MÖBELRIKET Betong-Jesus, pinnstolar och jordnära kvinnor

två på hjul! fyra eller kulturupplevelse En MÖBELRIKET Betong-Jesus, pinnstolar och jordnära kvinnor Tur 6 120 km

TUR NR 6 STADSBYGGNADSKONTORET, VÄXJÖ KOMMUN

MÖBELRIKET-TUREN Tur nr 6. Ca 120 km. Turen går på både asfalterade vägar och grusvägar. Växjö - Härlöv - Grännaforsa- Kronobergshed - Moheda - Torpsbruk - Torp -Vitteryd - Svenans - Aneboda - Stenbro - Lammhult - Bo - Hjälmsbodarna - Björknäs - Lammhult- Bjursjö - Bråt - Lädja Berg- Holma Ramsås- Stocksryd - gamla Växjövägen mot Ör - Hylte - Makrilla - Ör - Växjö Öjaby kyrka är en liten vacker kyrka som ligger i en sluttning mot Helgasjön. Kyrkan uppfördes under senare delen av 1400- talet. Delar av murarna är från medeltiden, sakristian är ursprunglig. Kyrkan brann ner 1906 men byggdes upp igen och återinvigdes 1908. Inredningen nytillverkades efter medeltida förebilder. Altaruppsatsens samt predikstolens figurskulpturer räddades, de är från 1600- talet. Fabeldjursfunten är från 1200-talet. (Om dopfuntens historia, se text om Örs kyrka, i slutet på turen.) Parhusen i Borshults by, Härlöv. VÄXJÖ Turen börjar med att Du kör Storgatan västerut, förbi Företagsstaden, det gamla regementet I 11. Sväng av mot Bergsnäs/Öjaby och kör genom samhället som ligger vackert vid Helgasjön. Lite längre fram passerar Du Räppe kanal som förr var en transportled fram till Räppe station där folk och gods kunde komma vidare med tåg. En av de båtar som lade till i Räppe hamn, den vedeldade snart 120- åriga ångaren Thor, gör än idag turer på Helgasjön, men numera med turister. Fram till 1930-talet gick båten i nyttotrafik (med både gods och passagerare och pråmar på släp) från Asa i norr, via slussen i Åby, till Räppe hamn där omlastning skedde till järnvägtransport. Den resan tog 3 timmar och var/är 42,9 km lång. Idag gör Thor endast turist- eller beställningsturer i sjösystemet med maximalt 60 passagerare, mot de 100 som var tillåtet när ångaren var ny. Besättningen på denna 16,48 meter långa, 3,60 m breda ångare och med en fart på 9 knop, består av tre man; en skeppare, en maskinist och en assistent. Bokning sker på Ryttmästaregården vid slottsruinen. Turerna utgår från Kronobergs slottsruin. Utanför kyrkan står en vacker klockstapel ritad i början av 1900-talet av universalgeniet och slöjdläraren Gunnar Ell i Växjö. Vid minneslunden står ett ljusskepp, där anhöriga kan tända ljus. Inte långt efter kyrkan håller Du utkik efter vägskylt V 30, sväng vänster in på Härlövsvägen. Snart ser Du ett stort gult hus på höger sida (och en nyare vit fristående huslänga), det är Öjaby herrgård. Huset byggdes under mitten av 1800-talet av greve Posse och sonen Karl Arvid Posse bodde här med sin familj under många år. Under herrgården låg fyra stora gårdar samt fem torp som hade dagsverkskyldighet till herrgården. Under 1900-talets första årtionden fanns här ett vilohem för utarbetade mödrar med stora barnaskaror. 1950 skänktes huset och marken till Röda Korset, som bedrev vilohem för nyförlösta mödrar, ännu in på 1980-talet kunde man få komma hit och vila och hämta krafter efter en förlossning. Kursgård och åldringsvård har här också funnits. Sedan 2002 finns här en skön miljö för hotell-, konferens- och restaurangverksamhet. Härlövs kyrka med landets äldsta daterade klockstapel. 1

Vid korsningen mot flygplatsen, svänger Du vänster mot V 30 och i nästa korsning höger mot Jönköping. Efter någon km, sväng vänster mot Härlöv. Vägen går genom vacker natur med ängar, hagar och lövskog. Ljusa Småland här! Ca 5 km från Jönköpingsvägen svänger Du höger, se skylt Borshult. Borshult. Gammal by med vackra hus. Lägg särskilt märke till det s k dubbelhuset. Kör igenom byn och kör ut på huvudvägen igen, sväng höger. Härlöv. Gammal kulturmärkt by vid sjön Furen med ett 15-tal gårdar, byn har en kulturmiljö som är av riksintresse. Namnet ser vi första gången 1273 då prästen Peter i Berg testamenterar penningar till Haeraelde kyrka. På flera ställen ligger mangårdsbyggnaderna, som är knuttimrade och panelade, tätt intill varandra. De vackra verandorna minner om modet kring sekelskiftet. Någon kilometer innan Härlöv har snickaren Jonas Svensson sin verkstad. Det mesta är beställningsarbeten utförda i lövträ - björk, ek, bok och ask. Hantverksfärdigheterna ligger i blodet, det var Jonas farfar som en gång startade möbelfabrik och sedermera även Svenssons möbelaffär i Lammhult! Kända för sin hantverksskicklighet är också de s k Härlövssmederna. Den unge smeden Claes Robert Andersson gifte sig med Karolina Hammarstedt från Växjö, som kom från en känd smedsläkt. Paret fick nio barn, sex av dem var pojkar som alla blev smeder. Smedjan i Härlöv finns inte kvar idag och inte heller någon praktiserande smed av nämnda släkt. Claes Robert och Karolina ligger begravda vid Härlövs kyrka. Ett vackert smidesskors med ciselerat kopparöverstycke smitt av en son, pryder graven som ligger till höger efter klockstapeln. Förutom lokala smidesarbeten kan även nämnas smidesarbetena till Stockholms konserthus. Härlövs kyrka är uppförd 1695. På denna plats låg tidigt en offerkälla. Kyrkan, när den byggts, blev känd vida omkring som en offerkyrka. Flera vackra gamla takmålningar med bibliska motiv, en glasmålning av konstnären Eigil Schwab, altarprydnaden i målat bildhuggeri i barockstil samt, den främsta klenoden, en madonnabild från 1200-talet, är väl värda att beses. Den medeltida klockstapeln från 1485 är den äldsta daterade i Sverige. Lägg märke till de vackra handsmidda järngrindarna på båda sidor om klockstapeln, smidda av smeden Sandberg i Härlöv i mitten av 1880-talet till priset av 220:50! Claes Andersson tog 1889 över Sandbergs smedja när denne flyttade från Härlöv. Ett gravfält från järnåldern med ett 20-tal fornlämningar ligger i den västra delen av byn, se fornminneskylt. Fortsätt till vägkorsningen, sväng vänster mot Moheda. Efter några km kommer Du till byn Horda, en av de största byarna i Moheda socken, omnämnd redan 1380. Byn Boatorp omnämns 1402 och Ryd, omnämns 1408 då Nydala kloster får en gård här. Spridda i omgivningarna ligger flera fornlämningar. De flesta är rösen men även gravfält, från järnåldern, 500 f. kr -1.050 e.kr. I Horda finns en vacker utsiktsplats, 212 Byggnader vid Grennaforssa brunn 1892. Brunnspaviljongen, nere vid ån 2

