S 30 - Uppskattad klassiker med många ansikten

S 30 - Uppskattad klassiker med många ansikten Första båt ut i Seglings nya serie om 70-talsbåtarna är S 30. Ful överbyggnad, trög i lätt vind är omdömena från folk som inte känner henne. En fantastisk familjebåt tycker S 30- seglarna själva. Och vem kan klaga på senaste lystalet 1,19. Av Bengt Jörnstedt S 30:an är en av de klassiska skapelserna i båtfloran från 70-talets första år. 'The Big Boat Bang' hade just inletts, expansionen av seglaruniversum pågick med den nytända entusiasmens och de avdragsgilla banklånens hastighet (gränsande till ljusets), och intressegravitationen från medborgare som ville segla fick den pyrande materien att dras samman i ett otal galaxhopar av sinsemellan högst skiftande karaktär. Till exempel halvtonnarna-som-blevfamiljebåtar från Norlin, Södergren och Magnusson. EIler Pelle P:s storsäljande, rymliga och billiga Maxi-båtar, Och så hela raden av s k långsmala båtar i

skärgårdskryssarnas efterföljd. En av dessa senare var S 30. Hon ritades av dåtidens självklare 'grand old man' i svensk yacht design, Knud H Reimers; byggdes på anrika Fisksätra Varv av välrenommerade Torild Larson och blev från början omstridd. Var hon en 'äkta' skärgårdskryssare eller inte'! Det blåstes upp till en stundom ganska hätsk strid med mycket av seglaretablissemanget inblandat, men det var mest en fråga om teknikaliteter och de intresserade köparna brydde sig föga om larmet. S 30 tillhör de båtar som genomgått ett stort antal förändringar och modifieringar under åren. Hon finns i två grundversioner den 'gamla' och den 'nya' och även inom dessa versioner förekommer en hel del avvikelser. Och för bara några år sedan skapades ett alternativt, större segelplan för att förbättra seglingsegenskaperna i lätt vind. S 30:an är alltså en båt med många ansikten. Hon är ful, säger en del. Fulsnygg kan väl de som äger henne sträcks sig till i den mån de inte rent av tycker att hon är vacker, ett personligt omdöme som ju brukar vara förbehållet varje båtägare. Men S 30-seglarna vet vad deras båt går för och är på det klara över att skönheten är ett karaktärsdrag som till stor del kommer inifrån, även när det gäller segelbåtar. Bra seglare En som en gång bytte från en kompaktare båt, en Maxi 84, till S 30 är stockholms- seglaren Åke Mörk, som haft sin båt i närmare tjugo år. Jag hade ett antal kriterier. Ett var akterruff. I slutet av 70-talet fanns inte så mycket att välja på i den vägen. Så det blev S 30 och det har jag inte ångrat en sekund. Åke uppskattar både inredningen (med en "otroligt skön förruff') och båtens egenskaper. Hon är kursstabil och kräver ingen kraft att styra, svarar väl på rodret.

Bertil Fagergren, också han i Åkes ålder kring de 60, har haft sin S 30 sedan begynnelsen 1973 och har naturligtvis bara positiva omdömen: Hon är lättseglad och lätt att hantera. Styr bra ut och in i hamnar, även när man backar för motor. Men då gäller det att man har rätt roder. Detta är nämligen en av många punkter där det finns variationer, vilket vi återkommer till. S 30.ans seglingsegenskaper är betydligt bättre än det lite dåliga rykte hon dragit på sig efter alla års diskussion om lättvindsegenskaperna. På något sätt har detta överskuggat det faktum att hon på det hela taget är en alldeles utmärkt seglare. Min bedömning är att hon seglar upp till sitt LYS-tal på 1,19, säger segelmakaren Tore Källmark på Royal Sails i Västervik. Genuan på ca 30 kvm behövs i lätt väder, även om många familjer av bekvämlighetsskäl ofta använder sig av kryssfocken i alla vindar. Men från 4-5 m och uppåt kan man med fördel segla med kryssfocken, som många valt att göra självslående. Kryssfarten ligger mellan 6 och närmare 7 knop från mellanvind och uppåt. Så fort man når 6-knopsvallen så sticker hon iväg, säger Tore Källmark. Det är en markant skillnad. Och numera kommer man upp i 6 knop på kryssen redan i 3 meters vind. "Numera" syftar på ett nytt, större segelplan som introducerades för några år sedan. S 30 deplacerar närmare 4 ton, snarare än de ca 3 som var avsikten från början, och segelplanets hästkrafter blir för få per kilo båt. Men den saken har alltså nyligen åtgärdats genom att med små ingrepp öka segelytan, något som verkligen lönat sig, anser Tore Källmark: Nya segelplanet är ett jättelyft, nu går det att segla i lätta vindar också. Mycket av prestandan i lättvind beror förstås också på hur man seglar och skotar sin båt, påpekar Robert Öhlin, som är ordförande i S 30 Förbundet.

