Våga vittna? Om stöd för vittnen och medel att förhindra otillåten påverkan

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Emelie Stråth Våga vittna? Om stöd för vittnen och medel att förhindra otillåten påverkan Examensarbete 30 högskolepoäng Handledare: Ulrika Andersson Straff- och processrätt VT 2009

Innehåll SUMMARY 1 SAMMANFATTNING 2 FÖRKORTNINGAR 3 1 INLEDNING 4 1.1 Syfte och frågeställning 5 1.2 Avgränsningar 5 1.3 Material och metod 5 1.4 Disposition 7 2 VITTNE 8 2.1 Definition av begreppet vittne 8 2.2 Vittnesplikt 8 2.2.1 Ersättning till vittne 9 2.2.2 Obehörighet att vittna 9 2.2.3 Inskränkningar i vittnesplikten 10 2.2.3.1 Förhör under förundersökning 11 2.3 Sanktioner vid vägran att vittna 11 2.4 Mened 12 2.4.1 Brottet 12 2.4.2 Straffbarhet 12 2.4.3 Straffskala 13 3 OTILLÅTEN PÅVERKAN 14 3.1 Omfattning av otillåten påverkan 14 3.1.1 Svårigheter med att bedöma omfattning 15 3.2 Olika former av otillåten påverkan 16 3.2.1 Trakasserier 16 3.2.1.1 Upprepade trakasserier 16 3.2.1.2 Markeringar 17 3.2.1.3 Underförstådda hot 17 3.2.2 Hot och utpressning 18 3.2.2.1 Direkta hot 18 3.2.2.2 Utpressning 19 3.2.3 Våld 20 3.2.4 Skadegörelse 20

3.2.5 Korruption 21 3.3 Självcensur 21 3.3.1 Okunskap och rädsla för rättsprocessen 22 3.3.2 Historier och rykten om otillåten påverkan 23 3.3.3 Lojalitet med gärningspersonen 24 3.3.4 Rädsla för konkret (potentiell) gärningsperson 25 3.4 Vem utövar otillåten påverkan? 26 3.4.1 Gärningspersonens kapacitet 26 3.4.2 Motivet till den otillåtna påverkan 27 3.4.3 Tidpunkten för den otillåtna påverkan 27 3.4.4 Platsen för den otillåtna påverkan 28 3.5 Vem utsätts för otillåten påverkan? 28 3.6 Konsekvenser av otillåten påverkan 29 3.6.1 Konsekvenser för individen 29 3.6.1.1 Vikten av att anmäla 30 3.6.1.2 Vikten av att vittna 31 3.6.1.3 Privatekonomin kan drabbas 31 3.6.1.4 Anhöriga kan drabbas men är ofta ett stort stöd 31 3.6.2 Konsekvenser för rättsprocessen 32 3.7 Sammanfattning 32 4 ÖVERGREPP I RÄTTSSAK 34 4.1 Brottet 34 4.2 Skyddskretsen 35 4.3 Straffbarhet och straffskala 35 4.4 Lagföringsstatistik 36 4.4.1 Anmälda brott 36 4.4.2 Lagförda brott 37 5 VITTNESSTÖD 38 5.1 Begreppet vittnesstöd 38 5.2 Organisation och ansvar 39 5.2.1 Brottsoffermyndigheten 39 5.2.2 Domstolsverket och domstolarna 39 5.2.3 Brottsofferjourernas Riksförbund 40 5.2.4 Brottsofferjourerna och andra ideella föreningar 40 5.3 Att vara vittnesstöd 40 5.3.1 Att bli vittnesstöd 40 5.3.2 Tystnadslöfte 41 5.3.3 Vittnesstödens arbetsuppgifter 41 5.3.4 Så får vittnesstöden kontakt 42

5.4 Vittnesstödsverksamheten 43 5.4.1 Vad anser vittnesstöden om vittnesstödsverksamheten? 43 5.4.2 Vad anser vittnen och målsäganden om vittnesstödsverksamheten? 44 5.4.3 Vad anser domstolarna om vittnesstödsverksamheten? 44 5.4.4 Vad anser åklagarna om vittnesstödsverksamheten? 45 5.4.5 Vad anser brottmålsadvokaterna om vittnesstödsverksamheten? 46 6 VITTNESSKYDD 47 6.1 Polisens roll 47 6.2 Skyddade personuppgifter 47 6.2.1 Sekretessmarkering 47 6.2.2 Kvarskrivning 49 6.2.3 Fingerade personuppgifter 50 6.3 Besöksförbud 51 6.3.1 Kontaktförbud 51 6.4 Sekretess 52 6.4.1 Utredningssekretess 52 6.4.2 Att hemlighålla bevispersonens identitet 54 6.4.2.1 Vid häktningsframställning 55 6.4.2.2 Vid åtal 56 6.4.2.3 Särskilt personsäkerhetsarbete 57 6.4.3 Sekretess under rättegången 58 6.4.4 Sekretess efter rättegången 58 6.4.4.1 Restmaterial hos polis och åklagare 59 6.4.5 Nedlagd förundersökning eller beslut att ej väcka åtal 59 6.5 Möjligheter att skydda vittnet vid rättegång 61 6.5.1 Förhör av vittnen i parts eller åhörares utevaro 61 6.5.2 Ljud- och bildteknik 61 6.5.3 Säkerhetskontroll i domstol 62 6.6 Särskilt personsäkerhetsarbete 63 6.6.1 En sista utväg vid en allvarlig hotbild 64 6.6.2 Vilka kan skyddas av personsäkerhetsprogrammet? 64 6.6.3 Övriga förutsättningar som skall uppfyllas 64 6.6.4 Inträde i personsäkerhetsprogrammet 65 6.6.5 Innehållet i personsäkerhetsprogrammet 66 6.6.6 Utträde ur personsäkerhetsprogrammet 67 6.7 Vittnesskydd inom den Europeiska Unionen 67 6.8 Sammanfattning 68 7 ANONYMA VITTNEN 71 7.1 Diskussionen om anonyma vittnen i Sverige 71 7.2 Europakonventionen 73 7.2.1 Rättsfall från Europadomstolen 74 7.2.2 Europarådets rekommendationer 75

7.3 Kvalificerad skyddsidentitet 76 7.4 Anonyma vittnen och den fria bevisprövningen 77 8 SLUTSATSER OCH AVSLUTANDE KOMMENTARER 79 8.1 Vittnesplikten 79 8.2 Otillåten påverkan och självcensur 79 8.3 Vittnesstödens roll 80 8.4 Vittnesskydd 80 8.5 Anonyma vittnen 81 8.6 Avslutande reflektioner 82 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 83 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 88

