Förhistoria SPF räknar 5 september, 1939 som startpunkt för sin

Förhistoria SPF räknar 5 september, 1939 som startpunkt för sin verksamhet. Ett antal pensionärsföreningar i Göteborg och omkringliggande områden samlades denna dag för att diskutera och besluta om bildande av en riksorganisation för pensionärer. Man utsåg en styrelse och antog ett stadgeförslag. Det fastslogs i ett uttalande att organisationen skulle vara politiskt helt neutral. Den nya organisationen kallades Göteborgs Folkpensionärers Förening och blev grunden till det året därpå bildade Sveriges Folkpensionärers Riksförbund (SFRF). Detta namn bibehölls fram till förbundsstämman 1986 då namnet ändrades till Sveriges Pensionärsförbund (SPF). Medlemstalet vid starten beräknas till omkring 2500. Under de närmaste åren spreds verksamheten och föreningar anslutna till SFRF bildades huvudsakligen i Mellansverige och Norrland. Så småningom spred sig verksamheten också söderut. 1952 anmäldes 10 nya föreningar i Halland och 1956 44 i Kronobergs län. Samma år, den 12 november 1956, bildades den första föreningen i Skåne. Under medverkan av förbundsordförande Carl Berntsson kallade man i Degeberga till ett sammanträde för bildande av en pensionärernas förening. Efter ett föredrag av förbundsordföranden förklarade sig de 1

närvarande villiga att bilda en förening ansluten till SFRF. 47 personer anmälde sig som medlemmar. Till ordförande utsågs Reinhold Mattsson, som även fungerade som sekreterare. Årsavgiften fastställdes till 3 kronor, varav 90 öre gick till riksförbundet. Föreningens verksamhet fortsatte och medlemsantalet steg förhållandevis snabbt och uppgick 1959 till 147. Det skulle emellertid dröja ända till 1963 innan nästa förening bildades i Skåne. Distriktsindelning För att stärka organisationen inom SFRF började man så småningom sammanföra föreningar i olika delar av landet till distrikt. Helt naturligt skedde detta först i mellersta och norra Sverige. I södra Sverige bildades 1956 Hallands distrikt och 1959 kom turen till Kronobergs distrikt. 6:e (sydsvenska) distriktet. 1964 sammankallades till ett sammanträde i Degeberga för överläggningar om bildandet av ett sydsvenskt distrikt omfattande Skåne, Blekinge och delar av Kronobergs län. Vid sammanträdet medverkade ett ombud från Brösarp, tre från Karlshamn, ett från Kivik, två från Diö (Kronoberg), två från Degeberga och två från Arlöv-Åkarp. Diskussion uppstod om distriktets omfattning. Förutom det ursprungliga förslaget, framfördes förslag att distriktet skulle omfatta endast Skåne och Blekinge samt ett förslag om endast Skåne. Mötets beslut blev emellertid att föreslå ett sydsvenskt distrikt, nr 6 omfattande del av Kronobergs län, Blekinge och Skåne med start l januari 1965. Vid Degebergas Folkpensionärsförenings kvartalsmöte de 22 november 1964 2

redogjorde ordföranden Reinhold Mattsson för förslaget och meddelade att distriktet skulle bildas vid ett sammanträde i Forsakar den 25 november. Vid mötet fattades det formella beslutet om bildandet av SFRF:s sjette distrikt. Till ordförande utsågs Åke Lundevall, Karlshamn och till vice ordförande Reinhold Mattsson från Degeberga. Vid denna tidpunkt fanns det i Blekinge endast en förening, Karlshamn, och i Skåne förutom Degeberga två nyligen bildade föreningar i Brösarp och Kivik. Från Kronobergs län anmäldes en förening från Diö. Någon mer förening anmäldes aldrig från detta län till 6:e distriktet och 1973 anmälde föreningen sitt utträde för att fr.o.m. den 15 november övergå till PRO. Till detta 6:e distrikt fördes sedermera även Kalmar län men 1964 fanns där ännu ingen förening. Från denna blygsamma början med fyra föreningar och 483 medlemmar skedde det en snabb utveckling och redan efter fem år omfattade distriktet 39 föreningar (varav 33 i Skåne) med 2563 medlemmar (1968 i Skåne). Vid distriktsstämman 1968 förelåg ett förslag från Degeberga att distriktet skulle delas och Skåne bilda ett eget distrikt. En utredningskommitté tillsattes, men förslaget avvisades vid en ordförandekonferens i oktober samma år. Föreningsbildningen och medlemsantalet ökade emellertid med oförminskad kraft. Då distriktet firade sitt 10-årsjubileum i samband med pensionärsdagen i Degeberga 1974, framförde förbundsordförande Vilhelm Tell sina lyckönskningar till att Sydsvenska distriktet med ca 6000 medlemmar nu utvecklats till det största i landet. Vid 1976 års distriktsstämma, som hölls i Hässleholm, framlades ånyo förslag om en delning av distriktet. Denna gång hade förslaget föregåtts av en enkät bland distriktets föreningar. Av de 55 föreningarna hade 3

