MILJÖKONTORET INFORMERAR Åtgärdsprogram för Lerviksbäcken, Lillån, Habbestorpsbäcken, Oknebäcken, Kronobäcken och Kråkebäcken i Mönsterås kommun Joakim Holm Detta projekt har medfinansierats genom statsstöd till lokala vattenvårdsprojekt förmedlade av Länsstyrelsen i Kalmar län Mönsterås kommun Telefon: 0499-17000 vxl Rapport Box 54 www.monsteras.se 2015-10-30 383 22 Mönsterås
1. Inledning Detta är den första upplagan av det åtgärdsprogram som tagits fram för de mindre kustmynnande vattendragen i Mönsterås kommun. Programmet har tagits fram via ett LOVA-projekt som drivits av Mönsterås kommun under 2014 och 2015. Syftet var att ta fram bakgrundsmaterial för framtida naturvårdsåtgärder, främst med avseende på minskad övergödning. Alla länder inom EU arbetar sedan år 2000 med en gemensam vattenpolitik som styrs av ramdirektivet för vatten. EU:s ramdirektiv för vatten, eller vattendirektivet, syftar till att vi ska uppnå en långsiktigt hållbar förvaltning av våra vattenresurser. Enligt vattendirektivet ska alla vatten klassas utifrån den kemiska respektive ekologiska status de har idag. Kemisk status kan klassificeras som god eller uppnår ej god. Den ekologiska statusen klassificeras enligt följande miljökvalitetsnormer: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla vatten uppnå minst god status. I de vatten som inte uppnår god status ska naturvårdsåtgärder genomföras. Av de sex vattendrag som ingår i detta åtgärdsprogram är endast tre klassade. Dessa tre har samtliga bedömts vara av måttlig ekologisk status. De huvudsakliga miljöproblemen i vattendragen bedöms vara övergödning och fysisk påverkan. Den fysiska påverkan kan bland annat vara dikning/rensning av åfåran samt vandringshinder för fisk och andra vattenlevande organismer. Detta åtgärdsprogram har tagits fram via kartstudier och fältstudier av de berörda vattendragen samt via kunskapsinsamling från allmänheten med hjälp av vattenrådsdialogmetoden. 2. Beskrivning av vattendragen 2.1. Lerviksbäcken Lerviksbäcken mynnar i Kalmarsund ca 6 km norr om Mönsterås samhälle. Vattendraget är låglänt och dess omgivning domineras av jordbruksmark. Vattendraget är starkt påverkat av dikning och rätning och närsaltsbelastningen är hög. Höga värden för fiskreproduktion finns dock, vilket förstärkts ytterligare genom anläggandet av en gäddvåtmark år 2009. Årsmedelvattenföringen är <60 l/s. Lerviksbäcken saknar statusklassning. 2.2. Lillån/Habbestorpsbäcken Lillån får sitt vatten från Emån vid Gåsgöl och rinner vidare genom skogs- och jordbruksmark i sydostlig riktning mot Mönsterås. Ca 1 km innan mynningen i havet sammanstrålar Habbestorpsbäcken med Lillån. Området närmast mynningen domineras av jordbruksmark med mycket låg fallhöjd ner till havet. Lillåns årsmedelvattenföring är 170 l/s, Habbestorpsbäckens är 160 l/s. Båda vattendragen har bedömts vara av måttlig ekologisk status. De huvudsakliga miljöproblemen är övergödning och fysisk påverkan. 2.3. Oknebäcken/Kronobäcken Oknebäcken mynnar i Timmernabbevikens innersta del. Cirka 200 m söderut har Kronobäcken sin mynning. Bäckarna är båda delar av Koverhultsbäcken som delar sig cirka 1,6 km uppströms mynningarna. I mynningsområdet finns sedan år 2008 en våtmark som konstruerats för gäddans reproduktion. Denna försörjs av vatten från båda bäckarna. Den sammanlagda
årsmedelvattenföringen för bäckarna är 330 l/s. Oknebäcken bedöms vara av måttlig ekologisk status medan Kronobäcken saknar klassning. De huvudsakliga miljöproblemen i Oknebäcken är övergödning och fysisk påverkan. 2.4. Kråkebäcken Kråkebäcken mynnar i Råsnäs cirka 4 km söder om Mönsterås samhälle. Årsmedelvattenföringen för avrinningsområdet är cirka 100 l/s. Sommartid är bäcken nära uttorkad. Bäckens övre del omges av skogsmark med inslag av jordbruksmark medan området nedåt mynningen domineras av jordbruksmark. Kråkebäcken saknar statusklassning i VISS. 3. Miljöproblem och åtgärdsförslag 3.1. Lerviksbäcken Åtgärdskarteringen har utförts från mynningen till 4,4 km uppströms. Allmänna problem: övergödning, dikning och rätning, brist på skuggande kantzoner. Kommunens övervakningsprogram för kustmynnande vattendrag visar på näringsrikt till mycket näringsrikt tillstånd (fosfor) samt höga till mycket höga kvävehalter. Sträcka 1. Från mynningen till järnvägen. Sträcka 1. Lerviksbäcken mynnar i ett vassbevuxet område i Lervik strax norr om Mönsteråsviken. Bäcken rinner uteslutande genom jordbruksmark och näringsbelastningen är därför hög. Bäcken har fördjupats, breddats och rätats i syfte att avvattna åkrarna i området. Skuggande kantzoner är i stort sett obefintliga längs sträckan. År 2009 anlades en våtmark cirka 1 km från mynningen i syfte att förbättra förutsättningarna för reproduktion av kustlevande gädda. Studier har visat att våtmarken har höga värden för fiskreproduktion.