S 30:an går att slösegla hyfsat snabbt. Men i lätt väder kan man inte sitta och slöa eftersom det är så lite kraft i vinden. Om bekvämligheten tar över går det långsamt, men det gäller alla båtar. Om S 30:an styvhet har Segling hört olika bud, det är som vanligt en subjektiv fråga. Åtminstone för kappsegling krävs det att besättningen sitter på relingen när det lutar, anser Tore Källmark. Han pekar på att kölvikten på 1.450 kilo är liten med tanke på det verkliga deplacementet. Åter andra upplever båten som slutstyv. Hur som helst, seglar man med kryssfocken från mellanvind och uppåt och det ska man göra kan man gå med storen långt åt lä och spilla vind utan att seglet backar i framkant. Storen blir en effektiv krängningsregulator och båten blir lättseglad med det lilla förseglet. S30 är utrustad med backstag. Inte för att det hehövs för att hålla masten kvar; den kommer i allmänhet från Seldéns och är en rejäl sak som inte ramlar ner i första taget. Stagningen är enkla spridare och dubbla undervant, men eftersom båten är fraktionsriggad behövs backstagen för att sträcka upp förstaget. På några tidiga båtar sitter det fiolstag upptill, men de lär vara helt överflödiga och kan plockas bort. Som med alla långsmala båtar är det när man släcker på seglen och faller av som S 30:an verkligen kommer till sin rätt och kan försvara sitt LYS-tal på 1,17 (gamla segelytan) respektive 1,19. Då gör sig längden gällande på allvar, och då är det inte många båtar som hänger med ute på fjärdarna. Båten går spikrakt på läns, och det är svårt att få den att pendla med spinnaker, enligt Bertil Fagergren. Så det är ytterst få i klassen som har spinnakerfrossa i familjen. "Idealisk familjebåt" En särskild poäng med det långsmala konceptet är något vi alla haft anledning att svära över ett antal gånger när det grundar upp precis lite för mycket och man inte når riktigt ända in till klipphällen... På S 30:an har man 4 meter på sig från kölens övre framkant till förstäven, och det brukar räcka till de flesta nattplatser. Dessutom gör de låga friborden det enkelt att komma i land. Att förstaget sitter en bra bit in på däck bidrar också till att göra all landstigning enkel och bekväm.

Även det fria akterdäckets låga höjd över vattnet gör ankringsjobbet enkelt. Det är lätt att dra upp och lyfta ankaret i stående ställning, man behöver inte luta sig ut över relingen för att slippa skada friborden när ankaret ska upp sista biten. Och det är enkelt att komma i och ur en släpjolle. Hon är en idealisk familjebåt, det gäller hela familjens uppväxttid men också när barnen flugit ut, menar Bertil Fagergren, som alltså haft sin båt i hela 23 år. Med barnen i tankarna tänker han inte minst på akterruffen, där de kunde härja för sig själva. Även om han faktiskt en gång gjorde ett experiment i den mycket rymliga förpiken: Vi kunde trava alla fyra ungarna på tvären där framme! Idag får Bertil och hans fru sällan ha båten ifred för de numera vuxna barnen, som alla "är helfrälsta på segling" och ger sig ut med S-30:an på egen hand. Men även utan raska gastar ombord fungerar båten bra, menar Bertil: Nu när man blir äldre och inte har samma krafter så orkar man ändå med den. Det är inte så tunga saker att hantera. Trots båtens längd på 12,5 meter så är ju deplacementet relativt lågt, ungefär som en Ballad eller Scampi, och segelytan rätt liten. Storen blir enkel att hissa, och förseglen likaså. I riktigt busväder har jag seglat på bara storen, inte så fort, men ändå bra, säger Bertil Fagergren. Och man kan segla båten ensam. Båtarna har ursprungligen både mantåg och pulpit, men mantåget har många plockat bort. Dels för att det ska bli enklare att skota hem genuan efter slagen, dels därför att mantåget gör det trångt på det ganska smala skarndäcket. Särskilt när man ska kliva över den höga sargen till sittbrunnen och lyfter på fötterna är det lätt att fastna med hälen i undre mantågslinan. Stuvutrymmena är rikliga, också det något som uppskattas. Det är så gott om stuvutrymmen att man drar med sig saker i all oändlighet, suckar Åke Mörk med ett 'att-man-aldrig- lär-sig'-leende.

