Ideella föreningar i princip orörda av juridikens döda hand när blir de juridiska personer? - En utredning om ideella föreningars rättskapacitet -

Örebro universitet Juristprogrammet C-uppsats, 15 hp VT 2008 Ideella föreningar i princip orörda av juridikens döda hand när blir de juridiska personer? - En utredning om ideella föreningars rättskapacitet - Författare: Oskar Z Augustsson Handledare: Anders Lagerstedt

Sammanfattning Sedan medeltiden har olika sammanslutningar verkat i vårt land. Tidigt fordrades medlemskap i s.k. skrån, för att den enskilde skulle kunna bedriva näring eller hantverk i en stad. Efter att skråväsendet avskaffats i mitten av 1800-talet, bildades andra föreningar för tillvaratagandet av yrkesverksammas ekonomiska och politiska rätt. Vid ungefär samma tid stiftades även föreningar för politiska, religiösa, sällskapliga och kulturella ändamål. Nykterhetsrörelsen, för att ta ett exempel, bestod av många föreningar med flera hundra tusen medlemmar. Även föreningar som bedrev näringsverksamhet i syfte att ge medlemmarna avkastning fanns. Föreningar som inte bedrev ekonomisk verksamhet i syfte att gagna sina medlemmar ekonomiskt, kom att kallas ideella föreningar. Till en början ansågs såväl ekonomiska vinstdrivande föreningar, som ideella föreningar, vara rättskapabla, dvs. utgöra rättssubjekt självständiga juridiska personer som kunde förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. När det 1895 antogs en lag med innebörd att vissa ekonomiska föreningar skulle registreras för att erhålla rättskapacitet, blev det osäkert om de icke-affärsverksamma ideella föreningarna, som religiösa församlingar, överhuvudtaget kunde anses vara rättssubjekt. Högsta domstolen utbildade i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet en praxis, som gick ut på att de ideella sammanslutningar som genom antagande av stadgar fått viss organisation, tillerkändes rättsförmåga. Denna praxis gäller ännu, och har bekräftats genom senare avgöranden. Från regeringshåll försökte man 1910 och 1911 få lagar om ideella föreningar antagna, men några sådana antogs inte av riksdagen, och de ideella föreningarna har trots flera lagstiftningsförslag, ännu i dessa dagar förblivit oreglerade i lag. Det stadgande som finns är den bl.a. i regeringsformen stadfästa föreningsfrihetens princip - envars rätt att sammansluta sig med andra till föreningar, och verka i sådana. Rätten får anses omfatta en skyldighet för det allmänna att tillhandahålla juridiska former för dess utövande. Alla föreningar torde få existera, förutom vissa av militär karaktär, som är förbjudna enligt brottsbalkens stadgande om olovlig kårverksamhet. Ideella föreningar blir rättskapabla helt utan registrering. I brist på lagstiftning har utgångspunkten kommit att bli att de ideella föreningarna är fria att själva genom avtal (stadgar) utforma sina organisationsstrukturer. Stor försiktighet måste iakttas vid analogiska slutsatser från lagen om ekonomiska föreningar. Det får anses vara på detta sätt emedan föreningsväsendet är så diversifierat. Föreningarna är idag av de mest skiftande slag och kan ha till syfte alltifrån att sammansluta folkets flertal till störtande det rådande samhällsskicket, till att ta tillvara elevernas rättigheter på en specifik högstadieskola. En förening kan som minst bestå av två personer, eftersom bestämmelser om högre antal saknas, och två personer rent språkigt måste kunna förenas. Stadgarna för en förening måste innehålla föreningens namn, syfte och beslutsgång, men något mer torde inte kunna krävas. Saknar föreningen medlemsavgift, eller avgifterna är väldigt små, torde inte föräldrabalkens regler om omyndiga hindra att personer som inte fyllt 18 år bildar rättskapabla föreningar. Undantag härifrån måste dock göras för föreningar som avser idka näring. Det kan inte krävas att en förening håller årsmöte varje år, eller