ARBETSDOMSTOLEN DOM Dom nr 77/ Mål nr A xxx/09 Stockholm

ARBETSDOMSTOLEN DOM Dom nr 77/10 2010-11-03 Mål nr A xxx/09 Stockholm KÄRANDE Svenska Byggnadsarbetareförbundet, 106 32 Stockholm Ombud: advokaten E Ö, Advokatfirma DLA Nordic KB, Box 7315, 103 90 Stockholm SVARANDE A E,, med uppgiven firma Karlskoga Mur & Puts, Karlskoga SAKEN fordran på lön m.m. Bakgrund och yrkanden Mellan A E med uppgiven firma Karlskoga Mur & Puts och Svenska Byggnadsarbetareförbundet (förbundet) gäller hängavtal. Hängavtalet ska, med beaktande av angivna ändringar och tillägg, ha samma innebörd och omfattning som mellan Sveriges Byggindustrier och förbundet vid varje tidpunkt gällande överenskommelse av kollektivavtals karaktär. A B, A V, A T, D M och B S är medlemmar i förbundet och har varit anställda hos A E. Efter det att anställningarna upphört i slutet av år 2008 har tvist uppkommit om arbetstagarna har rätt till viss lön och reseersättning samt semesterersättning. Förbundet har kallat till tvisteförhandlingar men någon förhandling har inte kommit till stånd. Förbundet har, som talan slutligt bestämts, yrkat att Arbetsdomstolen ska förplikta A E att till A B betala i första hand 36 148 kr och 16 öre och i andra hand 36 298 kr och 16 öre, med ränta enligt 6 räntelagen från den 14 december 2008 till dess betalning sker, A V betala i första hand 40 196 kr och i andra hand 41 204 kr, med ränta enligt 6 räntelagen från den 9 januari 2009 till dess betalning sker, A T betala i första hand 32 001 kr och i andra hand 33 009 kr, med ränta enligt 6 räntelagen från den 9 januari 2009 till dess betalning sker, D M betala i första hand 35 503 kr och i andra hand 36 511 kr, med ränta enligt 6 räntelagen från den 9 januari 2009 till dess betalning sker, B S betala 55 477 kr och 73 öre, med ränta enligt 6 räntelagen från den 5 februari 2009 till dess betalning sker, var och en av A B, A V, A T, D M och B S betala 10 000 kr i allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen, Postadress Telefon Expeditionstid Box 2018 08-617 66 00 Måndag-fredag 103 11 STOCKHOLM Telefax 09.00-12.00 Besöksadress 08-617 66 15 13.00-15.00 Stora Nygatan 2 A och B kansliet@arbetsdomstolen.se www.arbetsdomstolen.se

2 förbundet betala 30 000 kr i allmänt skadestånd för förhandlingsvägran. På de allmänna skadestånden har ränta yrkats enligt 6 räntelagen från dagen för delgivning av stämning den 19 november 2009 avseende alla utom B S vars krav i tilläggsstämning delgavs den 11 december 2009 till dess betalning sker. A E har bestritt käromålet i sin helhet. Sättet och underlaget att beräkna semesterersättningarna har vitsordats. Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande. Förbundet Bakgrund A E med uppgiven firma Karlskoga Mur & Puts har bedrivit byggverksamhet. Han fick ett uppdrag att som underentreprenör under år 2008 utföra en omfattande renovering av fastigheten Dovhjorten i Södertälje. A E var i behov av murare och anställde först A V och A B och därefter A T, D M samt B S under våren 2008. Arbetet slutfördes i december 2008. Under hela arbetets gång var det problem med löneutbetalningarna. Vid endast ett tillfälle betalades lönen ut i rätt tid. A B slutade på egen begäran. Hans sista arbetsdag var den 14 november 2008. A Vs, A Ts och D Ms sista arbetsdag var tisdagen i vecka 50, dvs. den 9 december 2008. Därefter åkte de till A E för att få sina, samt B Ss, lönespecifikationer. A E uppgav att han inte hade några pengar att betala löner med, men skrev i vart fall ut lönespecifikationer. B Ss anställning avslutades av arbetsgivaren genom att han informerades om att han inte behövde komma till arbetet efter vecka 49. Lönekrav A B, A T, A V och D M hade en timlön om 190 kr. De har alla fyra arbetat men inte fått lön för de dagar som framgår av redovisningen nedan. B S hade en timlön om 165 kr. Han har krav på dels resterande lön, dels uppsägningslön. Han får anses ha blivit uppsagd den 5 december 2008. Han har rätt till en månads uppsägningstid men har inte erhållit vare sig uppsägningslön eller semesterersättning avseende uppsägningsmånaden. Reseersättning I första hand görs det gällande att det har träffats en muntlig överenskommelse om att A B, A T, A V och D M skulle få ett resetillägg om 300 kr per arbetsdag. Överenskommelsen innebar att resetillägget skulle betalas till var

