På liv och död Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Distributör i Sverige (35 mm) Distributör i Sverige (16 mm) Distributör i Sverige (inst. video) Laboratorium Mixning Regi Manus Produktionsledare Foto Musik Scenograf Klippning Ljudtekniker Scripta Verkställande producent Inspelningsledare Pressinformation B-foto Elektriker Passare Ljussättare Snickare Dekormålare Rekvisita Attributör Kläder Sömmerska Smink Filmfotograferna AB, Stockholm Sveriges Television AB TV2, Stockholm Ariane Filmproduktion, Stockholm (1986) (1994) (1994) AB Film-Labor, Stockholm FilmMixarna AB, Solna Bertrand Hurault Nils Johansson Hans Welin Ilja Cmiral Anna Brown Lars Lundberg Åsa Lindgren Pia Lafrenz Stefan Hencz Elisabeth Persson Sirkka Silin Niemelä Maijo Leppänen Aina Bellis Lars-Olof Löthwall Lisa Hagstrand Anders Dahlberg Bengt Wallin Leif Lindholm Johan Sjöqvist Johan Sjöqvist Steffen Martinsson Pontus Lindblad Tania Alyhr Kim Berg Lolo Murray
Klädassistent Ljudläggning Synkläggning Mixning Rebecka Wallerö Lars Lundberg Åsa Lindgren Niclas Jensen Berndt Frithiof Bildformat: Vidfilm (1,66:1) Färgsystem: Agfacolor Ljudsystem: Dolby Stereo 04 Originallängd i minuter: 88 Censur: 126.265 Datum: 1986-08-04 Åldersgräns: Tillåten från 15 år Längd: 2421 meter Kommentar: Aktlängder: 493-469-536-572-351 m. Sverigepremiär TV-visning Rollista: Lena Olin Svante Martin Måns Westfelt Krister Henriksson Stina Rautelin Ewa Fröling Sara Key Marian Gräns Margaretha Byström Johan Hedenberg Henry Bronett EwaMaria Björkström Louise Raeder Anna von Rosen Cecilia Walton Göran Schauman Christina Indrenius-Zalewski Lilian Johansson Lena-Pia Bernhardsson Svante Grundberg Ulla Steen-Zupanc Bengt C.W. Carlsson Jacob Wilton Eva von Hanno 1986-11-21 Röda Kvarn Stockholm Sverige 88 minuter 1990-02-05 Kanal 1 Sverige 85 minuter Nadja Melander, journalist Stefan Hjelm, läkare Olle, redaktionssekreterare Frej, fotograf Arja, kvinnan med prematurt barn Kristina, Stefans fru Marta Berglund, nybliven mor som dödar sitt barn servitrisen på ölkaféet Gertrud, barnmorska Peter Berglund, Martas man Roman, förlossningsläkare Berit barnmorskeelev Tove Ingrid Johan Jutta "kycklingmamman" Ulla, journalist Leif, journalist födande kvinna den födande kvinnans man Ricko, 10 år Rickos mamma
Leif Ahrle Margareta Pettersson Helge Skoog Henric Holmberg Gerhard Hoberstorfer Sten Ardenstam Irene Lindh Tintin Anderzon Mimi Pollak Margreth Weivers Ann Zacharias Yvonne Lin Lasse Pöysti Pedro Hietanen Arja Saijonmaa Lilga Kovanko Musik: Titel: Kommentar: Titel: Kommentar: Rickos styvpappa kvinnan som föder i bilen poliskommissarien bilföderskans man fotbollssupportern på ölkaféet polisinspektör Birgitta, journlist Maria Rickos mormorsmor Rickos mormor ung läkare kvinnlig vakt sångaren i tunnelbanan musikanten i tunnelbanan sångerskan på stranden i Helsingfors blond kvinna som kommer ut från fångvårdsanstalten/teaterbesökare Kylmä rakkaus Ge mig din hand Svensk filmografi
Nadja Melander, framgångsrik reporter, får klartecken att hon kan åka på reportageresa till Japan med fotografen Frej. Till hans överraskning vill hon inte åka med; hon ska göra reportage från BB. Han förstår henne inte: barn och gravida kvinnor är det värsta hon vet. Men hon menar allvar. På tidningen är redaktionschefen misstänksam och undrar om hon har något särskilt i kikaren: provrörsbarn? vattenförlossning? monsterfabrik? En annan kvinnlig journalist får åka till Japan. På BB träffar Nadja förlossningsläkaren Stefan Hjelm, som hon älskar sedan 15 år tillbaka men inte sett på länge. Hon säger att hon aldrig gett sig in på ett BB om hon inte älskat honom så mycket. Hon är med om en förlossning och får veta detaljer om problem som kan tillstöta. Stefan berättar om den hundraprocentiga kontroll som krävs vid kejsarsnitt. Nadja undrar varför han inte berättat vad han gjort under de år de inte setts. Han säger att hon inte frågat. Hon undrar om han var med när han själv blev pappa; det var han inte. Nadja berättar att BB får henne att minnas sin barndom: Hur hon hade sönder den docka hon fick, att hon var ledsen för det, hon ville gråta men kunde inte. Andra barn retade henne. En familj kommer och besöker en