Nummer 2 Årgång 82 2013. God Jul & Gott Nytt År. önskar vi alla våra läsare

Nummer 2 Årgång 82 2013 God Jul & Gott Nytt År önskar vi alla våra läsare 1

Orförande har ordet Medlemstidning för Folkdansgillet Kedjan Utkommer med två nummer under år 2013 Denna upplaga har tryckts i 25 exemplar samt distribueras digitalt till alla medlemmar. Finns även på vår hemsida. Tryckdatum 10 december Manusstopp 2014 Nr 1 1 maj Nr 2 1 november Ansvarig utgivare Yvonne Eklinder Redaktion Caroline Maino (redaktör) Layout Ankie Nilsson Materialadress Digital text & bild skickas till snurrebocken@fdgkedjan.se Förening Folkdansgillet Kedjan Box 365 101 27 STOCKHOLM Besöksadress Gåshällsvägen 10 T-banan Kärrtorp Telefon 08-13 37 10 E-post kedjan@fdgkedjan.se Hemsida www.fdgkedjan.se Omslagsbild Det som göms i snö kommer upp i tö? Foto Caroline (Maino) Ett händelserikt år är snart slut. Vi i Fdg Kedjan kan blicka bakåt på många roliga upplevelser under 2013. Ni som inte har kunnat deltaga aktivt i övningar, uppvisningar, resor och träffar kan genom Snurrebocken ta del av andra medlemmars minnen. Stort tack till er alla, som skriver och delar med er. Många av oss har fått nya vänner, andra har återsett gamla vänner genom Kedjans aktiviteter. Vi får så många vänner med samma sätt att se. Möjlighet att träffa våra Salzburgvänner igen får vi redan i midsommar, så glöm inte att göra en notering i 2014-års almanacka. Höststarten på sångövningarna blev lätt dramatisk. Vi ombads att lämna lokalen innan vaktmästaren gick hem och larmet sattes på, trots att vi hade hyrt lokalen en timma till enligt kontraktet. Utan förvarning var vi plötsligt utan övningslokal. Fantastiskt nog fick vi möjlighet att öva i Olympiateaterns anrika lokal. Stort tack! På adventsstaken ser vi att julen närmar sig, det är alltid lika spännande. Blir det en vit jul med snö i år? Kommer TV sända någon ny film under helgen eller blir det bara repriser? Hur skall julen firas? Tradition eller nytänkande? I jakten på den perfekta julen är det lätt att tappa det viktigaste. Våra jultraditioner ser olika ut och ibland ändras de av orsaker vi inte kan påverka. Samvaro med släkt och vänner, att ge tid för samtal och pyssla tillsammans är lika rätt som att göra det lite extra mysigt för sig själv, tända ljus, läsa en bok eller kanske ringa någon du sällan hör av dig till. Hemmet känns alltid mysigare och mer ombonad med röda juldukar, ljus, gran- och glöggdoft. Avslutningsvis önskar jag tacka styrelsen för ett trevligt och gott samarbete under 2013. Stort tack alla medlemmar, funktionärer och frivilliga utan Er skulle inte Fdg Kedjan existera. Jag önskar Er alla En riktigt God Jul och Gott Nytt År Yvonne (Eklinder) 2

Gustav Vasas hovensemble På turné i medeltiden Vi var en liten men naggande god skara på 13 dansare och sångare som styrde kosan mot Arboga och medeltidsdagarna. På lördagen åkte jag, min syster Marie-Anne och hennes barnbarn Edwin tåget från Örebro till Arboga i full mundering. De var klädda tidsenligt i medeltida kläder medan jag tillhörde en kommande generation. Lite konstigt att leva i framtiden. Vi väckte ganska stor uppmärksamhet fick glada tillrop på väg mot tåget. Väl i Arboga smälte vi in bättre. I alla fall gjorde Marie-Anne och Edwin det. Vi möte resten av gänget på Stora Torget. Lite övning runt 3

hörnet blev det, innan det var dags för första uppvisningen på torget. Det blev ytterligare två uppvisning en vid kyrkan och en på Stora Torget innan det var dags att åka tillbaka till Örebro. Tyvärr så var inte publiken så stor, men de tycktes i alla fall gilla våra uppträdanden. De flesta åkte till Fredriks landställe på kräftskiva. Vilket visade sig dagen efter i form av lite trötthet hos vissa?! Tyvärr kunde jag inte hänga med, var svårt att ta sig till Örebro på kvällen. Ombyte i gränden Dagen efter tog jag ensam tåget till Arboga, klädd i nutida kläder. Fick byta om i gränden vid Stora Torget och till slut kunde jag ställa in min resväska i Heliga Trefaldighetskyrkan. Inte så passande att springa och dra på en resväska i renässanskläder. Vi hade tre konserter även på söndagen, men jag smet iväg till tåget så jag missade den sista. Gunnel kom förbi så hon tog en hel del av bilderna som publiceras här. Bytte om på stationen i Arboga på väg hem. Tur att man kan gömma nutida kläder under renässanskläderna. Det var roligt men lite läskigt att vara så få i kören, stundtals var vi bara 3 Anja, Monica och jag. Resten dansade och sjöng. Jag hoppas att det blir fler som ställer upp nästa år, för det var väldigt roligt. På nästa sida hittar du fler bilder och även vår repertoar. Text Ankie (Nilsson) Foto Ankie (Nilsson) och Gunnel (Rosenqvist) 4

