerna, det vill säga prästerskapet, adeln och det tredje ståndet som var en stor grupp sammansatt av städernas borgare och det övre Nära schavotten satt de ökända tricoteuses, stickerskorna, som roade sig med att kommentera avrättningarna. Världens Historia 7 2008 47

FRANSKA REVOLUTIONEN BRIDGEMAN & MARY EVANS & STOCKPHOTO Under Paris giljotin fanns alltid en blodpöl som lockade lösa hundar och som förorenade brunnarna. skiktet bland bönderna. Totalt representerade det tredje ståndet 27,5 miljoner av Frankrikes cirka 28 miljoner invånare. Nyligen hade tredje ståndet framgångsrikt satt press på kungen för att försöka fördubbla antalet representanter i general församlingen. De hade nu lika många medlemmar som de två andra ständerna tillsammans. Detta var Robespierres chans till ett politiskt genombrott. Den ansedde advokaten valdes in som en av åtta tredjeståndsrepresentanter i Arras och befann sig plötsligt i maktens centrum. Han var så nervös att han skakade när han klev upp i talarstolen i Versailles för första gången. Trots det la församlingen och journalisterna märke till den bleke, smale mannen med det vitpudrade håret som passionerat talade för de fattigas sak. En av de ledande karaktärerna i församlingen, Honoré Mirabeau, sa: Han kommer att gå långt eftersom han tror på det han säger. Robespierre siktade mot stjärnorna. När tredje ståndet den 17 juni 1789 utropade sig till nationalförsamling var revolutionen i gång. Folkets stöd kom en månad senare när en folkmassa den 14 juli 1789 stormade det ökända fängelset Bastiljen. Under de fem år som följde vände den franska revolutionen upp och ned på samhällsordningen. Robespierres personliga debut som politiker var dock allt annat än övertygande. Flera gånger buades han ut i talarstolen eftersom åhörarna tyckte att han var för from och fanatisk. Man kallade honom psalmsångare. Men han växte med motgångarna, fick ord om sig att ha en hög och oantastlig moral och fick av folket, som spänt följde utvecklingen, tillnamnet den omutlige. Robespierre (t.v.) var starkt påverkad av filosofen Rousseaus tankar om att människan föds fri att göra det goda, men påverkas till skadliga handlingar. Under revolutionens första år var Robespierre bara en bland många framträdande politiker som arbetade dygnet runt för att omforma alla samhällets sidor efter amerikansk förebild. Men tiden gick och Robespierre fick allt större inflytande. Han blev snart den mest framträdande ledaren i jakobinklubben, revolutionens viktigaste politiska förening och språkrör för den mest extrema revolutionära flanken. Kungen hamnade på schavotten I augusti 1792 avsattes kung Ludvig XVI och den nya lagstiftande församlingen, nationalkonventet, utropade Frankrike till republik den 21 september. En känslig fråga var kungens framtida öde och Robespierre trädde fram som en oförsonlig förespråkare för avrättning: Ludvig måste dö så att nationen kan leva, dundrade han och betonade i samma andetag att han var motståndare till dödsstraff för vanliga medborgare. Den moderata flygeln, girondisterna, krävde en omröstning om straffet och i januari 1793 avgjorde majoriteten till Robespierres lättnad att kungen skulle avrättas. Så blev det: Den 21 januari samma år giljotinerades ex-regenten i Paris på Place de la Révolution tidigare Ludvig XV:s plats, i dag Place de la Concorde. Efter avrättningen rusade horder av upphetsade åskådare fram för att doppa sina näsdukar i det blod som droppade ned från schavotten, som ett minne från den epokgörande händelsen. Oenigheten kring kungens öde hade avslöjat en djup spricka mellan de två flyglarna i konventet