Ankarlucka i fören, kistbänkar i sittbrunnen och en lucka på akterdäck det räcker och blir över för ankare, segel, grill, linor, fendrar och allt annat "i oändlighet". Från början var det tänkt att S 30:an skulle ha utombordare, precis som andra 30:or, men snart kom önskemål om inombordare. I början försågs många båtar med en 10 hk Vire, men så småningom gjorde förstås dieslarna sitt intåg. Då blev det stort och tungt, och sittbrunnen fick byggas om med bridgedäck i framkant för att få plats med en motor på vanligt ställe under nedgångstrappan. I Bertil Fagergrens båt sitter en behändig liten skapelse, en OMC Saildrive på 42 kilo. Detta var från början en utombordare på 35 hk som togs ner till 15 hk, fick ett drev och foldingpropeller. Med den gör han hela 8 knop. Själva sittbrunnsdurken är en stor, bultad lucka som går att ta bort för att serva motorn. Gynnsamt roderbyte Barnsjukdomar, inbyggda fel? Inte mycket, säger de S 30-ägare som Segling talat med, varav alla varit med antingen från början eller suttit/sitter i styrelsen för klassförbundet. Två saker förtjänar att påpekas, anser man. Det ena är att det kan finnas en del S 30:or (av den nya versionen, vilka är en minoritet) som skulle må bra av en skäligen enkel förstärkning av ovankanten på bottenstockarna. Dessa kapades nämligen ner när ståhöjden skulle ökas vid omläggningen till den nya versionen, vilket påverkade deras styrka. De allra flesta av dessa båtar är emellertid redan åtgärdade; i många fall åttog sig Fisksätra Varv att göra det, andra gånger är det båtägarna själva som gjort jobbet. Det andra gäller rodret. Från början hade S 30:an en skädda framför rodret, utmed hela dess djup, Det visade sig emellertid att skäddan gjorde henne alldeles för kursstabil och t o m svår att svänga. Fr o m båt 197 gjorde man ett drakoniskt ingrepp och kapade bort nästan hela skäddan. Rodret blev därmed friliggande (och balanserades delvis genom att man byggde ut det en bit framför hjärtstocken). Samma operation har genomförts även på många av de äldre båtarna, men vad båtägarna ofta glömde var att förstärka det 40 mm rostfria rör som utgjorde hjärtstocken. Detta trots att böjlasterna blev avsevärt mycket större nu när rodret saknade all upphängning i underkant.

Har man tagit bort skäddan på en gammal båt ska hjärtstocken vara förstärkt eller utbytt, understryker Åke Mörk. Även detta är ett fel som under åren har åtgärdats på de flesta båtar, där man ökat dimensionen från 40 till 50 mm rostfritt rör. De första rodren var f ö gjorda i rostfri plåt, men efter förändringen byggde man dem i plast med den nya grövre hjärtstocken. Det var ett stort lyft för båten när man bytte roder, anser Tore Källmark. Det gamla rodret saknade känsla, båten var svår att manövrera och gick inte att backa. Och en lång båt måste vara manöverbar i trånga vatten. Nu slår hon mycket snabbare, det är en helt annan båt. Fisksätras engagemang Fisksätra Marin under Torild Larssons tid var känt för att bygga starka båtar. Medan S 30:ans däck är sandwich gjordes skroven i homogen glasfiberarmerad plast. Pansarlaminat, säger en del Det tycks i alla fall inte vara underdimensionerat. Jag har seglat på grund så det ekat om det utan att få skador, säger Bertil Fagergren. När Segling talar med Torild Larsson är han inte säker på det exakta antalet S 30:or som byggdes under hans år på varvet, "kanske 150 stycken", innan han i slutet av 70- talet sålde rörelsen till Gylling & Co. Han var delvis involverad i verksamheten även efter försäljningen bl a ritade han överbyggnaden på den nya versionen av S 30 men klev av när han tyckte att pengarna, inte kvalitén på båtarna, började bli det väsentliga för den nya ledningen. Det var alltså fråga om en långsam 'utfasning' av Torild Larssons engagemang med S 30:an, och hur hans frånträde eventuellt kan ha påverkat bygget av de senare båtarna är omöjligt att säga idag. Intresset ökar Inom S 30 Förbundet har man, klokt nog, varit liberal när det gäller klassreglerna och att tillåta nyheter som förbättrar seglingen. Exempelvis är