49 röstat för en delning. Ett flertal olika förslag förelåg rörande de nya distriktens omfattning. För Skånes del stod frågan om hela Skåne skulle utgöra ett dis-trikt eller om Malmöhus och Kristianstads län skulle bilda separata distrikt. 29 föreningar röstade för ett enat skånedistrikt medan 20 skulle föredra skilda länsdistrikt. Vid distriktsstämman redogjorde distriktsordföranden Svante Millqvist för omröstningens resultat och för de förhandlingar, som förts beträffande distriktets ledning. Detta resulterade slutligen i ett förslag att från den l januari 1977 skulle Skåne utgöra ett distrikt och Blekinge och Kalmar ett distrikt. Detta blev också distriktsstämmans beslut. Skånedistriktet Skånedistriktet, som alltså fungerade från ingången av 1977 omfattade vid denna tidpunkt 60 föreningar med totalt 5524 medlemmar. I dag, vid Skånedistriktets 30-årsjubileum, är vi 150 föreningar och 34 118 medlemmar. Då var de största föreningarna Kristianstad (387 medlemmar), Lund (327), Helsingborg (299), Malmöhus (285), Hässleholm (245), Kullabygden (230) och Degeberga (225). Till år 2007 har Kristianstad behållit sin ledarplats (904 medlemmar). Sedan är det lite förändringar, Ystad (863), Ängelholm (734), Hässleholm (713), Höör (708) och Bjäre (683) Fram till 1982 gick föreningsbildningen och ökningen av det totala medlemsantalet parallellt med ett genomsnittligt medlemsantal per förening på c:a 100. Från denna tidpunkt har samtidigt som antalet föreningar ökat med oförmin- 4

skad hastighet antalet medlemmar per förening ökat, för att nu uppgå till ett medeltal närmare 200 medlemmar per förening. Efter 1999 har några föreningar försvunnit men i gengäld har medlemsantalet per förening ökat till nära 230. Av ovanstående kan man alltså se att distriktet hade 60 föreningar med ca 5 500 medlemmar vid ingången av 1977 för att 21 år senare ökat till 156 föreningar med 28 500 medlemmar för att sedan reduceras beträffande föreningarnas antal ha minskat till 150 men medlemsantalet, vilket är det väsentliga, ökat till 34 118 medlemmar. Man kan konstatera, att såväl ökningen av antalet föreningar som antalet medlemmar var mycket bra. Nära 230 medlemmar per förening i snitt. Vad har då hänt med föreningsutvecklingen under de här 30 åren? Jo, medlemsutvecklingen har varit ökande medan antalet föreningar har minskat något och är nu 150 stycken. Vad beror då detta på? Man kan nog säga att omflyttningen av befolkningen i Skåne har varit en bidragande orsak. Små föreningar kan ha svårt att rekrytera nya medlemmar, varför sammanslagning av föreningar har gjorts. Tiderna har också förändrats. Det finns många utbud av aktiviteter att välja på, i synnerhet i städerna. I detta sammanhang kan också nämnas att det finns 36 föreningar som har under 100 medlemmar och att det finns 13 föreningar med över 600 medlemmar. Vad gör vi då i distriktet för att uppmuntra eller främja rekrytering? Föreningarna delas upp i fem grupper i storleksordning. Den bäst rekryterande föreningen inom varje grupp erhåller 1 000 kronor i premie. 5

