Att möta sanningen! Av: Johannes Djerf Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. Orden är ifrån Profeten Sakarja och det var i dessa ord som människorna stod inför Jesus, konungen och sjöng. Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hoppet hade dånat fram på Jerusalems gator i tron på att Jesus var den räddare som Sakarja och profeterna talade om. En kung som skulle rädda dem ifrån romarna som hade förtryckt folket i över 600 år. Dagen efter hade nästan varit ännu mer dramatisk då Jesus hade gått till templet och drivit ut alla handelsmän och penningväxlare och hävdat att han skulle riva ner templet och bygga upp det igen. Men då var sången borta. När Jesus började rubba på systemet, när tron på denna kung handlade om förändring i var och ens hjärta då tog det emot att sjunga och hoppet gömdes. De judiska myndigheterna fick nog. Och med hjälp av en av Jesus egna så arresterade de honom. Och nu står Jesus inför Pilatus, representanten för den romerska makten, och runt omkring Jesus står det människor som säger sig leva och tro på att de är barn till hans egen far. Men ingen är där för att stötta sin bror utan för att få se honom död. Den närvaro som Jesus ifrån Nasaret kommit med gick för nära. Hans ord hade talat gång på gång till deras egna hjärtan, det kände de men det var inget som någon ville tala högt om, för orden störde deras liv. Deras ställning och makt. Så därför hade det judiska rådet redan dömt Jesus. Men i alla viktiga frågor måste de judiska myndigheterna ha romarnas godkännande för att kunna agera. Den romerska ståthållaren måste nu gå med på domen och verkställa den. Kajafas, som var överstepräst det året visste vad som behövdes för att Pilatus skulle göra det. Ingen i Israel var så uppburen av det romerska imperiets makt som Pilatus. Pilatus hade heller inget intresse för det religiösa och lade sig inte i att bråka om det. Något som Kajafas var fullständigt medveten om. Därför anklagar han inte Jesus för den hädelse som han dömts för i det judiska rådet. Istället framställer han Jesus som ett politiskt hot, som någon som har ett anspråk på kungatronen. Han säger i Luk.23:2: Vi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, förbjuder oss att betala skatt till kejsaren och säger att han är Messias, en konung."
Av de orden så tror jag det är en sak som fastnar direkt hos Pilatus, och det är orden om att inte betala skatt till Kejsaren, en pil som satt där den skulle, för det skulle få Pilatus, kejsarens egen representant att agera. Men det var ord som inte ens var sanna. De försökte en gång få Jesus fast för detta, men då hade Jesus bara svarat med att ge det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. Så Kajafas ljuger romarrikets storfräsare rakt i ansiktet för att på något sätt undvika ett möte med sanningen, vilket han gjort flera gånger innan. Precis som du och jag många gånger har svårt för att möta sanningen om oss själva och om Gud. Det är jobbigt, det tar emot att höra att man kanske inte är så mycket i sig själv som man tror att man är, eller att Gud är större och handlar på ett sätt som inte stämmer med den bild som jag själv skapat av Gud. Och så försöker vi ursäkta oss med saker som vi innerst inne vet inte är sanna, vare sig om oss själva eller med det som står i Bibeln. Pilatus började vela hit och dit men när han skulle fatta beslut så var han inte dum. Han fattade ändå ganska så snabbt att prästerna överdrev när det gällde Jesus, det var inte svårt att se alls. För han som stod framför honom påminde inte direkt om någon stor gerillaledare. Inga oroligheter eller protester hade förekommit när han greps. Och de människor som hade följt honom, som sa att de skulle göra allt för honom, hade bara försvunnit och gömt sig ibland resten av folket för att skydda sig när de såg faran. Han hade inga beväpnade anhängare vid sid sida, hur kunde han hota Rom? Han synade honom ifrån topp till tå och så säger han Så du är judarnas konung Du? Jesus synar honom tillbaka fast med en varm och genomträngande blick och plötsligt så blev det här förhöret något helt annat än vad Pilatus hade tänkt då Jesus frågar Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig? Plötsligt står Pilatus inför ett personligt val. Han hade bara hört vad prästerna sade om Jesus, men vad tänkte han själv om honom? Plötsligt så handlade det om vad han själv tyckte, något som han inte var van vid. Han var tränad i att lyssna till den som stod över honom, till kejsaren, till det som romarriket handlade om. Han hade ibland försökt att tänka själv och gå sin egen väg, men då hade han bara misslyckats och riskerat sin ställning som romersk ståthållare. Va vadå, jag är väl ingen Jude, svarar han och tittar ner i golvet, för att inte möta de där ögonen igen. Vad gör du när Jesus ställer dig den frågan? Gömmer du dig eller vågar du ställa dig frågan, om hur du själv tänker och tror om Jesus? Det är väldigt mycket enklare att bara lyssna och ta efter det som ens föräldrar, dina vänner eller ledare och pastorn i församlingen säger.
