Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 1. Inledning...2 2. Bottenrengöring...3 3. Klorering av badvatten...3 3.1 Allmänna egenskaper hos grundämnet klor...3 3.2 Desinfektion av vatten...4 3.3 Klors desinfektionsförmåga...6 3.4 Rekommendationer från myndigheter...7 3.5 Biprodukter som bildas...8 3.6 Hälsorisker i simhallar med avseende på klor...9 4. Vattenkvalitet...11 5. Beskrivning av simhallarna...12 5.1 Tibblebadet...12 5.1.1 Vattenrening på Tibblebadet...13 5.1.2 Rengöring av filter...15 5.2 Sörabadet...15 5.2.1 Vattenrening på Sörabadet...16 5.2.2 Rengöring av filter...17 6. Undersökning av bottenrengöringens effekt...18 6.1 Syfte med undersökningar...18 6.2 Provtagning...18 6.2.1 Vattenprover...18 6.2.2 Slamprover...19 6.3 Klorförbrukning relativt bottenstädning...19 6.3.1 Doseringsutrustning...19 6.3.2 Utförande...20 7. Resultat...22 7.1 Vattenprover...22 7.2 Slamprover...22 7.3 Klorförbrukning relativt bottenstädning...23 7.3.1 Undersökning 1...23 7.3.2 Undersökning 2...24 7.3.3 Undersökning 3...25 8. Diskussion...27 9. Slutsats...30 10. Referenser...31 Bilaga 1. Teknisk fakta om Weda B 600 Bilaga 2. Teknisk fakta om Bottensug 2 Bilaga 3. Riktvärden för vatten i bassängbad enligt Allmänna råd 88:1 och Socialstyrelsen Bilaga 4. Driftinstruktion för Granudos 45/100 Bilaga 5. Doseringsschema för Granudos 45/100 Bilaga 6. Beräkningar Bilaga 7. Analysprotokoll av vattenprover före städning vid Sörabadet Bilaga 8. Analysprotokoll av vattenprover efter städning vid Sörabadet. Bilaga 9. Analysprotokoll av vattenprover före städning vid Tibblebadet Bilaga 10. Analysprotokoll av vattenprover efter städning vid Tibblebadet Bilaga 11. Protokoll från klorförbrukningsstudierna 1-3

1. Inledning Detta examensarbete utförs på uppdrag av företaget Weda Poolcleaner AB i Södertälje. En av deras huvudsysselsättningar är att tillverka, sälja och underhålla bottensugar för simhallar, både i Sverige och utomlands. Kunderna för denna produkt är till största delen kommunala bad. Bottensugens uppgift är att avlägsna sediment, slam, pariklar och skräp från bassängbotten. Syftet med projektet är att utvärdera bottenrengöringens effekt på vattenkvaliteten och eventuell bakterieförekomst på kakelplattor och i fogar. Arbetet skulle även utvärdera om en bra bottenrengöring skulle kunna resultera i en sänkning av klorhalten eller den klorförbrukning som behövs för att upprätthålla en god vattenkvalitet. Rapporten innehåller dels en teoretisk genomgång om klorering av vatten och de biprodukter som bildas i samband med detta. Även de hälsorisker som finns tas upp. Olika praktiska undersökningar har utförts i två simhallar för att utvärdera bottenrengöringens effekt på vattenkvaliteten och klorhalt/klorförbrukningen. Rapporten handlar enbart om klorering av badvatten och de hälsoaspekter som har med klorföreningar att göra. Enbart klors skadeverkningar på människan redovisas, rapporten tar inte upp någon påverkan av miljön. Undersökningarna som gjorts har begränsats till inomhusbad, beroende på att inga utomhusbad var öppna under de veckor då arbetet pågått. Rapporten grundar sig på litteratur, vetenskapliga artiklar, rapporter från myndigheter, kontakter med vattenverk, relevanta företag, myndigheter och egna studier från två simhallar samt analyser av vattenprover som utförts av ett ackrediterat laboratorium. 2

2. Bottenrengöring Slam och fasta partiklar av olika storlekar sjunker till botten och måste tas bort för att upprätthålla en god badmiljö. I annat fall kan föroreningar finnas kvar och skydda bakterier och virus mot desinfektions- och oxidationsmedel genom att kapsla in dem så att desinfektionsmedlet inte kommer åt föroreningarna (Svenska kommunförbundet). Det finns även organismer som är resistenta mot desinficeringsmedel exempelvis parasitägg, encelliga parasiter och bakteriesporer. Dessa avlägsnas dels i filter och dels genom att poolens golv och väggar rengörs ordentligt. Smutsen på botten avlägsnas med hjälp av en bottensug som kan skötas manuellt eller automatiskt. Det bästa är att bottensuga bassängen på morgonen när bassängen legat stilla under natten och partiklar kunnat sjunka till botten (Naturvårdsverket, Allmänna råd 88:1 ). Bottensugen är försedd med filterpåsar som har till uppgift att samla upp smutsen. Om filterpåsarnas maskstorlek är för stor fungerar bottensugen mer som omrörare än uppsamlare (Svenska kommunförbundet). Bild på bottensugar finns i bilaga 1 och 2. Bottensugar finns i flera modeller och utformningar med olika kapaciteter och kvaliteter med avseende på storlek, sugkapacitet, smidighet och hastighet. 3. Klorering av badvatten 3.1 Allmänna egenskaper hos grundämnet klor Klor har atomnummer 17 och tillhör halogenerna tillsammans med fluor, brom, jod och astat. Alla halogener är starka oxidationsmedel vilket innebär att de gärna tar upp elektroner och därmed får en ökad negativ laddning. Klor är också starkt elektronnegativt vilket gör att den är mycket reaktiv, den har dessutom liten atomradie och är därmed lättillgänglig att reagera med. På grund av sin starka dragningskraft förekommer klor alltid i föreningar med andra ämnen i naturen. Klor förekommer i oxidationstalen -1 till +7 (se tabell 1), vilket är en egenskap som möjliggör reaktioner med ett stort antal grundämnen och kemiska föreningar. Industriellt sett är klor ett mycket användbart ämne. Det används förutom för desinficering av både dricks- och badvattenvatten bland annat till blekning av pappersmassa, tillverkning av läkemedel, bekämpningsmedel, råvara vid plasttillverkning och vägsalt (Kemikalieinspektionen, 15/94). 3

