Promemorian En global standard för automatiskt informationsutbyte av upplysningar om finansiella konton

YTTRANDE Vår referens: 2015/04/011 Er referens: Fi2015/2358 1 (18) 2015-05-25 Finansdepartementet Skatte- och tullavdelningen Att. Marcus Sjögren 103 33 Stockholm Via e-post till: fi.registrator@regeringskansliet.se Promemorian En global standard för automatiskt informationsutbyte av upplysningar om finansiella konton Bankföreningen har erhållit rubricerade promemoria på remiss. Bankföreningen ansluter sig till svaret som avges av Näringslivets skattedelegation (NSD) och önskar därutöver anföra följande. Sammanfattning Bankföreningen avstyrker kravet på särskilda formkrav för intygande om skattemässig hemvist Bankföreningen framhåller vikten av att de finansiella instituten inte ska bära något ansvar för fastställande av kunders skattemässiga hemvist Bankföreningen önskar att det klargörs att en tjänsteman endast behöver aggregera konton när det fråga om högvärdekonton Bankföreningen pekar på behovet av att i vissa fall tillnärma den aktuella processen till vad som gäller för FATCA för att undvika olikheter Bankföreningen pekar på behovet att klargöra innebörden av vissa begrepp samt i övrigt förtydliga lagtexten Bankföreningen anser att det bör företas en översyn av skatteförfarandelagen i de delar som reglerar kontrolluppgiftslämnandet för att undvika dubbelrapportering av kundernas inkomster. Det är sannolikt att det utökade informationsutbytet kan leda till att flera länder kräver skatt på samma inkomst (dubbelbeskattning) från institutens kunder. Det är därför viktigt att enskilda och företag garanteras stöd av myndigheterna om det uppstår situationer där flera länder kräver skatt på samma inkomst, om det finns förutsättningar för det (existens av dubbelbeskattningsavtal t.ex.). Bankföreningen konstaterar att det utökade automatiska informationsutbytet mellan länder är mycket långtgående. Det kan ifrågasättas om åtgärderna är förenliga med den grundläggande rättsprincipen om proportionalitet.

2 (18) Åtgärderna medför också stor administrativ börda och stora kostnader för de finansiella institut som omfattas av reglerna. Detta blir extra kännbart för mindre finansiella institut. Allmänt Den amerikanska FATCA-lagstiftningen har blivit startskottet för en mycket snabb process inom OECD och EU för att få till stånd en liknande ordning för automatiskt informationsutbyte på bilateral global nivå, inklusive inom EU. Med den nya standarden från OECD (Common Reporting Standard, CRS, med tillhörande kommentar) samt det nya EU-direktivet, 2014/107/EU om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning, kommer samma omfattande informationsspridning för skatteändamål nu att vara möjlig mellan alla länder som ansluter sig till OECD:s standard inklusive samtliga EU-länder. Bankföreningen anser att större hänsyn borde ha tagits till de olikheter i beskattningsprincip som föreligger mellan USA å ena sidan, och majoriteten av andra länder i världen å andra sidan, när G20/OECD, liksom USA, önskade motverka skatteflykt och skatteundandragande genom ökat informationsutbyte. De flesta länder i världen har inte såsom USA rätt att beskatta sina medborgare, oavsett var i världen dessa är bosatta. De system som nu sjösätts på global nivå är inte ändamålsenliga och kommer att leda till att stora mängder information skickas mellan olika länders skattemyndigheter, vilka kommer att ha begränsade möjligheter att ta hand om och kontrollera allt influtet material. Bankföreningen välkomnar insatser mot skatteflykt och skatteundandragande men anser att det kan också kan ifrågasättas om de aktuella insatserna står i rimlig proportion till den ökade administrativa bördan för såväl uppgiftslämnande företag som för skattemyndigheter. Lagförslagen i förevarande ärende håller sig nära texterna i CRS och DAC2, vilka i sin tur är en spegling av de bilaterala FATCAavtalen. Detta har lett till att den föreslagna svenska lagstiftningen, på samma sätt som de bakomliggande internationella rättsakterna, är omfattande, teknisk och detaljrik. Bankföreningen anser att en utgångspunkt för den svenska lagstiftningen måste vara att hänsyn tas till detta och att lagstiftaren på nationell nivå inte komplicerar tillämpningen ytterligare genom särskilda krav i den svenska lagen som går längre än vad som är strikt nödvändigt. Bankföreningen utvecklar detta närmare i det följande. Bankföreningen ifrågasätter också om genombrotten av den personliga integriteten och skyddet av den enskilde är proportionerligt i förhållande till den nytta som eftersträvas, nämligen att bekämpa skattebedrägerier och skatteundandragande. Den absoluta majoriteten av bankernas kunder sysslar inte med skatteundandragande verksamhet. Bankföreningen hänvisar i detta sammanhang till ett uttalande av det oberoende rådgivande organet inom EU för integritetsfrågor m.m.

