Flyget och miljöbalken

Promemoria Flyget och miljöbalken Promemorians huvudsakliga innehåll I promemorian föreslås ändringar i miljöbalken. Ändringarna innebär att utsläpp från flygverksamheter, på samma sätt som utsläpp från fasta anläggningar, inte får regleras på något annat sätt än vad som följer av lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Vidare föreslås en ändring i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter som innebär att skyldigheten att överlämna utsläppsrätter inte gäller utsläpp som avskilts och transporterats för permanent lagring till en anläggning för geologisk lagring av koldioxid. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 7 januari 2013. 1

Innehållsförteckning 1 Promemorians lagförslag... 3 1.1 Förslag till lag om ändring i miljöbalken... 3 1.2 Lag om ändring i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter... 6 2 Ärendet... 7 3 Bakgrund... 7 3.1 Handelssystemet... 7 3.2 Flyget i handelssystemet... 9 3.3 Geologisk lagring av koldioxid... 9 4 Flyget och miljöbalken... 10 5 Redovisning av utsläppsrätter och geologisk lagring av koldioxid... 11 6 Ikraftträdande... 12 7 Konsekvenser... 12 8 Författningskommentarer... 13 8.1 Miljöbalken... 13 8.2 Lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter... 14 2

1 Promemorians lagförslag 1.1 Förslag till lag om ändring i miljöbalken Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken dels att 16 kap. 2 och 26 kap. 9 ska ha följande lydelse, dels att det i balken ska införas två nya paragrafer, 24 kap. 16 och 26 kap. 9 a, av följande lydelse. Lydelse enligt lagrådsremissen om geologisk lagring av koldioxid Föreslagen lydelse 16 kap. 2 Tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, får ges för begränsad tid och får förenas med villkor. Vid ändring av en miljöfarlig verksamhet får tillståndet begränsas till att enbart avse ändringen (ändringstillstånd). I fråga om utsläpp av koldioxid, I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten dikväveoxid eller perfluorkolväten som innebär att en verksamhet som innebär att en verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2004:1199) om handel med lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, får det dock inte beslutas villkor om begränsning av släpp av koldioxid från en flyg- utsläppsrätter och i fråga om ut- utsläppen eller villkor som genom verksamhet som avses i den lagen, att reglera använd mängd fossilt får det dock inte beslutas villkor bränsle syftar till en begränsning om begränsning av utsläppen eller av koldioxidutsläpp. villkor som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av utsläppen. Andra stycket gäller inte villkor som i fråga om 1. koldioxid behövs för att hindra utsläpp från en verksamhet med geologisk lagring av koldioxid eller verksamhet med avskiljning, komprimering eller transport av koldioxid för sådan lagring, eller 2. dikväveoxid eller perfluorkolväten behövs för att hindra betydande lokala föroreningar. 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 24 kap. 16 26 kap. Villkor som med stöd av miljöbalken eller äldre miljölagstiftning har beslutats om begränsning av koldioxidutsläpp eller som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av sådana utsläpp ska inte tillämpas på utsläpp från flygverksamhet som avses i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. 9 En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas. Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1. Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer. I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten som innebär att en verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, får det inte beslutas förelägganden om begränsning av utsläppen eller förelägganden som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av koldioxidutsläpp. Detta gäller inte förelägganden som i fråga om dikväveoxid eller perfluorkolväten behövs för att hindra betydande lokala föroreningar. 4

9 a Denna lag träder i kraft den 7 januari 2013. I fråga om utsläpp av koldioxid, dikväveoxid eller perfluorkolväten som innebär att en verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter och i fråga om utsläpp av koldioxid från en flygverksamhet som avses i den lagen, får det inte beslutas förelägganden om begränsning av utsläppen eller förelägganden som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av utsläppen. Detta gäller inte förelägganden som i fråga om dikväveoxid eller perfluorkolväten behövs för att hindra betydande lokala föroreningar. 5