Summary The purpose of this thesis is to survey what witness intimidation is and the legal means available to support and assist witnesses, who are victims of, or are at risk of being subjected to, witness intimidation. The duty to witness in Sweden is extensive, with only a few exceptions and restrictions. It is therefore important that there are adequate and sufficient measures to protect witnesses who have been exposed to, or are at risk of being exposed to, threats or violence if they fulfil their duty to witness. Witness intimidation refers to harassment, threats, violence, vandalism and corruption in order to affect one person s behaviour to your own benefit. This may result in crimes not being reported, victims changing their statements or witnesses not coming forward. The concept witness intimidation also includes non-criminal actions. It is difficult to estimate the extent of intimidation, as it is in the very nature of things that if the offender succeeds with his means it will not come to the knowledge of the authorities. Self-censorship is deemed by many to be a larger problem than witness intimidation. Self-censorship may be due to fear and ignorance of the judicial system or an act of loyalty to the perpetrator. At the district courts and the courts of appeal in Sweden the Witness Service acts on non-profit basis. The Witness Service is of great importance to the witnesses who are called to the court. Many witnesses who meet with the Witness Service before the trial appreciate it and feel that it helped them to fulfil their duty to witness. Judges, prosecutors and counsels for the defence also appreciate the work of the Witness Service and believe that the service is important. There are several options to help witnesses who are subjected to or are at risk of being subjected to witness intimidation. A witness s personal information in the national registration can be protected in various ways and it is also possible to use rules of confidentiality to conceal the identity of a witness from the offender before the trial. The most comprehensive protection is provided by a program called personsäkerhetsprogrammet. It is used only as a last resort and only when there is a significant risk of serious criminal assault. Anonymous witnesses are not permitted in Sweden today, but according to the Council of Europe it may be practiced in exceptional cases where specific requirements must be met. The Witness Service is a great asset to the Swedish judicial system and that it helps many witnesses to feel safer when they testify. In Sweden there are many methods to protect witnesses who are subject to threats, but some of them can be improved. The last chapter of the thesis includes a discussion about advantages and disadvantages of allowing anonymous witnesses. 1

Sammanfattning Syftet med den här uppsatsen är att redogöra för otillåten påverkan och vad det finns för rättsliga möjligheter att stödja och hjälpa vittnen som utsatts eller riskerar att utsättas för otillåten påverkan. Den svenska vittnesplikten är omfattande med endast ett fåtal undantag och inskränkningar. Det är därför viktigt att det finns lämpliga och tillräckliga åtgärder för att skydda vittnen som utsatts för, eller riskerar att utsättas för, hot eller våld om de fullgör sin vittnesplikt. Med otillåten påverkan avses trakasserier, hot, våld, skadegörelse och korruption med syftet att påverka en annan persons agerande till sin egen fördel. Resultatet kan vara att brott inte anmäls, brottsoffer ändrar sina utsagor eller att vittnen inte träder fram. Begreppet otillåten påverkan innefattar även icke brottsliga gärningar. Det är svårt att veta hur vanligt otillåten påverkan är, då det ligger i sakens natur att om gärningspersonen haft framgång med sitt agerande kommer det inte till myndigheternas kännedom. Självcensur bedöms av många som ett större problem än otillåten påverkan. Självcensur kan bero på rädsla och okunskap för rättsväsendet eller lojalitet med gärningspersonen. Vid landets tingsrätter och hovrätter arbetar vittnesstöd ideellt. De har en stor betydelse för vittnen som blir kallade till rätten. Många vittnen som träffar vittnesstöden före en rättegång uppskattar det och känner att det hjälpte dem att fullgöra sin vittnesplikt. Även domare, åklagare och försvarare uppskattar vittnesstödens arbete och menar att deras insats är betydelsefull. För de vittnen som blir utsatta för otillåten påverkan eller riskerar att bli det, finns det flera olika möjligheter till hjälp. För att skydda utsatta personer kan deras personuppgifter skyddas i folkbokföringen på olika vis och även sekretessregler kan användas för att skydda en bevispersons identitet för gärningspersonen innan rättegång. Det mest omfattande skyddet ger personsäkerhetsprogrammet. Det används endast som en sista utväg och det bör finnas en påtaglig risk för ett allvarligt brottsligt angrepp. Ett ytterligare medel att skydda hotade vittnen är att använda sig av anonyma vittnen. Det är inte tillåtet i Sverige idag men enligt Europarådet kan det vara en möjlighet vid undantagsfall och särskilda krav måste vara uppfyllda. Det kan konstateras att vittnesstöden gör en mycket stor insats för det svenska rättsväsendet och hjälper många vittnen att känna sig säkrare när de ska vittna. I Sverige finns många metoder att skydda vittnen som utsätts för hot men en del kan förbättras. I det avslutande kapitlet diskuteras bland annat för- och nackdelar med att tillåta anonyma vittnen. 2

Förkortningar BOJ Brottsofferjourernas Riksförbund BrB Brottsbalk, SFS 1962:700 BrOM Brottsoffermyndigheten Brå Brottsförebyggande rådet DN Dagens Nyheter Dnr Diarienummer Ds Departementsserien EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Eng. Engelska FUK Förundersökningskungörelse, SFS 1947:948 JO Justitieombudsman/ Justitieombudsmännens ämbetsberättelse Prop. Proposition RB Rättegångsbalk, SFS 1942:740 RH Rättsfall från hovrätterna RPS Rikspolisstyrelsen SekrL Sekretesslag, SFS 1980:100 SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning 3

1 Inledning Hot mot vittnen, målsägande och personal inom rättsväsendet är en allvarlig kränkning av ett rättssamhälle. Om hoten får vittnen att glömma, målsäganden att bli rädda eller rättsväsendet att missköta sitt jobb undergrävs förtroendet för vårt rättssamhälle och skadar i förlängningen demokratin. Tidningar rapporterar med jämna mellanrum om vad som kan hända om man blir vittne till eller utsatt för ett brott. I värsta fall får man gå under jorden för att slippa undan sina plågoandar. 1 Polisen verkar stå handfallna mot den organiserade brottsligheten och få vågar stå upp mot den. 2 Åklagaren Barbro Jönssons hem utsattes för ett sprängattentat efter det att hon väckt åtal mot personer kopplade till grov organiserad brottslighet. 3 Det är kanske inte så märkligt då, att de som blir offer för brott eller vittnen därtill, känner tvekan inför att gå till polisen eller att vittna inför en domstol. Röster höjs för att anonyma vittnen skall tillåtas men kritikerna menar att det skulle vara ett hot mot rättssäkerheten. Brottet övergrepp i rättssak ses av lagstiftaren som ett allvarligt brott där straffskalan har höjts ett flertal gånger under senare tid. Allmänheten verkar inte alltid medveten om att det är brottsligt, eller åtminstone inte hur pass allvarligt det är. Ett talande exempel är en artikel där det påstås att en person misstänkt för djurplågeri hotat ett vittne att dra tillbaka sin berättelse annars skulle Hells Angels komma och märka personen. Övergrepp i rättssak är, enligt straffskalan, att se som ett allvarligare brott än djurplågeri. 4 Brå presenterade år 2008 en rapport om otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen. Otillåten påverkan är ett vidare begrepp än övergrepp i rättssak. Handlingar som ses som otillåten påverkan är inte alltid straffbara. Syftet är dock detsamma, att hindra information från att nå de brottsbekämpande myndigheterna. Oavsett om en gärning är brottslig eller ej kan den få samma konsekvenser beroende på hur den som blivit utsatt upplever den. Att vittnen inte vågar vittna ger inte bara konsekvenser för samhäller utan även för individen, brottsoffret, som inte får chansen till upprättelse. BOJ väljer att illustrera problemet med ett citat av Martin Luther King: Tragedin i 1 Wierup, Lasse, Jonas familj blev offer för Bandidos, DN, 2005-09-28, http://www.dn.se/nyheter/sverige/jonas-familj-blev-offer-for-bandidos-1.392691, hämtad 2009-05-12. 2 Wierup, Lasse, De kriminella gängen växer trots krafttag, DN, 2008-11-18, http://www.dn.se/nyheter/sverige/de-kriminella-gangen-vaxer-trots-krafttag-1.466707, hämtad 2009-05-12. 3 Petersson, Claes; Hjertén, Linda; Danielsson, Kerstin, Hon slåss mot gängen, Aftonbladet, 2007-11-21, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1296436.ab, hämtad 2009-05-12. 4 Svensson, Christoffer; Fernlund, Patrik, Hells Angels ska märka vittnet, Aftonbladet, 2009-05, 26, http://www.aftonbladet.se/trav365/article5231080.ab, hämtad 2009-06-10. 4

