Nr 4 2015
Brita Jern Med hälsning från författaren Mer än annars under året är hösten och julen böckernas tid. Vi talar om bokhöst och julklappsböcker, vi besöker bokmässor och signerar böcker. Idén med signerandet, förutom att det kan höja bokens värde, är att det ger läsarna tillfälle att möta författaren i verkligheten. Vi har möjlighet att ställa våra frågor och samtala om boken med dess skapare. Om författaren är känd och berömd kan kön fram till signeringsbordet vara både ringlande och lång. En läsare, som hade stått länge i en sådan kö och med iver väntat på sin tur, fick med blotta signeringen finna sig snuvad på hela pratstunden. Den efterlängtade samtalstiden med författaren hade de andra, mer framfusiga i kön, redan lagt beslag på. Gud bjuder också in till signeringstillfällen för sin bok, Bibeln. Då behöver vi inte stå i en ringlande kö och vänta på att få möta honom. Han har genast tid för alla. Gud önskar faktiskt inget hellre än att få höra oss, våra böner, våra bekännelser, vår tacksägelse. Gud vill höra vad vi läst i hans bok. Han vill tala med oss om det. Han vill möta oss och diskutera just det som hans bok handlar om. Han vill höra hur Bibelns ord har landat i våra liv. Han vill berätta hur Bibelns budskap relaterar till vår tids situation och våra aktuella frågor. 2
Guds bok är inte bara en bok. Den är speciell därför att Guds helige Ande oskiljaktigt åtföljer Bibelns ord. Den helige Ande öppnar Bibelns bokstäver för oss. Guds ord undervisar, förmanar och vägleder oss med hjälp av Guds helige Ande. Genom Guds närvaro är Bibeln, fast den är en gammal skrift, aktuell och tilllämpbar i alla tider och överallt. Ett bibelstudium är inget dammigt urkundsstudium utan ett levande möte med Gud själv. Bibeln förvandlar därför än idag sina läsare, på samma sätt som den gjort i gångna tider, oberoende av folkslag, språk och kultur. Genom sitt ord väcker Gud tro i våra hjärtan. Han ger oss tröst och förmedlar hopp. Framförallt visar Gud oss Bibelns kärna och stjärna, Jesus Kristus. Guds ord bär Kristus till oss, som Martin Luther uttryckte det i förordet till sin tyska översättning av Gamla Testamentet. Och Kristus behöver vi för våra själars frälsning. Att få höra eller läsa Guds ord är därför livsviktigt för alla människor i alla tider. Förutom att signera sin bok kan en författare också välja att dedikera sin bok till en eller flera personer. Dedikationen brukar finnas på ett skilt blad alldeles i början av boken. Dedikationen kan ibland vara mycket snäv. Till mina föräldrar berättar att boken tillägnas två personer. Andra författares dedikationer kan i stället rikta sig till en mycket vid krets, till exempel alla som drabbats av någon liknande livsomständighet som boken i fråga skildrar. Men de utgör fortfarande en begränsad grupp. ISSN 1798-0836 Salamu är tidningen med senaste nytt och med information om SLEF:s Kenyamission. Salamu är swahiliordet för hälsning. Utgivare: Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland r.f. Årgång: 36 Salamu utkommer med fyra nummer/år och sänds gratis till alla intresserade. Prenumerationer samt adressändring: (06) 357 6500, salamu@slef.fi Redaktör: Brita Jern Layout och prepress: Beatrice Nyholm Pärmbild: Kenyababy Foto: Simon Jern Tryck: Oy Fram Ab, Vasa 2015 Svenska lutherska Evangeliföreningen i Finland rf. www.slef.fi, slef@slef.fi Vasakansliet Hemlandsverksamhet, Mission och SLEF-Media Korsholmsesplanaden 2 FI-65100 Vasa telefon: (06) 357 6500 fax: (06) 357 6501 Missionsledare Brita Jern telefon (06) 357 6515 e-post: brita.jern@slef.fi Helsingforskansliet Ekonomi Skarpskyttegatan 13 A 3 FI-00120 Helsingfors telefon: (09) 6811 560 fax: (09) 6811 5611 Inbetalningar: Kontonummer IBAN: FI 4540 5511 2000 2096 BIC: HELSFIHH. Ange som meddelande YM samt din egen församling. Insamlingstillstånd: Finland: Nr 2020/2013/2674 1.1.2014 31.12.2015, Åland: Nr ÅLR 2013/8128 1.1 31.12.2015 Trycksak 3
Till vem har då Gud dedikerat, tillägnat sitt ord? Så här står det i Romarbrevet: Evangeliet handlar om hans Son, som till sin mänskliga natur är född av Davids ätt och som genom helighetens Ande med kraft har bevisats vara Guds Son efter uppståndelsen från de döda: Jesus Kristus, vår Herre. Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull. Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. (Rom 1:3 4) Gud har dedikerat sitt ord till människor av alla folk. Det är till oss! Det är till alla! Här är ingen utesluten. Ingen ska behöva känna sig utestängd eller påträngande. Guds ord har ärende till alla människor eftersom alla behöver få höra om Frälsaren Jesus Kristus. Bibeln ska flitigt brukas av oss som redan känner Kristus, men inte bara det. Den ska föras ut till alla folk. Det är därför som Bibeln översätts till olika språk. Det är därför som bibelstudiematerial sammanställs och bibelsitsar arrangeras. Det är därför missionärerna läser Guds ord under hembesök och berättar bibelberättelser i söndagsskolan. Det är också därför som Evangeliföreningen i tiden kom till, för att utbreda och till livgivande bruk allmännare befordra Kristi evangelium just genom att framförallt sprida Bibeln. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. (2 Tim 3:15 17) 4
5 Foto Helena Sandberg
Rut Åbacka En missionärsvecka i oktober 2015 En vecka kan se ut på många olika sätt. För det mesta har jag en del saker inplanerade i min kalender. Det gäller hembesök och undervisningstillfällen, synoder eller andra församlingsbesök. Om det finns dagar då jag inte har något inbokat så brukar de fyllas med planering, förberedelser, bokföring, spring med olika ärenden på stan eller med att läsa olika dokument. Sen kan det också hända saker som gör att man får planera om hela sin vecka. För det mesta går det bra. Man kan flytta på hembesöks- och undervisningsdagar, man kan gå till banken en annan dag och så vidare. Nu ska ni få följa en vecka i oktober. Måndag 12.10.2015 Den här morgonen vaknade jag på Atemo och det var skönt att vakna där. I veckoslutet hade jag varit i en församling inte så långt från Atemo för att undervisa. Vi hade haft ett bra veckoslut med bra undervisning, kunniga föreläsare och aktiva deltagare. Efter de vanliga morgonrutinerna betalade jag lite löner innan jag åkte iväg på Prayerday till Lwanda. Prayerday hålls i nästan alla skolor inför slutexamen i grundskolan och gymnasiet. Den här dagen var det gymnasiets fjärde och sista klass som var i centrum. En sådan här dag tillkallas den kyrka som är sponsor för skolan för att hål- 6
