Doften av Kristus Av: Johannes Djerf Inte bara för mig utan för de flesta människor så är det inte alltid enkelt att imorgon minnas allt vad som hände idag, söndagen för två veckor sedan eller söndagen för ett år sedan. Men vissa händelser kommer vi ihåg lite speciellt genom våra sinnen. Vi kan komma ihåg en händelse t.ex. utifrån hur något kändes eller hur någonting hördes just då, kanske genom en speciell låt som spelades. Eller så kommer vi ihåg något genom hur något smakade, som när jag äter Pringles chips, vars smak får mig att minnas de bekymmerslösa fredagskvällarna framför tv:n med Simpsons som en gång i livet fanns. Eller doften av nybakade bullar som ofta tar mig tillbaka till dagarna då man kom hem ifrån skolan och mamma hade bakat, vilket jag förknippar med värme, kärlek och trygghet. När jag kliver in i kyrkan efter det varit dagledigträff så möts jag alltid av en varm doft av gammal svett blandad med kaffe, en doft som inte är helt underbar men som ändå påminner en om att kyrkan precis varit full av härliga människor, vilket jag älskar. Sedan så finns det ju dofter, som en vitlöksfylld andedräkt eller gammal sur grädde som förknippas med mindre roliga händelser. Men det är ju så att ju fler sinnen som aktiveras ju mer man kommer ihåg. Vilket alltid är en utmaning för mig som pastor som inte vill något annat än att du också ska bära med dig predikan resten av den här dagen och helst hela nästa vecka och mer än gärna resten av ditt liv, även om jag vet att just det är väldigt svårt. Men jag försöker så gott jag kan tillsammans med Guds Ande som alltid är den som skapar det där extra, vilket är fantastiskt gött att ha med då man står här. Men som sagt vi människor, vi använder oss dagligen av våra olika sinnen för att inhämta information, för att orientera oss och tolka verkligheten. Att minnas men inte minst vad vi tänker om något just nu och hur vi handlar. Vad dina ögon, din hörsel eller dina känslor uppfattar i detta nu gör oftast att du också agerar därefter. Jag har en god vän på våra gemensamma bönesamlingar i Hillerstorp som har för vana att varje morgon äta en skiva rå lök för att inte bli förkyld, säger han. Vilket kan få en att backa lite när man pratar med honom, men det finns trots det en doft som är starkare än löken som kommer vara den doften jag kommer minnas honom med och som idag gör att jag vill vara nära honom och även handla så som han handlar i sin tro. Och den doften tänkte jag att vi skulle tala lite om idag. Doften som är starkare än allt annat och som drar människor nära Gud i ord och i handling.
Det är en doft som vi möter när vi stiger in i ett hem i Betania, en liten stad ca 2,5 km. utanför Jerusalem på oljebergets östra sida. 6 dagar före påsk precis innan Jesus rider in i Jerusalem, i alla fall så som Johannes berättar om händelsen. Jag kommer citera de olika evangelierna lite idag, då de har många olika perspektiv som berikar berättelsen, och jag hoppas inte det ska bli för rörigt. Men vi börjar med att läsa Johannes berättelse ifrån joh.12:1-8. Vid det här tillfället, i det här hemmet som enligt andra evangelier tillhör en viss Simon som är spetälsk, vilket i sig är väldigt spännande, så finns Lasarus som för bara någon dag sedan luktade död men som nu luktar liv, i mötet med Jesus ord. Lasarus låg till bords med Jesus och hans lärjungar som var med honom. Lasarus var befriad ifrån döden och dessutom så var Sabbaten snart slut, så man hade all anledning till att känna tacksamhet till Gud och ville avsluta dagen med att fira med en riktig fest. Men den här kvällen så var det inte doften av varken nybakade bullar eller någon välluktande mat som skulle fylla huset utan en helt annan slags doft. Då Lasarus ena syster, Maria som vi läste väljer att ta en flaska dyrbar äkta nardusolja till att smörja Jesu fötter med, med sitt eget hår. Nardusoljan kom ifrån just en nardusplantas pressade rotstock och var en mycket uppskattad lyxartikel. Och eftersom det var äkta nardus så hade flaskan säkert kostat minst en årslön som låg ungefär på 300 denarer som Judas tyckte att de istället skulle sålt den för. Men Maria väljer att smörja denna olja över Jesus. Markus och Matteus skriver att det var över huvudet medans Johannes skriver fötterna, så man kan ana att var hela Jesu kropp, som nu fick sprida denna ljuvliga doft. Det var en väldoft, ungefär som ett nyöppnat kaffepaket (låter någon lukta). Men det var inte bara doften av olja utan då doften ifrån flaskan antog doften av Jesu kropp så blev det en kristusdoft som fick fylla hela huset. Paulus beskriver den här doften i 2 kor.2:14 17. Paulus använder här en bild ifrån armén som församlingen i Korint troligen väl kände till. För när armén återvände efter en seger så tågade man genom de olika städerna tillbaka till rom då en grupp människor runt omkring med bl.a. krigsfångar som man tagit i striden svänger sitt rökelsekar och ärar fältherren, generalen som hade segrat. De spred en god, ljuvlig doft i hela staden som berättade om seger och om frihet. En doft som på samma sätt sprider sig överallt genom oss, säger han. Bibel 2000 använder just ordet kristusdoft. Alltså vi doftar Jesus och allt det goda som han representerar. Vi doftar seger där vi går fram. Fienden är besegrad genom Jesus, vår general.