3 (18) WP29. 1 Enligt WP29 ökar säkerhetsriskerna och ansvaret enligt EU:s dataskyddslagar särskilt när massinformation för skatteändamål överförs på föreslaget vis. Therefore, such a model, must be carefully assessed under the abovementioned principles of necessity and proportionality, and has to be complemented by adequate measures to respond to the increased risks and responsibilities. Uttalandet av WP29 ger vid handen att det antagna regelverket kan anses gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det önskade resultatet. Trots att det nya EU-direktivet i recittext och olika artiklar hänvisar till skyddet av personuppgifter m.m. måste det enligt Bankföreningens uppfattning konkretiseras tydligare hur det berättigade syftet med informationsinhämtningen är tänkt att uppnås. I synnerhet mot bakgrund av att inkomstskattesystemen i världen inte är harmoniserade. Bankföreningen vill i sammanhanget särskilt lyfta fram lagrådets yttrande över lagrådsremissen Genomförande av avtal mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA av 2014-12-10. Lagrådet konstaterade i sitt yttrande att förslagen medförde omfattande förpliktelser som ledde till investeringar i bl.a. ITsystem och ökade kostnader för de svenska finansiella institut som omfattades av regleringen. Med hänsyn till de åtaganden som regleringen innebar ansåg lagrådet vidare att tillämpningsområdet borde begränsas till vad som var nödvändigt med beaktande av de folkrättsliga förpliktelser som följer av avtalet som följer av avtalet samt att det inom ramen för den fortsatta beredningen därför borde övervägas om det fanns möjligheter att undvika eller mildra konsekvenserna av den föreslagna regleringen. Bankföreningen anser att det inte finns något som talar för att andra hänsynstaganden ska göras i nu aktuell lagstiftning. Risk för ökande krav på skatt från flera länder Med ett automatiskt informationsutbyte av den omfattning som nu föreslås ökar, enligt Bankföreningens bedömning, risken för att enskilda personer och företag kommer i kläm mellan olika länders skattekrav, trots att personen har bedömt att denne har uppfyllt sina skyldigheter. Den svenska kontrolluppgiftslagstiftningen bygger till största delen på att kontrolluppgifter lämnas på fysiska personer och dödsbon oavsett hemvist. För obegränsat skattskyldiga avser inkomstuppgifterna läggas till grund för beskattning i Sverige. Därutöver har Sverige vissa åligganden enligt internationell rätt och EU-rätt att lämna kontrolluppgifter eller ge ut annan information för skattekontrolländamål rörande personer med hemvist i andra länder (begränsat skattskyldiga), t.ex. informations-utbytesavtal. Dessa åligganden utgörs till viss del av utbyte på automatisk väg (ränteintäkter t.ex.). 1 Jfr yttrande av den 4 februari 2015 av arbetsgruppen WP29, 14/EN WP 230.

4 (18) Regeringen bör tillse att det för enskildas behov inrättas någon form av tvistelösningsmekanism om skattekrav skulle komma att riktas mot dem från flera olika länder. Risken för dubbelbeskattning kommer sannolikt att öka med det utökade informationsutbytet och det kan vara mycket komplicerat och resurskrävande för enskilda att ta till vara sin rätt i sådana situationer. Behov av översyn av skatteförfarandelagen (2011:1244, SFL) i aktuella delar Enligt uppgift uppgår antalet kontrolluppgifter som lämnas enligt skatteförfarandelagen varje år från den finansiella sektorn till drygt 40 miljoner. Med de tillägg i skatteförfarandelagen avseende uppgiftslämnandet enligt FATCA-avtalet samt det nu föreslagna uppgiftslämnandet enligt CRS och DAC kommer antalet kontrolluppgifter som ska lämnas att mångdubblas eftersom de finansiella instituten redan i dag lämnar KU för begränsat skattskyldiga och någon sammanjämkning inte sker i skatteförfarandelagen till följd av det utökade internationella uppgiftslämnandet. De uppgifter som lämnas enligt dagens regler i SFL är i hög grad transaktionsbaserade och de som kommer att lämnas enligt FATCA- och CRS-reglerna är kontobaserade varför den enskilde kommer att få en svår förklaringsbörda för den dubbla rapporteringen inför den utländska skattemyndigheten. Bankföreningen anser att SFL bör ses över i de delar som avser kontrolluppgiftsskyldighet så att bl.a. dubbelrapporteringen kan undanröjas och den administrativa bördan reduceras något. Konsekvensbeskrivningen Bankföreningen kan konstatera att den nu föreslagna utvidgningen av kontrolluppgiftsskyldigheten på skatteområdet utgör ytterligare en administrativ börda som läggs på finansiella institut. Det finns en rad andra rapporteringskrav som har införts för olika ändamål för den finansiella sektorn under senare år. Exempel på detta är den omfattande transaktionsrapporteringen avseende värdepapper inom ramen för regleringen av värdepappershandeln samt den mängd statistiska uppgifter som ska lämnas varje månad till Finansinspektionen inom ramen för tillsynsrapporteringen. Bankföreningen efterlyser en redovisning av effekterna och nyttan av den omfattande rapporteringsskyldighet som gäller enligt olika regelverk. Av regeringens konsekvensbeskrivning i förevarande ärende framgår att det inte är möjligt att uppskatta hur mycket större skatteintäkter Sverige kommer att få till följd av att andra länder kommer att skicka kontrolluppgifter till Sverige motsvarande de uppgifter som Sverige nu ska skicka till andra länder. Regeringen konstaterar dock att upphävandet av sparandedirektivet inte bedöms medföra några konsekvenser i offentligfinansiellt hänseende (s. 145). Om det förhåller sig på det viset skulle en