Lwanda gymnasium. Foton Rut Åbacka Lwanda gymnasiums motto Extraordinära ansträngningar åstadkommer extraordinära resultat. Elevkören i Lwanda uppträder under Prayerday. la gudstjänst och bön för kandidaterna samt föräldrarna till eleverna i den avgående klassen. Andra inbjudna är också med. Stiftets ledning var inbjuden att hålla gudstjänsten. Eftersom skolan i Lwanda ligger granne till kyrkan så hölls evenemanget i kyrkan. Den var alldeles full. Det var en fin dag och eleverna fick många uppmuntrande ord på vägen. Examen började på fredagen samma vecka. Nu hoppas vi att det går bra för dem. 7
Tisdag 13.10.2015 Efter flera dagar på bortaplan behöver det redas upp hemma. Den här dagen kom Elisabeth. Det är hon som är min hushjälp i Kisumu. Hon brukar komma en dag i veckan, främst för att städa, men hon diskar och stryker också kläder. Det är så skönt då hon kommer, men lika skönt då hon går, för då doftar det rent och fräscht i lägenheten. Diskbänken är tom och klädhögen har hittat in i skrubben. Om jag är hemma då Elizabeth är hos mig, brukar jag ta mig an uppgifter utanför mitt hem, så att hon får städa ifred. Men vi brukar också byta några ord om det som händer och sker på vår gård, och annars i stan. Den här tisdagen var det besök i post och bank som fick ta min tid. Jag behövde bland annat betala några skolavgifter. Jag brukar räkna med att det går åt en timme då jag går till banken. För det mesta går det snabbare, men ibland kan det till och med ta längre tid. Då jag kom hem var Elizabeth klar. Jag satte mig med en kaffekopp i soffan. Jag hade ätit en snabblunch på stan. Det brukar jag unna mig då och då. Då jag drack mitt kaffe, ringde stationsföreståndare Mary från Atemo. Hon berättade att Lotta, vår hund, inte mådde Foto Rut Åbacka Hunden Lotta på Atemo. 8
bra. Jag hade sett på måndagen att hon såg lite krasslig ut. Bland annat gick hon ut flera gånger och ville ligga i solen och skakade precis som om hon hade feber. På måndag och tisdag hade hon inte ätit något. Jag tänkte att det var bäst att åka och hämta Lotta och föra henne till veterinär. Vi anlitar en bra veterinär i Kisumu. De som finns på närmare håll är sådana som sköter boskap och behandlar hundar som man behandlar kor. Onsdag 14.10.2015 Onsdag morgon körde jag iväg klockan sju för att hinna tillbaka till Kisumu och eventuellt tillbaka till Atemo för att föra Lotta hem. En tur-resa till Atemo från Kisumu på 80 km tar cirka en och en halv timme, så med retur är det tre timmar. Vägen är bra. Det finns inga hål i asfalten efter att den blev åtgärdad under början av året, men vägen är mycket smal. Jag var framme på Atemo strax efter halv nio. Vi tittade på Lotta. Mary och jag kom till att vi nog för henne till Kisumu. Vid 11-tiden var vi i Kisumu. Veterinären tog tempen, den var väldigt hög. Han vägde henne och tog blodprov. Resultatet från blodprovet visade på fästingfeber och en bakteriell infektion någonstans i kroppen. Lotta fick fem olika injektioner innan vi fick gå. Lotta var duktig. Hon sa ingenting. Vi skulle komma tillbaka både fredag och lördag. Så Lotta fick stanna i stan hos mig och Mary åkte hem med en matatu. Resten av dagen tog Lotta och jag det lugnt. Hundarna betyder mycket för oss missionärer, men också för våra vakter på Atemo. De var nog bekymrade, då jag körde iväg med Lotta. Vi fick be att, om det var Guds vilja, skulle Lotta ännu får vara kvar hos oss. Inget är för stort eller för smått eller för simpelt för att Gud skall lyssna. Torsdag 15.10.2015 Lotta var lite piggare på torsdag, Hon fick kött och köttspad och lite torrfoder och så vatten med glukos i. Det åt och drack hon. Hon ville ändå vila mest hela dagen. Jag var också bara hemma. Jag hade konsulterat veterinären och han lovade göra hembesök. Det blev en lugn kontorsdag hemma med förberedelser och lite skrivande. Det finns också en del man behöver läsa, så det försökte jag också göra. Men det var svårt att koncentrera sig. Sent på eftermiddagen kom veterinären och Lotta fick tre sprutor till. Sen bestämde vi att eftersom det var så sent så skulle jag komma med henne till mottagningen på lördag morgon. Då skulle Mary också komma för att vi skulle kunna ta Lotta tillbaka till Atemo. Fredag 16.10.2015 Fredag har varit hembesöksdag för mig sen i juli. Vi har tillsammans med prästen Cosmas Omollo och Gaudencia Juma, som jobbat mycket med kvinnor, besökt Aigo församling som ligger cirka 25 km väster om Kisumu på stranden av Viktoriasjön. Jag brukar ofta slås av utsikten då vi kör dit. Mina tankar har gått till Jesu lär- 9
Foto Rut Åbacka jungar, då jag sett segelbåtarna på sjön. Hur kände de sig då de skulle lämna det som var deras levebröd? Hur var Jesus som arbetsgivare? Vad sa deras familjer och släkt, då de gav sig iväg så där? Ja, man kan undra mycket. Jag brukar hämta Cosmas i församlingscentret i Kisumu och vi brukar hinna prata en hel del på vägen. Han är ingen ungdom, några år över sextio. Han började studera till präst, då han var över femtio. Han är en mogen man och en bra själavårdare. Det är så fint att få vara med honom, då vi gör hembesök. Det första hemmet vi besökte den här dagen, var hos en man, kanske omkring 45 år, som är rektor i en grundskola. Vi fick te och bröd innan vi började vår lilla andakt. Då jag skulle läsa mitt bibelord, började mannen i huset prata. Han berättade att hans far hade dött i slutet av fjolåret, hans mamma i januari i år och hans fru i februari. På väg på hembesök. 10
Medan han berättade blev jag bara så tom. Vad säger man i sen sådan situation? Då räcker det inte med några glansbilder om att Gud älskar dig och Gud har en mening med allt. Jag tror, att vi alla satt tysta. Sedan skulle jag läsa ett Bibelord, men kom inte till skott. Jag satt och bad tyst för mig själv att Gud skulle leda. Gud, vad ska jag säga? Hur har den här mannen det egentligen? Hjälp oss att säga det som behövs just här och nu. Jag berättade om Job, eftersom jag hade läst i Dagens Lösen om honom. Job, som blev fråntagen allting, till och med hälsa och krafter. Hans fru sa till och med åt honom att lämna Gud och dö. Men Gud sa, att om vi tar emot det goda ur Guds hand så varför skulle vi inte ta emot det onda. Job hade det också svårt en tid innan han kunde utbrista Jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet. 11