världen är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad. 1.1 Syfte och frågeställning Många känner idag rädsla eller obehag för att vittna inför domstol. Syftet med min uppsats är att redogöra för otillåten påverkan och vad det finns för rättsliga möjligheter att stödja och hjälpa vittnen som utsatts, eller riskerar att utsättas för otillåten påverkan. Frågeställningen jag har använt mig av är: Vad har vittnet för skyldigheter och rättigheter enligt lag? Vad innebär otillåten påverkan och vad får den för konsekvenser? Vilka rättsliga medel finns för att stödja och hjälpa vittnen? Vilken roll har vittnesstöden? Bör anonyma vittnen tillåtas i Sverige? 1.2 Avgränsningar Uppsatsen tar främst sikte på vittnets situation vid brottmål. Med vittne avses ett vuxet vittne som inte uppträder i egenskap av sakkunnig eller expertvittne. I första hand avses också vittnen vars vittnesplikt är utan inskränkningar. Otillåten påverkan drabbar även målsäganden och det kommer delvis att redogöras för i avsnittet om otillåten påverkan, men bara som exempel. Det finns i huvudsak tre grupper av gärningspersoner som ägnar sig åt otillåten påverkan, ungdomar, personer som utövar relationsvåld samt personer med koppling till organiserad brottslighet. Två av grupperna, ungdomarna och den organiserade brottsligheten, har flera likheter med varandra i sitt tillvägagångssätt. Otillåten påverkan efter relationsvåld kommer inte att redogöras vidare för i den här uppsatsen. Relationsvåld innehåller på många försvårande omständigheter och speciell problematik som skulle kräva alltför mycket utrymme att redogöra för. De andra två grupperna är lättare att jämföra med varandra då de på vissa sätt följer samma mönster. Mycket talar också för att ungdomarna har börjat ta efter den organiserade brottslighetens metoder. I avsnittet om anonyma vittnen har jag valt att endast redovisa för svenska förhållanden. Exempel från Europadomstolen finns med, men ingenting om hur lagstiftningen ser ut i de länder som tillåter anonyma vittnen. 1.3 Material och metod Uppsatsen bygger på källor av många olika slag. I vissa avsnitt har jag studerat lagförarbeten, rättspraxis och doktrin. Andra avsnitt bygger på rapporter eller myndighetsinformation. 5

Böckerna Förhör och Förundersökning av Thomas Bring m.fl. har varit till stor hjälp för att redovisa för vittnesplikten. För avsnitten i kapitlet som handlar om lagregler i RB har jag främst använt mig av Ekelöfs bokserie Rättegång och Peter Fitgers Rättegångsbalken, en kommentar. Det finns inte mycket material om otillåten påverkan. Den mest omfattande studien i Sverige gjordes av Brå och publicerades 2008. Studien byggde på; ett hundratal slumpmässigt utvalda domar med bakomliggande förundersökningsprotokoll för övergrepp i rättssak, ett formulär som skickades ut till landets samtliga åklagare där de ombads anteckna misstänkta eller styrkta fall av otillåten påverkan under en fyraveckorsperiod, en registerkörning av personer som lagförts för övergrepp i rättssak under en viss tidsperiod, samt intervjuer med brottsoffer och vittnen som utsatts för otillåten påverkan, myndighetspersoner och personer från den ideella sektorn. Kapitel 3 i uppsatsen bygger till stor del på rapporten från Brå. Brå-rapporten är inte en juridisk text då otillåten påverkan är ett vidare begrepp än brottet övergrepp i rättssak. Därför finns det även exempel på situationer som kanske inte skulle anses som brottsliga i en domstol. Jag anser dock att studien är intressant för den ger ett bredare perspektiv på otillåten påverkan än vad exempelvis endast lagföringsstatistik hade gett. I kapitlet om övergrepp i rättssak kommer den mesta informationen från Brottsbalken, en kommentar, och lagförarbeten. Kapitlet om vittnesstöden bygger främst på Vittnesstödshandboken, vilken beskriver vittnesstödens arbete mycket bra. Jag har även använt information från en utvärdering av vittnesstödsverksamheten som Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket gjort. I utvärderingen finns även enkätunderökningar sammanställda där man kan se vad exempelvis rättens olika aktörer anser om vittnesstödsverksamheten. Kapitlet om vittnesskydd är ett omfattande kapitel, med information om många olika sätt att skydda vittnen. Informationen om de olika möjligheterna att skydda personuppgifter i folkbokföringen kommer bland annat från Skatteverkets hemsida men också från lagförarbeten. Avsnittet om besöksförbud bygger på lagtext och förarbeten. Till sekretessavsnittet har jag, till mesta del, använt mig av Anna-Lena Dahlqvists bok Sekretess inom rättsväsendet och en rapport av Gunnar Adell som handlar om hur man skyddar bevispersoner som utsatts eller riskerar att utsättas för otillåten påverkan. Avsnittet om personsäkerhetsprogrammet bygger på en SOU som ligger till grund för lagstiftningen på området. Avsnittet om anonyma vittnen bygger till stor del på Hans Danelius bok om Europarådets praxis samt svenska lagförarbeten. Materialet som jag använt mig av till uppsatsen består således inte endast traditionellt juridiskt material. Metoden kan därför närmast beskrivas som rättsvetenskaplig. Rättsvetenskaplig metod inbegriper rättskällelära och 6

