Diktatorn av Charles Chaplin Nypremiär på bio den 25 december 2016 Om NonStop Timeless Under etiketten NonStop Timeless ger NonStop Entertainment tidlösa filmer nytt liv på biograferna. En långsiktig satsning på ikoniska filmskapare som ger publiken möjlighet att upptäcka dem på nytt eller återse favoriter. Vi vill gärna försöka skapa ett nytt beteende där publiken också ser äldre mästerverk på bio. Biografupplevelsen har ett stort värde i sig. Klassiker hjälper oss att förstå vår historia vilket känns extremt viktigt just nu, säger Candace Droguett, projektledare för NonStop Timeless. Charles Chaplin Ingen filmpersonlighet, levande eller död, har samma ikoniska status som Chaplin. Chaplin är filmhistorien personifierad. Med sina rötter i slapstick-komisk samhällssatir jobbade Chaplin för att ständigt förfina såväl som förnya sin genre. Under karriären hann han även visa prov på sin dramatiska tyngd utöver sitt komiska geni, och egentligen säger väl motiveringen till hans Heders- Oscar 1972 allt: "för den oöverskådliga inverkan han haft på att göra filmen till sitt sekels främsta konstform". Diktatorn Diktatorn utspelar sig i det fiktiva landet Tomanien och handlar om en fattig, judisk frisör och hans dubbelgångare, den karismatiske och judehatande diktatorn Adenoid Hynkel. Frisören, en lätt förvirrad veteran från första världskriget, gör vad han kan för att överleva i det judiska gettot, medan Hynkel hyser helt andra planer. Han vill lägga under sig hela världen.
Diktatorn är Chaplins klassiska uppgörelse med Hitler och nazismen. Chaplin gör själv rollen som judehataren Adenoid Hynkel, samtidigt som han spelar den fattige barberaren i Tomanias judiska getto. Filmen är inspelad 1939 40 och är en tidlös satir över maktens uppblåsthet och despoters förakt för den lilla människan. Diktatorn väcker frågor om satiren som politiskt vapen samtidigt som filmen tar upp viktiga och allmängiltiga ämnen som politisk galenskap, krigets vansinne och maktmissbruk. Diktatorn är Chaplins första talfilm och den sista av hans filmer där han uppträder i en roll snarlik den lille luffaren. Chaplin berättar i sin självbiografi att han fick idén att göra en dubbelgångarhistoria om Adolf Hitler redan 1937, då en filmproducent påpekade det uppenbara, att Hitler redan hade knyckt luffaren Charlies mustasch. Idén tilltalade Chaplin eftersom han i rollen som Hynkel/Hitler kunde skrika och skräna så mycket han ville, medan han som den lille judiske barberaren kunde förbli mer eller mindre stum. Det var i rollen som luffaren Charlie som Chaplin hade blivit världsberömd under stumfilmstiden och Chaplin var inte dummare än att han förstod att Charliefiguren och hans poetiska och pantomimiska framtoning lätt kunde förstöras av dialog och de andra krav på realism som ljudfilmen ställde. Trots ljudfilmens genombrott hade Chaplin under åren hållit fast vid stumfilmens ideal. Diktatorn är Chaplins första talfilm och den sista filmen där han uppträder i luffaren Charlies kostym. Inspelningen av Diktatorn inleddes i september 1939, samma månad som andra världskriget bryter ut, och filmen fick sin amerikanska premiär i oktober 1940. Inspelningen var inte utan problem. Så fick till exempel Chaplin varningar från många olika håll om att han borde stoppa filmen. De så kallade isolationistiska DIKT A TORN 6 grupperna, som till varje pris ville hålla USA utanför kriget, protesterade därför att de ansåg att filmen tog ställning för att nationen trots allt skulle ge sig in i kriget. Från extrema högergrupper kom hatbrev och från officiellt politiskt håll var man bekymrad över filmens tydligt antifascistiska budskap i en tid när den amerikanska regeringen fortfarande var neutral. Vissa antydningar gjordes om att filmen riskerade att bli censurerad, kanske till och med bannlyst helt och hållet. Också Chaplins eget filmbolag, United Artists, var tveksam till Diktatorn eftersom man var rädd för att filmen skulle bli en ekonomisk förlust. I detta sammanhang är det värt att understryka att Diktatorn när allt kommer omkring gjordes i Hollywoods relativt sett konservativa produktionsklimat och i en tid då det var närmast tabu att blanda uttryckliga politiska budskap med sådant som man betraktade som ren underhållning. En liknande diskussion om filmens eventuella lämplighet utspelades också i Sverige. Den 14 juni 1939 skickade den nazistiska tyska riksfilmkammaren ett brev till dåvarande chefen för filmbolaget Svensk Filmindustri och varnade för den kommande filmen Diktatorn: Man kan befara att denna film blir en utpräglad hetsfilm, skrev man. På Svensk Filmindustri besvarades tyskarnas brev nästa dag med diplomatiska undanglidanden: Också här har man naturligtvis haft ögonen på vissa tecken beträffande den kommande Chaplinfilmen och skulle det visa sig att det verkligen rör sig om en utpräglad hetsfilm torde man kunna vänta sig att den inte undgår sitt öde redan hos den statliga censuren. Det är nämligen bland annat censurmyndigheternas uppgift att hindra att filmer släpps ut vilka med hänsyn till statens förhållande till andra makter kan betraktas som olämpliga.