5 (18) slutsats av detta kunna vara att den rapporteringsskyldighet som har gällt enligt sparandedirektivet sedan 2003 inte har haft någon mätbar effekt på skatteintäkterna. Denna slutsats förutsätter dock att det nya regelverket inte träder in i stället och blir lika effektivt som sparandedirektivet. EU-kommissionens rapporter om sparandedirektivets effekter har dock visat på diverse effektivitetsproblem. Bankföreningen befarar mot denna bakgrund att effekten på skatteintäkterna av det massiva informationsutbytet mellan Sverige och andra länder som nu föreslås, för ett litet land som Sverige, blir begränsad. Bankföreningen vill framhålla vikten av att lagstiftning som medför en så omfattande administrativ börda som den nu aktuella måste bli föremål för noggrann uppföljning och utvärdering så att det kan beläggas att avsedd effekt uppnås nämligen att stärka skatteintäkterna genom att motverka skattefusk och skatteundandragande. Nedan följer Bankföreningens närmare synpunkter på den föreslagna regleringen. Förslag till lag om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton 2 kap 7 Finansiellt institut uttrycket förvaring och förvaltning I paragrafen definieras finansiella institut som ägnar sig åt förvaring av finansiella tillgångar för andras räkning (depåinstitut/custodial institution). Enligt lagtexten är en enhet ett finansiellt institut om förvaring eller förvaltning av finansiella tillgångar för någon annans räkning utgör en väsentlig del av verksamheten. Enligt Bankföreningen är definitionen för vid och riskerar att träffa institut som inte ägnar sig åt förvaring, t.ex. rena rådgivningsföretag. Bankföreningen menar att ordet förvaltning ska strykas. Av CRS framgår att det endast är förvaring som avses. Den aktuella definitionen finns i Section VIII A. 4. Där sägs att The term Custodial Institution means an Entity that holds.financial Assets for the account of others. I kommentaren till CRS är det mycket tydligt att det endast är förvaring (holding) som avses. Där exemplifieras olika typer av finansiella tjänster som institutet kan ägna sig åt men alla är kopplade till finansiella tillgångar som hålls i förvar (with respect to Financial Assets held in Custody). Slutligen anges i kommentaren att Entities that do not hold Financial Assets for the account of others.. will not be Custodial Institutions. Bankföreningen menar också att motsvarande ändring ska göras i IDKL. I 2 kap. 7 IDKL finns samma formulering (förvaring eller förvaltning) medan det i IGA (Art 1, h)) endast talas om förvaltning (holds.financial assets for the account of others..).

6 (18) 2 kap 11 Finansiellt konto Lagrummet definierar finansiella konton under CRS. I sin nuvarande lydelse omfattas även börsnoterade andelar i investeringsenheter, sk Exchange Traded Funds (ETF). Börsnoterade andelar hålls normalt av finansiella institut. Så är även fallet med börsnoterade andelar i investeringsenheter. Detta innebär att det finansiella institut som förvarar andelarna i börsnoterade investeringsenheter kommer att rapportera på dessa andelar. Om både den börsnoterade investeringsenheten och det finansiella institut som förvarar andelarna är skyldiga att rapportera kommer kundens innehav att bli dubbelrapporterat. Eftersom finansiella institut rapporterar andelar i börsnoterade investeringsenheter, även om dessa investeringsenheter i sig inte omfattas av regelverket, och för att undvika dubbelrapportering undantog FATCA-regelverket börsnoterade investeringsenheter. På samma sätt anför EU-kommissionens expertgrupp i CRS/DAC2-ärenden att börsnoterade andelar i investeringsenheter inte ska omfattas av CRS/DAC2. 2 Med hänvisning till ovan önskar Bankföreningen att börsnoterade andelar i investeringsenheter undantas från definitionen av finansiella konton. 2 kap 14 Begreppet annan stat eller jurisdiktion Bankföreningen menar att definitionen blir felaktig eftersom den omfattar USA. Bankföreningen har föreslagit en ändring av begreppet annan stat eller jurisdiktion i 2 kap. 21. Om den ändringen genomförs kan 2 kap. 14 ändras på det sättet att ledet «och den staten eller jurisdiktionen inte är Sverige» tas bort 14 i första stycket 1 och 2. 2 kap 19 p 1 Rapporteringspliktigt konto I tredje stycket saknas något för att texten ska bli förståelig. T.ex. i annan jurisdiktion än den där det finansiella institutet hör hemma, anses vara ett.. 2 First report of the Commission AEFI expert group on the implementation of Directive 2014/107/EU for automatic exchange of financial account information, March 2015, sid 14 och 15 (bifogas). EBF_013930 - First report of the Expert g

