Kulturdepartementet 103 33 Stockholm YTTRANDE Dnr 189-09 Betänkandet SOU 2009:79 Några begravningsfrågor Inledning Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation är nytt namn för Svenska kyrkans församlingsförbund från och med den 1 januari 2010. Sammanfattning Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation instämmer med nedan redovisade tillägg, förtydliganden och kommentarer i de förslag som presenteras i aktuell utredning. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation anser dock att det bör övervägas om inte också andra rättssubjekt än innehavare av en allmän begravningsplats eller en församling ska kunna anordna och hålla såväl krematorium som alternativa begängelseanläggningar, att det bör övervägas om det inte bör ske en breddning av begreppet förrättningshuvudman i begravningsclearingsammanhang för att lösa den allt vanligare förekommande problematiken som kan uppstå då det är mer än två begravningshuvudmän inblandade i en begravningsprocess,
2 (8) att ordet territoriell bör läggas till i den föreslagna nya lydelsen av 1 kap. 1 första stycket begravningslagen, att det bör övervägas om det i begravningsförordningen inte bör införas en bestämmelse som anger att begravningsombuden ska genomgå en obligatorisk grundutbildning, att det bör övervägas att införa regler för hur kommunen ska förfara vid handläggning av ärenden enligt 5 kap. 10 tredje stycket och att det bör övervägas att införa regler om tvångsgravsättning av stoft. Avsnitt Författningsförslag Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation anser att det beträffande förslaget avseende 1 kap. 1 begravningslagen beträffande definitionen av huvudman ordet territoriell bör läggas till i början. Hela meningen skulle då komma att lyda huvudman: territoriell församling inom Svenska kyrkan eller kommun som ska anordna och hålla allmänna begravningsplatser för dem som är folkbokförda inom ett visst geografiskt avgränsat förvaltningsområde,. Avsnitt 2 Begravningsombuden, avsnitt 3. 4. 4 Typ av utbildning och avsnitt 3.4.5 Bör utbildningen vara obligatorisk? Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation delar utredningens bedömning kring behovet av att utbilda begravningsombud. Vi bedriver idag omfattande utbildning på begravningsverksamhetens område och verkar därvid för att huvudmännen alltid överlämnar utbildningsinbjudningar även till begravningsombuden. Det är bra att inte detaljreglera utbildningarnas innehåll. Det bör dock övervägas att i begravningsförordningen uttala att en obligatorisk grundutbildning av begravningsombuden ska ske. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation är beredd att ställa expertkompetens till förfogande för kommande utbildningar. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation har som medlemmar samtliga huvudmän för begravningsverksamheten utom tre och är beredd att i samverkan med företrädare för andra religioner arbeta fram en utbildningsplan för begravningsombuden. När det gäller kompetensen för begravningsombuden vill vi förutom det som angetts av utredningen föra fram förmågan att ta kontakt med företrädare för olika religioner samt ha en baskunskap om livsåskådning och religion utöver begravningssed.
3 (8) Avsnitt 3.4.1 Omfattningen av tillsynsansvaret behöver förtydligande ske? Längst ned på sidan 126 med fortsättning på sidan 127 i detta avsnitt anges att I media har emellertid vissa missförhållanden uppmärksammats, t.ex. frågor om respektlös hantering av kistor i samband med begravning och om svarta löner till präster. Beträffande respektlös hanteringen av kistor vill Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation särskilt framhäva följande. Omedelbart efter att ifrågavarande kisthantering kommit till dåvarande Församlingsförbundets kännedom, påbörjade f.d. Församlingsförbundet en landsomfattande utbildningsinsats för de kyrkliga begravningshuvudmännen. Likaså byggdes ett kvalitetssäkringssystem för begravningsverksamheten upp. Syftet med åtgärderna var att förhindra att liknande kisthantering skulle ske i framtiden. Uppföljning av åtgärdsinsatserna pågår alltjämt. Beträffande diskussionen angående svarta löner till präster, anser Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation att detta är en inomkyrklig fråga. Frågan hör således inte hemma i förevarande utredning och bör därför än mindre komma till uttryck i den kommande propositionen. I sammanhanget kan dock nämnas att frågan har utretts och behandlats i den inomkyrkliga utredningen Svenska kyrkans utredningar 2009:3 Ersättning för kyrkliga handlingar. För att komma tillrätta med problemet föreslår utredaren att privat ersättning till präst