1.2 Lag om ändring i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter Härigenom föreskrivs 1 att det i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter ska införas en ny paragraf, 6 kap. 1 b, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 1 b. Skyldigheten att överlämna utsläppsrätter enligt 1 gäller inte utsläpp som sker genom avskiljning och transport till en anläggning för geologisk lagring av koldioxid som kräver tillstånd enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 6 miljöbalken. Denna lag träder i kraft den 7 januari 2013. 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (EUT L 140, 5.6.2009, s. 63, Celex 32009L0029). 6

2 Ärendet Regeringen uppdrog den 5 maj 2011 åt Naturvårdsverket att i samråd med Statens energimyndighet och Transportstyrelsen analysera hur utsläpp av koldioxid från flygverksamhet kan undantas från andra regleringar än vad som följer av lagen om handel med utsläppsrätter (dnr M2011/1892/R). Naturvårdsverket redovisade uppdraget den 8 december 2011. Efter beredning i Regeringskansliet har denna promemoria upprättats i Miljödepartementet. 3 Bakgrund 3.1 Handelssystemet Som en viktig del i EU:s program mot klimatförändringar har EU etablerat ett system för handel med utsläppsrätter som ansluter till Kyotoprotokollet. Den första handelsperioden, 2005 2007, har avslutats och den andra handelsperioden pågår under 2008 2012. Regelverket för handelssystemet finns i handelsdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32, Celex 32003L0087). Från början omfattade handelssystemet förbränningsanläggningar, oljeraffinaderier, anläggningar för produktion eller bearbetning av järn, stål, glas och glasfiber, cement och keramik samt anläggningar för tillverkning av papper eller pappersmassa. För dem som driver sådana anläggningar är det obligatoriskt att delta i systemet för handel med utsläppsrätter. Huvuddelen av handelsdirektivet genomförs i svensk rätt med lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter och förordningen (2004:1205) om handel med utsläppsrätter. Utgångspunkten är att utsläpp inte får ske från anläggningar som omfattas av systemet, om inte ett särskilt tillstånd finns. Länsstyrelsen prövar ansökningar om tillstånd. Verksamhetsutövarna får ansöka om tilldelning av utsläppsrätter för varje handelsperiod. Regeringen upprättar en nationell fördelningsplan som anger hur utsläppsrätterna ska fördelas. Den nationella fördelningsplanen ska godkännas av Europeiska kommissionen. En verksamhetsutövare är skyldig att genom beräkning eller mätning övervaka sina utsläpp och varje år ge in en verifierad rapport om utsläppen. Verksamhetsutövaren är också skyldig att varje år överlämna det antal utsläppsrätter som motsvarar de sammanlagda utsläppen från anläggningen. De överväganden som gjordes i samband med införandet av lagen om handel med utsläppsrätter framgår av propositionen Handel med utsläppsrätter II (prop. 2004/05:18). 7