SPF Skånedistriktet verkar som ett mellansteg mellan förening och förbund. En ordförandedag om året anordnas, som är förlagd till olika platser i Skåne. Distriktsmästerskap i golf, boule, bowling och bridge genomföres med föreningars hjälp. Sångarträffar anordnas på initiativ av föreningar. Till sist, varför ger vi nu ut en skrift om SPF Skåne? Diskussioner har förts inom styrelsen om vi på något sätt skulle celebrera distriktets 30 år. Vi stannade vid att göra en samlad skrift. Kanske kan den här komma till nytta när det uppstår diskussion om distriktets historia hittills. Det är vår förhoppning att det blir så. Distriktsordförande SPF Skåne Vår förste distriktsordförande var Carl Elmhagen, Dalby 1977-1985. Elmhagen var samtidigt v. ordförande i förbundsstyrelsen i nio år, varigenom Skånedistriktet redan från början fick nära kontakt med förbundsstyrelsen. 6

1986 tillträdde Arthur Andersson från Höganäs som svingade klubban till 1992. Därefter kom Eric Boo från Hässleholm som styrde åren 1993-2000 2001 var det tid för regeringsskifte. Då tillträdde vår nuvarande distriktsordförande Knut-E Magnusson. 7

Ekonomiskt stöd till distriktsverksamheten 6:e distriktet fick ekonomiskt stöd för sin verksamhet från landstingen i Kristianstads och Malmöhus län från och med 1967. En ansökan om liknande anslag från Blekinge läns landsting avslogs med motiveringen att man redan beviljat anslag till Pensionärernas Riksorganisation (PRO) och att man inte avsåg att lämna anslag till mer än en pensionärsorganisation. Beslutet överklagades men avslogs igen och först efter en skrivelse till Konungen 1969 ändrade landstinget sitt beslut och beviljade anslag från 1970. Sedan verksamhet kommit igång i Kalmar län erhölls anslag även därifrån från 1973. Efter distriktsdelningen har de ekonomiska anslagen till Skånedistriktet fortsatt från de båda skånelandstingen. Dessa anslag från landstingen har hela tiden utgjort en väsentlig del av distriktets inkomster och har i hög grad gjort det möjligt att bedriva verksamheten på ett tillfredsställande sätt. De första anslagen som beviljades var 1966 ett anslag från Kristianstads läns landsting på 4,000 kronor och 1967 från Malmöhus på 8,000 kronor. 1977 då Skånedistriktet började sin verksamhet hade anslagen stigit till 40,000 och 27,000 kronor från resp. Malmöhus och Kristianstad län och har därefter successivt stigit för att sedan 1995 uppgå till 355,000 och 180,000 från de båda Skånelänen. Sedan dess har länsindelningen ändrats och vi har istället fått Region Skåne. För år 2006 fick vi 684,000 från Region Skåne till vår distriktsverksamhet. Förutom anslaget från Regionen har Studieförbundet Vuxenskolan för år 2006 bidragit med 85.000. 8

Samarbete med studieförbunden 6:te distriktet inledde redan i början av sin verksamhet ett samarbete med olika studieförbund. Det var i första hand det liberala studieförbundet LiS under ledning av Sven Erik Karlsson, som bistod distriktet både i arbetet att bilda nya föreningar och i distriktets studieverksamhet. Vid ett sammanträde initierat av LiS utsågs 1965 en samarbetskommitté med tre ledamöter från LiS och tre från SFRF LiS sammanslogs 1967 med Svenska Landsbygdens Studieförbund (SLS) till Studieförbundet Vuxenskolan (SV) och sedan SFRF på riksnivå 1975 skrivit ett avtal om samarbete med SV etablerades ett samarbete också mellan 6: e distriktet och SV. Det framhölls dock att avtalet inte gav SV någon monopolställning utan att det stod varje förening fritt att söka samarbete med vilket eller vilka studieförbund de ville. SV blev emellertid det studieförbund med vilket ett organiserat samarbete etablerades både på riks- och distriktsnivå och som även gav de lokala föreningarna hjälp och stöd i deras arbete. Vid distriktets årsstämma 1968 i Hässleholm redogjorde S. E. Karlsson, som blivit studierektor vid SV, för samarbetet mellan SFRF och SV, och vid ordförandekonferens i oktober samma år klargjorde han för möjligheterna för samarbete med distriktet. Under 1969, då han fått tjänst som rikskonsulent tjänstgjorde han vid sidan av sin ordinarie tjänstgöring även som studieledare inom 6:e distriktet med ansvar för uppläggning och genomförande av dess omfattande kurs- och studiecirkelverksamhet. Samma år engagerade SFRF också fru Britt Hansson, Lund, som studiekonsulent för Skåne, ett arbete som hon med 9