m ö h. Man kan se Helgasjön och vid klart väder Domkykans torn i Växjö! I samband med skiftet i byarna Horda och Ryd 1866-68, röjdes och bröts sten från åkrar och ängar och stenmurar byggdes. I Ryd ligger dock många rösen kvar ute i betesmarkerna. De gamla mangårdsbyggnaderna är av s k parstugukaraktär från 1850-1900. I Ryd, precis vid vägskylten mot Grännaforsa, ligger på höger sida Östregårds Antik- och Loppmarknad. Här kan Du på 600 kvm yta fynda allt från loppisgrejor till husgeråd och möbler! för att dansa. Dom kom med tåg ända från Växjö till Grännaforsa station! Den lilla röda biljettkuren vid entrén till danshagen står fortfarande kvar. Danserna pågick in på 1960-talet. Brunnsepoken i Grännaforsa. Brunnsanläggningen som beskrivs nedan sträckte sig från bron på vänster sida om vägen och ända fram till Officerskällan mitt emot nuvarande Allbohus. Vid forsen ser Du en liten röd brunnspaviljong med snickarglädje. Här serverades brunnsvatten till brunnsgästerna. Det gamla vapenmagasinet vid Kronobergshed. Sväng vänster mot Grännaforsa. Efter en knapp km ser Du på vänster sida en stor (440 kvm) gammal till synes gulgrön mangårdsbyggnad. Det är Fällagården i Ryd, som ursprungligen är från mitten på 1800-talet men tillbyggd med bl a den sk engelska verandan (130 kvm!) på andra våningen. Gården ägdes av Carl och Minna Johansson, Carl var storbonde och handelsman i byn. Tillbygget stod klart till Carls 50-årskalas 1923, en fest som varade i 14 dagar och som sent glömdes i byn! Carl och Minna hade 5 barn, varav 3 tog över gården efter föräldrarnas bortgång. Det sägs att det fanns alltid mycket mat i hemmet och att besökande undfägnades rejält. Även grisarna tycks ha levt gott de största grisarna som levererades till KLS (slakteriet) i Alvesta kom från denna gården påstås det! Invändigt är huset intakt sedan 1920-talet, nuvarande ägare gör en varsam renovering. Efter några hundra meter ser Du på höger sida en ekäng omgärdad av en vacker smålandsgärdesgård. Detta område heter Kvarneket, hit kom ungdomar Vid ån ligger också en gammal kvarn från början av1800-talet. På vänster sida ser Du snart ett gult hus, där låg brunnens läkarmottagning. 100 m bakom det huset ligger Ada s stuga, ett rött litet hus. Dåvarande källarmästare Hagman lät bygga huset till sin rullstolsbundna dotter Ada. Förutom brunnspaviljongen är detta det enda hus som är kvar av hela brunnsanläggningen. Där huset Allbohus ligger idag, låg brunnens vinkällare. På 1890-talet fanns en fotoateljé i huset. Dit gick soldaterna för att fotografera sig. Man ville gärna föreviga sig för sig själv, fästmö och föräldrar! Mitt emot ligger på vänster sida Officerskällan, Järnkällan, se kulturminnesskylten. Källan kom till i medicinskt syfte, det syrliga vattnet sägs ha haft en helande effekt på en mängd krämpor. Grennaforssa Brunn. Brunnsepoken i Grännaforsa började sannolikt på 1700-talet, då lär brunnsprivilegier Halmhyddorna på Kronobergshed, 1841-1919. Sådana här hyddor beboddes av soldater i fält. 3

ha utfärdats. Men det är först på 1830-talet som en liten brunns- och badinrättning anlades av mångsysslaren, nykterhetskämpen och omtyckte själasörjaren i Ör, komministern P.J. Carlstedt. Två källor fanns; Skrofelkällan och Järnkällan, den förstnämnda skulle vara särskilt bra för barn med skrofler, d v s barntuberkulos. När stambanan drogs fram, 1864, och det blev station i Moheda tog badortens utveckling fart. Sin egentliga storhetstid kan kurorten räkna från 1887 då fabrikören och källarmästaren Adolf Hagman köpte Grennaforsa. Han var en duktig och angenäm person som byggde om och förbättrade anläggningen. Bl a byggde han kall- och varmvattenbadhus, badhotell och restaurang, en vacker terrasserad park och springbrunn med bassäng. Man kunde få olika sorters bad, t ex gyttje-, salt-, kar-, ång-, tallbarrs- och pottaskebad. Dagliga konserter i brunnsparken förgyllde tillvaron. Många Växjöbor och officersfamiljer hyrde in sig här om somrarna. Även kurgäster från Danmark och Tyskland fanns bland gästerna. Från sekelskiftet blev brunnsdrickningen omodern, man började tröttna på societetslivet. De som hade råd skaffade sig egna sommarhus vid kusterna. Så länge militären fanns kvar på Kronobergshed var kurorten lönsam men efter 1919, när regementet flyttade in i nya kaserner i Växjö var dess öde beseglat. Fortsätt färden, korsa väg 126, och kör mot Sköldsta. I vägkrysset ligger ett stort rött hus byggt i liggande timmer, det är det gamla vapenmagasinet. Sväng sen höger upp mot Hemvärnsgården, som har varit det gamla militärsjukhuset. Vid den stora Hemvärnsgården (idag finns det en friskola i huset, (åk 0-7) ser Du två halmhyddor, som finns kvar från excercistiden på Kronobergshed. Den ena är en officershydda och den andra en manskapshydda. Ett hundratal sådana har funnits här (de fanns även på Kulltorp och Ljungbyheds övningsfält), uppställda kompanivis. De byggdes konformiga av halm eller spån och användes i fält till soldaterna, de flyttades också mellan olika platser. Här på Kronobergshed byggdes totalt 137 halmhyddor under perioden 1841-1900. Hyddorna togs i bruk 1844 efter att ha visats upp på Ladugårdsgärde i Stockholm och godkänts av kungen, Karl XIV Johan. De användes fram till 1919 då regementet, I 11, flyttades till Växjö. Det finns idag endast ett fåtal hyddor kvar i Sverige. Dessa två har därför förklarats som byggnadsminnne, vilket innebär att de inte får rivas, flyttas eller förändras, utan Länsstyrelsens tillstånd. Kronobergshed. På Kronobergshed övade Kungliga Kronobergs regemente tre veckor årligen från 1778 till 1884, resterande del av året utnyttjades den till fårbete. Regementet arrenderade heden för dessa övningar av bönderna i Dansjö. 1884 köpte staten Kronobergshed efter ett försvarsbeslut om ökad beväringsutbildning. På heden växte ett mindre samhälle upp med en rad byggnader, var och en för sitt speciella ändamål. Officers- och underofficersborgen liksom musikpaviljongen, mathallar och förläggningsbyggnader är sedan länge borta. Kvar finns sjukhuset (friskolan) från ca 1870, vapenmagasinet från 1897 (vid Hemvärnsgården, f d militärsjukhuset, numera friskolan, samt två av halmhyddorna, Kronobergshed. Torps Bruk från slutet av 1800-talet. 4

vägkrysset), ett marketenteri samt tegelbyggnaden Solhem f d militärsmedja från ca 1900. Dessutom finns en rad spår efter vägar och byggnader, som minner om den tid då Dansjö ryd var regementets främsta utbildningsanläggning. I en visa från 1895 skildras det helvete och förnedring som knektarna kunde uppleva på Kronobergshed. Trösten var brännvinet! Visan, som också har ett pacifistiskt drag, finns återgiven i Kalvsviks hembygdsförenings årsskrift från 1998. med gästgiveri- och skjutsväsendets organisation. Genom milstolparna kunde man lätt beräkna resans längd. Vägvisning till olika orter började tillämpas från 1700- talet. Moheda Gästgifveri har upptäckts som blivande filmstjärna! Ett internationellt filmbolag fann Moheda med sitt gästgifveri, kyrka, loge och den gamla korvkiosken så pass intressant att man här hösten 2003 spelade in delar av Henning Mankells kriminalroman Danslärarens återkomst. Många gamla miljöer gav fin PR för orten! Moheda medeltida kyrka uppfördes omkring år 1200. Kör tillbaka till första vägkorsningen. Vill Du övernatta på vandrarhemmet svänger du höger här. På vänster sida ser Du några små vackra hus där militärbefälen bodde. Kör ut till väg 126 igen och sväng vänster Moheda. På vänster sida ser Du en minnessten över hedens historia. Kronobergs regemente vapenövade här 1884-1919. Strax ser Du också segelflygfältet som från början tjänstgjorde som landningsfält för tidningsflyget från Stockholm. Sväng in i Moheda. På höger sida ligger Moheda-toffelns fabrik. Till vänster ser Du snart en öppen plats, det är den gamla marknadsplatsen där det fortfarande hålls marknader. Här står också en gammal milsten. Den äldsta kungliga förordningen om milstolpar är från 1649. Milstolparna tillverkades i trä eller sten. Från 1700-talet blev stolpar av gjutjärn vanliga. Milstolparnas funktion hänger samman På tal om film, så kan nämnas att Ingemar Bergmans prisade filmfotograf Sven Nykvist kom från Moheda! Moheda skolmuseum finns på andra våningen i det gula huset på Kyrkogatan 11, mittemot församlingshemmet. Det är lätt att bli nostalgisk när man ser den gamla skolorgeln, katedern, skolbänkarna och planscherna! Här finns också ångmaskiner, filmprojektorer, antika stencilapparater. I ett rum visas gamla handlingar om folkskolan i bygden och entrén pryds av foton och historik på alla skolor i Mohedatrakten. Den äldsta noteringen om organiserad undervisning härrör från 1824 då klockaren och organisten Peter Nylander blev scholemäster, 18 år innan folkskolestadgan kom, 1842. Eftersom samlingarna är stora har utställningarna tematiserats. I samarbete med Växjö universitet bedrivs forskning i folkskolans utveckling. I en databas kan man söka fakta av olika slag, register över inventarier och bilder finns inlagda. Ett majblommesamling finns också inrymt i skolmuseet. Återstoden av masugnen vid Torps Bruk, anlagd 1862. 5