Handelsdirektivet har ändrats genom länkdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/101/EG av den 27 oktober 2004 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, i överensstämmelse med Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer (EUT L 338, 13.11.2004, s. 18, Celex 32004L0101). Avsikten med länkdirektivet är att knyta EU:s handel med utsläppsrätter till de delar av Kyotoprotokollet som rör de projektbaserade mekanismerna, dvs. gemensamt genomförande och mekanismen för ren utveckling. Mekanismerna är i grunden ett sätt att få till stånd kostnadseffektiva utsläppsminskningar som en part kan använda sig av för att uppfylla sitt kvantifierade åtagande i Kyotoprotokollet. Genom länkdirektivet kan även verksamhetsutövare med anläggningar som omfattas av handelsdirektivet tillgodogöra sig utsläppsminskningar från de projektbaserade mekanismerna. Utsläppsminskningarna från ett projekt omvandlas till ett tillgodohavande som kan säljas och köpas på den marknad som handelssystemet utgör. Under vissa förutsättningar får sådana tillgodohavanden användas när verksamhetsutövare redovisar utsläppsrätter enligt EU:s handelssystem. Genomförandet av länkdirektivet innebar vissa ändringar i lagen om handel med utsläppsrätter samt i förordningen om handel med utsläppsrätter, se regeringens proposition Utvecklad utsläppshandel för minskad klimatpåverkan (prop. 2005/06:184). Handelsdirektivet har därefter ändrats genom flygutsläppsdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG av den 19 november 2008 om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (EUT L 8, 13.1.2009, s. 3, Celex 32008L0101). Genom flygutsläppsdirektivet inkluderas luftfarten i handelssystemet från och med 2012. Den luftfart som ska omfattas av handelssystemet är flyg som avgår från eller ankommer till en flygplats inom Europeiska unionens territorium eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Betydelsefulla undantag innebär dock att bland annat flertalet flygbolag med begränsad verksamhet inom Europeiska unionen och sportflygningar inte omfattas. Den som bedriver en flygverksamhet ska för de flygningar som omfattas av handelssystemet övervaka utsläppen av koldioxid. Verksamhetsutövaren måste också för varje år kunna redovisa utsläppsrätter som täcker de faktiska utsläppen. Verksamhetsutövaren ska ha en plan för de åtgärder som vidtas för att övervaka och rapportera utsläppen. Flygets införande i handelssystemet innebar ändringar i lagen om handel med utsläppsrätter, se regeringens proposition Flyget i utsläppshandeln (prop. 2008/09:147). Slutligen har handelsdirektivet ändrats genom det s.k. ändringsdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, EUT L 140, 5.6.2009, s. 63, Celex 32009L0029. Syftet med detta ändringsdirektiv är att reglera handeln med utsläppsrätter efter 2012. Av regeringens proposition Ändringar i systemet för handel med utsläppsrätter (prop. 2009/10:28) framgår bakgrunden och skälen för de ändringar i lagen om handel med utsläppsrätter som ändringsdirektivet medfört. Genom detta direktiv blir geologisk lagring av koldioxid tillståndspliktigt under handelssystemet från och med den 1 januari 2012. 8

Det innebär bland annat att det krävs tillstånd enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, att eventuella läckage som sker från lagringsplatsen måste täckas av utsläppsrätter och att verksamhetsutövaren även måste rapportera enligt lagen om handel med utsläppsrätter. Genom direktivet framgår också att skyldigheten att överlämna utsläppsrätter inte gäller om utsläpp av koldioxid avskiljs och transporteras till en anläggning för koldioxidlagring med tillstånd enligt CCS-direktivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006 (EUT L 140, 5.6.2009, Celex 32009L0031). 3.2 Flyget i handelssystemet Som huvudregel avses med flygverksamhet flygningar som avgår från eller ankommer till en flygplats inom Europeiska unionens territorium eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Med flygning menas en verksamhet som börjar vid en parkeringsplats för luftfartyget och avslutas vid en parkeringsplats för luftfartyget enligt 3 10 a i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om utsläppsrätter för koldioxid (NFS 2007:5 konsoliderad med NFS 2009:6). Handelssystemet omfattar därmed inte sådan flygverksamhet som bedrivs på marken för exempelvis motortester och taxningar till hangarer. Andra flygverksamheter som undantas är bland annat flygningar vars maximala certifierade startmassa understiger 5 700 kilogram och flygningar som uteslutande utförs vid officiella uppdrag för transport av regerande monark och hans eller hennes närmaste familj, statsöverhuvud eller regeringschefer i en annan stat än en medlemsstat. Ett viktigt undantag är också flygningar som genomförs av en verksamhetsutövare som ägnar sig åt kommersiella lufttransporter och som under tre fyramånadersperioder i följd genomför mindre än 243 flygningar per period eller vars utsläpp för flygningarna understiger 10 000 ton per år, se 17 d förordningen (2004:1205) om handel med utsläppsrätter som träder i kraft den 1 januari 2013. Till skillnad från fasta anläggningar omfattas inte utsläpp från flygverksamhet av tillståndsplikt enligt bestämmelserna i lagen om handel med utsläppsrätter. Enligt 2 kap. 13 lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter ska i stället utsläpp av koldioxid från flygningar med luftfartyg omfattas av en övervaknings- och rapporteringsplan, om verksamheten inte har undantagits från denna skyldighet, för att verksamhetsutövare ska få bedriva verksamhet som släpper ut koldioxid. Övervaknings- och rapporteringsplanen ska vara godkänd av Naturvårdsverket. 3.3 Geologisk lagring av koldioxid Inom Europeiska unionen har antagits ett direktiv om koldioxidlagring, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 9