Prästen Cosmas. Foto Rut Åbacka Följande som vi besökte var en kvinna. Hon hade också mist många av sina närmaste och bodde nu tillsammans med några av sina barnbarn. Många lever med sår av bitterhet och olösta konflikter inom familjen. Jag har ofta under de senaste månaderna, då de kyrkopolitiska vågorna gått höga, sagt att vi inte behöver prata kyrkopolitik i kyrkan. Det är så många som har problem i sina hem, man lever med bråk och konflikter. Då man kommer till kyrkan vill man höra ett fridens och förlåtelsens budskap för att orka vidare i vardagen. Med den här kvinnan, och några män som också kommit till hemmet, fick vi därför dela orden om hur vi alla har syn- dat, men att Gud har gett oss försoning genom Jesus Kristus och att då vi bekänner våra överträdelser och vår otillräcklighet får vi förlåtelse och blir villiga att försonas med andra. Det var tryggt att få avsluta med bön och lämna alla som fanns i hemmet i Guds allsmäktiga händer. Till sist, i det tredje hemmet, blev det mat. Det var gott och det var skönt att få sitta ner. Det var också bra att få summera dagen och dem vi mött. Lördag 17.10.2015 Lördag morgon sov jag länge. Jag hade haft en bra dag på fredag och jag såg att Lottas tillstånd blev bättre, så jag slappnade av. Då jag vaknade, hade jag inte så lång tid på mig innan Mary skulle komma, och vi skulle ta Lotta till veterinär och sen köra till Atemo. Mary var så glad då hon såg Lotta och hur pigg hon var. Hon tackade Gud för att han hjälpt oss. Sen körde vi till veterinären. Han var inte på plats, men assistenten var där. Hon såg till att Lotta fick den behandling hon skulle ha. Så bar det iväg till Atemo. Där väntade Lottas vän Kofi och våra vakter. De var alla glada åt att se Lotta. Kofi visste inte hur han skulle visa sin glädje. Han hoppade, gnydde, strök sig upp efter mig och rullade sig i gräset. Lotta var trött efter resan och fick vila ut hemma hos mig. Det blev en lugn eftermiddag. Det behövde vi alla. Söndag 18.10.2015 Söndag vilodag gudstjänstdag. Den här söndagen var jag inbjuden att vara 12
Foto Rut Åbacka Boniface och Mary Nyambuga. Mary är stationskassör på Atemo och stationens allt-i-allo med i en liten kapellförsamling i Mititi. Här har man slitit med kyrkopolitiska problem i mer än tio år! Nu var det en av hjälparna där, som gått sin hjälparutbildning på Atemo för cirka 15 år sedan, som hade insett att där han befann sig, var det inte ett bra läge för honom. Han sa i sin bekännelse för församlingen att han hade tjänat människor och pengar. Under två år hade han hållit gudstjänst tillsammans med sin familj i sitt hem eftersom han inte ville tjäna församlingen, som han ansåg vara en plats för människo- och penningdyrkan. Men nu ville han återvända till den kyrka, ELCK, som hans pappa hade tagit dem till på 1960-talet. Han ville höra och själv predika Guds ord. Det var en otroligt stark bekännelse. Han hade kallat på stiftsledningen för att de skulle välkomna honom och hans folk tillbaka till ELCK (evangelisk-lutherska kyrkan i Kenya). Det var en fin högmässa med Guds Ord, dop och nattvardsgång. Alla var så glada och öppna. Många kristna från grannförsamlingar hade också kommit. 13
Innan vi så småningom körde hem, kom det en ordentlig regnskur. Det var som om Gud ville påminna oss om orden i Jesaja 55:10 11 Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill och utfört det vartill jag har sänt ut det. Foto Rut Åbacka 14 Dop i Mititi.
Sänd gamla julkort till Kenya! 1. Samla ihop julkort, egna och/eller andras. 2. Sortera bort kort med olämpliga motiv i en afrikansk miljö. Tomtar är helt obekanta. Främst behövs kort med det riktiga julevangeliemotivet, Josef och Maria med Jesusbarnet i stallet, herdarna på ängen och de vise männen på väg från Österlandet. Andra motiv som också används mycket är ljus, Biblar, kyrkor och änglar. Också mer alldagliga motiv som vinterlandskap, fåglar och blommor fungerar. 3. Skaffa bibelverser att limma på kortens framsida. Ring till SLEF:s kansli i Vasa, tfn (06) 357 6500, eller ta kontakt via e-post: slef@slef.fi. Etiketterna ges i ark med 33 etiketter på var, ett ark för varje julkortsmotiv. Etiketterna är gratis. Ange vilka motiv du behöver verser för, och ungefär hur många. Bibelverser finns för följande motiv: Jesu födelse, ljus, änglar, Biblar/kyrkor och skapelsen. 4. Klistra fast bibelversen på kortets framsida, på en lämplig plats. 5. Posta korten till Kenya: To Sunday School Secretary in Lake Diocese P.O. Box 2257 40141, KISUMU KENYA Cirka 25 st i ett vanligt kuvert motsvarar 100 g vilket kostar 5,50 i porto (1 klass, Priority) eller 2,60 (2 klass, Economy). Tack för att du hjälper till! Be för dem som läser Guds ord på dessa kort! Foto Heidi Orori 15
Magnus Dahlbacka Nu behöver vi förbön! Samburuöversättningen av Nya Testamentet framskrider. Idag har det fallit på min lott att skriva till er där borta i Finland om hur vi har det och vad vi håller på med. När detta hänt tidigare, har jag oftast försökt illustrera översättningsproblematik för er, eller berätta lite om hur översättning går till, för att få er att bättre förstå vad det är som ni genom era förböner är engagerade i. Idag skall jag inte skriva om översättning av någon specifik vers eller något ord, utan något helt annat. Men det är en väldigt viktig sak, som inte får försummas. Nu behöver vi förbön mer än någonsin. Redan på Bibelns tid, när Kyrkan just bildats, ser man att den levande organism som Kyrkan är, ibland fick allvarliga påminnelser om att den består av människor från olika bakgrund, med syndig natur. Till exempel i Apostlagärningarnas sjätte kapitel ser man hur kristna människor kom i konflikt med varandra. Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. (Apg 6:1) I Samburu har vi välsignats med ett mycket bra team. Vi har olika bakgrund. I översättningsteamet representerar vi fyra olika kyrkosamfund: anglikaner, pingstvänner, baptister och lutheraner. I samhället har vi stöd från säkert närmare femtio andra samfund. Det vi har ge- 16