juridisk metod men även andra metoder för att analysera rätten. Likaså kan rön och teorier från andra vetenskapsområden ingå för att öka kunskapen om rätten. 5 1.4 Disposition Uppsatsen börjar med en beskrivning av vittnets skyldigheter och rättigheter enligt gällande rätt, samt en kort genomgång av brottet mened. Därefter följer ett kapitel om otillåten påverkan. På vilket sätt sker otillåten påverkan och vad blir konsekvenserna? Här redovisas även för självcensur och vilka skäl som kan finnas till att vittnen inte vill medverka i rättsprocessen även om de inte blivit utsatta för otillåten påverkan. Kapitlet om otillåten påverkan följs av ett kapitel om brottet övergrepp i rättssak. I kapitlet går även att läsa om lagföringsstatisktiken för brottet. Efter det kommer en redogörelse för hur vittnesstödsverksamheten fungerar. Därefter kommer ett kapitel om vittnesskydd som tar upp flertalet sätt att skydda vittnen från otillåten påverkan, bland annat åtgärder i folkbokföringen och om ett särskilt personsäkerhetsprogram. Kapitlet därefter handlar om anonyma vittnen och exempelvis hur lagstiftaren har resonerat angående anonyma vittnen i Sverige. Sist i uppsatsen kommer slutsatserna och avslutande kommentarer. 5 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, ämne, material, metod, och argumentation, Andra upplagan, Norstedts Juridik, Stockholm, 2007, s 39. 7

2 Vittne 2.1 Definition av begreppet vittne Begreppet vittne definieras inte uttryckligen i lagen men vanligtvis avser det en person som lämnar upplysningar under en förundersökning utan att själv vara misstänkt. Det innebär att även målsägande kan anses som vittne under förundersökning och även personer som inte bevittnat ett brott utan endast lämnat information i fallet. En sådan vid definition tillämpas även i EKMR. Europadomstolen har i målet Bönisch mot Österrike fastslagit att det inte är hur en person rubriceras i domstolen utan den faktiska ställningen en person har i processen som avgör vem som är vittne. 6 I boken Nya Rättegångsbalken menas att vittnesbeviset är en inför domstol given utsaga rörande en iakttagelse av något som kan antas vara relevant för bevisningen. 7 Enligt denna definition borde endast de personer som gjort en iakttagelse anses som vittnen. Vanligtvis hörs de personer som inte är tilltalade, målsägande eller sakkunniga som vittnen trots att de inte faller in under kategorin enligt RB:s definition. Enligt Bring m.fl. bör begreppet vittne reserveras endast till de som gjort en iakttagelse av brottet och de som hörs angående hörsägen eller som expertvittne skulle endast höras upplysningsvis. De som inte kan höras under ed, till exempel barn och närstående hörs endast upplysningsvis. Sålunda kan man skilja mellan vittne i formell svensk bemärkelse, det vill säga den som avger vittnesed, och vittne i materiellt hänseende, det vill säga en person som under huvudförhandling lämnar en uppgift som är av betydelse som bevis. 8 2.2 Vittnesplikt I princip är var och en skyldig att inför rätten vittna om de iakttagelser han eller hon gjort på parts eller rättens begäran. Vittnesbeviset består av en inför domstol avgiven utsaga. Reglerna om vittnen i RB ska ses till bakgrunden att förfarandet i domstol är muntligt och skriftliga vittnesberättelser i princip inte får läggas fram. 9 Om den som skall höras tidigare har hörts om saken inför rätta och detta har dokumenterats genom ljud- eller bildupptagning får förhöret inledas med en uppspelning av upptaget enligt RB 36:16 2 st. Har bevisupptagningen skett i lägre rätt så skall förhöret, om det inte är olämpligt, inledas så i högre rätt. 10 6 Bring, Thomas; Diesen, Christian, Förundersökning, upplaga 3:1, Norstedts Juridik, Stockholm 2005 (Bring m.fl. 2005), s 83 f; Se not 30-31, Bönisch mot Österrike, 6/5 1985. 7 Gärde, Natanael; Engströmer, Thore; Strandberg, Tore; Söderlund, Erik, Nya Rättegångsbalken, Norstedts Juridik, Faksimilupplaga, Göteborg 1994 (Gärde m.fl.), s 493. 8 Bring m.fl. 2005, s 84. 9 Fitger, Rättegångsbalken, en kommentar (Fitger), 36:3 (supplement 50). 10 Fitger 36:3 (supplement 50). 8

2.2.1 Ersättning till vittne Ett vittne har rätt till ersättning för kostnader för resa, uppehälle och för tidsspillan (till exempel förlorad inkomst av tjänst). Ersättning utgår endast på yrkande av vittnet och ej till högre belopp än som begärs. Har vittnet kallats på yrkande av enskild part skall den parten stå för kostnaden oavsett om det är tvistemål eller brottmål. Är det åklagaren som yrkat att vittnet skall höras utgår ersättning ur allmänna medel, likaså om rätten kallat vittnet ex officio. Rätten kan nedsätta ett av part erbjudet belopp om detta är så högt att det kan te sig som ett vederlag för ett för parten gynnsamt vittnesmål. 11 2.2.2 Obehörighet att vittna Vilka som är obehöriga att vittna regleras i RB 36:1, 36:4 och 36:5. Enligt RB 36:1 är parter obehöriga att vittna (i brottmål åklagaren och den tilltalade 12 ), likaså målsäganden även om denne ej för talan. Anledningen är naturligtvis risken att en part som blir vittnesförhörd kan hamna i en intressekonflikt och frestas att begå mened. I brottmål hörs den tilltalade utan sanningsförsäkran och likaså målsägande. Genom detta vill man undvika att utsätta den tilltalade för frestelsen att svära sig fri och man har inte velat ge målsägandens utsaga mer tyngd genom möjligheten att vittna under straffansvar. 13 Vittnesförhör får inte heller hållas med en person som har åtalats för medverkan till den gärning som förhöret avser eller en annan gärning som har omedelbart samband med den gärningen. Avgörande är om åtal väckts mot personen, oavsett om det leder till en lagakraftvunnen dom eller om domen blir friande eller fällande. Medverkan avser både medhjälp och sådant handlande som anses vara gärningsmannaskap, dock inte anstiftan. Undantagen från vittnesplikten är också en medverkande som är skäligen misstänkt för den i rättegången aktuella gärningen och som underättats om detta enligt RB 23:18. Likaså omfattar undantaget den som har meddelats strafföreläggande, förelagts ordningsbot eller den som inte åtalas på grund av åtalsunderlåtelse. 14 Obehöriga att vittna är dessutom barn under 15 år och personer som lider av en psykisk störning enligt RB 36:4. Personer som är underkastade tystnadsplikt enligt sekretesslagen är även de obehöriga att vittna enligt RB 36:2. I de fall det ej gäller absolut tystnadsplikt får sekretessen vika för utredningsintresset om det gäller brott för vilka det inte är stadgat lindrigare straff än två års fängelse. 15 11 Ekelöf, Per Olof och Boman, Robert, Rättegång, Fjärde häftet, Sjätte upplagan, Norstedts Juridik, Stockholm 2002 (Ekelöf IV), s 192 f. 12 Ekelöf, Per Olof och Edelstam, Henrik, Rättegång, Första häftet, Åttonde upplagan, Norstedts Juridik, Stockholm 2002 (Ekelöf I), s 37. 13 Ekelöf IV, s 166. 14 Ekelöf IV, s 169; Bring, Thomas; Diesen, Christian; Wilton Wahren, Alexandra, Förhör, upplaga 3:1, Norstedts förlag, Stockholm 2008, (Bring m.fl. 2008), s 128. 15 Bring m.fl. 2008, s 129 f; Ekelöf IV, s 174 f. 9