men efter en seg maktkamp fick Robespierre bukt med sina politiska motståndare: Den 2 juni lät han arrestera och senare avrätta 21 ledande girondister. Girondisterna hade inte bara försökt förhindra kungens dödsdom, de hade dessutom motsatt sig bildandet av en revolutionsdomstol som skulle döma folkets fiender. Revolutionsdomstolen bildades i mars 1793 och själv fick Robespierre allt större makt. När han antogs i välfärdsutskottet, som i praktiken var republikens regering, var han på väg att bli Frankrikes obestridde ledare. Revolutionen krävde terror Utifrån devisen om att ändamålet frihet, jämlikhet och broderskap helgar medlen proklamerade han den 5 september 1793 officiellt en ny terrorpolitik som skulle utrota Frankrikes 48 Världens Historia 7 2008

Revolutionen krossade sina grundare Efter kungens avrättning steg en rad unga revolutionärer i graderna under parollen Frihet, jämlikhet och broderskap. Men den inre kretsen blev allt mer politiskt radikal, folkopinionen sökte efter nya syndabockar och ett efter ett rullade även revolutionärernas egna huvuden. BRIDGEMAN & ROGER VIOLLET Rivalen GEORGES DANTON 1759 94 Den livsglade och bullrige advokaten var Frankrikes mäktigaste man men förlorade maktstriden mot Robespierre. Efter en skenrättegång avrättades han tre månader före Robespierre. JEAN-PAUL MARAT 1743 93 I sin tidning Ami du Peuple underblåste Marat folkets revolutionära glöd och styrde Frankrike tillsammans med Danton och Robespierre. Han mördades i badkaret av en poli tisk motståndare. Redaktören Poeten LOUIS ANTOINE DE SAINT-JUST 1767 94 Rebellen debuterade 1789 med en revolutionär diktsamling. Han blev snart Robespierres närmaste politiske allierade och vän och halshöggs samtidigt med honom. AUGUSTIN ROBESPIERRE 1763 94 Den unge juristen blev sin brors trogne stridskamrat. När brodern arresterades flydde Augustin men bröt båda benen och sattes på broderns kärra på väg till giljotinen. Revolutionens valspråk Brodern 2 4 1 Franska republiken utropas i inskriptionen till en enhet av frihet, jämlikhet och broderskap eller döden. 2 Flaggans färger betyder frihet, jämlikhet och broderskap. 3 3 Död åt tyrannerna var ett av revolutionsmakarnas slagord. 4 Jakobinmössan var de franska arbetarnas huvudbonad och en symbol för revolutionen. 1 Den franska republiken fick en genomtänkt design. De kungliga färgerna ersattes med en ny flagga och nya valspråk och symboler. kontra revolutionärer. Om en populär regerings styrka i fredstid är dess dygd, så är en populär regerings styrka i krigstid dygd och terror. Terror utan dygd är katastrofal, dygd utan terror är maktlös, hävdade Robespierre och indelade befolkningen i två grupper: de som kämpade för revolutionen och de som kämpade mot den. Under de följande månaderna fylldes landets fängelser med hundratusentals misstänkta kontrarevolutionärer. Överallt slogs uppror ned med stor brutalitet. Kärror med dödsdömda rullade till schavotten och under giljotinen i Paris fanns alltid en sjö av blod som lockade till sig kringstrykande hundar och riskerade att förorena brunnarna. Med fasa insåg flera medlemmar i nationalkonventet vad de medverkade till och på våren 1794 möttes Robespierre av kritik från två håll: Georges Jacques Danton, Robespierres nära vän från den extrema jakobinklubben, agiterade för att avveckla skräckväldet och de ständiga avrättningarna. En annan falang, ledd av Jacques René Hébert, ankla- Världens Historia 7 2008 49