3 och en oavsett hur de tog sig till arbetsplatsen. Att de fyra arbetstagarna omfattats av en sådan överenskommelse stöds av att de fått den angivna reseersättningen för all annan tid de arbetat utom såvitt avser den tid de nu inte erhållit någon lön. Utbetalningarna har skett utan krav på reseräkningar. I andra hand görs det gällande att de fyra arbetstagarna haft rätt till ersättning i enlighet med kollektivavtalet, vilket anger viss reseersättning till den som har haft kostnader för bilresa. Förbundet gör i det fallet gällande att arbetstagarna i fråga har åkt med egen bil och att var och en av dem därmed är berättigad till reseersättning. Såvitt avser B S har denne haft rätt till milersättning i enlighet med kollektivavtalet. Semesterersättning och allmänt skadestånd De fem arbetstagarna har inte fått någon semesterersättning för den tid de arbetat. Av byggnadsavtalet framgår att semesterersättning ska utgå med 12,8 procent av semesterlöneunderlaget. Förbundets beräkning har skett i enlighet med kollektivavtalet. Eftersom någon semesterersättning över huvud taget inte har betalats ut är A E skyldig att även betala allmänt skadestånd till arbetstagarna för brott mot semesterlagen. Närmare om arbetstagarnas fordringar A B Yrkat belopp om 36 148 kr och 16 öre fördelar sig på följande sätt. 15 200 kr avser utebliven lön för veckorna 25 och 46. Veckolönen var 7 600 kr (190 kr x 8 timmar x 5 dagar). 3 000 kr avser reseersättning för veckorna 25 och 46 (300 kr x 10 dagar). 17 948 kr och 16 öre avser semesterersättning för perioden den 1 april 14 november 2008 (12,8 procent av 140 220 kr). När det gäller andrahandsyrkandet om 36 298 kr och 16 öre skiljer sig detta endast beträffande reseersättningen, som i det fallet yrkas med 3 150 kr (315 kr x 10 dagar). A V Yrkat belopp om 40 196 kr fördelar sig på följande sätt. 10 640 kr avser utebliven lön för hela vecka 49 och två dagars arbete under vecka 50 (190 kr x 8 timmar x 7 dagar). 2 100 kr avser reseersättning under veckorna 49 och 50 (300 kr x 7 dagar). 27 456 kr avser semesterersättning för perioden den 1 april 9 december 2008 (12,8 procent av 214 500 kr).

4 När det gäller andrahandsyrkandet om 41 204 kr skiljer sig detta endast beträffande reseersättningen, som i det fallet yrkas med 3 108 kr (168 mil x 18 kr och 50 öre). A T Yrkat belopp om 32 001 kr fördelar sig på följande sätt. 10 640 kr avser utebliven lön för hela vecka 49 och två dagars arbete under vecka 50 (190 kr x 8 timmar x 7 dagar). 2 100 kr avser reseersättning under veckorna 49 och 50 (300 kr x 7 dagar). 19 261 kr avser semesterersättning för perioden den 1 april 9 december 2008 (12,8 procent av 150 480 kr). När det gäller andrahandsyrkandet om 36 009 kr skiljer sig detta endast beträffande reseersättningen, som i det fallet yrkas med 3 108 kr (168 mil x 18 kr och 50 öre). D M Yrkat belopp om 35 503 kr fördelar sig på följande sätt. 10 640 kr avser utebliven lön för hela vecka 49 och två dagars arbete under vecka 50 (190 kr x 8 timmar x 7 dagar). 2 100 kr avser reseersättning under veckorna 49 och 50 (300 kr x 7 dagar). 22 763 kr avser semesterersättning för perioden den 1 april 9 december 2008 (12,8 procent av 177 840 kr). När det gäller andrahandsyrkandet om 36 511 kr skiljer sig detta endast beträffande reseersättningen, som i det fallet yrkas med 3 108 kr (168 mil x 18 kr och 50 öre). B S Yrkat belopp om 55 477 kr och 73 öre fördelar sig på följande sätt. 4 976 kr avser resterande lön för perioden 24 november 5 december 2008. 1 110 kr avser reseersättning för perioden den 24 november 5 december 2008 (60 mil x 18 kr och 50 öre).

