Farledsförbättring i Vänern Ekens och Lurö skärgårdar Arkeologisk utredning etapp 1 Otterstad och Eskilsäter socknar, Lidköpings och Säffle kommuner, Västra Götalands och Värmlands län Staffan von Arbin Bohusläns museum Rapport 2009:31
Redovisning av utförd arkeologisk undersökning Fältmed grå bakgrund och fetram är obligatoriska för redovisning ti lfmis. För anvisningar,klicka på rubrikerna och länkar på sidan 2. Geografiska och adm inistrativa uppgifter Län Västra Götalands län, Värmlands län Kommun Lidköping, Säffle Socken/Stad Kartblad Otterstad, Eskilsäter Sjk1331 Landskap Västergötland, Värmland Fastighet/kvarter Vattenområden inom Ekens ochlurö skärgårdar Beslutande länsstyrelse Länsstyrelsens dnr BeslutenligtKML Datum för beslut Undersökningens art och om fattning Undersökarens dnr/projektnr Typ av undersökning/åtgärd Fältarbetstid start Fältarbetstid slut NOK 595-2009/D288 Särskild utredning 2009-08-05 2009-08-12 Undersökande/ansvarig organisation Ansvarig person Typ av exploatering Bohusläns museum isamarbetemed Vänermuseet Staffan von Arbin Farledsutvidgning Uppdragsgivare/exploatör Antalarbetsdagar Beräknad rappor tid Totalfaktisk kostnad Sjöfartsverket 2 2 25700kr Beräknat Undersökt Yta,ext(m 2 ) Yta (m 2 ) Volym (m 3 ) Schakt(m) Timmar,grov Timmar,arkeolog Timmar,maskin Yta,ext(m 2 ) Yta (m 2 ) Volym (m 3 ) Schakt(m) Timmar,grov Timmar,arkeolog Timmar,maskin Berörda RAÄ-nr/tillfällig arbetsidentitet (objektnr) Datering Rapport inkom m er senare Ja Nej Sam m anfattning av undersökningsresultaten och förslag till fortsatta åtgärder Sammanfatning av undersökningsresultaten Bohusläns museum har påuppdragavsjöfartsverket ochisamarbetemed Vänermuseet utfört en frivilligmarinarkeologiskutredning, etapp1, inför planerade farledsförbättrandeåtgärder inom delar avekens ochlurö skärgårdar ivänern.utredningen har bestått aven byråmässigsammanställningochvärderingav befintligkunskaprörandeäldretiders sjöfart ochfarleder, uppgifter om förlisningar samt kända fartygslämningar inom deberörda skärgårdsavsnitten.resultatet avarkiv-ochlitteraturstudier visar att området varit avbetydelseför sjöfarten under en mycket långtid, ochindikerar att okända fornlämningar iform av fartygslämningar kan komma att beröras avdet planeradearbetsföretaget.bohusläns museum ochvänermuseet bedömer mot denna bakgrund att fortsatt utredningbör skeavdemest intressanta platserna, isyfteatt närmareklarlägga fornlämningsbilden. Förslag ti lfortsata åtgärder Bohusläns museum ochvänermuseet föreslår fortsatt utredningavområdena A, B, E, F, H, L, M, N ocho (sebilaga 1, figur 1 & 2). Staffan von Arbin (Underskrift) 2009-08-12 (Datum) Version 5.0.0 2008-02-13
Komplettering till redovisning av utförd arkeologisk undersökning Omslagsbild Stånguddens fyr på Lurö. Foto taget av Anders Martinsson, 1998. Foto i Vänermuseets arkiv. Bakgrund Sjöfartsverket har för avsikt att förbättra navigationssäkerheten utmed farlederna Stånguddenleden och Milskärsleden genom Lurö och Ekens skärgårdar i Vänern. Planerna innefattar bland annat förbättrad utmärkning samt sprängning eller bortmuddring av ett antal grundklackar. Dessutom planeras för flytt av fyrarna Lilla Milskär och Östra Stenskär (bilaga 1, figur 1 och 2). Med anledning av detta har Bohusläns museum uppdragits att utföra en marinarkeologisk utredning, etapp 1. Det arkeologiska utredningsarbetet har utförts i samarbete med Roland Peterson, Vänermuseet. Projektledare har varit Staffan von Arbin, som också är den som har författat föreliggande rapport. Utredningen har utförts på direktbeställning från Sjöfartsverket och utan beslut från länsstyrelserna i Västra Götalands respektive Värmlands län. Syfte Den arkeologiska utredningen, etapp 1, syftar till att bedöma i vilken utsträckning okända fornlämningar kan komma att beröras av det planerade arbetsföretaget. Resultatet är tänkt att utgöra planeringsunderlag för såväl Sjöfartsverket som länsstyrelserna i Västra Götalands och Värmlands