I Moheda ligger en större vacker medeltida kyrka, uppförd omkring 1200. Lägg märke till de vackra stjärnvalven från 1400-talet, brandsot kan ses uppe i valven från senare bränder. På väggarna ser Du milda färgdekorationer och i koret finns medeltida kalkmålningar. Kyrkans inredning, predikstol samt kalkmålningar är från 1600-talet. I valvbågen hänger ett triumfkrucifix. Korset är nytt men corpus, Jesu kropp, är från senmedeltid. Det gamla korset tros ha försvunnit när danskarna var här och plundrade på 1500-talet. Dopfunten är från 1947. Utanför kyrkan står en spånbeklädd klockstapel från 1665. De vackert smidda kyrkgrindarna är gjorda av en lokal mästersmed, en av de sk Härlövssmederna. Tillsammans med nio andra svenska kyrkor tävlade den 1999 om titeln Landets vackraste kyrka! I församlingshemmet finns ett meditationsrum och museum på samma gång. Här har värdefulla kyrkinventarier, som funnits i kyrkan genom århundradenas lopp, fått sin plats. Dörren, som leder in till rummet, fanns tidigare i kyrkan och ledde då in till vapenhuset. Här finns också kyrkans gamla korfönster (från 1914). Rummet är väl värt ett besök! Smålandskonstnären Carl Anderson levde större delen av sitt liv i Moheda. Han föddes i Ormesberga 1888 och var samtida med Sven Joann och Carl Ryd (dom träffades ofta och målade ihop, bl a porträtt av varandra). Carl hade ateljé vid skolan i Moheda och bodde inte långt därifrån. Mesta tiden tillbringade han vid sitt sommarställe på Österlen, därifrån kommer också en stor del av hans motiv. Men även i Frankrike fann han ljuset. Där vistades han mycket på 1920-talet och 1951, året innan han dog, endast 64 år gammal. Även Italien lockade honom 1921. Där vidgades hans syn på den tidiga italienska konsten vid besök i Florens och Pisa. Carl Andersson studerade vid konstskolor i Stockholm och Göteborg men också i Tyskland och Frankrike. Hans första utställning var på Lunds Universitets konstmuseum 1918. De tidiga konstverken signerade Carl med C. A-son. Carl beskrivs av sin vän Eric von Post ( han var Carl s följeslagare i Italien) som en lågmäld och trivsam reskamrat som berikade mig genom delgivandet av sina iakttagelser och upplevelser, alltid på sitt stilla sätt bakom vilket man kände hans djupt konstnärliga och personliga engagemang. Carl Andersson är representerad på Nationalmuseum, Smålands Museum i Växjö samt Kalmar, Lund och Malmö museum. I Moheda kan Du fika på hembakat bröd i det anrika Estwalls konditori. Gå gärna upp på andra våningen, där hänger filmaffischer från 1950-60-talet som ger dig en riktig nostalgitripp! Strax norr om kyrkan, 300 m efter utfarten mot Torpsbruk på höger sida, ligger Moheda Hembygdspark med ett stort antal byggnader. Här finns mangårdsbyggnad, ryggåsstuga, loftbod, en backstuga och ett halmtält från Kronobergshed. Vidare en arrestlokal från Moheda marknadsplats, marknadsbod, mälteri, smedja vagnskjul, basta, ängslada och kvarn. Kör tillbaka och sväng vänster mot Torpsbruk. Exempel på produkter ur företagskatalogen från 1890. Spottlådor var en stor artikel! Kaminer, paraplyställ samt jordbruksredskap var också stora artiklar för företaget på 1890-talet. 6

På den här vägen ligger Svensgården där det lagas sylt i världsklass! Ägarna har gått från mindre mjölkproduktion till sylttillverkning! Det gamla kostallet rymmer numera 300 kvm lager och produktion. Sylten spetsas gärna med whisky, rom eller cognac! Bären - hallon, blåbär och lingon (Sveriges största lingonodling med 8000 plantor!) - är alla odlade på gården. Sylten har fått ett fantastiskt mottagande med sitt Kravgodkända innehåll som nu också går på export ut i Europa men även till USA. Torps Bruk. 1862 anlades här en masugn, Du ser den till vänster vid forsen. Men egentligen började gruvdriften några år tidigare då en ung predikant och geolog, som var på tillfälligt besök i bygden, promenerade omkring i de vackra markerna och fann en ödelagd gruva i en kohage! Han fann flisor som, efter analys, visade sig vara järnmalm. Några herrar i trakten satsade pengar och ett bolag bildades som fick namnet Gustafsberg. Men ganska snart stod det klart att malmfyndigheten inte gav den utdelning man förväntat sig, så man inriktade sig i stället på den mer lättillgängliga sjö- och myrmalmen. Man begärde och fick tillstånd att anlägga en masugn samt ett stångjärns- och manufakturverk vid Pukaån, rester av masugnen ser Du här. I korsvirkeshuset finns ett museum som berättar om brukets historia. Den gamla kvarnen har restaurerats. Torps Bruk var det yngsta bruket i Småland, och anlades i en tid när masugnsepoken gick mot sitt slut i Småland. 1862 fanns runt 25 småländska masugnar i drift, 1876 var antalet 15 och år 1900 fanns bara fem kvar, däribland Huseby. Men här i Torps Bruk vågade man satsa! Här fanns arbetskraft, kvarn och såg vid Pukaåns fall. Järnväg var på gång. Masugnen byggdes av tuktad gråsten förstärkt med järnankare (järnet kanske från Huseby?). Byggmaterialet hämtades från Älmhult med häst och vagn, så långt var stambanan från Malmö klar. Bruksarbetarbostäderna hade namn som Gamla Fördärvet, Fläskalådan, Trillaner, Spring förbi och Grälebo, passande namn efter innehåll och läge, kan man förmoda! Under 1860-70-talet tillverkades grytor, kittlar, strykjärn, spisar, ugnar, plogar spottlådor mm. På 1870-talet ändrade bruket inriktning mot mekanisk verkstadsproduktion och man ändrade namnet till Torps mekaniska verkstad. Här tillverkades nu lokomobiler, bobinsvarvar, tröskverk och andra jordbruksredskap som skulle komma att bli brukets huvudproduktion. Företaget hade stora framgångar på de utställningar de deltog i. Vid en utställning i Stockholm 1886 fick de en mängd medaljer för förnämliga konstruktioner. Man hade också ställt upp en Fenixlokomobil intill Nybroviken is, den drevs av en elektrisk generator. Lampor hängdes upp på isen till glädje för skridskoåkande stockholmare! 1888 gick hela företaget i konkurs men överlevde genom en omkonstruktion. Arbetstiden vid bruket i slutet på 1800- talet varierade mellan 250 och 280 timmar i månaden, det är nästan 12 timmars arbetsdag sex dagar i veckan! 1897 var lönen för en yrkesarbetande 20-26 öre/tim, för hantlangarna 7-13 öre och ynglingarna 4 öre/tim. 1896 bildade arbetarna här en sjuk- och begravningshjälpskassa, som mellan åren Lokomobilen var en stor produkt i slutet på 1800-talet och i början på 1900-talet. Här har man spänt för hästarna för att köra en lokomobil till Moheda station för lastning på järnvägsvagn och sedan vidare transport till beställaren. Ingången till Svänamassens håla. Bäst att hålla sig utanför! 7

