Stockholm 2011-03-21 Ju2010/8127/L5 Justitiedepartementet Straffrättsenheten Maria Hölcke 103 33 Stockholm REMISSVAR Sexualbrottslagstiftningen utvärdering och reformförslag (SOU 2010:71) ECPAT Sverige (ECPAT) har beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet av utredningen Sexualbrottslagstiftningen utvärdering och reformförslag (SOU 2010:71) och vill härmed anföra följande. Sammanfattningsvis ECPAT välkomnar översynen av sexualbrottslagstiftningen men anser att de förslag till justeringar av gällande lagstiftning som presenteras i utredningen inte kommer att medföra ett tillräckligt förstärkt skydd mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering av barn upp till och med 17 år. ECPAT efterlyser en mer genomgripande reform som i realiteten ger alla barn ett absolut skydd mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering och där straffpåföljden ställs i förhållande till de grova kränkningar som barnet utsatts för. ECPAT avstyrker utredningens förslag till en ny lydelse av våldtäktsbrottet i 6 kap 1 Brottsbalken. ECPAT förordar istället en ren samtyckesreglering. ECPAT avstyrker också förslaget att införa en kompletterande samtyckesregel i 6 kap 3 Brottsbalken. ECPAT välkomnar att tillämpningen för bestämmelsen om våldtäkt mot barn 6 kap 4 BrB utvidgas. ECPAT motsätter sig att samlag även fortsättningsvis ska vara jämförelsenorm vid bedömning av sexuell kränkning för våldtäkt mot barn. ECPAT tillstyrker alla förslag som nu föreligger (6 kap 5, 6 kap 6 ) eller kan komma att övervägas i ljus av den kritik som utredningen fått av barnrättsorganisationer, som skärper straffskalorna. ECPAT vill med kraft uppmana utredningen till att ta bort bötesstraff ur alla straffskalor som rör sexuell exploatering av barn, för att efterleva internationella åtaganden. Motivering Den kommersiella sexuella exploateringen av barn har ökat dramatiskt och inte minst tagit nya rent industriella former de senaste åren. UNICEF uppger att en miljon barn dras in i sexindustrin varje år. 1 Barnsexhandeln - handel med barn för sexuella ändamål (människohandel med barn i sexuella ändamål) dokumenterade sexuella övergrepp på barn (barnpornografi) samt kommersiell sexuellt utnyttjande av barn i samband med resande (barnsexturism) är en global företeelse. Handeln bedrivs som vilken annan illegal verksamhet som helst, med ett enda syfte, att maximera vinster. Efterfrågan består av de personer som i vardagstal kallas sexköpare, dessa personer som tillhandahåller pengar eller annan ersättning för att få 1 UNICEF Profiting from abuse, 2001 s 20, Study on Violence against children, 2006, not 67. 1
tillgång till barns kroppar för sexuell exploatering. FN uppskattar att handel med människor är den tredje mest lönsamma och snabbast växande kriminella verksamheten i världen efter vapen och narkotika. Marknaden är global och barns kroppar köps och säljs världen över, Sverige inte undantaget. Jag vill gärna ha ett nytt videoband, men det måste vara lite tuffare saker denna gång. Jag vill se något fullbordat om du förstår vad jag menar. Och om du har fortsättningen på inslaget med nålarna, vill jag gärna se det... Källa: Huddingehärvan Sverige har genom att ratificera Barnkonventionen och dess tilläggsprotokoll om handel med barn, barnpornografi och barnprostitution åtagit sig långtgående skyldigheter att skydda barn mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering. Genom en ratificering av Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp, ställs ytterligare krav på Sverige i detta avseende. 2005 års reform - ett förstärkt skydd Sexualbrottsreformen 2005 syftade till att ge barn ett förstärkt skydd mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering genom införande av specifika straffbestämmelser. Enligt utredningen har denna reform medfört att sexualbrott mot barn numer tillmäts generellt högre straffvärde än före reformen; det är en positiv utveckling men utredningen medger att vissa justeringar behövs göras vad gäller gränsdragningarna mellan de olika brotten. Den nuvarande sexualbrottslagstiftningen avsåg att ge ett absolut legalt skydd mot sexualbrott för barn under 15 år. Barn under 15 år anses inte kunna samtycka till sexuella handlingar. För att gradera svårighetsgraden av sexuella övergrepp mot barn infördes flera lagrum. För ungdomar mellan 15-17 år infördes lagstiftning mot kommersiell sexuell exploatering i form av förbud mot köp av sexuell handling och att förmå minderårig att delta i sexuell posering. I övrigt tillämpas de lagrum som är tillämpliga på vuxna för 15-17 åringar, dvs. att exempelvis våld eller hot skall ha förekommit för att kunna döma till våldtäkt. Snart sex år efter införandet av sexualbrottslagstiftningen kan ECPAT konstatera att lagen inte har fått avsedd effekt vad gäller det strikta skyddet för barn under 15 år. Inte heller har lagstiftningen kunna skydda barn mot sexuell exploatering. Tvärtom, har svensk lagstiftning med en samtyckesålder på 15 år lett till ett urholkat skydd för barn mellan 13 (dvs snart 15- resonemanget ) och 17 för sexuell exploatering. I praktiken erbjuder dagens