: Anläggande av fosfordammar. Anläggande av tvåstegsdiken. Arbeta för användandet av strukturkalkning i jordbruket. Sträcka 2. Från järnvägen till vägtrumman vid E22. Sträcka 2. Bäckens morfologi är densamma som längs sträcka 1. Vägtrumman 500 meter nedströms E22 ligger högt och utgör därmed vandringshinder vid låga flöden. : Anläggande av fosfordammar. Anläggande av tvåstegsdiken. Arbeta för användandet av strukturkalkning i jordbruket. Skapa fri vandringsväg förbi vägtrumman 500 meter nedströms E22 (tröskling). 3.2. Lillån Åtgärdskarteringen har utförts från mynningen till 14,5 km uppströms. Allmänna problem: övergödning, dikning och rätning, vandringshinder. Kommunens övervakningsprogram för kustmynnande vattendrag visar på näringsrikt till mycket näringsrikt tillstånd (fosfor) samt höga till mycket höga kvävehalter.
Åtgärdsförslag enligt VISS Anpassade skyddszoner på åkermark. Ekologiskt funktionella kantzoner. Minskat fosforläckage vid spridning av stallgödsel. Strukturkalkning. Fosfordamm. Åtgärdande av enskilda avlopp till normal skyddsnivå. Fiskväg eller utrivning av vandringshinder vid Lilla Forsa. Restaurering av rensade eller rätade vattendrag. Sträcka 1. Från Lillåns mynningsområde i Mönsteråsviken (Sylten) till dammen i Lilla Forsa. Sträcka 1. Lillåns mynningsområde (även kallat Sylten) restaurerades år 2006 som del av ett kommunalt naturvårdsprojekt. Syftet med projektet var att förbättra förutsättningarna för framförallt fisk och fågel i området samt att minska näringstillförsel till Östersjön. Sylten är ett viktigt område för fiskreproduktion och utgör lekområde för bland annat gädda och abborre. Området utgör en av de bästa fågellokalerna i landet. Området betas av nötkreatur. Uppströms mynningsområdet är Lillån dikad och rätad hela vägen upp till dammen vid Lilla Forsa. Beskuggning av vattnet saknas längs större delen av sträckan, vilket tillsammans med påverkan från omgivande jordbruksmark medför stora problem med igenväxning av vass och kaveldun. Bristen på omgivande träd och buskar gör också att åbanken är känslig för erosion, vilket medför ytterligare fosforutsläpp. Cirka 500 meter från mynningsområdet ansluter Stohagsdiket till Lillån. Diket har mycket stor näringsbelastning och bidrar med näringsrikt vatten. År 2008 anlades en våtmark i Stohagsdiket i syfte att minska näringsbelastningen i Lillån och Östersjön. Dessutom anlades ett tvåstegsdike strax
innan Habbestorpsbäckens mynning under 2012 samt ytterligare en våtmark strax nedströms E22 under 2013. Uppströms E22 är Lillån kraftigt bevuxen av framförallt vass och kaveldun. De höga halterna av näringsämnen tillsammans med bristen på skuggande träd och buskar orsakar detta problem. Området domineras av jordbruksmark som bidrar med näringsämnen via ett antal mindre åkersdiken. Just nedanför dammen i Lilla Forsa är ån väl beskuggad och består till stor del av forsade partier. Detta område utgör leklokal för ett antal fiskarter. Dammen utgör ett definitivt vandringshinder för fisk. Förslag till åtgärder Anläggande av kvävereducerande våtmarker (nära mynningen). Anläggande av tvåstegsdiken (hela