1898-1916 fick ett litet årligt bidrag på 58:50 (år 1898!) från staten och från brukspatron med 18:75 per kvartal till 1910. De flesta sjukdomsorsakerna var lunginflammation, bröstvärk och influensa. Hade en familjemedlem difteri (1910) var arbetaren avstängd tre veckor från sitt arbete. Några år senare hade arbetsolyckorna ökat, mest var det klämskador men även ben- och ögonskador. Skyddsmedvetandet var nog inte särskilt stort inom verkstadsindustrin på den tiden. Torps Mekaniska Verkstad kom under 1900-talet att utvecklas till en livskraftig verkstadsindustri med en produktion av turbiner, pumpar och bildetaljer och med Alfa-Laval, Hammarstedt och Ullman som ägare under större delen av 1900-talet. I de gamla lokalerna finns Finnveden Powertrain AB (tidigare Torsten Ullman AB) med ett 100-tal anställda. Företaget utvecklar och tillverkar detaljer och komponenter till fordonsindustrin. Här finns också en toffelfabrik, ett kökssnickeri och en sängtillverkare. I Torpsbruk föddes vår världsberömde tennisspelare Mats Wilander! Här lade han grunden till sitt tennisspel innan familjen flyttade till Växjö, där Mats började träna och spela för Växjö TS. Hans tenniskarriär har vi sedan genom åren följt med stort intresse. Författarinnan Margareta Strömstedt har också sina rötter i Torpsbruk. Fadern var frikyrkopastor här på orten. Mycket stoff till Majken -böckerna kommer från Torpsbruk och Moheda. Sväng vänster mot väg 126 och där i korsningen svänger Du vänster igen och sedan höger mot Vitteryd. I omgivningen (söderut) ligger Vegby, vägen här kallas än i dag Svinagatevägen även av dem som ingenting hört om de stora svindrifterna som fordom om vårarna drog ner i de stora allmänningsskogarna i de utmarker där Moheda och Aneboda socknar stöter samman. På höstarna kom så bönderna igen och skulle hämta sina svin, men om då märkena, varmed svinen skulle skiljas åt, växt bort under sommaren, blev det stort bråk mellan svinägarna. Det är så länge sen, så man kan väl våga tala om att svinhämtningsdagarna var stora dagar för fylle och slagsmål Ur Elin Wägners Tusen år i Småland. Vegbyområdet har varit bebott länge. Det äldsta spåret av människor är en trindyxa från sista delen av jägarstenåldern, funnen i Torp. I centrala Vegby finns en hällkista samt 16 gravar med olika utseende från yngre stenåldern (4000-1800 f.kr.), dessa kan härledas till vikingatid. I Vegby Thoragård har man i det gamla hönshuset öppnat en gårdsbutik. Där säljs gårdens eget viltkött, andra närproducerade produkter men även jämtländska delikatesser! Utanför Vegby Bolsgård står en brosten. Varje gård hade ansvar för sin egen vägbit och varje år kontrollerade fjärdingsman att vägen var skött. Brostenen visade vilken gård som var ansvarig och för hur lång vägsträcka. Vid gården Korset lär en kvinna blivit ihjälriven av en björn och till minne av henne sattes ett träkors upp på gården, som fick namn ett efter händelsen. Bygdegården i Vegby byggdes av Sveriges lantbrukares ungdom år 1936, den lär ha inrymt mycket genom åren. Tvärs över vägen, sägs det, lär Rid-i-nattmannen gått omkring, helst iförd endast rock och lågskor! Detta om Vegby! Sväng höger mot Vitteryd och Aneboda. Torp, Mellan- och Östregård ägdes under slutet av 1600-talet och långt in på 1700-talet av Mohedasläkten Humble. 1801 slogs gårdarna samman av kapten Karl Humble till en herrgård utan något corps de logi. Mangården, de stora gula husen på höger sida, består av två ganska stora flyglar som byggts ihop med två mindre hus. Humble lär också ha uppfört åbyggnaderna. Senare ägare har bl a varit släktena af Klinteberg, Wrede och Lilliecreutz. Den allra första skolan i Moheda socken låg här på Torps herrgård. Det var generaladjunkt Wrede som 1836 erbjöd församlingens barn 3 månaders skolgång. Det kom ca 30 barn och de undervisades av regementsläraren Björnberg, som också under skoltiden fick bo gratis på gården. Skola bedrevs här till slutet av 1800-talet, därefter delades skolorna upp i flera områden. Det har också varit hushållsskola på Torps Gård och det sägs att gården var förlagan till Grimslövs folkhögskola. Under 1900- talets första hälft utbildades här rättare, en slags förman ute på gårdarna. Det sägs att själva utbildningen här var något torftig man fick mest lära sig att gräva diken och sätta gärdesgårdar! Efter ca 6 km svänger Du höger till Kungariket Svänan. I Kungariket Svänan bodde torpare, backstugusittare och andra egendomslösa. De levde i nöd och fattigdom och livsvillkoren var hårda. Det ensliga skogsområdet befolkades i början av1800-talet då befolkningsökningen tog fart. Innan dess var det en allmänningskog, här växte mest ek, bok och hassel. De fattiga nybyggarna vid 1800-talets början fick kämpa för sina liv i den steniga storskogen, ofta var man brödlös långa tider. Barkbrödet var en bister verklighet. Djuren fick utfordras med ljung och repade sälglöv. Nyodlingar bröts mödosamt upp med hjälp av flåhacka och svedjebränning. Svänans sista invånare flyttade därifrån på 1940-talet. Idag minner torpruiner, raserade jordkulor, igenvuxna åkerlyckor och rester av stenmurar om det liv som en gång levdes här. Området var ett kungarike i den meningen att det bildade ett litet samhälle för sig självt ute i vildmarken. Ett flera kilometer brett skogsområde skilde Svänan från gårdarna i byn Vitteryd. I Svänan fanns ingen husbonde som styrde och ställde, här levde alla under samma villkor. Dom höll samman i sin fattigdom och hjälpte varandra i arbetet och vid sjukdom, olycksfall, barnafödslar och dödsfall. Folket i Svänan föraktades av de som hade det bättre ställt. Inte undra på att man slöt sig samman och skapade sig ett eget kungarike! Svänamassens håla (se skyltning) är en naturligt formad grotta, där stortjuven Svänamassen ska ha bott. Enligt sägnen var han en förrymd rysk krigsfånge som försörjde sig genom att stjäla, mest mat, från folket i bygden. Han var mycket svårfångad men när man till slut hittade hans gömställe flydde han ut till en ö i sjön Stråken, den kallas än idag för Tjuvön. Hur hans öde slutade finns det olika historier om. En säger att han stal en häst och omkom efter att ha ridit ned i ett gungfly. En annan berättar att han föll offer 8

för svag is. Moheda hembygdsförening har gett ut ett litet häfte, Konungariket Svänan, där Du kan läsa om människorna och deras öden i de olika torpen, sägner mm. Det finns också en barnbok om Svänamassen. Häftet och boken finns också på turistbyråerna i Alvesta och Huseby. Inom området finns en ca 3 km lång markerad vandringsled, markerade och röjda boplatser och platser med sago- och sägenanknytning. I Kronobergs län finns 24 namnade och upptecknade grottor. Den som det finns flest berättelser kring är Trollberget i Hulevik i södra delen av Alvesta kommun (nu är Du i mellersta delen!). Det lilla häftet På upptäcktsfärd i sagobygden är en vägvisare till sägenomspunna platser i kommunen och som finns att köpa på bl a turistbyrån i Alvesta. Kör vidare mot Aneboda. Vägen ringlar sig fram genom skog- och ängsmarker, delvis går den uppe på en ås. Utefter vägen syns många jakttorn. I vårt län skjuts varje år cirka 2000 älgar, i Sverige totalt 100 000, av landets 300 000 jägare. Älgstammen i Sverige ligger mellan 200 000 till 250 000 djur. Ingenstans lär stammen vara så tät som i Sverige, en förklaring lär vara att vi inte har varg och björn i stora delar av landet. Vintern 2009 trädde 25 älgar (20 hondjur och 5 stora tjurar) norr om Växjö in i forskningens tjänst, då de försågs med GPS-sändare för att studera deras livsmönster! Älgar har funnits i Sverige sedan stenåldern, det kan man se på hällmålningar från denna tid. Att jaga älg var livsviktigt under medeltiden och älgen blev i stort sett utrotad innan älgstammen började växa till sig igen. Söderut i Europa fanns älgar under senaste istiden, det vittnar spanska grottmålningar om. Älgjakten i Sverige ger omkring 11 000 ton nyttigt klimatsmart kött! En vuxen älg sätter i sig ca 10 kg mat per dygn vintertid och 2-3 gånger mer på sommaren. Älgen väger mellan 200-500 kg och kan bli två meter hög i mankhöjd, ingen man vill möta på vägen eller ens i skogen! Vi åker vidare. Från ett litet ställe som hette Djupasand vid sjön Stråken inte långt härifrån, kom den världsberömda stumfilmstjärnan Gloria Swanson. Hennes far var skomakare och åkte med hela familjen till Amerika för att söka lyckan. För dotterns del gav det minst sagt full utdelning! Precis i början av Aneboda, vid ortskylten, ligger på höger sida vid sjön två ljusgula hus. Södra Sveriges fiskeriförening bildades i Alvesta 1906 och en forskningsoch försöksstation förlades hit till Aneboda. Att stationen hamnade just här kan tillskrivas Carl M Peterson ( Ugglehultarn 1865-1952) från gården Ugglehult inte långt härifrån, mot Växjö och väg 30. Huset är idag försiktigt renoverat och en uthyrningsverksamhet med inriktning retreat och naturturism, främst fiske, finns. Carl M. P. var mannen som hela tiden såg nya möjligheter för landsbygden, bara man vågade tänka nytt. Han var ofta ute och föreläste om småbrukardrift och han spred sina tankar och idéer genom Ugglehultsboken, den s k småbrukarbibeln, som kom ut 1910 och Gården Ugglehult, numera ett ställe för retreat och naturturism. Forsknings- och försöksstationen vid SSF, en mycket välrenommerad och välbesökt anläggning under 1920-1960 talet. 9