Fler bilder och program från Arboga På programmet Pavane (sång och dans) Tvätterskornas branle (sång och dans) Hästens branle (sång och dans) Collin (sång och dans) Farandole (sång och dans) Ding dong Merrily on High (sång och dans) Länge leve livet (sång) Mas vale trocar (sång) Tourdion (sång) 4 verser från Konung Gustav (sång) Några av oss kom i klameri med rättvisan? Kan det beror på klädseln, den var ju inte tidsenlig. Nedan. Påfågeldansen. Ovan. Tvätterskornas branle 5

Folkdansringen Kedjans resa till Salzburg 3-9 juli 2013 Av körledarens glada min att döma så verkar det har blivit ett par stycken noch ein Bier, bitte oder zwei under resan. Var du inte med på Kedjans resa till Salzburg? På de kommande sidorna hittar du dagboksanteckningar från resan skrivna av resenärerna plus många härliga bilder. Du har chansen att nästan känna det som att du var med. Du som var med har här chansen att återuppleva en härlig resa. 6

Salzburg onsdag 3 juli Den här dagen tillbringade de övriga Kedjorna med att resa för att komma till Salzburg med tåg, bil eller flyg. Men eftersom jag och Erik åkt ner redan dagen innan och bott på ett närliggande berg med utsikt över staden hotellet hette faktiskt just Hotel Schöne Aussicht så tillbringade vi onsdagen med att gå en liten upptäcktsfärd i staden innan det var dags att möta de övriga resenärerna på hotellet på eftermiddagen. Efter frukosten packade vi ihop oss och begav oss till det hotell där vi skulle bo resten av veckan centralt beläget på en sidogata från shoppinggatan och ställde väskorna i foajén för att ge oss ut i vimlet. Vi gick först till kyrkogården där Mozarts fru och pappa ligger begravda, dels för att det var nära och vi ändå hade vägarna förbi och dels för att det Fantastiskt fina och välgjorda dockor såg vi på marionetteatern. var prio nr ett på Eriks lista över vad han ville se i Salzburg! Medan jag beundrar den fina utsikten från hotellet där vi bodde första natten så snurrar Erik runt på en äng sjungande Sound of Music som de gjorde i filmen... Marionetteatern nästa Sedan fortsatte vi ner till stadsteatern och den i anslutning liggande marionetteatern. På marionetteatern spelas kortversioner av olika musikaler och operor och idag stod Trollflöjten som lunchföreställning, så det bestämde vi oss för att se. Det var mycket underhållande och de var fantastiskt skickliga, marionetterna såg verkligen levande ut, man glömde nästan bort att det var dockor! Ingen kasperteater här inte med polisen som slår clownen i huvudet med en batong. Alla föreställningarna textas också på tyska, engelska, franska, spanska och japanska, så det var inga problem att hänga med i handlingen bara att välja språk! När vi sedan mötte upp de andra kedjorna på hotellet fick vi veta att någras väskor och vårt olycksdrabbade standar! försvunnit i Air Berlins bagagehantering! Ack och ve! Vi begav oss ändå iväg, fint klädda i lila förutom de som hade fått sina lila kläder skickade till Athen eller Marocko eller någon annanstans, till välkomstkvällen som vårt vänlag i Salzburg hade ordnat. Det var en underbar kväll! Musik, dansuppvisningar och ett dignande buffébord fullt med läckerheter i en fin och mysig lokal. Förutom att sjunga och dansa för varandra provade vi också på varandras danser det var jätteroligt och en kväll jag kommer minnas med varmt hjärta! Text och foto Maria (Jansson) 7