Direktören för Svensk Filmindustri gav själv följande löfte: Jag behöver väl knappast nämna att min firma alls inte kommer att befatta sig med filmen om det skulle visa sig att tendensen är den av Eder fruktade. Resultatet blev att Diktatorn inte fick någon officiell premiär i Sverige förrän den 19 november 1945, drygt fem år efter den amerikanska premiären. Detta berodde inte i första hand på den svenska filmcensuren, utan på den känsliga politiska situationen. Först efter andra världskrigets slut, när det inte längre fanns någon risk för repressalier från tyskarna, lämnade United Artists svenska distributionskontor in Diktatorn till Statens Biografbyrå som den 2 oktober 1945 godkände filmen för offentlig visning, dock inte för DIKT A TORN 7 barn under 15 år. Distributören, som var angelägen om att nå en så stor publik som möjligt, beordrade en ny granskning för att få filmen barntillåten. Den 17 november erhöll Diktatorn censurgränsen barntillåten sedan filmen kortats på sex ställen, sammanlagt 55 meter (cirka 2 minuter). Det som kortades var ett avsnitt där uniformerade män hämtas med bil, soldaternas förberedelse för att hänga barberaren i en lyktstolpe, avsnitt där barberarens huvud dunkas i ett bord, vålds- och sensationsmoment med skrik, ett avsnitt där en man skjuts ned samt ett avsnitt där en kvinna faller till marken. Den 4 oktober 1972 granskades Diktatorn på nytt av den svenska censuren som då godkände att filmen i sin fulla längd också visades för barn. Detta är bakgrunden till att den helt kompletta versionen av Diktatorn inte hade svensk premiär förrän den 9 oktober 1972. Trots att den officiella biografpremiären dröjde var Diktatorn tillgänglig i Sverige för slutna visningar under andra världskriget. På våren 1943 lyckades den amerikanska ambassaden i Stockholm komma över en kopia av filmen som de överlämnade till en svensk distributör som då var verksam för den amerikanska ambassadens räkning. Distributörens uppgift var att ombesörja att propagandamässigt angelägna filmer från de allierade länderna visades på de allierades ambassader och på privata filmklubbar. Bland dessa filmer var Diktatorn en av de viktigaste. Den första svenska visningen av Diktatorn lär ha ägt rum vid en fest organiserad av Internationella filmstudion, där publiken utgjordes av dåtidens kulturella elit. Därefter visades filmen även vid flera bejublade föreställningar för bland annat flyktingorganisationer, judiska föreningar och politiskt orienterade sällskap av olika slag. Hösten 1943 började kopian av Diktatorn också cirkulera bland filmklubbar på den svenska landsorten. Det svenska mottagandet av Diktatorn efter filmens officiella premiär var blandat. De svenska filmkritikerna tycks ha ansett att Diktatorn inte tillhörde Chaplins bästa filmer och att den som helhet var ojämn, trots att den innehöll många geniala detaljer. De flesta namnkunniga bedömare insåg dock hur unikt Chaplins filmprojekt var och förblir. För det är ett faktum att det sällan, varken tidigare eller senare, gjorts en spelfilm som så uttryckligen attackerar en namngiven politiker, under dennes levnadsbana till råga på allt mitt under ett pågående världskrig. Talet som avslutar Diktatorn Jag beklagar men jag vill inte vara kejsare. Det är inte min sak. Jag vill inte härska över eller erövra någon. Jag skulle vilja hjälpa alla, om möjligt, judar, hedningar, svarta män, vita. Alla vill vi hjälpa varandra. Mänskliga varelser är sådana. Vi vill leva av varandras lycka, inte av varandras elände. Vi vill inte hata och förakta varandra. I den här världen finns plats för alla. Och den goda jorden är bördig och kan försörja alla.