överhuvudtaget har en demokratisk struktur, även om detta är vanligast. En förening måste hursomhelst utgöra samverkan vid mer än ett tillfälle. Så länge föreningen har stadgeenliga möjligheter att förhålla sig rättsligt till utomstående, torde det inte heller kunna krävas att föreningen har någon ständig ledning. Om en styrelse ska finnas, räcker det att den består av en person. Styrelseledamöter behöver i brist på lagstadgande inte vara myndiga eller kunna rå över sin egendom, om inte föreningen ämnar bedriva näringsverksamhet. Personer som tecknar en förenings firma fungerar som fullmaktstagare, och kan i regel också vara omyndiga. 1

Innehållsförteckning Sammanfattning 1 Innehållsförteckning 2 Förkortningar 4 1. Inledning 5 1.2. Bakgrund 5 1.2. Frågeställning 5 1.3. Syfte och disposition 5 1.4. Metod och material 6 1.5. Avgränsningar 6 2. De övergripande kraven för rättskapacitet 6 2.1. Om rättskapacitet i korthet 6 2.2. Föreningsfrihetens princip 7 2.3. De första föreningarna 7 2.4. Reglering tar form genom praxis 8 2.5. Lagstiftningsförsök och fast praxis 10 3. Specifika krav för rättskapacitet 15 3.1. Medlemmarna 15 3.1.1. Hur många personer krävs för att bilda en ideell förening? 15 3.1.2. Hur gamla måste de fysiska stiftande (föreningsbildande) medlemmarna vara? 16 3.2. Stadgarna 19 3.2.1. Måste en förening vara demokratiskt uppbyggd? 19 3.2.2. Vilka bestämmelser måste en ideell förenings stadgar innehålla? 20 3.3. Styrelsen 24 3.3.1. Hur många ledamöter måste en ideell förenings styrelse ha? 24 3.3.2. Hur gamla måste styrelseledamöterna och firmatecknarna vara? 25 4. Analys med slutsatser 26 4.1. De grundläggande föreningsrekvisiten 26 4.1.1. Ingress 26 4.1.2. Krävs stadgar? 27 4.1.2. Krävs en styrelse? 27 4.1.3. Sammanfattning 31 4.2. De specifika föreningsrekvisiten 31 4.2.1. Medlemmarna 31 4.2.1.1. Hur många personer krävs för att bilda en ideell förening? 31 4.2.1.2. Hur gamla måste de fysiska stiftande (föreningsbildande) medlemmarna vara? 32 4.2.1.3. Sammanfattning 34 4.2.2. Stadgarna 34 4.2.2.1. Grundläggande krav på en ideell förenings stadgar 34 2

4.2.2.2. Måste en förening vara demokratiskt uppbyggd? 34 4.2.2.3. Inverkar det på rättskapaciteten att föreningsnamnet är upptaget? 35 4.2.2.4. Får föreningsändamålet vara lagstridigt? 35 4.2.2.5. Krävs bestämmelser om föreningens verksamhet? 36 4.2.2.6. Krävs bestämmelser om inträde, utträde och uteslutning, samt medlemsavgift? 36 4.2.2.7. Krävs bestämmelser om föreningens ekonomi? 36 4.2.2.8. Krävs bestämmelser om revisor? 37 4.2.2.9. Krävs bestämmelser om räkenskapsår (verksamhetsår)? 37 4.2.2.10. Krävs bestämmelser om kallelser och beslutsmässig majoritet m.m. vid stämma? 37 4.2.2.11. Krävs att säte anges? 38 4.2.2.12. Krävs bestämmelser om tillsättande av styrelse? 38 4.2.2.13. Krävs bestämmelser om firmatecknare? 38 4.2.2.14. Krävs bestämmelser om stadgeändring och upplösning? 39 4.2.2.15. Krävs att årsmöte hålls varje år? 39 4.2.2.16. Sammanfattning och slutsats 39 4.2.3. Styrelsen 40 4.2.3.1. Hur många ledamöter måste en ideell förenings styrelse ha? 40 4.2.3.2. Hur gamla måste styrelseledamöterna och firmatecknarna vara? 40 4.3. Tankar om en eventuell framtida reglering 41 5. Källförteckning 43 5.1. Rättsfall 43 5.2. Propositioner 44 5.3. Statens offentliga utredningar 44 5.4. Litteratur 45 5.5. Artiklar 45 5.6. Dokument upprättade av eller på uppdrag av myndigheter eller dylika instanser 46 5.7. Andra offentliga handlingar 47 5.8. Föreningsstadgar (i ordning efter föreningsnamn) 48 5.9. Övriga dokument upprättade inom föreningslivet (i ordning efter föreningsnamn) 49 5.10. E-brev 49 3