Onsdag 3 juli Stockholm-Salzburg Äntligen på väg mot Peters barndomstrakter på resan som han pratat om så länge och som vi bokat flygbiljetter till redan i januari. För oss pensionärer är det tidig morgon när vi före halv nio kör in i parkeringsgaraget vid terminal 2 och sedan letar upp incheckningsdiskarna. Där står redan en hel del av våra med resenärer i en ganska lång kö. Men Britta och Lasse har en egen kö! Varför? Jo de är incheckade via nätet. Det är ju även vi, så vi smyger in i gräddfilen. Väntan den blev mig så lång Flygstart i princip i tid. Mellanlandning i Berlin Tegel. Kort promenad till vår gate mot Salzburg. Upp i luften igen för en knapp timmes skutt till Salzburg. Sedan lååång väntan på vårt bagage, som inte kom alls! Felanmälan manuell det går fortare och info om att nästa plan från Berlin skulle komma just före midnatt och då eventuellt kunna ha med våra väskor. All you need hotel Franz Justa mötte oss och skjutsade Peter och oss till hotellet medan övriga delade taxis. Vårt hotell All you need ligger på Glockengasse alldeles nedanför Kapuzinerberg. Hotell är det bara på sommaren resten av året är det studentbostäder. I vårt rum fungerar inte varmvattnet, men det är bara att gilla läget och gå i reskläder och utan att ha duschat ordentligt till vår första begivenhet träff med Peters med fleras gamla bekantingar. Klockan 17.30 skulle vi ses i receptionen, men tyvärr är vi dåliga på tidspassning i Kedjan. Det tog sin tid innan vi kunde gå mot buss nr 4 för första delen av resan till Lainerhof, för träff med våra värdar. Peter den outtröttlige har älgat ut tidigare för att skaffa bussbiljetter till alla. Peter: du ÄR fantastisk!!!. Biljettpris 2.20 euro per person för 24 timmars åkande. Medresenärer som försvann Regnet strilar ner så Jan-Erik bestämmer sig för att låna paraply på hotellet. Med deposition av 10 euro, kvittoskrivning med mera tog det sin lilla tid. När gubben äntligen kom ut på gatan fanns inte skymten av några 8

medresenärer. Rask promenad i förmodad riktning! Fortfarande inte några kedjor! I duggregn och dunkel fortsatt traskande. Tji!! Telefon från Marianne (via lånad mobil); Var är du? Vår buss kommer nu! Jag stannar kvar åker inte med. Frågan var är du? möts av pålagd lur (för att lämna tillbaka mobilen). Går tillbaka till hotellet där Marianne redan är tillbaka i receptionen och försöker ringa mig. Mot dignande bord Ny promenad, nu tillsammans, mot busshållplats för linje 4, ombordstigning för att byta buss vid Mirabellparken till nummer 5. Ordningsamma Marianne har informerat sig om detta. Duggregnet fortsätter när vi stiger av vid Kommunalfriedhof. Ringer Anders B för att få info om var detta Lainerhof ligger. Traskar en stund, men det känns fel. Koll med diverse mycket vänliga människor inklusive taxichaufför möts bara av stora frågetecken. Nytt samtal med Anders ger ny promenadriktning längs kyrkogården. Bussiga Anders möter oss på vägen. Annars hade vi vänt om och åkt tillbaka till hotellet. Inne i stugvärmen möts vi av festklädda österrikare. Vin och öl skänks ut till det facila priset 3 euro per person för hela kvällen. Därutöver ett dignande bord med sallader, schnitzlar med mera, med mera. Senare ett lika dignande bord med hembakade kakor. Under tiden vi äter och dricker går en liten kille i 7-årsåldern runt och plockar disk. Han och en kompis är verkligen på alerten och vi lyckas så småningom få honom att ta emot en liten slant. Mätta och nöjda Dans förstås både av österrikarna i lederhosen och av oss. Vi lyckas bland annat få till en helt ny version av Väva från Väckelsång. Måtte den inte finnas dokumenterad! Mätta och nöjda tar vi oss med buss hem till hotellet i den ljumna kvällsluften. Text Marianne & Jan-Erik (Ulrikson) Foto Berit & Franz (Justa) samt Maria (Jansson) Salzburg torsdag 4 juli Efter en god och riklig frukost tänkte vi gå ut och se oss om i stan eftersom vi hade ledig förmiddag. Men, visade det sig, så var inte fallet. En guide uppenbarade sig på hotellet som skulle ta oss på en rundvandring i Salzburg. Peter fixade och ordnade och fick tag på oss alla så att vi kunde följa vår svensktalande guide genom staden. Vi fick veta att det är omkring 150 000 invånare i själva stadskärnan som i sig bara är cirka 4 5 km i diameter. Salzburg är rent arkitektoniskt en barockstad. Vacker och charmfull! Floden Salzach delar stan i den 9

gamla och nya delen. Floden har varit en stor transportled av salt (från saltgruvorna) och timmer. Vi gick genom den vackra Mirabellparken, blev uppmärksammade på vackra hus, på huset där Mozart föddes, kloster med mera. På avstånd såg vi den högt belägna men imponerade Fästningen från 1000-talet. Saltzburg är en mycket vacker stad, gemytlig och trivsam. Det var här som filmen Sound of music spelades in. Vår guide pekade ut Konditorei Fürst där man bland annat kan köpa handgjorda Mozartkulor. Lunch på egen hand Efter att vi kikat in i stadens domkyrka, där vi också skulle framträda senare i veckan, var det dags för lunch på egen hand. Det fanns många restauranger och caféer att välja på. Många av oss började med en kall öl som smakade gott i hettan. Efter lunch var det dags för en repetition av våra sång- och dansprogram. Vi höll till i hotellets frukostmatsal på översta våningen. Varmt. Repetitionen var nog välbehövlig. På kvällen kom en guide/vår festivalkontakt till hotellet och visade oss vägen till restaurang Stiegelkeller i gamla stan, där alla festivaldeltagare skulle samlas. Välkomna till festivalen Förutom Kedjan var det dock bara en amerikansk symfoniorkester som kunde komma denna kväll. Trumslagargruppen från Senegal hade inte anlänt ännu och övriga festivaldeltagare (från Indonesien, USA, Ukraina) kunde inte komma till festivalen på grund av olika anledningar. 10