Teamet från vänster: bibelöversättare Timothy, projektledare David, översättningskonsult Magnus och bibelöversättare John. Foto Göran Stenlund mensamt är Bibeln. Det har hittills gått riktigt bra. Alla har enats om att översättningsproblem avgörs av kontexten, av den historiska situationen då texten skrevs, och så vidare. Kort sagt, metoder som accepterats av alla bibelöversättare världen över. Denna enhet är vi mycket tacksamma för. Vi måste bli klara till september 2017 Tidtabellen är dessvärre mycket hård. I september 2017 tar finansieringen av översättarnas löner slut och det året skall våra barn fortsätta skolan i Finland. Det är här roten till problemet, så långt det nu sedan ses som ett problem. Projektet har redan, av orsaker som jag inte skall gå in på här, två gånger fått förlängt understöd. Nu är The Seed Company, den organisation i USA som samlar in understödet, klara med sitt budskap: det blir under inga omständigheter fråga om några fler förlängningar. Vi måste bli klara fram till september 2017. Precis som i Jerusalem i bibelcitatet ovan är problemen i detta fall inte anknutna till teologiska meningsskiljaktigheter i första hand, utan till hur människor upplever situationen. De grekisktalande kristna kände sig förbigångna av dem som talade hebreiska. Men det var inte bara på det språkliga planet man inte förstod varandra. Man tolkade situationen olika. För de hebreisktalande kristna förelåg inget problem, medan problemet var påtagligt för de grekisktalande bröderna och systrarna. Situationen i Jerusalem blev så svår att apostlarna inte längre i tillräcklig hög grad hann med att predika ordet och förvalta sakramenten och be, utan man tvingades lägga ner energi på att lösa inbördes konflikter. I denna situation valde man ut sju diakoner, eller som det också kan översättas, sju församlingstjänare. Dessa var noga utvalda och man såg att de var fyllda med vishet och den Helige Ande. Om den ena av dem sägs det i en bisats att 17
han var fylld av tro och den Helige Ande. Dessa skulle ta hand om konflikterna. Ingen skulle behöva känna sig övertrampad. Allas behov skulle tas på allvar. Vi har olika uppfattningar Detta ytterst allvarliga tidsproblem, som vi har i bibelöversättningsprojektet här i Samburu, upplevs inte som ett problem alls bland våra närmaste kolleger, översättarna. Av oss missionärer däremot, är detta en mycket angelägen fråga som vi under bön om vishet försöker lösa så fort som möjligt. När finansieringen är slut, då är den slut. Så tänker vi. Och så tänker finansiärerna. Men så tänker man inte i Afrika. Man hoppas på att när det kärvar till sig, då Foto Göran Stenlund Här huserar bibelöversättningsteamet i Maralal i Samburu.
finns det alltid en utväg. Gud förser. Så har man alltid tänkt. Man har lärt sig leva för dagen. Blott en dag i sänder. Och visst. Vår Herre uppmanar oss att inte oroa oss för morgondagen, och påminner oss om att var dag har nog av sin egen plåga. Med våra bekymmer kan vi inte påverka något alls. Det enda vi kan är att hoppas på Gud, som fåglarna, som han dagligen föder. Inom dessa ramar lever och verkar man. Att det för de vita sedan verkar som om man inte bekymrar sig alls, är ju en följd av olika bakgrund. När senast behövde du fundera på om du ätit något under den senaste veckan? Eller om du har mat för morgondagen? Det är ofattbart för mina kolleger när jag säger att jag aldrig gått hungrig en enda dag. De har berättat för mig, att när de var små kunde de leva ett helt år med bara mjölk att dricka för att stilla hungern. Det är klart sådant påverkar en. Här kommer människor före tiden. Det är i och för sig ett sundhetstecken, som jag är rädd att vi i väst håller på att gå miste om. Jag respekterar mina bröder högt för att ha lärt mig den visdomen och det är något jag sannerligen aldrig vill gå miste om igen. Det är också därför det är så svårt för översättarna att i sina tankar greppa det faktum att pengarna en dag tar slut. En annan sida av saken är hur projektets slut kommer att påverka våra kolleger. De har ju inget att förlora på OM det skulle finnas en förlängning. Man kan ju alltid hoppas. Då är det bättre tänker man att vårda sig om relationer här och nu, och inte stressa. Gud förser. Vi behöver försöka lösa problemet Men vad gjorde man i Jerusalem? Väntade man bara att konflikten skulle lösa sig av sig själv? Tänkte man att Gud nog förser dessa änkor med vad de behöver, så att konflikten försvinner utan att något konkret måste göras? Nej. Man utsåg församlingstjänare, med uppgift att försöka lösa konflikten. Nu är vi på slutrakan i projektet. Det är mindre än två år kvar. Och vi står mitt mellan två kulturer, som sinsemellan verkar närmast oförenliga. I väst
gäller tid, produktivitet och effektivitet med långsiktiga planer, som man sedan håller intill sista blodsdroppen. I Afrika gäller människornas dagliga behov och relationerna människor emellan framom effektivitet. I Afrika är det enda rätta att ge upp de långsiktiga planerna, om någon relationsmässig kris i familjen eller klanen eller den egna kyrkan plötsligt uppstår. Det problematiska är, att vi inte bara står emellan de två kulturerna som medlare, utan att vi själva är delaktiga av båda parternas synsätt. Jag är inte längre bara Magnus, en finländare. Jag är också Lemayian, en man med stark gemenskapskänsla för samburu. Håller vi inte planerna, då sviker vi våra understödjare i Finland och Seed Company i USA. Går planerna däremot före kollegornas personliga situation i alltför hög grad, kan samhörigheten och förmågan att arbeta bra tillsammans på ett mycket allvarligt sätt ta skada. Tänk dig själv hur det skulle vara att läsa Bibeln med din motpart, jämfört med hur det skulle vara att läsa den med din vän. Ersätt sedan ordet läsa med översätta i föregående mening. Då torde problemet framstå klart. Kära vänner, be för oss! Nu behöver vi verkligen tjänare som med Andens vishet, tålamod och uthållighet ber för denna sak. Kontinuerligt. I minst två år. Jag ber inget mindre. Det tar på krafterna att vara både medlare och översättare. Vi behöver liksom i Jerusalem nu i projektet närma oss varandra. Inte bara så att vi missionärer måste ta seden dit vi kommer, utan här krävs nu en djup ansträngning från båda kulturerna att möta varandra. Våra afrikanska vänner måste ta till sig och äga planerna och göra sitt allra allra bästa för att vi skall kunna fullfölja dem. Denna omprogrammering kan göras på två sätt. Antingen genom påtvingade bud, eller genom att man själv inser allvaret. Be att det senare skulle vara fallet. Så kära vänner, vi ber att ni skulle gå ner på era knän i bönekamp. Detta är också en andarnas kamp. Gud vill nå Samburu med sitt ord. Det vill inte den onde. Tyvärr har han i var och en av oss, hur kristna vi än anser oss vara och vilken kultur vi än tillhör, allierade, genom vår onda natur. Guds Ande har fullt upp att kämpa mot den. Den ger sig till känna också hos den mest kände missionären, Paulus. Vi vet att lagen är andlig. Men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god. Men då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig. Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser 20
