Apostlarnas & Profeternas Grund Tjänstegåvorna, del 2 Av: Johannes Djerf Förra söndagen så talade vi om Den helige Ande som ruvar över oss var och en, som en fågel ruvar över sitt ägg, så att vårt skal kan kläckas och vi få liv. Vi talade om att det finns så mycket gott i dig som Guds Ande vill förlösa i sin uppståndelsekraft i det som han har tänkt för dig och för andra människor igenom hela livet. Vi fick alla en dos av uppmuntran hoppas jag att i Guds Andes värme också picka hål på ägget och upptäcka detta, då vi på ett speciellt sätt lyfte de fem tjänstegåvorna. Gåvor som har getts till församlingen för att vi alla skall mogna i vår efterföljelse till Jesus och utrustas till att utföra vår tjänst, så som varje gåva är till för, som ges av Gud. Det är inget för privatbruk för att göra sig ett namn, bli omskriven och bli en kändis utan alla gåvor är till för att bygga upp och förhärliga Jesus. Och de här fem tjänstegåvorna bär på en unik kallelse i att leda alla de heliga så att vi blir helt uppfyllda av Jesus och står stadigt i vår tro. Och kommer ni ihåg bilden av handen, där tummen symboliserar Aposteln som vill utåt i en ny riktigt. Pekfingret är profeten som pekar mot Gud, och vart han vill leda oss. Långfingret är evangelisten som vill nå längst ut från församlingen. Herden är ringfingret, som vårdar relationen mellan Gud och människor så som en vigselring på detta finger kan tala om, och lillfingret är läraren, som ger grund och stöd i att förklara och leda utifrån Guds ord, liksom lillfingret är en viktig hjälp till hela handens funktion och balans. Vi gick igenom Läraren, Herden och Evangelisten förra gången och idag så tänkte jag att vi för en stund skall lyfta aposteln och profeten, och vi börjar med Aposteln. Det blir lite mer av ett studie, än en vanlig predikan kanske, hoppas det är ok? (Ni har förresten inte så mycket annat att välja på...så det är bara att nicka) Aposteln är inte så enkel att beskriva. De andra gåvorna är ganska så enkla att beskriva då deras namn liksom avslöjar dem, men aposteln är inte lika tydligt vem det är. Jag kan tänka mig att vi oundvikligt tänker på Jesus 12 lärjungar. Vilket inte alls är tokigt då Jesus själv kallar dessa 12 som han kallar till sig för just apostlar som i grekiskans apostolos betyder att vara utsänd. Jesus var den förste aposteln. Se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till, skriver Hebréerbrevets författare. Jesus var utsänd av Fadern för att komma med Guds rike till oss. En Himmelsk kallelse som också lärjungarna var utsända till. Som fadern har sänt mig sänder jag er, säger Jesus. De var kallade till att följa honom, vara nära honom då han skulle göra dem till människofiskare och på samma sätt som Jesus bota de sjuka och säga Guds rike är nära er som Jesus ber dem att göra när han sänder dem i Luk.10:9. Att göra det som Jesus gjorde är något som jag tror att vi alla är kallade till då han i missionsbefallningen ber oss att hålla oss fast vid allt vad han har befallt oss och han säger att tecken skall följa dem som tror. Men som mottagare av Jesus undervisning under dessa tre år och ögonvittnen av hans vandring här, i Jesu bemötande av människor, hans undervisning, hans under och tecken, hans död och uppståndelse så har de helt klart en unik ställning.