FRANSKA REVOLUTIONEN Frankrike förnyades på fem år Under de fem revolutionsåren genomfördes reformer i rekordfart i Frankrike från lika rättigheter för alla till måttenheter i decimaler. Tio timmarsdagar och tio dagars arbetsvecka blev dock inte populärt. BEVARAT MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER Nationalförsamlingen fastslog år 1789 de politiska rättigheter som demokratiska länder omfattas av i dag. AVSKAFFAT SEPTEMBER/ VENDEMIAIRE MARS/GERMINAL DECEMBER/NIVOSE JUNI/MESSIDOR FRANKRIKE DELADES UPP År 1790 ersattes Frankrikes gamla provinser av 83 lika stora departement med visst självstyre. METERSYSTEMET Det enhetliga måttsystemet fanns, men Frankrike införde det officiellt år 1791 som det första land i världen. DEN REPUBLIKANSKA KALENDERN infördes år 1793 och lät ett nytt år börja vid höstdagjämningen, d.v.s. 23 september. Månaderna hade som förr 30 eller 31 dagar men fick nya namn: HÖST: Vendémiaire, Brumaire, Frimaire. VINTER: Nivôse, Pluviôse, Ventôse. VÅR: Germinal, Floréal, Prairial. SOMMAR: Messidor, Thermidor, Fructidor. gade däremot Robespierre för att vara för moderat. Robespierre blev rasande över kritiken och såg sin chans att tunna ut leden. Den 24 mars 1794 lät han avrätta Hébert och hébertisterna, och den 5 april hade turen kommit till Danton och hans likasinnade som hamnade under giljotinen eller nationens rakkniv som den nu kallades. Trettio Parisbor avrättade varje dag Robespierre upptäckte hela tiden nya fiender som han menade försökte gå emot de idéer han kämpade så hårt för. För att underlätta ingripandet mot dem införde regeringen i juni 1794 en ny lag som fråntog de anklagade rätten till försvar. Därmed kunde oönskade element skickas i fängelse eller till giljotinen utan rättegång. Tidigare kunde det gå flera veckor mellan avrättningarna men nu körde kärrorna dagligen lass med dödsdömda till schavotten. Bara i Paris giljotinerades i genomsnitt 30 personer varje dag. Ingen gick längre säker för rakkniven och alla handlingar eller yttranden kunde tolkas som kontrarevolutionära. Dödsstraffet drabbade alla rika som fattiga, unga som gamla. En vinbonde som tillverkat surt vin blev exempelvis avrättad eftersom hans vin sades vara ett hot mot folkhälsan. En ung man som dristat sig till att fälla ett träd som planterats till revolutionens ära blev ett huvud kortare, liksom den man som ägde en bönebok med en krona på omslaget. En beskyllning för att vara egoist kunde vara nog för att skicka någon till giljotinen och om man var vän eller släkting till en kontrarevolutionär såg framtiden dyster ut. Små barn av rättades tillsammans med sina föräldrar, och tjänstefolk vars enda brott var att deras arbetsgivare var en folkets fiende halshöggs också. När skräckväldet var över hade minst 40.000 personer mist livet mördats eller avrättats. ANTIQUE-HOROLOGY.ORG TIDEN DELADES I DECIMALER Dagen fick tio timmar, veckan tio dagar. 1805 övergav man officiellt systemet, bl.a. då tiodagarsveckan gav arbetarna färre fridagar. Den slutliga uppgörelsen Såväl i välfärdsutskottet som i nationalkonventet hade medlemmarna börjat misstro Robespierre som enligt deras mening hade utvecklats till en tyrann med alldeles för mycket makt. Den 26 juli 1794 talade Robespierre i nationalkonventet och angrep i ett två timmar långt, glödande inlägg de moraliskt förfallna, och han hotade med ytterligare en utrensning bland konventmedlemmarna. 50 Världens Historia 7 2008