Det är väldigt skönt och bekvämt att bara lyssna och inte behöva tänka så mycket. Det är tryggare att blanda sig med den stora massan än att ta ställning för något. För dig som är tonåring eller har tonåringar runt omkring dig på dagarna på något sätt så tror jag ofta du får höra ett jag vet inte till svar när det handlar om att svara ja eller nej. Man vet att det finns oerhört mycket där innanför och ni har mer än en gång tänkt på vad ni tycker, men ändå blir svaret, kanske, eller jag vet, jag bryr mig inte. Och det är inte bara hos er tonåringar utan jag tror att denna undanflykt finns hos de flesta människor, även om det ger uttryck på lite andra sätt kanske. Vi är tysta istället, eller så passar vi på att gå iväg på toa som jag kan göra ibland om det börjar bli för jobbigt, eller så börjar man prata om något helt annat, om hur fint vädret är eller något annat som man inte behöver engagera sitt hjärta i på samma sätt. Det är som när man frågar någon efter man predikat ibland, om predikan var bra. Ja, den var bra Jaha, vad var det som var bra då? frågar man tillbaka. Eh, nae det kommer jag inte ihåg, men bra var det. Sedan så handlar det väl kanske ofta om hur predikanten framför predikan, men det är lättare att bara lyssna på en predikan, tycka den var bra och sedan låta den stanna i detta rum utan att ta med den, utan att ta ställning till den och ta med den till ens vardag. För det säger något om en själv, det kan innebära förändring i ens liv, det kan innebära att man inte blir som alla andra, det kan innebära följdfrågor som inte är så lätta att ta i, så därför är det bättre att bara säga jag vet inte, vara tyst, eller bara låta det vara. Men jag tror att vågar man inte själv fråga sig varför man tror på det man gör, eller varför pastorn säger det han säger och hur du själv tänker omkring det, så kommer det saknas mark för dig och mig att stå på. Om du bara går på dina föräldrars tro eller de andra församlings medlemmarnas tro eller det som man har hört att den kristna tron handlar om, så kommer tron på Jesus som kung rinna ut i sanden, och steget att möta Jesus blir väldigt stort. Hur jobbigt det än är, så behöver du och jag hela tiden under hela livet möta frågorna. Vi behöver ställas inför frågan vem är Jesus för mig? Är han den som han säger sig vara? Varför tror jag som jag gör? Varför kan jag säga att Jesus är kung? Varför gör jag inte det här eller varför gör jag detta? Pilatus, han flyr ifrån att möta frågorna och ta egen ställning och svarar Jesus bara med att Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort? Då Jesus svarar så här. Vi kan läsa Joh.18:36. Pilatus hör ordet rike och svarar ok så du är alltså en konung? För ett ögonblick så låter Pilatus drabbas av tanken, vilket egentligen borde vara en orimlig tanke.
För framför honom står en hjälplös fånge och talar som om han vore kung till honom, världsmaktens högste representant. Men Pilatus låter frågan ändå få rum. Vad är det för rike du talar om? Vad har du för makt? Då Jesus svarar honom. Jag har fötts och kommit hit till världen för en enda sak och det är att vittna om sanningen. Var och en som hör till sanningen lyssnar till min röst." Är ni med!? Alltså den dödsdömde inbjuder sin domare att bli hans efterföljare. Jesus söker Pilatus. Han befaller inget, han tvingar inte på honom men Jesus söker Pilatus. Pilatus ser in sanningens ansikte. Sanningen ser honom i ögonen och söker hans hjärta. Vad ska han göra? För en sekund har han aldrig känts sig mer älskad, och fri, men i nästa sekund slår han sanningen ifrån sig. Vad är sanning? frågar han. Han vill inte. Han går ut till Judarna och berättar att han inte finner Jesus skyldig till något brott. Men han kan inte stå över folkets makt. Han försöker hitta ett nyckel hål och kommer på att det är en sed att frige en fånge varje påsk, och tror att detta ska göra Jesus fri, men ondskan i den vanliga välordnande människan och i den organiserade gemenskapen exploderar emot hans ansikte då de vill att Barabbas ska friges. Vi läser fortsättningen. Joh.19:1-12. Det fanns inget som Pilatus kände att han kunde fälla Jesus för. Men så kom orden som vände precis allt, om du släpper honom så är du inte kejsarens vän. I sin maktutövning hade Pilatus gjort begått allvarliga misstag som varit nära att kosta honom hans karriär. Han hade underskattat judarnas känslighet för templet. Då han hade beslagtagit tempelskatten som var väldigt viktig för judarna, och lagt den på bygget av en vattenledning som förde in vatten i Jerusalem från en källa fyra mil bort. Man såg detta som ett tempelrov, ett helgerån. Tiotusentals människor hade demonstrerat när han hade kommit till Jerusalem. Då han i sin tur hade valt att svara med våld och göra tydligt vem som bestämde och vad man fick och inte fick i Judéen. Hans soldater gömde sig i folkmassan och på given signal så gick de till attack och det blev ett rejält blodbad då många slogs ihjäl. Vid ett annat tillfälle så hade han satt upp sköldar i sitt palats i Jerusalem med kejsarens namn, alldeles intill templet, vilket judarna ansåg vara respektlöshet mot det heliga och begärde att kejsarens namn skulle bytas ut mot andra namn. Den här gången blev det inga upplopp. Men då Pilatus vägrade att ändra eller ta bort sköldarena så skrev judarna ett brev till kejsaren där de skrev att Pilatus använt sin makt på ett sådant sätt att det romerska imperiet blev vanärat. Kejsaren Tiberius reagerade omedelbart till judarnas fördel och beordrade Pilatus att genast ta bort sköldarna från tempelområdet.
