2016-07-21 Dnr Fi2016/01520/S1 Finansdepartementet 103 33 Stockholm fi.registrator@regeringskansliet.se Remissvar angående Finansdepartementets betänkande Fastighetstaxering av anläggningar för el- och värmeproduktion (Fi2016/01520/S1) Sammanfattning Branschföreningen Svensk Solenergi (SSE) ställer sig positiv till att solkraftverk införs som en kraftverkstyp i fastighetstaxeringslagen och att de värderas enligt effektmetoden med skattesatsen 0,2 procent av taxeringsvärdet. Samtidigt menar SSE att solcellsanläggningar som är monterade på eller integrerade i byggnader som inte är uppförda med det huvudsakliga syftet att producera elektrisk kraft inte ska definieras som kraftverksbyggnader, vilket till del har stöd i utredningen (enligt 6.5.6). SSE menar vidare att intäkter för elcertifikat inte bör ingå i beräkningen vid fastställande av taxeringsvärde. Där ansluter vi oss istället till de särskilda yttrandena från experterna Linda Burenius Magnusson, Inge Pierre (Svensk Energi) och Erik Thornström (Svensk Fjärrvärme). Övergripande kommentarer SSE väljer att i detta remissvar enbart uttala sig om de konsekvenser som betänkandet fastighetstaxering av anläggningar för el- och värmeproduktion har för solcellsanläggningar. Vi ställer oss dock, liksom expert Erik Thornström (Svensk Fjärrvärme), mycket tveksamma till utredningens förslag att taxera och beskatta värmecentraler, dels för att det är dåligt underbyggt, dels för att utredningen helt saknar insikt om solvärmesystem som värmecentraler. Holländargatan 17 info@svensksolenergi.se BG: 252-6390
Sida 2 av 6 Införandet av solkraftverk i fastighetstaxeringslagen SSE instämmer med utredningen SOU 2016:31 och tycker att det är bra att solcellsanläggningar blir behandlade som ett eget energislag i fastighetstaxeringslagen och definieras som solkraftverk. SSE instämmer vidare i att om mark upplåts för byggandet av en solcellsanläggning bör denna anläggning klassificeras som en byggnad (under förutsättning att det är en fast stadigvarande installation) i fastighetstaxeringslagen. Klassas produktionen från en markmonterad solcellsanläggning som kommersiell i enlighet med 2 kap. 2 FTL ska en sådan anläggning således utgöra en kraftverksbyggnad. SSE ställer sig också positiv till att de solcellsanläggningar som klassificeras som en kraftverksbyggnad av typen solkraftverk blir värderade enligt effektmetoden och att det blir samma skattesats för ett solkraftverk som för vindkraftverk, dvs. 0,2 procent av taxeringsvärdet. SSE vill samtidigt framhålla att taxeringsvärdet bör beräknas baserat på drifttid på motsvarande sätt som vindkraftverk. Avvikande drifttid beaktas då genom regelverket för så kallade säregna förhållanden (7 kap. 5 FTL och 1 kap. 34 f FTF). Vid bestämmande av riktvärdesangivelsen för vindkraftverk förutsätts en fullaststid mellan 1 800 och 2 200 timmar. Med fullaststid avses kvoten mellan den genomsnittliga årsproduktionen och den installerade effekten. Denna kvot är väsentligt lägre för solkraftverk (än för vindkraftverk), i storleksordningen mellan 800 och 1 100 timmar.
Solcellsanläggningar på byggnader ska inte definieras som kraftverksbyggnader Sida 3 av 6 Majoriteten av solcellsanläggningar i Sverige byggs inte direkt på mark, utan monteras antingen på eller integreras i nya eller redan befintliga byggnader som uppförs eller har uppförts för ett annat syfte än att producera elektrisk kraft. I stort sett alla dessa anläggningar byggs för att producera el som i huvudsak går till de byggnader som anläggningarna sitter på. SSE anser dock att det finns osäkerheter i hur dessa solcellsanläggningar ska bedömas utifrån det liggande förslaget i SOU 2016:31, dels med avseende på om de är inrättade för kommersiell produktion av elektrisk ström, dels med avseende om det går att betrakta en solcellsanläggning på en byggnad som en byggnad i byggnaden. Utredningen i SOU 2016:31 påpekar att en byggnad endast ska fastighetstaxeras som en kraftverksbyggnad om den enligt 2 kap. 2 FTL är inrättad för kommersiell produktion av elektrisk starkström. Enligt utredningen (6.5.6): är en byggnad inte inrättad för kommersiell produktion av starkström om produktion huvudsakligen är för eget bruk. Det förhållandet förändras inte även om ett mindre överskott i förekommande fall skulle säljas. Detta eftersom byggnaden även i ett sådant fall, förenklat uttryckt, är inrättad för elförsörjning inte elförsäljning. Om en sådan byggnad däremot är inrättad för såväl icke-kommersiell som kommersiell produktion av elektrisk starkström, vilket får anses vara fallet om produktionskapaciteten