lagstiftning enbart ett absolut strikt juridiskt skydd för barn upp till 12 eller 13 års ålder. Vad gäller barn som är 13 och 14 år gamla, för domstolen i princip alltid resonemang huruvida förövaren inte hade haft anledning att anta att barnet var äldre, dvs passerat lovlighetsåldern eller huruvida undantagsregeln (BrB 6:14) är tillämplig, dvs offret är nära 15-års gränsen och åldersskillnaden är liten mellan förövaren och offret. I det nyligen avgjorda kopplerimålet i Malmö, där Hovrätten friade de män som sålt och våldtagit en 14-årig förståndshandikappad flicka, ansåg Hovrätten att männen inte kunde anses ha förstått att den utsatta förståndshandikappade flickan var under 15 år. Enligt lagen (BrB 6:13) räcker det att den misstänkte hade skälig anledning att anta att offret var över 15 2
år. Istället för att pröva uppsåtet till barnets ålder och kritiskt resonera om förövarens oaktsamhet eller vårdslöshet tycks det som att alla former av bortförklaringar många gånger godtas från förövarna på bekostnad av det legala skyddet. Det är märkligt att rättsväsendet avkräver en köpare av föremål på Internet en mer kritisk hållning än vad vuxna människor avkrävs inför ett samlag med en minderårig flicka. Det är märkligt att produktansvar kan vara strikt, men inte för ett barns ålder eller samtycke. Ansvaret för ett barns ålder blir istället en last för barnet. Var hon välutvecklad eller hade hon sagt att hon var över 15? Då är barnet prostituerat - en hora. Om inte, då är hon ett offer. Undantagsregeln (BrB 6:14) har också kommit att användas än mer liberalt än vad som åsyftades. Denna utveckling har också bidragit till att man inte längre kan tala om ett absolut skydd upp till 15 år. Undantagsregeln var tänkt att tillämpas när det rörde sig om jämbördiga relationer mellan unga i ungefär samma ålder och på samma utvecklingsnivå. I praxis har denna kommit att tillämpas i fall även där det råder stor åldersskillnad. Utredningens praxisgenomgång visar också att domstolarna vid bedömningen inte tar hänsyn till maktrelationer, beroendeförhållanden och psykiska påtryckningar från den vuxnes sida. Vad gäller barn, ungdomar mellan 15 till 17 år betraktas de i lagens mening som vuxna. Samtyckesåldern har kommit att bli en gräns för det juridiska skyddet för barn vad gäller sexuella övergrepp. Skyddet mot kommersiell sexuell exploatering, (köp av sexuell handling samt posering) har kommit att urholka barnets skydd och förringa sexualbrottet, oavsett barnets ålder. Vid exempelvis köp av sexuell handling av barn (BrB 6:9), hamnar själva sexualbrottet mot barnet i skuggan av sexköpet och det är inte ovanligt att förövaren enbart döms för sexköpet. I den ovan nämnda hovrättsdomen friades männen från våldtäkt mot den 14-åriga flickan, då männen inte ansågs ha skälig anledning att anta att flickan var under 15 år. Männen dömdes enbart för sexköpen och inte våldtäkt. När det rör sig om ett ersättningsmoment vid sexuella övergrepp på barn, dvs den kommersiella sexuella exploateringen av barn, tycks attityden ibland vara att det rör sig om en slags frivillig prostitution. Sexköparen som våldtar varan upprepade gånger döms för sexköpet och inte för de sexuella övergrepp som förövaren har utsatt barnet för. När det rör sig om utländska minderåriga offer för människohandel blir det kanske än mer cyniskt tydligt att själva incitamentet för handelns existens, motorn i handel, dvs sexköparna, på sin höjd lagförs för själva sexköpet när människohandlarna istället får stå det stora ansvaret rent juridiskt. På motsvarande sätt bedöms barnpornografi, dokumenterade sexuella övergrepp på barn, dvs fokus blir på handelsåtgärden och inte de sexuella övergreppen på barnen som skildras på bilderna och som är förutsättningen för att kunna producera detta material. Incitamentet för att producera och sälja materialet, bedöms många gånger på bötesnivå och brottet betraktas inte som ett sexualbrott. Barn, små som stora, kan aldrig samtycka till kommersiell sexuell exploatering, oavsett samtyckesåldern. Barn kan aldrig vara prostituerade. Skyddet mot kommersiell sexuell exploatering av barn måste utvidgas, liksom skyddet mot sexuella övergrepp på barn upp till och med 17 år. Sverige har genom att ratificera Barnkonventionen och dess tilläggprotokoll utlovat att skydda alla barn upp till 18 års ålder mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering 3