7 (18) 2 kap 21 Andra definitioner enhet samt högvärdekonto För att göra lagstiftningen mer lättillämpad önskar Bankföreningen att följande definitioner förtydligas. Enhet ange även investeringsenhet som exempel Högvärdekonto förtydliga att vad som avses är USD eller motsvarande värde 2 kap. 21 Annan stat eller jurisdiktion Definitionen innefattar även USA. Det innebär t.ex. att ett konto som innehas av en specificerad amerikansk person är rapporteringspliktigt enligt lagen. Vad som anges i 1 kap. 1 andra stycket om FATCA förändrar enligt föreninges mening inte den saken. Bankföreningen menar att det av den aktuella definitionen bör framgå att USA inte omfattas. 2 kap 21 Passiv icke-finansiell enhet I lagrummet definieras en passiv icke-finansiell enhet. Genom negationen inte kan man få intrycket att en passiv icke-finansiell enhet är allt annat än de tre enhetstyper som räknas upp. Det kan inte vara syftet. Bankföreningen utgår från att negationen inte ska omfatta den sista enheten (investeringsenhet i en stat..). Vidare menar Bankföreningen att den första enheten, en enhet som inte är ett finansiellt institut, är felaktigt formulerad. Alla enheter som inte är finansiella institut är inte passiva ickefinansiella institut. När det gäller den tredje enheten investeringsenhet - (som alltså inte ska omfattas av negationen) menar Bankföreningen att även den är felaktigt formulerad. För det första finns det ingen definition av begreppet investeringsenhet i lagförslaget. Bankföreningen utgår från att det som avses är ett sådant finansiellt institut som definieras i 2 kap. 9. Om ordet investeringsenhet ska användas måste det dock definieras (jfr. Investment Entity i CRS Section VIII A. 6.). För det andra omfattar lagtexten alla investeringsenheter. Det är inte korrekt. Den ska enbart omfatta sådana investeringsenheter som beskrivs i 2 kap. 9 första stycket 2, dvs. sådana investeringsenheter som förvaltas av en annan investeringsenhet (jfr. CRS Section VIII D. 8. och A. 6. (b)). På grund av ovanstående menar Bankföreningen att den aktuella definitionen måste formuleras om. Detta skulle förslagsvis kunna ske på följande sätt. passiv icke-finansiell enhet 1. en icke-finansiell enhet som inte är en aktiv icke-finansiell enhet, eller 2. en sådan investeringsenhet som avses i 2 kap. 9 första stycket 2 i en stat eller jurisdiktion som inte är en deltagande jurisdiktion.

8 (18) Begreppet investeringsenhet i en stat eller jurisdiktion som inte är en deltagande jurisdiktion förekommer på flera andra ställen i lagförslaget 2 kap 19, 6 kap 3 och 7 kap 3 - och bör ändras i enlighet med det som sägs ovan. 3 kap 1 Undantagna finansiella institut I första stycket anges att vissa finansiella institut är undantagna från rapporteringsskyldighet. Som första meningen är formulerad kan man få intryck av att de uppräknande enheterna inte är undantagna från rapporteringsskyldighet om de inte är finansiella institut. Det anges att enheterna är undantagna om de är finansiella institut. För att undvika missförstånd bör meningen formuleras om så att det framgår att de aktuella enheterna är undantagna även om de skulle anses vara finansiella institut. Bankföreningen anser också att det i lagstiftningen bör förtydligas att fackföreningar och även vissa andra icke allmännyttiga ideella föreningar inte ska omfattas av definitionen finansiellt institut när dessa t.ex. förvaltar finansiella tillgångar åt sina underavdelningar, närståendeföreningar (avdelningar) etc. Det finns en risk att dessa föreningar med den föreslagna utformningen av IDKAL skulle kunna falla in under begreppet finansiellt institut (investeringsenheter). Detta kan inträffa i de fall den fackliga föreningen inte är inskränkt skattskyldig enligt inkomstskattelagen (jfr. definitionen av aktiv icke-finansiell enhet i 2 kap. 4 IDKAL) och en viss samförvaltning av tillgångar sker inom föreningen och dess underavdelningar att föreningen kan komma att omfattas av begreppet finansiellt institut. Ett tillägg till definitionen närstående enhet skulle välkomnas så att de underavdelningar som i sig är fristående föreningar men som tillhör en facklig paraplyorganisation kan inkluderas i närståendebegreppet. Det är inte rimligt att fackliga organisationer ska klassificeras som finansiella institut, då de knappast kan anses utgöra någon risk för skatteundandragande gentemot utlandet. I andra stycket förekommer begreppet undantagna faktiska innehavare. Så vitt Bankföreningen kan se förekommer inte exempt beneficial owner i CRS, jfr. allmänmotiveringen s. 125. Bankföreningen utgår från att begreppet kommit med av misstag och föreslår att det stryks. 3 kap 8 Dödsbo Enligt detta lagrum avses med konto som innehas av dödsbo ett konto i Sverige som innehas uteslutande av ett dödsbo, om kopia på den avlidnes testamente eller dödsbevis finns med i dokumentationen för kontot.

9 (18) Formuleringen är densamma i IDKL. I Sverige använder sig instituten dock av folkbokföringsregistret SPAR som ger information om att en folkbokförd person är avliden. Bankerna utgår från att den kontrollen fortfarande är tillräcklig som styrkande dokumentation och skulle välkomna en lagändring som förtydligar detta. Jämför skrivningen i propositionen till IDKL om personbevis som styrkandedokumentation och uppgift i SPAR (prop. 2014/15:41 s. 91). Bankföreningen föreslår därför att lagrummet får följande lydelse. Med konto som innehas av dödsbo avses ett konto i Sverige som innehas uteslutande av ett dödsbo, om kopia på den avlidnes testamente eller dödsbevis finns med i dokumentationen för kontot eller om uppgift om dödsfallet hämtats från statens personadressregister. Motsvarande ändring bör göras i IDKL. 5 kap 1-5 Intygande Bankföreningen anser att det tydligt i lagtexten måste framgå att ansvaret för fastställande av hemvist ligger på kunden och inte åvilar det finansiella institutet, se vidare vad som anförs under 6 kap. 2 nedan. Bankföreningen hemställer också om att formkravet tas bort för intygandet, se vad som anförs nedan under 5 i förordningen. Detta gäller även 7 kap 3. 6 kap Granskning av befintliga finansiella konton som innehas av enheter Vilka konton ska rapporteras? I lagförslaget tillämpas en teknik för att fastställa vilka konton som ska rapporteras som skiljer sig från CRS. Till skillnad från CRS finns ingen definition i lagen om vad som är en reportable person. För att veta vilka personers konton som är rapporteringspliktiga får man i stället gå till definitionen av rapporteringspliktigt konto där det framgår att vissa konton inte är rapporteringspliktiga om de innehas av vissa angivna personer, t.ex. finansiella institut, börshandlade bolag och myndigheter. Bankföreningen är tveksam till den använda tekniken och menar att den leder till en svårbegriplig lagstiftning som kan medföra tillämpningsproblem. Ett exempel på detta är 6 kap. 1 IDKAL där det anges att ett konto är rapporteringspliktigt om det innehas av en eller flera enheter som har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Enligt ordalydelsen ska ett sådant konto rapporteras oavsett vad det är för person som innehar kontot. Av definitionen av rapporteringspliktigt konto kan man sedan utläsa att ett konto inte alltid är rapporteringspliktigt beroende på vem som är