Foto Göran Stenlund Diagram där de översatta bibeldelarna registreras. Dessa uppgifter sänds efter varje arbetsdag till USA där de följs med noggrant. Orsaken är att bibelöversättarnas löner kommer från USA. Projektets tidtabell är uppgjord enligt slutdatumet för denna finansiering, september 2017. jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp. Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. (Rom 7:14 25) Gud kan göra under Den svåra kulturella ekvationen krånglas till. Det kan ju hända att intentionen hos alla parter är den bästa. Men fastän man vill hålla tider, stunder och planer, lyckas det inte. Vi är människor. In i denna ekvation med västerländsk-afrikansk världsåskådning, där kampen står mellan tid å ena sidan och relationer å andra sidan, kommer ännu en objuden gäst, som inte bara är gäst, utan permanent boende i dessa våra kroppar, nämligen synden. Lösningen är endast Jesus Kristus, vår Herre, och för att vi skall klara det omöjliga behöver vi nu förbön. Verkligen och allvarligt talat är det just det vi behöver. Förbön. Mera än någonsin. Men Gud har gjort under förr, när allt talar emot en seger. I hans kraft är allt möjligt. Han använder det som inget är, och gör i egen kraft något stort. Gideon, Simson, David, de fem bröden och de två fiskarna logiskt omöjliga ekvationer löstes. Inte i människors kraft, men i Guds. Be därför! 21
Foto Ingrid Jern
Eva Gädda Bibelsits i Samburu Klockan är 14.30, det är dags för bibelstudium i den lutherska kyrkan i Maralal. Idag är det inget vanligt tillfälle. Vi har Majlis Janatuinen från Finland med oss, och hon ska visa samburuerna det bibelstudiematerial hon utvecklat och som finns översatt till 30 språk. Bibelstudiematerialet kallas för Ilosanomapiiri på finska, eller Glad Tidings Biblestudies på engelska. På svenska använder SLEF benämningen bibelsitsar. I kyrkan i Maralal sitter ett tjugotal personer. Vi behöver fem personer, säger Anna och ber olika mänskor komma fram och sätta sig på de stolar som placerats ut i en halvcirkel framme i kyrkan. Vi ska ha en övningsbibelsits där en del av er deltar och andra iakttar. I vanliga fall deltar ungefär 4 8 mänskor i en bibelsitsgrupp. Sabina är en av dem som sitter där framme. Hon får läsa dagens bibelstudietext. Den handlar om Sackeus. Materialet till den texten samt till nio andra finns översatta till samburu. Efter att ngoto Saruni läst igenom texten berättar Majlis lite om hur situationen var i Israel på den tiden. Romarna hade ockuperat landet och Sackeus arbetade för dem, för fienderna. Han samlade in skatt och lade en del i egen ficka. Han blev rik, medan andra blev fattiga. Han var avskydd, berättar hon. 24
Bibelsits i Maralal lutherska kyrka. Foton Eva Gädda Mailis Janatuinen och Magnus Dahlbacka till vänster Sabina får läsa de första verserna en gång till, och Majlis börjar ställa frågor. Vi har fått veta att inga svar är fel, och att hon inte kommer att ge de rätta svaren. Man får också ha olika åsikter inom gruppen, får vi veta. Varför tjänade Sackeus romarna? Hur rättfärdigade han det? Hur kändes det för Sackeus att alla i staden föraktade honom? Varför ville Sackeus se Jesus? Majlis ställer många frågor som knyter an till texten, och panelen får svara. Någon fråga är svår att besvara, då går man helt enkelt vidare. Till allra sist får alla i panelen berätta vad de lärt sig idag. 25
Mailis Janatuinen har utvecklat bibelsitsmaterialet. Vad tyckte då panelen och de andra om det här bibelstudiet? Kesupat! Jättebra! svarar de. Prästen Silas avslutar och berättar att han gärna använder det här materialet i bibelstudiegruppen. Vad är då skillnaden mellan bibelsitsar och vanliga bibelstudier? Materialet till samtliga bibelsitsar (totalt 120 studier) kommer från evangelierna. Därför passar det ypperligt att bjuda med mänskor som inte är kristna i gruppen. Bibelsitsmaterialet baserar sig på färdiga frågor som ledaren ställer deltagarna. Materialet kan laddas ner gra- 26 Foto Eva Gädda tis från http://www.slef.fi/bibelsitsar, www.gladtidings-bs.com och www.ilosanomapiiri.fi. Sidan besöks ett 600-tal gånger dagligen av mänskor från hela världen. På vissa platser har materialet använts i tio år, men används kanske inte längre. Då får jag tro att materialet har gjort sitt jobb, att det såtts klart och att Gud tar hand om resten, säger Majlis, som inte vet exakt i hur många länder materialet används i nuläget. Till varje studium finns många frågor. Några av dem kan vara präglade av västerländsk kontext, men det finns ändå sådana som alla förstår. Det fungerar överallt, även om det kan finnas någon fråga som kan vara svår att förstå. Jag började arbeta på bibelstudiematerialet år 1984, och ser idag att en del frågor kunde omformuleras och ändras på. Men nu finns ju materialet redan på en massa språk, och jag kan inte ändra på allt! Guds Ande verkar i alla fall genom ordet, funderar Majlis. 1984 arbetade Majlis inom studentmissionen i Japan och såg liknande bibelstudiegrupper hållas. De kallades för evangelistic biblestudies och fungerade mycket bra. Studeranden arbetade fram frågor till varje tillfälle, och Majlis kände sig manad att utveckla ett färdigt material. När hon lämnade Japan år 2000 hade hon arbetat fram 120 studier från evangelierna. Materialet fanns då på engelska och japanska. Efter det har de översatts och spridits över hela världen. Dagen efter att mänskorna i den lutherska kyrkan fått ta del av bibelsitsma-
terialet är det dags för pastorernas tur. 40 pastorer från olika kyrkor i Maralal deltar i utbildningsdagen, och de blir ivriga. Jag har gått på flera bibelstudieutbildningar, men ingen av dem har fått igång en diskussion och en dialog som den här, säger en pastor. Hur många får vi skicka till utbildningen för lekmän i morgon? undrar de entusiastiskt. Och så får Majlis och Anna ändra planerna. Det som var tänkt att bli ett tvådagarsseminarium för 20 personer, blir istället två endagsseminarier så att fler får plats. Kom med i missionärernas stödringar! Tack för alla stödringsbidrag hittills! Den sista oktober 2015 hade i stödringsbidrag under detta år influtit 61 816 euro. Medlen som samlas in används för missionärens lön och för arbetet och omkostnaderna på fältet. Vår uppgift som sändare är att fortsätta att sända missionärer över våra egna gränser tills uppdraget att förkunna evangelium för varje människa inom varje folkslag har slutförts. Anmäl dig via www.slef.fi eller via blanketter som fås av SLEF:s anställda och på SLEF:s verksamhetspunkter! Som medlem i en stödring stöder man sin missionär och får varje månad info om missionären och arbetet. Eva Gädda. 27