2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 114, Celex 32009L0031). Direktivet kallas CCS-direktivet efter det engelska namnet på geologisk lagring av koldioxid, carbon capture and storage. Syftet med direktivet är att inrätta en rättslig ram för geologisk lagring av koldioxid för att bidra till att bekämpa klimatförändringarna. De lagändringar som behövs i det svenska regelverket för att genomföra CCS-direktivet bereds för närvarande i Miljödepartementet. 4 Flyget och miljöbalken Promemorians förslag: Miljöbalken ändras så att utsläpp från flygverksamheter, på samma sätt som utsläpp från fasta anläggningar, inte får regleras på något annat sätt än vad som följer av lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Skälen för promemorians förslag Syftet med flygutsläppsdirektivet är att begränsa luftfartens påverkan på klimatet genom att utsläpp från luftfartsverksamhet integreras i systemet för handel med utsläppsrätter. Handel med utsläppsrätter skiljer sig väsentligt från de regleringsinstrument som traditionellt används på miljöområdet eftersom den enskilda verksamhetsutövaren inte behöver genomföra några åtgärder för att minska utsläppen. Bakgrunden är att utsläppshandeln förutsätter stor flexibilitet för den enskilde verksamhetsutövaren att själv bestämma nivån för utsläppen av växthusgaser i verksamheten. Det viktiga är att de totala utsläppen inom hela handelssystemet minskar genom att det bara finns en begränsad mängd utsläppsrätter. Det är den totala mängden utsläppsrätter som bestämmer skyddsnivån i systemet. Utgångspunkten i miljöbalken är däremot att alla aktörer har ansvar för att minska miljöpåverkan av sin verksamhet. Att en aktör omfattas av skyldigheter i fråga om ett visst utsläpp innebär inte att en annan aktör ska komma undan ansvaret för att i möjlig utsträckning minska den del av utsläppen som kommer från dennes verksamhet. Vid en tillståndsprövning enligt miljöbalken kan därför villkor om begränsning av utsläpp från en flygverksamhet riktas mot den som bedriver en flygplats som är tillståndspliktig enligt 9 kap. miljöbalken och bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Villkoren är en del av regleringen av en anläggningsanknuten verksamhet och omfattar all hälso- och miljöpåverkan från flygplatsverksamheten och dess närområde, dvs. både från flygverksamhet och från marktransporter. En tillsynsmyndighet kan också meddela förelägganden mot verksamhetsutövaren för en flygplats om bland annat begränsning av utsläpp från en flygverksamhet. Att utsläpp från flygverksamhet kan regleras både genom lagen om handel med utsläppsrätter och genom miljöbalken beror på att utsläppen från en flygverksamhet inte omfattas av den tillståndsplikt som anges i 16 kap. 2 och 26 kap. 9 miljöbalken. Innebörden av 16 kap. 2 och 10