10 (18) innehavare. Lagrummen är således motstridiga och det framstår inte som självklart vilket av dem som har företräde. En annan konsekvens av tekniken är att det inte finns några bestämmelser om hur de finansiella instituten ska gå till väga för att avgöra om ett konto är rapporteringspliktigt. I CRS är utgångspunkten att det finansiella institutet ska identifiera reportable persons. En reportable person är en person som har hemvist i en Reportable Jurisdiction och som inte är en undantagen person (dvs. personen är inte ett finansiellt institut, ett börshandlat bolag, en myndighet etc.). För att avgöra detta finns i CRS en angiven procedur som framgår av Section V(D)(1) (befintliga enhetskonton) och Section VI( A)(1) (nya enhetskonton). I det svenska lagförslaget finns inte denna procedur överhuvudtaget. Det beror på att termen reportable person inte definieras eller finns med i lagstiftningen. När det gäller enhetskonton anges i stället att rapporteringspliktiga konton ska identifieras. Detta ska ske genom att fastställa om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion (6 kap. 2 och 7 kap. 2 ). Nästa steg i proceduren handlar om att fastställa om en enhet är en passiv icke-finansiell enhet (6 kap. 3 och 7 kap. 3 ). Det saknas således ett förfarande för hur de finansiella instituten ska kunna fastställa om konton som innehas av en person med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion också är en reportable person. Typiskt sett handlar det om att avgöra om enheten är ett finansiellt institut eller en icke-finansiell enhet. Bankföreningen anser att granskningsdelarna bör arbetas om för att närmare återspegla den systematik som finns i CRS. 6 kap 2 Förfarande för identifiering av rapporteringspliktiga konton och odokumenterade konton Bankföreningen anser att det är kunden som ska uppge/fastställa sin hemvist. Endast om det finns motstridiga uppgifter ska instituten utreda frågan närmare och även då är det kunden som ansvarar för uppgiften. Att fastställa hemvist är ofta en mycket svår juridisk bedömning som ytterst i många fall kräver domstols avgörande. Det är varken rimligt eller lämpligt att lägga ansvaret på instituten att göra sådana analyser. Bedömningen måste med nödvändighet göras av kunden eventuellt i samråd med berörda skattemyndigheter. Beslut om SINK-beskattning meddelas t.ex. av Skatte-verket och instituten saknar insyn i dessa frågor. Förfarandet kring hemvist som bl.a. beskrivs i 6 kap. 2 IDKAL förekommer på flera ställen i lagförslaget. Bankföreningen hemställer att lagstiftaren tydliggör att det inte är instituten som fastställer var kunden har sin hemvist. Förslag på alternativ utformning av 6 kap. 2 IDKAL:

11 (18) Vid utredning om en enhets konto är rapporteringspliktigt, ska kontoförande institut granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns uppgift som tyder på att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska kontohavaren rapporteras ha hemvist i den staten eller jurisdiktionen om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte 1. inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller jurisdiktion, eller 2. om övrig information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller om information som är allmänt tillgänglig vederlägger ovan nämnda uppgift som tyder på hemvist i annan stat eller jurisdiktion så att institutet skäligen kan anta att kontot inte är rapporteringspliktigt i denna stat eller jurisdiktion. 7 kap 1 Odokumenterade enhetskonton I bl.a. 4 kap 3 och 11 återfinns bestämmelser om s.k. odokumenterade konton. För det fall det vid en indiciesökning påträffas en c/o- eller en poste restante-adress till kontohavaren och ingen annan adress eller andra indicier påträffats ska det rapporteringsskyldiga institutet antingen göra en granskning enligt 6 eller inhämta ett intygande från kontohavaren eller styrkande dokumentation som fastställer kontohavarens skatterättsliga hemvist. För det fall det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte lyckats fastställa den skatterättsliga hemvisten genom någon av ovan beskrivna processer ska kontot anses vara ett odokumenterat konto. Även odokumenterade konton ska rapporteras till Skatteverket. Dessa bestämmelser överensstämmer med det som ställs upp i CRS, se bl.a. CRS Commentary on Section III, paragraph 28-29, 45 och 48. Konto som utgör högvärdekonto ska sedan årligen granskas tills dess att kontot längre inte är ett odokumenterat, dvs. då kontohavarens skattehemvist är fastställt. Enligt CRS kan endast befintliga konton som innehas av fysiska personer vara odokumenterade konton. Enligt det svenska lagförslaget kan dock även nya finansiella konton som innehas av fysiska personer (5 kap), samt befintliga och nya finansiella konton (6 och 7 kap) vara odokumenterade. En sådan utvidgad definition leder till en stor ökning av odokumenterade konton, betydligt fler än dem som CRS-regelverket avser. Eftersom lagstiftningen avviker från CRS blir den svårtillämpad. Antalet odokumenterade konton ökar och det finns risk att Sveriges rapportering till främmande stat inte kommer att överensstämma med den rapportering Sverige får, dvs. det kommer att saknas kongruens. Bankföreningen föreslår därför att reglerna om odokumenterade konton återspeglar dem som finns i CRS. En stor andel odokumenterade konton tyder på att instituten