5 17 006 kr och 85 öre avser semesterersättning för perioden 12 maj 2008 5 december 2008 (12,8 procent av 132 866 kr). 28 710 kr avser en månads uppsägningslön under perioden 6 december 2008 5 januari 2009 och 3 674 kr och 88 öre avser semesterersättning för samma period. Arbetsgivarens motfordringar m.m. A E har invänt att arbetstagarna har fått den ersättning de har rätt till eftersom de sammantaget erhållit ersättning utöver det i ackordsavtalet överenskomna beloppet. Generellt sett är ackordsavtal utformade på det sättet att ytterligare arbete, och därmed kostnader, kan tillkomma utöver det överenskomna beloppet. Ackordsbeloppet utgör därutöver inte något tak för löneutbetalningarnas storlek. Ackordsbeloppet innefattar inte reseersättning. Vad gäller kraven på reseersättning har A E bl.a. hävdat att han tidigare betalat ut för mycket reseersättning och att han därför har motfordringar som ska avräknas. Resetilläggen har, som angetts ovan, betalats till arbetstagarna i enlighet med avtal parterna emellan. Om domstolen skulle finna att reseersättning skulle ha utgått enbart till den som utfört transporten och finner att arbetstagarna inte var och en åkt i egen bil medför detta att några av arbetstagarna oklart vilka i och för sig fått för mycket i reseersättning. Det görs då gällande att arbetstagarna erhållit reseersättningen i god tro och att de inrättat sig efter dessa betalningar. Enligt principen om condictio indebiti föreligger därför inte någon skyldighet att återbetala eventuellt felaktigt utbetald reseersättning. Det bestrids att arbetsgivaren har några fordringar på arbetstagarna med anledning av bristande städning och försvunnen utrustning. A E har därutöver påstått att fyra av arbetstagarna inte arbetade den 28 november 2008 och att de därför felaktigt fått lön för den dagen. Detta är inte riktigt då de utförde arbete den dagen. Det föreligger därutöver inte några förutsättningar enligt kvittningslagen för arbetsgivaren att kvitta sina påstådda fordringar mot arbetstagarnas fordringar. Det föreligger inte något medgivande från arbetstagarna och det rör sig inte heller om några klara och förfallna fordringar från arbetsgivarens sida. Förhandlingsvägran Förbundet har, med anledning av tvisten, begärt förhandling med arbetsgivaren. Förbundet föreslog först den 9 april 2009 som förhandlingsdag. A E meddelade förhinder och parterna enades om att förhandling skulle hållas den 16 april 2009. Den 15 april 2009 meddelade arbetsgivaren emellertid än en gång förhinder, varvid ny förhandlingsdag bestämdes till den 17 april samma år. A E kom dock inte till förhandlingen och meddelade inte heller förhinder. P V har inte, som A E påstått, mottagit något sms från A E om förhinder.

6 A E kallades därefter till central förhandling med förhandlingsdag den 25 september 2009. På morgonen den dagen meddelade A E förhinder på grund av sjukdom. Parterna enades om att förhandlingen i stället skulle hållas den 29 september samma år. Samma dag som den förhandlingen skulle hållas meddelade A E via sms att han alltjämt var sjuk och inte kunde inställa sig till förhandlingen. Ombudsmannen G T ringde då A E och informerade om att förbundet var av uppfattningen att han gjort sig skyldig till förhandlingsvägran för det fall han inte kunde styrka att han verkligen var sjuk och därmed förhindrad att inställa sig. Denna information tillställdes A E även i form av brev. Han hördes emellertid inte av. A E har genom att inte medverka till att få till stånd förhandling och genom att inte att inställa sig till förhandling ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot förbundet. Det görs gällande att det varit fråga om förhandlingsvägran i två fall, dels den 17 april 2009, dels då A E inte medverkat till att central förhandling kunde hållas. A E är därmed skadeståndsskyldig gentemot förbundet enligt 54 och 55 medbestämmandelagen. Ränteyrkandena Grunden för ränteyrkandena avseende samtliga löneanspråk, inklusive reseoch semesterersättning, är att beloppen förföll till betalning en månad efter det att respektive anställning upphörde. A E Bakgrund A B och A V var de som först anställdes. Därefter började D M, A T och B S. Han och arbetstagarna var till en början överens om lön samt reseersättning på sätt som framgår nedan. Allteftersom tiden gick började arbetstagarna att kräva högre lön, under hot om att de annars skulle sluta arbeta. Samtliga arbetstagare sades upp skriftligen den 1 november 2008 med en månads uppsägningstid. Full betalning har skett Arbetet gick till en början väl, men detta förändrades efter en tid. Arbetstagarna höll ett lägre tempo än vad som är brukligt i branschen. Detta medförde ekonomiska svårigheter eftersom han fakturerade utifrån antal utförda kvadratmeter. Normalt kan en arbetstagare mura 1 till 1,4 m 2 per timme. Ackordsavtalet omfattade rätteligen 3 320 m 2 och inte 4 000 m 2. Arbetet skulle ha varit klart den 1 oktober 2008. Ackordsavtalet omfattade 720 000 kr och innebar således en timlön om 180 kr (720 000 kr./. 4 000 m 2). Han har dock utbetalat omkring 830 000 kr samt ersättning för resor. Arbetstagarna har alltså erhållit lön med belopp som överstiger det i ackordsavtalet överenskomna beloppet. Redan den omständigheten medför att arbetstagarna inte har rätt till ytterligare ersättning för lön, inklusive rese- och semesterer-