2.2.3 Inskränkningar i vittnesplikten Förutom kungen och främmande diplomater, som åtnjuter exterritorialitet är även nära anförvanter till part inte skyldiga att avlägga vittnesmål. Med nära anförvant menas bland annat en person som är eller har varit gift med en part, har i rätt upp- eller nedstigande led släktskap eller svågerlag, eller är syskon eller på liknande sätt är parten närstående. Enligt motiven anses även sambo som närstående men det råder en viss osäkerhet huruvida en före detta sambo omfattas av vittnesplikten. Bestämmelsen gäller inte släktingar eller andra närstående personer till en målsägande som inte för talan i målet. 16 Då vittnesjäven avskaffades vid processreformen fanns det inte något hinder för att låta höra nära släktingar till parterna som vittnen. Dock ville man inte tvinga närstående att vittna mot sin vilja då det skulle innebära en obillig hårdhet enligt processlagberedningen. Beredningen menade att det skulle uppstå en konflikt mellan plikten att hålla sig till sanningen och den naturliga benägenheten att hjälpa en närstående. Det skulle dessutom finnas en risk att vittnet skulle misstänkas för att ha avgett en falsk utsaga om uppgifterna skulle vara till fördel för hans släkting. En närstående kan dock välja att vittna men närstående till den tilltalade avlägger inte ed (RB 36:13 2 st.). Det bör inte tillmätas något bevisvärde att en närstående väljer att inte vittna. Bestämmelsen befriar inte vittnet från att inställa sig i rätten men då släktskapet klarlagts kan personen lämna salen. Den närstående skall upplysas om att denne inte behöver vittna. 17 Skulle en närstående välja att avlägga vittnesmål är han förpliktigad att hålla sig till sanningen i samma utsträckning som vittnen i allmänhet. 18 I RB 36:6 finns en partiell begränsning av vittnesplikten som innebär att en person som är skyldig att vittna och avlägga ed, i vissa fall kan vägra att svara på frågor. Ett vittne behöver enligt bestämmelsen inte svara på frågor som skulle avslöja att vittnet eller någon till denne närstående har begått en brottslig eller vanärande handling 19. Ingen skall behöva hamna i det läget att han eller hon i princip tvingas att ange sig själv eller en närstående. Även om en närstående enligt RB 36:3 väljer att vittna kan denne vägra besvara en fråga som skulle röja att den tilltalade är skyldig. 20 Paragrafen skyddar även yrkeshemligheter men då det rör brottmål torde utredningsintresset väga tyngre. Det är rätten som avgör om vittnet är skyldig att uttala sig genom att väga de olika intressena mot varandra. 16 Bring m.fl. 2008, s 130; Ekelöf IV, s181. 17 Bring m.fl. 2008, s 131; Ekelöf IV, s 181. 18 Gärde m.fl., s 496; Se även Wennergren, Bertil, Om vittnesplikten, SvJT 1998, s 40-44. 19 Det finns ingen egentlig definition av vad som är en vanärande handling, men ett tecken på att det skulle vara en vanärande handling är om personen skulle drabbas av allmänt och starkt ogillande. Att ett vittne lovat att hemlighålla något medför inte att paragrafen blir tillämplig även om det kan anses vanärande att bryta sina löften. Utomäktenskapliga förbindelser anses t.ex. inte vara vanärande men däremot prostitution. Bring m.fl. s 131 f. och Ekelöf IV, s 183. 20 Bring m.fl. 2008, s 131. Ekelöv IV, s 182 f. 10

Främst bör rätten beakta hemlighetens ekonomiska värde och dess betydelse som bevis. Vittnet skall upplysas av rättens ordförande om rätten att vägra svara på frågor om det finns skäl för det enligt RB 36:14. Det finns även en möjlighet att vittnesmålet hålls inom lyckta dörrar och yrkeshemligheten kommer därigenom endast till motpartens kännedom. 21 2.2.3.1 Förhör under förundersökning Skyldigheten att låta sig förhöras under en förundersökning är dock oinskränkt. Det finns heller ingen skyldighet för förhörsledaren att upplysa dessa personer om att de inte behöver vittna i rätten. JO har uttalat att det kan vara lämpligt att underrätta förhörspersonen om detta där det kan ske utan men för förundersökningens effektiva bedrivande. 22 Skulle den hörde vägra att uttala sig skall detta respekteras och förhörsledaren ska inte försöka övertala den hörde. Det är inte tillåtet att åberopa protokollet från ett förhör om en närstående väljer att inte vittna i domstol. Inte heller kan förhörsledaren höras som vittne för att kringgå förbudet. 23 2.3 Sanktioner vid vägran att vittna Enligt RB 36:7 ska vittnet som ska höras, kallas vid vite att infinna sig i rätten. Skulle vittnet utebli från förhandlingen, kan rätten välja att försöka få tag på vittnet via telefon men ibland beslutas att utdöma det förelagda vitet. Ett annat alternativ är att omedelbart hämta vittnet till förhandlingen med hjälp av polisen. Dock får rätten inte samtidigt döma ut vitet och besluta om omedelbar hämtning. Vitet anses ha förlorat sin betydelse om vittnet kommer till förhandlingen genom hämtning. Måste huvudförhandlingen ställas in om hämtningen skulle misslyckas torde det inte finnas hinder för att utdöma vitet. 24 Att kallas vid vite gäller endast vid de tillfällen ett vittne skall höras direkt inför rätten. Skall vittnet höras per telefon kan bestämmelsen inte användas. 25 Uteblivet vittne kan ej heller ådömas påföljd om han eller hon har laga förfall 26 enligt RB 32:6. Skulle det inte räcka att kalla vittne vid äventyr av vite finns även en möjlighet att häkta vittnet. Detta får dock endast komma i fråga om vitesföreläggandet inte gett resultat. En ytterligare möjlighet är att vittnet kan förpliktigas att helt eller delvis betala de rättegångskostnader som hans uteblivande har medfört. 27 Skulle ett vittne, utan giltigt skäl, vägra att avge sitt vittnesmål, avlägga ed eller svara på en fråga kan rätten förelägga vittnet vid vite att fullgöra sin skyldighet, enligt RB 36:21. Det finns även möjlighet att häkta vittnet om vitesföreläggandet inte får önskvärt resultat. Det råder dock delade meningar 21 Bring m.fl. 2008, s 132. Ekelöf IV, s 184. 22 JO 1971, s 94. 23 Bring m.fl. 2005, s 303 f. JO 1969, s 30 ff. 24 Ekelöf IV, s 189 f. 25 Fitger, 36:30 (supplement 37). 26 Laga förfall regleras närmre i RB 32:8 och avser avbrott i allmänna kommunikationer, sjukdom eller annan omständighet, som ej kunnat förutses och som rätten finner utgöra giltig ursäkt. 27 Ekelöf IV, s 190 f. 11