1921. Delar av innehållet finns idag utgivet som faksimilutgåva i Kronobergs läns hembygdsförbunds årsbok från 2002. Med tankar som vikten av hygien, djurhälsa, odling med växelbruk, husdjursavel, kooperativa idéer kom han att bli pionjär inom jordbruket. Boken kom när emigrationen och industrin avfolkade landsbygden. Carls insatser med att peka på gårdens möjligheter var ett sätt att få folket att stanna kvar. Småbrukartanken stöddes av staten och bidrog till att en egnahemsmyndighet bildades. 1915-1948 gavs lån till dem som ville starta småbruk eller bygga villa. Till hans gård, som också var en demonstrationsgård, kom folk för att delta i kurser och fältvandringar. På gården bedrevs både fiskodling och lantbruksutbildning. På Södra Sveriges Fiskeriförening undersökte man vattenkvaliteter och hade provodlingar på fisk. En fiskeriskola med elever från hela Sverige fanns här också. Fisken från fiskeriskolan och fiskodlingen såldes både i Sverige och utomlands, bl a i Tyskland. Vid ett av husen ner mot sjön står en byst. Den restes på 1930-talet som en hyllning till Einar Nauman, tysk och professor vid Lunds universitet med stort intresse av flora, fauna och vatten. Nauman tillträdde som chef för anläggningen 1913. Det sägs att hans engagemang för dessa frågor var så stort att han jobbade ihjäl sig. På 1920-30-talen var detta en välrenommerad anläggning, professorer från Lund kom hit med studenter. Dom bodde här, cyklade runt i bygden och mätte vattenkvaliteten i sjöarna samt undersökte sjöväxter av olika arter. I bygden kallade man dessa studenter för maskaplockare, det var inget riktigt jobb utan onödig forskning! På forskningsstationen hölls stora internationella konferenser med ett myller av folk från olika världsdelar. Fiskeriskolan upphörde 1966 och Södra Sveriges Fiskeriförening lades ner 1975. Byggnader och dammar övertogs av IVL, Institutet för Vatten och Luftvård. Fortfarande bedrivs här forskningsprojekt från Limnologen i Lund. Många av våra äldre biologer i vårt land har fått en limnologisk skolning i Aneboda. Med visst fog kan man tala om SSF som den svenska limnologins vagga. Fortsätt vägen fram mot kyrkan. Sedan årtusenden har människor varit bosatta i denna bygd. Fynd har gjorts som visar att här vid sjöarna och åarna bodde stenåldersfolk för 5-6000 år sedan. De levde av jakt och fiske och senare av boskapsskötsel och jordbruk. Aneboda, vid sjön Stråken, var socknens centralort. Platsen/gården Aneboda finns omnämnd redan 1346. Enligt en sägen har gården fått sitt namn efter en av dess mest kända ägare, An Bågsvängare. Gården blev säteri på 1600-talet efter det att bönderna i byn avhysts. Enligt en annan sägen skulle Aneboda fått sitt namn efter en rik och gudfruktig kvinna som hette Ana. Hon byggde Anebodas första kyrka. Mitt emot kyrkan ligger ett gult gammalt trähus som idag hyser rum till IVL, Institutet för Vatten och Luftvård. Här på udden låg det gamla säteriet, på 1700-1800-talet omgärdat av en vallgrav med vindbrygga. Aneboda kyrka. Kyrkan är en församling med gamla anor, den första bildades på Aneboda kyrka från 1899 har en imponerande och vacker träfasad. Jesus-gestalten står vid infarten till Smålänningen i Stenbro. 10

1300-talet och sägs vara byggd på en gammal kultplats. 1899 byggdes den nuvarande kyrkan som då hade en rödmålad träfasad. Vid denna tid var det förbjudet att bygga träkyrkor på grund av den stora brandrisken. Det krävdes ett särskilt tillstånd av kung Oskar II. 1953 moderniserades kyrkan, den fick då sin nuvarande fasad av spån. 1988 gjordes ytterligare en renovering, den här gången för att återskapa den ursprungliga interiören. En ovanlig och vacker bjälkkonstruktion ser Du i taket. Medeltida madonnabilder finns vid dörren på höger sida i kyrkan, till vänster om dörren hänger medeltida träskulpturer. Vackra lampetter samt en glasmålning från 1800-talets slut ser Du också. En raritet finns i kyrkan, en bibel från 1703, där originalbilden av kung Karl XII finns kvar. Under krigsåren bar många soldater Karl XII bild under krigsutrustningen för att få framgång. Fortsätt vägen mot Aneboda Värdshus. Här kan man både bo och äta! I 3-vägskorsningen tar Du höger mot Växjö. Kör tills Du kommer fram till bron och ån som flyter här. Det rosa huset till vänster innan bron är den gamla smedjan. Här vid vattendraget på vänster sida låg en hel liten hantverksby med såg, garveri och en vadmalsstamp. Allt var igång till 1915. Vid sekelskiftet hette garvaren Gustaf Eriksson. Men större delen av sin tid använde han till att bota folk, han var nämligen läkarkunnig! Gustaf gjorde sin egen medicin, skrev recept, på latin, som accepterades av apoteket. Gustaf åkte runt i Sverige och botade folk, han blev så känd att människor uppifrån landet tog tåget till Lammhult, sedan hästskjuts till honom i Aneboda - medicin fick de med sig hem! Garveriet är rivet men hans veranda sitter på det röda huset, den gamla telefonstationen, på vänster sida om vägen. I slutet på 1920-talet startades ett snickeri (tillverkade skolbänkar) här, vars hela maskinpark och inredning fortfarande är intakt. Ute i sjön Stråken, rakt ut vid vägskylten Aneboda, ligger en liten ö, spetälskeön eller Spetalsön, som den egentligen heter. Den kallas så för att kyrkan på 1380-talet drev dels ett hospital för bl a spetälska och dels ett för sjuka och fattiga. Hospitalet var i bruk till medeltidens slut och var helgat åt St. Hendrik. Nere vid sjön ser Du också resterna av den gamla festplatsen Björkön. Mellan Aneboda och Ugglehult ligger byn Kramphult. I den byn bodde sedan 1960- talet och till bara några år före sin död, Harry Brandelius med sin fru, som var konstnär. Han älskade att fiska, för övrigt var han en riktig vitamininjektion för bygden, sägs det! Vänd och kör tillbaka till 3-vägskorsningen vid värdshuset och håll höger mot Äskås och Stenbro. Snart kommer Du till en bro och ett vattenfall, här ligger en gammal kvarn och byns första elverk, som kom till på Ugglehultarns initiativ. Det går aldrig, sa byfolket! Men det gjorde det. Klockan 21 stängdes strömmen av, som förvarning blinkades det 3 gånger! Elverket var i bruk in på 1960-talet. Lammhult Möbelriket. Skylten och stolen kom på plats 1998. Du ser den på vänster sida vid väg 30 mot Växjö. 11