7 sättning. När ackordsavtalet träffades hade han redan betalat ut mer än 720 000 kr. Avräkning ska i vart fall ske beträffande det överskjutande beloppet. Motfordringar För det fall Arbetsdomstolen finner att arbetstagarna har lönefordringar, ska avräkning ske med motfordringar som han har. Arbetstagarna har erhållit reseersättning som de inte har varit berättigade till. Det är riktigt att reseersättning om 300 kr per arbetsdag skulle utges såvitt avser fyra av arbetstagarna, men den skulle endast utges till den som använde sin bil, inte till dem som samåkte. Eftersom de har samåkt har han motfordringar på felaktigt utbetald reseersättning. Samtliga arbetstagare, utom A B, har därtill begärt och erhållit lön för den 28 november 2008, trots att ingen av dem arbetade då. Avräkning ska därför ske. Han har vidare motfordringar på arbetstagarna om sammanlagt 55 000 kr, varav 15 000 kr avser stöld av utrustning och 40 000 kr avser städning av arbetsplatsen. Överenskommelser om lön När arbetstagarna, utom B S, anställdes var överenskommelsen att de skulle erhålla lön om 168 kr per timme. Han gick därefter med på högre lön. Han har betalat timlöner om 190 kr, 195 kr och 200 kr efter att arbetstagarna hotat med att sluta arbeta. Enligt ackordsavtalet var timlönen 180 kr per timme. B S har dock under hela perioden haft en timlön om 165 kr. Reseersättning När A B och A V anställdes kom han överens med dem om att endast en person skulle ha rätt till reseersättning, eftersom de samåkte. Reseersättningen skulle uppgå till 300 kr per arbetsdag. När sedan D M och A T anställdes omfattade överenskommelsen även dem, det vill säga att den som höll med bil och hade kostnader för den var berättigad till reseersättning om 300 kr per arbetsdag. Han har begärt in reseräkningar av arbetstagarna, men aldrig erhållit sådana. Arbetstagarna har inte haft rätt till reseersättning eftersom de inte lämnat reseräkningar. Under alla förhållanden har bara den som haft kostnaden för transporten haft rätt till ersättning. Det är riktigt att arbetstagarna har erhållit reseersättning eftersom de samtliga uppgett att de kört med egna bilar, vilket dock inte varit fallet. B S omfattades inte av överenskommelsen om reseersättning med 300 kr per arbetsdag. Semesterersättning

8 Förbundets beräkning av semesterersättning till respektive arbetstagare vitsordas som skälig i sig. Närmare om kraven för respektive arbetstagare A B A B utförde inte något arbete vecka 25. Han har inte lämnat in tidrapport för vecka 46, varför det görs gällande att han inte arbetat heller den veckan. Veckolönebeloppet i sig är korrekt. A B har fått 24 000 kr för mycket i utbetald reseersättning under perioden maj till vecka 46 år 2008. Beräkningen har skett på det sättet att det totala antalet arbetstimmar har dividerats med dagsarbetstiden (8 tim), vilket ger totala antalet arbetsdagar, nämligen 80. A B har fått men inte varit berättigad till reseersättning dessa 80 dagar. Mot denna bakgrund görs gällande att han har en motfordran om 24 000 kr (80 x 300 kr) på A B som ska avräknas. A B har inte mottagit reseersättningen i god tro. A V A V har utfört arbete under endast fem dagar veckorna 49 och 50. Det är riktigt att A V inte har erhållit reseersättning avseende den aktuella perioden. Han betalade A V 200 kr per timme. A V har erhållit lön med ett sammanlagt belopp som är högre än det han varit berättigad till enligt ackordsavtalet, nämligen 214 500 kr jämfört med 144 000 kr (720 000 kr/5 arbetstagare). A V har alltså fått fullt betalt. A V har i vart fall erhållit 60 300 kr för mycket i reseersättning. Från juni 2008 har A V fått reseersättning med 450 kr per dag, under 134 dagar, trots att denne inte varit berättigad till det. A V har inte erhållit ersättningen i god tro. A T Det är riktigt att A T arbetade sju dagar under veckorna 49 och 50, men endast fram till och med halva dagen den 9 december 2008. Det är riktigt att han inte har erhållit reseersättning avseende denna period. A V har också fått lön med ett sammanlagt belopp som är högre än det han varit berättigad till enligt ackordsavtalet, nämligen 150 480 kr jämfört med 144 000 kr. Eftersom han har en fordran på A T som överstiger dennes krav, ska avräkning ske. A T har därutöver erhållit 28 200 kr för mycket i reseersättning, under 94 dagar från juni 2008. A T har inte erhållit ersättningen i god tro. D M