Brita Jern Aktuellt i Kenya Foto Eva Gädda Alf och Mona Wallin återvänder till arbetet i Kenya den 4 december 2015 för två år. För Monas del är det undervisning på yrkesskolan RYP, mottagning på missionskontoret på Rukongo missionsstation om fredagarna samt diakoniarbete som väntar. Mona samarbetar med två lokala diakonissor, Rispa och Pamela. De gör systematiska hembesök, ofta under ett par dagar åt gången. Under vårterminens första månader kommer Mona Wallin att vara handledare för Linvi Snickars från Solf som kommer att vara missionspraktikant med Rukongo som utgångspunkt. Linvi deltar i missionsarbetet, i första hand i de diakonala uppgifterna. 28
Nya hantverkare från Rukongo Yrkesskolan på Rukongo avslutar sitt läsår i december och håller dimission för dem som utexamineras. Dessa får verktygshjälp från SLEF för att framöver kunna arbeta inom respektive bransch. Totalt nitton studerande vid yrkesskolan RYP avlägger ett nationellt yrkesprov i december. Åtta studerande avlägger murarprov, två blir snickare, tre avlägger prov inom metallbranschen och sex stycken blir beklädnadsarbetare. Det är första gången som beklädnadsarbetare utexamineras från yrkesskolan på Rukongo. Deras startgåva från missionen är en symaskin. Praktiska projekt För Alf Wallins del är det vattenprojektet i Nyagowa som är den viktigaste uppgiften att ta itu med. Det finns en del uppföljande arbete inom projektet som borde fås färdigt så fort som möjligt, bland annat att leda vattnet vidare till olika tankar. Efter att Nyagowa vattenprojekt är färdigt och avrapporterat väntar andra praktiska uppgifter för Alf Wallins del. Borrhålet på Sumba nära Rukongo missionsstation ska rensas i ett försök att få det att ge mera vatten. Detta skulle ha genomförts under våren 2015, men blev uppskjutet. Också den sjunkande kyrkan i Kisenye väntar på Alf Wallins in- Missionärerna samlade i Samburu. Rut Åbacka, Magnus Dahlbacka, Ove Gädda, Anna Dahlbacka och Kerstin Nilsson samt barnen Alfons, Isak, Oliver och sittande Vincent, Katrina och Arvid. 29
sats. Kyrkan står på mjuk sjöbotten som ger vika. Alla dessa uppgifter är dock beroende av väderleken. Om det till exempel blir häftiga regn kan projekten inte genomföras. Ungdomsarbetet har lyckats I övrigt är Alf Wallin inkopplad på stiftet Lake Diocese s ungdomsarbete. Under de senaste tre åren har detta ungdomsarbete fått fast form och gett gott resultat. Det har till största delen genomförts med gåvor från SLEF:s missionsarbete. Målet har varit att vinna tillbaka ungdomarna till kyrkan. De har kommit i tusental. Tack för förbön! Stiftet Lake Diocese s ungdomsarbete följer skolornas årstidsrytm. I Kenya har skolorna lov i april, augusti och december. I april håller man ungdomsläger på församlingsnivå, i augusti på prosterinivå och i december samlar man alla ungdomar till ett stiftsungdomsläger. På prosterinivå har lägren samlat upp till tusen ungdomar per läger. Årets stiftsungdomsläger hålls i Kakamega i västra Kenya den 14 18 december. James Mbori har besökt Finland Den som från stiftet Lake Diocese s sida ansvarat för ungdomsarbetet är James Mbori. Han är en evangelist som numera studerar teologi på Matongo Bibelskola i Kenya. Under en månads tid hösten 2015 har James Mbori vistats i Finland för att delta i en teologisk kurs vid Teologiska Institutet i Helsingfors. Mbori har också 30 Foto Göran Stenlund James Mbori från Kenya gästade Malax församling i Finland i slutet av oktober 2015. haft tillfälle att besöka SLEF:s samlingar i Jakobstad, Esse, Malax och Helsingfors. Stiftet Lake Diocese arrangerade i oktober medarbetardagar. Till förverkligandet av dessa dagar har SLEF gett ett kännbart bidrag. Dagarna samlade flera hundra deltagare, präster, evangelister, diakonissor och andra medarbetare. Man ordnade också ett tacksägelsetillfälle där man samlade in medel till stiftets verksamhet. Biskop Joseph Ochola meddelade att dagarna varit lyckade. Folk mötte upp och andan var god. Också stiftets mer oppositionella områden var representerade. Kerstin Nilsson i nya uppgifter Kerstin Nilsson kommer att vistas i Norden under december och januari för att i slutet av januari 2016 återvända till Kenya för en ny tvåårsperiod. Av den lut-
herska kyrkan, ELCK, har Kerstin tillfrågats om att leda kyrkans freds- och försoningsarbete. Kerstin Nilsson har beredskap att gå in i denna uppgift. Exakt hur detta kyrkans freds- och försoningsarbete kommer att utformas är inte klart. Samtal har förts mellan kyrkans ledning och de personer som hittills engagerat sig i denna typ av arbete. För denna uppgift behövs förbön. Försoningsarbete är ett känsligt arbete, som inbegriper sinsemellen stridande parter och ofta är ansatt av den ondes brinnande pilar. Foto Asta Stenlund Foto Simon Jern Mona Wallin på Sindo marknad. Mona och Alf Wallin välsignades 1.11.2015 inför utresan. Atemo och Samburu Läget på Atemo missionsstation är tillsvidare oförändrat. Det behövs fortsatt förbön för de stridande parterna och för alla som är involverade i all form av nedbrytande verksamhet. Be att Guds Ande skulle få leda alla till enhet i Kristus på Ordets grund! I Samburu pågår bibelöversättningsarbetet för fullt, just nu är Apostlagärningarna aktuell. Anna Dahlbacka arbetar vidare med samburu-ordboken tillsammans med Wilfred Lenaisimoi. Eva Gädda håller skola med de fyra missionärsbarnen. Under hösten håller man på med ett bokprojekt som uppmuntrar barnen till läsning. Ove Gädda är ivrigt sysselsatt med att runt om i bygderna visa Jesusfilmen på samburuspråket, dela ut telefonkort med bibelberättelser samt hjälpa till med olika praktiska sysslor. 31
Bildhälsning från symötet i Jeppo Syföreningen i Jeppo samlas varje vecka i bönehusets serveringsrum. Guds ord, bön och sång är det viktigast på symötet. Därnäst kommer lotteriet, som är på gång på bilden. Foto Gun Sandberg 32
Foto: MArko Aarnio Tacka för: att Guds ord leder mänskor till besinning och försoning öppna dörrar för evangeliet i Kenya ungdomarna i Kenya som nåtts genom kyrkans ungdomsarbete ett gott samarbetsklimat inom samburu-bibelöversättningsprojektet Guds hjälp i smått och stort alla som gått ut på Jesu uppdrag som missionärer hälsa, beskydd och ledning för missionärerna alla villiga missionens understödjare i Finland Be för: bibelsitsarbetet i Samburu dem som nås av missionärernas hembesök situationen på och omkring Atemo missionsstation söndagsskollärarna i Kenya, om uppmuntran alla skolelever i Kenya som har slutprov före julen slutfasen av Nyagowa vattenprojekt samburubibelöversättningens tidtabellspress alla söndagsskolbarn i Kenya som får finländska julkort till julen Klipp ut bönelistan! Klipp ut bönelistan p ut bönelistan!