Pilatus fick göra en helomvändning, vilket var förödmjukande för honom. Pilatus maktställning var kränkt och nu fick han absolut inte göra fler misstag. Tiberius skulle inte tolerera det. Kom det fler klagomål till honom så skulle säkert allt vara slut. Om han inte avrättar Jesus riskerar han att betala priset att inte längre vara vän med kejsaren. Och det var för stort pris, och Pilatus går med på folkets önskan. Han försöker övertyga sig själv och folket att han är neutral och tvättar sina händer och säger att jag är oskyldig till den här mannens blod. Men det är som att han försöker tvätta av Jesu blod. Han ville inte möta sanningen och sin egen synd, sin egen trasighet. Pilatus fråga hänger sig fortfarande kvar i luften. Vad är sanning? En fråga som inte besvaras med ord, utan med det som Jesus nu gör, då han tar Pilatus, din och min, ja hela världens dom. Det är vår feghet, det är våra undanflykter som drabbar Jesu hjärta, ett hjärta som brast av kärlek till dig. Genom piskan som rev sönder hans rygg, genom käkarna som skrapades och tänderna som slogs sönder i munnen när han föll ned på marken med det tunga korset över sig, genom människors hån och skratt, genom spikarna rakt igenom hans händer och fötter, visar han vad sanning är. När han naglas fast på ett romerskt kors som stod för världsmakten så visade han för oss som tror på sanningen vem som verkligen har all makt och vad kärlek är. Kommer ni ihåg orden ifrån Sakarja som vi började med. Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Sanningens seger vinns inte genom politiska eller militära maktmedel utan genom kärlekens offer. Jesus dör. Det är inte bara sanning utan sanningen som räddar världen. Vad sätter du ditt hopp till? Sätter du den till din egen vilja och makt som Pilatus gjorde eller till kärlekens makt som vi ser i Jesus? För någon vecka sedan så mötte jag en man i 50 årsåldern, här i Hillerstorp som under en lång tid brottats med frågorna om Jesus, om korset och ett liv tillsammans med honom. Han sitter framför mig och några st. andra och säger vet ni, jag har kommit fram till en sak, och det är att jag känner att jag har ingenting att komma med. Varför är det så? När jag tittar på mig själv och min egen styrka, så är jag ingenting. Han tittade på oss som om vi hade massvis att komma med. Men vi kunde bara hålla med honom, och vi försökte berätta att det han kände bara var ett glädjeämne, för det är ju då som Jesus kan möta oss och visa att vi i hans ögon är något oerhört vackert, att vi i hans kärlek har oerhört mycket att komma med och att med honom så är allt möjligt.
Efter en stund av tystnad så öppnar han munnen igen och säger då vill jag berätta att jag har tagit emot Jesus och vill leva för honom. Han hade kommit fram till att kärlekens makt i Jesus var värd att överlåta sig till mer än alltid försöka lita på sig själv och sin egen kraft. Vad överlåter du dig till? Vad gör du med korset? Du kanske tycker att du redan svarat på frågan många gånger, men jag tror vi alla behöver ställa den just nu. En långfredag som denna, var i din dag får korset vara? Jag tror att vi alla här inne på något sätt känner att han söker oss precis som han sökte Pilatus. Vi känner hans viljas dragning att få äga oss, vår tid och våra drömmar. Vi kanske rent utav känner ett inre tvång att ta ställning för honom i alla lägen, i alla livets situationer, trotsa den stora massan och bortse ifrån vad andra ska säga. Vad gör du med den tanken? Drar du dig undan situationen med ursäkter, eller försöker du göra det snyggt som Pilatus. Lägga på en religiös mask, undvika att uttala dig och försöka hålla en neutral hållning som möjligt. För Pilatus fungerade inte detta. Det gör det inte för dig heller, och till slut kan ingen utav oss fly ifrån det. Vi behöver var och en möta sanningen och kärleken som kommer ifrån korset det den här morgonen. Även om vi har gjort det hundra gånger, så behöver vi möta honom ansikte mot ansikte och säga, Här är jag Jesus. Tack för din död på korset. Jag är ingenting i mig själv, gör vad du vill med mig. Jag säger ja till dig. Du är en segerrik Konung.