Tabell 1. Klor i förekomst av sina olika oxidationstal ( Kemikalieinspektionen 15/94). 3.2 Desinfektion av vatten För att minimera riskerna att vatten som brukas av många personer ska ge upphov till sjukdomar behöver vattnet desinficeras. Desinfektion av badvatten är inte någon reningsåtgärd som på något sätt ska ersätta övrig rening med cirkulation via en reningsanläggning, utan syftet är att hålla bassängvattnet fritt från sjukdomsbärande och hälsofarliga mikroorganismer. För offentliga bad ska desinfektionsmedlet förutom att snabbt ta död på bakterier och virus vara verksamt under lång tid så att bassängens alla delar alltid ska vara hygieniska vara lätt att analysera på plats och i laboratorier vara kontrollerbart för automatiska sensorer inte vara skadligt för de badande och de anställda vid aktuella koncentrationer Klor är den kemikalie som bäst uppfyller dessa krav och är det absolut vanligaste desinfektionsmedlet. Klor har dessutom förmågan att kunna sönderdela ammoniumföreningar och organiska ämnen. Andra ämnen som har en viss användning som desinfektionsmedel är brom, jod, silver, väteperoxid, ozon och ultraviolett ljus. (Naturvårdsverkets Allmänna råd 88:1, Bassängbad, vattenkvalitet och kontroll och Josefin Abrahamsson, Stockholms vatten). Klor fungerar sämre i grumligt vatten än i rent, beroende på att smuts kan kapsla in mikroorganismer och därmed skydda dem från desinfektionsmedlet (Sjöqvist A). För att desinficera vatten tillsätts klor vanligen i form av klorgas, natrium- eller kalciumhypoklorit. Andra klorföreningar som kan användas är klordioxid, Di-halo, blandningar av klorgas/klorit eller klorisocyanurater, men dessa kommer inte att beröras i denna rapport. Användning av klorgas rekommenderas av Naturvårdsverket att fasas ut då det finns risk för klorgasutsläpp (Naturvårdsverkets rapport 3966). Följaktligen är det vanligast att hypokloriter tillsätts. Rent kemiskt spelar det ingen roll vilken av dessa tre föreningar som används då det är halten av fritt aktivt klor, det vill säga hypoklorsyra och hypoklorit, som är 4

det önskvärda. Om Cl 2 eller hypokloriter tillsätts vatten inställer sig följande jämvikt i vilken hypoklorsyra (HOCl), även kallad underklorsyrlighet, bildas mycket snabbt (White C): Cl 2 + H 2 O HOCl + H + + Cl - [eq 1] NaOCl + H 2 O HOCl + Na + + OH - [eq 2] Ca(OCl) 2 + 2H 2 O 2HOCl + Ca 2+ +(OH) 2 - [eq 3] Dessa reaktioner är beroende av ph, temperatur och koncentrationen av tillförd klor. Det är viktigt att veta och ta hänsyn till att klorgas verkar ph-sänkande medan natrium- och kalciumhypoklorit verkar ph-höjande. Underklorsyrlighet (HClO) dissocieras sedan till hypoklorit (ClO - ) enligt: HOCl H + + OCl - Både HOCl och ClO - ingår i den fria aktiva kloren men ClO - medför betydligt lägre desinfektionshastighet jämfört med HOCl (Allmänna råd 88:1). Vid ph 7,5 finns det lika mycket HOCl som OCl - (se diagram 1). Då andelen HOCl och OCl - är ph-beroende medför detta att ju högre ph som finns i vattnet desto högre halt fri aktiv klor behövs för att hålla en jämn och godtagbar desificeringnivå, beroende på att OCl - -halten ökar med höjt ph. Diagram 1. Halten av HClO och OCl - är beroende av ph-värdet (Ur Naturvårdsverket rapport 3966, Desinfektion av badbassänger ). 5

3.3 Klors desinfektionsförmåga Klor kan verka på flera sätt för att bidra till ett renare och hälsosammare bassängvatten; dels genom desinfektion av mikroorganismer och dels genom sin goda oxiderande förmåga som kan bryta ner organiskt material och ammoniumföreningar (Sjöqvist A). Den största mängden föroreningar kommer från de badande i form av mikroorganismer som främst utgörs av bakterier och virus, men även organiska partiklar som hår, hudpartiklar, textilfibrer, svett, saliv, urin, tarmutsöndringar, tvålrester och hudkräm. Man räknar med att varje badgäst bidrar med 3 gram fasta partiklar som hår, hud och textilier, 1 gram organisk substans, 0,7 gram kväveföreningar och 15*10 6 stycken bakterier ( Svenska kommunförbundet, Bassängbadvattenrening ). Bakterier har förmågan att föröka sig även utanför människokroppen, vilket inte virus kan. De övriga organiska föroreningarna kan utgöra växtplats för mikroorganismer både när det gäller plats och föda. (Naturvårdsverkets Allmänna råd 88:1) Att klor har en mycket effektiv förmåga att eliminera mikroorganismer som bakterier, svampar och virus har länge varit känt, men på vilket sätt det går till är ännu inte helt klarlagt. En sak som alla forskare är överens om är att hastigheten på desinfektionen beror på föreningens förmåga att diffundera in genom mikroorganismens cellvägg. Efter detta attackerar desinfektionsmedlet organismens enzymer vilket leder till att organismen dör. Följande faktorer påverkar effektiviteten gällande avdödning av mikroorganismer: Vilken klorförening som är verksam Koncentration av klor Verkningstid Vattnets temperatur Typ och koncentration av organismer ph Underklorsyrlighet, HOCl, är den mest effektiva klorföreningen av den fria aktiva kloren. Dess goda bakteriedödande effekt anses bero på den strukturella likheten med vatten, jämför H 2 O med HOCl. Molekylen har dessutom liksom vatten låg molekylvikt (18 respektive 52 g/mol) och saknar elektronladdning. Dessa egenskaper gör att HOCl liksom vatten relativt lätt tar sig genom organismens cellvägg. Hypokloritjonen, OCl - har svårt att ta sig genom cellväggen främst på grund av sin negativa laddning. Enligt Handbook of chlorination är aktiveringsenergin för att ta sig genom mikroorganismens vägg mer än dubbelt så hög för en OCl - jon jämfört med HOCl -molekylen. Vattnets temperatur påverkar på det sätt att en sänkning av temperaturen undertrycker dissociering av HOCl till OCl - och tvärtom med en höjning av temperaturen. Vattnets ph-värde har betydelse just för andelen HOCl/OCl - vars förhållande påverkar desinfektionshastigheten, vilket syns i se diagram 1 (C. White). Virus är som regel betydligt mer resistenta än bakterier, även om känsligheten varierar hos olika virus. Desinfektionsmedlens angrepp på virus har en annan mekanism som beror på redoxpotentialen i lösningen (vattnet), det vill säga lösningens oxidationsförmåga. Redoxpotentialen beror av jämvikter mellan oxiderande och reducerande former av de lösta ämnena. Ju högre redoxpotential lösningen har desto större andel oxiderande former finns representerade i lösningen vilket leder till effektivare virusbekämpning. Det finns ett rätlinjigt förhållande mellan redoxpotentialen och den negativa logaritmen för inaktiveringstiden för virus som är starkt temperaturberoende och i vissa fall även ph- beroende. Detta innebär att höga temperaturer och ph-värden ökar den spontana avdödningen av virus ( Sjöqvist. A). 6