9 Det är riktigt att även D M arbetade sju dagar under veckorna 49 och 50, men endast fram till och med halva dagen den 9 december. Det är riktigt att inte heller han har erhållit reseersättning avseende denna period. D M har erhållit lön med ett sammanlagt belopp som är högre än det han varit berättigad till enligt ackordsavtalet, nämligen 177 840 kr jämfört med 144 000 kr. Eftersom han har en fordran på D M som överstiger dennes krav, ska avräkning ske. D M har därutöver erhållit 34 800 kr för mycket i reseersättning, under 116 dagar från juni 2008. D M har inte erhållit ersättningen i god tro. B S Det är riktigt att det yrkade beloppet om 4 976 kr inte har utbetalats till B S och att han inte har erhållit någon reseersättning för den angivna perioden. Alla arbetstagarna sades upp den 1 november 2008 med en månads uppsägningstid, även B S. B S har alltså inte rätt till någon uppsägningslön och semesterersättning för december månad 2008. B S har erhållit lön med ett sammanlagt belopp som är högre än det han varit berättigad till enligt ackordsavtalet, nämligen 148 000 kr jämfört med 144 000 kr. Eftersom han således har en fordran på B S som överstiger dennes krav, ska avräkning ske. Frågan om förhandlingsvägran Det är riktigt som förbundet påstått att de kom överens om angivna förhandlingsdagar och att han inte närvarat vid någon förhandling. Han har dock vid varje tillfälle meddelat förhinder. Inför förhandlingen den 17 april 2009 meddelade han förhinder per sms till P V. Han bad P V om att förhandlingen skulle hållas i Karlskoga, men nekades detta. Domskäl Tvisten A B, A V, A T, D M och B S har samtliga varit anställda hos A E med uppgiven firma Karlskoga Mur & Puts olika perioder under år 2008. Deras anställningar avslutades vid olika tidpunkter under november och december 2008. Tvisten handlar om arbetstagarna har rätt till ytterligare lön och reseersättning samt rätt att utfå den semesterersättning de ostridigt har tjänat in. För det fall Arbetsdomstolen finner att arbetstagarna har rätt till ytterligare

10 ersättning har A E gjort gällande att han har motfordringar som ska avräknas. Därutöver är det tvistigt om A E gjort sig skyldig till förhandlingsvägran. Utredningen Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med A B, A V, A T, D M och B S samt vittnesförhör med den tidigare förbundsombudsmannen P V. A E har hörts under sanningsförsäkran och på dennes begäran har även hållits vittnesförhör med ombudsmannen Stig Lahti. Skriftlig bevisning har åberopats. Lönekraven I denna del är det tvistigt dels om arbetstagarna utfört arbete de dagar som påståtts, dels i vissa fall vilken timlön de haft. Därutöver är tvistigt om B S har rätt till uppsägningslön. För det fall Arbetsdomstolen finner att arbetstagarna har lönefordringar har A E invänt att de får anses kompenserade genom att de erhållit lön med belopp överstigande vad de haft rätt till enligt ackordsavtalet samt även gjort gällande att han har andra motfordringar. Domstolen behandlar i detta avsnitt enbart lönekraven, för att i senare avsnitt ta ställning till de påstådda motfordringarna. A B A E har invänt att A B inte arbetat vare sig vecka 25 eller 46. Något stöd för detta påstående har inte presenterats. A B har i förhöret med honom uppgett att han arbetade under vecka 25 och 46 samt att han har lämnat in tidrapporter avseende utfört arbete. Enligt Arbetsdomstolens mening saknas det anledning att ifrågasätta A Bs uppgifter. Veckolönen om 7 600 kr är inte tvistig. Domstolen finner därmed styrkt att A B har en lönefordran om 15 200 kr. A V, A T och D M Förbundet har gjort gällande att A V, A T och D M arbetat hela vecka 49 och måndag samt tisdag i vecka 50. A E har invänt att A V arbetade endast fem av de sju dagarna och att alla tre arbetade endast halva tisdagen i vecka 50. A V har i förhöret med honom berättat att han arbetat alla sju dagarna. A T har berättat att de arbetade till kl. 15 på tisdagen den 9 december 2008 och D M har uppgett att han så vitt han minns arbetade hela den dagen. A E har inte lämnat några uppgifter som stöder hans påståenden. Det har inte framkommit några omständigheter i övrigt som är ägnade att rubba tilltron till arbetstagarnas uppgifter om när de arbetat. Domstolen finner det därmed styrkt att de tre arbetstagarna arbetat i den omfattning förbundet påstått.

