Spelbok för RIF-innebandy

Spelbok för RIF-innebandy Att hålla på med innebandy skall både vara roligt och utvecklande. Syftet med denna spelbok är att se till att vår verksamhet blir just det, utvecklande och rolig. Detta bidrar till att man kan känna samhörighet inom föreningen och man effektiviserar samarbetet och ger ett stöd till alla de ledare som angagerar sig i föreningen. I spelboken behandlas allt från viktiga nyckelord till en grundläggande spelide inom Röbäcks IF Version: 20100801-5

Innehållsförteckning Inledning...3 Spelidé RIF...4 Nyckelord...4 Målvakten, stor, stolt och självsäker...4 Zoner på planen...4 Försvarssidan...5 Första försvararen...5 Andra försvararen...5 Ekvatorlinjen...5 Bollsidan och Hjälpsidan...5 Kontringar...5 Tillbakakontring...5 Finpassningar...6 Spelvändare...6 Första framåt...6 V-löpningar...6 Kommunikation...6 Bryt-passning...7 Försvarsspel...7 Man-manförsvar...7 Fördelar:...7 Nackdelar:...7 Zonförsvar...8 Fördelar:...8 Nackdelar:...8 Grunduppställning...8 Torpedspel...8 Spelsystem...9 Defensivt spelsystem...9 Offensivt spelsystem...9 Passningsspel och Rörelse...9 Spelvändningar...10 Positioner...10 Avslut...10 Powerplay...10 Boxplay...11 Målvaktsarbete och Samarbete Mv-Backar...11 Version: 20100317-4 2

Inledning Innebandyn är en idrott under ständig utveckling som ställer krav både på individer men även på laget. Att innebandyn ska vara en rolig och utvecklande erfarenhet för alla och framförallt för spelarna kan verka självklart men hur man arbetar för detta kan variera. Det är viktigt att inställningen i de yngsta lagen ska vara att man ska lära sig grunderna i innebandy men framför allt så ska det handla om att ha roligt. När det kommer till utveckling ska man undvika att vara för resultatfixerad i tidiga åldrar utan se till deras utveckling och uppmuntra spelarna att ha roligt, det blir vad man gör det till. Ju äldre spelarna blir desto mer resultatinriktad blir verksamheten. Om man i tidig ålder arbetar mer för utveckling än just resultat så kan resultaten komma att utebli till en början men spelarna kommer ha ett klart försprång när de når ett stadium där taktik och färdigheter får en större betydelse i spelet. Målsättningen i föreningen är att skola spelare med goda färdigheter, individuella som lagmässiga. En strävan är att få fram så kompletta spelare som möjligt och hjälpa dem att utvecklas till så bra spelare som de kan bli. För att uppnå detta så lär man ha en tydlig utbildningsplan, en röd tråd inom föreningen som ska leda till att spelarna slutligen behärskar de moment som krävs under match, med hög fart och kvalitet men även med självförtroende. Syftet med denna spelbok är att lägga en grund för lagen i föreningen genom en enkel men tydlig plan för hur verksamheten i vår förrening ska se ut. Tanken med spelboken är inte att låsa sig till ett visst sätt att spela utan att skapa en gemensam grund att jobba efter. Vidare så är denna spelbok ett levande dokument och kommer ständigt att fortsätta utvecklas för att anpassa sig efter utvecklingen både inom föreningen och innebandyn som idrott. Version: 20100317-4 3