Vår Herre har gått i spetsen och vunnit kriget! Alltså det Paulus säger är att när människor hör oss, ser oss, är nära oss så kan de få känna samma segervisshet och den trygghet som följer av ett segerbudskap, som det gjorde på gatorna i korint. Och jag tycker att Marias handling då hon väljer att ösa den dyrbara oljan över Jesu kropp får vara ett fantastiskt exempel för oss och en väg att följa för att denna doft ska få fylla även oss. För det första så var Maria närvarande. Lukas skriver att hon satte sig vid Herrens fötter och lyssnade. Hennes syster Marta som också står omnämnd passade upp och var upptagen med allt som skulle ställas i ordning inför festen och lärjungen Johannes som ligger vid bordet noterar hennes tystnad. Det verkar som att han ser någon som längtar efter att som Maria sätta sig ner och lyssna på honom som hennes hjärta bekände som messias. Som hon var övertygad om var Guds son, som vi läser i kapitel 11 i Johannes. Hon längtade, men hon kunde inte släppa kontrollen över allt det andra som behövdes göras. Men bara ett är nödvändigt säger Jesus till Marta i lukas och Maria har valt den goda delen, att vara närvarande hos honom. Jag älskar min fru, men när vi ibland får tid över för att se på en film tillsammans så ska hon alltid göra någonting annat samtidigt. Antingen sticka, läsa korsord eller spela spel på telefonen. Kvinnor är duktiga på att göra flera saker samtidigt men jag vet inte om det alltid är en fördel. Hon sitter där och hon säger att hon tittar på filmen men jag känner ändå att hon inte är helt närvarande, inte minst då man efter en stund behöver förklara vilka personerna är och vad som hänt i filmen. Vilket gör nästan hela filmen onödig tycker jag. Och jag tror att det är det Jesus menar när han talar om det enda nödvändiga som Maria valt. Han vill att vi är där hos honom, Han vill att vi sätter oss ner och kopplar bort allt annat för det är då vi verkligen kan ta till oss hans ord och upptäcka vad filmen, livet verkligen handlar om tillsammans med honom. Han söker inte bara en övertygelse utan en överlåtenhet. Alltså du kan vara övertygad om att Jesus är Herre på fältet, så som Marta var övertygad om att Jesus var den som de väntat på. Men det är inte bara övertygelsen som får oss att dofta hans ljuvliga doft. Vi har många gånger fått för oss det, att ju mer argument, ju mer jag kan prata för mig, ju mer kunskap jag har ju fler kommer känna doften och följa med, men jag tror inte det är så.