11 A E har vitsordat olika timlönebelopp, från 180 kr till 200 kr. Av avlöningskvitton framgår att de tre arbetstagarna fått ersättning med 190 kr per timme. Enligt Arbetsdomstolens mening finns det inte anledning att ifrågasätta dessa uppgifter och de uppgifter som arbetstagarna lämnat om att de hade en timlön om 190 kr. Arbetsdomstolen finner därmed visat att A V, A T och D M har lönefordringar som uppgår till de yrkade beloppen. B S Det är ostridigt att A E inte betalat det resterande lönebeloppet om 4 976 kr till B S. Däremot är det tvistigt om B S har haft rätt till en månads uppsägningslön jämte semesterersättning. Arbetsdomstolen gör följande bedömning avseende uppsägningslönen. A E har gjort gällande att samtliga arbetstagare sades upp skriftligen från och med den 1 november 2008 med en månads uppsägningstid. Detta innebär att anställningarna borde ha upphört den sista november 2008. Ingen av arbetstagarna har bekräftat att de blivit uppsagda på sätt som påståtts. Något stöd för A Es ståndpunkt, såsom till exempel skriftliga uppsägningshandlingar, har inte presenterats. A E har därtill själv vidgått att i vart fall A V, A T och D M har utfört arbete i december, fram till och med halva dagen den 9 december 2008. Domstolen finner, mot denna bakgrund, inte att A E styrkt sitt påstående att han sagt upp samtliga arbetstagare, inklusive B S, från och med den 1 november 2008. Frågan är då om B S sades upp den 5 december 2008 som förbundet påstått. B S har berättat att hans sista arbetsdag var den dagen och att han via A V fick beskedet att han inte behövdes efter den dagen. Det är ostridigt att B Ss sista arbetsdag var fredagen den 5 december 2008. Det är inte visat att han sagts upp dessförinnan. Arbetsdomstolen finner därmed utrett att B S sades upp den 5 december 2008 och att han har rätt till en månads uppsägningslön jämte semesterersättning. Om beloppen i sig råder inte tvist. Arbetsdomstolen finner det således styrkt att B S, utöver fordran om 4 976 kr, även har en fordran på uppsägningslön om 28 710 kr och semesterersättning om 3 674 kr 88 öre.

12 Semesterersättning Att semesterersättningar inte utbetalats är ostridigt. Om ersättningarnas storlek råder inte tvist. Följaktligen finner Arbetsdomstolen att arbetstagarna har fordringar på semesterersättning i enlighet med vad förbundet yrkat. Reseersättning A B, A V, A T och D M Förbundet har i första hand gjort gällande att A B, A V, A T och D M omfattats av en muntlig överenskommelse om att de skulle ha rätt till en daglig reseersättning om 300 kr, oavsett eventuell samåkning och vem som således hade kostnader för transporten. A E har invänt att överenskommelsen innebar att endast den som hade kostnader för biltransporten skulle få reseersättning med 300 kr. Vidare har A E gjort gällande att nämnda arbetstagare samåkte och att därför endast en av dem haft rätt till ersättning, men eftersom inte någon arbetstagare har lämnat reseräkning så vet han inte vem som har rätt till ersättning. De fyra arbetstagarna respektive A E har vid förhören lämnat uppgifter till stöd för respektive parts ståndpunkt i frågan. A E har vidare vidgått att han, som förbundet påstått, under anställningstiden har betalat ut reseersättning till arbetstagarna med 300 kr per arbetsdag trots att de inte uppvisat reseräkningar. Arbetsdomstolen finner att redan den omständigheten, att A E har betalat ut reseersättning på ett sätt som överensstämmer med den av förbundet påstådda överenskommelsen, talar starkt för att en sådan överenskommelse verkligen har träffats. Utbetalningarna har ostridigt skett utan uppvisande av reseräkningar. Domstolen finner mot denna bakgrund inte skäl att ifrågasätta arbetstagarnas uppgifter beträffande överenskommelsen om reseersättning. Det får således anses visat att de berörda arbetstagarna omfattats av en överenskommelse med den innebörd som förbundet påstått. Arbetsdomstolen har ovan funnit att de fyra arbetstagarna har arbetat i den utsträckning förbundet påstått. Följaktligen är de enligt det nyss anförda berättigade till även reseersättning för dessa dagar med de i första hand yrkade beloppen. B S Parterna är överens om att B S inte omfattades av överenskommelsen om resetillägg om 300 kr per arbetsdag. Förbundet har gjort gällande att han haft rätt till reseersättning enligt kollektivavtalet och på den grunden anfört att han haft en fordran på reseersättning för perioden den 24 november 5 december 2008 avseende 60 mil á 18 kr 50 öre, dvs. 1 110 kr. A E har vidgått att han tidigare betalat ut milersättning till B S men att han inte betalat ut någon reseersättning avseende den aktuella tidsperioden trots att en post om 1 110 kr finns upptagen på avlöningskvittot som avser den resterande lönefordran. Arbetsdomstolen kan inte uppfatta A Es inställning på annat sätt än att han vitsordar fordran i sig och att skälet till att han anser