sträckan). Anläggande av fosfordamm i Stohagsdiket samt åkersdiken vid sträckans översta del. Arbeta för användandet av strukturkalkning i jordbruket (hela sträckan). Minska avverkningen av ekologiskt funktionella kantzoner och tillåta etableringen av nya (hela sträckan, framförallt uppströms E22). Utrivning av dammen vid Lilla Forsa för att skapa fria vandringsvägar för vattenlevande fauna. Sträcka 2. Från dammen i Lilla Forsa till åkrarna vid Alebo. Sträcka 2. Området domineras av skogsmark. Till skillnad från sträcka 1 är Lillån i detta område väl beskuggad och drabbas därför inte av igenväxning. Sträckan är dock rensad på sten och block, vilket bidrar till ett homogent strömningsmönster och lokalt ökad erosion. Återförande av sten och block som rensats från åfåran. Arbeta för omförhandlande av jordbruksarrenden som ej tillåter avverkning av skuggande kantzoner (på de små åkrar som förekommer på sträckan).
Sträcka 3. Från åkrarna vid Alebo till vägtrumman i Bätteropp. Sträcka 3. Jordbruksmark är dominerande i området, vilket leder till samma problematik med igenväxning som på sträcka 1. Beskuggning förekommer dock i högre grad. Anläggande av tvåstegsdiken. Anläggande av fosfordammar. Arbeta för användandet av strukturkalkning i jordbruket. Sträcka 4. Från vägtrumman i Bätteropp till vägtrumman vid Mönsteråsleden. Sträcka 4. Lillån rinner på denna sträcka genom skogsmark. Vägtrumman vid Bätteropp utgör ett partiellt vandringshinder vid lågvatten. Ån uppströms vägtrumman är rensad på sten och block som ligger längs åbanken. Skuggande träd och buskar växer längs hela sträckan.
Återförande av sten och block som rensats från åfåran. Skapa fri vandringsväg förbi vägtrumman vid Bätteropp (tröskling). Sträcka 5. Från vägtrumman vid Mönsteråsleden till kraftledningsgatan. Sträcka 5. Denna sträcka domineras av jordbruksmark. Problem med igenväxning förekommer därför på denna sträcka. Ån är rätad och rensad på sten och block. Anläggande av tvåstegsdiken. Anläggande av fosfordammar. Arbeta för användandet av strukturkalkning i jordbruket. Återförande av sten och block som rensats från åfåran.
Sträcka 6. Från kraftledningsgatan till överledningen vid Emån. Sträcka 6. Lillån rinner på denna sträcka främst genom skogsmark. Ån är kraftigt rätad och rensad. Lillåns naturliga sträckning grävdes på 60-talet om i samband med att Mönsterås kommun anlade ny dricksvattentäkt vid Lilla Forsa. Örnebäcken, som tidigare utgjorde Lillåns översta lopp och började i trakterna söder om Fliseryd, leddes in i Emån vid Gåsgöl. Vatten leddes sedan från Emån till Lillån via ett kulvertsystem vid Åholmsvallen. Överledningen kan idag regleras via ventiler och utgör ett definitivt vandringshinder för fisk. Återförande av sten och block som rensats från åfåran Återställning av Örnebäckens och Lillåns ursprungliga lopp 3.3. Habbestorpsbäcken Åtgärdskarteringen har utförts från mynningen till 8,0 km uppströms. Allmänna problem: morfologisk påverkan och övergödning. Kommunens övervakningsprogram för kustmynnande vattendrag visar på näringsrikt till mycket näringsrikt tillstånd (fosfor) samt höga till mycket höga kvävehalter.