Äskås betyder åsen med äsket, askskogen. Snart kommer Du fram till Smålänningen i Stenbro. Till numera bortgångne Harry Weidmanns trädgård med betongskulpturer kommer besökare från både när och fjärran. För 30 år sedan gjordes Jesus-gestalten vid infarten. Sen har det bara fortsatt med en sjungande Elvis, en piprökande Fälldin, Olof Palme i talarstolen, djur- och sagofigurer, serie- och fantasifigurer. Här finns vatten i porlande bäckar och fontäner, slingrande trappor och bänkar med bord för fikakorgen, en slösande blomsterprakt från vår till sensommar. Ett annorlunda utflyktsmål mitt inne i smålandsskogen! Kör vidare mot Lammhult. marknadsfinka stod den vid marknadsplatsen, som fanns där idag Lammhultsbadet ligger, vid Växjövägen. Finkan lär ha varit välbesökt av sparkande och skrikande gubbar som ville ut! Idag är huset inrett som en gammeldags lanthandel, (grön dörr). En enkelstuga från Sandbäcken inhyste förr ensamma kvinnor, med eller utan barn. Den röda tombolakiosken från Lammhults Folkets Park står jämte finkan. Bakom stora huset ligger ett toppigt rött hus, det är herrgårdsdasset från Lammhults herrgård, med fyra platser! En minnessten, 1862-1962, över Amerikaemigranter från socknarna runt omkring ser Du också. En hitflyttad hällkista från yngre stenåldern, 18-1500 f.kr., hittar Du snett till vänster bakom mangårdsbyggnaden. Den första möbelfabriken i Lammhult grundades 1919 av Edvin Karlsson, till höger. På vänster sida ser Du en göl, den heter Adamsgöl efter en man som bodde lite längre fram i Paradiset, mitt emot hembygdsgården. Hustrun hette Eva! Snart kör Du förbi Ellos charkuterifabrik som är känd för sina goda småländska isterband och sin sylta! Vid 50-skylten på höger sida om vägen svänger Du in mot Lammhults hembygdsgård. Den stora mangårdsbyggnaden kommer från en gård i Skärshult. Här bodde två bröder som i huset hyste Kronobergs läns Sparbank! Huset flyttades hit 1955. Från Skärshult kommer också sädesmagasinet, smedjan och sågen. Den gamla marknadsfinkan var ursprungligen ett hönshus på Lammhults herrgård. Som Lammhult Möbelriket! Först lite historik. Småland är ett skogsland, eftersom det fanns gott om virke växte smedjor och sågar upp. Snickeritraditionen ledde till att möbelfabriker småningom etablerade sig längs södra stambanan. Den småländska möbelindustrin började egentligen med pinnstolen på 1860-talet. Då fanns det cirka 40 möbelfabriker i Småland, 1920 hade antalet vuxit till 180, idag finns ett hundratal av varierande storlek. Namn som Gemla, Diö, Rottne, Åby, Lammhult liksom Källemo, Mathsons i Värnamo och IKEA i Älmhult, är välkända i våra trakter när det gäller möbeltillverkning. IKEAs möbeltillverkning är dock förlagd både i och utanför Sverige. Stolfabriken Pinnen, denna byggnad från 1924-25. Fabriken fick en stor betydelse för utvecklingen av Lammhult som möbelcentrum under glansåren. Numera är ligger företagen Norrgavel samt Ljungsåsa AB här. 12

I byarna kring Lammhult, fanns många duktiga snickare med bl a spinnrockar och trappor som specialitet. Lammhult började bebyggas först kring sekelskiftet. Innan dess fanns endast 7 hus tillhörande Lamhults herrgård. Herrgården upplät inte någon mark för att små företag skulle kunna komma igång. Ägarna till Lammhults herrgård öppnade själva en speceriaffär, som arrenderades ut. Där kunde man hålla koll på pratet kunderna emellan! Bönderna band sina hästar utanför affären, eventuell hästspillning tillföll herrgården, det var uppgjort så i kontraktet! Så småningom kom de duktiga snickarna från byarna in till Lammhult (ja även längre ifrån, t ex Virserum där de hade lärt upp sig), och startade små snickerier, transportmöjligheten på järnvägen var viktig. Det fanns ingen vattenkraft för driften av maskinerna. I stället fick hästar och kor gå i vandring. Så småningom kom ångmaskinen och löste maskindriften. Den första möbelfabriken i Lammhult grundades 1919 av Edvard Karlsson. Lite senare kom AB Lammhults Stol- och Snickerifabrik (grundat 1924-25), eller Pinnen som den i dagligt tal kallades efter de pinnstolar som i början tillverkades där, att få en stor betydelse för utvecklingen av möbelindustrin på orten. Ganska snart, under glansåren 1940-1970, tillverkades specialiteter som stoppmöbler, bokhyllor skåp och bord. På 1930-talet tillverkades här nästan alla biografstolar i Sverige, det var en mycket stor produkt. I samma byggnad finns idag möbelföretaget Norrgavel (se text längre fram) samt möbeltillverkaren Ljungsåsa AB (som förresten äger huset), som är stora leverantörer på bordsskivor till Lammhults Möbel (se text nedan). Ja, så stora och skickliga att de har direkt tillgång till företagets orderbok på de produkter Ljungsåsa tillverkar åt Lammhults Möbel! På 1950-60-talet fanns det 15 möbelfabriker i Lammhult. Kvar idag finns Lammhults Möbel (som ingår i Lammhults Design Group) samt fyra stycken möbelsnickerier, företagen Norrgavel, Ljungsåsa AB och Linde Nilsson i Lammhult samt Håkan Palm i Lädja. Idag finns i Lammhult inte mindre än 13000 kvm möbelutställningsyta som lockar besökare från när och fjärran. Lammhults Möbel, grundades 1946 under namnet Lammhults Mekaniska Verkstads AB. Företaget är internationellt såväl som nationellt känt för sin tidlösa och enkla design när det gäller möbler för offentlig användning. Här tillverkas möbler till hotellreceptioner, foajéer, kontor, flygplatser mm. Idag är trenden att kontorsmöbler ska vara mer hemlika, gränserna mellan hem och kontor har suddats ut mer och mer. Flera kända formgivare är knutna till företaget, ex vis danskarna Johannes Foersom och Peter Hiort- Lorenzen samt Love Arbén, Gunilla Allard, Anya Sebton, Lindau & Lindekrantz och Ruud Ekstrand. Senast uppmärksammade möbel är den stol som är tillverkad av gallringsvirket (cellulosafibrer) från skogsindustrin! På den stolen satt världens 96 politiska ledare vid den stora klimatkonferensen i Köpenhamn 2009! 61 % av företagets tillverkning går på export, det mesta inom Norden. Men långväga beställningar kommer också, bl a från Kuwait som man gjort affärer med En grön skön oas finner man inne i Svenssons möbelhus! Mats Theselius berömda fåtöljer i aluminium intresserar alla åldrar! 13

sedan 1970-talet och som nu beställt inredning till skolbibliotek. Nästa tänkbara nisch för företaget kan vara designade seniormöbler! Ett litet smakprov på produktionen finns i företagets lilla utställningshall vid receptionen. Företaget ligger vid Växjövägen i riktning Växjö. Svenssons i Lammhult, möbelaffären med hög klass på form och design på sina möbler och 9000 kvm utställningsyta, har en spännande historia! Affären har anor från 1898 då Sven Johannesson i Ljungsdal tillverkade en hyvelbänk, svarv och såg. Detta var början till det som skulle bli Sveriges största möbelvaruhus (förutom IKEA)! När Sven dog tog sonen Erik, 18 år, över. I början av 1920-talet var kundkretsen herrskapsfolk från Stockholm som tillbringade somrarna på herrgården i Lammhult. Verksamheten i verkstaden växte så det knakade. Verkstaden byggdes ut i etapper, i folkmun kallades torpet för Ökapå. När det inte gick att öka på mer köpte Erik 1926 en möbelfabrik i Lammhult. 1932 höll Erik en offentlig auktion på möbler. Försäljningen gick strålande, priserna översteg de som han annars fick från möbelhandlare han sålde till! Detta blev vändpunkten för företaget som nu byggde ut kraftigt. Det utvecklades alltmer till en renodlad möbelaffär. En brand i verkstaden gjorde att Erik beslöt sig för att helt satsa på sin möbelaffär. Ytterligare tillbyggnader gjordes på 1950-talet och tio år senare var det dags för Eriks son Sven att ta över. Han drev företaget till 1985, då de tre barnen tog över företaget och drev det i över fem års tid. 1990 steg nuvarande delägaren, Johan Sjöberg, in genom dörren. Han skulle köpa en säng men det slutade med att han köpte hela företaget! En offensiv marknadsföring samt satsningen på kvalitet och design har gjort att kunder från hela Sverige såväl som från utlandet har funnit sitt möbelmekka just i Lammhult! I Svenssons trädgård ligger ett trendigt kafé där man kan stilla både hunger och kaffesuget! Nilssons Möbler hittar Du på Norra Fabriksgatan, strax bakom Svenssons, kör in mot Konsum. Den skicklige möbelsnickaren Sture Nilsson övertog tidigare nämnde Edvard Karlsons fabrik och grundade här en möbelfabrik i början på 1930-talet. Sture hade, som så många andra, lärt sig till möbelsnickare i Virserum. På den tiden var stilmöbler i ropet och Sture N. ritade flera egna stilmöbelmodeller, som tillverkades av skickliga snickare och bildhuggare. Efter hand slutade man tillverka möbler och satsade helt på enbart möbelförsäljning och tack vare postorderkatalogförsäljnignen fick man kunder över hela Sverige. Idag är det tredje och fjärde generationen möbelhandlare som driver företaget med möbler i modern design, utställningsytan är på 3700 kvm. I dagens miljömedvetna samhälle har Möbelriket tagit fasta på grön design. Ett 30-tal unga formgivare (som bland annat redan hunnit ställa ut i New York) har tagit fasta på detta genom en miljömedveten produktutveckling. Det handlar om hur en möbel är tillverkad, behandlad, kvaliteten Den gamla Växjövägen, eller Stockholmsvägen, som ortsborna kallade den, föregångaren till väg 30 genom Lammhult. En av Norrgavels bästsäljare - länsstolen! 14