Vi välkomnades av de ansvariga för festivalen och bjöds på god och riklig mat, en kall tallrik och njöt av kall öl. Här hade vi vår första uppvisning, som en generalrepetition inför kommande dagar. Denna gång bestod publiken av festivaldeltagare. På nattkröken vandrade vi hemåt efter en lång och intensiv, men spännande och rolig dag. Text Susanne (Kundler) & Anders (Boström) Foto Anders (Boström) Salzburg fredag 5 juli Eftersom den guidade stads turen var redan dagen innan blev den här förmiddagen fri för egna upptäcksfärder. Den nyfikenhet som guiden väckt för att se mer av staden kunde man nu ta sig tid till. Gruppen spreds över staden, och visst mötte man några då och då, eftersom staden (gamla delen) inte var större. Man hann med både Mozarts hus, Mirabellparken och mycket av den Gamla Staden. Efter en god lunch och en kortare regnskur återsamlas gruppen på Mozertum, där vi ska gå igenom programmet för kvällens stora festkonsert. Vi återser våra vänner från den amerikanska symfoniorkestern. Vi har logerna mitt emot varandra, så många hei blir det i korridoren. Träning av dans och sångprogram. Stampen i armbågsleken hörs bra. Joggingskor och folkdräkt När vi är tillbaka till hotellet för att byta om till folkdräkt, hörs ett oroväckande ljud utanför fönstret ösregn. Så det är bara att kliva i joggingskorna (snygg kontrast till dräkten, men vad gör man?), och greppa paraplyet, men väl ute på gatan var det uppehåll. Den här kvällen går hela gruppen till restaurang Stadtwirt, och äter en god kycklingmiddag. Ut i regnet och tillbaka till Mozerteum igen, och vara med om en festkonsert med de deltagande grupperna. Denna kväll fick vi också bekanta oss med en grupp från Afrika som spelade på många spännande instrument i olika uppsättningar. Man hade tillsammans med de olika afrikanska instrumenten infogat en saxofon, som inte alls var malplacerad. Så var det vår tur, med dans, sång och musik, samt dräktpresentation. Kvällen avslutas av en amerikansk symfoniorkester, bestående av mest ungdomar, från elva år och uppåt, några vuxna, samt en dirigent som låtit tala om sig runt om i världen. Hon var en kvinna som visste hur en dirigentpinne skulle föras. Konserten avslutades med att alla gemensamt sjöng, Song of Peace. Vi ser redan fram emot nästa dag och fler nya intryck. Text Britt-Inger (Hammarin) &Tommy (Elvesjö) 11

Salzburg lördag 6 juli Lördagen den 6 juli var festivalens sista dag vi som knappt ens förstått att festivalen hade börjat. Vi hade ett ganska fullspäckat schema, först skulle vi vara med på en ekumenisk gudstjänst i Salzburgs domkyrka. Efter uppsjungning utanför kyrkoporten rådde den vanliga förvirringen om var vi skulle stå, när vi skulle sjunga och vem som skulle gå fram först etcetera. Det var lite svårsjunget i kyrkan, men det gick bra och vi fick njuta av den amerikanska symfoniorkestern när den bland annat spelade Amazing Grace. Maria läste en bön på svenska, en bön ur prinsessan Viktorias bönebok. Efter gudstjänsten hade vi egen tid, några stannade för att äta i stan, några gick iväg till Mirabellparken för att äta. Det var i Mirabellparken vi skulle ha vårt sista framträdande under Salzburgs domkyrka festivalen. Efter att ha lyssnat på svängig afrikansk musik under träden där i parken var det vår tur att framträda. Dans på grusgång är inte så lätt men vi genomförde vårt program med sång och dans där i skuggan under träden. Publiken var inte stor, de tycktes dock tycka om det vi hade att bjuda på, Oxdansen är ju alltid en publikfriare! Efter vårt uppträdande i parken skingrades vi. Några tog sig säkert något läskande att dricka i värmen på väg hem till hotellet. På kvällen var det dags för avslutningsfest. Med stadsbussen tog vi oss till en restaurang lite utanför centrum. Det var bara Kedjan som deltog i avslutningsfesten, tillsammans med arran - görerna. Den amerikanska symfoniorkestern hade rest vidare mot Wien och våra afrikanska vänner var inte med. Vi bjöds på trerätters middag (sallad, fläskstek med knödel samt apfelstrudel). Det blev en väldigt kul avslutningsfest, vi sjöng, vi dansade, vi skratta- 12 de, vi kastade glasunderlägg på varandra ja det var en ganska vild tillställning! Jag tror det var Peter som försökte lugna ner oss lite genom att ta alla glasunderlägg i beslag. Arrangörerna hade tagit dit en ung dragspelare som spelade typisk österrikisk musik som vi kunde ta en svängom till i den trånga restaurangen. Vi visade även lite svenska danser på restaurangens uteservering, de övriga gästerna blev nog lite förvånade. Kvällen avslutades såklart med sedvanliga tack- och avskedstal med överlämnande av gåvor och minnesmärken. Efter avsked tog vi bussen tillbaka in till stan, där en del fortsatte festen på stan eller på något av våra rum. Andra drog sig tillbaka till sina rum för att vara utvilade inför kommande dagars upplevelser i det österrikiska alplandskapet. Text Krister (Edgren) tenor och dansare Foto Berit & Franz (Justa)