stor framgång fortsatte med till 1984. Hennes uppgift var att hjälpa till med bildandet av nya föreningar att planera och leda den av distriktet bedrivna utbildnings- och studieverksamheten samt att hjälpa de lokala föreningarna med att planlägga och genomföra deras studieprogram. Efter hennes bortgång 1984 övertogs distriktets studieansvar av styrelsens sekreterare Alma Hansen, Vollsjö, som i intimt samarbete med den studieansvarige från SV, framför allt Ulla Bylund genomförde dessa arbeten fram till 1993, då distriktets del av ansvaret övertogs av Ebba Skjöld, Åkarp. Studieverksamheten i samarbete med SV har ända från början varit en väsentlig del av 6:e distriktet såväl som Skånedistriktets. Under de första åren då antalet föreningar var litet koncentrerade man sig på kurser om föreningshandledning. Under ett antal år hölls sådana tvådagarskurser i anslutning till distriktets årsstämma. Eftersom SV stod för resekostnaderna för kurs-deltagarna blev distriktets resekostnader i samband med stämman därigenom mycket låga. Med stigande antal föreningar blev deltagarantalet större och efter några år blev det allt för ohanterligt att koppla stämmorna med kurser. Handledarkurser hölls därefter separat och fördelades på olika platser. Man började också arrangera kurser i olika ämnen, som kunde stimulera till studiecirklar i de lokala föreningarna. Sådana ämnen var Tre diktare - Vår förening - År med innehåll - Skillingtryck och gamla visor - Vår sociala miljö - Att vara pensionär i dagens samhälle - Att producera och konsumera information etc. I takt med SFRF:s tillväxt ökade utbildningsbehovet i betydelse. Kurserna spelade också en stor roll som inspirationskälla och utgjorde en värdefull kontaktyta mellan distrikt och föreningar. Verk- 10

samheten utvecklades med speciella funktionärskurser för ordförande, sekreterare, kassör och revisorer, studieledare, reseledare, valberedningsledamöter och KPR-ledamöter, rekryteringsansvariga och informationsansvariga. Informationskurser har anordnats i olika aktuella pensionärsfrågor som Det nya pensionssystemet - Sjukvård och äldreomsorg Skatteomläggningen och Pensionärsberedningens slutbetänkande - Kris i vården. 1983 kom en kurs för sångledare med på programmet och ett par år senare började man ordna sångarträffar liksom gymnastikträffar, vilka senare återkommit årligen på en eller ett par platser med mycket stor anslutning. Sedan Skånedistriktet började fungera har denna kursverksamhet stadigt stegrats. Redan i slutet av 1970-talet kom antalet kurser upp till 10 per år och fortsatte sedan att stiga, så att man 1990 nådde 20 stycken. Intresset för denna verksamhet har varit stor hos de lokala föreningarna och många år har mer än 1500 medlemmar deltagit i distriktets kurser. Sedan Studieförbundet Vuxenskolan Skåneregionen 1991 förvärvade en kursgård i Hörby har en stor del av distriktets kurser förlagts dit. Det har stora fördelar eftersom här finns tillgång till väl utrustade sammanträdeslokaler, bespisningsmöjligheter och övernattningsmöjligheter för flerdagskurser. SV äger numera inte Kursgården i Hörby, men SPF förlägger fortfarande till största delen sina kurser där eftersom Hörby ligger geografisk bra till i Skåne. Utbudet av kurser har genom åren utökats samtidigt som det traditionella utbudet har bibehållits som till exempel funktionärskurser. Datakurser i olika former har varit populära, då inte minst att göra en enkel hemsida. 11