om huruvida paragrafen är obligatorisk eller fakultativ. Uttrycket giltigt skäl tar främst sikte på de undantag i vittnesplikten som regleras i RB 36:1-6, så det kan finnas andra situationer då sanktionerna inte bör användas. Heuman menar att rätten ska kunna avstå att tillgripa sanktioner om vittnet utsatts för mycket allvarliga hot och att det finns anledning att tro att hotet kan sättas i verket om vittnet uttalar sig. Det måste dock finnas starka skäl för att vittnet skall befrias från vittnesplikten. Rätten bör därför försöka klarlägga hotsituationen. 28 2.4 Mened 2.4.1 Brottet Skulle en person som väljer att höras inför rätten och att avlägga ed inte hålla sig till sanningen kan denne bli dömd för mened, liksom om personen förtiger sanningen (BrB 15:1). När man bedömer huruvida en vittnesutsaga är sann eller osann jämför man med det objektiva sakförhållandet som vittnet uttalat sig om, inte med vittnets uppfattning om detta förhållande. Ibland kan det dock vara svårt att skilja på vad som kan anses som ett objektivt sakförhållande och vad som kan anses som vittnets uppfattning, vilken vittnet kan ge uttryck för, utan att det ska ses som en utsaga given under edsansvar. Ett vittne som säger sig ha iakttagit en händelse även om han egentligen inte har sett den, anses ha begått mened även om händelsen faktiskt har ägt rum. Skulle ett vittne tro sig tala osanning men att det som sägs faktiskt är sant kan vittnet inte fällas till ansvar för mened. Att ett vittne vägrar berätta vad han vet är inte mened och en sådan situation regleras i RB 36:21. 29 Vittnet måste ha avslutat sin berättelse för att risk för mened skall föreligga. Ändrar vittnet utsagan innan går han eller hon fri från ansvar. Ett vittnesförhör bör inte anses avslutat förrän vittnet har blivit upplyst om att fler frågor inte kommer att ställas. 30 2.4.2 Straffbarhet För att kunna dömas till ansvar för mened krävs uppsåt. Ofta kan en beedigad utsaga vara oriktig utan att vittnet har haft för avsikt att säga något osant. Vittnet kan ha uppfattat en händelse oriktigt med syn eller hörsel men även minnesfel förekommer. Ibland kan det också vara svårt för ett vittne att skilja på det han faktiskt sett och vad han slutit sig till på grund av iakttagelsen. 31 Uppsåtskravet innebär också ett krav på insikt om att en viss uppgift eller ett förtigande rör ett förhållande, vilket vittnet under edsansvar, har att uttala 28 Heuman, Lars, Absolut eller relativ vittnesplikt, Juridisk Tidskrift 1994/95, s 154. 29 Berggren, Nils-Olof; Bäcklund, Agneta; Holmqvist, Lena; Leijonhufvud, Madeleine; Munck, Johan; Träskman, Per Ole; Wennerberg, Suzanne; Wersäll, Fredrik; Victor, Dag, Brottsbalken. En kommentar, Norstedts Juridik, Stockholm (Berggren m.fl.), Supplement 4, juli 2000, 15:5-6. 30 Bergren m.fl. Supplement 12, juli 2004, 15:7. 31 Berggren m.fl. Supplement 12, juli 2004, 15.7. 12

sig om. Ett vittne som medvetet lämnar en osann uppgift kan inte försvara sig med att han inte trodde att uppgiften omfattades av eden, särskilt inte om uppgiften lämnas som svar på en fråga. Det är svårare i fall där vittnet förtiger uppgifter. Där måste vittnet kunna försvara sig med att ingen frågat om detta och att han eller hon inte förstod att berätta om det själv. Däremot kan inte ett edsvuret vittne försvara sig med att han eller hon gjort bedömningen att uppgiften saknade betydelse, då detta är upp till rätten att avgöra. 32 Enligt BrB 15:4 kan en utsaga som av rätten bedömts vara utan betydelse för saken innebära att vittnet ej kan dömas till ansvar. Ansvaret för mened är inte begränsat till den som har avlagt eden. En annan medverkande än gärningspersonen kan fällas till ansvar för anstiftan eller medhjälp till mened. Även om gärningspersonen går fri från ansvar kan medverkande dömas för anstiftan eller medhjälp. 33 2.4.3 Straffskala Det finns tre grader av mened; normalfall med fängelse i högst fyra år, ringa brott med böter eller fängelse i högst sex månader och för grova fall straff med fängelse i lägst två och högst åtta år enligt BrB 15:1. 34 Skulle ett vittne av oaktsamhet lämna osann uppgift eller förtiga sanningen kan denne dömas för ovarsam utsaga till böter eller fängelse i högst sex månader enligt BrB 15:3. 32 Berggren m.fl. Supplement 12, juli 2004, 15:8. 33 Berggren m.fl. Supplement 19, jan 2008, 15:12. 34 Berggren m.fl. Supplement 8, juli 2002, 15:10. 13