län. Det skall dessutom ligga till grund för de senares bedömning av behovet av, och omfattningen på, en eventuell andra utredningsetapp. Metod Utredningen har bestått av en byråmässig sammanställning och värdering av befintlig kunskap rörande äldre tiders sjöfart och farleder, uppgifter om förlisningar samt kända fartygslämningar inom de berörda skärgårdsavsnitten. Material som har utnyttjats är i första hand lokalhistorisk och sjöfartshistorisk litteratur, Riksantikvarieämbetets digitala fornminnesregister FMIS samt arkivmaterial och arbetsregister vid Vänermuseet, Bohusläns museum och Sjöfartsmuseet i Göteborg. Resultat av arkiv- och litteraturstudier Sjöfart Lurö skärgård ligger centralt belägen i Vänern, i knutpunkten mellan den nord sydliga och den öst västliga farleden över sjön. Genom sin strategiska belägenhet och sina många goda hamnlägen har denna arkipelag i alla tider varit ett naturligt kommunikativt centrum. Fornlämningar och arkeologiska undersökningar visar på ett utnyttjande av området redan under förhistorisk tid, med tyngdpunkt i järnålder (Jansson 1995). Leden över Kålland och Värmlandsnäs, genom Byälven och Glafsfjorden och vidare upp mot Norge, brukades tidigt
som transportled. Under loppet av 1000-talet kom den att bli en viktig färdväg för pilgrimer på resa till och från helgedomen i Nidaros (Westerdahl 1977:61; Sigsjö 1990). En reguljär färjeförbindelse mellan Kållandsö och Värmlandsnäs över Lurö kan beläggas från och med 1600-talet (Westerdahl 2003:66). Enligt en seglivad tradition fanns det under tidig medeltid ett cistercienserkloster på Lurö. Denna tradition finner också visst stöd i det skriftliga källmaterialet. I en avskrift från början av 1600-talet av en 1400-talscodex, vilken i sin tur anses vara en kopia av ett 1100-talsoriginal, sägs bland annat att Lurö skall ha donerats till munkarna av kung Sverker. På grund av sin svåra fattigdom skall konventet emellertid efter en tid ha tvingats flytta till Lugnås och senare till Varnhem, där man grundlade ett nytt kloster (Sigsjö 1990; Andersson 1995:36f). Genom bevarade skriftliga dokument vet man att klostret i Varnhem hade ägarintressen på Lurö under åtminstone sen medeltid. En del av dessa intressen verkar ha varit knutna till det rika laxfisket i öns omgivningar (Sigsjö 1990:56; Jansson 1995:68). Arkeologiska undersökningar av den ruin som av tradition utpekats som grunden till det nämnda klostret har inte avslöjat någon klosteranläggning, men väl lämningar efter en romansk kyrka. I området har också påträffats flera husgrunder med dateringar från 800-talet och fram till 1700-talet (Andersson 1995). Kyrkan finns inte omnämnd i några samtida handlingar, och inget tyder på att den varit i bruk efter reformationen. Det är därför inget som utesluter att den kan ha nyttjats som klosterkyrka. Det är också möjligt att den uppförts i anslutning till ett själahus för pilgrimer och andra långväga resenärer. Denna verksamhet skulle i så fall vara en slags föregångare till den skjuts- och gästgiverirörelse som kan beläggas på ön från och med 1700-talet (Westerdahl 1977:63; Sigsjö 1990; Andersson 1995; Andersson & Wadensjö 1995). Sjöfarten på Vänern var under medeltiden starkt orienterad mot Götaälvdalen och städerna Kungahälla, Lödöse och Nya Lödöse, vilkas roll senare kom att övertas av Göteborg. Med början under sen medeltid växte också en rad städer fram runt Vänern. De flesta av dessa var redan tidigare betydande marknadsplatser, men i och med att de gavs stadsprivilegier fick handeln och sjöfarten en allt större betydelse. Från Dalsland och Västergötland transporterades bland annat spannmål till Värmland. I motsatt riktning fraktades framförallt timmer, tjära och järn, varav en inte obetydlig del skeppades vidare ner längs Göta älv (Lidholm 1940:426; Holmström 2000:20f). En betydande del av denna trafik genomkorsade som framgått Lurö skärgård. Farleder Stångudden- och Milskärslederna kan, åtminstone till delar, båda antas