Andra kurser som har tillkommit genom åren är kurser för föreningarnas hörselombud, trafikansvariga och friskvårdsansvariga. Under 2004 påbörjades utbildningarna Ett steg till för föreningarnas styrelse. Intresset för kurserna har varit stort och det är idag många föreningar som gått denna utbildning. Idén med Ett steg till är enkel och har ett överskådligt upplägg där deltagarna ser över nuläget samt utvecklar och planerar för framtiden. I kursupplägget ingår en uppföljningsdag efter ca ett år. Lite mer udda kurser som har genomförts de senaste 10 åren är Argumentations- och sammanträdesteknik, Att bli ensam, Hjärt- och lungräddning, Marknadsföring, Om läkemedel samt Pensionärs och försäkringsfrågor. I samarbete med BOJ ( Brottsofferjourernas Regionråd Halland och Skåne) har genomförts kurser angående våld och brott mot äldre. En kurs med temat grönare skog har anordnats i samarbete med Skogsvårdsstyrelsen. För enbart ledare har det bland annat varit kurser i Line dance och Folkligdans, grundläggande cirkelledarutbildning samt Skånsk dialektdiktning. Flera cirkelledarutbildningar har genomförts i samarbete med Skånes Hembygdsförbund, som t.ex. Bilder av ett sekel och Skånska godsmiljöer. Kurserna har genomförts i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan Skåneregionen som till en del också har bekostat de samma. Arbetet med planering, inbjudan och själva genomförandet av kurserna har de senaste tio åren skett i samarbete mellan studieansvarige Anne-Christine Frick från SVs Skå- 12

neregion och berörda styrelseledamöter inom respektive ansvarsområden i SPFs distriktsstyrelse. Anne-Christine Frick är sedan 1997 adjungerad styrelseledamot i SPFs distriktsstyrelse. När det gäller den lokala verksamheten som SPF föreningarna driver i samarbete med SV i Skåne, så har det de senaste åren genomförts drygt 1100 studiecirklar med ca 12.000 deltagare per år, knappt 1000 kulturprogram med ca 45.000 deltagare per år samt ca 100 kurser i annan gruppverksamhet med ca 1.600 deltagare per år. Det har genomförts flest studiecirklar inom dans-, teater- och musikområdet tätt följt av historia, data, folkhälsa och hantverk. Kansli, lokal och personal Under de första verksamhetsåren disponerade 6-te distriktet inga egna kanslilokaler. Expeditionsarbetena sköttes i styrelseledamöternas privatbostäder och styrelsemötena hölls på restauranger och andra lämpliga lokaler i anslutning till olika lokala föreningar. Längre fram framför allt sedan pensionärskonsulent anställts, ställde Studieförbundet Vuxenskolan arbetsplatser till förfogande i sina lokaler. 1978 fick det nybildade Skånedistriktet genom lands-tingsanslag ekonomiska möjligheter att hyra egen expeditionslokal på Klostergatan i Lund. Konsulenten fick därigenom en ostörd och trivsam arbetsplats och styrelse och arbetsutskott ett eget rum för sammanträden. Lokalerna blev dock snart för små och 1982 bytte man till en större lägenhet i samma hus. Med det ökade antalet föreningar inom distriktet ökade arbetsbördan på kansliet och sedan på grund av 13

konsulentens sjukdom styrelsens sekreterare måste överta ansvaret för kursverksamheten. 1984 anställdes ett biträde på halvtid, vilket möjliggjorde daglig bemanning på kansliet. 1987 anställdes ett extra biträde också detta på halvtid. 1988 utökades personalen med en informations-sekreterare på halvtid. Dennes uppgift var att intensifiera informationen till föreningarna genom föredrag, och kurser i informationsteknik, hålla kontakt med pressen, medarbeta i Veteranposten, samt formulera distriktets motioner till förbundet och utforma årsberättelsen. Denna tjänst drogs in 1993 och arbetsuppgifterna togs över av övrig kanslipersonal och olika styrelseledamöter. 1995 flyttades kansliet från Lund till Höör, där man fått rymligare och mer ändamålsenliga lokaler. Under de fyra sista åren har förbundet flyttat arbetsuppgifter från förbundet till distrikt och föreningar. Försäkringsärenden har flyttats dit där de hör hemma dvs. försäkringsbolaget. Medlemsregistreringen skall skötas av föreningarna. Inskolning och hjälp till de föreningar som saknar resurser skall komma från distriktet. Även bokföringen går mer och mer över till data-bokföring även detta med stöd från distriktet. Personalstyrkan under 2006 har utgjorts av en deltidstjänst (70%) och en timanställd kassör som dessutom varit IT-ansvarig och skött det centrala medlemsregistret e-post och understödet till föreningarna. Denna bemanning har visat sig vara otillräcklig och därför måste personalstyrkan utökas med det snaraste. 14