Vissa ämnen kan inte avskiljas genom filtrering utan måste tas om hand på kemisk väg, genom kemisk oxidering. Detta gäller speciellt kväveföreningar som ammonium, till exempel urinämnen, svett och en del lösta organiska ämnen. Fri aktiv klor kan oxidera ammonium och andra kväveföreningar till organiska och oorganiska kloraminer, så kallad bunden aktiv klor. Dessa är oönskade i badvatten dels därför att de har 10-100 gånger lägre desinficerande effekt jämfört med fritt aktivt klor. Kloraminer kan dessutom ge upphov till stark klorlukt och irritation för ögon. Läs mer i stycket 4.4. och 4.5 om biprodukter och hälsorisker. Det är inte alltid som halten desinfektionsmedel i vattnet räcker till för att ge en god oxidation och då kan en chockklorering genomföras. Detta innebär att en större mängd klor tillsätts och får verka en tid. Efter denna behandling kan vattnet behövas dekloreras vilket sker med natriumsulfit. En del vatten behöver avtappas från bassängen och sedan ersättas med nytt för att halten bunden aktiv klor och COD- halten 1 inte ska bli för hög. Förutom att kväveföreningar och annat oxiderbart material bryts ned motverkar chockklorering algtillväxt i bassängen (Naturvårdsverket rapport 3966). 3.4 Rekommendationer från myndigheter 1988 gav Naturvårdsverket ut Allmänna råd 88:1 Bassängbad- vattenkvalitet och kontroll som anger riktvärden för olika kontrollparametrar i olika typer av bad. Dessa Allmänna råd är för närvarande på väg att fasas ut då Socialstyrelsen har tagit över ansvaret för bassängbad. Socialstyrelsen har haft ett nytt förslag ute på remiss, men detta är ännu inte godkänt varpå Naturvårdsverkets riktlinjer fortfarande gäller. Enligt Michael Ressner på Socialstyrelsen kommer dock de föreslagna riktvärdena i remissen från november 2003 med all sannolikhet att gälla i framtiden. De Allmänna råden 88:1 rekommenderar en minimihalt av fri aktivt klor på 0,4 mg/l vid ph 7,0 för att hela bassängen ska ha en fullgod desinfektionseffekt. Eftersom effekten hos den fria aktiva kloren minskar med ökande ph bör halten fritt aktivt klor öka med ett stigande phvärde enligt diagram 2. Halten bunden aktiv klor bör inte överstiga 0,5 mg/l och totalhalten klor 3 mg/l. En fullständig tabell på samtliga parametrar enligt Allmänna råd 88:1 och Socialstyrelsens remissförslag finns i bilaga 3. Enligt Socialstyrelsens omarbetade riktvärden bör den totala fria klorhalten maximalt vara 2 mg/l och halten bundet klor 0,4 mg/l, i övrigt är riktvärdena desamma (Michael Ressner, Socialstyrelsen). 1 COD är detsamma som kemisk syreförbrukning, detta är ett mått på hur mycket oxiderbar substans eller organiskt material som finns i lösningen. 7

Diagram 2. Den mängd fri aktiv klor som behövs för att uppnå en jämn desinfektionsnivå vid olika ph-värden. (Naturvårdsverkets Allmänna råd 88:1) 3.5 Biprodukter som bildas Vid klorering av vatten bildas ett hundratal biprodukter så kallade DPS:s (desinfection byproducts). Många av dessa är inte ens identifierade då man ännu saknar adekvata analysmetoder. Vilken mängd och sort av biprodukter som bildas beror på badbelastning, klorhalt, förekomst av brom, ventilation och rening av vatten. Kapitlet tar upp de vanligaste förekommande biprodukterna som man känner till. De biprodukter som bildas i badbassänger skiljer sig något jämfört med de som bildas vid klorering av dricksvatten vilket bland annat beror på koncentrationsskillnader av klorhalt och miljön runt omkring vattnet. Forskningen på biprodukter som bildas i dricksvatten är betydligt längre driven jämfört med den som berör badbassänger. Generellt sett är den vanligaste och nästan alltid förekommande biprodukten trihalometanen kloroform, både i klorerat dricks- och badvatten (Nieuwenhuijsen MJ et al). Trihalometaner (THM) Till trihalometanerna räknas kloroform (CHCl 3 ), dibromklormetan (CHBr 2Cl), bromoform (CHBr 3 ) och bromodiklormetan (CHCl 2 Br). Dessa föreningar förekommer praktiskt taget alltid i klorerat vatten (Sjöqvist A). När det gäller bassängvatten är kloroform (CHCl 3 ) särskilt intressant eftersom den utgör den största biprodukten vid klorering om inte brom finns närvarande. Kloroform bildas bland annat vid närvaro av metylketoner, acetataldehyd, fulvinsyror och humusämnen vilka bildas vid nedbrytning av organiskt material, exempelvis hår, lotion, saliv, hudrester och urin. Om metylketoner är utgångsmaterialet bildas kloroform enligt den så kallade haloformreaktionen [eq 4] (Sjöqvist A). CH 3 CO-R + HOCl CHCl 3 + R-COOH + 2H 2 O [eq 4] 8