Spelidé RIF Som lag i RIF skall man aktivt arbeta för att behålla spelinitiativ matcherna igenom, offensivt som defensivt. Att ha flera inövade metoder för både det offensiva och det defensiva arbete uppmuntras för att under match, beroende på de aktuella lagen med dess spelarmaterial kunna anpassa sitt spel för att kunna dra nytta av sina egna styrkor samt motståndarnas svagheter efter bästa förmåga. Vidare så ska spelare och ledare bidra till att det egna spelet bjuder på en rolig och intressant upplevelse både för de aktiva och för åskådarna. Som lag i RIF skall man sträva efter att skola sina spelare och styra dem mot föreningens grundläggande spelidé. Vilket innebär att i de yngre åldrarna ska man lägga grunden för framtiden genom att lära dem de viktiga grunderna i vårat spel. Sedan allt efter spelarna åldras och utvecklas skall nivån trappas upp för att när de sedan når junior/senior-ålder skall kunna tillämpa ett varierande och intiativtagande spelstil. Nyckelord Målvakten, stor, stolt och självsäker Stor, stolt och självsäker skall alla målvakter kunna känna sig och det ska dessutom vara det intryck andra får av dem. Målvakten skall komma ut och möta skytten, göra sig stor med rak rygg och låta skottet träffa mitt i magen. En lugn och självsäker målvakt skapar lugn hos sina medspelare samtidigt som detta försvårar för skytten. En stressad och orolig målvakt öppnar sig mer och ger motståndarna fler möjligheter att hitta nya luckor. En målvakt som agerar lugnt, stor, rak i ryggen och självsäker orkar i längden mer då denne inte behöver jobba lika intensivt som en mindre och stressad målvakt. Zoner på planen Man delar in planen i tre grundzoner A, B och C. Där A-zonen är den hetaste zonen som även kallas skottsektorn (slottet). Det är i allmänhet från A-zonen där de flesta mål under en match görs. B-zonerna är halvheta zoner på kanteran samt bakom målburen där det inte görs så många mål men härifrån kommer ofta de inspel och inbryt till A-zonen som senare resulterar i mål. C- zonerna är hörnen på planhalvan och är de minst heta zonerna. Den viktigaste zonen att försvara är i alla lägen A-zonen, där gäller korta avstånd till sin markering, (in med kroppen) och skärpa, inte låta motsåndaren ta emot bollen och vända om och avsluta. Backarna skall neka motsåndarna att löpa in i B-zonen bakom mål, få fast dem vid de närliggande C-zonerna och styra dem upp i B-zonerna på sidorna och där dubbla med centern för att vinna boll. Version: 20100317-4 4

Försvarssidan En försvarande spelare skall alltid ta position mellan sin markering och det egna målet, då har bästa förutsättningarna för hindra motståndaren att vända om och avsluta, intill sarg innebär detta att man dels hindrar sin spelare att vända upp intill sarg men även att vända om in i mitten. När motståndaren är i B- och C-zonerna bakom vår förlängda mållinje är det väldigt viktigt att hålla positionen mellan motståndare och den egna målburen. Första försvararen Första försvararen är den spelare som pressar och styr bollförande motsåndare. Denna spelare är ansvarig för att vi styr motsåndarnas spel dit där vi vill vinna bollen. Andra försvararen Andra försvararen är samtliga spelare som markerar icke bollförande spelare. Dessa spelare ansvarar i huvudsak för att förhindra att bollförande spelare hittar ett enkelt passningsalternativ. Ekvatorlinjen Centrallinjen är en tänkt linje som löper i djupled genom mitten av planen mellan målburarna. Denna linje är framförallt viktig att tänka på för den inaktiva backen när vi dubblar utefter sarg i ett zon-försvar, dvs den inaktive backen skall se till att hålla sig på sin sida om denna linje för att tillsammans med målvakten på effektivaste sätt skydda målet. Där målvakten ansvar för stolpen och halvan närmast bollen och backen för den bakre stolpen och den sidan av planhalvan. Bollsidan och Hjälpsidan Bollsidan är den sida som bollen förnärvarande finns på, och är en sida som ofta blir överbelastad då både anfallare och försvarare dras mot bollen. Viktigt här är att inte glömma den andra sidan (Hjälpsidan). Som anfallande lag är det ofta på hjälpsidan som det uppstår stora ytor som innebär ett gyllende läge att komma till farliga avslut. Som försvarande lag är det följdaktligen väldigt farligt att fokusera för mycket på bollsidan då när den överbelastas. Kontringar Kontringar uppstår då försvarande lag vinner boll och anfaller direkt, det är ett farligt anfallsvapen då motståndarna inte hunnit ställa om och dessa resulterar ofta i tre mot två eller två mot en lägen. Att tänka på vid kontringar är att inte komma alla på linje utan att anfalla både med bredd och djup för att skapa så många alternativ som möjligt. Tillbakakontring Tillbakakontring uppstår då ett lag som kontrar förlorar boll och ger motståndarna möjligheten att genomföra en motkontring. En sådan kontring blir extra farlig i jämförelse med en vanlig eftersom att det är ännu svårare att hinna ställa om när hela laget är på väg framåt i banan. Version: 20100317-4 5

