Sommarnöje sökes Distributionstitel Inspelningstitel Kesähuvia etsitään Min kone er på landet Sommarnöje sökes Sommarnöjen Sommarnöjet Produktionsuppgifter: Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri, Stockholm Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri, Stockholm (1957) Laboratorium FilmTeknik AB, Solna Regi Manus Produktionsledare Foto Musik Arkitekt Klippning Ljudtekniker Regiassistent Scripta Scenario Inspelningsledare Inspicient B-foto Stillbildsfoto Orkesterledare Kläder B-ljud Mixning Hasse Ekman Allan Ekelund Martin Bodin Bengt Hallberg Sven-Eric Hellberg Thore Swanerud P.A. Lundgren Oscar Rosander Lennart Unnerstad Lillemor Jonsson Hasse Ekman Sven Sjönell Roland Nordgren Rolf Holmqvist Louis Huch Jerry Högstedt Maj-Lis Heinrich Åke Hansson Sven Rudestedt Bildformat: Normalbild (1,37:1) Färgsystem: Eastman Color Ljudsystem: AGA-Baltic Originallängd i minuter: 98 Censur: 091.185 Datum: 29-11-1957 Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2680 meter Speltid: 98 minuter. Sverigepremiär 1957-12-21 Spegeln Stockholm Sverige 98 minuter TV-visning 1986-04-06 TV1 Sverige 94 minuter 1991-07-00 TV2 Sverige 94 minuter 1995-06-06 TV2 Sverige 94 minuter 1999-08-27 SVT1 Sverige 94 minuter 2007-05-15 SVT1 Sverige 94 minuter 2008-06-09 SVT1 Sverige 94 minuter 2011-05-23 SVT1 Sverige 2013-05-06 SVT1 Sverige 2015-06-19 SVT1 Sverige Urpremiär 1957-12-21 Spegeln Stockholm Sverige 98 minuter Rollista: Gunnar Björnstrand Eva Dahlbeck Bibi Andersson Alf Kjellin Birgitte Reimer Claes-Håkan Westergren Sigge Fürst Siv Ericks Lars Egge Naemi Briese Carl-Gunnar Wingård Sif Ruud Mary Esphagen Ingvar Kjellson Meta Velander Musik: Gustaf Dahlström, advokat Ingeborg Dahlström, Gustafs fru Mona Dahlström, Gustaf och Ingeborgs dotter Arne Forsman, konstnär Lizzy Tom Åkermark Nisse Persson fröken Svensson, sekreterare på advokatbyrån Grefberg, advokat annonsmottagare på depeschkontor maskeradgäst maskeradgäst tågpassagerare radioteaterröst radioteaterröst Music in the Night Nariquita Sweet Memories Med en enkel tulipan Roslagsvår Ja, må han leva!
Svensk filmografi Svensk Filmdatabas
Ingeborg Dahlström går på Birger Jarlsgatan i Stockholm. En man följer efter henne. Hon går in på Svenska Dagbladets depeschkontor där hon lämnar ett annonsmanuskript. Hon söker sommarnöje. Mannen kommer fram till henne med en bukett blommor som hon tar emot efter en stunds övertalning. Jag ska ge dem till min man, säger hon. Ingeborg med make Gustaf, som är advokat, och 17-åriga dottern Mona har rest ut i Stockholms skärgård för att ta i besittning det sommarnöje de fått tag i genom annonsen. De kommer med båt och möts på bryggan av sin värd, konstnären Arne Forsman. Det visar sig vara samme man som uppvaktade Ingeborg på depeschkontoret. Han bor själv i en stuga i närheten. Nästa dag lämnar Gustaf fru och dotter och tar båten till stan för att arbeta. På kvällen bjuder Arne Forsman hem Ingeborg på kaffe. Han visar målningar han gjort av nakna kvinnor. Hon berättar att hon varit gift med Gustaf i 18 år. Arne säger att han vill måla henne. Han målar kvinnor med kläderna på också. Dagen därpå utsätts Ingeborg för anklagelser av Mona som kallar Arne en förförare. I bostaden i stan står Gustaf och lagar mat åt sig själv. Då får han oväntat besök av en främmande kvinna, en danska som visar sig heta Lizzy. Hon kommer med hans