26 kap. 9 miljöbalken är att utsläpp av koldioxid, dikväveoxid och perfluorklorväten inte får regleras genom villkor och förelägganden enligt miljöbalken, om dessa växthusgaser omfattas av tillståndsplikt enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Detta gäller inte villkor eller förelägganden som i fråga om dikväveoxid eller perfluorkolväten behövs för att hindra betydande lokala föroreningar. De marknadskrafter och den flexibilitet som ligger bakom systemet med handel av utsläppsrätter gäller för flygverksamheter på samma sätt som för fasta anläggningar. För att syftet med handelssystemet ska uppnås behöver verksamheter som omfattas av lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter, oavsett om det rör utsläpp från fasta anläggningar eller utsläpp från flygverksamhet, regleras på samma sätt i miljöbalken. 16 kap. 2 och 26 kap. 9 miljöbalken bör därför ändras så att utsläpp från flygverksamheter, på samma sätt som utsläpp från fasta anläggningar, inte får regleras på något annat sätt än vad som följer av lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Villkor som redan meddelats med stöd av miljöbalken eller äldre miljölagstiftning om begränsning av koldioxidutsläpp eller som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av sådana utsläpp bör inte heller tillämpas på utsläpp från flygverksamhet som avses i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Villkor eller förelägganden kommer därmed inte kunna riktas mot en verksamhetsutövare i den del de rör en verksamhet som är reglerad enligt lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. De delar av en flygverksamhet som inte omfattas av handelssystemet och därför uttryckligen har undantagits därifrån, bör fortfarande kunna prövas i enlighet med miljöbalkens krav. 5 Redovisning av utsläppsrätter och geologisk lagring av koldioxid Promemorians förslag: Skyldigheten att överlämna utsläppsrätter gäller inte utsläpp som avskilts och transporterats till en anläggning för geologisk lagring av koldioxid som kräver tillstånd enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 6 miljöbalken. Skälen för promemorians förslag Enligt 5 kap. 1 lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter ska verksamhetsutövaren genom beräkning eller mätning övervaka sina utsläpp av de växthusgaser som tillståndet eller övervaknings- och rapporteringsplanen avser och varje år göra en rapport om utsläppen. Rapporten ska vara verifierad av en kontrollör. Utgångspunkten enligt 6 kap. 1 nämnda lag är att berörda verksamhetsutövare ska överlämna det antal utsläppsrätter som motsvarar de sammanlagda utsläppen från anläggningen eller flygverksamheten. För att hantera den situationen att en verksamhetsutövare väljer att geologiskt lagra koldioxiden i stället för att släppa ut den i atmosfären, 11

har en ändring gjorts i handelsdirektivet. Enligt artikel 12 punkt 3 a i ändringsdirektivet ska skyldigheten att överlämna utsläppsrätter inte gälla i förhållande till utsläpp som verifierats som avskilda och transporterade för permanent lagring till en anläggning som har giltigt tillstånd i enlighet med CCS-direktivet. En ny bestämmelse behöver därför införas i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter för att genomföra ändringsdirektivet i den delen. De lagändringar som behövs i det svenska regelverket för att genomföra CCS-direktivet bereds för närvarande i Miljödepartementet. 6 Ikraftträdande Promemorians förslag: Ändringarna träder i kraft den 7 januari 2013. Skälen för promemorians förslag: De föreslagna ändringarna för flygverksamhet är angelägna och föreslås träda i kraft den 7 januari 2013. I artikel 2 i ändringsdirektivet anges att medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 31 december 2012. Den föreslagna bestämmelsen i lagen (20004:1199) om handel med utsläppsrätter som genomför ändringsdirektivet föreslås därför också träda i kraft den 7 januari 2013. 7 Konsekvenser Det görs en skillnad i lagstiftningen mellan utsläpp från fasta anläggningar och utsläpp från flygverksamhet. Skillnaden innebär att utsläpp från flygverksamhet kan regleras både genom lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter och genom miljöbalken. Den flexibilitet som handelssystemet förutsätter blir därmed inte gällande för den som bedriver flygverksamhet. Genom att i miljöbalken jämställa verksamheterna i handelssystemet, oavsett om det rör utsläpp från fasta anläggningar eller utsläpp från flygverksamhet, kan en sådan ändring uppnås. Om inte förslaget genomförs kan utsläppen från flygverksamhet komma att dubbelregleras. I Sverige finns knappt 60 flygbolag med operativa licenser enligt rådets förordning (EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992 om utfärdande av tillstånd för lufttrafikföretag (EGT L 240, 24.8.1992, s. 1, Celex 31992R2407). Av dessa kommer endast cirka 25 att omfattas av systemet med handel med utsläppsrätter. Därutöver kommer visst privatflyg att omfattas samt även vissa flygbolag från länder utanför Europeiska unionen. Samtliga som bedriver luftfart som omfattas av systemet med handel med utsläppsrätter berörs av förslaget. Ändringen är efterfrågad av företag och näringslivsorganisationer och kommer få positiva följder för bland annat verksamhetsutövare som bedriver flygplatsverksamhet. För närvarande är det en flygplats som har ett direkt villkor som reglerar koldioxidutsläpp. 12