Finpassningar När man spelar på små ytor (korta avstånd) och det är trångt, är inte det viktigaste att passningarna är hårda utan att de är lätta att ta emot. De ska spelas mjukt och vara bekväma (enkla) för mottagaren att ta emot. Så att mottagaren får kontrollen på bollen omedelbart så att denne kan passa vidare direkt eller ta ett snabbt avslut. Spelvändare Spelvändaren är den spelare som ska ha första passet efter att laget vunnit bollen på egen planhalva. Detta är för det mesta centern eller bollsidans forward, men kan lika gärna vara någon av de andra spelarna som har en bra möjlighet att starta upp en spelvändning. En spelare som tidigt i situationen tagit rollen som spelvändare ansvarar för att ta position och att snacka så att bollvinnaren kan bryta med en bryt-passningen eller slå en snabb passning direkt efter denne vunnit bollen. Första framåt Första framåt handlar om att den spelare som vinner boll ska direkt sätta igång en kontring, första tanken ska alltså vara att man ska kontra. Man kan sträva efter att brytningen i sig blir till en passning till spelvändaren (bryt-passning) om möjligheten finns. Första läget är i regel det bästa läget, vilket innebär att om man inte sätter igång en kontring direkt så tappar man fördelen med detta. V-löpningar Ett effektivt sätt att skapa sig själv lite utrymme i anfallspelet är att tillämpa v-löpningen. Man löper eller rycker i en riktning och får med sig sin motsåndare och sedan rycker man i en annan, exempelvis tvärt tillbaka mot sin ursprungsposition och har med det gjort sig spelbar. Kan även med fördel användas vid vägg-spel då bollförande spelare löper mot sin medspelare passar, rycker i en annan riktning och får tillbaka bollen, denne har då fått lite extra utrymme när denne avancerar i anfallsriktning. V-löpningar är dessutom väldigt effektiva för centern då denne tar position framför motståndarnas mål, då denne lurar försvararna att han söker en viss position men istället tar en annan som då förmodlingen inte är lika bevakad av det försvarande laget. Kommunikation Att snacka spelare på plan emellan är viktigt för att samordna spelet både offensivt och defensivt. Har man en fungerande kommunikation på planen kan spelarna lära sig att lita på sitt hörselsinne. Har man bollen och hör en medspelare ropa efter boll ska man kunna och våga slå direkt även om man har ryggen vänd mot denne. Detta är relativt svårt och kräver förutom ett bra snack även spelintelligens, detta kan dock läras genom träning. Lika viktigt som att passen kommer direkt är också att passningsvägen är fri så man inte skänker bort bollen. Version: 20100317-4 6

