Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia (www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen
SJÄLVSTÄNDIGHETSKAMP Michael Collins Michael Collins dödades år 1922, bara 31 år gammal. Han startade ett gerillakrig för att göra Irland fritt och blev senare den som manade irländarna att lägga ned sina vapen. FOTO: GETTY
Beväpnade IRA-anhängare har präglat självständighetskampen både i Irland och Nordirland i snart 90 år. Bilden är tagen i Dublin 1922. IRLAND/1916-1922 Storbritannien och Irland har haft ett stormigt förhållande i IRLAND 700 år. År 1800 tvingades Irland överge sin suveränitet till grannen. Vid första världskriget blir kampen för irländsk frihet våldsammare. Bl.a. bildas IRA, under ledning av Michael Collins. Nytt hopp efter 86 års IRA blodig kamp lägger ner vapnen Efter årtionden av väpnad kamp har IRA belutat att lägga ned vapnen. Den underjordiska armén bildades vid blodiga upplopp 1919 och leddes av Michael Collins, ett strategiskt geni som inte skydde några medel i kampen för frihet. Bonniers Världens Historia 2 2005 15
AV HELLE BIRCH N sensommaren 2005 från den u är vi redo att lägga ned våra vapen. Det beskedet kom på fruktade underjordiska irländska armén IRA. Meddelandet har fått många i Nordirland, Irländska republiken och Storbritannien att åter börja hoppas på fred i det oroliga nordir ländska området. Dessvärre visar historien att freden i Nordirland brukar vara en bräcklig företeelse. Det är nämligen inte första gången som IRA lägger ned sina vapen. Fred stod på dagordningen re dan 1921 när IRA:s ledare Michael Collins reste till London med en delegation för att förhandla med den brittiska regeringen. Collins hoppades att tiden var inne för att sätta stopp för våldet och uppnå fred med hjälp av underskrifter på ett papper. Innan dess hade Michael Collins, under två års krig och i spetsen för en liten fattig armé utan kraftfulla vapen, lyckats tvinga världens största imperium, Storbritannien, till förhandlingsbordet. Men freden hade sitt pris, för britterna var inte beredda att ge irländarna allt de begärde. Irland skulle inte bli totalt oberoende av grannarna. I gengäld kunde irländarna få självstyre. Men irländarna skulle fortfarande svära trohet till den brittiske kungen. Och värst av allt: Irland skulle delas i två och Nordirland ha sitt eget parlament. Fredstraktaten var klar att skrivas under, men de irländska förhandlarna var oeniga: Skulle de skriva under på fred och delning? Michael Collins vandrade rastlöst av och an. Tyst, sluten och rasande. Underskriften var en dödsdom Till slut bestämde sig Collins för att skriva under, inte för att han gillade avtalet, utan för att han var realist. Collins hade insett att kriget inte kunde pågå i evigheter. Irländarna längtade efter fred. Hans armé, IRA, hade få resurser kvar och skulle omöjligt kunna kämpa emot mycket längre. Och ett bättre avtal kunde irländarna inte vänta sig av britterna vid den här tidpunkten. Äntligen enades man. I samlad trupp marscherade den irländska delegationen in i salen där den brittiske premiärministern väntade. Irländarna var tysta, stillsamma och uppenbart trötta. Det gick inte att avläsa i deras ansikten vilket beslut de hade fattat. Spänningen utlöstes när Griffith, den irländska delegationens ledare, förkunnade: Herr Jag har förmodligen skrivit under min faktiska dödsdom. Michael Collins, när han 1921 undertecknar det impopulära fredsavtalet om Irlands delning. premiärminister, delegationen är nu klar att underteckna avtalen. Alla skrev under. Även för britterna var avtalet en kompromiss, britternas förhandlare lord Birkenhead stönade: Jag har förmodligen skrivit under min politiska dödsdom. Michael Collins visste att avtalet skulle bli svårt att acceptera för många av hans medkämpar hemma i Irland, så han replikerade torrt: Jag har förmodligen skrivit under min faktiska dödsdom. Mindre än ett år senare skulle hans uttalande besannas. Michael Collins var på en inspektionsresa i trakten där han föddes, Cork i västra Irland. Men han skulle inte komma levande därifrån. Bland de gröna kullarna längs den gropiga grusvägen vid byn Béal na mbláth låg en handfull beväpnade män på lur i kvällsdimman. De öppnade eld mot Collins konvoj. Collins beordrade sina män att stanna bilarna och besvara elden. Det var ett ödesdigert beslut. Efter 45 minuters eldstrid låg en man kvar på vägen: Michael Collins död, troligtvis mördad av folk från IRA, den armé som han själv hade skapat och kämpat för. Kitty Kiernan hade förlorat sin fästman, precis före det planerade bröllopet, och det irländska folket hade mist sin mest lovande ledare. Ömklig grupp ockuperade posthus Det liv som fick sitt dramatiska slut vid Béal na mbláth hade börjat nästan 32 år tidigare. Collins, som under sitt korta liv skulle bli både IRA-ledare, mästerspion, finansminister, arméledare, regeringschef