mamma med en nyfödd baby. Alla gullar med babyn men storebror Ricko säger sturigt att han tycker den ser för djävlig ut. Han blir utkastad och Nadja försöker trösta honom. På BB träffar Nadja olika sorters mödrar. Där finns hon som tog ut spiralen i hemlighet och inte bryr sig om mannen värst mycket; hon går helt upp i att vara mor. Där finns Marta som önskar att hennes man Peter vore där, det är inte samma sak utan honom. I en lång monolog berättar Nadja att hennes mor ville ta livet av sig när hon blev med barn. Fadern var redan gift och krävde abort. Men det var redan för sent, och Nadja vägde fem och ett halvt kilo när hon föddes; hennes mor var nära att dö. Nadja känner igen sig i Martas kärlek till mannen. Där står hon inte utanför. Dagen därpå hör Nadja Stefan prata med sin fru Kristina om kvällens middag. Plötsligt känner hon sig utanför. Senare anklagar hon Stefan för att han aldrig sagt henne att han älskar henne, det som han sagt till Kristina. Hon undrar vad hon betyder för honom. Han svarar undvikande, han måste iväg till tre kvinnor med värkar. Nadja vill stryka meningarna "Jag vet inte" och "Jag måste iväg" ur svenska språket. Nadja fotograferar på avdelningen och Marta ber henne ta ett foto på henne och bebisen. Hon vill ge det till sin man Peter. Nadja berättar om förhållandet till Stefan utan att nämna hans namn: Att hon varit så kär i honom att hon svimmat, men så var han plötsligt bara borta en dag, utan förklaring. Inget brev, inget telefonsamtal. En väninna berättade att han väntade barn med sin fru, och sedan fick de ett till. Efter många år sågs de igen. Det var som ett mirakel. Marta är förvånad - hon skulle aldrig kunna dela sin man med någon annan. Ricko kommer på BB-besök med sina föräldrar, men han springer därifrån. Han är ledsen och arg. Han ska bo hos mormor och känner sig undanskuffad av sin nyfödde lillebror. Nadja försöker trösta honom med att hans mamma inte kommer att älska honom på samma vis som förut. Älskar honom gör hon ändå. Marta rymmer från BB med sin baby för att överraska mannen. När Nadja senare på kvällen ska lägga fotot på Marta och babyn i ett kuvert och skicka det till henne, kommer ett larm från just den adressen. Någon har kastat en nyfödd unge ut genom fönstret. Nadja åker dit, det är mycket riktigt Marta. Hon har överraskat sin man Peter med en annan kvinna och kastat ut barnet genom fönstret. Mannen har via polisprotokoll avgett en stapplande redogörelse för hur det gick till: "Hennes oförutsedda återkomst utlöste dramat. Upptagna som vi var med intima nöjen..." etc. Dock var det hans replik att "barnet är det viktigaste" som direkt utlöste den tragiska handlingen. Nadja och Stefan går och tar en öl. Nadja säger att hon förstår Marta. Om han sagt att han älskade henne hade det aldrig hänt. Nu sa han att barnet var det viktigaste, vilket fick henne att känna sig dubbelt förolämpad. Stefan berättar om sin fru, att också hon kan vara våldsam. Nadja undrar vad han ska med henne till, när han bara älskar sin fru. Stefan svarar undvikande att inget är så enkelt, han måste hem, har kejsarsnitt dagen därpå. På natten drömmer Nadja mardrömmar om kejsarsnitt och sin egen övergivenhet. Nadja tittar på fotografier. När Stefan övergav henne, trodde hon det var ett principbeslut, att han bara ville leva med sin fru. Sedan dess har hon fått höra att han också haft en kvinna i Amerika. Var det kärlek? Eller måste han alltid ha två kvinnor? Hon känner att hon håller på att tappa fotfästet. Sköterskorna på avdelningen frågar om Nadjas upplevelse av BB-miljön. Hon säger att hon slagits av hur ensamma kvinnorna är, uppskurna, uppklippta, sårbara. Deras kroppar ser ut hur som helst, ändå begär alla att de ska vara lyckliga. Vissa håller med, andra tycker att hon överdriver. Någon pikar henne för Stefan. Nadja undrar vad annat det finns att tro på än