Vilka mängder av THM som bildas beror på antal badgäster i bassängen, klorhalten, om det finns brom närvarande och ventilationen som påverkar halten flyktiga trihalometaner (Kim H et. al). Oorganiska kloraminer Klor i vattenlösning kan som tidigare skrivits reagera med olika oorganiska ammonium och kväveföreningar och bilda kloraminer. Keratin som finns i svett och urin ökar mängden bundet klor i vattnet. De oorganiska kloraminerna är monokloramin (NH 2 Cl) [eq 5], dikloramin (NHCl 2 ) [6]och kvävetriklorid eller trikloramin (NCl 3 ) [7]. Mängden av dessa tre föreningar beror bland annat på ph, temperatur, klor/kväveförhållande, reaktionstid och klorhalt. Följande reaktioner sker då ammoniak reagerar med underklorsyrlighet, HOCl: NH 4 + + HOCl NH 2 Cl + H 2 O + H + [eq 5] NH 2 Cl + HOCl NHCl 2 + H 2 O [eq 6] NHCl 2 + HOCl NCl 3 + H 2 O [eq 7] Som reaktionerna visar sker bildningen av de olika aminerna stegvis med början på monokloramin. Dikloramin är mindre stabil i lösningar med ph över 7,5. Reaktion [eq 7] förekommer enbart i sura lösningar, ph får inte ligga under 7,4. (Naturvårdsverkets rapport 3933, Desinfektion av badbassänger ). Mängden kvävetriklorid är även starkt beroende av förhållandet mellan klor och kväve (Thicket et.al). Di och trikloramin är flyktiga och finns i luften ovanför vattenytan. Organiska kloraminer Dessa aminer är av okänd sammansättning men bildas när klor reagerar med organiska kväveföreningar (Kemikalieinspektionen, 15/94). Klorgas, Cl 2 Klor som finns i vattnet dunstar och lägger sig ovan vattenytan i form av klorgas. Uppmätta värden visar att luften alldeles ovanför vattenytan kan innehålla 0,5-10 mg/m 3 vid koncentrationer av fri klor på 0,5-0,8 mg/l i vattnet. Det hygieniska gränsvärdet ligger på 3 mg/m 3, men vid lång vistelse i simhallar rekommenderas en halt på 1,5 mg/m 3. 3.6 Hälsorisker i simhallar med avseende på klor Det är sedan länge känt att klor i olika föreningar kan ge upphov till ögonirritationer, hudutslag, svullna slemhinnor och stark, obehaglig lukt. Det är också känt att det till största delen är den bundna kloren (till största del di- och trikloramin) som ger upphov till detta. Nu tyder vissa undersökningar på att långvarig vistelse i simbassänger även kan ge upphov till astma och allergier. En undersökning som gjordes vid ett samarbete mellan universitet i Australien och Belgien år 2000 visar att frekvent vistelse i miljöer där klor används som desinfektionsmedel påverkar genomsläppligheten av vissa proteiner genom lungornas cellväggar. Studien gjordes på 226 friska barn i tioårsåldern som i medelsnitt badade 1,86 timmar/vecka i en inomhusbassäng. Man mätte halten av tre proteiner (SP-A, SP-B och CC16) i blodet och fann att lungornas genomsläpplighet påverkas negativt vid kontinuerliga besök i inomhuspooler. De barn som vistades längst tid i bassängen uppvisade samma genomsläpplighet av proteinerna SP-A och SDP-B som rökande vuxna människor. Dessa upptäckter slår an att en långvarig exponering 9

av klorbaserade desinfektionsmedel och deras biprodukter kan vara en riskfaktor i ökningen av barnastma och allergier (Carbonnelle S, 2000). Denna undersökning beskriver dock inte vilka specifika föreningar som är skadliga, utan de har mätt proteinhalterna i blodet kontinuerligt efter vistelse i en inomhusbassäng. Trihalometaner: Den största mängd biprodukter som bildas är kloroform, CHCl 3. Alla trihalometaner (se stycke 4.3) är giftiga och misstänkt cancerframkallande och/eller mutagena. Man har upptäckt samband mellan badtid och mängden kloroform i blodet (Naturvårdsverket, Desinfektion av badvatten), det vill säga att kloroformhalten i blodet har ökat med tiden vid bad i klorerade bassänger. Kloroform kan även irritera huden och det finns risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering genom inandning och förtäring (www.kemi.se). Hypoklorit OCl - : I de koncentrationer som normalt finns i klorerat badvatten medför hypoklorit inga hälsorisker, men i höga koncentrationer har hypoklorit irriterande och frätande effekt på hud, ögon och slemhinnor. Vid inandning av hypoklorithaltig luft kan andningsvägarna irriteras och skadas med bland annat lungödem. Vid kontakt med syra bildas klorgas. (Kemikalieinspektionen, 15/94). Underklorsyrlighet, HOCl: I de koncentrationer som förekommer i bassängvatten är HOCl ofarlig. Den är både smak och luktfri, ej flyktigt och förstörs snabbt vid direkt solljus (Naturvårdsverkets rapport 3699). Oorganiska kloraminer: Monokloramin är vanligast förekommande bland kloraminerna och den har inte några speciellt irriterande effekter. Om monokloraminerna får möjligheten att reagera vidare, om de till exempel inte renas i aktivt kolfilter eller tas omhand om genom spädning/avtappning, kan de reagera vidare och bilda di- och trikloraminer. Monokloramin förekommer i rumstemperatur som en oljig, mycket explosiv vätska (Naturvårdsverkets rapport 3699). Dikloramin är flyktig och orsakar ögonirritationer, näs- och halsproblem och den ger upphov till den typiska klorlukten som finns i klorerade bassänger. Trikloramin eller kvävetriklorid är giftigt och har besk smak och bitter lukt. Om den förekommer i vätskeform är den mycket explosiv (Naturvårdsverkets rapport 3699). Aminen är mycket flyktig och orsakar ögonirritationer och den typiska klorlukten som finns i klorerade bassänger. Trikloramin kan orsaka lungskador vid högre koncentrationer enligt en studie som gjorts på universitet i Belgien och Australien. Undersökningen gick till på liknande sätt som den som beskrevs i inledningen till detta stycke, denna gång med både vuxna och barn och man hade nu identifierat klorföreningen till kvävetriklorid. (Carboneller S et al., 2002). En annan undersökning som gjordes i Storbritannien 2002 visar samband mellan långvarig vistelse bland trikloraminer och yrkesrelaterad astma. Tre personer med astmasymtom som arbetade i tre olika simhallar mätte sitt andningsflöde två gånger i timmen både hemma och på jobbet under en fyraveckorsperiod. Personerna hade arbetat i simhallar mellan 10-14 år och samtliga hade på senare år klagat över hosta och rosslande på jobbet. Utandningsmätningarna visade tydliga skillnader beroende på om de deltagande befann sig hemma eller på arbetet. Luften runt poolerna innehöll 0,1-0,57 mg NCl 3 /m 3. Författarna till artikeln drar slutsatsen att kvävetriklorid kan ge upphov till yrkesrealterad astma vid långvarig exponering av kvävetriklorid och menar att man bör fästa lika stor uppmärksamhet på luftkvaliteten som på vattnet i simhallar (Thicket K.M et. al). 10