Salzburg söndag 7 juli Nu hade vi hyrt en fin och prisvärd buss genom våra vänner Berit och Franz. 1993 lärde vi känna dem på Island s Isleik där även Salzburg Folkhögskolans Folkdanslag var inbjuden. Berit och Franz blev nu våra guider under våra egna Salzkammergutdagar. Det gällde att vara uppe tidigt. Och efter en härlig färd genom det morgonfriska alplandskapet anlände vi vid niotiden i Bad Ischl. Alla visste väl att vi nu hade kommit till den kyrkan med påbyggd prästgård, där det en kall vinternatt med strålande månsken, det första babyskriken hördes för 86 år, 5 månader och 21 dagar sedan av en som nu med ett djupt basläge ingår i Folkpusterna som medverkade i gudstjänsten!... vi fick nöjas oss med en enklare sylta. Det var tyvärr inte vår lunch som stod dukad i Kaiservillan... Prästsonen Peter Så fick jag nu resa mig till allmän beskådan det stod ju även i programbladet att Folkdansgillet Kedjan medverkade med dans och sång i gudstjänsten och att Peter, prästsonen till Johannes Jellinek (präst från 1923 till 1931) ingick i den gästande gruppen. Vilken uppståndelse! Där var ju några som till och med mindes barnen Jellinek som lekte i trädgården... Nog om detta! Publiken, ett 40-tal, föreföll mycket nöjd med det program vi framfört. Så var det dags att i rask takt marschera till Kaiservillan. Ja Ischl är en berömd kurort genom att Kaiser Franz-Josef, den näst siste regenten av det stora Österrikiska riket, hade denna vackra ort i bergen till sin sommarresidens. Villan i en härlig park besiktigades och vi fick höra en hel del österrikisk historia. Där fanns även ett uppstoppat vildsvin som hade skjutits med kaiserns tvåtusende skott! Kuriöst! Schnitzel med vy Lunchtiden närmade sig och ett hungrigt gäng besteg bussen för att åka upp i bergen och Gasthof Lindwurm i Bad Goisern. Många hade beställd Wiener Schnitzel. Dessa och en härlig utsikt på bergen i fonden avnjöts innan det gick vidare till Hallstadt. Även denna ort är världsberömd och kineserna har byggd upp en kopia av en del av Hallstadt i sitt land. Guiden väntade och rundvandringen tog vid. Två veckor innan hade, efter mycket regnande, ett jordras dragit genom orten och ännu såg man leran på gator och torg av denna 13

mot bergen byggda stad. Bland guidens berättelser fick vi även höra om och se branta stigar där fattiga och ibland även gravida kvinnor fick jobba med att släpa sten ner från sluttningarna till att säljas. Det fanns ju egentligen ingen plats att bygga hus här! En minnesrik bebyggelse! Ensamma i Basilikan Efter en liten kaffepaus gick färden tillbaka och till Mondsee. Det blev så mycket denna dag, men den berömda Basilikans präster ville bara ta emot oss på söndag kväll för en medverkan i kvällsmässan och en liten konsert därefter (med dans!). Nu blev vi rätt ensamma i den stora härliga kyrkobyggnaden varken mässan eller vår konsert hade annonserats! Festligt var det dock att sjunga och dansa där. (Du har väl sett Sound of music-filmen?) Det finns 29 Basilikakyrkor i Österrike. För att kalla kyrkan för Basilika ansöker man därom hos påven. Kyrkan ska ha minst tre skepp, vara helst en pilgrimskyrka, ha mycket verksamhet, vara utåtriktad. Detta är en Basilika minor. I hela världen finns bara fyra Basilikor maximus, bland annata Montserat vid Barcelona som Kedjan har sjungit i. Enda Basilikan med stort B är Peterskyrkan i Rom. Det blev en ganska sen hemfärd runt om och nära vårt mycket bra belägna hotell kunde man träffa Kedjor på de många trevliga utomhusserveringarna. En innehållsrik dag hade tagit slut! Det blev verkligen min dag! Text Peter (Jellinek) Foto Berik & Franz (Justa) 14