Din gåva behövs i Kenya! Välj något område som ni vill understöda! Betala gärna in regelbundet under terminen. Använd bankgirot inne i tidningen eller använd kontouppgifterna som anges här! Din gåva används för att stöda pastorer och evangelister i västra Kenya sprida Guds ord via radion i hela Kenya barn ska kunna gå i skola skola snickare, murare, metallarbetare, beklädnadsarbetare och datakunniga fattiga ska överleva, få mat, läkarvård och mediciner sprida Guds ord genom böcker och skrifter ge vatten till byborna i Nyagowa, Msare och Sumba stöda präster, evangelister, diakonissor och söndagsskollärare utbilda och fortbilda evangelister och pastorer arrangera läger i december för ungdomar dela ut skolböcker i grundskolor och gymnasier översätta Bibeln till samburuspråket utarbeta ett skriftspråk för samburuerna sprida evangeliet genom Jesusfilmen och muntliga bibelberättelser missionärsbarnen ska få undervisning Foto Iris Sandberg Inbetalningarna görs till: Bankkonto: IBAN FI45 4055 1120 0020 96, BIC HELSFIHH, I Sverige: Plusgiro 27 35 98-3 Mottagare: SLEF Meddelande: Ange som meddelande din egen hemförsamling och ändamålet för inbetalningen från listan ovan. Insamlingstillstånd Nr 2020/2013/2674 1.1.2014 31.12.2015 Åland: Nr ÅLR 2014/8128 1.1 31.12.2015 Din gåva behövs! 34
Kom ihåg JULPOSTEN till missionärerna! Kom ihåg missionärerna med ett kort, brev, e-brev, telefonmeddelande eller kanske till och med ett paket! Adresserna, telefon-nummer och e-postadresser finns på baksidan av Salamu! Sista datum att sända en julhälsning per post till Kenya är 7.12 (Priority) eller 30.11 (Economy). Med 1:a klassfrimärket kan man sända julhälsningar på högst 20 gram i hela världen, märk brevet med Priority. Sista datumet att sända paket till Kenya före julen är 3.12.2015. Tack för alla gåvor till insamlingen för Samburubil nr 2! Insamlingen har gått över förväntan! Per 31.10.2015 hade insamlingen inbringat 30 152,74 euro. Därtill kommer de medel som Eva och Ove Gäddas sponsorlopp inbringar. Totalt ska detta motsvara bilens inköpspris. Insamlingen avslutas i och med slutspurten på Eva och Ove Gäddas sponsorlopp 15.10 15.11.2015. 35
Advents- och julinsamling 2015 Stöd till församlingsanställd Det är inte någon självklarhet att kyrkans arbetare i Kenya kan fortsätta i sina uppgifter. Präster, evangelister och diakonissor är utbildade och har arbete, men ofta ingen eller mycket låg inkomst. Många församlingsanställda tvingas söka sig till andra, bättre betalda jobb än de som kyrkan kan erbjuda. Församlingarna och kyrkan har inte möjlighet att avlöna sina anställda enligt samma nivå som det övriga samhället. SLEF stöder därför de församlingsanställda med bidrag till löner, men också till familjernas skolavgifter. Vad ger vi? Lönebidraget strävar till att ge präster, evangelister och diakonissor i Kenya lika mycket till i lön som de får från sin egen kyrka. Familjer med skolbarn får dessutom ett årligt stöd till familjens skolavgifter. Ingrid Jern Tack för din gåva! Må Gud välsigna givare och 36
a i Kenya Bankkonto: IBAN: FI45 4055 1120 0020 96 BIC: HELSFIHH Ange under meddelande SLEF, advents- och julinsamling 2015 samt din egen församling! En av de små församlingarna i västra Kenya, evangelisten och söndagsskolbarnen utanför kyrkan. Evangelisten sköter ensam om församlingen mot en obetydlig ersättning. För att klara av sin familjs uppehälle funderar han på att i stället bli taxichaufför. BIC: HELSFIHH IBAN: FI 4540 5511 2000 2096 Plusgiro i Sverige 27 35 98-3 Meddelande Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland r.f. SLEF, Advents- och julinsamling (din hemförsamling) Insamlingstillstånd Finland: Nr 2020/2013/2674 1.1.2014 31.12.2015, Åland: Nr ÅLR 2014/8128 1.1 31.12.2015 mottagare!