Organiska kloraminer är inte identifierade men kan troligen orsaka ögonirritationer och obehaglig lukt (Naturvårdsverket rapport 3699). Klorgas: Finns i luften ovanför vattenytan. Klorgas ger redan vid låga koncentrationer en obehaglig och stickande lukt. Långvarig vistelse i låga klorkoncentrationer kan bidra till irritation av övre luftvägarna, kronisk bronkit och lunginflammation (Kemikalieinspektionen, Klor och klorföreningar i Sverige ). Irritation från ögon, näsa, svalg och luftrör kan förekomma redan under gränsvärdena, men finns inga belägg för att kroniska skador kan erhållas vid exponering under gränsvärdet. Vid högre koncentrationer kan huvudvärk, hostretning och andnöd uppstå. Det kan vid höga koncentrationer även uppkomma smärtor i bröstet och lungödem. Om klorgas används som klorkälla kan det finnas risk för explosion. På grund av detta ser Naturvårdsverket helst att klorgas bör ersättas med kalcium- eller natriumhypoklorid. 4. Vattenkvalitet Godkänd vattenkvalitet betyder att vattnet håller sig under utsatta riktvärden i en hel rad parametrar; heterotrofa bakterier, totalt-, fritt- och bundet aktivt klor, COD, ph och grumlighet. Halten av dessa olika parametrar varierar bland annat beroende på vad det är för typ av bad (inom-,utomhus-, eller högtempererat bad), belastning, reningsförfarande av vatten, desificeringsmetod, utformning av- och omblandning i bassängen. Stycket nedan kommer kort att ta upp vilken betydelse de olika parametrarna har. De gränsvärden som gäller finns i bilaga 3. Samtliga parametrar ska mätas enligt befintliga standarder av ackrediterade laboratorier. Heterotrofa bakterier: Bakteriehalten i vattnet ska alltid vara låg annars finns risk att sjukdomar sprids via vattnet. Överskridet riktvärde kan bero på att reningsanläggningens skötsel inte fungerar, att den fria aktiva klorhalten är för låg, högt ph-värde, grumlighet eller för hög badbelastning. Aktivt klor: Halten av fritt, aktivt klor (underklorsyrlighet och hypokloritjoner) ska vara tillräckligt hög för att kunna ta död på mikroorganismer men bör inte vara för hög då det kan leda till att rör och ledningar korroderar. Halten fritt bundet klor (oorganiska och organiska aminer) bör vara så låg som möjligt, dels beroende på att de ger upphov till lukt och ögonirritationer men också för att de kan reagera vidare och bilda otrevliga klorföreningar. De har dessutom begränsad desinfektionsförmåga. Summan av den fria aktiva och den fria bundna kloren betecknas som totalklor. För låga halter av fritt aktivt klor bör snabbt åtgärdas genom extra klorering. Halter av fritt bundet klor ökar med tiden och halten organiskt material. Detta kan åtgärdas genom att ta bort vatten från bassängen och ersätta det med färskvatten, chockklorering, minskning av antalet badgäster och genom att de badande tvättar sig noga före bad och inte urinerar i bassängen. Halten aktivt klor mäts med spektrofotometer och DPD-reagens. COD: Kemisk syreförbrukning är ett mått på halten oxiderbar substans i vattnet, till största delen organiska ämnen till exempel hudflagor och hårstrån. Höga COD-halter kan öka halten bundet klor vilket innebär sämre badmiljö och försämrad desinfektionsförmåga hos klor. Organiska ämnen kan även verka skyddande för mikroorganismer eller tjäna som föda åt 11

dessa. Höga COD-halter kan bero på att reningsanläggningen inte räcker till i förhållande till den belastning som finns eller att COD-halten i färskvattnet är för hög. De åtgärder som bör ske vid höga halter är samma som för bundet aktivt klor. ph: ph-värdet är ett mått på vattnets surhetsgrad. Ju högre ph, desto högre halt av fritt aktivt klor krävs för att få fullgod desinfektionseffekt. Ett högt ph-värde kan dessutom leda till kalkutfällningar vilket kan skada rören i anläggningen. ph-värden under 7 kan ge upphov till ögonirritation hos de badande. Högt ph kan sänkas med saltsyra (HCl) och ett lågt värde kan höjas med lut (NaOH) eller soda (Na 2 CO 3 ). Halten mäts med ph-meter och buffertlösningar för ph 7 och ph 9. Grumlighet/Turbiditet: Orsakas av små partiklar som inte avskiljs i reningsutrustningen utan finns kvar i vattnet. Detta leder till en starkt hämmande effekt av desinfektionsmedlet eftersom partiklarna kan lägga sig runt mikroorganismer så att de inte kan nås av desinfektionsmedlet. Vid hög grumlighet bör filterfunktionen och det kemiska fällningssteget (flockningsmedel) ses över. Bottenstädningen bör också kontrolleras och även här är det viktigt de badande tvättar sig noga före bad. Halten mäts med en turbidimeter och standardlösningar (Naturvårdsverkets Allmänna råd 88:1). 5. Beskrivning av simhallarna 5.1 Tibblebadet Tibblebadet byggdes 1974 och består av en stor bassäng på 1200 m 3, en plaskbassäng på 47 m 3 och en spädbarnsbassäng som rymmer 1 m 3. Samtliga bassänger renas i samma filtersystem. Under högsäsong har Tibblebadet ungefär 1500-1700 besökare per dag. Badet håller en konstant temperatur på 27 C i vattnet. Bassängen är en förträngningsbassäng, vilket innebär att det renade vattnet tas in i ena kortänden i tre olika nivåer och det vatten som ska renas tas från den andra kortänden, även detta i tre olika höjdnivåer. En del ytvatten leds även bort från fyra olika ställen där en fördjupning i bassängkanten gjorts (se figur 1). För att öka genomströmningen genom bassängen tas en vattenström från kortänden där vatten förs bort och snabbcirkulerar utan vattenrening till inloppet. 12