3 Otillåten påverkan Med otillåten påverkan avses trakasserier, hot, våld, skadegörelse och korruption som någon använder för att påverka en annan persons agerande till sin egen fördel. Syftet med den otillåtna påverkan är att påverka rättsprocessen. Resultatet av den otillåtna påverkan kan vara att brott inte anmäls, brottsoffer ändrar sina utsagor eller att vittnen inte framträder. De olika påverkansformerna är inte alltid straffbara, även om de oftast är det. Otillåten påverkan är således ett vidare begrepp än brottet övergrepp i rättssak. Flera studier har dock visat att brottsoffer och vittnen kan bli skrämda av även icke-brottsliga påtryckningar. Även om ett brottsoffer eller vittne inte utsatts för påtryckningar, vidtar de ibland åtgärder för att skydda sig mot en eventuell otillåten påverkan, s.k. självcensur. Effekten av självcensur kan bli densamma som vid otillåten påverkan, nämligen att personer inte vittnar eller inte anmäler brott. 35 3.1 Omfattning av otillåten påverkan Det är svårt att få en tydlig bild av hur vanligt det är med otillåten påverkan. I de fall påtryckningarna utövats framgångsrikt, kommer dessa brott inte till myndigheternas kännedom. Brottsoffret eller vittnet berättar sannolikt inte att han utsatts för otillåten påverkan, även om grundbrottet är känt. 36 I Sverige kan man i lagföringsstatistiken följa brottet övergrepp i rättssak (BrB 17:10). Från 1996 då det fanns 394 lagförda brott har det ökat markant till 2006 då det fanns 758 lagförda brott. Även anmälningarna av övergrepp i rättssak har under 2000-talet ökat. I Brå:s Nationella trygghetsundersökning uppgav fem procent av de respondenter som utsatts för brott mot person och inte polisanmält brottet att skälet till detta var rädsla för repressalier. 37 I ett formulär som skickades ut till åklagarna från Brå framkom att drygt åtta procent av Sveriges åklagare noterat misstänkta eller styrkta fall av otillåten påverkan minst en gång under fyra veckors tid. Då åklagare vanligtvis kommer in förhållandevis sent i rättskedjan, har de knappast någon kännedom om påverkan som kan ha skett tidigare. Brå:s utredare jämförde åklagarnas iakttagelse med antalet anmälda brott för övergrepp i rättssak under samma fyraveckorsperiod. Åklagarna hade registrerat 173 fall av otillåten påverkan, och 372 anmälningar hade gjorts om övergrepp i rättssak, vilket Brå:s utredare menar bekräftar deras slutsats, att många påverkansförsök äger rum i ett tidigt skede. 35 Brå 2008:8, Otillåten påverkan mot brottsoffer och vittnen, om ungdomsbrott, relationsvåld och organiserad brottslighet, (Brå 2008:8), s 7 och 15. 36 Brå 2008:8, s 22; s 2. 37 Brå 2008:12, Brottsoffers benägenhet att polisanmäla brott, s 52. 14

Av de fall av otillåten påverkan som åklagarna noterat skedde de flesta i samband med relationsvåld. Enligt Brå:s utredare kan en anledning till att otillåten påverkan i samband med ungdomsbrottslighet inte noterats i lika hög grad, bero på att det stöd ungdomar får i samband med rättegången har effekt så att ungdomarna vittnar tack vare dessa insatser, och därför misstänker inte åklagaren påverkansförsök. En ytterligare förklaring kan vara att ungdomar använder subtila signaler, vilka kan vara svåra även för ett tränat öga att upptäcka. Det finns även en risk att ungdomars påverkansförsök inte tas på lika stort allvar som när det gäller en vuxen gärningsperson. Då det gäller den organiserade brottsligheten använder den sig vanligen av subtila metoder som trakasserier och markeringar, vilka är svåra för rättsväsendet att identifiera. Brå:s intervjustudie visar dessutom att personer med koppling till organiserad brottslighet ofta är mycket försiktiga i själva rättssalen där åklagaren kan se dem och utför istället sin påverkan i andra miljöer. 38 3.1.1 Svårigheter med att bedöma omfattning Att ett brottsoffer eller vittne inte vill vara behjälplig i en brottsutredning kan ha flera orsaker än eventuella påtryckningar. Ett exempel är att ständigt uppskjutna vittnesmål och förhör leder till mycket frånvaro på arbetet, vilket kan leda till inkomstbortfall. En annan anledning är rädsla för rättsprocessen och domstolsförhandlingarna, snarare än rädsla för specifika gärningspersoner. Även förväntningar från familj, närsamhälle eller grupptillhörighet kan påverka benägenheten att ta kontakt med myndigheter i rättskedjan. 39 En svårighet kan också vara att avgöra vad som är ett eller flera grundbrott och vad som är otillåten påverkan. Ett sätt att skilja dem åt är att utgå från gärningspersonens motiv. Det finns många motiv för olika grundbrott men för otillåten påverkan är motivet ofta att få offret att avstå från att anmäla ett brott. Dock är det inte alltid lätt för offret eller utredande myndigheter att veta vad gärningspersonen egentligen ville uppnå med brottet. Därför finns det risk att brott och påverkansförsök kategoriseras felaktigt. 40 En ytterligare metod är att låta offret definiera händelsen. Har offret uppfattat en händelse som otillåten påverkan, har den räknats som det, eftersom det inte med säkerhet går att avgöra gärningspersonens motiv. Beroende på hur offret uppfattar händelsen får den otillåtna påverkan olika 38 Brå 2008:8, s 24 f. 39 Brå 2008:8, s 25. 40 Brå 2008:8, s 26; Dedel, Kelly, Witness intimidation, Problem-Oriented guides för Police Problem-Specific Guides Series, No. 42, U.S. Departement of Justice, Office of Community Oriented Policing Services, 2006 (Dedel), http://popcenter.org/problems/pdfs/witness_intimidation.pdf, 2009-05-12, s 2; Jfr även Maynard, Warwick, Witness Intimidation, Strategies for prevention, Home Office Police Department, 1994, http://www.popcenter.org/problems/witness_intimidation/pdfs/maynard_fullreport_1994.pdf, 2009-05-12, (Maynard), s 17. 15

konsekvenser. Vissa åtgärder för att minska otillåten påverkan kan dessutom vara effektiva för att minska upprepade grundbrott. 41 3.2 Olika former av otillåten påverkan Otillåten påverkan kan ske på många olika sätt och i olika situationer. Även gärningspersonens motiv kan variera; allt från att skrämma till tystnad, höja sin egen eller gruppens status, att skydda sin verksamhet/sitt projekt, till att vara ett utryck för ilska och desperation. Påverkansförsökets karaktär bestäms till stor del av gärningspersonens kapacitet samt av plats och situation. I många fall finns en relation mellan offer och gärningsperson. Oavsett form eller situation får den otillåtna påverkan konsekvenser såväl för brottsoffer och vittnen som för hela rättsväsendet. 3.2.1 Trakasserier Begreppet trakasserier innefattar upprepade trakasserier, markeringar och underförstådda hot. Blickar eller kroppsspråk som antyder att vittnet eller målsäganden kan komma till skada är exempel på trakasserier. Ännu ett exempel på en påverkansform som faller under gruppen trakasserier är de fall där brottsoffret söks upp av anhöriga till gärningspersonen som vädjar till brottsoffret att inte anmäla eller medverka i utredningen, med argument som att man förstör gärningspersonens liv om så sker. Ur brottsbekämpande synvinkel finns det en än svårare form av trakasserier, och det är de fall där gärningspersonen, för en utomstående inte har ett uppenbart illvilligt syfte. I Brå:s studie nämns exempel där gärningspersonen regelbundet beställt taxi, mat eller andra varor till offrets hem. Det kan vara svårt för brottsoffer och vittnen att förklara för myndighetspersoner att gärningspersonens handlande inte är ett uttryck för vänlighet utan ett sätt att skrämmas. 42 3.2.1.1 Upprepade trakasserier Vid ungdomsbrottslighet, då både gärningsperson och offer går i samma skola och kanske bor i samma område, är det inte så lätt att undkomma eventuella påverkansförsök. Dessutom är unga gärningspersoner sällan anhållna eller häktade, och det förekommer även att gärningspersonens vänner utför otillåten påverkan. Internet är en vanlig arena för trakasserier vid ungdomsbrottslighet. Flera av personerna som intervjuades av Brå påpekar att gärningspersonerna ofta är mer frispråkiga på Internet, särskilt där de kan vara anonyma. Trakasserierna sker genom direktmeddelanden på MSN och chattforum, men också genom gästböcker på exempelvis Lunarstorm och Facebook. Den organiserade brottsligheten använder sig inte av upprepade trakasserier som otillåten påverkan i samma utsträckning som ungdomar, på grund av 41 Brå 2008:8, s 26 f.; Maynard, s 17 f. 42 Brå 2008:8, s 30 16