För är du övertygad om något så är det du som har tagit kontroll över dina känslor och tankar och bestämt dig för att jag tror på detta. Ungefär så som jag är övertygad om att Linköping hockey är de bästa eller att jag har den bästa musiksmaken. Vilket jag gång på gång försöker få andra att också tycka, men jag kan säga att det inte går så bra, utan de flesta av er är nog ganska så trötta på allt detta tjöt och tycker att det luktar mest illa och vänder er bara mer och mer bort ifrån det. En doft som på samma sätt sprider sig när du försöker övertyga någon om att tro. Men är du överlåten så har du överlåtit kontrollen till Jesus. Du är närvarande hos honom, överlåtit kontrollen till honom och lämnat ditt eget. Förstår ni skillnaden? Jag tycker Paulus ordformuleringar beskriver det väldigt bra då han skriver att vi tackar Gud, som alltid för oss fram i hans segertåg. Att vara överlåten handlar om en attityd av att vara tacksam, inte alltid bara komma med begär och behov utan vara fylld av en tacksamhet och tillbe honom. Att inte vara fylld av stress, kamp, irritation eller frustration över att inte människor förstår sin övertygelse, så som Marta till slut blev irriterad på att hennes syster inte hjälpte till. Att vara överlåten handlar om att det är han som för oss frammåt. Det är han som gör verket. Det är han som frälser, det är han som gör undret i en annan människas liv. Och därför så behöver vi inte bara säga åt Jesus att hänga på oss i allt det som vi vill göra utan att faktiskt sätta oss ner när han vill sätta sig ner och tala till oss, vara tillsammans med oss och visa oss vad han vill göra och vem han är. Så att våra liv också predikar det ord som kommer ifrån Gud för det är kunskapens ord som sprider väldoften skriver Paulus. Vi vet inte men kanske hade Maria ifrån början tänkt att flaskan med nardus olja skulle användas till hennes egna bröllop en gång som hon säkert drömde om, men hon väljer ändå att bryta flaskan som Markus skriver för att smörja Jesus. Den öppnades inte bara utan den bröts upp. Och ni vet hur det är när man bryter en förpackning av något man köpt, det går oftast inte lämna tillbaka den och få en ny. Så man kan säga att när Maria bröt upp flaskan så bröt hon också med att själv ha kontrollen över sitt egna liv och ger istället sin framtid, sina drömmar, sin trygghet, sitt liv till Jesus. En otroligt stark bild tycker jag som talar om att det handlar inte bara om att öppna förpackningen utan att bryta den. Vi brukar tala om att öppna vårt hjärta, men vi behöver även bli brutna. Vi behöver bryta oss loss ifrån vårt eget. Ifrån vår egen kontroll, ifrån vår egen vilja som alltför ofta stannar upp vår tro. Vi behöver som Maria kunna säga Jag avstår ifrån mina egna drömmar för att du ska kunna sprida din doft. Vilket kräver allt av oss, det kostar vårt liv.
Men att ge av det dyrbaraste man har kommer alltid vara värt sitt pris och det kommer alltid vara större än allt annat. Petrus skriver så här i 1 petr.1:7. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. Vår överlåtelse, den äkta tron som har tillåtits att bryta sönder det egna, den tron är långt mer värdefullare än nardusolja, eller guld, sin egen karriär, sin egen bekräftelse, sin egen kontroll och sina egna drömmar. För den kommer bära evigheten i sig. Så, Vad behöver du bryta med idag? Jesus har brutits sönder på ett kors för din och min och hela världens skull och gett oss vapen i den eviga gemenskapen med honom, som inte är svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja bryta ner tankebyggnader och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud. 2 kor.10:4. Så öppna inte bara ditt hjärta på lite glänt utan våga som Maria bryta loss hela förpackningen, för att Jesu doft ska sprida sig i hela dig och för hela huset, hela församlingen, din arbetspalts, gatan där du bor och varje stig och gata där du går fram. Maria visar vem som är värdig. När hon tar oljan och smörjer Jesu fötter så utför hon en slavs syssla. I ett hem som detta, så fans det förmodligen någon annan, någon som var mindre värdig i deras ögon som skulle tjäna dem och tvätta deras fötter innan middagen. Men Maria tar sig uppgiften och visar att i henne själv så är hon inte värdig Jesu närvaro och utan att lärjungarna egentligen förstod vem Jesus verkligen var så visar Maria att hon förstod. I höga visan 1:12 så står det att nardusoljan var värdig en konung som håller fest. För Maria var Jesus kung. Han var kungen som kommit för att befria, inte bara Lasarus utan även henne själv. Hennes olja visade att hennes hjärta var vänt åt rätt håll. Hennes handling av tillbedjan var vänt åt rätt håll. På samma sätt som folkets palmkvistar och Hosiannarop inne i Jerusalem senare skulle bekräfta. Att Jesus är värdig vår tillbedjan. Men om man ska jämföra Maria och det jublande folket i Jerusalem så tror jag att Maria är den som förstår vilken sorts kung som Jesus verkligen är. Hon har sparat oljan till min begravningsdag, säger Jesus. Hon visste att han är en kung som berättar om seger och om frihet, men hon visste att vägen dit innebar att kungen, Jesus själv skulle bli en smärtornas man utan skönhet och majestät. En kung vars seger skulle behöva gå lidandets och korsets väg. Doften ifrån hennes dyrbara nardusflaska doftade Guds frälsningsplan.
Så utifrån Marias handling i Betania så kan vi fråga oss. Vad doftar jag? Vad minns människor av mötet med dig? Vem ärar du med din doft? Vilken doft sprider sig i dina ord, i dina handlingar. Vad doftar vi som församling? Sätt dig ner vid hans fötter idag, lyssna på hans ord och överlåt dig till honom. Låt han ta kontrollen, låt han föra dig fram i sitt segertåg, så hans väldoft av seger, trygghet och frälsning får fylla vårt hus.