Bestämmelsen är tillämplig hos myndigheter och mark- och miljödomstolar i samband med att en verksamhet tillståndsprövas. Förslaget innebär däremot inte att flera ärenden aktualiseras hos myndigheter och domstolar. Om fler ärenden skulle uppkomma, bedöms de vara så få till antalet att de bör kunna hanteras inom ramen för befintliga resurser. Förslaget bedöms därför inte ha några statsfinansiella konsekvenser. Förslaget om redovisning av utsläppsrätter och geologisk lagring av koldioxid innebär att en verksamhetsutövare som väljer att geologiskt lagra koldioxiden i stället för att släppa ut den i atmosfären, inte behöver överlämna utsläppsrätter om de verifierats som avskilda och transporterade till en anläggning som har giltigt tillstånd för geologisk lagring av koldioxid. Något utrymme för alternativa lösningar finns inte. Den föreslagna regleringen överensstämmer till sitt innehåll med ändringsdirektivets krav. Koldioxidavskiljning antas, på grund av de höga kostnaderna särskilt för transport och lagring, endast kunna komma i fråga för verksamheter med stora punktutsläpp. I första hand skulle det handla om stora industrier, t.ex. cementindustrier, stålverk och raffinaderier samt verksamheter med biogena koldioxidutsläpp som massabruk och kraftvärmeverk som på sikt kan få incitament att införa tekniken och därmed inte behöva överlämna utsläppsrätter. Sverige har drygt ett dussin enskilda utsläppskällor med årliga koldioxidutsläpp motsvarande en miljon ton per år eller mer. Förslagen går inte utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Föreslagna författningsändringar påverkar inte företagens administrativa kostnader. Något behov av speciella informationsinsatser finns inte. 8 Författningskommentarer 8.1 Miljöbalken 16 kap. 2 Andra stycket ändras så att varken utsläpp från fasta anläggningar eller utsläpp från flygverksamhet får regleras på något annat sätt än vad som följer av lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. Vid miljöprövningen av exempelvis en flygplats kan en prövningsmyndighet därmed inte ställa villkor mot verksamhetsutövaren för flygplatsen om begränsning av utsläppen från en flygverksamhet i de delar flygverksamheten omfattas av handelssystemet. 24 kap. 16 Paragrafen är ny och innebär att villkor som meddelats med stöd av miljöbalken eller äldre miljölagstiftning om begränsning av koldioxidutsläpp eller som genom att reglera använd mängd fossilt bränsle syftar till en begränsning av sådana utsläpp inte ska tillämpas på utsläpp från 13

flygverksamhet som avses i lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. 26 kap. 9 a Paragrafen är ny, men det huvudsakliga innehållet motsvarar den tidigare bestämmelsen i 26 kap. 9 femte stycket. Ändringen innebär att en tillsynsmyndighet dessutom inte får meddela förelägganden i fråga om utsläpp av koldioxid från en flygverksamhet som avses lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter. 8.2 Lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter 6 kap. 1 b Paragrafen är ny och innebär att skyldigheten att överlämna utsläppsrätter inte gäller utsläpp som avskilts och transporterats för lagring till en anläggning för geologisk lagring av koldioxid enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 9 kap. 6 miljöbalken. 14