Överlåtelse - Intro Vi är på en resa som församling, där vi får se människor komma till gemenskapen och till tro på Jesus Kristus. Det är en gåva. Det som kännetecknar vår församling allra mest är att vi är många olika människor. Olika generationer, kulturer och livssituationer, olika på vår trosresa, olika längtan och behov. Det är vår glädje och vår stora utmaning. Och det är precis som det ska. Evangeliet berättar om en gemenskap som hålls samman av Jesus och som definieras av att den har kärleken som band. (Kol 3:14). Ju fler olika människor vi är desto större blir behovet av att se och fördjupa det som är vårt centrum, relationen till Jesus Kristus. I Apostlagärningarnas fjärde kapitel läser vi om livet i den äldsta kristna gemenskapen. Den kännetecknas av en trons överlåtelse som andas en helt ny sorts närhet och enhet. Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. (Apg 4:32-33) Med Jesus i centrum blev den kristna gemenskapen ett hjärta och en själ. Man såg människors liv förvandlas av kraften i evangeliet när Skriftens ord om Jesus Kristus förkunnades. Guds nåd och generositet blev synliga och naturliga kännetecken på församlingens liv. Det fanns en djup överlåtelse till Gud, till Ordet och till varandra. Vår naturliga respons på Guds verk i vår mitt är en fördjupad överlåtelse även idag. Vi får säga vårt fördjupade ja till det Gud gör i våra liv och i vår gemenskap. Vi får växa och mogna i tron. Överallt där vi går fram i våra vardagar lever vi ut evangeliet. Guds tilltal finns i den vänliga blicken, det uppmuntrande ordet, den varma omfamningen, i det ärliga samtalet, när vi ber någon om förlåtelse, när vi ger av vår tid och av det vi har, när vi fattar mod och öppnar våra hem för andra. Vi är Kristi kropp. Som ett hjärta och en själ får vi förmedla hans nåd och kärlek till vår omvärld. Alla kroppsdelarna är trots sina olikheter sammanfogade i Jesus själv. (1 Kor 12) Församlingen är den plats där vi överlåter oss till att ta emot varandra så som Kristus tagit
emot oss. (Rom 15:5-7) Så förkroppsligas Guds närvaro på jorden. Som gemenskap är det viktigt med en gemensam riktning. Att vi drar åt samma håll. Samtidigt som vi i det behöver skapa frihet att vara just de individer vi är och att stå i just det vi står i var och en. Överlåtelse kan vara en utmanande tanke i vår splittrade samtid. Och valfrihet, obundenhet, ständig konsumtion och förändring är starka värden. Dessa värden är komplexa och påverkar även vårt sätt att tänka och bygga församlingsgemenskap. Men också plikten kan hindra oss från att göra det vårt hjärta längtar efter. Här krävs urskiljning för att se våra liv i rätt perspektiv och mod för att överlåta oss och finna vägen till ett helt liv. Vår längtan som församling är att fler ska få del av glädjen i att vara ett hjärta och en själ, en aktiv del av församlingen. Fler av oss ska få erfara glädjen att tjäna i just det du är bra på, så kan vi tillsammans fortsätta att välkomna nya människor och växa i vårt lärjungaskap. Vi är Östermalmskyrkans församling. Därför handlar vårens predikoserie om överlåtelse. Om modet att överlåta sig till det liv den helige Ande längtar efter att dra oss djupare in i där Jesus är centrum. Och om friheten som finns i att tillhöra. Att få vara ett hjärta och en själ. Ett uppdrag i Jesus som också förmår att göra allting nytt och samtidigt stadigaret. Hälsningar Förkunnarteamet genom Lisa och Marcus (pastorer i församlingen) Är du ny i gemenskapen så välkommen att vara med och lära känna vår församling, och tveka inte att höra av dig om du har frågor. @ostermalmskyrkan