13 sig inte vara betalningsskyldig är att han har motfordringar. Arbetsdomstolen finner därmed utrett att B S har en fordran på reseersättning på sätt förbundet påstått. Ackordsavtalets betydelse för rätten till ytterligare ersättning A E har invänt att arbetstagarna inte har rätt till någon ytterligare ersättning i form av lön i någon form eftersom de sammantaget redan erhållit vad de haft rätt till enligt den ackordsuppgörelse som träffades den 11 november 2008. Han har anfört att ackordsavtalet innebar att arbetstagarna skulle ha en timlön om 180 kr och att han i själva verket har utbetalt en högre timlön och att de sammantaget redan erhållit ackordsavtalets belopp om 720 000 kr. Förbundsombudsmannen Stig Lahti har, hörd om ackordsavtalet, uppgett bl.a. följande. Ackordsbeloppet innebär ett minimibelopp för arbetstagarna. Om arbetstagarna utfört annat arbete än som angetts i ackordsavtalet, ska den tiden, parallelltiden, räknas bort vid beräkningen av ackordet. Även extratid kan tillkomma. Konsekvensen av detta är att en arbetsgivare kan behöva betala mer än vad som anges i ackordet. Av utredningen framgår inte att ackordsavtalet innebär en övre gräns för arbetsgivarens löneutbetalningar. I stället får ackordsavtalets syfte förstås på det sättet att det anger ett lägsta belopp att fördelas inom ackordslaget. A Es invändningar i denna del lämnas därmed utan avseende. Motfordringar A E har därutöver invänt att han har motfordringar eftersom han betalat reseersättning till arbetstagarna som de inte varit berättigade till och att han därutöver har krav mot dem med anledning av de stulit egendom och underlåtit att städa arbetsplatsen. A E har slutligen gjort gällande att samtliga arbetstagare, utom A B, har begärt och erhållit lön för den 28 november 2008, trots att ingen av dem arbetade då. Arbetsdomstolen har funnit att fyra av arbetstagarna omfattats av en överenskommelse om reseersättning på det sätt förbundet påstått. De har därmed inte fått för mycket resersättning när de var och en fått resetillägg med minst 300 kr per arbetsdag oavsett om samåkning skett eller inte. A Es kvittningsinvändning såvitt avser för mycket utbetald reseersättning kan därför inte vinna bifall. När det gäller påstådd fordran om 15 000 kr avseende stulna föremål och kostnader om 40 000 kr för städning har A E inte närmare angett vilken egendom som har stulits, hur den värderats eller vem som stulit den och inte heller visat att han ens haft något utlägg för städning. Redan härigenom kan det inte anses visat att det föreligger någon motfordran på sätt A E gjort gällande.

14 Samtliga berörda arbetstagare har berättat att de inte har något specifikt minne av den 28 november 2008 men de har alla anfört att de inte har fuskat med någon tidrapport. A E har inte presenterat någon som helst bevisning till stöd för sitt påstående att arbetstagarna i fråga inte arbetat den aktuella dagen. A E har inte heller preciserat vilka belopp arbetstagarna skulle ha utfått för mycket. Redan på grund härav finner domstolen att det inte är utrett att A E har någon motfordran avseende för mycket utbetald lön för den aktuella dagen. Slutsatsen av Arbetsdomstolens ställningstaganden är att någon avräkning inte ska ske. Allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen Arbetsdomstolen har funnit att arbetstagarna har fordringar på semesterersättning. Av detta följer att A E, genom att inte ha betalat ut någon semesterersättning, har brutit mot semesterlagen. Det av förbundet yrkade beloppet om 10 000 kr till vardera arbetstagare avseende allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen får anses vara skäligt. Yrkandena i denna del ska alltså bifallas. Förhandlingsvägran Förbundet har gjort gällande att A E gjort sig skyldig till förhandlingsvägran i två fall. Enligt förbundet har han uteblivit från lokal förhandling den 17 april 2009 utan att meddela förhinder. Därutöver har han, enligt förbundet, inte medverkat till att central förhandling kunnat komma till stånd trots överenskomna förhandlingstillfällen den 25 och den 29 september 2009. A E har invänt att han anmält förhinder via sms inför förhandlingen den 17 april 2009 och att han också anmält att han var sjuk vid förhandlingstillfällena i september 2009 och att han därför, som han får förstås, i tillräcklig grad har medverkat till att central förhandling skulle kunna hållas. Parterna är överens om att A E varit förhandlingsskyldig enligt 10 medbestämmandelagen. De är också överens om att A E fick del av kallelse till lokal förhandling den 9 april 2009, att parterna enades om att i stället hålla förhandlingen den 16 april 2009 och att A E den dagen meddelade förhinder varvid man kom överens om att hålla förhandling den 17 april 2009, men att A E då inte inställde sig. Det som är tvistigt i denna del är om A E via sms anmälde förhinder till P V eller inte. P V har i förhöret med honom förnekat att han mottagit något sådant sms. Arbetsdomstolen finner inte att A E, mot P Vs förnekande, har lyckats styrka sitt påstående att han anmält förhinder inför den lokala förhandlingen den 17 april 2009. Någon skriftlig bevisning som stöder påståendet om att ett sms har skickats till P V har inte presenterats. Arbetsdomstolens slutsats är att det är visat att A E gjort sig skyldig till förhandlingsvägran då han inte inställt sig till förhandlingen den 17 april 2009.