Salzburg måndag 8 juli Vi vaknar till vackert väder och intar vår sedvanliga goda frukost. Bussen står och väntar för att föra oss till Sankt Gilgen. Vi åker genom ett underbart vackert landskap med höga berg och djupa dalar. Det är frodigt grönt eftersom det har regnat väldigt mycket tidigare under sommaren. Vi passerar allt från alphyddor till Red Bulls huvudkontor, ett ultramodernt glashus omgivet av vattenkanaler, beläget i alplandskapet. Dessutom passerar vi en majstång som reses första maj. Dessa stänger används även vid bröllop då någon utmanas att klättra upp i stången för att hämta ner saker som hängts upp. En svängom på ett vackert torg väcker uppmärksamhet. Wolfgangsee låg blank och fin när kedjorna for över den till Sankt Wolfgang. Nya medlemmar När vi kommer fram till Sankt Gilgen får vi en liten stund för att se oss omkring. Där finns bland annat Mozarthaus, i vilket Mozarts mamma föddes år 1720 och där även hans äldre syster har bott. Vi kliver ombord på den moderna båten som ska föra oss vidare till Sankt Wolfgang och håller på att få med två nya medlemmar som Fredrik, av misstag, gav biljetter till. Vi sitter på övre däck och bara njuter av solskenet och allt vackert som vi ser runt omkring oss. Det är fantastiskt vackra hus som ligger utefter stranden vid Wolfgangsee, med mycket höga berg som bakgrund. Vi möter också en gammal hjulångare, RMS Kaiser Franz Josef I. Australiensare fotade När vi kommit fram till torget, som ligger mellan hotellen Vita Hästen och Vita Hjorten, förbereder vi oss för vårt sång- och dansuppträdande. Standaret ställs på plats, programmet gås igenom, kören värmer upp och sedan börjar vi. Människorna på torget stannar upp och vi får en publik som belönar oss med applåder och en del nyfikenhet. Sedan är det dags för lunch på Vita Hjorten och det är dukat på terrassen som skuggas av stora träd, vilket känns skönt eftersom det är riktigt varmt. Maten som vi beställt var fantastisk, likaså utsikten (då menar vi inte bara Fredrik och Alex) utan sjön i bakgrunden. Vi började vänja oss vid att bli fotograferade i folkdräkterna och blev inte förvånade när en av gästerna som var svensk, men bor i Australien, 15

kom fram till oss för att han ville ta bilder på våra daladräkter. Äntligen dags att slänga scen kläderna. Vi valde att byta kläder utanför bussen där det bara var +27 grader jämfört med bastubussen. Bergbanan Schafberg Bahnhof. Salzburggruppen till Stockholm! 26 medlemmar ur spelgruppen och dansare som Kedjan träffade i Salzburg kommer troligtvis till Stockholm 18 juni till 22 juni 2014! Kul att vi som var där kan träffa dem igen och ni som inte var där får möjligheten att träffa dessa fantastiska musiker och dansare som vill fira midsommar med oss! Ta tillfället i akt! Snart kommer närmare fakta om deras besök! Anja förtvivlad Nästa punkt i vårt program var bergbanan Schafberg Bahnhof. Ett ånglok skjuter på tre vagnar som klättrar utefter berget nästan ända upp till toppen Schafbergspitze, 1.783 meter över havet, på 35 minuter. De sista hundra metrarna går vi för egen maskin till serveringen som frestar med öl och bröd med ister och lök. Mums för en del! Till detta spelar Alex joddelmusik till Anjas förtvivlan. Att stå längst upp på toppen och se dessa ofattbara vyer går inte att beskriva med ord mäktigt men lite otäckt om man är höjdrädd. Berget är klätt med mängder av vackra blommor i starka färger, allt från orkidéer till smörblommor som närstuderades av framförallt Marianne och Jan-Erik. Sjöng Do-Re-Mi Hemresan med buss gav möjlighet till lite vila efter en händelserik dag och kvällen var fri. Vi var några stycken som promenerade till parken vid slottet Mirabell (där en del av filmen Sound of Music spelades in). Vi gick upp och ner i trappan och sjöng Do Re Mi innan vi avslutade med något läskande på vägen hem. Auf wiedersehen! Text Birgitta (Lindhe) & Monika (Jahnmatz) Foto Birgitta (Lindhe) Berit & Franz (Justa) 16