för tjänstgöring vid kyrkliga handlingar ska förbjudas. Avsnitt 4 Begravningsavgifterna Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation anser att avsnittet om begravningsavgifterna andas ett visst mått av ambivalens. Detta enär utredaren å ena sidan sätter mycket stor tilltro till det gemensamma uttalandet (utredaren bygger i stort sett hela sitt förslag om en gemensam begravningsavgiftssats och endast en begravningshuvudman per kommun på uttalandet) men å andra sidan ändock inte verkar lita helt på innehållet då utredaren talar om att regeringen bör ta initiativ till en överenskommelse med Svenska kyrkan om att Svenska kyrkan verkligen kommer att arbeta för en ordning om en huvudman per kommun. Till detta ska läggas förekomsten av föreslagna 4 a och 4 b i 9 kap. begravningslagen samt 3 a i förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:729) om begravningsavgift, sett i ljuset av att utredaren inte anser att det behövs några övergångsbestämmelser. Detta må vara sant, men om utredaren hade varit övertygad om att det på sikt endast kommer att bli en begravningshuvudman per kommun (vilket torde vara den naturliga inställningen mot bakgrund av förekomsten av det gemensamma uttalandet) torde dessa bestämmelser snarast ha karaktären av övergångsbestämmelser eftersom de torde bli överflödiga vid den tidpunkt då det endast finns en begravningshuvudman per kommun. Bestämmelserna kan därför istället lätt uppfattas som en gardering från utredarens sida mot det förhållandet att förslaget om en huvudman per kommun i realiteten inte genomförs p.g.a. något skäl hänförligt till Svenska kyrkan. Mot bakgrund av det nyss anförda borde ovan angivna bestämmelser anges såsom varandes övergångsbestämmelser.
4 (8) Avsnitt 4.3.2 Begravningsrådets utredning från 2008 Sista meningen på sidan 153 lyder: Av dessa är enligt arbetsgruppen utan tvekan befolkningsunderlaget och skattekraften de viktigaste orsakerna. Detta har Begravningsrådet emellertid inte uttalat och någon sådan slutsats står inte att finna i rapporten från Begravningsrådet. Däremot uttalades i rapporten bl.a. att Vi kan konstatera att avgiftssatsen och befolkningsunderlaget följs åt och likaså avgiftssatsen och skattekraften, dock med en tydlig spridning. Detta är dock en betydligt försiktigare slutsats, varför den nuvarande meningen bör ändras så att den rätta nyansen i Begravningsrådets slutsats tydliggörs. Avsnitt 4.5.6 Något om den skatterättsliga problematiken vid samverkan Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation vill särskilt lyfta fram och understryka att den ställer sig bakom utredarens åsikt att det finns anledning att göra en översyn av de skatteregler som gäller för köp av tjänster inom Svenska kyrkan. Avsnitt 5.6.4 Systemet med en gemensam taxa för begravningsclearing behov av förändringar? Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation vill under detta avsnitt uppmärksamma utredaren på att dagens clearingregler som enligt 9 kap. 7 och 10 begravningslagen styrs av hos vilken huvudman gravsättningen sker, förrättningshuvudmannen, i vissa situationer kan skapa problem för hela begravningsbranschen. Problem uppstår främst beträffande urngravsättningar samt i sådana situationer där det är fler än två huvudmän inblandande exempelvis då begravningsceremonin hålls hos en huvudman, förvaring och visning hos en annan och gravsättning hos en tredje. Om clearingbestämmelserna i begravningslagen tolkas strikt är det ju endast den huvudman där gravsättningen skett som har rätt att begära clearingersättning för kostnader hänförliga till utförda tjänster enligt 9 kap. 6 begravningslagen. De huvudmän som enligt lagens mening inte är förrättningshuvudmän, men som utfört någon av de tjänster som anges 9 kap. 6 skulle följaktligen inte har rätt att begära någon clearingersättning. Detta kan knappast ha varit lagstiftarens avsikt. Samma problematik gör sig gällande i de fall de anhöriga bestämmer sig för att sprida askan i naturen eller föra ut densamma ur landet, eftersom det då inte finns någon förrättningshuvudman alls. Vidare ger begravningslagen anhöriga rätt att avvakta med en urngravsättning i upp till ett år från det att stoftet kremerats. Har de anhöriga då inte redan från början, vilket är ovanligt, bestämt var urnan ska gravsättas tvingas alla inblandade parter såväl huvudman som begravningsbyrå att avvakta med faktureringen. Det är ju först när inblandade parter vet vem som kommer att bli förrättningshuvudman som det går att avgöra vilken part som ska stå vilken kostnad. Denna tidsutdräkt med oreglerade fordrings- respektive skuldförhållanden skapar av naturliga skäl stor frustration inom branschen.