12 (18) inte har försökt tillräckligt hårt att få in uppgifter vilket också riskerar att ge Sverige ett sämre anseende internationellt. Bankföreningen önskar vidare att det anges i lagen att en fysisk persons konto får status som odokumenterat när det finansiella institutet inte har fått svar inom 90 dagar från det att institutet kontaktade kontohavaren. 7 kap 2 Granskning av nya finansiella konton som innehas av enheter Den föreslagna lydelsen i 7 kap. 2 IDKAL stadgar att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska, för att fastställa om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, i samband med att ett konto öppnas inhämta ett intygande från kontohavaren. Detta krav innebär att granskningsprocessen vid öppnande av nya konton av enheter enligt IDKAL inte kommer att överensstämma med den granskningsprocess som tillämpas av de finansiella instituten inom ramen för IDKL. För att avgöra om nya finansiella konton som innehas av enheter är rapporteringspliktiga enligt IDKL ska institutet primärt kunna förlita sig på allmänt tillgängliga uppgifter och vad som inhämtats enligt bestämmelser i lagen om penningtvätt, jfr. 7 kap. 2 samt 3 IDKL. Om det av dessa uppgifter framgår att personen är en aktiv icke-finansiell enhet, ett svenskt finansiellt institut eller finansiellt institut med hemvist i annan partnerjurisdiktion behöver ingen vidare granskning genomföras. Är den nya kunden däremot en specificerad amerikansk person eller en passiv icke-finansiell enhet ska intygande inhämtas, jfr. 7 kap. 4 IDKL. I den nu föreslagna lagstiftningen ska däremot enligt den föreslagna 7 kap. 2 IDKAL intygande inhämtas för alla nya kunder. Bankföreningen noterar dock att det enligt allmänmotiveringen synes vara valfritt att inhämta intygande vilket inte överensstämmer med den föreslagna lagtexten. Se t.ex. kommentarerna på sid. 91f: Ett intygande från kontohavaren kan utgöra en del av dokumentationen vid kontots öppnande. och sid. 92 Ett sådant intygande behöver dock inte inhämtas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, utifrån information som det har tillgång till eller som är allmänt tillgänglig, kan fastställa att kontohavaren inte har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Bankföreningen anser att samma eller likartade granskningsprocesser i IDKAL som i IDKL måste gälla. Om processerna är lika minskar riskerna för fel, förfarandet blir

13 (18) tydligare och hanteringen av kunder blir betydligt smidigare och mer kostnadseffektiv. Enligt Bankföreningen skulle en önskvärd granskningsordning vara följande: 1) För att avgöra om kunden är ett finansiellt institut eller svensk aktiv ickefinansiell enhet får institutet förlita sig på allmänt tillgängliga uppgifter/- information som inhämtas med stöd av bestämmelserna i penningtvättslagen. 2) Om det av allmänt tillgängliga uppgifter eller information som inhämtats med stöd av bestämmelserna i penningtvättslagen framgår att det nya finansiella kontot innehas av en icke-svensk aktiv icke-finansiell enhet eller av en passiv icke-finansiell enhet ska intygande från kontohavaren inhämtas. 8 kap 7 Styrkande dokumentation I paragrafen anges vad som avses som styrkande dokumentation. Enligt andra stycket räknas klassificeringar grundade på ett standardiserat system för branschkoder som styrkande dokumentation. Något motsvarande finns inte i CRS, däremot i kommentaren till densamma. Enligt lagtexten ska klassificeringarna ha fastställts före den 31 december 2015 för att få räknas som styrkande dokumentation. Bankföreningen har i och för sig inga invändningar mot att klassificering utifrån branschkoder får anses vara styrkande dokumentation. Bankföreningen ifrågasätter dock nyttan med en sådan bestämmelse. När det gäller reglerna om identifiering av befintliga konton som innehas av enheter (6 kap.) saknas krav på, eller möjlighet att, begära in eller åberopa styrkande dokumentation. Klassificering grundat på branschkoder kommer i huvudsak att användas för att avgöra om ett företag är finansiellt institut eller inte och om de är aktiva eller passiva icke-finansiella enheter. I dessa avseenden uppställer regelverket inga krav på styrkande dokumentation. När det gäller att fastställa om en enhet är en passiv ickefinansiell enhet finns i stället en möjlighet att använda sig av information som institutet har tillgång till eller som är allmänt tillgänglig. Ett exempel på sådan information är klassificering grundat på branschkoder. Bankföreningen menar därför att de rapporteringspliktiga finansiella instituten kan använda sig av en klassificering grundat på branschkoder även om en sådan klassificering inte räknas som styrkande dokumentation. Instituten skulle därför inte vara bundna av att det ställs vissa krav på en sådan klassificering t.ex. att den ska ha fastställts före den 31 december 2015 för att den ska räknas som styrkande dokumentation.