Salzburg 9 och 10 juli Det visade sig snart att vi skulle behöver en fri dag, alla visste vad de ville göra. Fästningen Hohe Salzburg var ju nästan ett måste och shoppa. Bara strosa och njuta Salzburg är en härlig Mozartstad. Mozarts födelsehus besöktes av de flesta, tror jag och precis utanför fanns ett fint kaffe- och matställe, där syntes ofta Kedjor, ja ett trettiotal Kedjor syns! Den 10 juli lämnade Kedjorna på olika tider Salzburg, denna härliga stad i sin fantastiska omgivning. Den tionde resan till Österrike var slut. Festivalarrangörerna var väldigt nöjda med vår medverkan. Vi var nog lite räddning, det skulle ha blivit sju olika deltagargrupper men det blev bara tre! (lite snopet och trist!?) En härlig ungdomssymfoni orkester från USA, fyra afrikaner och så vi. (Inte dumt med vårt folkliga program med allt: dans, sång, musik och vackra dräkter.) Jag tycker det var extra kul att Lotta och Tompa kunde vara med oss, och så kan noteras att hela styrelsen var med. Jag hade kul TACK alla medresenärer! Vi kan väl lägga en lyckad resa till handlingarna. Hemma fanns inbjudningar till nya resor! Bland dem en resa i juli 2014 till en internationell sång/dansfestival och tävling i...bad Ischl! Även detta skrev Peter, och det gick väl att gissa! Text Peter (Jellinek) Foto Berit & Franz (Justa) Folkpust hjälpte skola i Kenya Från Riksmötet via supvisor till Kenya. Det är några av höstens begivenheter för Kedjan och Folkpust. I september, som så många gånger förr, paraderade Kedjan vid Riksmötets öppnande. Folkpusts Lilla gruppen hade en uppskattad konsert med supvisor på Olympiateatern den 6 november. Den 10 november hjälpte den till att samla pengar till St Christines school i Kenya genom att delta i en konsert i Årsta kyrka. Konserten, där även mansgruppen MEN, Joanna Lindberg och Torbjörn Ljunglöf och Eva Christina Söderman uppträdde arrangerades till förmån för Föreningen Kisumu som driver skolan och därigenom skapar bättre villkor för föräldralösa barn i Kenya. Text och foto Caroline (Maino) 17

Melodi styr körsångares hjärta Körsångares hjärtfrekvens påverkas av vilken melodi som sjungs och vilken struktur musiken har. Det visar en studie. Unison allsång gör att körsångarnas hjärtfrekvens tenderar att öka och minska samtidigt. Det visar en studie på 15 stycken 18-åringar i Göteborg gjord på Sahlgrenska akademi. Ungdomarna utförde olika körövningar samtidigt som deras hjärtrytm registrerades, berättar Dagens Medicin. Forskarnas hypotes är att sång är en form av regelbunden styrd andning. Sång med långa fraser får samma effekt som andningsövningar i yoga, det vill säga att vi kan genom sång utöva kontroll över mentala tillstånd, säger forskaren Björn Vickhoff i ett pressmeddelande. Forskningen ingår i projektet Kroppens partitur, där musikens biologiska påverkan på kropp och hälsa studeras för att hitta nya sätt att använda musik främst inom rehabilitering och friskvård. Nästa steg är att undersöka om körsång kan skapa ett mentalt vi-perspektiv som kan användas för att stärka samarbetsförmågan i exempelvis skolan. Studien Music determines heart rate variability of singers har publicerats online på Frontiers in Neuroscience. Text Caroline (Maino) Opera Fantastica Sju av Folkpusts körmedlemmar (Anja, Bitte, Monica, Agneta, Solveig, Mats och undertecknad) tränade hårt inför konserten. Flera träningstillfällen på Åsö Gymnasium och en söndag i Eskilstuna. Lördagen den 5 oktober var det så dags för konserterna. Vi samlades redan vid 9.30 på morgonen för övning. Första konserten var kl 14.00 och den andra kl 17.00. Det var verkligen ett fullt dagsverke. Vi var cirka 350 körsångare som tillsammans med Eskilstuna Symfoniorkester samt solisterna Paulina Pfeiffer, sopran Gunnar Lundberg, baryton allt under ledning av Gunnar Julin. Det var en fantastisk upplevelse. Text och foto Ankie (Nilsson) 18