samt att "belägga sådana brott med lämpliga straff som beaktar deras allvarliga beskaffenhet" (artikel 3.3 tilläggsprotokollet). Samma krav ställs enligt Europarådskonventionen. Det ter sig väldigt märkligt att utredarna inte reflekterar att svenska domstolar utdömer dagsböter som den mest frekventa påföljden för sexuell exploatering, i ljuset av de internationella åtagandena som man nu okritiskt anser att vi uppfyller, två gånger de senaste 5 åren. Barn är inte vuxna Bland forskare och andra experter på området är det fastlagt och dokumenterat att barn utsatta för sexuella övergrepp inte självmant eller spontant berättar om övergreppen. Barn berättar många gånger inte ens när de konfronteras med dokumentationen av övergreppen. Det är också väl dokumenterat att barn berättar först när det känner sig tryggt, har förtroende för den vuxne och känner att den vuxne orkar lyssna på vad barnet har att berätta 2. Många gånger anses barn som icke trovärdiga, eftersom barnet ändrat sin berättelse, väntat länge med att berätta för någon, någon i omgivningen borde ha upptäckt det mm. Att såsom sker idag avfärda barnet som icke tillförlitligt, när det berättar mer först under det andra och tredje förhöret, tyder på brist på kunskap och att rättsprocessen många gånger sker på de vuxnas villkor. Detta blir än tydligare inte minst i och med senare rättspraxis som utvecklats från de högre domstolsinstanserna i Sverige. ECPAT beklagar denna utveckling. Eftersom många barn inte vet hur de rent anatomiskt ser ut i underlivet och att de därmed inte kan beskriva övergreppet på annat sätt än att det just skett i underlivet och att de eventuellt gjorde ont, har medfört att åklagare har särskilda bevissvårigheter när det gäller brott mot yngre barn och att det därför kan vara svårt att åtala för våldtäkt mot barn. Forskning bekräftar också att det finns en stor försiktighet generellt när det gäller att väcka åtal i sexualbrottsmål med barn som offer, särskilt om barnet är yngre. De fall som kommer till rättens bedömning är ofta problematiska för rätten att hantera (se C Diesen och E Diesen, Övergrepp mot kvinnor och barn den rättsliga hanteringen, 2009). Då det i Sverige saknas, till skillnad från flertalet europeiska länder, specialdomstolar eller specialutbildade domare för att hantera denna typ av mål, förmår rättsväsendet i regel inte beakta barnperspektivet i rättegångar om sexuella övergrepp mot barn. Mot denna bakgrund välkomnar ECPAT utredningens utgångspunkt, att barn och vuxna skall behandlas utifrån olika utgångspunkter, eftersom barns och vuxnas upplevelser av sexualbrott inte kan jämföras. Det senare uttrycks också i doktor Steven Lukas utlåtande i utredningen, i vilket det framhålls att betydligt fler aspekter utöver övergreppens sexuella innehåll, som är avgörande vid bedömningen av hur barnet upplever kränkningen av sexualbrottet. Alla barn har rätt till skydd mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering Sammanfattningsvis kan konstateras att alla barn i Sverige idag inte åtnjuter skydd mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering. Sverige lever således inte upp till 2 Se T.ex. Svedin, Carl Göran och Back, Christina Varför berättar de inte? Om att utnyttjas i barnpornografi Rädda Barnen 2003 4
de krav som uppställs i Barnkonventionen med dess tilläggsprotokoll. Det reella absoluta skyddet mot sexuella övergrepp är idag för barn upp till 13 år. För barn nära samtyckesåldern tenderar skyddet att luckras upp, p g a av antingen undantagsregeln eller att förövaren inte anses ha haft skälig anledning att anta det rörde sig om ett barn under 15 år. Även den kommersiella exploateringen av barn tenderar att luckra upp skyddet mot sexuella övergrepp och glömma bort sexualbrottet. Att betala för att våldta ett barn, svenskt som utländskt, offer för människohandel eller inte, är graverande men får inte överskugga det verkliga brottet det sexuella övergreppet på barnet. Samtidigt måste vi också tydligt markera att kommersiell sexuell exploatering av barn är oacceptabelt. ECPAT anser mot denna bakgrund att den reviderade sexualbrottslagstiftningen måste syfta till att ge alla barn under 18 år skydd mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering. Revideringen måste också utgå från hur rådande praxis ser ut idag. Vidare bör som framgår av utredningen, utgångspunkten vara att barns och vuxnas upplevelser av sexualbrott inte kan jämföras. Kränkningen skall vara i fokus vid bedömningen och inte den tekniska bevisningen huruvida exempelvis penetration förekommit eller inte. Straffvärdet skall återspegla omständigheterna i det enskilda fallet utifrån de faktorer som förslagsvis Steven Lukas räknar upp. Straffen skall också återspegla de grova kränkningar som sexuella övergrepp mot barn utgör. Av denna anledning är det fullkomligen orimligt med böter i straffskalan för något av de aktuella brotten. ECPAT ställer sig positiv till en samtyckesreglering för att tydliggöra under vilka former sex är tillåtet. Det är emellertid mycket viktigt vid den samlade bedömningen att hänsyn tas till bl a beroendeförhållanden, psykiska påtryckningar, maktrelationer etc. Mot bakgrund av ovan anser ECPAT att det inte finns ett behov av alla de nu gällande brottsrubriceringar när det gäller sexuella övergrepp mot barn under 18 år. ECPAT föreslår ett allmänt brott kallat sexuellt övergrepp mot barn, där straffvärdet återspeglar omständigheterna i det enskilda fallet utifrån de kriterier som påverkar hur barnet upplever kränkningen. Vid förgrovande omständigheter mot barn under 15 år eller om våld/tvång förekommit mot barn under 18 år skall brottet rubriceras våldtäkt mot barn. ECPAT vill i sammanhanget tillstyrka följande motivering anförd av Stockholms Universitet i sitt remissvar på samma utredning: Sammantaget blir alltså slutsatsen att