och smugglare, var yngst av åtta syskon i en relativt välbärgad lantbrukarfamilj. Redan som pojke tog Michael ofta på sig ledarrollen. Han hade ett häftigt temperament och utvecklade under barndomen en glödande kärlek till sitt fosterland. Redan som ung blev han medlem i den irländska motståndsrörelsen. För Collins började kampen på allvar på annandag påsk 1916. Då marscherade en grupp män in i Dublin i avsikt att omkullkasta det brittiska styret. De var ynkliga att skåda. Michael Collins var en av de få som över huvud taget hade en uniform. Människorna drog en vagn efter sig med de vapen de ägde: revolvrar, hagelbössor och föråldrade tyska gevär. Men det som saknades på den materiella sidan kompenserades av männens mod, kamplust och en stark tro på sin sak. Den lilla skaran ockuperade en rad byggnader, och från posthusets trappa utropade de Irland Under uppgörelserna i Irland sattes hårt mot hårt. Britter och irländare hade svårt att se skillnad på vänner och fiender. Här en arrestering år 1920. 16 Bonniers Världens Historia 2 2005
CLAUS LUNAU Engelsk kung ville tvinga bort katolikerna från Irland Den stora andelen protestanter i Nordirland beror på tvångsförflyttningar i området i början av 1600-talet. Den engelske kungen Jacob I ville öka kontrollen över de upproriska katolska irländarna. Engelsmän och skottar förflyttades därför till Irland, särskilt till nordöstra hörnet. Katolska jord ägare förvisades från sin mark, som övertogs av de nyinflyttade. Kampen för irländsk självständighet fram till 1921 blev komplicerad på grund av den protestantiska minoriteten, som ville vara kvar i det brittiska imperiet. Därför strandade förhandlingarna om irländskt självstyre. Irland och Nordirland delades officiellt 1920. I praktiken skedde det 1921. Delningen skulle bli en tillfällig lösning, men landet är delat än i dag. N ORD- IRLAND I RLAND Kung Jacob I tvingade bort irländska katoliker från norra Irland. De inflyttade och deras barn kände sig knutna till England. DUBLIN BELFAST E NGLAND FOTO: BRIDGEMAN till självständig republik. För britterna kom upproret överraskande, men de samlade sig snabbt. Centrala Dublin förvandlades till ett inferno av automateld, lågor och gevärsskott. Många civila dog i korselden. Efter bara en vecka var det hela över och upprorsmakarna tvingades ge sig villkorslöst. Påskupproret var redan från början dömt att misslyckas. Det var upprorsmännen själva medvetna om, men de genomförde det ändå, villiga att offra livet på revolutionens altare. Den sortens tankar var dock för romantiska för den pragmatiske Collins. Han insåg att de militärt underlägsna irländarna aldrig skulle kunna besegra britterna i ett traditionellt krig. Genom att ockupera byggnader som var svåra att försvara och omöjliga att fly ifrån, hade de gjort sig själva till levande måltavlor. Det krävdes andra metoder. Minister smugglade vapen Påskupproret hade inget stort folkligt stöd. Invånarna i Dublin var arga över våldet och förstörelsen mitt i staden. Upprors makarna fängslades och många av dem avrättades. Michael Collins, som hade spelat en underordnad roll i upproret, slapp undan med fängelse i åtta månader. När han kom ut var folkopinionen på väg att vända. Nu kände folk vrede över att upprorsmakarna blivit brutalt avrättade. Samtidigt hade britterna börjat hota med att kalla in unga irländska män till krigstjänst i världskriget. De fredliga, demokratiska försöken att uppnå självstyre hade misslyckats och nu höll våldsmetoder för full självständighet på att bli en folkrörelse. År 1918 var det val till parlamentet i London. Michael Collins ställde upp för det nationalistiska partiet Sinn Fein och fick en plats. Men han vägrade resa till London. Tillsammans med de andra nyvalda Sinn Fein-ledamöterna stannade han i Dublin, där de bildade en alternativ underjordisk regering. Parlamentets president, Eamon de Valera, utsåg Collins till finansminister. Men det var inte lätt att sköta en regering. Ministrarna löpte ständig risk att bli arresterade eller dödade och många av ministrarna existerade bara på pappret. Collins däremot, lyckades upprätta ett funktionsdugligt ministerium och organisera ett enormt lån genom att sälja obligationer. Att vara finansminister i en förföljd regering torde vara ett heltidsarbete för de flesta, men inte för Michael Collins. Han grundade två underjordiska tidningar, satte vapensmugglingen i system, stod för den dagliga ledningen i regeringen under långa perioder, skötte sitt effektiva underrättelsesystem, skapade attentatsgruppen De 12 Apostlarna och ledde IRA, den irländska republikanska armén, under dess gerillakrig. IRA var inte någon ny organisation 1919. IRA var snarare ett nytt namn på the Irish Volunteers bildat 1913, samt miliser under påskupproret 1916, som reorganiserades. Bonniers Världens Historia 2 2005 17