tydligt överstiger förbrukningen, följer det av utredningens förslag (se avsnitt 5.4.5) att den kommer att indelas som en kraftverksbyggnad och en övrig byggnad. Begreppet kommersiell produktion av elektrisk starkström är således central i denna fråga. I förslaget från utredningen SOU 2016:31 definieras inte begreppet kommersiell produktion närmare, utan man skriver (6.5.6): Utredningens bedömning: Så kallad mikroproduktion av el, och annan produktion av el för eget bruk där överskottsproduktionen säljs, innebär normalt inte att en byggnad är inrättad för kommersiell produktion av elektrisk starkström. En sådan byggnad är följaktligen vanligtvis inte kraftverksbyggnad i fastighetstaxeringslagens mening och ska således inte taxeras som elproduktionsenhet. Även om så undantagsvis är fallet ska en sådan byggnad, i vart fall när det gäller mikroproduktion, regelmässigt inte åsättas något taxeringsvärde eftersom den torde omfattas av undantaget för byggnader vars värde inte skulle uppgå till 50 000 kronor i taxeringsvärdenivå. Svensk Solenergi skulle gärna se att de understrukna begreppen i lagförslaget ovan definieras och anser att det bör utredas vad som menas med att produktionskapaciteten tydligt överstiger förbrukningen. I utredningen SOU 2016:31 framhåller man vidare att: Det bör understrykas att i detta sammanhang är det enbart relevant för fastighetstaxeringen om en byggnad karakteriseras som en kraftverksbyggnad eller inte. Det avgörs enligt 2 kap. 2 FTL av om den är inrättad för kommersiell produktion av elektrisk starkström. Här är alltså t.ex. frågan om hur en mikroproducent definieras i olika andra sammanhang utan betydelse.
Sida 4 av 6 I sammanhanget vill SSE framhålla att det i dagsläget inte finns en entydig definition av mikroproduktion i svensk lagstiftning och att begreppet därför kan innebära olika saker. SSE anser till skillnad från utredningen SOU 2016:31 att det vore önskvärt att hänsyn tas till de andra lagstiftningar och regelverk som finns för det som vanligtvis kallas för mikroproduktion. Till exempel använder många elbolag de gränser som finns i ellagen 4 kap. 10, om när ett elnätsbolag får ta betalt för ett inmatningsabonnemang, för att definiera vem som räknas som mikroproducent: En elanvändare som har ett säkringsabonnemang om högst 63 ampere och som producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt ska inte betala någon avgift för inmatningen. Detta gäller dock bara om elanvändaren under ett kalenderår har tagit ut mer el från elsystemet än han har matat in på systemet. Ett annat exempel är den beskrivning av mikroproduktion som finns i 67 kap. 27 i inkomstskattelagen (1999:1229) rörande skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el. Enligt denna lagtext kan skattereduktionen tas del av: En fysisk eller juridisk person har efter begäran rätt till skattereduktion enligt 28 33. Det gäller den som: 1. framställer förnybar el, 2. i en och samma anslutningspunkt matar in förnybar el och tar ut el, 3. har en säkring om högst 100 ampere i anslutningspunkten, och 4. har anmält till nätkoncessionshavaren att förnybar el framställs och matas in i anslutningspunkten. Första stycket gäller även dödsbon och svenska handelsbolag. Vidare fastslås i 67 kap. 30 att underlaget för denna skattereduktion. Underlag för skattereduktion består av de kilowattimmar förnybar el som har matats in i anslutningspunkten under kalenderåret, dock högst så många kilowattimmar el som tagits ut i anslutningspunkten under det året. Om flera personer har anmält till nätkoncessionshavaren att de framställer och matar in förnybar el i en och samma anslutningspunkt, ska underlaget fördelas lika. Underlaget får inte överstiga 30 000 kilowattimmar, vare sig per person eller per anslutningspunkt. SSE ifrågasätter vidare att man kan klassa en byggnadsintegrerad solcellsanläggning det vill säga en anläggning där solcellerna utgör byggnadens klimatskal som en kraftverksanläggning genom att betrakta den som en byggnad i byggnaden. I utredningen SOU 2016:31 skriver man (5.4.5): Utredningens förslag: Kraftverksbyggnad ska utgöra en egen byggnad. En byggnad som enligt systematiken i 2 kap. 2 FTL kan indelas både som en kraftverksbyggnad och en eller flera av de andra av de gällande byggnadstyperna, ska indelas som en kraftverksbyggnad och en ytterligare typ av byggnad. Den senare byggnadens typ bestäms av de andra i 2 kap. 2 FTL definierade byggnadstyperna beroende på hur den är inrättad och används eller, om flera typer kan komma i fråga, av det ändamål som byggnaden till övervägande del är