materialet i segeldukarna fritt och genomgående lattor tillåtna i storseglen. Andrahandsvärdet på S 30 varierar mellan ungefär 150.000 och ca 200.000 kr, beroende på skötsel, utrustning och byggår. Åldersfaktorn gör förstås att den 'nya' versionen från slutet av 70-talet ligger något högre i pris. Drygt 200.000 kr har betalats som mest för en S 30, och priset ligger alltså fortfarande kring den nivån för de bästa båtarna. För särskilt slitna båtar utan motor och med dåliga segel kan prisbilden ligga nere kring 120.000-130.000 kr. Omsättningen av begagnat är ganska liten, inte mycket mer än en handfull båtar per år. Klassförbundets medlemsblad innehåller en del av de saluförda båtarna, och man kan vända sig dit för tips och upplysningar. Allt går i cykler, även intresset för S 30:an. Intresset har blommat upp igen, säger Åke Mörk. När jag kom med i början av 80-talet var det mycket som hände med träffar och seglingar. Sedan planade det ut, men nu är det uppåt igen. Vi var 75 personer på middan på årsmötet i våras, och i somras var vi 20 båtar på eskadern till Västervik. Västervik är f ö en av S 30:ans tätorter. Oskarshamn, Vättern, Mälaren och Stockholm är andra områden där det finns gott om S 30:or. Förbundet har ca 150 medlemmar vilka, liksom i andra klassförbund, kan glädja sig åt god samvaro, olika aktiviteter och värnandet om klassen. Varje vår och höst har man träffar, både på land och i sina båtar ute i skärgården. Man eskaderseglar och ger ut tekniska tips om allt från förstärkning av bottenstockar och roder till hur man skyddar sig mot myggen i sittbrunnen med nät från IKEA. Kappseglandet inom klassen var tidigare rätt stort, men har minskat med åren. Det sista stora mästerskapet seglades 1985, då f ö bröderna Källmark vann, sedan dess har det varit LYS-tävlingar som gällt för den seglingssugne S 30- ägaren. Avslutningsvis tippar vi att en seglare som Bertil Fagergren är en ganska typisk S 30- ägare. Dels därför att han har varit sin båt trogen i så många år. Och dels för att han använt den till såväl omfattande familjesegling som en hel del kappsegling. Men också därför att han fortsätter att segla sin båt på lite äldre dagar, sedan ungarna lämnat boet. Och även fortsätter att tävla någon gång