Vattenuttag till rening Fördjupning där en viss mängd ytvatten avleds. Renat vatten in Figur 1. Inlopp och utlopp från bassängen i Tibblebadet, sett från ovan. Vanligtvis använder sig Tibblebadet av en bottensug från annat fabrikat än Weda Poolcleaner vid städning, men vid det tillfälle som vattenprover togs och klorförbrukning undersöktes 2 användes en bottensug från Weda Poolcleaner AB (B 600), se bilaga 1 för bild och teknisk beskrivning. Filterpåsen har en porstorlek på 100 micron. Bassängbotten städas tre gånger i veckan; måndag-, onsdag- och fredag morgon. Vattnet i stora bassängen omsätts genom snabbcirkulering 8 gånger per dygn och genom rening 3 gånger per dygn. Man späder bassängen med nytt färskvatten med 30 liter/badande. Tibblebadet använder sedan januari 2004 kalciumhypoklorit (Ca(ClO) 2 ) som innehåller 65% klor för desinfektion och saltsyra som ph-stabiliserare (läs mer om doseringsutrustningen i kapitel 6.3.1). Vattnet bör ha ett phvärde på 7,2 och halten av aktivt klor bör ligga på 0,7 mg/liter. Årsförbrukningen av kalciumhypoklorit är ungefär 2900 kg/år (Kjell Skogesjö, drifttekniker). 5.1.1 Vattenrening på Tibblebadet Det vatten som förs bort för rening tas till största delen från tre olika nivåer på ena kortsidan, (se 1, figur 2), dessutom avleds en liten ström från ytvattnet på fyra olika ställen (2). Vattnet leds med två separata rör till en utjämningstank (3). En del av den vattenström som kommer från kortsidan förs bort för snabbcirkulation och pumpas direkt tillbaka till inloppet av bassängen efter snabbklorering (4). Ytterligare en ström av vatten avleds före utjämningstanken från det ytvatten som förts bort, detta vatten kommer att avblödas/bytas ut mot färskvatten från Görvälns vattenverk (5). Innan vattenströmmen tappas ut i det kommunala avloppsnätet värmeväxlas den mot färskvattnet som är på väg in i bassängen. Därefter förvaras det i en spoltank för att användas vid backspolning av sandfiltrena. Färskvattnet som ersätter det gamla vattnet tillsätts i utjämningstanken. En tredje delström av vatten förs bort från avrinningsvattnet (6) och detta vatten kommer enbart att renas genom ett grovfilter. Delströmmen värms upp till ca 40 C och sammanförs 2 Klorförbrukningen undersöktes i tre olika omgångar. Bottensug från Weda och från en annan leverantör användes, dessutom gjordes en studie då ingen städning förekom mellan mätningarna. 13

med huvudströmmen i renvattentanken. När dessa strömmar kommer samman blir temperaturen i vattnet 27 C. I utjämningstanken (3) tillsätts flockningsmedel som reagerar med lösta salter i vattnet och bildar olösliga föreningar (2). Dessa innesluter och adsorberar små partiklar och löst organisk substans. Föreningarna blir då så pass stora att de kommer att kunna avskiljas i filtren. Ammoniak och kloraminer reduceras dock inte (Bassängbad- vattenrening, Svenska kommunförbundet ). Från utjämningsbassängen leds vattnet till tre öppna sandfilter på vardera 8,0 m 3. Dessa filter är 1 meter höga och består av sandkorn på 1,5-3 mm de understa 30 cm medan resten av filtret har kornstorleken 0,8-1,5 mm. Vattnet passerar sandfiltren med hastigheten 7 m 3 /h. Allra överst på sandfiltrena finns ett lager kolpulver som har till uppgift att adsorbera bundet klor, vilket annars går rakt igenom filtrena utan att renas. Efter sandfiltrena leds vattnet till en renvattentank (8) och i den sker klorering och phjustering. Vattnet pumpas sedan mot inloppet, huvudströmmen sammanförs med snabbcirkuleringen (9) och kloreras ännu en gång innan det släpps in i bassängen (10). Ytvatten 2. 4. Snabbcirkulering 1. Simbassäng 10. Ca(ClO) 2 och HCL 5. Flockningsmedel Utjämningstank 3. Spol tank Färskvatten Sandfilter Ca(ClO) 2 och HCl 7. Backspolning Renvatten - tank 8. 9. 6. Grovfilter Figur 2. Vattenrening i Tibblebadet 14

5.1.2 Rengöring av filter Det vatten som används för att rengöra filtren kommer som tidigare nämnts från det vatten som avblöds från bassängen. Det vattnet räcker dock inte till utan måste kompletteras med färskvatten. När spoltanken är full räcker vattnet till att rengöra två filter. Vid backspolning stoppas det vanliga vattenflödet till de aktuella filtren. Sandbädden blåses med tryckluft för att lyfta den ordentligt och få det kol som sjunkit ned i bädden att åter lyftas upp till ytan. Där efter öppnas den ventil som finns efter spoltanken och spolvattnet kan då pumpas nedifrån och upp i det filter som ska renspolas. Varje filter backspolas två gånger i veckan. Vattnet som använts för backspolning går direkt till det kommunala avloppsnätet. 5.2 Sörabadet Sörabadet byggdes 1974 och har sedan dess byggts om flera gånger, bland annat efter en brand 1991. Simhallen har en stor bassäng på 500 m 3, en mellanbassäng på cirka 22 m 3 och en plaskbassäng på ca 1 m 3. Bassängernas vatten renas genom separerade filter och de mindre bassängernas vattenrening kommer inte att nämnas överhuvudtaget då den saknar relevans för undersökningen. Bassängen besöks av ungefär 300-400 badgäster per dag. Vattnets temperatur är ungefär 27 C. Sörabadets stora bassäng är totalomblandad. Det innebär att det rena vattnet kommer in via ett antal dysors på botten och vatten tas ut genom två olika utlopp i bassängvattnet, främst genom ytavrinning från kanterna. På botten finns det 12 inloppspunkter, se figur 3. Vattnet i stora bassängen omsätts fem gånger per dygn och man späder bassängen med nytt färskvatten med 30 liter/badande. För desinfektion används sedan ungefär tio år kalciumhypoklorit, Ca(ClO) 2 och saltsyra, HCl, för att reglera ph-värdet. Klorhalten i Ca(ClO) 2 ligger på 65% och årsförbrukningen är ungefär 920 kg Ca(ClO) 2 (Jan Edholm, drifttekniker). Utlopp för ytvatten Inlopp Utlopp för bottenvatten Utlopp för bottenvatten Figur 3. Inlopps- och avrinningspunkter i Söras stora badbassäng, sett från ovan. 15