5 (8) En lösning på ovan beskriven problematik skulle vara att bredda definitionen av begreppet förrättningshuvudman till att även avse samtliga huvudmän som i en och samma begravningsprocess utfört någon av de tjänster som anges i 9 kap. 6. Avsnitt 5.6.5 Avtalssituation eller clearingsituation? Något om tillämpning av clearingbeloppen vid tecknande av avtal med annan huvudman Som en replik på sista meningen på sidan 211 vill Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation särskilt lyfta fram att den kontinuerligt arbetar med information och utbildning beträffande dessa frågor till sina medlemmar, se bl.a. Förbundsinfo nr 4/2006. Beträffande avtal om krematorietjänster har Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation dessutom tagit fram ett standardavtal för detta ändamål som finns tillgängligt kostnadsfritt på Svenska kyrkans arbetsgivarorganisations hemsida. Avsnitt 6.4.2 Gravrättens uppkomst och gravrättsinnehavare I detta avsnitt framgår på sidan 217 att De har då olika andelar av gravrätten och samtliga har gravrättsinnehavarens rättigheter och skyldigheter. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation anser att det kan vara förvirrande att tala om andelar i gravrättssammanhang, eftersom samtliga gravrättsinnehavare oavsett hur många dessa är till antalet alltid har lika rätt till gravrätten avseende rättigheter och skyldigheter. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation anser därför att meningen istället bör omformuleras till att lyda: De har då lika del i gravrätten och samtliga har gravrättsinnehavarens rättigheter och skyldigheter. Vidare bör på aktuell sida efter meningen Om det finns flera gravrättsinnehavare måste alla acceptera överlåtelsen, läggas till en mening med innebörd att var och en av gravrättsinnehavarna dock fritt, utan övrigas samtycke, men efter huvudmannens prövning kan överlåta sin del av gravrätten. Mot bakgrund av vad som anförts ovan, bör avslutningsvis meningen Finns det flera gravrättsinnehavare kan var och en fritt, utan övrigas samtycke, återlämna sin andel på sidan 218 ändras till att lyda; Finns det flera gravrättsinnehavare kan var och en fritt, utan övrigas samtycke, återlämna sin del. Avsnitt 6.6.3 Kistminneslund I slutet av stycket på sidan 223 återger utredaren vad som sagts i prop. 1990/91:10 s. 50 f. Återgivelsen har dock inneburit att innehållet i aktuellt avsnitt i aktuell proposition blivit en smula förvrängt. Detta eftersom det i utredningen återgivits som att det skulle krävas
6 (8) gravbrev för kistgravsättning i minneslund, vilket är felaktigt och inte heller är vad som sades i propositionen. Avsnitt 6.8.1 Bevis om gravsättning i minneslund, kistminneslund eller askgravlund På sidan 242 hänvisas till 5 kap. 1 begravningslagen som den bestämmelse vari det framgår att det är kommunen som ska ordna med gravsättningen för det fall den avlidne inte efterlämnar någon som kan ordna med denna. Lagrumshänvisningen bör dock rätteligen göras till 5 kap 2 begravningslagen, eftersom det är i detta lagrum aktuell bestämmelse återfinns. Avsnitt 7.7.5 Krav som ska vara uppfyllda innan tillstånd får meddelas enligt begravningslagen Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation vill särskilt understryka vikten av att regeringens prövning, utöver miljömässiga aspekter, också belyser etiska sådana inom samtliga för aktuellt avsnitt relevanta områden såsom bl.a. transport, förvaring, arbetsmiljö samt övrig hantering av stoft och stoftrester. Avsnitt 7.7.7 Vem ska få anordna och hålla en anläggning för andra begängelsemetoder och vilka skyldigheter bör innehavaren ha? Som begravningslagen föreskriver idag beträffande krematorier och vad utredningen föreslår beträffande andra begängelseanläggningar, får dylika anläggningar endast anordnas och hållas av den som innehar en allmän begravningsplats eller av en församling. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation ställer sig dock inte helt främmande till att det på sikt medges viss privatisering avseende dessa typer av anläggningar. Beträffande krematorier råder det idag en överkapacitet på många håll i landet, varför det behövs ett incitament för att begränsa antalet krematorier och på så sätt också kunna hålla nere begravningsavgiften. Att privatisera krematorieanläggningar i så motto att det skulle vara möjligt även för andra rättssubjekt än de som idag föreskrivs i begravningslagen att anordna och hålla ett krematorium - men att tjänsten endast får köpas av en innehavare av en allmän begravningsplats eller en församling - skulle enligt Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation med stor sannolikhet kunna bidra till en för huvudmännen mer rationell och kostnadseffektiv krematorieverksamhet. En sådan ordning skulle i praktiken i all väsentlighet ändock innebära detsamma som idag, nämligen att det endast är de subjekt som anges i begravningslagen som ytterst kan bedriva krematorieverksamhet. Fördelen med den föreslagna ordningen skulle dock vara möjligheten till en friare konkurrens med förhoppningsvis lägre driftskostnader och begravningsavgift som följd samt att det vid en eventuell nyanläggning av ett krematorium skulle vara möjligt för huvudmännen att kraftigt begränsa eller t.o.m. helt slippa ifrån investeringskostnaden. Nyss nämnda överväganden torde även vara direkt applicerbara på andra begängelseanläggningar.
7 (8) I ljuset av vad som anförts ovan bör det enligt Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation övervägas om det inte ska vara möjligt också för andra än innehavare av en allmän begravningsplats eller av en församling att anordna och hålla krematorium respektive en annan begängelseanläggning. Avsnitt 8.5 Skatteverkets uppgifter Om stoft inte har kremerats eller gravsatts inom föreskriven tid ska Skatteverket enligt 5 kap. 10 tredje stycket begravningslagen undersöka anledningen till dröjsmålet och, om det behövs, underrätta folkbokföringskommunen eller den kommun där dödsfallet inträffat om den avlidne inte är folkbokförd i Sverige. I 5 kap. 12 finns regler för tvångsgravsättning av aska, för det fall askan inte har gravsatts inom föreskriven tid. Mot bakgrund av att Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation har varit involverat i ett antal ärenden där kommunen inte vetat hur den ska handlägga ärenden enligt 5 kap. 10 tredje stycket, anser Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation att ett införande av regler för hur kommunen ska förfara vid handläggning av ärenden enligt 5 kap. 10 tredje stycket bör övervägas. Det bör också övervägas att införa regler om tvångsgravsättning även av stoft. Avsnitt 8.6 Uppgifter för huvudmannen för begravningsverksamheten På sidan 283 återger meningen - Huvudmannen för begravningsverksamheten på den ort där den avlidne senast var folkbokförd ska på begäran medla mellan parterna, om de efterlevande inte kan enas om kremering eller gravsättning ska ske (5 kap 3 begravningslagen) - inte korrekt vad som anges i 5 kap. 3 begravningslagen. Det är knappast möjligt att företa medling om huruvida gravsättning över huvud taget ska ske, vilket blir innebörden av den nuvarande formuleringen. Meningen bör därför ändras till att i slutet lyda; eller om gravsättningen. Orden ska ske bör sålunda tas bort. Avsnitt 8.8.2.2 Stiftsprost Eva Brunnes undersökning Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation instämmer i f.d. stiftsprosten Eva Brunnes tankar om att begravning på kvällstid och helger med stor sannolikhet skulle bidra till att sänka tiden mellan dödsfall och gravsättning eller kremation. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation tror utöver detta att det även krävs en ökad flexibilitet inom och ett ökat samarbete mellan samtliga begravningsbranschaktörer för att tillsammans underlätta och förenkla dödsfallsprocessen för allmänheten och därmed också sänka tiden mellan dödsfall och gravsättning eller kremation.
8 (8) Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.. Jösta Claeson Ordförande.. Pierre Frennesson Förbundsjurist