plånbok som han glömt på en restaurang och som hon tagit vara på. Medan de talas vid, blir hans mat vidbränd. Hon lovar genast laga till något annat och intar köket. Samtidigt går Ingeborg för att träffa Arne -- till Monas förtvivlan. Efter middagen blir Gustaf och Lizzy bjudna över till en granne där det pågår en livlig maskerad. Senare på natten, när de åter är ensamma, säger Gustaf att han känner sig yr. Du är kär, fastslår Lizzy. Mona har tagit den tidiga båten in till stan och söker sin far på advokatbyrån. Men i dag är han försenad. När han kommer till jobbet, ringer Mona på dörren hemma. Där öppnar Lizzy. Mona har kommit till advokatbyrån. Hon gråter. Hur kunde du? frågar hon. Man måste få hoppa över skaklarna ibland, säger han. Mona talar om att hon kommit för att berätta att mamma håller på att hoppa över skaklarna. Fattar du inte att det är skillnad på kvinnor och män! säger Gustaf upprört. Det är redan mörkt, när Gustaf och Mona kommer ut till sommarnöjet. Han möter Ingeborg som är vit i ansiktet av skönhetskräm. Han skriker i högan sky. Han tror sig ha sett ett spöke. Medan föräldrarna går till sängs, beger sig Mona bort till Arne. Han har räknat med besök av Ingeborg. En bättre supé står framdukad. Mona begär att få vikariera som supégäst. Mona och Arne dansar till grammofon. Han kysser henne. Då slås dörren upp. Släpp henne! säger en röst. Det är Tom, en pojke Mona umgåtts med de senaste dagarna. Han har en bössa i handen. Ett skott går av, och Arne faller ihop. Mona och Tom har flytt från Arnes stuga. Hon är imponerad över vad han har gjort för hennes skull. Och han ångrar sig inte, säger han. Men det gäller att skaffa undan liket och att få göra detta i fred. På morgonen berättar Mona för sin mor om faderns älskarinna, och modern reser genast till stan. Mona och Tom kommer till Arnes stuga. Liket är borta. Och strax därpå visar sig Arne livs levande -- med ett gevär i handen. Tom svimmar. När Tom vaknat, visar Arne en målning av Ingeborg -- en present från henne till Gustaf på hans 40-årsdag i morgon. Vi måste hindra mamma, säger Mona. Ingeborg har kommit till bostaden i stan och träffat Lizzy. Det ringer på telefon, och Lizzy svarar. Det är Gustaf som under ursäkter säger upp deras förhållande. Efteråt berättar Lizzy vad han sagt. En sån jäkla buse, säger Ingeborg. Det är Gustafs 40-årsdag. Genom fönstret på stugan ser han en massa gratulanter som samlats -- och en av dem är Lizzy. Han säger till Ingeborg att han mår dåligt. Ingeborg släpper in Lizzy i huset. Lizzy knackar på sovrumsdörren och stiger in. Gustaf skriker högt. På kvällen är det dans på en brygga. Lizzy står ensam. Arne kommer fram till henne. Han säger att hon är mycket vacker och att han vill måla hennes porträtt. I kväll? frågar hon. Ja visst, svarar han, och hon går med på förslaget. Ingeborg och Gustaf är för sig själva i stugan. Där finns nu också Arnes porträtt av henne. Hon påminner honom om Lizzys paket som ännu inte är öppnat. Det innehåller en förgylld amorin. Du har inte varit så nogräknad med var du sätter dina pilar, säger Ingeborg. Men du har gjort livet värt att leva. Det känns som vi vore nygifta, säger Gustaf. Mona och Tom har sett till att få vara för sig själva. Gamla människor borde inte få bli kära, säger hon. De är som barnungar. Jag kommer inte att älska någon annan än dig, säger Mona och Tom till varandra.