Förkortningar ABL: Aktiebolagslag (2005:551) AD: Arbetsdomstolen Dir. : Direktiv Europakonventionen: Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna FB: föräldrabalk (1949:381) HBL: Lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag HD: Högsta domstolen JO: Justitieombudsmannen NJA: Nytt juridiskt arkiv I Prop.: Proposition RBD: Rättsfall från bostadsdomstolen RF: Regeringsformen RH: Rättsfall från hovrätterna RK: Rättsfall från kammarrätterna RSV: Riksskatteverket RÅ: Regeringsrättens årsbok SKV: Skatteverket Trossamfundslagen: Lag (1998:1593) om trossamfund 4

1. Inledning 1.2. Bakgrund De ideella föreningarna utgör sedan länge en essentiell del av samhällslivet, och en likaså väsentlig del i många människors liv. Vi möter dem i form av politiska partier 1, fackföreningar, trossamfund, idrottsorganisationer och andra sammanslutningar för kulturella och sällskapliga ändamål. Enligt en beräkning av SCB var år 2001 över sex miljoner svenskar mellan 16 och 84 år medlem i minst en förening. 2 En medlem i en ideell förening anses i princip inte själv ansvarig för infriandet av föreningens förpliktelser. 3 Vad är då en ideell förening? Frågan kan tyckas lättbesvarad, och behandlas ofta som om den vore det, men under min egen erfarenhet av föreningslivet har jag stött på olika svårigheter, vid besvarandet av den ställda frågan. Åsikterna kan ibland gå isär om de krav som må ställas på de ideella föreningarna. Dessa är nämligen oreglerade i lag. Med hänsyn till den enorma roll de ideella föreningarna intar i samhällslivet, har jag funnit det för gott att söka utröna vad som enligt gällande rätt utgör en ideell förening, för att på så sätt eventuellt skapa klarhet för personer aktiva i ideella föreningar, eller som på annat sätt är i kontakt med sådana. Jag vill för läsaren påpeka att jag själv under flera år varit aktiv inom föreningslivet, och även engagerat mig rättsligt, såsom ombud för olika sammanslutningar. Detta må ha präglat min syn på olika frågor inom organisationsrättens 4 område, men jag ämnar självfallet företa en förutsättningslös granskning. 1.2. Frågeställning När får en sammanslutning rättskapacitet som ideell förening? 1.3. Syfte och disposition Syftet med denna uppsats är att utröna när en sammanslutning får rättskapacitet som ideell förening, dvs. när en rättskapabel ideell förening kan anses bildad. Delfrågor, som frågan om nödvändigt antal personer vid bildandet av en sådan förening, kommer att ställas. I anslutning till delfrågorna presenterar jag relevant rättspraxis och uttalanden i doktrinen. Slutligen söker jag i analysdelen besvara de delfrågor jag uppställt. Fotnoter placeras efter påståenden; om samma författare framfört flera påståenden som redovisas i följd, sätts not ut efter samtliga. E-postmeddelanden och vissa andra källdokument, som jag bedömt vara svåra att få tag på, har för läsarens bekvämlighet gjorts tillgängliga på en webbserver, och länkar till respektive dokument redovisas i källförteckningen. Noteras må slutligen att jag använder mig av en tydlighetskommatering, som är mer besläktad med den logisk-grammatiska kommateringen, än med den rena pauskommateringen. Som obestämt pronomen används hon, i protest mot juristspråkets traditionellt manliga inriktning. Språket i övrigt är avsett att vara vårdat och i ett juridiskt sammanhang lämpligt. 1 Politiska partier som ställer upp i val behöver dock inte utgöra juridiska personer; se RF 3 kap. 7 2 SCB: Politiska resurser och aktiviteter 1992-93 -- 2000-01, tabell 2.2: Antal personer som är medlemmar, har förtroendeuppdrag resp. är aktiva i olika organisationer och sammanslutningar 3 Detta är en huvudregel. Denna uppsats behandlar knappt frågan om personligt ansvar för föreningsföreträdare. Om denna fråga, se Niklas Eskilsson, Föreningsstyrelsens ansvar framför allt gentemot tredje man, 2000 4 Denna skall inte förväxlas med föreningsrätten, som är arbetsgivares och arbetstagares rätt att bl.a. ansluta sig till arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer; se 7-9 lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. 5