Bryt-passning Ett effektivt sätt att snabbt starta en spelvändning och kontra är att bryta med en passning om detta är möjligt. Istället för att försöka vinna boll i dueller i mitten eller längs sargen så försöker man peta bollen vidare till närmaste medspelare. Med denna metod blir det lättare att vinna boll i trånga situationer samt så får man då bort bollen från det trånga utrymmet. Försvarsspel Grundförutsättningar för ett bra försvarsspel är diciplin, organisation och bestämdhet. Snabba omställningar när motståndarna vinner boll, spelaren närmast bollförande motståndare (förste försvararen) ansvara för att hindra denne från att passa eller föra bollen framåt, detta för att ge övriga i laget (andra försvarare) tiden och möjligheten att formarera sig för försvarspel. Om någon förste försvararen blir bortgjord av bollföraren måste näste försvarare ingripa direkt för att ta förste försvararens roll och om möjligt utnyttja bollförararens tillfälliga obalans. Markering skall alltid ske mellan motsåndaren och det egna målet. Spelare skall se till att täcka ytor som är attraktiva för motsåndarna. Man-manförsvar Denna försvarsmetod går ut på att varje enskild spelare har ansvar för en specifik motståndare, som man sedan följer över hela planen beroende på vilken växel som tillämpas. Syftet med detta är inte i första hand att stjäla bollen från bollförande spelare utan att stressa fram misstag och felpassningar samtidigt som de övriga spelarna är markerade. Viktigt här är att den enskilde försvarsspelaren inte stöter bort sig utan markerar sin motståndare tätt och på rätt sida, vidare så arbetar man i ett man-manförsvar även med olika typer av fällor där man med hög press tvingar motståndarna att löpa och passa dit vi vill och där vi planerar att vinna bollen. Fördelar: 1. Lättorganiserat 2. Man får ofta ett numerärt överläge i anfallspelet när man vinner bollförande 3. Detta försvarsspel medför löpningar som kan få igång ett passivt lag. 4. Man tappar inte bort en motståndare som vill smyga sig in via hjälpsidan. Nackdelar: 1. Laget blir sårbart om någon av försvarsspelarna tappar sin markering. 2. Möter man ett lag med stor rörlighet kan stora positionsbyten uppstå hos det egna laget. 3. Utgångsläget för anfallspelet försämras något. 4. Fysiskt krävande. Version: 20100317-4 7

Zonförsvar Denna försvarsmetod går ut på att spelarna ställer upp i en defensiv grunduppställning (GU) och ansvarar var och en för en egen zon på den egna planhalvan. Syftet är att stänga ytor som motståndarna vill nå för att kunna ta avslut och att styra motståndarna till de ytor där man vill vinna boll, man styr alltså motståndarna in i försvarfällor och försöker skapa två mot en övertag. Fördelar: 1. Varje spelare befinner sig i rätt position för anfallsspel när man vinner boll och ger möjligheten för snabba spelvändningar. 2. Defensivt sett får man möjligheten att styra motståndarna in i försvarsfällor i ytor där man vill vinna boll. 3. Man kan överbelasta delar av planen för att krympa ytor och skära passningsvägar. 4. Det finns i regel en medspelare som understöd på nära håll om en spelare gör ett misstag. 5. Mindre fysiskt krävande då man i regel inte jagar sin markering. Nackdelar: 1. Kan ta längre tid när man vill vända spelet med hela laget efter att man vunnit boll. 2. Spelarna blir lätt stillastående i försvarszonen när motståndarna etablerar tryck. 3. Många överlämningar av markeringar om motståndarna har mycket rörlighet i sidled. 4. Stor risk för att man tappar bort en enskild spelare som smyger in mot bortre stolpe via hjälpsidan. 5. Stort krav på kommunikation på plan för att hålla koll på motståndarna. Grunduppställning Är den grundläggande formation som man ställer upp med, exempelvis 2-1-2. GU kan skilja sig beroende på om man anfaller eller försvarar sig, om man spelar i numerärt över eller underläge. Torpedspel (Pointerspel) Torpedspel kallas det i allmänhet när man spelar 1-2-2 med en styrande back i en centralpostition. Tanken är att den styrande backen skall göra sig spelbar för hemspel från forwards och sedan agera spelfördelare. Fördelen med torpedspel är i allmänhet att man får fler spelare framåt och kan utnumrera motståndarna runt målet. Version: 20100317-4 8