ha gamla anor som farleder. En led som delvis tycks motsvara dagens Stånguddenled finns utritad på ett av de äldsta sjökorten över Vänern. Sjökortet, kallat Hydrographisk charta öfver Wästra Delen af Sjön Wenern eller så kallade Dalbo- Sjön, är upprättat av viceamiral Johan Nordenankar år 1788. På en Special charta öfver Lurö Skärgård i Sjön Wenern från år 1789, också den signerad nämnde Nordenankar, går denna led under benämningen Södra leden (se Freudendahl 1982). I slutet av 1700-talet påbörjades på initiativ av majoren och hydrografen Petter Johan Warberg en rad åtgärder för att förbättra säkerheten för Vänersjöfarten. Genom en särskild fond, kallad Fonden för seglationens förbättrande å
sjön Wenern, utfördes bland annat utprickning av sjöns viktigare farleder. Detta initiativ kom att bilda grunden till det som senare skulle bli Vänerns seglationsstyrelse, det vill säga den organisation som fram till år 2004 ansvarade för sjöfarten på sjön (Holmström 2000:22; Lidholm 1956). Beträffande Milskärsleden skriver Warberg bland annat följande i en underrättelse för sjöfarten, daterad den 25 juli 1811: Loppet Norr om Kollandsskären emellan Eken och Millskären äro till mycken båtnad för Segelfarten, i synnerhet när som nu skett norra Påls blivit med Flagg och norra Nolkrikegrunden med korspreck utmärkta. Dessa yttre, liksom de inne i Kollandsskären, samt vid Hattefuran och Sjöskäringsloppen nu varande 28 preckar, vårdas av skogvaktaren Ottersten på Eken. Även är farvattnet till Järna utstakat Grundena öster om Stora Milskär och öster om Kollandsö, vilka ligger långt ute till sjöss vid segelleden åt Kinneviken, äro med korgpreckar utmärkta. (Freudendahl 1982:31) De tidigaste fyrarna utmed de aktuella farledsavsnitten är Stånguddens fyr samt de före detta fyrarna på Norra Trädgårdsholmen, vilka anlades redan år 1864. Namnet Stångudden antyder att det på platsen tidigare funnits ett sjömärke i form av en stång. Andra fyrar som är, eller har varit, i bruk i området är (årtalet för uppförandet inom parentes): Lurö Röskär (1915), Lilla Milskär (1957), Carlosgrundet (1957), Pålgrunden (1958), Norra Trädgårdsgrundet (1963), Lemongrund (1973) samt Östra Stenskär (1987). Flera av de uppräknade fyrarna har föregåtts av lysbojar. Den tidigaste, vid Lemongrund, etablerades redan år 1898. Norra Trädgårdsgrundets fyr är numera riven men fundamentet finns kvar och betecknas i sjökortet som kummel. På Lilla Milskär finns dessutom en båk. Denna uppfördes på 1960- eller 1970-talet. Platsen uppges dock ha gamla anor som båkplats (Holmström 2000; Lidholm 1956). Förlisningar och fartygslämningar Både Ekens och Lurö skärgårdar hör till de mest förlisningstäta områdena i Vänern. Detta förhållande avspeglar givetvis sjöfartens frekvens i dessa båda områden, men är också en följd av svårnavigerade farvatten och ett stort antal farliga undervattensgrund. Vad gäller de berörda farledsutsnitten finns flera dokumenterade äldre förlisningar. Vidare bör det noteras att det finns ett mycket stort antal förlisningsuppgifter som i källorna inte är närmare specificerade geografiskt än till Lurö eller Ekens skärgårdar, eller i vissa fall bara Vänern. Givetvis går det inte att utesluta att en del av dessa uppgifter i själva verket berör de nu aktuella farledssträckningarna. De platser som utpekas som förlisningslokaler är Lemongrund (okänt fartyg, 1858), Stenskär (blockskutan J(e)anette 1855 samt två okända fartyg, 1869 respektive 1881), Pålskären (okänt fartyg, 1858), Milskär (okänt fartyg, 1865) samt Trädgårdsholmen (galeasen Viktor Emanuel, 1891). År 1881 skall dessutom en galeas vid namn Frideborg ha sjunkit efter att ha blivit påseglad av ångfartyget Idun mellan Stenskär och Norra Trädgårdsgrundet (Westerdahl 2003 samt uppgifter i Vänermuseet och Bohusläns museum). De många förlisningsuppgifterna till trots finns få antikvariskt kända fartygslämningar i området. Riksantikvarieämbetets digitala fornminnesregister, FMIS, upptar endast tre, nämligen Bo Harald (Otterstad 250/259), förlist 1957,