14 (18) Om klassificeringen ändå ska räknas som styrkande dokumentation menar Bankföreningen att lagtexten behöver förtydligas såvitt gäller det aktuella datumet. I lagtexten sägs att klassificeringarna ska ha fastställts före den 31 december 2015. Det kan ge intrycket av ett krav på att de aktuella enheterna ska ha klassificerats före detta datum. Av kommentaren till CRS framgår dock att det är själva systemet för klassificering som ska ha implementerats före det aktuella datumet, inte att de aktuella enheterna ska ha klassificerats. 8 kap 11 Avsiktligt kringgående Bankföreningen avstyrker en sådan reglering som förslås i bestämmelsen. Bestämmelsen är allmänt hållen och den närmare innebörden av regeln kan inte förutses. I allmänmotiveringen (s. 133 f.) redogörs för CRS såvitt avser motverkande av kringgåenden. Av kommentaren till CRS framgår bl.a. följande. Hur jurisdiktionerna utformar sina regler för att förhindra kringgående av CRS beror på den legala strukturen i respektive jurisdiktion. Jurisdiktionens allmänna anti-kringgående regler kan t.ex. täcka in även CRS. Hur reglerna utformas är inte viktigt så länge de faktiskt förhindrar kringgående. Det konstateras i allmänmotiveringen (s. 134) att lagen (1995:575) mot skatteflykt ligger nära till hands för svenskt vidkommande när det gäller anti-kringgåenderegler. Lagen mot skatteflykt gäller dock endast vid fastställande av underlag för att ta ut kommunal och statlig inkomstskatt och kommer inte att kunna tillämpas för att förhindra att finansiella institut, fysiska personer eller förmedlare inför rutiner avsedda att kringgå förfarandena för rapportering och åtgärder för kund-kännedom. Regeringen väljer därför att införa ett särskilt stadgande i IDKAL som en anti-kringgåenderegel. Skatteflyktslagen har utsatts för hård kritik för att den anses svår att tillämpa, är oförutsebar och därför skapar rättsosäkerhet. Bankföreningen anser inte att det är god lagstiftning att kopiera en bevisligen dålig reglering i förevarande ärende. Förslaget står i direkt strid med legalitetsprincipen och principen om förutsebarhet, principer som måste beaktas i svensk lagstiftning. Förslag till förordning om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton Bankföreningen avstyrker promemorians förslag till särskild förordning om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. I den föreslagna förordningen regleras ett antal viktiga materiella frågor som rör både tillämpningsområdet, beräkning av gränsvärden liksom regler kring hur ett intygande

15 (18) ska gå till. Vi ifrågasätter att dessa placeras i en förordning. Vi ser inte hur dessa regler skiljer sig från övriga bestämmelser som placerats i lagen och förordar därför att innehållet i nämnda förordnings 2-4 förs över till den föreslagna lagen, efter en ändring av 3, och att 5 stryks enligt vad som anförs nedan. 3 Aggregering Bankföreningen önskar att den aggregering som en tjänsteman med särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren endast behöver göras beträffande högvärdekonton. Bestämmelsens lydelse tyder på att tjänstemannen ska tillfrågas om samtliga kunder oavsett storleken på innehav. Enligt Bankföreningens uppfattning överensstämmer CRS-bestämmelserna avseende nu aktuell förfrågan till tjänsteman med motsvarande bestämmelser som gäller för FATCA. FATCA-bestämmelserna har tolkats som att finansiella institut endast ska ställa frågan till tjänstemannen när det är fråga om högvärdekonton. 3 Det är naturligtvis mycket stor skillnad i arbetsbelastning för Bankföreningens medlemmar om kundansvariga tjänstemän ska kontaktas för aggregering i fråga om samtliga kunder eller endast när det är fråga om högvärdekonton. Eftersom det inte bör vara någon skillnad mellan FATCA och CRS-reglerna i detta avseende, önskar Bankföreningen att bestämmelsen förtydligas så att tjänstemannen ska kontaktas endast när det är fråga om högvärdekonton och inte beträffande samtliga kunder. 5 Intygande Den föreslagna bestämmelsen ställer vittgående krav på formatet av kundens intygande. Det ska vara undertecknat eller på annat sätt bekräftat och ha lämnats på annat sätt än muntligen. Intygandet ska vidare vara daterat och innehålla kontohavarens namn, adress, hemvist, skatteregistreringsnummer och landskod för skatteregistreringsnummer. Ett intygande enligt första stycket ska lämnas på heder och samvete. Genom att intyget är avlämnat på heder och samvete Krav på skriftlighet av intygande fanns med i lagrådsremissen Genomförande av avtal mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters regering för att förbättra 3 Se ex SKATs Vejledning om implementering af FATCA i Danmark, 29 augusti 2014, sid 11, avsnitt 2.13.2 (dokumentet bifogas). DK SKAT FATCA-vejl af 14-08-2014 (7).pd