De är vittnen till att Jesus lever och har gett oss den sanning som finns om Jesus. Lukas börjar sitt evangelium att berätta att han så som många sammanställt en skildring så som det har berättats av dem som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare. De 12 apostlarna bär som ögonvitten på sanningen, som församlingen är byggd på och som vi hämtar vår styrka ifrån. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv, säger Paulus i Ef.2:20. Och i kap.4:21 så säger han Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Nya testamentet är skrivet av apostlarna och deras ord är den främsta uppenbarelsen av verkligheten som vi äger och om det verkar som att det finns något helt annat att tillägga än det som apostlarna berättat så är det såsom Paulus skriver till galaterna ett annat evangelium. Med tanke på denna unika ställning så kan man ju fråga sig om det finns fler apostlar, då det låter som att det primärt hör till de 12. Men Nya testamentet fortsätter faktiskt att berätta om Apostlar fast på ett något annorlunda sätt. Apollos, juden som talade brinnande och noggrant om Jesus i templet och som med iver ville resa vidare, kallas för en apostel av Paulus. Barnabas, Epafroditus, Silvanus och Timotheus, alla medarbetare till Paulus kallas för apostlar, liksom Paulus själv. Ingen av dessa har vandrat med Jesus, tagit emot hans undervisning och varit ögonvittne till allt det han gjort, snarare tvärtom, men ändå kallas de för apostlar. Vilket jag tror också Gud kallar människor till idag och utan att tveka så tror jag det finns apostlar här mitt ibland oss i Törestorp. Det kan vi få reda på i den text där vi läser om dessa tjänstegåvor i Ef.4, där det står utan någon speciell tidshänvisning att i församlingen gav han några till apostlar. Men frågan är fortfarande vad som kännetecknar en apostel och vem som egentligen kan ta sig en sådan titel? För det första så tror jag att man ska vara väldigt skeptisk om någon kommer och säger, Jag är en apostel. Gud har inte gett någon gåvor för att någon ska utmärka sig framför andra. Och en apostel tror jag är så pass upptagen av att utföra sin kallelse, att titeln för det inte är så speciellt intressant. Då jag tror att ens uppdrag handlar om det som just Paulus och hans medkämpar utförde. Det är inte någon som bara drar ut med budskapet utan det är någon som är utsänd av Jesus och som upplevt hans kallelse på ett speciellt sätt, utsänd av hans församling för att gå ut i en ny riktning, så som tummen. Förkunna evangeliet på nya platser och ifrån grunden bygga upp församlingar, vilket liknar mycket en beskrivning av det vi idag kallar för missionärer, eller pionjärarbetare. När Jesus kallas hans lärjungar för apostlar så gör han det i en miljö där ordet apostel redan var känt. De grekiska historikerna använde ordet för att beskriva en amiral över en flotta av fartyg som skickats ut av sin kung för att upptäcka, utforska, erövra och fastställa hans regering. Vilket också användes ibland de romare vars uppdrag var att ta över en plats och skapa en romersk kultur så att folket på platsen blev en del av romarriket.
Jesus menar med andra ord att en apostel skickas ifrån en till en annan för att etablera Guds rike på nya platser, skapa och upprätthålla en gudrikeskultur, alltså en miljö av hans närvaro, hans kärlek, under och tecken. Vi är som församling flottan av fartyg som skickats ut i detta uppdrag, men aposteln står som en amiral, där man har en speciell auktoritet med ett speciellt förtroende och äger en inriktning för hur vi som församling bör ser ut och hur vi skall inta nya områden. Tummen har kontakt med de andra fingrarna, liksom Aposteln som på något sätt hör ihop med de andra tjänstegåvorna på något sätt och är också igenom det en teamledare som är bra på att uppmuntra i vår allas identitet att vara utsända och även coacha och se andra gåvor som finns i församlingen, och i ödmjukhet leda andra i funktion. Nu ger jag en väldigt ihop tryckt beskrivning av aposteln, men jag är