Carmen (Otterstad 255), sänkt 1981 och Atlantic (Otterstad 252/260), sänkt 1989. Samtliga är belägna i anslutning till Carlosgrund. Även om ingen av de uppräknade fartygslämningarna är äldre än 100 år, och därför ännu inte skyddas genom kulturminneslagen, kan åtminstone en av dem, Carmen, tillskrivas ett betydande kulturhistoriskt värde. Fartyget byggdes år 1888 som älvbåt, det vill säga en slags seglande lastpråm som var karakteristisk för Göta älv under 1800- och början av 1900-talet (Granlund et al. 1951:643 samt uppgifter i Sjöfartsmuseet i Göteborg). Veterligen utgör Carmen den enda idag lokaliserade lämningen efter ett fartyg av denna typ. När fartyget sänktes år 1981 var det emellertid sedan länge motoriserat och kraftigt förbyggt. Ytterligare några fartygslämningar är lokaliserade i området men inte inrapporterade till FMIS. På den östra sidan av Pålgrundet påträffade Roland Petersson på 1980-talet tre starkt nedbrutna lämningar efter klinkbyggda fartyg. Positionerna på objekten är osäkra, och några dateringar föreligger inte heller i dagsläget. Bohusläns museum och Vänermuseet gör likväl bedömningen att dessa fartygslämningar mycket väl kan vara fornlämningar. Slutsatser samt åtgärdsförslag De berörda farledsutsnitten ligger inom en del av Vänern som varit av betydelse för sjöfarten under en mycket lång tid. Detta, i kombination med tillgängliga uppgifter om förlisningar och fartygslämningar, talar för att fornlämningar i form av fartygslämningar kan förekomma inom de områden som berörs av planerade farledsförbättrande åtgärder. Bohusläns museum och Vänermuseet gör därför den samfällda bedömningen att fortsatt utredning bör ske av de mest intressanta platserna, betecknade A, B, E, F, H, L, M, N och O i bifogad kartbilaga (bilaga 1). Referenser Litteratur Andersson, S. 1995. Lurö en centralplats i Vänern? I: Wadensjö, B. (red.). Lurö centrum i Vänerland? Forskningsrapport 95:20. Centrum för historiskfilosofisk forskning. Högskolan i Karlstad. Andersson, S. & Wadensjö, B. 1995. Luröprojektet 1991 1994. I: Wadensjö, B. (red.). Lurö centrum i Vänerland? Forskningsrapport 95:20. Centrum för historisk-filosofisk forskning. Högskolan i Karlstad. Freudendahl, A.P. 1982. Lurö skärgård och Värmlandsnäs. Carl Zakariasson. Ed. Granlund, S., Bergman, G., Claesson, C. & Hammarskär, K.-E. 1951. Svenska seglare och motorseglare. En samling monografier m.m. Halmstad.
Holmström, E. 2000. Vänerns fyrar lysande kulturhistoria. En bok om Vänerns fyrar och deras kulturmiljö. Vänermuseet. Lidköping. Jansson, U. 1995. Bebyggelse och landskap på Lurö. I: Wadensjö, B. (red.). Lurö centrum i Vänerland? Forskningsrapport 95:20. Centrum för historiskfilosofisk forskning. Högskolan i Karlstad. Lidholm, B. 1940. Vänerns sjöfart genom tiderna särskilt med avseende på Värmland. I: Värmland förr och nu 1939 1940. Karlstad. Lidholm, B. 1956. Venerns Seglationsstyrelse. En historik. Lidköping. Sigsjö, R. 1990. Kyrkan på Lurö Västsveriges första kloster? Fornvännen 85. Westerdahl, C. 1977. Fornlämningar och fornfynd i Götene kommun. En översikt./om äldre Vänersjöfart. En introduktion. Götene kulturnämnds småskriftsserie 1/2 1976/1977. Götene. Westerdahl, C. 2003. Vänern. Landskap människa skepp. Om en maritim inlandskultur vid Vänern. Båtdokgruppen. Skärhamn. Otryckta källor Bohusläns museums arkiv, Uddevalla FMIS, Informationssystemet för fornminnen, Riksantikvarieämbetet, Stockholm. Vänermuseets arkiv, Lidköping Sjöfartsmuseet i Göteborg arkiv Bilagor Bilaga 1. Kartor Figur 1. Översikt över en del av Stånguddenleden genom Lurö skärgård. De platser som kommer att beröras av planerade förbättringsåtgärder har markerats med cirklar. Sjöfartsverket tillstånd nr 09-02721. Figur 2. Översikt över en del av Milskärsleden genom Ekens skärgård. De platser som kommer att beröras av planerade förbättringsåtgärder har markerats med cirklar. Sjöfartsverket tillstånd nr 09-02721.