1.4. Metod och material Min undersökning är av rättsdogmatisk karaktär, och de traditionella rättskällorna har begagnats. De främsta rättskällorna härvid, har varit rättspraxis och doktrin (till vilket jag räknar brevsvar). Bland annat emedan det vore ett alltför omfattande arbete att kartlägga vad som får anses utgöra sedvana på området ideella föreningar, har jag avgränsat mig såtillvida att jag inte använder sedvana som rättskälla, även om jag stundom summariskt redovisar meningar från föreningslivet. Några grundliga kartläggningar av föreningslivet har jag inte gjort, och finner inte heller sådana nödvändiga för besvarandet av den uppställda frågan. Jag vill meddela att jag vid vissa tillfällen har begagnat avgöranden i ärenden, i vilka jag själv varit inblandad såsom ombud. I detta ser jag inget problem, enär avgörandena som sådana självfallet inte kan vara partiska på annat sätt än att de tar ställning för en viss tolkning av gällande rätt. Jag har därtill med försiktighet noterat Skatteverkets syn på ideella föreningar. För historisk kunskap har jag främst brukat Nordisk familjebok. 1.5. Avgränsningar Min framställning avser en gemenskaps övergång till en ideell förening i rättslig mening, och jag kommer sålunda endast att behandla frågor av betydelse för en sammanslutnings karaktäriserande som just en sådan. Vad som utgör t.ex. en allmännyttig ideell förening ligger utanför ämnesvalet och kommer inte att behandlas. Som nämnt ovan, kommer jag inte att behandla den praxis som må finnas inom det svenska föreningslivet, utan begagna mig av de traditionella rättskällorna, sedvanan oräknad. Framställningen syftar endast till att fastställa vilka minimikrav som får anses uppställas, för att en bildad sammanslutning skall utgöra en ideell förening i rättslig mening; jag avhandlar således inte hur en förening lämpligast bör vara ordnad. Det är inte heller min avsikt, att djuplodande beskriva skillnader mellan ideella föreningar och andra associationsformer. Skatteverkets ståndpunkter i frågor om ideella föreningar, är i och för sig av praktiskt intresse, eftersom föreningar vad jag erfarit ofta synes anpassa sig till verkets ställningstaganden, men enär verkets beslut ej skapar gällande rätt, och Skatteverket enligt sina egna riktlinjer inte heller skall vara praxisskapande på området 5, har någon möda inte offrats på att söka fastställa vilken konsensus eller vilka vanliga meningar, som finns inom verket. 2. De övergripande kraven för rättskapacitet 2.1. Om rättskapacitet i korthet Rättskapacitet innebär att en person har förmåga att självständigt vara bärare av skyddade och erkända rättigheter, samt kan ikläda sig skyldigheter. 6 En sådan person är ett rättssubjekt. Ett rättssubjekt, som inte är en fysisk person eller staten, är en juridisk person. Enligt 11 kap. 1 rättegångsbalken kan envar (dvs. varje fysisk person) vara part i rättegång. Enligt 2 kan [b]olag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter också vara rättegångspart. Fråga i denna framställning är när en sammanslutning, som måste betraktas som ideell, får rättskapacitet. 5 Riksskatteverkets informationsskrivelse Tilldelning av organisationsnummer, ideell förenings ändamål, dnr. 7161-02/110, 2002-09-11 (hädanefter RSV 2002), s 3 6 Se t.ex. Oscar Henry Arsell, Utkast till lag angående ideella föreningar, enligt nådigt uppdrag avgivet av O.H. Arsell, Kungl. Hofboktr. Iduns tryckeri AB, Stockholm 1919 (hädanefter Arsell), s 60f 6