övertygad om att det finns några här i församlingen som känner igen sig på något sätt i det jag beskrivit, och jag skulle vilja uppmuntra dig som gör det till att fortsätta gå. Det är en gåva som bär på en stor uppoffring, och kanske tvekar du mycket för den sakens skull, men vi behöver dig! Och jag vill också därför mana oss andra till att uppmuntra där man ser det jag precis beskrivit. Man behöver inte säga att jag ser att du är en apostel, det bygger nog upp fler hinder än att gåvan kläcks, men uppmuntra kan du göra där dessa egenskaper finns, och be inte minst till Gud att denna gåva skall komma i sin funktion mitt ibland oss. För aposteln utgör vår ryggrad, likaså profeten. Som inte heller den hör till en gammal tid som varit utan som är given till oss för att vi som vi redan sagt ska växa i vår tro och bli helt uppfyllda av Jesus idag. Genom att Anden utgjutits så kan vi alla som Guds söner och döttrar profetera, som profeten Joel säger. Paulus säger det också, ni kan alla profetera så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. Vi kan alla vara en röst, en kanal ifrån Gud till någon annan. Och därför ber Paulus oss också att först av allt söka just profetians gåva. Vilket jag tror inte alltid handlar om att ställa sig upp och ropa så säger Herren utan att i livets olika situationer och i det personliga mötet med människor fråga Gud Finns det något ord av uppmuntran eller vägledning, som han eller hon behöver just nu, och även pröva den första tanken som kommer. Vi är rädda för att göra bort oss, men då den som profeterar bara ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst som det står i 1.kor.14:3, så kan egentligen inte mycket gå fel även om det inte skulle stämma in just då. Jag har själv utsatt mig för detta i sammanhang jag varit de senaste åren, vilket är oerhört spännande! Det är inte alltid det träffar precis i prick i det man säger, men man växer varje gång, det är det riktigt goa, och det fängslar en till att vilja upptäcka mer. Vilket jag tror alltid det profetiska gör. Får det profetiska samtalet rum genom den helige Ande så kommer människor att själva vilja upptäcka det, och vi som församling som helhet kommer också bli mer profetisk. Sedan så är det ju så att gåvan att profetera gör dig inte till en profet. Trots att vi alla aktivt ska söka denna gåva, så är inte alla utav oss profeter. Ett bra exempel är evangelisten Filippus som hade 4 döttrar som hade profetisk gåva som det står i apg.21. De talade profetisk genom gåvan. Men i sammanhanget talas det också om en profet vid namn Agabus som kommer som en Guds tjänare och ger det som blivit uppenbarat för honom.
Som just här handlar om att Paulus kommer att bindas och utlämnas åt hedningarna när han kommer till Jerusalem. Och där i finns det helt klart en skillnad. Hos Agabus är det inte bara en gåva. Utan hela hans person präglas av ett profetiskt perspektiv där Guds vilja alltid är viktigare än vad människor tycker och känner. Människorna avråder Paulus att åka genom dessa ord, men för Paulus blir Agabus ord en bekräftelse på vad han är beredd att lida för Jesu kristi namns skull och att han är i Guds vilja. Profet kommer från ett grekiskt ord som betyder att få något att skina och är kopplat till prefixet pro som betyder framför. Alltså, någon som står framför och som får ordet att lysa klart. Det är vad som kännetecknar profeterna i gamla testamentet som leder folket vidare utifrån att visa på vad Gud en gång sagt, som får hans ord att lysa över allt annat. I de stora historiska situationerna med Guds tanke för folket och landet. Men folk kom också för att få råd i olika situationer. En vägledare, vilket en profet också idag är. Vi är under det nya förbundet med Jesus Kristus som en hörnsten och får var och en genom honom råd av den helige ande som bor i våra hjärtan. Men aposteln med profeten har lagt en grund som vi fortfarande är i konstant behov av i vår församling och som individer. Vi har behov att få se Guds ord och dess sanning, vi har behov