kärleken. En av sköterskorna hånar henne för att vara av den värsta sorten, den romantiska. Efteråt försöker hon prata med Stefan, att hon önskar att han älskat henne, någon enda gång. Han säger att han är ledsen att han gör henne illa, och han måste iväg. På T- banestationen träffar hon Ricko, som rymt från mormor. Han anklagar henne för att ha ljugit. Det blev inte alls som hon sagt när han och hans mamma skulle träffas. Hon hade inte tid för honom. Nadja känner igen sina egna barndomsupplevelser, när hon väntat på sin mamma som inte kommit. Hon ger honom rätt, hans mamma älskar honom inte. Hon berättar om att hon älskar en man som inte älskar henne lika mycket, och att hon aldrig velat se det. Hur smärtsamt sådant kan vara. Ricko får sova över i hennes lägenhet. De är ett stöd för varann. Under följande dags förlossningsfotografering är stämningen bland personalen lite uppsluppen; man talar matrecept över patientens mage. Hon har ont och ropar på sin Micke, som är närvarande men inget egentligt stöd. Nadja får ett raseriutbrott och slår efter honom och skriker att han är feg, att han överger henne. Avskedsrepliken är till Stefan: Du är likadan som han. När han skjutsar henne efteråt, måste han hem som vanligt. Hon söker sig till Martas port och av en slump möter hon hennes man Peter. Han vill inte gå hem längre; hon följer med honom och tar en öl. Han har aldrig förstått sig på Martas våldsamma känslor, fast han älskade henne så gott han kunde, gjorde allt för henne, skaffade henne till och med ett barn. Han tycker att hon krävde det omöjliga. Han känner sig som ett offer. Nadja säger att det inte handlar om att göra det man ska, utan det som är äkta. Han vill att hon ska stanna hos honom, men hon har inget att ge honom, ingen annan heller. Peter går. Nadja ringer till Stefan för att säga att det inte är hans fel att han inte älskar henne bara för att hon krävt det. Hon tycks nära ett psykiskt sammanbrott. Dagen därpå söker Stefan efter henne, han hittar henne i regnet i parken utanför sjukhuset. Hon blir inte insläppt i förlossningssalen efter det som hänt dagen innan. Stefan uppmanar henne att skriva sin artikel. Det gör hon, men på redaktionen är man inte imponerad. Redaktionschefen undrar varför hon sumpat den mest självklara grejen: att söka upp Marta i fängelset. Han är orolig att hon håller på att gå under. Hon och Stefan besöker fängelset. Plötsligt blir Stefan illamående och får vila sig i ett vilorum. När Nadja undrar vad som står på, berättar han att han inte klarar av fängelser sedan hans pappa en gång på orättvisa grunder dömts för förskingring och de som lovat vittna till hans förmån inte ställt upp. När han besökte fadern i fängelset, såg han hur denne gradvis bröts ned. Stefan började tappa förtroendet för alla. Tillsammans åker Nadja och Stefan ut på landet, de badar i en sjö. Nadja säger att hon kommit Stefans hemlighet på spåren: när han trodde på dem som lovat stödja pappan hade han förlorat sin oskuld; orden blev så viktiga att han nästan inte tordes använda dem av risk att yttra falska ord på samma sätt som de gjort. Det han sa måste stå till döddagar - medan hans tystnad blev det värsta sveket för Nadja. Hon berättar om vilken känsla av frihet Marta utstrålat i fängelset - hon hade hämnats, hon var fri. Stefan hade aldrig kunnat hämnas på dem som svikit honom och hans pappa; därav blev han stum och ofri. Ändå vill hon inte döma honom. Han har inte ens tillåtit sig att se det onda han gjort andra genom att låta andras onda leva vidare i sig. Stefan ler lite blekt, han tycker det var mycket på en gång. Nadja skriver om sin artikel, och nu är man nöjd på tidningen. Hon följer med Stefan på en konferens i Helsingfors. Hon ser nu att hon gjorde sig blind för sin mammas brist på kärlek till henne för att kunna överleva. Därav kom också hatet till andra barn, och till havande mödrar som verkade lyckliga i sitt havande. Han har hjälpt henne se detta, också med sin tystnad. Det var en härdsmälta att gå igenom insikten att han inte älskade henne, men hon klarade det. Nu kan allt bara bli bättre. När Stefan automatiskt tackar ja till en middagsinbjudan blir hon arg och upprörd, hon tycker att meningslöst umgänge stjäl tid från deras korta stunder av möjlig samvaro i något som åtminstone liknar kärlek. Konferensordföranden vill tala med honom om föredragslistan under morgondagen. Nadja väntar på stranden, någon sjunger en sång på temat "Jag tror du också väntar bakom en reglad dörr/vill du kan du räcka mig din hand". Nadja väntar.