Sverige inte är berett att godta Barnkonventionens definition av barn som personer under 18 år utan väljer att arbeta med två kategorier barn, nämligen under 15 resp. under 18 år. Fakultetsnämnden menar att även om man anser sig behöva en mer flexibel strafflag när det gäller offerstatus och därvid behöver differentiera mellan barn och ungdomar, finns det goda skäl att söka bemästra skillnaderna mellan dessa ålderskategorier på ett mindre statiskt sätt. Inte heller finns det behov av så många olika brottsrubriceringar när det gäller sexuella övergrepp mot barn under 18 år. Man skulle komma mycket långt med ett allmänt brott som kunde kallas sexuellt övergrepp mot barn, men där straffvärdet anpassades till omständigheterna i det enskilda fallet (barnets ålder, övergreppets art, förövarens relation till brottet). För det fall det handlade om samlag eller samlagsliknande handlande mot barn under 12 år eller om våld/tvång förekommit mot barn under 18 år skulle rubriken ändras till våldtäkt mot barn, andra förgrovande omständigheter kunde medföra att brottet rubricerades som grovt övergrepp mot barn. På ett sådant sätt skulle det vara möjligt att precis som vad gäller en våldtäktsbestämmelse för vuxna primärt uppbyggd på samtycke ha själva kränkningen som utgångspunkt för bedömningen. Då skulle man också kunna rensa bort brott 5
som sexuellt ofredande mot barn (BrB 6:10 i ny lydelse) och köp av sexuell handling av barn och kanske även barnpornografibrottet (som nu finns i BrB 16:10a, brott mot allmän ordning). De två sist nämnda brotten (sexköp av barn och barnpornografibrott) visar också på en bristande systematik. När rättsvårdande myndigheter väljer sexköp som rubricering blir det ett förminskande av gärningen; genom att pengar är inblandade finns det förmildrande omständigheter som drastiskt minskar straffvärdet. På samma sätt fungerar barnpornografibrottet eftersom man sällan kan komma åt förövarna av de avbildade övergreppen blir det i stället böter för dem som bevisligen har konsumerat bilder av dessa övergrepp. Därmed bortser man från att det är efterfrågan som (i de flesta fall) skapar övergreppen och att det egentligen handlar om en slags medverkan till brott. Eftersom sambandet inte är kausalt är det svårt att hitta straffrättsliga lösningar som är adekvata, men att åtminstone flytta brottet till kapitel 6 i brottsbalken vore en logisk konsekvens. Lagstiftning räcker inte Utöver en mer övergripande reform av lagstiftningen anser ECPAT att ytterligare åtgärder behövs vidtas för att kunna uppnå målsättningen att ge barn skydd mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering. En ytterst viktig åtgärd är att öka kunskapen om kommersiell sexuell exploatering av barn och kopplingarna mellan dessa brott utifrån både ett nationellt och ett internationellt perspektiv och att även rättspsykologi inkluderas. Att enskilda delar av den kommersiella aspekten av barnsexhandel, som även utgörs av barnäktenskap, behandlas separat, i avsaknad av en helhetsanalys och i okunskap om vilka drivkrafter som ligger bakom den, utnyttjas och gynnar organisatörerna bakom handeln med barn för sexuella ändamål, liksom förövarna på bekostnad av barnens skydd. Självklart behövs även ökad kunskap om sexuella övergrepp på barn generellt. Utbildningsinsatserna bör vara obligatoriska och omfatta hela rättskedjan och även inbegripa domare som nämndemän, i alla instanser. Domare är särskilt viktig målgrupp då både poliser och åklagare redan idag omfattas av en obligatorisk vidareutbildning med viss möjlighet till specialisering. Vikten av kunskap för domare lyftes fram redan i Betänkandet av Utredningen om kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige (SOU 2004:71) Även domare och nämndemän behöver särskild kompetens i mål som gäller sexuell exploatering av barn. Det har vid utredningens genomgång av domar framgått, att domstolarna ofta saknar kunskap om dynamiken och konsekvenserna av denna typ av brott.. 3 Även FNs Barnrättskommitté kritiserat Sverige för bristen på adekvat utbildning för domare 4. Så länge inte Sverige inrättar specialistdomstolar eller domare med specialkompetens, är således obligatoriska regelbundna utbildningsinsatser av yttersta vikt för domare men också generellt för hela rättsväsendet. Vad gäller ytterligare åtgärder ber ECPAT att få hänvisa till de kommentarer som görs under rubriken Sveriges tillträde till Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. 3 SOU 2004:71 Betänkandet av Utredningen om kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige, sid. 197 4 FNs Barnrättskommittés Concluding Observations 2005, punkt 13, sidan 3 6