ibland. Tre gånger i modern tid har han t ex vunnit Ornö Runt totalt i LYS, senast för bara ett par år sedan. När man är ute på fjärdarna blir man nästan aldrig omseglad, säger han belåtet. Och det är ju inte så dumt med vad som trots allt mest är en familjebåt för sex personer och två strävhåriga taxtikar, ej att förglömma. S 30:ans två versioner S 30 finns i två grundläggande versioner, den 'gamla' som omfattar båtarna nr 1 till 229, och den 'nya' från 230 till 304. Båda versionerna mäter in enligt klassregeln. Anledningen till ändringen, som kom 1978, var dels att det med tiden ställdes mer krav på den invändiga komforten, dels tyckte man att den ursprungliga överbyggnaden skulle må bra av en viss modifiering. Nya typen ger ett lite luftigare intryck och är bekvämare, såvida man inte bygger om den gamla, säger Bertil Fagergren (som inte gjort något åt sin båt av gamla typen). Egentligen handlar det om rätt små skillnader, och de ägare Segling talat med har varit ungefär lika glada åt sin båt oavsett vilken madell man råkat ha. Önskemål om toalettutrymme var en av de faktorer som ledde till modellbytet. De första båtarna hade en hink i förpiken på gammalt klassiskt skärgårdskryssarmanér, något som förstås snart blev lika svårt att förklara bort för Fisksätra Varvs säljare som när vissa förtroendevalda numera ska förklara den skymda sikten på de nöjesetablissemang man oavsiktligt hamnat på. På några båtar byggde man på varvet in ett toautrymme av numera traditionellt slag till höger om nedgången från brunnen, och på den vägen kunde det ju ha fortsatt. Men det var mer som man tyckte skulle modifieras. T ex ståhöjden, som bara var tillräcklig vid pentryt, under den aktre, höga klacken på ruffen. Och kojerna/ sofforna i salongen var för höga, samtidigt som ryggstöden satt för långt bordvarts eller ruffsidan för långt in, hur man nu vill se det; resultatet blev att man slog bakhuvudet i ruffen. Det problemet har kunnat avhjälpas delvis genom

extra tjocka ryggdynor som gör att man sitter närmare mitten av båten. Vissa S 30-ägare har sågat av kojfrontema och sänkt hela sittytan. Åter andra har inte gjort något alls, t ex Bertil Fagergren, som haft sin båt sen 1973 och seglat med hela familjen. Det fungerar, säger han. Vi har bott två vuxna, fyra barn och två hundar. (strävhåriga taxar. Reds. anm.) och har inte gjort något alls åt inredningen. Och så var det det där med överbyggnadens utseende, en variant som Knud H Reimers var mycket förjust i och använde på många båtar. Vid tiden för S 30: ans tillkomst hade han tillämpat det på bla havskryssarna Fingal och Bacchant, men på S 30:an med låga fribord och långt skrov fungerade det inte lika bra. Sålunda beslöts att satsa på också en modifierad överbyggnad i samband med att man gjorde om det invändiga. Den nya versionsn, som ritades av Fisksätras Torild Larsson, blev mer balanserad i 'trappsteget' på ruffen, som också fick lite skarpare kanter och blev lite bredare. Därvid fick man offra en del av skarndäcken, vilket gör det svårare att ta sig förbi vanten. Sttbrunnen ändrades och fick en och samma nivå istället tör som tidigare med rorsmansplatsen någon decimeter högre än främre delen. Nu kom man att sitta högre och fick lite bättre sikt föröver. Skotbalken flyttades fram till ett bridgedäck från att ha skurit av brunnen på mitten. Inredningens layout är högst konventionell i bägge modellerna. Den skiljer sig som nämnts i fråga om t ex toans placering och i vissa andra detalier, men i princip följer den gängse mönster med pentry vid nedgångsluckan, salongskojer/ soffor med stuv under, bakom och över ryggstödet, samt förpik med ett par garderober och stuv under kojerna och för om fotändan. Bortsett från själva stommen i plast är hela inredningen gjord i homogen teak och teak- plywood. Skrovet är nerbyggt i ett djupt kölsvin där varje fack mellan bottenstockarna är åtkomligt under separata luckor i durken. Den utanpåliggande kölen är gjord i bly, rosffritt och chockabsorberande när man smäller på. "S 30-93" med större segelyta