inrättad för och det sätt som byggnaden till övervägande del används på (övervägandeprincipen)... och hänvisar till följande utdrag från prop. 2008/09:83, s. 34 (5.4.5): Sida 5 av 6 Av 2 kap. 2 FTL följer att byggnader ska indelas i vissa byggnadstyper, bl.a. småhus och hyreshus. Vad som är byggnad definieras inte i FTL. Klart är emellertid att med detta begrepp avses inte enbart en fristående byggnadskropp, utan även en del av en byggnadskropp kan utgöra en byggnad i lagens mening (se prop. 2003/04:18 s. 18 f.). I exempelvis en byggnad med flera våningsplan där varje våningsplan är tredimensionellt indelad i en egen fastighet utgör varje sådan tredimensionellt avgränsad del av byggnadskroppen en egen byggnad i den mening som avses i FTL. Byggnadsdelen (våningsplanet) utgör en byggnad inom byggnaden. I enlighet med detta bör ägarlägenheter kunna utgöra byggnader i lagens mening. SSE ifrågasätter om även klimatskalet till en byggnad kan klassas som en tredimensionellt avgränsad del av byggnadskroppen och därmed utgöra en annan typ av byggnad än resterande del av byggnaden i den mening som avses i FTL. Med ovanstående som bakgrund finns det ett behov att reda ut begreppen och SSE menar att solcellsanläggningar som är monterade på eller integrerade i byggnader som inte är uppförda med det huvudsakliga syftet att producera elektrisk kraft inte ska definieras som kraftverksbyggnader, vilket till del har stöd i utredningen (enligt 6.5.6). Som motiv för införandet av en sådan gränsdragning vill SSE lyfta fram följande aspekter: En solcellsanläggning som monteras på, eller integreras i, en byggnad (vars huvudsakliga syfte inte är att producera elektrisk kraft) kommer att öka taxeringsvärdet för en byggnad när man monterar/integrerar solceller på den. SSE bedömer vidare att det administrativa arbetet med att bedöma och fastighetstaxera solcellsanläggningar som monteras på, eller integreras i, byggnader (vars huvudsakliga syfte inte är att producera elektrisk kraft) kommer att bli krångligt och tidskrävande. Vidare är det gråskala mellan anläggningar som kan ses som monterade på en byggnad och de som är byggnadsintegrerade. I Sverige har vi i dagsläget inte fastställt regler som definierar vad som klassas som byggnadsintegrerade solceller.
Intäkter för elcertifikat bör inte ingå i beräkningen av taxeringsvärdet Sida 6 av 6 Utredningen föreslår att värdet av elcertifikat ska ligga till grund för taxeringsvärdet. SSE menar att elcertifikaten inte bör påverka taxeringsvärdet, utan vara en intäkt som beskattas i rörelsen. Genom bolagsskatten beskattas de eventuella ekonomiska överskott som uppstår vid elproduktion. Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat stödsystem för förnybar elproduktion som syftar till att öka produktionen av förnybar el på ett kostnadseffektivt sätt. Systemet är gemensamt för Sverige och Norge och omfattar i princip all ny förnybar elproduktion. Utredningen har inte tillräckligt tydligt belyst att fastighetsbeskattning av elcertifikaten snedvrider konkurrensen mellan svenska och norska anläggningar på den gemensamma svensk-norska elcertifikatmarknaden eftersom norska elcertifikatsberättigade anläggningar inte fastighetsbeskattas. Utredningen saknar såväl en nordisk som en mer en internationell utblick. Enligt direktivet ska utredaren vidare belysa förslagens påverkan på de långsiktiga målen och prioriteringarna inom miljö-, energi- och klimatområdet och beakta hur förslagen påverkar förutsättningarna att nå de av riksdagen beslutade energipolitiska målen, miljökvalitetsmålen och generationsmålet. Genom att fastighetsbeskatta intäkterna från elcertifikaten motverkas elcertifikatsystemets syfte som är att stimulera en utbyggnad av förnyelsebar elproduktion. Detta anser Svensk Solenergi strider mot utredningens direktiv som bland annat är: Utredaren ska sträva efter en fastighetstaxering och fastighetsbeskattning som är samhällsekonomiskt effektiv... Vidare kan fastighetstaxeringen inte annat än på mycket lång sikt ta hänsyn till de relativt kraftigt fluktuerande elcertifikatspriser vilket under den nuvarande taxeringsperioden innebär en kraftig överbeskattning utifrån faktiska marknadsvärden. Eftersom tilldelningsperioden för elcertifikat är begränsad till femton år kommer en sådan överbeskattning inte kompenseras i en efterföljande taxeringsperiod. I övrigt hänvisar vi till de särskilda yttrandena från experterna Linda Burenius Magnusson och Inge Pierre (Svensk Energi). Stockholm 2016-07-21 Johan Lindahl, talesperson Svensk Solenergi johan@svensksolenergi.se 08-441 70 91 Holländargatan 17 111 60 Stockholm