och hållbarheten. En möbel ska också kunna återgå till jorden utan att naturen påverkas negativt. Den miljö-tänkande kundkretsen blir idag fler och fler! Möbelriket hade sin officiella invigning vintern 1998 då skylten och stolen kom på plats. Den ser Du utefter Växjövägen på vänster sida i riktning mot Växjö. Hos Lammhults Gjuteri AB (på Värendsgatan, gatan bakom Norrgavel) har konstskapandet på senare år gjort sitt intåg. Det började med den norskfödde konstnären Dag Birkeland, numera bosatt i Stockholm och lärare på Konstfack, som här fann möjligheten att förverkliga sina stora fontänskulpturer som han då och då får beställning på. T ex göts här fatet (i ett stycke!) till fontänen utanför Ullevåls sjukhus i Oslo, vikten var 1,6 ton! Sedan dess har flera kända skulptörer och bakom dem arkitekter och penningstarka beställare - hittat hit för att förverkliga sina idéer. Idag är gjuteriets konstnärliga verksamhet av mindre omfattning. Företagets huvudsakliga tillverkning består av ventiler och pumpar men också gjutformar till glasbruken, som tidigare gjordes i trä, liksom gjutgods till glasshoparnas hyllor. På Möbelrikets värdshus vid Växjövägen kan Du bo, äta eller bara ta en fika. Mittemot ligger det lilla caféet Vårat fik med hembakat kaffebröd! Kör vidare genom Lammhult i riktning Jönköping, väg 30. En flera hundra år gammal ek står på vänster sida om vägen efter någon km. Här lär Karl XII (och även andra kungar) ha rastat med sin här vid något tillfälle. Eken är cirka 6 meter i omkrets i brösthöjd och givetvis fridlyst. Du kör snart genom Bo, som varit handelsplats och marknadsplats. Här har också funnits ett gästgiveri, se text längre fram. Bo, ibland Boo, är ett mycket gammalt namn. Enligt forskarna skulle Bo under 900-1000-talet vara namnet på sveakonungens vikingabaser. Namnet återfinns bl a vid Emåns utlopp i Östersjön och på Bolmsö. Bo här vid sjön Värmen tillhör denna grupp av namn. Efter ca 2 km svänger Du vänster vid skylt Slättö 6 samt Hjälmsbodarna. En ideell förening driver detta lilla utflyktsmål. Betongmannen som möter Dig på gräsmattan är Gödde i Göljaryd. Han hette egentligen Karl-Petter Rosén och var bondkomiker från Hjälmsryd. I byn Gölgaryd bodde en vagabond som hette Gödde. Karl-Petter tyckte det var ett passande artistnamn och tog det till sig. Gödde var känd i hela Sverige och även utomlands. Han var ofta på Skansen, där finns som minne av honom en Göddesten. Gödde verkade i slutet på 1800- och början på 1900-talet. Gödde-figuren här är gjord av tidigare nämnde betongskulptören Harry Weidman i Stenbro. Gödde-statyn invigdes av självaste Uno Myggan Eriksson som vid det högtidliga tillfället lär ha fällt en tår! På området finns också en gammal potatiskällare och en nygammal stuga med grästak, byggd på plats. Sommartid finns här utställningar, kafé, aktiviteter och försäljning av hantverk. Fortsätter Du lite längre upp i byn, ser Du skylt missionshus, sväng in på den lilla grusvägen. Andra huset på höger sida är övergivet och förfallet. Familjen som bodde där emigrerade till Amerika i början av seklet. Man lämnade allt och gården förföll. Längre upp ligger ett gammalt missionshus och en gammal handelsbod/affär med en helt autentisk inredning, för säkerhets skull med galler för fönstren mot inbrottstjuvar! I huset har också funnits ett bageri. Då och då görs allmänna visningar av huset. Följer Du vägskylten mot Uggleryd kommer Du snart till mjölkbonden som sadlade om och blev konstgallerist! Av den gamla koladan har Elan Svensson förverkligat sin dröm och inrett ett konstgalleri. Konstutställningen består främst av egna verk, de flesta med naturmotiv, men framöver kommer även andra konstnärer att bjudas in. Kör ut till Jönköpingsvägen igen och sväng höger mot Lammhult. Efter ett par km sväng vänster, se vägvisare Sanden. På höger sida ser Du snart ett grått eternithus, håll höger här. Tidigare låg här en marknadsplats. Det sägs att slagsmål ofta förekom och fruarna förband sina respektive slagskämpar med sönderklippta lakan! En tragisk händelse inträffade under augustimarknaden i Bo 1859. Två personer kom i dispyt med varandra om en affär. Som vanligt var det folk från Västra härad och Norrvidingebor som inte kom överens. Det började ganska oskyldigt men så småningom bildades två grupper som gick lös på varann med stora träpåkar. En av slagskämparna ville tysta ner sin motståndare, som blev så illa tilltygad att han dog, endast 26 år gammal. Året efter, 1860, upphörde marknadsverksamheten. Här har också legat ett gästgiveri med anor från 1670-talet. När järnvägen kom till Lammhult 1864, blev Boo ett tillhåll för tyska lingonhandlare, organiserat av en svensk handlare från trakten. Gästgiveriet blev också samlingsplatsen för traktens knektar när de skulle samlas för möten. Sjön som Du snart ser heter St. Värmen. Vid något av sina härjningståg i Värend lär danskarna ha kommit i kanoter på sjön. Svenskarna spände rep under vattenytan. När de såg danskarna komma sträckte man repen, kanoterna välte och danskarna föll i sjön och drunknade! Ordet Värmen kommer av Wärmane, ett ställe som aldrig fryser, t ex en ström. Fornlämningar kring Bo och sjön visar att det funnits boplatser kring vatten-dragen. Badplatsen i Bo vid sjön St. Värmen har en egen historia. Den kom till stånd tack vare en dam i Lammhult som lade ner hela sin själ i att skapa ett lämpligt ställe för simundervisning. 1936 byggdes brygga och trampolin. Simuppvisningar och avslutningar på simskolorna blev riktiga folkfester som lockade stor publik! Kör vidare tills Du ser skylt Bjärknäs 1, sväng höger här. På vänster sida ser Du sjön Allgunnen. Vid det gamla folklandet Värends gränser finns fyra sjöar, på olika platser, som heter Allgunnen. På 1300-talet hette sjön Algudhi efter en stridbar gudomlighet. Strider mellan grannfolk stod förr i tiden vid sjöarna. För att få stöd i fortsatta fejder helgade man sjöarna genom det namn de fick. Allgunnen, ca 10 km lång, är en fin klarvattensjö med ett maxdjup på 30 m. 15