Sveriges tillträde till Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp ECPAT välkomnar att Sverige skall tillträda Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp, men delar inte utredningens uppfattning att enbart smärre lagändringar är tillräckliga. ECPAT delar utredningens bedömning att det förekommer brister av annat slag, men i motsats till den bedömning som utredningen gör anser ECPAT att även dessa brister måste åtgärdas omgående för att möjliggöra en snabb ratificering. Syftet med Europarådets konvention är att skydda brottsoffrens rättigheter samt främja nationellt och internationellt arbete genom att ytterligare komplettera det skydd som Barnkonventionen och dess tilläggsprotokoll om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi ger. Med andra ord syftar konventionen till att ytterligare utveckla barns skydd mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Sverige fick så sent som 2009 kritik från FNs Barnrättskommitté vad gäller bristande åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av barn (Se Concluding Observations i sin helhet, bilaga 1). Bl a framfördes att: Kommittén är dock oroad över den utbredda förekomsten av människohandel med barn för ändamål som bland annat sexuell och ekonomisk exploatering, liksom den begränsade mängd statistik som finns om utbredning och mönster hos den sexuella exploateringen, prostitutionen och människohandeln. Kommittén är bekymrad över den brist på uppgifter om antalet svenska medborgare som är inblandade i sexuell exploatering av barn utomlands, liksom vilka typer av brott det rör sig om. Kommittén anser också att det är bekymmersamt med den begränsade information som ges om undersökningar, åtal och bestraffning av förbrytarna. Vidare noterar kommittén med oro att inga åtgärder har rapporterats för att förbjuda utfärdande av nytt pass till personer som frigivits mot borgen. Mot bakgrund av att den nationella handlingsplanen mot sexuell exploatering av barn från 2007 (Socialdepartementet) inte uppdaterats och att handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål primärt inbegriper tidsbegränsade åtgärder, önskar ECPAT kommentera följande artiklar för att möjliggöra en ratificering av Europarådskonventionen. Artikel 5 Utredningen saknar ett barnperspektiv. Man tar fel utgångspunkt i diskussionen kring denna artikel. Ett barnperspektiv innebär i detta fall att alla som arbetar med barn måste ha adekvat utbildning för att kunna hantera barn som är utsatta eller riskerar att bli utsatta för sexuell exploatering. Istället för att utgå från de olika kategorier av yrken som kan komma aktualiseras bör en generell lagbestämmelse införas som kräver att alla som arbetar med barn skall ha denna kompetens. På motsvarande sätt bör Sverige, liksom som Finland redan gjort, inrätta en lagstiftning som säger att alla som arbetar med barn skall registerkontrolleras, därmed också frivillig sektorn. Lagen skall inte vara tillåtande d v s som gör det möjligt att kontrollera, utan den skall vara en lag som är utformad på så vis att en arbetsgivare förhindras att anställa en person som är dömd för sexualbrott mot barn, inbegripet barnpornografibrottet. En utredning som gjordes av SVT för ett antal år sedan, visar på att trots lagen och trots registerkontroll anställs de facto många som är dömda för sexualbrott mot barn. Arbetsgivare 7
torde inte utan vidare ha kompetens att avgöra hur eller när man kan frångå barnets rätt till skydd. Därför bör ett förbud införas för att efterleva konventionens krav. Konventionens 5.3 är utformat som ett krav, inte en möjlighet shall to ensure that the candidates have not been convicted Dagens lagstiftning räcker helt uppenbarligen inte till och den svenska lagen är inte tillräcklig. Artikel 6 I förslagen till kursplaner som Skolverket nyligen lagt fram finns inget specifikt fokus på kunskap om kommersiell sexuell exploatering, särskilt saknas fokus på risker. Här krävs förändringar. Det är av stor vikt att barn får denna kunskap i skolan och för detta krävs att anställda på skolan har tillräcklig kunskap. Den fortbildningskurs om sex och samlevnad för lärare, skolledare och personal inom elevhälsa med yrkesexamina (skolsköterska, skolkurator, skolpsykolog och specialpedagog) som nu genomförs inom ramen för regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel är ett bra steg i rätt riktning, en sådan kurs bör även vara obligatorisk i lärarutbildningen, m.fl. relevanta utbildningar och regelbundet följas upp. Artikel 7 ECPAT anser inte att Sverige lever upp till Konventionens krav om förebygganden program och åtgärder. Centrum för Andrologi och Sexualmedicin på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge är den enda öppna mottagningen i Sverige dit personer med ett sexuellt avvikande beteende kan vända sig för att få telefonrådgivning. Mottagningen har dock begränsade resurser och för behandling krävs hemvist i Stockholms län. Det saknas således vård i alla andra delar av Sverige. Vård för kvinnliga förövare saknas helt. Vård till ungdomar är ytterst begränsad. I en rapport ( Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn. En systematisk litteraturöversikt ) från 2011 genomförd av Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU) görs följande slutsatser beträffande den vård som erbjuds i Sverige: Det finns en stor brist på kunskap om effektiva medicinska och psykologiska behandlingsmetoder för personer som begått sexuella övergrepp mot barn. Detta är allvarligt, eftersom syftet med behandlingen är att förhindra nya övergrepp. Det krävs bättre forskning främst i