Spelsystem Defensivt spelsystem Som lag i RIF ska man sträva efter att behålla intiativet i matchen även när laget förlorat boll till motståndarna, detta kan man göra genom att sätta press i anfallszon direkt man förlorat boll. Man skall sträva efter att laget ska kunna tillämpa olika växlar av manmanförsvar, för att kunna alternera nivån av press efter motstånd och det egna spelarmaterialet. Man-manförsvar bör vara lagets huvudsakliga försvarsystem medan zonförsvar skall tillämpas om detta skulle vara fördelaktigt. Tillämpar man zonförsvar skall man ha en plan för var och hur bollen skall vinnas. I de yngre lagen ska man inte använda sig av något avancerat försvarsspel utan prioritera den offensiva kreativiteten hos spelarna. Inledningsvis kan man med fördel använda sig av man-manförsvar då detta inte kräver överdrivet mycket tänk hos spelarna utan mera löpning. När spelarna blivit något äldre trappas nivån upp och de introduceras till zonförsvar. Offensivt spelsystem Som lag i RIF skall man under offensiva moment tillämpa GU 2-1-2 med övergång till torpedspel 1-2-2 om det anses fördelaktigt. Spelarna skall med passningar och rörelse efter en inövad spelidé behålla bollen inom laget och aktivt arbeta för att skapa målchanser. Då man alltid skall sträva efter att spelet skall vara så utvecklande som möjligt skall man undvika att slå långa bollar att löpa på, framförallt i ungdomslag då detta inte är utvecklande när det kommer till passningsspelet. Ett lag som tidigt lär sig att låta bollen göra jobbet kommer att vinna på detta i det långa loppet. Man ska givetvis inte låsa sig vid ett sätt att spela utan kunna variera sig och framför allt låta spelarna vara kreativa. Passningsspel och Rörelse I innebandy är passningsspelet och rörelse bland de viktigaste momenten under en match. Dessa är ofta den avgörande faktorn för vilket lag som vinner matchen mellan två duktiga lag. Som lag i RIF ska man kunna etablera passningspel över hela planen då detta är avgörande för att bygga upp anfallsspel. Att med passningar och rörelse sätta fart på spelet är det effektivaste sättet att behålla bollen inom laget och skapa egna målchanser. Som lag skall man i anfallsspelet helst ha minst två inövade kombinationer av passningar, löpningar och avslutsalternativ för att under match kunna alternera. Spelarna ska få möjlighet att nöta in lagets olika alternativ för att känna förtroende för sig själv, sina medspelare och spelsystemet. En grund när det kommer till rörelse är att man ska förenkla för bollförande spelare att slå en passning vilket innebär att spelare utan boll ska se till att röra sig från passningskugga, inte gömma sig bakom motståndare. Version: 20100317-4 9