S 30:an finns i två versioner avseende inredning och överbyggnad. En nyligen gjord ändring gör att det nu också finns två klasser av båten, S 30 Classic och S 30-93. Skillnaden är segelytan, som utökats med 7-8 kvm på S 30-93. Frågan om S 30:ans lättvindsegenskaper har varit på tapeten sedan begynnelsen. Saken har dryftats så mycket att båten fått ett överdrivet rykte om sig att gå dåligt i lätt vind. Fullt så illa är det inte alls, det är bara det att hon seglar så mycket bättre i frisk vind. Men ändå, ingen rök utan eld, och det var inte enbart en fråga om självuppfyllande profetia när S 30 Förbundet för några år sedan beslöt sig för att öka segelytan på båten för de som ville ha ett mer lättvindsbetonat alternativ. För att spara kostnader fär båtägarna gjordes hela utökningen inom ramen för befintlig mast, bom och stående rigg. På både mast och bom fanns det marginal utanför de svata mätbanden. Mastliket kunde ökas med 25 cm, bomliket med 6 cm och akterliket med 30 cm. Dessutom kunde storens breddmått i övre delen åkas eftersom'det fanns utrymme mellan akterlik och häckstag. För hela storen innebar det en ökning från 22 till 26 kvm, alltså 4 kvm eller 18%. I förtriangeln fanns mycket luft kvar ovanför fallhornet, och förliket på genua och fock kunde förlängas med hela 75 cm. Underliken på bägge seglen kunde ökas rejält genom att förstaget med enkla medel flyttades 60 cm föröver. Förseglens yta ökade därmed med 2,5 kvm, från 28 till 30,5 kvm (9%) för genuan och från 13,5 till 16 kvm (18% ) för focken. En extra poäng blev att genuans överlapp nu minskades med 30 cm vilket förenklar stagvändningarna. För en familjeseglare som använder stor och fock ökade segelytan alltså med nästan 20 procent. Det är mycket, och de som gjort ändringen säger att "det är en helt annan båt" i lättvind. Jag har använt genuan sparsamt sedan jag bytts till större segel, säger Åke Mörk. Och nu börjar jag segla 1,5 m/s tidigare än jag gjorde förr, då det inte var så roligt under 3 m/s.

Tore Källmark, segelmakare och S 30-seglare, påpekar att höjdtagningen också förbättrats en smula tack vare att framflyttningen av förstagst ger en lite spetsigare vinkel mot vinden. Väljer man att flytta fram förstaget när man ändå ska förnya segelgarderoben blir det nästan gratis. Enda kostnaden är ett nytt förstagsfäste för ca 600 kr. Det är enkelt att montera genom ett hål i ankarboxen ut mot stäven. Och när man ändå gör jobbet kan man passa på att sätta dit ett rullsystem för genua med rullen nere i ankarboxen. Skillnaden i LYS är 2 enheter mellan de bägge segelplanen, 1,19 respektive 1,17. I det högre talet har man också ökat spinnakerbommens längd med 60 cm, vilket exponerar spinnakern effektivare. Av klassmärket i storen siffran 30 omgiven av en fyrkantig ram ställd på ena hörnet framgår om båten är en S 30 Classic eller S 30-93. Den förra har en enkel, tjock ram, de senare en dubbel ram med tunnare linjer. Göta 30 som blev S 30 Det var 1969 som Göta Segel Sällskap i Stockholm tog initiativet till vad som först kom att kallas 'Göta 30'. Till 1970 års Seglardag i Malmö motionerade klubben, med ordföranden Sven Ejdestam som drivande kraft, om att en ny skärgårdstrettia i plast skulle tas fram i Seglarförbundets regi. Motionen antogs med entusiasm av Seglardagen, som tillsatte en kommitté med Sven Ejdestam, Gustav Plym, som representerade Svenska Seglarförbundet, och Tord Byqvist, sakkunnig i båtkonstruktion. Byqvist var ett tag aktuell som konstruktör av den nya 30:an, men uppdraget gick så småningom till Knud H Reimers. Denne föreslog att man skulle använda ritningarna till hans "The Solent One Design 30 sqm" från 1937, som han själv och andra ansåg vara en lyckad skapelse. Båten, fick arbetsnamnet Göta 30. Plym och Reimers var överens om att skrovet skulle ha delat lateralplan, vilket bl a minskar den våta ytan. Att förse båten med frihängande roder skulle vara möjligt enligt ett kryphål i SK-regeln som de ansåg sig ha hittat; om ett frihängande roder placerades bakom en skädda skulle det kunna betraktas som