Distriktets sammankomster Alltsedan verksamheten började i 6:e distriktet har distriktsstämma hållits årligen. Till dessa inbjuds delegater från samtliga föreningar inom distriktet. Stämmorna har hållits på olika platser inom distriktet, dock har samtliga, även under 6:e distriktets tid hållits i Skåne. Den första stämman, 1965, hölls i Kristianstad. Av de 34 hittills hållna stämmorna har ytterligare tre hållits i Kristianstad (två av dem på Bäckaskogs slott), tre har hållits i Hässleholm, två i vardera Tyringe och Ystad och en gång i Osby, Frostavallen, Åstorp, Munka Ljungby och Helsingborg. Med det allt mer stigande antalet stämmodeltagare har kraven på lokalernas storlek och kringservice ökat. Detta har gjort att man utnyttjat Medborgarhuset i Eslöv inte mindre än fjorton gånger och Star Hotel i Lund fyra gånger. Stämman 1998 hölls i Helsingborgs Konferenscenter. Vid dessa stämmor har programmet förutom stadgeenliga årsstämmoförhandlingar upptagit allmän information om distriktets verksamhet och föredrag och diskussioner rörande aktuella pensionärsfrågor. Under den första perioden fram till Södra distriktets delning 1976, deltog regelbundet förbundsordföranden, först Viktor Törnberg och från 1975 Vilhelm Tell i dessa distriktsstämmor och lämnade information angående förbundets verksamhet på riksnivå. Distriktet har sedan 1966 varje år organiserat en pensionärsdag under sommaren, vanligen i augusti månad. Avsikten var från början att samla medlemmar från olika delar av distriktets verksamhetsområde och göra verksamheten känd i vidare kretsar. Under 1960- och 70-talen hölls dessa pensionärsdagar på olika platser inom distriktet 15

Programmet, som inleddes med någon form av gudstjänst, innehöll musikunderhållning, ofta militärmusik, föredrag och informationer om aktuella pensionärsfrågor samt olika former av underhållningsprogram. Från 1980 under en tioårsperiod framåt förlades samlingen till Frostavallen i Höör med traditionellt program. Det var god respons från föreningarna och man hade vanligen upp mot 1000 deltagare. 1989 utformades pensionärsdagen som distriktets 25-årsjubileum, som hölls i Malmöparken Amiralen i Malmö. Biskop Olle Nivenius inledde och högtidstalare var förbundsordförande Nils Carlshamre. Därpå följde två sammankomster i Kristianstad och från 1992 har pensionärs-dagana hållits på Jägersbo vid Höör, nu under namn av SPF-dagar. Man har under denna tid sökt skapa ett lättsammare program. Den inledande gudstjänsten har tagits bort. Det har varit kortare informationsanföranden och apelier, och mera av högklassig underhållning samt dans. Medlemsintresset har emellertid minskat och deltagarantalet har successivt sjunkit så att det 1997 var endast 200 deltagare. För att öka intresset ordnades under 1998 tre SPF-dagar på olika platser i Skåne. I Ekebo den 14 maj, Seniordag på Sofiero den 9 juni och den 12 augusti i Åhusparken. I samband med förbundskongressen 1999 på Sofiero firades, av någon konstig anledning, att det var 35 år sedan 6:e distriktet bildades. Detta gick i graven samtidigt med 1976 års utgång. Det var under alla förhållanden stor folkfest med sjung och gung över hela slottsparken. Efter detta har inga SPF-dagar anordnats centralt. Däremot har flera föreningar anordnat pensionärsdagar lokalt med skiftande program. 16