Spelvändningar När en spelare vinner boll skall denne snabbt släppa boll till en spelare som antingen möter eller löper på öppen yta för att snabbt komma till anfall och utnyttja tiden det tar för motståndarna att ställa om till försvar. Man skall sträva efter att alltid spelvända med både djup och bredd på planen. En spelare ska alltid möta bollvinnaren, en andra spelare ska löpa på djup framåt samtidigt som en tredje spelare gör sig spelbar längs sarg. När laget är på väg framåt med boll skall man sträva efter att spela in boll till spelare som kommer i mitten. Positioner Spelarna skall ha bestämda grundpostioner, och veta vilka postioner som man ska sträva efter att ta i olika situationer, men skall uppmuntras att byta positioner med varandra samt ta nya positioner om spelsituationen tillåter detta, då det händer att under en match kan uppstå en situation där man kan dra fördel av att en spelare avviker från sin grundpostion. Vilket innebär att en vänsterback kan alltså lika gärna ta intiativet att gå på en ledig yta till och med djupt nere i motståndarzonen för att skapa ett bra avslutsalternativ, viktigt är då att någon är beredd att ta över vänsterbackpostionen vid behov. Avslut Som lag i RIF skall man sträva efter att ställa upp i GU alternativt i torpeduppställning och spela runt bollen inom det egna laget och helst söka direktskott via en sidleds eller diagonalpass. Att spela bollen i sidled eller diagonalt är ett effektivt sätt spela bort motståndarna och tvinga målvakten till sidledsförflyttning, då målvakten är i obalans, ett bra direktskott har då betydligt bättre chanser att resultera i mål än ett skott från stillastående eller från enskild spelare i rörelse. Vidare så ska man som lag arbeta för att en bollförande spelare ska ha minst ett gärna två helst tre passningsalternativ varifrån avslut ska kunna komma. Powerplay I Powerplay ska man sträva efter att ha en spelare framför motståndarnas mål för att täcka målvakten och vara beredd på retur men även att kunna göra sig spelbar i mitten strax utanför målområdet. Övriga spelare ska ställa upp sig och spela runt bollen och med rörelse och passningar hitta eller alternativt skapa luckor för att kunna ta avslut. Avslut är ett krav när man spelar i numerärt överläge men bara för det behöver man inte ta avslut vid första bästa läge, utan låta bollen göra jobbet och tillsammans med löpningar och eventuella positionsbyten skapa bättre lägen för avslut, kvalitet före kvantitet, dock så får man inte överdriva jakten på det perfekta avslutet. Att i powerplay ställa upp med en styrande back har sina fördelar då man för fler spelare runt mål som kan skapa oreda för motståndarna. Detta kräver dock att denna back måste ha goda färdigheter när det kommer till 2 mot 1 situationer för att kunna avstyra en eventuell kontring. Version: 20100317-4 10

Boxplay När man hamnar i numerärt underläge i en match handlar det i huvudsak om att skydda målet tills dess att man blir fulltaliga igen. Att kunna äga boll med passningar och rörelse när man är en mindre på plan är svårt men är en styrka och detta ska man sträva efter, att kontra och göra mål är faktiskt svårare och betydligt farligare. Som lag i RIF skall man öva in och helst kunna tillämpa två varianter av boxplay, standardboxen 2-2 och diamanten 1-2-1. Standarboxen är en bra GU vid spel i numerärt underläge, man täcker bort stolparna samt styr undan och stänga löpvägarna in i mitten för motståndarna, viktigt här är att spelarna hjälper varandra genom att hålla ihop boxen och vara följsamma. Grundtanken med standarboxen är att fördriva tid, låta motståndarna göra misstag så att man kan erövra och äga boll. Diamanten är en mer offensiv box, där syftet är att stressa fram misstag så att man kan erövra boll och gå på kontringar. Här släpper man lite på skyddet av stolparna men har istället bättre täckning i mitten framför mål. Målvaktsarbete och Samarbete Mv-Backar Målvakten har en viktig roll defensivt men även till viss del i det offensiva spelet. En målvakt skall arbeta i grundställning så mycket som möjligt för att kunna agera snabbt åt bägge håll. Denne ska komma ut och möta skytten låta backen täcka upp vid en eventuell sidledspassning. Offensivt skall målvakten uppmuntras att nå spelare högre upp i banan med ett långt och precist utkast om möjligheten för en snabb kontring uppstår. Målvakten ska ha en aktiv roll när det kommer till att styra backarna. Dels göra dem uppmärksamma på var de har eventuella motståndare så att man inte tappar markering. Vidare skall målvakten ropa på backarna om målvakten tänker ta en höjd- eller lösliggande boll. Så att inte missförstånd uppstår och man riskerar att tappa in boll. Målvakten skall även kunna ropa åt spelarna om de skall rensa boll eller ta med sig boll för en eventuell spelvändning. I de yngre lagen kan man inte kräva att målvakterna skall ha kunskapen om hur de skall styra backarna, heller inte kräva att de skall våga skrika på backarna men de skall uppmuntras och få hjälp att lära sig då det är i de yngre lagen man lägger grunden för samarbetet mellan målvakter och backar. Version: 20100317-4 11