Sjön är en fin fiskesjö och djur- och växtlivet är rikt, bl a finns här storlom och fiskgjuse. Har Du tur hittar Du sjöhjortron! Bjärknäs har ett högt och vackert läge med ett äldre odlingslandskap. Trädbeståndet består av björk och hassel, här finns också det nordligaste bokbeståndet. Floran är speciell och unik. Du kan bl a finna höskallra, trolldruva, svinrot och smörbollar. Strax ser Du skylten Eternell och Kryddbod, som pekar höger, sväng in här. I det gamla timrade garaget från Dalarna har gårdsfolket skapat sin kryddbod. Här doftar det gott av marmelader gjorda bl a på blommor, kryddinlagda grönsaker, vinäger, de egna örttéblandningarna, bivaxljus, rapsodineprodukter mm. Hantverk från den kända keramikern och glasdesignern Lena Linderholm kan Du också köpa här! Stället är en liten oas att stanna till vid från nutidens jäkt! Kör tillbaka ut till Jönköpingsvägen igen och sväng vänster mot Lammhult. Lammhult nämns i handlingar redan i början på 1400-talet. Namnet lär komma av namnet Lambhult, hultet där man håller lamm. På vänster sida ser Du snart den färgglada entrén till Svenssons i Lammhult, möbelföretaget som vi tidigare berättat om. Strax efter in på gatan på samma sida ligger Nilssons Möbler. Vid värdshuset svänger Du vänster in på Centrumgatan, sedan höger in på Köpmannagatan. röda gamla byggnaden, vid järnvägen. Detta är den enda byggnad som finns kvar från järnvägsepokens början, 1864. Idag används huset till loppis och andra evenemang. Här låg förstås också ett vackert stationshus med snickarglädje som inrymde poststationen. Under några månader var Lammhult detta år (1864) ändstation för postdiligensen från norr. Stationsområdet planterades med många vackra träd och blommor som nu är borta. 1864 invigdes denna del av stambanan. Arbetet med södra stambanan startade några år tidigare såväl från norr (Stockholm) som söder (Malmö). Kungörelse om att man sökte arbetare lästes upp i kyrkorna och man upplyste då också om att den som var intresserad skulle ha med sig en spade, ett sängtäcke och en tygpåse att lägga maten i! Många indelta soldater togs ut till byggandet. Arbetsdagen var lång, 11-15 tim/dygn. I Lammhult med omnejd gick bygget över ett antal mossar. Att gräva till fast botten var otänkbart, man broade i stället. Det innebar att två gärdesgårdar byggdes som sedan fälldes mot varandra. På dessa lades granris och ovanpå detta, massorna till den blivande järnvägsbanken. De som nådde Lammhult först var rallarna från söder. Hit kunde man alltså åka tåg, skulle man vidare norrut fick man ta postdiligensen. De båda rallarlagen möttes så småningom i Sävsjö. Tåghastigheten var inte särskilt hög på den tiden. Vanliga tåg körde ca 25 km/tim, medan snälltågen kunde komma upp i 50 km /tim! År 1910 arbetade här 8 personer på stationen och 18 tåg stannade per dag. Lamhults Herrgård som den såg ut på 1940-talet. Lammhults stenkyrka från 1964. Snart ser du det gamla godsmagasinet, den Elektrifieringen var klar 1933. 16

Dubbelspåren kom till på 1950-talet. I mitten av 1970-talet stannade de sista persontågen i Lammhult. Det sista var en rälsbuss som gick mellan Alvesta och Sävsjö. Idag hoppas man på tågstopp igen i Lammhult! Fortsätt rakt fram och kör under viadukten, sväng höger in på Järnvägsgatan. Fortfarande finns några gamla sekelskiftesmiljöer kvar. På höger sida ligger ett vitt reveterat hus, det är den gamla skjutsstationen. Här korsade den gamla infarten från Växjö järnvägsspåret och fortsatte sedan genom samhället norrut, eller österut mot Växjö förbi Malinsbo, se nedan. Lammhultsborna kallade vägen för Stockholmsvägen. Strax efter ligger, med gaveln mot gatan, en gammal ladugård där vägfararnas hästar fick sitt härbärge. Här ligger också ett rött gammalt gårdshus. I huset har funnits hattaffär och tapetserareverkstäder. Efter ladugården ligger Malinsbo, den gamla arrendatorbostaden till herrgården. Förmodligen har huset fått namn efter en omtyckt piga! Snett upp till vänster ligger ett grått reveterat hus, det är prästgården. Här låg förr brandstationen. På andra våningen låg arresten, som kom i stället för den gamla finkan som numera står i Hembygdsparken. Vi är nu inne på det gamla Herrgårdsområdet. Herrgårdens ägare startade 1906 en telefonstation som drevs privat fram till 1932 då Televerket tog över. Man hade tidigare haft en telefonförbindelse mellan Lamhults och Bergs Herrgård, som drevs privat av gårdsägarna. En dam anställdes av herrgårdsfolket att sköta stationen, hennes man var kusk åt Gyllensvärd på herrgården. Med detta upplägg skulle man kunna ana ett visst underrättelsebehov! Sväng vänster in på Herrgårdsgatan och parkera vid kyrkan. Lammhults kyrka, som invigdes 1964, är både modern och traditionell till sin utformning. Arkitekt är Claes Knutsson, Alvesta. Den har något av ett kloster över sig med sina muromgärdade gårdar. Kyrkan verkar trots det inte stängd och tillsluten. Det som främst fångar blicken när man kommer in i kyrkan, är de fyra stora fönstren i glasbetongmosaik av konstnären Olle Svanlund, Malmö. Fönstret längst ner bär namnet Korset och fönstren i koret från vänster till höger: Hoppet, Ljuset och Försoningen. Det går inte att undvika se det stora korset som hänger ner från taket. Det belyses av strålkastare, en påminnelse om att korset är det enda som kan lysa upp en mörk och oviss framtid. Den enda förbindelselänk till den gamla kyrkan är nummertavlan. I uterummet står en vällingklocka från Lamhults Herrgård. Den stora gula träbyggnaden mitt emot kyrkan är Lamhults herrgård. Herrgården har anor från början av 1600-talet då Bengt Oxenstierna bytte bort gården till kronan. För gjord trogen tjänst fick en landskamrer i Växjö senare gården som belöning! 1666 blev Lamhult säteri. Sedan 1795 fram till 1917 då ett familjebolag bildades, har gården direkt eller indirekt varit i släkten Gyllensvärds ägo. Mangårdsbyggnaden på Bjursjö. Njut gärna av den vackra naturen på de vandringsstigar som finns runtomkring. Den charmiga bymiljön i Bråt. 17

Av det vackra corps- de- logiet är källarvåningen med sina metertjocka väggar mycket gammal. Undervåningen är från 1810-talet och övervåningen tillkom på 1830-talet. Den stora salen, 12 m lång, i undervåningen finns alltjämt kvar. I parken ser Du vackra höga bokar samt lindar. Lindarna, som står i en ring, kallas för lindgrottan. Idag finns kommunens områdeskontor för skola/barnomsorg inrymt i herrgården. Kör tillbaka ut till Järnvägsgatan, sväng vänster och sedan höger ut på Växjövägen. I korsningen ser Du skylten och stolen - symbolen för Möbelriket! På vänster sida, i den långa röda tegelbyggnaden (15000 kvm, stort som två fotbollsplaner!), ligger designföretaget Abstracta, sedan Lammhultsbadet och därefter det internationellt kända och också tidigare nämnda Lammhults Möbel. Mittemot ligger det lilla möbelföretaget Norrgavel, som 1999 fick möbelbranschens miljöpris för sina Svanenmärkta hemmöbler. Det var arkitekten Nirvan Richter som 1993 startade upp med en blygsam postorderförsäljning från sin ateljé i Lund. Norrgavels profil är modern design med närtillverkade möbler i svenska träslag. Möblerna färgsätts med äggoljetemperafärg (det är man ensamma om i Sverige!), textilierna är linnetyg. Butiker finns i Stockholm (öppnade redan 1994), Göteborg, Malmö, Västerås, Köpenhamn och Oslo. Företaget ligger i en historisk miljö. Det var nämligen här som Pinnen, Pinnstolsfabriken, startades 1924-25 och som blev den tredje egentliga platsen för den industriella möbelproduktionen i Lammhult. Kör vidare mot Växjö. Efter ca 5 km svänger Du vänster vid skylt Bjursjö 2 km. Strax innan Bjursjö ser Du på höger sida om vägen en nyuppförd linbasta med torvtak. Bjursjö, första gården på vänster sida, är en gammal gård. Den vackra gamla mangårdsbyggnaden är idag privatbostad.. De tdigare ägarna till gården var Gustaf Andersson och hans systrar. Systrarna var duktiga väverskor, de var kända för sina hemvävda dukar i dräll och damast. När mamman levde valde hon själv ut den åker där linet skulle odlas, för att senare spinnas till glansigt vävgarn. Ägarna har genom årens lopp på ett traditionellt manuellt sätt vårdat ängsmarken och skött skogen med omsorg och försiktighet. Man har släppt fram lövskogen och värnat om öppna inägor. Detta har resulterat i vackra blomsterängar, välvårdad odlingsmark och gamla skogsbestånd med rik flora och fauna. Värdefulla natur- och kulturvärden har bestått. Dessa har sedan 1997 Stiftelsen Gustafs Bjursjö fått till uppgift att förvalta åt allmänheten. Snitslade vandringsleder finns utmärkta, info om detta är anslaget på ladugårdsväggen. Bland annat kan man promenera ut till den vackra Sjöudden. Fortsätt vägen rakt fram och Du kommer snart till Bråt med vackra gamla hus, kuperat odlingslandskap och vackra löv- och slåtterängar. Strax är Du ute vid vägen mot Lädja. Sväng vänster här, efter någon km Rösås, det vackra parhuset där Flory Gate bodde och där släkten fortfarande bor. Flory Gate och Elin Wägner på cykeltur i Bergs omgivningar. 18