Landstingens Pensionärråd, LPR. I SFRF:s handlingsprogram från 1979 - De tio frågorna - formulerades mål och inriktning för förbundets verksamhet. En av punkterna gällde de landstingskommunala och de kommunala pensionärsråden. För Skånes del hade Malmöhus län 1978 inrättat ett dylikt pensionärsråd, till vilket pensionärsorganisationerna inbjöds att utse delegater. Distriktstyrelsen utsåg distriktsordföranden Carl Elmhagen och Einar Ohlsson, Eslöv, som representanter med Bror Berggren, Sjöbo, som ersättare. Efter en framställan från pensionärsorganisationerna inrättades ett pensionärsråd också i Kristianstads län från 1980. Dessa pensionärsråd har ingen beslutande funktion, och pensionärerna har sällan haft möjligheter att påverka frågorna i planeringsskedet. Mötena har därför ofta uppfattats som informationsträffar utan större betydelse. Genom dessa LPR har dock pensionärsorganisationerna fått närmare kontakt med landstingen. De har därigenom fått direkta informationer och beretts, möjligheter att ta del av och yttra sig om ärenden rörande, pensionärsfrågor och framlägga förslag rörande olika önskvärda åtgärder inom detta område. Från 1980 har representanter till pensionärsråden utsetts vid distriktets årsmöten. Sammanslagningen 1998 av de båda skånska landstingen och Malmö stad till ett påverkade pensionärsorganisationernas representation inom LPR. I mars 1999 instiftades ett centralt brukarråd (Pensionärsråd) och fem brukarråd - ett för varje sjukvårdsområde. När det gäller brukarråden inom sjukvårdsdistrikten etablerar respektive klinik kontakt med pensionärsorgani- 17

sationer inom klinikens verksamhetsområde. Respektive klinik avgör själv hur kontakterna skall byggas upp och under vilka former samverkan skall ske. Syftet med brukarråden är att underlätta för ledamöterna att få förståelig information om det pågående arbetet inom regionens olika verksamhetsområden. Detta skall leda till att göra rätt redan från början och förutsätter kunskaper om pensionärens nuvarande behov, krav, önskemål och förväntningar och vilka förändringar som pensionärerna vill ha i framtiden. Arbetet i brukarråd innebär att aktivt involvera pensionärerna i ett förändringsarbete redan från början i exempelvis i ett projekt. Region Skånes centrala brukarråd har till uppgift att behandla alla aktiviteter som berör pensionärerna d.v.s. inte bara sjukvårdsfrågor. Vid inrättande av pensionärsråden uppkom diskussion i centrala pensionärsrådet om benämningen pensionärsråd eller brukarråd. Vi pensionärsorganisationer ville att råden skulle kallas pensionärsråd. Politikerna menade att brukarråd var den riktiga benämningen, eftersom de ansåg att vi var brukare av verksamheterna. Kompromisslösningen blev Pensionärsråd/Brukarråd. Ordföranden i regionens Hälso- och sjukvårdsnämnd, har varit ordförande i centrala rådet med två stycken vice ordföranden, en från PRO, en från SPF. Under de här åtta åren har såväl regionen som distriktsnämnderna givit all information som råden har begärt. Dialogen - det sätt vi har att påverka - har varit fri. I nämnderna har politikerna och tjänstemännen tagit till sig våra synpunkter. I vilken utsträckning dessa synpunkter kunnat påverka beslut går inte alltid att se. 18

I Centrala Pensionärsrådet/Brukarrådet har bl.a. diskuterats Skånsk livskraft - Vård och hälsa. Ett projekt, som har inneburit stora omvälvningar och omflyttningar i skånsk sjukvård. Det råder politisk enighet om de grundläggande idéerna bakom projektet. Pensionärsorganisationerna i rådet har också ställt sig bakom projektet. Vi är medvetna om att förändringar fordrar mycket information och samarbete med alla parter. Detta har varit ett ärende av större omfattning. Information om mycket annat, t ex trafikfrågor, strövområden och budgetfrågor har också lämnats. Listan kan göras lång. I våra verksamhetsberättelser under åren finns referat från de olika råden. Nämnas kan också att vi i SPF har hävdat en översyn av reglementet för centrala pensionärsrådet. Hittills har SPF haft tre ordinarie ledamöter. Enligt det nya förslaget som är skickat vidare till Regionstyrelsen skall SPF ha fyra ordinarie ledamöter. Detta var det sista som hände under den här mandatperioden. Organisationen med ett centralt råd och fem pensionärsråd knutna till sjukvårdsdistrikten varade i åtta år. År 2007 beslutade det nya regionfullmäktige om ny politisk organisation. Distriktsnämnderna fem stycken avskaffas och därmed försvinner också pensionärsråden som var knutna till dem. Istället inrättas fyra regionala beredningar för tillväxt och hälsa. Beredningarnas roll, är att företräda och bevaka medborgarnas krav på tillgänglighet och service inom Region Skåne. Var vi kommer in i organisationen vet vi inte i nuläget. Pensionärsorganisationerna som är representerade i centrala pensionärsrådet har begärt överläggning med regionstyrelsen. 19