Åtgärdsförslag enligt VISS Anpassade skyddszoner på åkermark. Ekologiskt funktionella kantzoner. Minskat fosforläckage vid spridning av stallgödsel. Restaurering av rensade eller rätade vattendrag. Strukturkalkning. Fosfordamm. Våtmark för näringsretention. Åtgärdande av enskilda avlopp till normal skyddsnivå. Sträcka 1. Från Habbestorpsbäckens mynning i Lillån till vägtrumman vid Fliserydsvägen. Sträcka 1. Habbestorpsbäckens nedre lopp, strax innan mynningen i Lillån, rinner genom ett bostadsområde. Sträckan 80-120 m uppströms mynningen omges av betongfundament som anlagts för att förhindra erosion av åbanken. Fram till år 2013 leddes 100 meter av bäcken genom en kulvert mellan Mölstadvägen och Kanalgatan. Kulverten togs bort via ett kommunalt fiskevårdsprojekt och därigenom skapades bättre vandringsmöjligheter för havslevande fisk som nyttjar Habbestorpsbäcken som reproduktionslokal. Uppströms Kanalgatan är bäcken rätad och rensad men generellt väl beskuggad av träd och buskar. Återförande av sten och block som rensats från bäckfåran. Anläggande av fosfordammar och kvävereducerande våtmarker för att minska näringsbelastningen från uppströmsbelägen jordbruksmark.
Sträcka 2. Från vägtrumman vid Fliserydsvägen till vägtrumman i Habbestorp. Sträcka 2. Jordbruksmark blir vanligare förekommande uppströms Fliserydsvägen. Bäcken är rätad och rensad även längs denna sträcka och beskuggningen är generellt sämre än längs sträcka 1. Långsrumsbäcken samt ett antal mindre åkersdiken ansluter längs sträckan, vilka antas bidra med näringsrikt vatten från omgivande jordbruksmark. Vägtrumman i Habbestorp utgör vandringshinder vid lägre flöden men bedöms kunna åtgärdas med relativt små medel. Återförande av sten och block som rensats från bäckfåran. Anläggande av fosfordammar och kvävereducerande våtmarker i huvudfåran samt anslutande åkersdiken. Skapa fri vandringsväg förbi vägtrumman i Habbestorp.
Sträcka 3. Från vägtrumman i Habbestorp till vägtrumman i Ingebo. Sträcka 3. Inslagen av skogsmark är här större än sträckorna nedströms, vilket innebär högre grad av beskuggning. Jordbruksmark är dock fortsatt dominerande. Ett fåtal åkersdiken ansluter längs sträckan. Problematiken med rätning och rensning är densamma som för sträckorna nedströms. Öster om Ingebo fanns innan utdikningen en våtmark med höga värden för biologisk mångfald och näringsretention. Projektering av återskapande av denna våtmark kommer att genomföras inom ramen för ett kommunalt naturvårdsprojekt under 2015-2016. Återförande av sten och block som rensats från bäckfåran. Anläggande av fosfordammar och kvävereducerande våtmarker i huvudfåran samt anslutande åkersdiken. Återskapa våtmarken öster om Ingebo. 3.4. Oknebäcken Åtgärdskarteringen har utförts från mynningen till 9,1 km uppströms. Allmänna problem: morfologisk påverkan och övergödning. Kommunens övervakningsprogram för kustmynnande vattendrag visar på näringsrikt till mycket näringsrikt tillstånd (fosfor) samt höga till mycket höga kvävehalter. Åtgärdsförslag enligt VISS Anpassade skyddszoner på åkermark. Ekologiskt funktionella kantzoner. Minskat fosforläckage vid spridning av stallgödsel. Restaurering av rensade eller rätade vattendrag. Fosfordamm. Åtgärdande av enskilda avlopp till normal skyddsnivå.
Sträcka 1. Från mynningen till vägtrumman vid Södra vägen. Sträcka 1. Oknebäckens nedersta del är rätad och mynnar i ett vassbevuxet område. Strax uppströms mynningen skapades en större hölja i samband med konstruktionen av våtmarken år 2008. Denna har stora värden för fiskreproduktion och utgör rastplats för fåglar. Cirka 700 meter uppströms mynningen leds en del av bäckens vatten in i våtmarken. Bäcken är väl beskuggad runt våtmarken men rensad på sten och block. Uppströms avledningen av vatten till våtmarken omges bäcken av jordbruksmark. Träd och buskar skuggar den större delen av sträckan men vassbevuxna partier förekommer där beskuggning saknas. Den höga förekomsten av jordbruksmark innebär att näringsbelastningen är hög. Återförande av block och sten som rensats från åfåran.