"en del av båtkroppen" (lika väl som om det satt bakom kölen) vilket var ett krav enligt skärgårdskryssarregeln. Denna regeltolkning skulle senare vålla strid, trots att det hela godkändes av SSF. Den första färdiga båtens sjösattes sommaren 1972. Fisksätra Varv hade fått uppdraget att göra formarna och bygga de första 100 båtarna. Priset var 59.700 kr inkl. moms men utan segel. En klassnämnd med förutom ovan nämnda trio också Fisksätras chef Torild Larsson och Lennart Ohlsson från SSF beslöt bl a att namnet skulle ändras till S 30. I slutändan visade sig S 30:an inte kunna klassas som en ren skärgårdstrettia, något som vållade en hel del rabalder. Reimers hade sålt flera båtar till kontinenten såsom varande 'äkta' skärgårdskryssare och ville få intyg på det, men Skärgålrdskryssarförbundet, som förvaltar SK-regeln med stor noggrannhet, sade nej. För de vanliga svenska kunderna spelade klassningen emellertid ingen roll, vilket också uttrycktes av initiativtagaren Sven Ejdestam i Göta SS klubb- tidning 1973: Att Göta 30:an ej klassar in som skär- gårdstrettia spelar ej någon större roll. Slutomdömet måste ändå bli helt positivt. GSS inklusive alla medlemmar kan vara stolta och nöjda med engagemanget i Göta 30:an. Fortsättning -->> Data: Längd ö.a. Längd v.l. Bredd Djupgående Deplacement Storsegel Classic Storsegel 93 Genua Classic 12,5 m 10,0 m 2,50 m 1,47 m 3600 kg 22 kvm 26 kvm 28 kvm

Genua 93 Fock Classic Fock 93 30,5 kvm 13,5 kvm 16 kvm Svenska S 30 Förbundet bildades 1974 och har "till ändamål att vara klassförbund för personer intresserade av Svenska Seglarförbundets entyps skärgårdskryssare S 30 och därvid bl a handha S 30:ans klassregler, varvid båtens karaktär av familiebåt jämväl ska beaktas." Adress: Svenska S 30 Förbundet c/o Åke Mörk Kallkärrsvägen 41 141 41 Huddinge Några kontaktpersoner Ordförande: Robert Öhlin, tel. b. 08-570 206 Vice ordf: Jan Källmark, tel. b. 0490-175 41 Sekreterare: Per Jerkeman, tel. b, 08-540 665 23 Medlemsavgift 100 kr. S 30:an i hennes två versioner, med den nya modellen till höger. Överbyggnaden har moderniserats i proportioner och kanter, fönstren likaså, linorna från masten göms delvis under rufftaket, förluckan är i plexiglas. På gamla modellen sitter ankar/segelluckan på fördäck längre föröver, framför förstaget. Med nya modellen är det alltså möjligt att gömma förseglet under luckan med pistolhakarna kvar på förstaget (detta är en båt av Classic-modell som inte flyttat fram förstaget). Här har bara ena båten selftacker-skena, men detta förekommer även på gamla modellen.

På den gamla versionen är sofforna lite för höga, och bidrar till att man får bakhuvudet mot kanten mellan ruffsida och däck eftersom ryggstöden sitter rätt långt ut åt sidan. På Bertil Fagergrens båt har man bara gjort ryggdynorna tjockare för att komma längre in, men har i övrigt inte ändrat något. En del har annars sågat av kojfronterna och sänkt hela soffan. Åke Mörk har en S 30 av nya versionen. Ryggstöden, med stuv bakom, har flyttats inåt samtidigt som salongssofforna/kojerna sänkts och överbyggnaden breddats - allt för att ge bättre sittkomfort. Om babord framför huvudskottet ligger toaletten. Här har förstaget flyttats fram på en båt av nya versionen, som ökat segelplanet och därmed förvandlats från S 30 Classic till S 30-93. Den gamla öppningen för förstaget är hålet mitt emellan luckhalvorna, och det gamla förstagfästet syns också på högra bilden. Det nya fästet är ett T-järn i rostfritt som stuckits in genom ett hål i förstäven och har läpparna som håller emot på utsidan. Här har även en aluminiumbalk satts på tvären för att stabilisera i sidled.

G amla versionens sittbrunn hade trappstegsformad toft och var högre i aktre delen än i den främre. Dessutom delades den av skotskenan för storen. Nya versionens sittbrunn (bilden) har samma höjd runt om och skenan är framflyttad. Dessutom har sargarna breddats. Den rymliga förpiken är uppskattad av S 30-ägarna. Normalt ligger inga segel här, det finns gott om stuv på andra platser.