Livet kan vara fritt och vackert, men vi har gått vilse. Girighet har förgiftat människornas själar, blockerat världen med hat och fört oss in i olyckor och blodsutgjutelse. Utvecklingen har gått fort, men vi har stängt oss själva inne. Maskinerna, som skänker oss överflödet, har lämnat oss otillfredsställda. Våra kunskaper har gjort oss cyniska, vår intelligens har gjort oss hårda och ovänliga. Vi tänker för mycket och känner för lite. Mer än maskiner behöver vi mänsklig närhet. Mer än intelligens behöver vi vänlighet och mildhet. Utan dessa egenskaper blir livet fyllt av våld och allt går förlorat. Flygmaskinen och radion har fört oss närmare varandra. Det väsentliga med dessa uppfinningar är att de vill frammana det goda hos människan, ett universellt broderskap som för oss samman. I detta ögonblick når min röst miljoner människor över hela världen, miljoner av misströstande män, kvinnor och små barn; offer för ett system som förmår människor att tortera och fängsla dem som är oskyldiga. Till er som kan höra mig säger jag: Förtvivla inte. De olyckor som drabbat oss är bara en övergående efterverkning av girighet och av den bitterhet människor känner som betvivlar mänsklighetens framåtskridande. DIKT A TORN 19 Människornas hat kommer att försvinna, diktatorer dör och den makt de tog från folket kommer att återgå till folket. Och så länge som människor dör, kommer friheten aldrig att gå under. Soldater! Överlämna er inte till dessa odjur, människor som föraktar er, förslavar er, som bestämmer över era liv, bestämmer vad ni ska göra, vad ni ska tänka och känna. Som drillar er, behandlar er som boskap och använder er som kanonföda. Överlämna er inte åt dessa onaturliga män, maskinmänniskor med maskinhjärnor och maskinhjärtan. Ni är inte maskiner. Ni är inte boskap. Ni är män. Ni har kärleken till mänskligheten i era hjärtan. Ni hatar inte! Endast de oälskade känner hat de oälskade och de onaturliga! Soldater! Kämpa inte för slaveriet. Kämpa för friheten. I kapitel 17 av Lukas evangelium står det skrivet att Guds rike är invärtes i eder. Inte i en enda människa eller en grupp av människor, utan hos alla människor. Inom er! Ni, folket, har makten; makten att skapa maskiner, makten att skapa lycka. Ni, folket, har makten att göra livet fritt och vackert; att göra livet till ett underbart äventyr. Låt oss i demokratins namn använda den makten: låt oss alla förenas. Låt oss kämpa för en ny värld, en anständig värld som ger människan möjlighet att arbeta, som ger ungdomen en framtid och ålderdomen trygghet. Genom att utlova detta har odjuren förvärvat sin makt. Men de ljuger! De håller inte löftet. De kommer aldrig att göra det. Diktatorer befriar sig själva men de förslavar folket. Låt oss nu kämpa för att uppfylla detta löfte. Låt oss kämpa för att befria världen, för att rasera nationella gränser för att göra oss av med girighet, med hat och intolerans. Låt oss kämpa för en förnuftets värld, en värld där vetenskapen och framstegen kommer att leda till lycka för alla människor. Soldater, i demokratins namn, låt oss alla förenas! Hannah, kan du höra mig? Var du än är, se uppåt, Hannah!
Molnen lättar! Solen bryter igenom. Vi skrider ut ur mörkret in i ljuset! Vi skrider in i en ny värld en vänligare värld, där människorna ska höja sig över sin girighet, sitt hat och sin hänsynslöshet. Se uppåt, Hannah! DIKT A TORN 20 Människans själ har fått vingar och äntligen lärt sig flyga. Hon flyger in i regnbågen in i hoppets ljus, in i framtiden, en strålande framtid som tillhör dig, tillhör mig, tillhör oss alla. Se uppåt, Hannah! Se uppåt! Nypremiär på bio: 25 december 2016 Regissör: Charles Chaplin Utgivningsår: 1940 Medverkande: Charles Chaplin, Paulette Goddard, Jack Oakie Språk: Engelska Distributör: NonStop Entertainment /NonStop Timeless Presskontakt Ebba Bjelkholm 0707549943 ebba@herapr.se