IRA fick ett nytt namn för att visa att gruppen betraktades som den irländska republikens officiella armé. Michael Collins var inte försvarsminister, och därför inte officiellt IRA:s ledare, men spelade ändå en dominerande roll. IRA började attackera och utföra brandattentat mot militär- och polisförråd för att skaffa effektiva vapen. FOTO: NATIONAL LIBRARY IRELAND Under påskupproret 1916 försökte irländarna gå i öppet krig mot britterna. Det misslyckades vid posthuset i Dublin. Senare införde Collins gerillametoder. Apostlar dödade underrättelsefolk Kriget hade börjat och hjärnan bakom kampen hette Michael Collins. Han var i sina egna och många andras ögon en frihetskämpe som ville införa demokrati. Men Collins använde metoder som vi i dag skulle kalla terrorism. Han hade grundat De 12 Apostlar na. Medlemmarna var unga, ofta djupt religiösa och ogifta män. Deras uppgift var tuff, farlig och lättbegriplig: De skulle döda utpekade brittiska spioner, poliser och irländare som samarbetade med britterna. Collins nätverk av spioner och kontraspioner nådde in i hjärtat av den brittiska administrationen och därför kunde han noga välja ut sina offer. Collins hade talang för att bedriva underjordiska krig. Han hade ett ovanligt gott minne och massor med data i huvudet. Ofta var han nära att tas tillfånga men klarade sig alltid, inte minst för att han hade förmågan att hälsa glatt på en engelsk soldat eller samtala artigt med en officer vid någon vägspärr. Ingen av dem kunde ana att den vänlige unge mannen var Irlands mest eftersökta person, ofta med hemliga dokument gömda under skjortan. Collins blev mästare på att iscensätta spektakulära rymningar ur fängelser. Fängslade upprorsmän fick ofta hjälp att komma ut. En fil eller en nyckel smugglades in i fängelset, inbakad i en kaka. Taggtråd klipptes sönder, och rymlingar fångades upp i ett lakan när de hoppade ut över muren. Fotbollsspelare dödades på planen Oroligheterna trappades upp. År 1920 blev känt som terrorns år i Irland. Den brittiska regeringen anställde en grupp brittiska krigsveteraner, nyss hemkomna från första världskrigets blodiga slagfält, för att agera poliser i Irland. De fick fria händer att göra helvetet hett för de irländska upprorsmännen. Om IRA angrep ett politiskt eller militärt mål och dödade en eller två personer, svarade krigsveteranerna med att terrorisera vanligt folk och bränna ned hus och affärer. Krigstillståndet kulminerade på den dag, som skulle bli känd som Bloody Sunday. Michael Collins hade sänt ut sina apostlar. Tiden var inne för att ge den brittiska underrättelsetjänsten den slutliga dödsstöten. Tidigt på morgonen tog sig attentatsmännen ut till olika adresser i Dublin. 19 underrättelseofficerare dödades, många av dem medan de ännu låg i sina sängar och flera av dem medan fru och barn skräckslagna såg på. Britternas hämnd kom samma dag. Krigströtta Dublinbor var på stadion. De lokala fotbollshjältarna skulle spela match mot gästerna från Tipperary. Spelet blåstes igång. Publiken jublade. För en liten stund glömde man att landet var i krig. Plötsligt öppnades portarna och beväpnade män rusade in. De öppnade eld mot planen och mot läktarna. Från ingången till stadion hördes skottsalvor från ett maskingevär. Åskådarna såg på, oförmögna att förstå vad som hände. Sedan försökte de desperat ta sig ut. När röken lagt sig, låg två spelare döda kvar på planen. Totalt dödades 14 människor och 65 sårades på stadion den här dagen. Collins gick i krig mot sina egna Situationen hade blivit akut. Irland var i krig, och överallt rådde död och skräck. Michael Collins hade nästan lyckats få underrättelsetjänsten på knä, men priset hade varit högt. Han fortsatte kampen, Irland och IRA Irländarna har kämpat för självständighet i århundraden. Efter delningen 1921 har grupper av irländare bl.a. i IRA kämpat för en återförening av landet. Oroligheterna mellan katoliker och protestanter pågår fortfarande. 1921-23 Fredsförhandlingar i London och traktat, som delar Irland i två områden. Oenighet om delningen ger inbördeskrig. Även IRA delas i två grupper. 1931 IRA förklaras olagligt, men är aktivt. 1949 Republiken Irland får äntligen full självständighet från England. Irländarna lämnar Samväldet. 1800 Britterna påtvingar Irland en Act of Union och blir i praktiken underordnat London. Act of Union träder i kraft den 1 januari 1801. 1919 IRA grundas som en arvtagare till the Irish Volunteers. IRA kämpar för att uppnå självständighet tillsammans med partiet Sinn Fein. 1916 Påskupproret. Irländarna ockuperar byggnader i Dublin och utropar en irländsk republik. Britterna slår ned upproret och avrättar upprorsledarna. 1919-21 Irländskt självständighetskrig mot britterna. Terror från båda sidorna. Första Bloody Sunday där britter skjuter mot en fotbollspublik och 14 irländare dör.