det är för resurskrävande, i synnerhet när brottsoffret inte rör sig i samma miljö på det sättet som ungdomar som går i samma skola gör. Då trakasserier förekommer är det oftast som tecken på kartläggning, t.ex. att personer upprepade gånger har dyker upp utanför brottsoffrets eller vittnets bostad eller arbetsplats. 43 3.2.1.2 Markeringar Markeringar innebär, till skillnad från upprepade trakasserier, att påverkan har skett vid endast ett tillfälle. Markeringar är inte alltid brottsliga och används av såväl ungdomar och personer med koppling till organiserad brottslighet. Markeringar sker oftast i samband med rättegången. Att dra ett finger över halsen eller att sätta fingertopparna mot tinningen är vanliga exempel på hur gärningspersonen försöker förmedla till brottsoffret eller vittnet vad som kan hända. Personer som stödjer gärningspersonen ägnar sig ibland också från åhörarbänken att himla med ögonen när brottsoffret eller vittnet talar, stirra ilsket på honom eller visa sin makt eller avsky för honom genom gester. Gesterna görs oftast diskret för att endast brottsoffer eller vittnet ska se dem, vilket gör det svårt för domare eller andra i rättssalen att agera. I Brå:s intervjustudie menade några att omvärlden väljer att inte se. De berättar om hur vänner till unga åtalade drar runt i tingsrättens korridorer, och det händer att de har svårt att sitta tysta i rättssalen. Beteendet är ämnat att skrämma vittnen och brottsoffer eller att få dem ur balans. 44 Otillåten påverkan genom markeringar från organiserad brottslighet sker på liknande sätt. Andra markeringar som förekommer är att gärningspersonen stirrar hotfullt på vittne eller målsägande ibland utanför deras bostad men majoriteten av fallen sker i domstolsbyggnaden. Ungdomarna använder mer dramatiska markeringar som att dra fingret över halsen. Den organiserade brottsligheten använder sig av sitt rykte t.ex. genom att visa sig i mcvästar. 45 Både bland ungdomar och den organiserade brottsligheten förekommer det att vittnen och brottsoffer fotograferas. 46 3.2.1.3 Underförstådda hot Det kan vara svårt att se skillnaden mellan markering och underförstådda hot, men markeringar innebär en icke-verbal kommunikation. I normalfallet krävs dock direkt kommunikation vid underförstådda hot. Underförstådda hot används i stor utsträckning av personer med koppling till organiserad brottslighet vid otillåten påverkan. En förklaring är sannolikt att dessa grupper ser upprepade trakasserier som allt för resurskrävande. Dessutom är 43 Brå 2008:8, s 35 f; Dedel, s 9. 44 Brå 2008:8, 37 f. 45 Jfr RH 2004:70, En man, som i samband med ett försök att från en privatperson driva in en större påstådd fordran, och därvid burit en jacka försedd med MC-klubben Bandidos symboler har ansetts därigenom ha gjort sig skyldig till sådant hot om brottslig gärning som kan föranleda ansvar för försök till utpressning. Jfr även med B 3865-03, Hovrätten för Västra Sverige, där den tilltalade utnyttjade en utbredd uppfattning om vad Hells Angels står för då han försökte driva in en skuld. I brist på varken hot eller uttalanden om följder kan inte endast detta leda till att handlandet bedöms som utpressning eller olaga hot. 46 Brå 2008:8, s 38 f. 17

underförstådda hot svåra för polisen att utreda, och ännu svårare för en åklagare att styrka. 47 Vissa kriminella personer eller gäng har en metod, där de vid grundbrottet tar brottsoffrets eller vittnens legitimationer och noterar namn och personnummer. Därefter lämnar de tillbaka legitimationen och påpekar att nu har de personnumret och om de får reda på att brottsoffret eller vittnet har pratat om det här, så blir det inte roligt för dem. Metoden har även spridit sig från mer etablerade kriminella grupper till ungdomsgäng. En åklagare berättar för Brå om ett ungdomsrån där gärningspersonerna hade varit ute efter pengar och mobiltelefoner. Gärningspersonerna hade tagit upp kort, t.ex. bibliotekskort och läst upp namn och telefonnummer för resten av gruppen och sagt till brottsoffret att nu visste de vad han fanns om han skulle tjalla. Dock har ingen av de ungdomar som gjorde en polisanmälan blivit kontaktade eller hotade. 48 I ungdomskretsar är SMS, telefonsamtal och Internet vanliga kanaler för att framföra underförstådda hot. Vanligast är dock att underförstådda hot framförs personligen särskilt då det gäller ungdomsgäng. Det händer även att andra framför hoten åt gärningspersonen. I ett fall uttalade sig flera personer i en skola om hur dumt det var att anmäla, för att nu kommer du att vara jagad hur länge som helst. Likaså kan rykten i skolan om att brottsoffer och vittnen ska passa sig påverka ungdomar eller frågor i stil med Varför har du satt dit X?. Det finns även fall där ungdomsgäng har knackat på hemma hos brottsoffer och vittnen och sagt saker som vi vet var din mamma jobbar och vilken snygg syster du har. Vanligtvis förknippas sådana metoder med organiserad brottslighet. 49 Underförstådda hot är inte alltid straffbara men det finns gott om exempel på att hoten har resulterat i lagföring för övergrepp i rättssak eller olaga hot och det gäller alla typer av gärningspersoner. 50 3.2.2 Hot och utpressning 3.2.2.1 Direkta hot Den organiserade brottsligheten använder sig vanligtvis av underförstådda hot till utomstående men direkta hot inom den kriminella miljön. Där finns särskilda spelregler för de inblandade, och de söker inte på samma sätt hjälp hos myndigheter. Skulle sådana hot riktas mot utomstående skulle de antagligen anmäla hoten. 51 Ungdomar använder direkta hot i större utsträckning. En anledning till detta kan vara att ungdomar inte vet att övergrepp i rättssak är ett brott, än mindre 47 Brå 2008:8, s 39. 48 Brå 2008:8, s 40. 49 Brå 2008:8, s 41. 50 Brå 2008:8, s 42. 51 Brå 2008:8, s 43. 18