Genom att det rena vattnet inkommer från botten, pressas det smutsiga vattnet upp mot ytan. Bassängen bottensugs vanligen sex gånger i veckan då man använder sig av en bottensug från en annan leverantör än Weda, vilken går automatiskt mellan 03.00-05.00 på natten. Bottensugen suger upp smuts från botten i ett filter som har maskstorleken 95 micron, se bilaga 2 för bild och mer teknisk information. Hela simbassängen töms endast var eller vartannat år för manuell rengöring. Man har inte kontrollerat omblandningen i vattnet sedan sommaren 2003 då man körde in bassängen efter en ombyggnation. Badhallen har enligt driftansvarige Jan Edholm haft stora problem med höga halter av bundet klor vilket visade sig beror på att färskvattnet som kommer från Görvälns vattenverk hade mycket höga halter COD. Detta förklarades med att Åkersberga ligger sist på vattennätet och att omsättningen av vatten är mindre. Detta gör att vattnet kan stå stilla i rören och därmed kan organiska partiklar växa till. Till en början chockklorerade man bassängen för att få bukt med problemet, men detta visade sig inte vara någon långsiktig lösning då chockklorering skulle behöva genomföras ofta. Lösningen på problemet blev att rena färskvattenintaget genom att låta det filtreras genom ett aktivt kolfilter varpå det organiska materialet reduceras genom adsorption. COD-halten i färskvattnet sjönk och så även de bundna klorhalterna. 5.2.1 Vattenrening på Sörabadet Vattnet som ska renas tas från ytan där vattnet rinner över kanterna och från botten av bassängen. Den absolut största delen av vattenuttaget tas från ytvattnet, beroende på att det är smutsigast. Att man tar ut en liten delström vatten från botten beror på att temperaturgivaren sitter på botten och om det inte skulle ske någon omblandning av vattnet skulle temperaturgivaren få felaktiga signaler på temperaturförhållandet och signalera till värmaren att sluta värma. De båda vattenströmmarna går till en utjämningstank på cirka 20 m 3, (se 1, figur 4). Vattnet som släpps ut genom en kontinuerlig ström från utjämningstanken tillsätts flockningsmedel. Här efter finns en backventil som kan stänga till systemet och skydda mot översvämning om strömavbrott eller driftstörningar skulle inträffa. Vattnet pumpas sedan till de sandfilter som renar vattnet (3). Filtrena är av modellen trycksandfilter och det finns tre stycken som är avsedda för den stora bassängen, vardera rymmer 2 m 3 sand. Vattnets hastighet genom filtrena är 17,3 m 3 /h. Sandfilterna består av tvättad sand och kornstorleken varierar, den är grövst i botten och finast på toppen. Det finns ett lager hydroantracit som innehåller aktivt kol överst på varje sandfilter och med hjälp av detta lager renas vattnet från en mängd bundet klor som annars skulle passera rakt genom sandfiltren. Efter sandfiltrena kommer en delström av vattnet att avblödas (4). Detta vatten går genom en värmeväxlare och kyls ned varpå vattnet fortsätter ner i en spoltank. Varje dag tas vatten ur spoltanken för att backspola filtrena, se nästa avsnitt. Mängden vatten som avblöds ersätts med färskvatten som värms upp i den tidigare nämnda värmeväxlaren, passerar ett kolfilter för att renas från organiskt material för att sedan sammanföras med huvudströmmen av vatten (5). Ytterligare en delström vatten kommer att avledas (6) och passera en elektrisk doppvärmare som värmer delströmmen till maximalt 60 C. Vattenströmmarna sammanförs åter, kloreras och ph-redigeras (7). Slutligen släpps det renade vattnet in i bassängen genom de 12 dysorna som finns placerade på botten. 16

Aktivt kolfilter Färskvatten Simbassäng Avblödning 6. 5. 7. Utjämningstank Spol -tank 1. Ca(ClO) 2 och HCL Flockningsmedel 2. 8. 4. 3. Sandfilter Figur 4. Schematiskt flöde över vattenreningen för den stora bassängen i Sörabadet. 5.2.2 Rengöring av filter Rengöring av sandfiltrena sker genom motströms backspolning. Ett filter spolas per dag och det innebär att de sandfilter som är avsedda för den stora bassängen spolas var femte dag. Vattnet som används vid backspolning tas från det vatten som ska bytas ut i bassängen, avblödningsvattnet, vilket lagras i spoltanken. Vid backspolning har vattnet hastigheten 45-55 m 3 /h och vattenspolning varvas med tryckluft som lyfter sandbädden bättre och därmed frigör mer smuts. Efter rengöringen går vattnet som använts direkt till den kommunala avloppsnätet. Även kolfiltret vid färskvattenintaget rengörs genom backspolning. I detta fall vänds ventilerna och färskvattnet byter riktning. Det vatten som används för rening går också till det kommunala avloppsnätet. Rengöring av kolfilter sker 1 gång/vecka. 17