Föreningsverksamheten i allmänhet Målsättningen för de enskilda föreningarnas verksamhet har ända från början varit dels att vara kontaktskapande och erbjuda medlemmarna olika former av fritidsaktiviteter dels att förmedla information rörande olika pensionärspolitiska frågor och på bästa möjliga sätt söka tillvarata pensionärernas intressen i diskussion med de kommunala myndigheterna. Stommen i föreningsprogrammen har genomgående varit regelbundet återkommande föreningsmöten, vilka i början hölls en gång i kvartalet men sedermera övergått till att hållas en gång per månad under vår- och höstsäsongerna. Dessa föreningsmöten har utnyttjats till att informera medlemmarna om olika pensionärsfrågor, diskutera föreningsfrågor samt olika slag av kulturell underhållning i form av föredrag, musik- och sångprogram och olika former av underhållningsprogram. Möjligheterna att få bidrag icke minst genom Vuxenskolans förmedling har i hög grad utnyttjats för att kunna hålla hög klass på denna kulturella verksamhet, omfattande föredrag, musik- och sångprogram och teater. Sedan samarbetet med Studieförbundet Vuxenskolan etablerats och en studiekonsulent engagerats 1969 stimulerades föreningarna att bilda studiecirklar i olika ämnen och redan från starten kom dessa att bli en väsentlig del av verksamheten. Redan under 1969 rapporterades studiecirklar inom följande ämnen: engelska, franska, litteraturhistoria, Linnés skånska resa, Skånes historia före 1679, Vi som fyllt 60, Två 60-tal, Svenska landskap, Möte med Europa, Resa i Holland, Resa i Österrike, Odla blommor, Läkeört 20

och trolldomsväxt, Kaj Munk - präst, diktare och frihetshjälte, Lina SandelI och hennes diktning. Samtidigt bildades hobbygrupper, som sysslade med slöjd, porslinsmålning, mosaik, ryaknytning, batik m.m. Efter ytterligare något år rapporterar ett flertal föreningar att de bildat sånggrupper, och snart uppträdde gymnastik- och andra motionsgrupper. En fullständig statistik över cirkelverksamheten finns inte, men 1975 uppgick antalet skånska SFRF-studiecirklar i Vuxenskolans regi till 100. Cirkelverksamheten är alltjämt en betydelsefull del av verksamheten i många föreningar. Utflykter och resor blev tidigt ett uppskattat inslag i föreningarnas verksamhet. 1972 rapporteras att kortare resor arrangerats i så gott som samtliga föreningar. Resorna tenderade emellertid att gå till mer avlägsna delar av vårt land och till grannländerna. Under ledning av dis-triktsordföranden gjordes detta år en resa till Österrike i vilken deltagare från flera föreningar deltog. Resandet har så småningom blivit allt mer omfattande både inom landet och till utländska resmål. Längre och mer omfattande resor förbereds numera ofta med en studiecirkel, som behandlar det land eller det område resan går till. Föreningarnas pensionärspolitiska verksamhet märks mindre i det allmänna föreningslivet, men är icke desto mindre av stor betydelse. Den delen av verksamheten togs på allvar redan från början. Härpå tyder att i protokollet från Degebergaföreningens första årsmöte 1957 diskuterades pensionsförmånerna i form av bränsle- och bostadstillägg, som det ankom på kommunen att ordna. Några år senare 1962 - tog man med kommunen upp frågan om uppförande av pensionärslägenheter. När senare föreningar bildats i allt fler skånska kommuner har kraven från pensionärerna 21