15 När det gäller den centrala förhandlingen har det av utredningen i målet framkommit att förbundet, efter det att A E vid två tillfällen uteblivit från förhandling med hänvisning till sjukdom begärt sjukintyg från A E. Det är ostridigt att A E inte efterkommit förbundets önskan i denna del och att han inte heller tagit någon kontakt med förbundet. Arbetsdomstolen finner att A E genom sitt sammantagna agerande har brustit i sin skyldighet att medverka till att få till stånd en förhandling i sådan utsträckning att det får betraktas som förhandlingsvägran. Arbetsdomstolen har således funnit att A E gjort sig skyldig till förhandlingsvägran i två fall. A E är därmed skyldig att betala allmänt skadestånd till förbundet. Domstolen finner att yrkat belopp om 30 000 kr får anses vara skäligt. Sammanfattning och rättegångskostnader De ställningstaganden som Arbetsdomstolen har gjort i det föregående innebär att förbundet vunnit fullt bifall till sin talan såvitt avser yrkade belopp. Ränteyrkandena är lagligen grundade och ska också bifallas. A E ska därmed som förlorande part förpliktas att ersätta förbundet för rättegångskostnader. Förbundet har yrkat ersättning med sammanlagt 133 393 kr, varav 127 500 kr för ombudsarvode. A E har överlämnat till domstolen att bedöma skäligheten av yrkade rättegångskostnader. Arbetsdomstolen finner, med beaktande av tvistens förhållandevis okomplicerade beskaffenhet, att förbundet är skäligen tillgodosett med 100 000 kr avseende ombudsarvode. Yrkade belopp avseende rättegångskostnader i övrigt framstår som skäliga. Domslut 1. Arbetsdomstolen förpliktar A E med uppgiven firma Karlskoga Mur & Puts att till - A B betala trettiosextusenetthundrafyrtioåtta (36 148) kr och 16 öre, med ränta enligt 6 räntelagen från den 14 december 2008 till dess betalning sker, - A V betala fyrtiotusenetthundranittiosex (40 196) kr, med ränta enligt 6 räntelagen från den 9 januari 2009 till dess betalning sker, - A T betala trettiotvåtusenen (32 001) kr, med ränta enligt 6 räntelagen från den 9 januari 2009 till dess betalning sker, - D M betala trettiofemtusenfemhundratre (35 503) kr, med ränta enligt 6 räntelagen från den 9 januari 2009 till dess betalning sker, - B S betala femtiofemtusenfyrahundrasjuttiosju (55 477) kr och 73 öre, med ränta enligt 6 räntelagen från den 5 februari 2009 till dess betalning sker, - var och en av A B, A V, A T och D M betala tiotusen (10 000) kr i allmänt skadestånd, med ränta från den 19 november 2009 till dess betalning sker, - B S betala tiotusen (10 000) kr i allmänt skadestånd, med ränta från den 11 december 2009 till dess betalning sker.

16 2. Arbetsdomstolen förpliktar A E med uppgiven firma Karlskoga Mur & Puts att till Svenska Byggnadsarbetareförbundet betala trettiotusen (30 000) kr i allmänt skadestånd, med ränta från den 19 november 2009 till dess betalning sker. 3. Arbetsdomstolen förpliktar A E med uppgiven firma Karlskoga Mur & Puts att ersätta Svenska Byggnadsarbetareförbundet för dess rättegångskostnader med etthundrafemtusenåttahundranittiotre (105 893) kr, varav 100 000 kr avser ombudsarvode, med ränta enligt 6 räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker. Ledamöter: Cathrine Lilja Hansson, Dag Ekman, Kerstin G. Andersson, Kerstin Brodowsky, Gun Tidestav, Eva-Lena Danielsson och Ing-Marie Nilsson. Enhälligt. Sekreterare: Martin Ulfving