2.2. Föreningsfrihetens princip Föreningsfrihetens, eller associationsfrihetens, princip stadgas i 2 kap. 1 femte punkten regeringsformen, och innebär att varje medborgare (och enligt 2 kap. 22 2 st. även utlänningar) tillerkänns frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften. Denna frihet får enligt 14 2 st. samma kapitel endast begränsas såvitt gäller föreningar för rasistiska förföljelser eller av militär natur. Endast i det sistnämnda avseendet har den svenska lagstiftaren funnit det lämpligt att inskränka föreningsfriheten, genom stadgandet i 18 kap. 4 brottsbalken, om olovlig kårverksamhet. Föreningsfrihet tillkommer även envar enligt internationella konventioner, t.ex. artikel 11.1 i Europakonventionen. Ur lagtexten i regeringsformen kan inte utläsas att det finns någon rätt att bilda en juridisk person för sammanslutningen, men professor i handelsrätt Erik Nerep anser att det finns mycket som tyder på att så ändå är fallet, och att föreningsfriheten skulle kunna bli en chimär om juridiska konstruktioner för dess utövande ej finns. Han menar att lägst skyddsbehov för samhället finns beträffande ideella föreningar, varför formkraven bör vara lägst för sådana. 7 Innan 1974 års regeringsform trädde i kraft, fanns det i svensk lag inget stadgande om föreningsfrihet. Rätt att fritt bilda föreningar för lovliga ändamål ansågs dock i princip tillkomma varje medborgare, och sammankomster fick hållas utan att anmälan till statsmakten var tvungen att göras. 8 2.3. De första föreningarna Föreningarnas historia är lång och brokig. Under medeltiden fanns ett slags föreningar, kallade skråföreningar eller skrån, vilka bestod av personer av viss yrkestillhörighet. Dessa föreningar syftade till att främja sina (manliga) medlemmars ekonomiska förhållanden, och beredde bland annat sina medlemmars döttrar och hustrur understöd. Dessa föreningar uppkom då städer började formeras och få stärkt ställning, kring 1000- och 1100-talen, men hade sin blomstringsperiod först under 1300- och 1400-talet, och de reglerades genom skriftliga stadgar. 9 Under 1300-talet bildades även s.k. gillen av religiös karaktär. 10 Under flera hundra års tid var det obligatoriskt för den som önskade utöva ett visst hantverk eller annat yrke, att tillhöra det lokala skrå vartill utövare av detta yrke var anslutna. 11 Detta av statsmakten sanktionerade skråtvång avskaffades genom 1846 års fabriks- och hantverksförordning, som upphävde den allmänna skråordningen från 1720, 12 men dessförinnan synes hantverksföreningarna alltjämt ha bedrivit samma verksamhet de ditintills bedrivit. 13 Samma år som förordningen fastställdes, och partiell näringsfrihet därigenom infördes, bildades Typografföreningen i Stockholm, vilken hade till syfte att bevaka typografernas intresse gentemot deras arbetsgivare, och sedermera under 1880-talet när andra fackföreningar bildades blev en fackförening i modern mening. 14 Redan innan fackföreningarna tog form hade de första föreningarna av det slag som brukar kallas 7 Erik Nerep, Kartläggning av ideella föreningars rättsliga villkor, 2007-05-02, Integrations- och jämställdhetsdepartementet, dnr. IJ2007/209/D (hädanefter Nerep), s 13ff 8 Se, för information om denna beträffande föreningsväsendet oreglerade tid, Herman Rydin, Om föreningsrätt och församlingsrätt med særskild hänsyn till svenska lagstiftningen, Tidsskrift for Retsvidenskab, Bestyrelsen for den Stang ske Stiftelse i Christiania, Oslo [då Kristiania] 1892 (hädanefter Rydin) 9 Nordisk familjebok, andra upplagan, band 25: Sekt Slöjskifling, Stockholm 1917, s 1221ff 10 Svante Johansson, Nials Svensk associationsrätt i huvuddrag, åttonde upplagan, Norstedts juridik, Stockholm 2001 (hädanefter Johansson), s 26 11 Nordisk familjebok, andra upplagan, band 25: Sekt Slöjskifling, Stockholm 1917, s 1221 12 Se Fabriks- och Handtverks-Ordning, fastställd av Kungl. Maj:t den 22 december 1846 13 Erik Lindberg, Borgerskap och burskap, Acta Universitatis Upsaliensis, Stockholm 2001, s 118 14 Johansson, s 28 7