Kedjan, Kedjan, Kedjan, Kedjan, Kedjan... Ja, nu vill jag trappa ner lite det har varit 58 ganska aktiva år. Det måste bli full pension! Jag tror jag har innehaft de flesta poster i föreningen. Någon gång för länge, länge sen saknades en ordförande jag var beredd även på detta, men det tyckte inte årsmötet (och det var väl tur...). Det fanns en tid där det ifrågasattes ifall jag fick bära en svensk folkdräkt! En utmärkelse som fanns då, en plakett Bästa medlem, delades ut varje år. Jag kom in 1955. Året därpå, 1956, fick jag den redan! Jag blev väldans stolt! Något jag inte heller fick alldeles efter alla mina kurser för att bli instruktör var att ha utländska folkdanser på övningskvällarna eller åtminstone mycket sällan. MEN, allt det trevliga med Kedjefamiljen övervägde när det ibland var motigt och jobbigt! Även i år var det ett fint Kedjeår i skrivande stund är det en hel del som är kvar av året, två konserter, Oktoberfesten (som jag i högsta grad är med och förbereder...) pubafton (dit går jag bara och har kul). Jag en kaffekokare Det blir övningar för både dans och sång, sistnämnda övningar ser mig som kaffekokare. På dansen finns, för dem som vill, kaffe med härliga bullar till priset av 20 kronor. Jag räknade ihop: Genomsnittligt antal övningar är 25 per år = 500 kronor. Det blir lika mycket som vår medlemsavgift tänk vad liten den är och sååå mycket vi kan få om vi är med! (Visserligen tillkommer då 100 kronor i aktivitetsavgift per termin du har väl skickat in ditt höstbidrag?). Salzburgresan var jättefin tycker jag och det mesta gick bra eller jättebra. Det blev lite jobbigt ibland. Det händer ofta med mina planeringar, att jag tror vi ska hinna med, hinna med allt! Mycket härlig musik På hösten blev det mycket som jag och min Eva hann med bredvid Kedjan. Många teater besök och en fin upplevelse vid La Boheme på Olympiateatern med våra Kedjekamrater Maria och Erik som medverkande. Maria träffade vi även på Fjäderholmsteaterns sommarscen. Passa på en annan gång när de båda står på scengolvet! Vi besökte Operan på Skäret (Barberaren från Sevilla). Vilken föreställning! Lär vara ett av operahusen med en fantastisk akustik. Det behövs nog med 32 bänkrader. En jättelada! vi satt på första bänken och njöt av fantstiska sångare och skådespelare. Kan verkligen rekomenderas för nästa år. De firade 10-års jubileum i år! Efter Salzburgresan kom den fina närresan till Arboga medeltidsveckan. Till helgen var vi ett mindre antal sångare och dansare som uppträdde sex gånger på torget och vid kyrkan med programmet: Gustav Vasa och hovet. Fredrik hade fixat allt, till och med en kräftskiva vid hans sommargård. TACK! Plats för andra Kort sagt till slut: Jag tänkte lämna lite mer plats till andra att hjälpa till lite mera! Det vore jättekul om det fanns massvis med uppåtsträckta händer i luften när en av våra ledare eller funktionärer frågar: och vem kan göra det? Nu står jag som ombud för Kulturens. Du vet väl att våra övningar sker inom ramen för detta förbunds verksamhet? (Detta innebär även värdefulla bidrag till kassan.) Hoppas någon annan kan överta detta jobb! Jag vill bli en vanlig medlem men förhoppningsvis en AK- TIV sådan!!!!!!! Fina, rofulla, härliga, helgdagar önskar Peter. Vi ses när Kedjeåret börjar igen! Peter (Jellinek) 19

Fängslande helg på fångvårdsanstalt Ett trettiotal folkpustare fick uppleva en härlig sånghelg på Bogesundslandet, där även somliga mötte Lassie. Lärorika dagar gav mersmak och förhoppningar om fler sångstunder i den tidigare alkoholistanstalten. En solig septemberlördag installerade sig ett gäng Folkpustare i den gamla fångvårdsanstalten i Bogesunds slotts trädgård. Höstfärgerna sprakade ikapp på träden utanför. Dörrarna till Lotta ledde övningarna som vanligt med den äran. de gamla cellerna där vi sov var blytunga vilket gav armmusklerna lite välkommen träning när de skulle öppnas. Det som i dag är Bogesunds slottsvandrarhem & konferens Vi sjöng i Stora konferensen. Detaljstudie av Stora konferensen. byggdes 1947 som en anstalt för alkoholmissbrukare. Anstalten byggdes just vid Bogesunds slott för att på det viset få tillgång till arbetskraft för att restaurera markerna och skogen runt slottet. Under årens lopp har många prominenta personer suttit internerade här, står det på nätet. Men namn avslöjas inte. Sommaren 1998 öppnade vandrarhem i lokalerna i stället. Landade högre Ett trettiotal folkpustare var med på helgen. För ovanlighetens skull var vi fler sopraner än altar. Lotta (Delebrandt) höll som vanligt i taktpinnen och körde hårt och bra med oss. Döm om hennes förvåning när vi efter åtta verser av För redeliga män hade hållit tonen. Detta förunderliga hände faktiskt flera gånger under helgen. Efter att ha sjungit Jan Mors visa hade vi till och med stigit och landade på en högre ton. Det har väl aldrig hänt i Folkpusts historia tidigare i alla fall inte på de snart sex år undertecknad har varit med. Förutom att vi kunde se en bordercollie träna sig på att valla får i en hage träffade några av oss Lassie (minns någon uttrycket för när man sett en kän- 20