Kom ihåg Månadsgåvan till SLEF:s verksamhet Månadsgåvan informerar om SLEF:s arbete och erbjuder varje månad ett gåvoändamål. I november samlar vi till SLEF:s missionsarbete i Kenya, i december till SLEF:s frivilligverksamhet kring tidningar och media-arbete. Per 30.9.2015 hade via Månadsgåvan inbetalats 50 673,84 euro. Tack! Häftet har delats ut men det går också att beställa från SLEF, tfn (09) 6811 5620 eller (06) 357 6530, slef@slef.fi Din Månadsgåva behövs! Rundbrev, stödringar, månadsgåva 2015 14 000,00 12 000,00 10 000,00 8 000,00 6 000,00 Rundbrev Stödring Månadsgåva 4 000,00 2 000,00 0,00 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Månadsgåvan totalt 50 673,84 Rundbrev totalt 465,00 Ökning % Summa 51 138,84-0,40 Jämfört med samma tid 2014 51 340,85 Minskning % Stödringarna totalt 2015 61 816,00-2,82 Stödringar samma tid 2014 63 559,83 38
Servetter med kristet budskap! Köp till glädje för dig och missionsarbetet! Tre olika texter att välja mellan: HERREN välsigne dig! Roligt att du kom! Smaka och se att HERREN är god! Två typer: (paket om 20 servetter) Matservetter (tjocka, 40 x 40 cm utvikna) Färger: röd, grön, mörkblå, ljusblå (så långt lagret räcker), champagne och vit Kaffeservetter (tunna, normal storlek) Färger: röd, grön, mörkblå, ljusblå (så långt lagret räcker), champagne, vit och grå Pris: 5 /paket + porto, 3 paket à 13 + porto Säljs till förmån för missionsarbetet! Beställ böcker och servetter från SLEF-Media www.slef.fi/slef-media slef-media@slef.fi (06) 357 6500 Julöppet på SLEF:s kansli & bokhandel Alla vardagar under perioden 1 18.12.2015 håller SLEF:s kansli och bokhandel på Korsholmsesplanaden 2 i Vasa julöppet. Vi har under denna tid öppet kl. 10 18 och bjuder på bl.a. god samvaro, fina specialerbjudanden ur SLEF-Medias sortiment samt glögg och pepparkakor! Välkommen! 39
Missionärsvälsignelse Familjen Evans och Heidi Orori välsignas för missionärstjänst lördagen den 12 december kl 19 i Terjärv kyrka inför utresan till Etiopien i januari.välsignelsen leds av SLEF:s ordförande Ingvar Dahlbacka. Efter välsignelsen vidtar Ungdomskören Evangelicums julmusik. Alla välkomna! Känner du någon som vill ha tidningen Salamu? Tidningen sänds gratis till alla intresserade. Fyll i kupongen nedan och posta den till SLEF eller sänd e-post till salamu@slef.fi Nr 1 2014 Nr 2 2014 Nr 3 2014 Nr 4 2014 Fyll i namn och adress nedan och posta kupongen till Evangeliföreningen. Kom ihåg frimärke! OBS! Glöm inte frimärket Ja, tack! Sänd Salamu till: Namn:... Näradress:...... Postadress:... 40 Svenska Lutherska Evangeliföreningen Korsholmsesplanaden 2 FI-65100 VASA FINLAND Salamu 4/15
Se på Jesus! Missionsdagar i Åvist bykyrka, 3 6.1.2016 Söndag 3 januari 19.00 Kvällsgudstjänst i Åvist bykyrka Jesus, vår vägvisare till Fadern Liturg: Tomas Portin, predikant: David Forsblom, kantor: Anna-Karin Johansson. Måndag 4 januari Mötesledare: Karin Nygård 19.00 Kvällsmöte, paus med servering Jesus, vår rättfärdighet Bibelstudium I. Tal: Kristian Nyman, sång: Britt-Mari och Gun-Helen Andtfolk. Tisdag 5 januari Mötesledare: Bengt Forsblom 19.00 Kvällsmöte, Jesus, vår hjälp i nöden Bibelstudium II. Tal: Samuel Erikson, sång: Emma Lönnqvist, strängband, ledare Bengt Forsblom. Paus med servering. Efteråt Ungdomsjatkot, Ingrid Jern, servering. Trettondagen den 6 januari 10.00 Högmässa Jesus, världens ljus Liturg: Tomas Portin, predikant: Jan-Erik Sandström, kantor: Anna-Karin Johansson, sång: Heidi Storbacka. Missionslunch i bykyrkan. Dagsledare: Brita Jern 13.00 Missionsmöte Jesus, missionens Herre Tal: Evans Orori, missionsinfo: Brita Jern, sång: Heidi och Evans Orori. 14.30 Kaffe. 15.00 Avslutningsmöte, Jesus, vårt hopp inför framtiden Bibelstudium III. Avslutningsandakt, sång: Wörship. Paus med servering. Samlingarna hålls i Åvist bykyrka, Dalabackavägen 5, 68970 Överpurmo. Bibelstudiehållare är Albert Häggblom. Bokförsäljning från SLEF-Media under dagarna. Alla välkomna! 41
Vill ni ha besök i er grupp? Kontakta någon av följande: Ingrid Jern, hemmavarande kenyamissionär, i restjänst vårterminen 2016, 050 502 0406, ingrid.jern@slef.fi Brita Jern, missionsledare, brita.jern@slef. fi, tfn (06) 357 6515. SLEF:s årsfest och missionsfest 2016 SLEF:s årsfest firas i Helsingfors 30.6 3.7.2016 SLEF:s missionsfest firas i Jeppo 5 7.8.2016 Boka in festerna i din kalender redan nu! Gläd flera med en DUBBELGLÄDJE-gåva! DUBBELGLÄDJE-gåva Mediciner till två barn Ge din vän en gåva som hjälper någon på missionsfältet! Välj bland följande gåvor: 5 Söndagsskolan i Kenya, 6 Två skolböcker, 10 Utsäde, 15 Några höns, 20 Mediciner, 25 Evangeliet till Främre Asien, 30 Bibeln till Samburu, 40 Evangeliet via radion, 50 Nytt hem för änka och barn/familjens barn till skolan Beställ korten från SLEF (06) 357 6500, slef@slef.fi 42
Svenska Lutherska Evangeliföreningens Kenyamission hösten 2015 (e-post: sleaf.aid@swiftkisumu.com) Atemo missionsstation Adress: Atemo mission P.O.Box 2257 40100 KISUMU, KENYA Kerstin Nilsson undervisning och försoningsarbete tfn: +254 722 582 558 kerstin.nilsson@slef.fi Rut Åbacka församlingsdiakoni, undervisning tfn: +254 727 234 107 rut.abacka@slef.fi I Samburu Adress: Anna och Magnus Dahlbacka / Eva och Ove Gädda P.O.Box 341 20600 MARALAL, KENYA Anna, Magnus, Isak, Katrina och Arvid Dahlbacka Bibelöversättning Anna tfn: +254 711 325 185, anna.dahlbacka@slef.fi Magnus tfn: +254 717 541 138, magnus.dahlbacka@slef.fi Eva, Ove, Alfons, Oliver och Vincent Gädda Stöduppgifter inom bibelöversättningsprojektet i Samburu Eva tfn:+254 719 782 647 eva.gadda@slef.fi Ove tfn: +254 706 393 357 ove.gadda@slef.fi I hemlandet Ingrid Jern 050 502 0406 ingrid.jern@slef.fi Alf och Mona Wallin 040 913 1985 alf.wallin@slef.fi Utresa till Kenya 4.12.2015 43