allmännyttiga ideella föreningar, 15 bildats. Dessa föreningar främjade nykterhet. Den första synes ha varit namnlös, och bildades 1819, av gymnasister i Växjö (bl.a. den sedermera kände nykterhetspredikanten Per Wieselgren). 16 Bland andra kan nämnas Kungsholms nykterhetsförening, bildad 1831, som upptogs i Svenska Nykterhetssällskapet, vilket bildades 1837. Den sistnämnda föreningen hade redan på 1840-talet över 100 000 medlemmar däribland kronprins Oskar. 17 Föreningar i allmänhet var till en början oreglerade. 1895 tillkom emellertid en lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, 18 varvid skillnad uppstod mellan de föreningar som uppfyllde de i lagen uppställda kraven för registrering, och de föreningar som inte gjorde det. Någon lag om ideella föreningar antogs då inte. 2.4. Reglering tar form genom praxis Man utgick i praxis, under den tid föreningsväsendet var oreglerat, från att föreningar (såväl ekonomiska som ideella) hade egen rättspersonlighet. 19 Ett exempel på detta bjuder NJA 1892 s 317, däri en förening med syfte att sänka vissa vattendrag, ådömdes att betala ersättning för skada på en träplattform. Då lagen från 1895 trätt i kraft, blev ekonomiska föreningar tvungna att vara registrerade, för att ha rättskapacitet som självständiga juridiska personer (se lagens 2 ). I lagens 1 fastslogs att föreningar för ekonomisk verksamhet, som bestod av minst fem medlemmar, och syftade till att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna, avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, bereda medlemmarna bostäder, eller på jämförligt sätt främja medlemmarnas intressen, samt hade antagit stadgar och utsett styrelse i enlighet med lagen, kunde registreras. Andra föreningar kunde följaktligen inte registreras. Det blev därmed ovisst, huruvida de föreningar, som inte bedrev någon ekonomisk verksamhet, och därför inte kunde registreras jämte lagen, kunde ses som juridiska personer. 20 Dessa föreningar var av mycket skiftande slag från religiösa församlingar till fackföreningar och i rättspraxis sökte man fastställa något slags kriterier som skulle mötas för att en ideell sammanslutning skulle erhålla rättssubjektivitet. Den rättspraxis som tillskapades 1898 1913 synes alltjämt utgöra rättsområdets ryggrad, 21 varför jag nu redogör för denna tidiga praxis. Ett första prejudikat, från tiden efter tillkomsten av 1895 års lag, är NJA 1898 s 196, i vilket mål en missionsförening sökt lagfart å en fastighet. Föreningen hade tillsatt en styrelse, men hade inga stadgar. Då häradsrätten avslagit föreningens ansökan, genmälde föreningen att rättens ståndpunkt skulle innebära att föreningar med ideellt syfte, som alltså inte kunde registreras, blev ur stånd att erhålla lagfart. Häradsrättens ordförande replikerade att problem hade uppstått, när missionsföreningar önskade inteckna sina fastigheter, enär det inte var möjligt för domstolar och allmänheten att få kännedom om föreningarnas stadgar eller legala ställföreträdare. Ordföranden jämförde sådana föreningar med oregistrerade ekonomiska 15 I denna framställning finns ej utrymme för någon fullständig behandling av detta begrepp, men kort kan sägas att en allmännyttig förening ej har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen; se RÅ 83 1:63 II 16 Nordisk familjebok, andra upplagan, band 20: Norrsken - Paprocki, Stockholm 1914, s 225f 17 A.a., s 225 Nordisk familjebok, andra upplagan, band 27: Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor, Stockholm 1918, s 1026 18 Se lag, om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, given Stockholms slott den 28 juni 1895 19 Nordisk familjebok, andra upplagan, band 9: Fruktodling - Gossensass, Stockholm 1908, s 402, samt juristen tillika riksdagsmannen Johan Widéns yttrande under sammanträde den 25 maj 1910, tryckt i Riksdagens protokoll vid lagtima riksmötet år 1910, andra kammaren, femte bandet, nr 55, Stockholms Bokindustri Aktiebolag, Stockholm 1910, s 4 20 Arsell, s 33f 21 Att så är fallet anser jag framgår bl.a. av hänvisningarna i NJA 1973 s 341. 8