väl medveten om att det bara var en fråga om tid innan IRA hade slut på vapen och krafter. IRA var pressat, liksom den brittiske premiärministern. Han hade förlorat kontrollen över situationen i Irland. Det skadade hans anseende, så han erbjöd vapenvila och förhandlingar. Förhandlingarna i London pågick i åtta månader innan Michael Collins och hans kamrater var beredda att acceptera traktaten. När Collins senare skulle försvara avtalet, som bara delvis gav frihet, sade han: Enligt min mening ger det oss frihet. Inte den frihet alla nationer strävar och utvecklas efter. Men friheten att uppnå den friheten. För Collins var avtalet bara ett steg på vägen. Fredstraktaten gav kanske en viss frihet till Irland och självstyre till Nordirland, men den skapade inte fred. Tvärtom ledde den till en ny fas i kriget: inbördeskrig. En fas där fienden inte längre var britter utan irländare som var för eller emot traktaten och delningen. Största delen av befolkningen jublade över att kriget mot imperiet var slut. Men inte alla. Vissa ansåg att Collins hade sålt dem billigt och givit upp kampen innan den var slut, däribland många IRA-medlemmar. De vägrade lägga ned sina vapen, och IRA splittrades. Många stannade hos Collins, men andra bröt sig ur och anslöt sig till hans motståndare. Ett bittert inbördeskrig bröt ut. Metoderna var desamma som tidigare och lika brutala: bakhåll, attentat och avrättningar. Collins blev regeringschef efter delningen och bekämpade sina forna vänner med hårda nypor. För Michael Collins del tog kampen slut den 22 augusti 1922, då han blev mördad. Två dagar senare deltog tusentals människor vid hans begravning i Dublin. Året därpå lyckades man få ett slut på inbördeskriget. Men IRA:s vapen har fått tala många gånger sedan dess, och kampen om det delade Irland pågår än i dag. LÄS MER: Tim Pat Coogan: Michael Collins, Arrow Books, 1991. Kenneth Neill: An illustrated History of the Irish people, Gill and Macmillan, 1979. www.militaryhistoryonline.com/20thcentury/articles/michael- Collins.aspx. Irländska Kitty Kiernan kom emellan två män, Michael Collins och hans vän Harry Boland. Kvinna skilde kamraterna åt Åren med kamp för Irlands självständighet var mer än fullt krig för Michael Collins. Privat kämpade han också mot sin gode vän om en kvinnas gunst. Hennes namn var Kitty Kiernan. Kitty var från början flickvän till Collins kamrat Harry Boland, men så småningom föll hon för och förlovade sig med Collins som mördades strax före deras bröllop. Även Harry Boland dödades i kriget efter Irlands delning. Han och Collins stod då på var sin sida, som det berättas i Neil Jordans film om Michael Collins från 1996. Kitty Kiernan gifte sig senare. Hon dog 1945. 1972 Den andra Bloody Sunday. 14 civila dör när den brittiska armén beskjuter nordirländska demonstranter. Självstyret upphävs och Nordirland styrs åter från London. 1980-81 Bobby Sands och nio andra fängslade IRA-medlemmar kräver förgäves krigsfångestatus. De svälter sig till döds. 1984 IRA spränger en bomb på Grand Hotel i Brighton, där premiärminister Margaret Thatcher befinner sig. Hon klarar sig med livet i behåll, men fem andra dödas. 2005 IRA meddelar att de tänker lägga ned vapnen. Organisationen finns kvar. I Nordirland förekommer ännu oroligheter. Mer än 3.600 människor har dödats i konflikten sedan 1969. 1969 I Nordirland gör den katolska minoriteten uppror. IRA delas igen. Britterna skickar soldater till området. 1998 Långfredagsavtalet, Good Friday-agreement, ingås, det hittills mest ambitiösa försöket att skapa fred. Nordirland ska åter ha ett eget parlament. Bara delar av IRA accepterar. En IRA-grupp spränger bomber i staden Omagh.