form av tillräckligt stora kontrollerade studier som omfattar flera länder. Sådana insatser blir särskilt viktiga i ljuset av Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. underlaget för att bedöma vilken behandling som kan minska antalet återfall i sexualbrott. Kunskapsbristen gäller såväl nytta som risker med psykologiska behandlingsprogram och läkemedelsbehandling. Det är angeläget att göra tillräckligt stora studier av hög metodologisk kvalitet. För ungdomar som har begått sexuella övergrepp mot barn finns det ett begränsat stöd för att multisystemisk terapi förebygger återfall. Det är en insats som bygger på en kombination av systemisk familjeteori, social inlärningsteori och socialekologisk teori. Effekten av andra behandlingsmetoder går inte att bedöma. För barn med sexuella problembeteenden riktade mot andra barn är det vetenskapliga underlaget otillräckligt för att dra slutsatser om effekten av kognitiv beteendeterapi på risken för att barnen senare ska begå sexuella övergrepp. Effekten av andra behandlingsmetoder går inte att heller att bedöma. 8
För vuxna och ungdomar som inte har begått sexuella övergrepp mot barn men som har en förhöjd risk (t ex personer som attraheras sexuellt av barn) saknas forskning om förebyggande metoder. Det är därför viktigt att utveckla verksamma insatser. Vad gäller tillträdet till den aktuella konventionen skriver SBU i samma rapport på sidan 18: Om vi tillträder konventionen innebär detta en förpliktelse att erbjuda effektiv behandling till förövare av sexuella övergrepp mot barn, till personer med förhöjd risk att begå sådana samt till barn med sexuella beteendeproblem. Dessutom innebär konventionen en förpliktelse att utvärdera effekten av de program som införs. De länder som ansluter sig till konventionen har därmed ett gemensamt intresse av att utveckla effektiva metoder för förebyggande av sexuella övergrepp mot barn. Vi föreslår att dessa länder inleder forskningssamarbeten för att fylla de stora kunskapsluckorna på området. ECPAT vill tillstyrka den senare paragrafen och menar att Sverige inte kan ratificera konventionen förrän åtgärder vidtas. I Socialstyrelsens rapport från 2010 om Behandlingsinsatser för personer som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn görs även följande slutsatser (sid 8): Socialstyrelsen anser att vetenskapligt beprövade behandlingsinsatser bör utvecklas och tillgängligöras för män, kvinnor och barn som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp. Tillgängligheten till behandling för barn med sexuellt problembeteende och ungdomar som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp är begränsad till södra Sverige och Socialstyrelsen betonar vikten av att regionala kunskapscentrum utvecklas så att dessa barn och ungdomar kan få tillgång till evidensbaserade behandlingsinsatser närmare det egna hemmet. Det finns idag låg kunskapsnivå om barn som agerar sexuellt mot andra och hur deras problem kan hanteras. Detta kräver ett omfattande arbete och Socialstyrelsen anser att det behövs särskilda insatser för att ge personal i förskola, fritidshem, skola och socialtjänst samt föräldrar det stöd de behöver. Sammanfattningsvis har således Sverige mycket kvar att åtgärda innan till konventionens krav är uppnådda. Artikel 8 ECPAT anser att det är anmärkningsvärt att utredningen kommit till konklusionen att inga lagändringar behövs. Fokus för insatserna idag är i princip uteslutande riktade mot barnen. ECPAT vill med kraft markera att insatser för förövare måste vidtas för att man konsekvent ska kunna arbeta mot problematiken. Insatser med fokus på förövare lyser med sin frånvaro, kanske mest uppenbart på området barnsexturism. Här behövs omedelbara insatser. Viss information finns på UD:s webbplats http://www.regeringen.se/sb/d/6998/a/92026 men denna information måste spridas vitt och brett på platser lättillgängliga för resenärer, enligt vad andra länder gjort t.ex. Australien och Italien. Liknande information behövs exempelvis på samtliga utrikesanknutna platser såsom flygplatser, båtterminaler och vaccinationscentraler i Sverige. FNs Barnrättskommitté har i sin senaste rapport från juni 2009 också kritiserat Sverige avseende sexualbrott mot barn som begås utomlands av svenska förövare och menar att man måste förbättra det förebyggande arbetet gentemot allmänheten, artikel 69.C. 9