föreningar, som alltså inte hade (eller har) någon rättskapacitet. 22 Hovrätten ansåg inte att samfundet var ordnat på ett sådant sätt att det lagligen kunde förvärva fast egendom, och Högsta domstolen delade denna bedömning. Året därpå fann HD, i NJA 1899 s 76, att en oregistrerad förening, med syfte att befrämja svagdrickstillverkningen och motverka en osund och skadlig konkurrens inom yrket, på grund av sitt syfte inte ägde rättskapacitet. Hovrätten hade i sin dom uttalat att föreningen var av sådan beskaffenhet att den kunde registreras jämte lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, men att så inte skett, och att föreningen därför inte var ett rättssubjekt. Svaranden i målet framförde att en förening utan ekonomisk verksamhet till syfte, inte alls kunde erkännas som juridisk person. I NJA 1900 s 98 hade en nykterhetsförening stämt en gästgivargårdsföreståndare, emedan denna med föreningen avtalat, att hon mot ett visst belopp skulle upphöra med alkoholförsäljningen vid gästgivaregården, men sedan låtit bli att infria sin del av avtalet. Av föreningens stadgar 23 (6 ) framgick att dess styrelse skulle bestå av sju personer, bl.a. ordförande, vice ordförande och sekreterare. Styrelse synes ha funnits i föreningen, enligt protokoll för sammankomst i densamma, 24 men protokoll för val av sådan har inte kunnat återfinnas i akten. Föreståndaren hade vägrat ingå svaromål, under åberopande av att nykterhetsföreningen inte kunde vara kärande, genom att stadgarna inte var registrerade och därmed inte bindande för tredje man. Häradsrätten och hovrätten ogillade invändningen, och den förstnämnda yttrade att föreningen genom antagande av stadgar var ordnad på ett sådant sätt att den kunde ingå avtal. Målet prövades i sak, och föreningens talan bifölls. I Högsta domstolen var opinionen dock splittrad. Fyra av sju justitieråd ansåg att föreningen var behörig att föra talan, men ett av dessa ville ogilla talan av materiella skäl. Tre justitieråd ville ogilla talan på grund av att föreningen inte var en juridisk person. Den sistnämnda meningen blev utslagsgivande (se om omröstning 23 kap. 3-5 i dåvarande rättegångsbalken). I NJA 1900 s 385 ifrågasatte domstolarna inte att en oregistrerad köpmannaförening, med av Konungens befallningshavande fastställda stadgar, var en juridisk person. Föreningen hade till syfte att främja handelns förkovran på platsen, lämna medlemmarna tillfälle att utbyta åsikter, samt understödja behövande medlemmar av handelskåren. Av medlemsförteckningen 25 framgår att det fanns en föreningsordförande. Denne hade i förteckningen först angivits som styrelsens ordförande, men styrelsens har överstrukits och ersatts med föreningens. Vad gäller stadgar och föreningsprotokoll synes sådana ej kunna påträffas i justitierevisionens akt, och finns inte upptagna i förteckningen över handlingarna i hovrättsakten eller deduktionsakten. 26 Ett skiljaktigt justitieråd tar upp frågan om rättskapacitet, och synes anse föreningen vara en självständig bärare av rättigheter och skyldigheter, även om han inte delade de övriga justitierådens uppfattning i själva saken. NJA 1902 s 160 handlade om en kristen brödraförsamling som ansökte om lagfart å en fastighet som skulle användas till kyrka. Föreningens syfte var att "till kristligt brödraskap och missionsarbete förena i nejden bosatta kristna" (stadgans 1 ). Förutom diverse religiösa 22 Ekonomiska föreningar är, och var även då, föreningar för ekonomisk verksamhet som syftar till att främja sina medlemmars ekonomiska intressen. Dessa måste enligt 2 lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, registreras för att erhålla rättssubjektivitet. Detsamma gällde som nämnt enligt 1895 års lag (2 ). 23 Se utdrag ur Stadgar för Blåbandsföreningen Strid och Seger 24 Se Protokoll hållet å extra möte med Blåbandsföreningen Strid och Seger söndagen d. 28 Aug 1898 25 Se Förteckning över Sköfde köpmannaförenings medlemmar 26 Se Berättelse (om Sköfde köpmannaförening) 9