Det blev början till slutet. Robespierre nämnde inga namn men alla kände sig hotade, och hans politiska motståndare samlades till uppror. Dagen därpå vägrades Robespierre tillträde till konventets talarstol och arresterades tillsammans med sina allierade. Senare samma dag befriades han dock av anhängare som förde honom i säkerhet till rådhuset. Men strax efter midnatt den 28 juli stormades hans tillflyktsort av nationalkonventets trupper. Folk ropade ursinniga slagord åt den dödsdömde Robespierre. En tyrann körs till giljotinen Fatta mod, friheten kommer att segra, stod det bland annat på det upprop som Maximilien de Robespierre höll på att skriva under. Han hann bara skriva de två första bokstäverna i sitt efternamn innan han greps. Under gripandet blev han skjuten genom käken, antingen i ett självmordsförsök eller för att han träffades av ett pistolskott som avfyrats av en gendarm. Nästa morgon hämtades den skadade Robespierre och ställdes inför revolutionsdomstolen. Domaren nöjde sig med att fastställa hans identitet och skickade sedan ut honom till dödskärran som redan stod utanför och väntade. Detsamma gjorde tusentals fransmän som hoppades få en skymt av den störtade tyrannen. Det var inte mycket de fick se. Robespierres ansikte var inlindat i blodiga bandage, hans ögon var för det mesta slutna under de blåsvullna ögonlocken och han visade inga som helst känslor när han klev upp i vagnen. Robespierre tittade sorgset på den kvinna i folkmängden som spottade på honom och som ropade: Försvinn, ditt ondskefulla kräk, gå i graven och vet att du är förbannad av alla Frankrikes hustrur och änkor. Bland hans följeslagare i kärran fanns Robespierres unge vän och stridskamrat Louis Antoine de Saint-Just och Robespierres yngre bror, Augustin, som hade stått vid hans sida in i det sista. När soldaterna stormade rådhuset på natten såg Augustin sin chans att fly ut genom fönstret, men han bröt båda benen i fallet och greps omedelbart. Vid sextiden på kvällen hade kärran kommit fram och rullade in på Place de la Révolution där den rutinerade bödeln stod beredd. Efter att ha gjort slut på Augustins plågor tog han sig an Louis Antoine de Saint-Just, och till sist tog bödeln av Robespierres himmelsblå jacka och ryckte bort bandaget. Robespierre skrek som ett sårat djur. Skriket av smärta blev det sista som folket hörde av Maximilien de Robespierre. Ögonblicket därefter tog bödeln tag i honom och la honom under bilan. Skräckväldet var slut och bland dess offer fanns nu även mannen som ville vinna revolutionen med terror. LÄS MER: Ruth Scurr: Fatal Purity (Vintage Books London, 2007) George Rude: Robespierre (William Collins & Sons, 1975) Christopher Hibbert: The French Revolution (Penguin 1982) www.bbc.co.uk/history/historic_figures/robespierre_ maximilien.shtml ROBESPIERRE BRIDGEMAN Napoleon avskaffade republiken Efter Robespierres fall försökte nationalförsamlingen styra revolutionen i en mer moderat riktning och genomförde en folkomröstning som år 1795 gav Frankrike en ny författning. Efter det övergick regeringsmakten till direktoriet med fem medlemmar. Redan från start var den nya ledningen extremt illa omtyckt och i oktober 1795 gjorde rojalisterna i Paris uppror för att återinföra monarkin. Oroligheterna slogs resolut ned av en begåvad ung officer vid namn Napoléon Bonaparte. Fransmännen skulle få se mer av Bonaparte, en f.d. Robespierresympatisör. Under 1796 97 ledde han de franska trupperna i Italien och utmärkte sig genom att besegra den österrikiska armén. När han efter sitt fälttåg i Egypten 1799 återvände till Frankrike möttes han av ett folk som fått nog av krig, revolution och oroligheter. I november 1799 tog han makten genom en militärkupp, utropade sig till förste konsul och förklarade revolutionen avslutad. Fem år senare lät han sig krönas till Frankrikes kejsare Napoleon I. Napoleon Bonaparte tog makten efter revolutionen och återinförde lag och ordning. BRIDGEMAN