Artikel 9 9.1. Barns deltagande i statliga ansträngningar på området saknas. Konventionens krav är alltså ej uppfyllt. 9.2. Privata sektorn (fyra angivna branscher) skall uppmuntras, detta är en tvingande bestämmelse. Att det är en målsättningsbestämmelse innebär inte att den är mindre tvingande eller viktig. Att ge ECPAT Sverige ekonomiskt stöd är en sak. Att uppfylla krav på att uppmuntra privata näringslivet i arbete mot barnsexhandel, är en annan. Det som anges i utredningen, är inte en konsekvens av statens agerande. ECPAT välkomnar att staten stött arbetet som ECPAT initierat på många håll, men anser att staten kan göra än mer på egen hand. De initiativ som presenteras är inte på något sätt heltäckande eller uttömmande. Tvärtom är det staten som bör uppmuntra det heltäckande perspektivet och göra en ansvarsanalys för respektive bransch, lämpligen t.ex. Globalt Ansvar på UD som arbetar med CSR-frågor och svenska företag. För vägledning om hur företag bör utforma sitt arbete med CSR, finns ISO 26000, en internationell ISO-standard som frivilligt kan användas av företag och organisationer som vill effektivisera sitt arbete med socialt ansvarstagande. För mer info se bl.a. www.sis.se/sr Staten har en oerhört viktig roll i att stimulera företags ansvarstagande. Det är ECPAT:s uppfattning att de redovisade ansträngningarna under 9.2. absolut inte är motsvarar de tvingande åläggandena enligt konventionen och ECPAT efterlyser en redovisning för hur man efterlever artikel 9 med avseende på faktiska statliga åtgärder. Artikel 10 10.1 Idag faller många frågor som rör barns rättigheter och inte minst kommersiell sexuell exploatering av barn mellan stolarna eftersom ansvaret vilar på flera departement. För att regeringen skall kunna bedriva ett effektivt arbete krävs en interdepartemental arbetsgrupp inom regeringskansliet. 10.2 b FNs Barnrättskommitté har i sin senaste rapport från juni 2009 lyft att Sverige måste stärka samarbetet med enskilda organisationer och turistindustrin så att de blir bättre på att uppfylla de riktlinjer som ställts upp av Världsturistorganisationen om skydd av barn från sexuell exploatering inom turismen. (Artikel 69d) Artikel 13 BRIS hjälplinje finns, men ännu har inte 166 100-numret för rapportering av försvunna och exploaterade barn tagits i bruk. Även om kommissionens beslut enbart innebär att numren skall göras tillgängliga, bör ansvaret för en tjänst som ska ta emot samtal om saknade barn och vidarebefordra informationen till polisen, ge råd och stöd till de personer som har det formella ansvaret för det saknade barnet ligga hos staten. I detta sammanhang kan också nämnas att den ideella sektorn (först Rädda Barnen och nu ECPAT) de senaste drygt tio åren drivit en webbaserad Hotline som tar emot tips vad gäller misstänkt sexuell övergreppsdokumentation på barn. En verksamhet vars ansvar och operativa utförande borde ligga hos staten. Artikel 14 14.1 Skyddade boende för barn saknas fortfarande, som kan tillgodose barns specifika behov. Många gånger hänvisas barnen till skyddade boende för kvinnor vilka ofta saknar barnperspektiv. 14.4; se artikel 7 angående hjälptelefonlinje. Artikel 15 och 16 se artikel 7 Därutöver; ECPAT välkomnar att utredningen anmärker att tillgången till behandling för ickedömda förövare kan förbättras. Emellertid anser ECPAT att de åtgärder som utredningen föreslår är långt ifrån tillfredsställande. 15.1 Konventionen ställer krav på att åtgärderna (art 16) skall finnas tillgängliga vid vilken tidpunkt som helst, inom eller utom fängelse. Detta är 10
krav som kräver lagreglering. I dagsläget finns varken garanti på tillgänglig vård inom en viss tid eller på en viss plats. Det är helt beroende på var i Sverige du bor, ifall du blivit dömd och väntetiderna är långa. Med motiveringen att det är en målsättningsbestämmelse föreslår staten att lämna frågan om tillgång till behandling av förövare till revideringen av handlingsplanen mot sexuell exploatering - detta anser ECPAT är under all kritik! Samtlig expertis i Sverige anser att det är totalt oacceptabelt att det inte finns tillgänglig frivillig vård för förövare, för att förebygga brottsligheten och skydda barnen. Detta är i högsta grad en fråga som kräver lagreglering. Ytterligare bör beaktas, att personer som döms till strafföreläggande, vanligast sexköp men även barnpornografi, bör per automatik och genom lagreglering erbjudas möjlighet till vård. Förövare inom barnpornografi och sexköp är den stora mängden av individer som begår kommersiella sexualbrott mot barn. Inom denna grupp är det sällan någon som får erbjudande om behandling eftersom den befintliga vården ges i fängelserna, för vilket de sällan kommer ifråga. ECPAT har kännedom om att det förekommer situationer där dessa förövare vill få möjlighet till bättring, men erfar att det inte finns möjlighet. Artikel 18 Enligt artikel 1 definieras barn som personer under 18 år. ECPAT menar att Sverige inte ger ett effektivt skydd för alla barn under 18, mot sexuell exploatering. Samtyckesgränsen vid 15, fokus på pubertetsutveckling vid barnpornografibrottet och uppsåtsprövningen som görs i svenska domstolar visar alla på att det inte finns ett totalt skydd för barn under 18. I synnerhet måste skyddet för 15-18 åringar öka för att Sverige ska leva upp till artikel 18, enligt ovan resonemang. Gällande barnpornografilagstiftningen har det ju delvis åtgärdats i revideringen av barnpornografilagen, men enbart gällande skildring. För de andra gärningsformerna gäller fortsatt pubertetsutveckling eller att det ska framgå av bilden och omständigheterna kring den att offret är under 18 år dvs inte ett totalt skydd för barn under 18 mot sexuell exploatering. Artikel 21 Spridning utan samtycke av s.k. relationsbilder där offret är fullt pubertetsutvecklat men under 18 år är ännu ett område som är oreglerat, en fråga ECPAT tidigare