bestämmelser 27 fanns i stadgarna bestämmelser bl.a. om styrelseval och stadgeändring. Styrelsen bestod av fem av församlingen utsedda diakoner. Medel för bestridande av församlingens utgifter skulle enligt stadgan (7 ) samlas genom avgifter och gåvor m.m. Rådstuvurätten fann inte att församlingen var ordnad på ett sådant sätt att den lagligen kunde förvärva fast egendom. Rätten yttrade att oreda och svårigheter, oförenliga med ett ordnat samhällsskick, skulle uppstå om dylika för främjande af abstrakta ändamål af ett eller annat slag så lösligt hopkomna sällskap skulle tillåtas att vinna lagfart å fast egendom. Hovrätten höll med rådstuvurätten. Då saken befann sig i HD meddelade rådstuvurätten att stadgarna om föreningens ekonomiska förhållanden var av så obestämt slag, att underdomstolarna hade haft fog för att avslå ansökningen om lagfart. HD:s majoritet (sex av sju justitieråd) höll dock inte med, utan fann att församlingen var en juridisk person. Samma år avgjorde HD även ett dylikt mål, NJA 1902 s 221, i vilket en missionsförening, med syfte att verka för Kristi rikes befrämjande (stadgans 1 ) sökt lagfart. Föreningen företog stadgar 28 och protokollsutdrag, som utvisade att styrelse valts. Häradsrätten ansåg föreningen vara för obestämd, och avslog ansökan. Föreningen genmälde att den var organiserad på det sätt som var vanligt för föreningar med dylika intressen. Hovrätten gick på häradsrättens linje, men HD:s majoritet (fem av sju justitieråd) fann att föreningen var ordnad på ett sådant sätt att den kunde förvärva fast egendom. NJA 1909 s 651 (i vilket referat hänvisningar görs bl.a. till NJA 1902 s 160 och 221) gällde en inrättning, vars syfte var att mot bestämd avgift åt allmänheten tillhandahålla hälsokällor och bad. Inrättningen betecknade sig som bolag, hade "bolagsordning" och styrelse, men var inte registrerad. Då en styrelseledamot i inrättningen, efter att den instämts till häradsrätten, invände att densamma inte var en juridisk person, enär registrering inte skett, ogillades denna invändning. Överdomstolarna hade ingenting att säga mot detta. I NJA 1913 s 393 var det fråga om en lokalavdelning ( loge ) av Sveriges National- Godtemplarorden, som ansökte om att avträda sin egendom till konkurs, då den inte kunnat betala förfallna hyror. Logen åberopade en 69 paragrafer lång konstitution för grundloge, utgiven av ordens högsta organ. 29 Tjänstemän i logen var enligt konstitutionen ordförande, skattmästare och sekreterare. Protokoll, som utvisade att logen beslutat att inlämna konkursansökan genom sin skattmästare, ingavs. Rådstuvurätten avslog ansökan, då den vid beaktande av konstitutionen fann att grundlogen inte lagligen kunde försättas i konkurs. Hovrätten fastställde utslaget. HD var oenig. Majoriteten (fyra av sju justitieråd) ansåg att logen var ett rättssubjekt. Ett justitieråd angav att det inte visats i målet att grundlogen antagit den utfärdade konstitutionen, eller antagit andra stadgar av erforderlig beskaffenhet och fullständighet, och ansåg därför inte att logen var en juridisk person. Två justitieråd ville fastställa hovrättens utslag. 2.5. Lagstiftningsförsök och fast praxis Redan före 1913 års rättsfall hade initiativ tagits till lagstiftning om ideella föreningar, och propositioner framlades vid 1910 och 1911 års riksdagar. 30 Justitieråd som yttrade sig om lagförslagen år 1910, framförde att, enligt rättspraxis, föreningar som antagit stadgar av viss 27 Av 11 hade de flesta religiösa inslag; se Örnsköldsviks brödraförsamlings stadgar av den 7 november 1883 28 Se Stadgar för Öfre Nätra missionsförening 29 Konstitution för grundloge av Sveriges National-Godtemplar-Orden, Sveriges Nationalloges förlag, Örebro 1904 30 Förslag och utkast har även utgivits 1903, 1919 och 1938; se Carl Hemström, Uteslutning ur ideell förening, Norstedts, Stockholm 1972 (hädanefter Hemström 1972), s 2, med noter. 10