Sträcka 2. Från vägtrumman vid Södra vägen till bifurkationen Oknebäcken/Kronobäcken. Sträcka 2. Bäcken rinner här genom ett industriområde och är kraftigt rätad och rensad. I bostadsområdet vid Karlslund har dock bäcken sin ursprungliga form. Omgivningen består av jordbruksmark med inslag av skog. Bäcken är relativt väl beskuggad längs denna sträcka. Återförande av block och sten som rensats från åfåran. Sträcka 3. Från bifurkationen Oknebäcken/Kronobäcken till vägtrumman i Koverhult.
Sträcka 3. Sträckan omges framförallt av skogsmark. Längs sträckans nedre del finns stora våtmarksområden och ett antal småbäckar som ansluter till huvudfåran. Sträckans översta del omges av jordbruksmark och bäcken är här rätad i högre grad. Sträckan är i allmänhet relativt opåverkad. Vägtrumman i Koverhult utgör vandringshinder vid låga flöden. Vandringshindret bedöms dock kunna åtgärdas med enkla åtgärder. Återförande av block och sten som rensats från sträckans översta del. Skapa fri vandringsväg förbi vägtrumman i Koverhult. 3.5. Kronobäcken Åtgärdskarteringen har utförts från mynningen till 3,1 km uppströms. Allmänna problem: övergödning, dikning och rätning, vandringshinder. Kommunens övervakningsprogram för kustmynnande vattendrag visar på näringsrikt till mycket näringsrikt tillstånd (fosfor) samt höga till mycket höga kvävehalter. Sträcka 1. Från mynningen till Timmernabbsvägen. Sträcka 1. Området närmast mynningen består av en våtmark som skapats i naturvårdande syfte. Våtmarken har mycket höga värden för fiskreproduktion, framförallt gädda. Våtmarken har också höga värden vad gäller biologisk mångfald samt näringsreducerande förmåga. 0-300 m uppströms våtmarken är bäcken rätad och saknar i stort sett beskuggning. Påverkan från jordbruksmark är stor. 300 m uppströms våtmarken finns en bevattningsdamm som utgör ett definitivt vandringshinder för fisk. Dammen bedöms dock kunna ha viss näringsreducerande förmåga.
Anläggande av tvåstegsdiken. Remeandring av bäcken uppströms våtmarken. Säkerställa fiskvandring förbi dammen. Sträcka 2. Från Timmernabbsvägen till bifurkationen Oknebäcken/Kronobäcken. Sträcka 2. Uppströms bevattningsdammen till bifurkationen Oknebäcken/Kronobäcken är bäcken relativt opåverkad. Beskuggning finns längs hela sträckan och bäcken meandrar på ett naturligt sätt. Området domineras av jordbruksmark, vilket trots fungerande kantzoner antas medföra en hög näringsbelastning. Förslag till åtgärder Anläggande av fosfordamm. Arbeta för användandet av strukturkalkning i jordbruket. 3.6. Kråkebäcken Åtgärdskarteringen har utförts från mynningen till 2,1 km uppströms. Allmänna problem: hela bäcken är kraftigt rätad och fördjupad. Stor näringsbelastning från jordbruksmark. Kommunens övervakningsprogram för kustmynnande vattendrag visar på näringsrikt till mycket näringsrikt tillstånd (fosfor) samt höga till mycket höga kvävehalter.
Sträcka 1. Från mynningen till vägtrumman vid Strandavägen. Sträcka 1. Området saknar beskuggning, vilket medför att bäcken växer igen av framförallt kaveldun. Mynningsområdet är kraftigt bevuxet av bladvass och en tydlig mynning i havet saknas därför. Cirka 400 m uppströms mynningen finns en våtmark som anlagts i näringsreducerande syfte. Området runt våtmarken betas av nötkreatur vilket bidrar till att bibehålla våtmarkens funktion, både vad gäller näringsretention och biologisk mångfald. Våtmarken bedöms vara mycket lämplig för fiskreproduktion (främst gädda) men saknar nödvändiga anpassningar för detta. Endast små åtgärder krävs för fiskanpassning. Anläggande av tvåstegsdiken. Fiskanpassning av våtmark genom anläggande av fiskväg in i våtmarken.
Sträcka 2. Från strandavägen till E22. Sträcka 2. Sträckan 150-450 m uppströms Strandavägen saknar beskuggning. Området består av åkrar, vilket bidrar till stort läckage av näringsämnen till bäcken. Brist på vegetation som kan minska erosion samt binda näringsämnena ökar de negativa effekterna av näringsläckaget. Anläggande av tvåstegsdiken. Anläggande av fosfordamm.