av råd, uppmuntran och tröst då vi kan ha svårt att höra, på grund av olika omständigheter i vårt liv. Profeter är människor som liksom alla kan falla för frestelsen att göra sig ett namn och få egen ära, och därför uppmuntras vi till att pröva det som sägs. Om det stämmer med Guds ord, om det knyter an med Jesus som person eller inte, det är viktigt att poängtera. Det som sägs måste alltid ge ett amen i ditt hjärta. Men vi behöver profeteras ord. Vi behöver någon som förmedlar kraft till oss, inspirerar och utrustar oss i guds ord. Visar oss vägen i bön, i förbön och lovsång som jag tror att du som har den här gåvan ofta känner en speciell dragning till. Och känner du igen dig i något av detta så ber jag dig att inte backa utan ta ett steg till i din tjänst redan idag. För vi dig där den osynliga världen ofta är mer påtaglig än hos oss andra och vars liv präglas av väldigt många övernaturliga fenomen. Vi behöver dina upplevelser och erfarenheter så att vi inte förlorar glöden som församling. För att nu göra en summering av dessa gåvor, så lånar jag en bild ifrån en kille som heter David Wellstam. Det har skett en fruktansvärd trafikolycka längs E4:an. Aposteln, profeten, evangelisten, herden och läraren anländer till olycksplatsen. Evangelisten rusar fram till några av dem som ser mest döende ut och försäkrar sig om att de känner Jesus. Om de inte gör det så vädjar han till dem att ge sina liv till honom. Herden faller ned på knä vid dem som gråter. Herden erbjuder sig att följa med i ambulansen och tröstar de anhöriga. Profeten urskiljer en viss demonisk aktivitet till olyckan och börjar be och välsigna platsen så att inget liknande sker igen. Profeten upplever också hur Gud leder till några personer där för att samtala och dela profetiska ord. Läraren börjar omedelbart analysera olycksplatsen. Undersöker det som sker i detalj och skriver en rapport om hur räddningsarbetet skulle kunna effektiviseras i framtiden. Analyserar även vad som orsakade olyckan och hur det skulle förebyggas med information till alla bilförare i landet.
Aposteln coachar de andra 4 och hjälper dem att samarbeta under samma vision och hjärta, att minimera lidande och förebygga liknande olyckor. Aposteln bygger sedan upp en frivilligorganisation som analyserar trafikolyckor för att dra lärdom av dem, erbjuder stödpersoner för anhöriga, som ber strategiskt för trafiken i landet och som vid plats eller vid sjukhuset berättar om Jesus och ber om helande. En bra beskrivning tycker jag på dessa 5 tjänstegåvor, som är Jesus gåvor till församlingen. Alla är viktiga och förmedlar det som Jesus vill göra. Och jag tror att kommer dessa i sin funktion, så kan också allt hända. Vi kommer som församling se att ingenting är omöjligt. Jag fick en bild häromdagen när jag kom med bilen och körde in i Törestorp. Då jag var i vår enorma rondell, och tittade framåt så såg jag en stort fönster längst fram av vägens slut. Jag vet att det är vår kyrka. Men för den som inte vet, så kan man inte veta vad det är för byggnad, eller vad den representerar, då man bara ser just ett fönster. Och det slog mig att jag tror att många bara ser en liten del, som ett fönster, när man ser på församlingen. Men det finns så mycket mer Guld att vaska fram i oss, det finns så mycket mer i den här församlingen som behöver få komma fram och synas, så att vi och andra människor ser vilka vi är. Det går inte bara att en eller två gåvor visar sig, utan för att förstå vilka vi är och vem Jesus är, så behöver hela byggnaden, hela kristi kropp komma i funktion och synas. För att gå tillbaka till där jag började förra söndagen. Guds Ande ruvar just nu över oss och han ber oss att picka på ägget och upptäcka dessa gåvor som finns här för att vi och andra skall få se hans uppståndelsekraft. Och jag ber dig att utmana dig själv den här dagen, den här sommaren, utsätt dig för sammanhang och situationer där du får söka dessa gåvor och inte minst praktisera, för det kommer leda dig och oss dit vi skall vara. Amen.