Ingen kan älska som vi Distributionstitel Inspelningstitel Ingen kan elske som vi Första resan Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Filmen Kompisar KB, Stockholm Sparbanken, Stockholm Finansfästet AB Wendros AB, Huddinge AB Svensk Filmindustri, Stockholm Distributör i Sverige (35 mm) Distributör i Sverige (DVD) Atlantic Film AB, Stockholm (2001) Laboratorium FilmTeknik AB, Solna Mixning FilmMixarna AB, Solna Regi Manus Producent Produktionschef Produktionsledare Foto Musik Klippning Ljudtekniker Regiassistent Scripta Inspelningsledare Produktionsassistent B-foto Stillbildsfoto Passare Ljussättare Staffan Hildebrand Staffan Hildebrand Christer Hagström Rune Hjelm Ola Björemyr Marianne Broddesson István Borbás Mikael Lundgren Jan Olov Persson Klas Bergvall Tina Moe Patrik Henzel Roger "Drutten" Hansson Mickey Hawks Anders Öhrn Nils-Olof Johansson Åsa Esping Magnus Theorin Niklas Dahlskog Jacob Jørgensen Jacob Jørgensen Lars Malmström Martin Bergenström Pär Simonsson Kjetil Hervik Ulf Brantås Börje Sundberg
Negativklippning Musikmixning Kläder Smink Klippassistent B-ljud Mixning Nils Melander Jan Lundkvist Robert Wellerfors Robert Wellerfors Gabriella Koesen Nina Carlsson Gabriella Koesen Nils-Olof Johansson Kjell Landin Per Sundström Ulf Park Kjell Westman Bildformat: Vidfilm (1,66:1) Färgsystem: Eastman Color Ljudsystem: Dolby Stereo 04 Originallängd i : 102 Censur: 127.768 Datum: 1988-08-04 Åldersgräns: Barntillåten Längd: 2784 meter Kommentar: Aktlängder: 396-558-372-494-545-419 m. Dvd-release Sverigepremiär 2001-04-24 Sverige 1988-08-12 Spegeln Götebrog 102 1988-08-12 Filmstaden Helsingborg 102 1988-08-12 SF1 Jönköping 102 1988-08-12 Filmstaden Linköping 102 1988-08-12 Filmstaden Luleå 102 1988-08-12 Skandia Lund 102 1988-08-12 DownTown Malmö 102 1988-08-12 Grand Norrköping 102 1988-08-12 Rival Stockholm 102 1988-08-12 Filmstaden Falun 102 1988-08-12 Saga Borås 102 1988-08-12 Spegeln Stockholm 102 1988-08-12 Filmstaden Sundsvall 102 1988-08-12 Spegeln Umeå 102 1988-08-12 Filmstaden Uppsala 102 1988-08-12 Prince Varberg 102 1988-08-12 Filmstaden Västerås 102 1988-08-12 Palladiumn Växjö 102 1988-08-12 Aveny Örebro 102
1988-08-12 Filmstaden Östersund 102 Rollista: Izabella Scorupco Annelie Håkan Lindberg Johnny Anki Lidén Annelies mamma Stig Engström Olle Berg, Annelies pappa Kim Anderzon pensionatsvärdinnan Markus Trapp Mackan Mårten Thomasson Johnnys pappa Dominik Henzel discjockeyn Ulf Granqvist Raffe Andrej Anderzon-Möller Robin Patrik Ehrman Jonnys lillebror Thea Östling Sanna, Thomas Andersson Hans Paulsen Patrik Svedberg Micke Jonsson Thomas Hasslund Madelin Ahnlund Themba Tainton Anders Olsson Quentin J. Dean Haakon Dean Monir Baquini Magnus Jonsson Katarina Sundqvist Jannika Mibås Linda Isenborg Jörgen Paasila hårdrockare Fred Wilhelmsson Pontus Ernfors Oskar Andersson Larry Nygren letande pappa Jalle Gullers Mara Kent Jonsson bartender på Örnen Grells Mattsson man i jaktlaget - Ej krediterade: Paolo Roberto discogäst Liam Norberg discogäst Svensk filmografi
Vi möter Annelie som direkt tilltalar publiken: "Hej, jag heter Annelie. Jag är 17 år. Jag går ekonomisk linje. Jag bor här i Stockholm med morsan. Jag fick ett brev från pappa som jag inte sett på 10 år. Han är helikopterförare i Jämtland. Nej, vi tar det från början i stället." Återblick. Annelie meddelar sin mamma: "Jag har fått brev från pappa." - "Det är inte möjligt," säger mamman, "han har skitit i dig i tio år. Han bara tog sin väska och stack. Han får inte komma och förstöra allt nu." En diskussion utspinner sig mellan mor och dotter som slutar med att mamman kastar brevet i sopnedkastet. Annelie kan inte få brevet ur huvudet. I minnet går hon igenom hans formuleringar: "Jag var utomlands länge. Nu är jag i Sverige. Det är kanske för sent, men du är ändå min dotter." Annelie besöker ett disco. Det framställs som ett mörkt, lite farligt och demoniskt ställe. En pappa går runt och letar efter sin dotter: "Har du sett min dotter? Hon heter Ann Charlotte." Discjockeyn får ögonen på Annelie som han sedan dansar med. Annelie tar tunnelbanan hem. Sanna, en väninna, råder Annelie att åka till fadern, men mamman är negativ: "Vi var gifta i sju år. Sen bara försvann han." Hon förbjuder Annelie att åka. Annelie träffar