belyst och kritiserat. Artikel 25 A 25.4: BrB 6:8-6:10a har fortfarande kvar krav på dubbel straffbarhet, detta kräver lagändringar. Artikel 26 om ansvar för juridiska personer ECPAT välkomnar att konventionen etablerar ett ansvar för juridiska personer. ECPAT vill i sammanhanget framföra att det vore eftersträvansvärt ifall den svenska hållningen kunde vara att ta minimikraven som utgångspunkt men lägga ribban än högre. Bestämmelserna om företagsbot (BrB 36 kap 7-10 ) tar sikte på penningböter. Även om detta är en kännbar sanktion för företag, bör även andra sanktioner och påföljder övervägas som syftar till att ändra på förutsättningar och på så vis förebygga att samma situation möjliggörs igen, exempelvis genom vitesförelägganden med krav på ändring. På detta vis skulle också ett preventivt syfte kunna uppnås. När företagsbot utfärdas, bör utöver de förhållanden som anges i 36 kap 9, också beaktas att: det blir kännbart för företaget ifråga, att åtgärder vidtas för att förebygga samma problem igen, och syftet med påföljden i sammanhang ges verkan för bestämningen av beloppet; jfr Diskrimineringslagen 5 kap 1 ; När ersättningen bestäms ska 11
särskilt syftet att motverka sådana överträdelser av lagen beaktas. ; samt 36 kap 10 pkt 3 motsats vis. I sammanhanget är också 36 kap 10 a ett problem. 10 a Om ett brott som kan föranleda talan om företagsbot 1. har begåtts av oaktsamhet, och 2. inte kan antas föranleda annan påföljd än böter får brottet åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2006:283). Vad gäller köp av sexuell handling av barn, köp av sexuell tjänst (det är en vuxenparagraf men ofta hamnar sexuell exploatering av barn i denna paragraf p g a uppsåtsbrist eller otillräcklig prövning) samt barnpornografibrottet torde detta oftast anta föranleda böter som påföljd. Även om inte brottet har begåtts oaktsamt av personen som begår brottet ifråga, torde situationer ofta komma ifråga där person i ledande ställning eller person som utövar särskild tillsyn (BrB 36 kap 7. 2. a&b) av oaktsamhet inte varit medvetna om risksituationer där anställda kommit att dra nytta av situationer genom yrkesverksamheten och bidra till sexuell exploatering. Exempel skulle kunna vara hotellet som inte genom en noggrann due diligence är medveten om att hotellreceptionisten förmedlar barn till hotellrum då gäster efterfrågat detta. Ett annat exempel skulle kunna vara en arbetsgivare som inte har en policy eller tillräcklig kunskap för hantering av situationer då anställda surfar barnpornografi på arbetsdatorerna. Inte sällan erfar ECPAT att arbetsgivare i ren panik raderar innehållet på en hårddisk som har barnpornografi, vilket också utgör förstörelse av bevismaterial, i sig ett ytterligare brott. Dessa två exempel borde vara situationer som kan föranleda företagsbot. Det viktiga i sammanhanget är då givetvis både storleken på företagsboten, men än viktigare är hur man hanterar uppkommen situation med avsikt på att ha en bättre beredskap för framtiden och framtida situationer. Det är alltså synnerligen viktigt att man alltid då det avser sexuell exploatering av barn, bedömer åtal som påkallat ur allmän synpunkt, inte enbart för att bestraffa företag som varit del av brottsligheten (inklusive genom bristande due diligence), utan utifrån ett bredare brottsförebyggande perspektiv. Artikel 27 ECPAT anser inte att straffskalan står i proportion till konventionens krav om effektiva och avskräckande påföljder. Att sexualbrott mot barn (inklusive barnpornografibrott) kan lagföras med böter som påföljd, kan inte anses uppfylla detta krav. Sverige måste införa kraftfullare sanktioner, inte bara utifrån ett allmänpreventivt syfte utan också utifrån en skyddsaspekt för samhället och barnen. Artikel 30 30.3 Barnärenden måste få mycket högre prioritet hos rättsväsendet om vi ska kunna leva upp till konventionens krav. Artikel 31 ECPAT erfar att de facto förordnas inte god man fortfarande inte inom 24 timmar i Sverige. Artikel 36 Se ovan resonemang om utbildning. 12
Artikel 38 Se sidorna 42-43 i den bifogade rapporten (bilaga 2) från Stockholms Universitet från 2008. Här krävs mycket större ansträngningar för att för att Sveriges ska kunna leva upp till konventionens krav. Avslutningsvis vill ECPAT ännu en gång understryka vikten av ett tydligt barnsperspektiv i allt arbete för att bekämpa dessa grova kränkningar av barns rättigheter. Utgångspunkten måste alltid vara barnens rätt till skydd mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering. Barn är alla människor under 18 år. Det är verkligen hög tid att realisera regeringens målsättning: * Inget barn i Sverige skall utsättas för sexuell exploatering * Inga barn i andra länder skall utsättas för sexuell exploatering av personer från Sverige * Barn som drabbas av sexuell exploatering skall få det stöd och hjälp de behöver * Sverige ska bidra till ett effektivt internationellt samarbete i frågan Ur Nationell handlingsplan mot sexuell exploatering av barn, sid 4 under rubriken Regeringens mål och handlingsplanens syfte. Med vänlig hälsning ECPAT Sverige Helena Karlén Generalsekreterare 13