16 (18) internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA. Lagrådet yttrade att tillämpningsområdet för förslagen borde begränsas till vad som var nödvändigt med beaktande av de folkrättsliga förpliktelser som följer av avtalet samt att det inom ramen för den fortsatta beredningen därför borde övervägas om det fanns möjligheter att undvika eller mildra konsekvenserna av den föreslagna regleringen. 4 I CRS-regelverket uppställs heller inget krav på särskilt format för självcertifiering. Först i kommentarerna tas de omfattande kraven upp. I CRS-kommentaren ges även en möjlighet till att ett intygande kan vara muntligt ( positively affirmed ). CRS-kommentaren har godkänt folkbokföringsregistret som styrkande dokumentation. Det utvisar hemvist på ett tillförlitligt sätt. Bankföreningen anser att det är olyckligt att genom lagstiftning införa en strängare metod än de krav som ställs enligt det folkrättsliga avtalet och förvägra svenska institut vad som tillåts för andra länder mot bakgrund av CRS-kommentaren, t.ex. muntliga intyganden. Detta kan till och med strida mot EU-fördraget och principerna för likabehandling och konkurrens etc. Såväl FATCA:s som CRS due diligenceregler bygger till stor del på guidelines från FATF (Financial Action Task Force som utarbetar det internationella penningtvättsregelverket som det svenska regelverket bygger på). Penningtvättslagen uppställer inga krav på i vilken form uppgifter från kunden tas in. Instituten frågar ingående ut den nya kunden och lägger in erforderlig information i kundsystemen. De frågor som utreds i penningtvättshänseende borde vara av minst lika stor vikt som frågan om kundens skattehemvist. Uppställande av krav på skriftlighet enbart för att kunna fälla kunden för brott enligt 15 kapitlet BrB skulle omöjliggöra de finansiella institutens hantering av nya kunder som den utformats enligt FATCA- och penningtvättskraven 5 samt innebära en störande och avvikande rutin även för den nya kunden. Villkoren innebär ett steg bakåt i utvecklingen mot en papperslös behandling av uppgifter hos instituten och strider därmed också mot företagens hållbarhetskrav (CSR, Corporate Social Responsibility) ur ett miljömässigt perspektiv. Detta samhällsansvar är långsiktigt och integrerat i affärsmodellen. 4 Utdrag ur protokoll vid Lagrådets sammanträde 2014-12-10. 5 Instituten kan genom en direktuppkoppling mot folkbokföreningsregistret se vilka kunder som har svensk adress. Dessa kunder tillfrågas om de har skattehemvist i USA, eller annan skattehemvist än Sverige och US och ombeds ange dessa. Om kunden påstår sig ha skattehemvist utanför Sverige finns det en speciell blankett framtagen av Bankföreningen i samarbete med Skatteverket där kunden intygar sin utländska skatterättsliga hemvist. Denna blankett används endast i de fall kunden inte är folkbokförd i Sverige.

17 (18) Bankföreningen hemställer därför om att formkraven på intygandet tas bort i den föreslagna förordningen och att en reglering för intygande i stället väljs som motsvarar den som finns i IDKL. Ändringarna i skatteförfarandelagen (2011:1244, SFL) 22 b kap. 3 Paragrafen är väldigt svår att förstå. Enligt första stycket ska kontrolluppgift lämnas för fysiska personer och enheter vars innehav medför att kontot är rapporteringspliktigt. Det är således bara själva kontohavarna som kontrolluppgiften ska lämnas för. Det sägs ingenting i första stycket om att kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer som har ett bestämmande inflytande. Enligt andra stycket ska i vissa fall kontrolluppgift även lämnas för en enhet vars innehav inte medför att kontot är rapporteringspliktigt. Här avses det fallet att kontohavaren inte har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, dvs. det gäller kontohavare som är svenska (eller amerikanska) enheter. I dessa fall ska även fysiska personer som har ett bestämmande inflytande rapporteras. Som Bankföreningen läser paragrafen finns det ingen bestämmelse om att fysiska personer ska rapporteras när de har ett bestämmande inflytande i en enhet vars innehav medför att kontot är rapporteringspliktigt. Paragrafen bör förtydligas så att det framgår om dessa personer ska rapporteras eller inte. När det gäller andra stycket menar Bankföreningen att det bör framgå att kontrolluppgift endast ska lämnas för det fallet att enheten är en passiv icke-finansiell enhet och att personerna med bestämmande inflytande i enheten har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Förslag till korrigering i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet - Rapporteringspliktiga betalningar till icke FATCA-deltagande finansiella institut I prop. 2014/15:41 s. 118 f. framförs att rapporteringsplikten av betalningar till icke FATCA-deltagande finansiella institut inte kan begränsas till enbart betalningar till rapporteringspliktiga konton eftersom det saknas stöd för det i IGA-avtalet. US Treasury har muntligen uppgivit att de betalningar som avses omfattas endast är s.k. non-us FDAPs (fixed determined annual or periodical income).

18 (18) Den danska skattemyndigheten, SKAT, har vidare gjort ett utkast till Vejledning om indberetningspligt för årene 2015 och 2016 om betalninger til icke-deltagende finansielle institutter m.v., j. nr. 14-2412962. 6 I denna fastslår Skat (avsnitt 2.2) att de betalningar som omfattas är ränta från icke-amerikansk källa inbetald till finansiellt konto, utdelning från icke-amerikansk källa inbetalt till finansiellt konto, utbetalningar (oavsett om de sker till finansiellt konto) knutna till värdepapperslån, återköpsavtal, derivatavtal eller liknande transaktioner som direkt eller indirekt är knutna till betalning av ränta eller utdelning med amerikansk källa samt utbetalningar från försäkringsavtal med kontantvärde eller livränta. Bankföreningen önskar ett förtydligande i enlighet med den danska tillämpningen. Denna innebär att finansiella institut, när det är fråga om betalningar som inte är från amerikansk källa, ska rapportera endast på betalningar till rapporteringspliktiga konton. I de fall när betalningarna - direkt eller indirekt - har amerikansk källa (sk US FDAP) ska finansiella institut, enligt regelverket för Qualified Intermediaries (QI), rapportera samtliga sådana - även dem som inte sker till ett rapporteringspliktigt konto. SVENSKA BANKFÖRENINGEN Johan Hansing Ulrika Hansson 6 Se bifogat dokument Danska NPFFI vägledning.docx