discjockeyn ensam. De dansar tillsammans, men när han börjar kyssa och smeka henne närgånget, slår hon till honom: "Vafan håller du på med?!" Ledsen tar hon tunnelbanan hem, där hon sätter sig i trapphuset med sin dagbok där hon skrivit "pappa, pappa, pappa" sida upp och sida ned. På morgonen går hon in till mamman som full av oro väntat på henne hela natten. "Jag har bestämt mig," säger Annelie, "jag ska åka till pappa." Hon tar tåget till Östersund och liftar sedan den sista vägen till Jämtlands Aero, där fadern arbetar. Där möter hon Johnny med sin epatraktor. Johnny, som arbetar som lärling på firman, upplyser henne om att Olle Berg [hennes pappa] är ute på uppdrag och väntas hem först nästa dag. Annelie får ett rum på Astrids pensionat. Astrid är barndomsvän med Olle och berättar för Annelie om honom. Man kan inte lita på honom, är hennes slutsats. Han tänker bara på sig själv. Johnny plockar upp Annelie i sin epatraktor och visar henne bygden. De träffar också Johnnys far, som är ortens Konsum-handlare. "Olle är juste," säger Johnny, "han har jobbat i Australien på oljeriggar." Annelie möter för första gången den norrländska naturen. Johnny spelar gitarr, och hon berättar för honom att Olle är hennes far som hon inte hört av på 10 år. Johnny mekar med sin epatraktor och lär den okunniga Annelie namnen på de olika verktygen. De kysser varandra. Då anropas Johnny av Olle som är på väg ner. Olle anländer i sin helikopter. Han och Annelie får ett kort möte. Han är överraskad eftersom hon kommit oannonserad. "Jag har en ambulanstransport nu," säger han, "sen ska jag till Trondheim i tre dagar." Annelie känner sig på nytt sviken. "Dra åt helvete!" skriker hon till honom. Annelie vill åka hem till Stockholm. "Men jag vill att du stannar," ber Johnny. "Det skiter jag i" säger Annelie. Johnnny: "Jag tycker synd om dig att du inte gör vad du verkligen vill. Det är tragiskt!" Annelie lämnar honom. Det lokala discot, kallat Örnen. Johnny, övertygad om att Annelie åkt till Stockholm, är utanför med sina kompisar. Johnny dricker brännvin från en flaska som räcks runt. Han hinner bli ordentligt full, innan Annelie överraskande dyker upp. När han glad över hennes ankomst börjar kladda på henne, blir hon arg och lämnar honom. Inne på discot dansar hon med en mc-knutte, när Johnny kommer in och svartsjukt börjar bråka med dem. "Du är falsk," skriker han. Sen kastas han ut. Sedan discot stängt, sover Johnny i sin bil utanför. Mackan, en nykter kompis till Johnny, säger till Annelie: "Du får vara försiktig med honom. En sån som Johnny måste man vara rädd om." Annelie kör hem Johnny, som inte vaknar, och bär in honom tillsammans med fadern, Konsum-handlaren. På morgonen frågar han ut Johnny vad som hänt och varför han kom hem dyngfull. "Jag var olycklig," svarar Johnny. "Jag var jävligt dum i går. Jag vet." Sen får han reda på att Annelie kört hem honom och att hon ligger i gästrummet. "Det blev så fel i går," säger Annelie till honom. "Jag var dum." De kör tillsammans upp på fjällsidan, och i en stuga. De kysser och smeker varandra, men har inte samlag. På kvällen ska Olle Berg träffa sin dotter. Annelie står på bron och väntar, och Johnny ska köra Olle dit. Men Olle velar. Han tror inte att han klarar av det. "Jag väntar i epan i tre, sen far jag," säger Johnny. I sista stund rusar Olle ut och tar plats i bilen. "Du hade inte lust att komma, va?" säger Annelie aggressivt. "Jo, du förstår, jag var så rädd," svarar Olle. De åker alla hem till Olle, där Annelie och Olle pratar hela natten. Johnny väntar i sin epatraktor utanför. Slutligen kommer Annelie ut. "Hur gick det?" frågar han. "Kör!" säger Annelie.
Uppe på fjället säger hon: "Jag åker nu, Johnny." Johnny är nedstämd: "Jag lärde ju aldrig känna dig. Allt gick så fort. Och så ska du åka nu." Annelie anförtror honom sin dagbok. Annelie tar bussen till Östersund. Vid avskedet säger Johnny: "Vi måste träffas igen." Återblicken är avslutad, och vi möter Annelie i direkt tilltal till publiken: "Vi pratade hela natten. Men han såg inte mig. Nån riktig pappa blir han nog aldrig. Det är bra. Jag har träffat honom. Det känns skönt. Jag förstår morsan bättre också." Johnny infinner sig i Stockholm. Med sin epatraktor. "Vet du nåt ställe man kan bo på här?" frågar han Annelie.