6. Undersökning av bottenrengöringens effekt 6.1 Syfte med undersökningar Syftet med undersökningarna var att jämföra vattenkvaliteten och eventuellt bakterietillstånd på kakelplattor och i kakelfogar före och efter bottenstädning. Bottenstädning utfördes med två olika bottensugare, en från Weda Poolcleaner AB (B600) och en bottensug från en annan leverantör, vilken kommer att betecknas Bottensug 2 i rapporten. Tekniska data om de båda bottensugarna finns i bilaga 1 och 2. Denna praktiska del av arbetet ska även undersöka om klorförbrukning/klorhalt för desinfektion av vatten förändras före jämfört med efter en bottenstädning. 6.2 Provtagning Provtagning och studie av klorförbrukning har utförts i två olika simhallar, Söra-hallen i Åkersberga och Tibblebadet i Täby. I båda fallen togs vattenprover före och efter bottenstädning. Klorförbrukningsstudien gjordes på Tibblebadet. 6.2.1 Vattenprover Vattenprover togs för att avgöra vattenkvaliteten med avseende på bakteriehalt (aeroba, heterotrofa bakterier), ph, turbiditet, färg, COD, fritt och totalt klor. Vattenprover togs enligt de Allmänna råden 88:1 vilket innebär så långt bort från inflödet av rent vatten som möjligt, 50 cm från bassängkanten och på 30 centimeters djup. Två flaskor användes vid varje tillfälle, en för det bakteriologiska testet och en för de kemiska och fysiska parametrarna. Flaskorna erhölls från det laboratorium som skulle utföra analyserna. Kem-fys-flaskan var desinficerad och fylldes ända upp för att inget syre skulle finnas ovan vattenytan. Flaskan för den bakteriella provtagningen var också desinficerad men även behandlad med tiosulfat för att den aktiva klorens verkan skulle stanna av. Denna vattenflaska fylldes inte riktigt ända upp på laboratoriets begäran, detta för att underlätta tillsatser av nödvändiga reagens för analysen. När det gäller analys av klor är det viktigt att analysen sker med en gång, för att få bästa möjliga resultat. Om provet utsätts för direkt solljus eller stark värme kan resultaten bli missvisande. Monika Mahmood på Görvälns vattenverk menar dock att skillnaden i analysresultaten är försumbar, men att kloranalys bör ske så fort som möjligt. Inga kloranalyser utfördes av provtagaren på plats, men vattenproverna förvarades mörkt i kylväska för att minska riskerna för missvisande resultat. Den aktiva klorhalten vid provtillfällena jämfördes även med de manuella prover som tas dagligen vid de båda simhallarna. Första vattenprovet togs i den stora bassängen i Söra-hallen den 19/4 klockan 9.50, 28 timmar och 50 minuter efter sista bottenstädningen. Simhallen hade varit öppen i 5 timmar den 18/4 och sedan 8.00 den 19/4. Driftansvarig hade uppmätt den fria klorhalten manuellt till 0,67 mg/l och ph till 7,2 samma dag. Proverna kördes genast i laboratoriet. Andra omgången av vattenprover togs den 20/4 klockan 8.30. Simhallen hade bottensugits 3,5 timmar tidigare på morgonen mellan klockan 03.00-05.00 och varit öppen för bad sedan 06.30. Denna dag uppmätte driftansvarig hade den fria klorhalten t till 0,72 mg/l, den bundna klorhalten till 0,38 och ph till 7,49 manuellt. Proverna lämnades tillsammans med vattenprover från Tibblebadet på Täby kommun för upphämtning av laboratoriet klockan 13.00. 18

De första proverna som togs på Tibblebadet var den 20/4 klockan 11.50, 27 timmar och 50 minuter efter sista bottenstädningen i den stora bassängen. Driftansvarig hade uppmätt den fria klorhalten manuellt till 0,7 mg/l. De vattenprover som togs efter bottenstädning genomfördes 21/4 klockan 8.15, en kvart efter bottenstädning och badet hade då varit öppet lika länge. Proverna kördes direkt till laboratorium för analys. Analyserna utfördes av det ackrediterade laboratoriet vid Görvälns vattenverk. 6.2.2 Slamprover Slamprover planerades att tas på plattor och i kakelfogar på väggar och golv för att kunna analysera mängden slam och eventuell förekomst av bakterier och typ av bakterie. Samma antal kakelplattor skulle genomsökas i de båda bassängerna för att kunna jämföra mängden slam. Steriliserade burkar erhölls från laboratoriet som var och en vägdes med etikett på. Slamprov på väggar skulle tas så nära utlopp som möjligt, proverna från golv togs på det grundaste platsen i bassängen. 6.3 Klorförbrukning relativt bottenstädning Denna undersökning skulle söka svar på om klorförbrukningen i bassängen minskar efter att botten rengjorts relativt om den inte rengjorts. Den klorförbrukningen som gick åt för att upprätthålla den fria aktiva klorhalten studerades vid sex olika tillfällen; före och efter bottenstädning med Wedas B 600 och en annan leverantörs bottensug, men även kväll före stängning och morgonen efter utan någon bottenstädning emellan. Undersökningen utfördes på Tibblebadet den 22-23/4, 29-30/4 och den 5-6/5 år 2004. Undersökningarna utfördes på så sätt att de fick så lika förutsättningar som möjligt. 6.3.1 Doseringsutrustning Tibblebadet använder kalciumhypoklorit för desinfektion av vattnet. Klorblandningen består av ett granulat som portioneras ut med en doseringsmaskin från GAMIVA AB, modell Granudos 100. Denna maskin reglerar både kalciumhypoklorit och saltsyra. Inställning och inkörning sker manuellt och är individuell för varje bad. Inställningen ska baseras på det maximala desinfektionsbehovet i bassängen och sedan utgår doseringsmaskinen från den aktuella halten på fri aktiv klor och ph-värdet i bassängen och doserar vid behov. Granudos 100 kan maximalt generera 4 kg kalciumhypoklorit/h och inställningen av cykeltid och dosertid reglerar hur stor del av den maximala kapaciteten som utnyttjas (Per Leberger, Gamiva), se även bilaga 4. Den fria aktiva klorhalten och ph-värdet mäts automatiskt och kontinuerligt i en liten ström av utgående vatten från bassängen. ph bör ligga runt 7,2 och den fria aktiva kloren bör ligga på halten 0,70 mg/l (Kjell Skogesjö, driftansvarig på Tibblebadet). Inställningen av doserapparaten på Tibblebadet innebär att cykeltiden är 95 sekunder för undersökning 1 och 2, men 66 sekunder för undersökning 3. Dosertid för klor och HCl är 6 sekunder i samtliga undersökningar. Dessa inställningar innebär att den maximala kapaciteten för maskinen är att klor doseras vart 95:e/ 66:e sekund följt av saltsyra. Klor kan som mest portioneras ut 38/54,5 gånger på en timma. Varje gång klor doseras sker detta i sex sekunder med en hastighet av 1520 g/h eller 40/28 gram per dosering (se bilaga 5 och 6). Om mätningen av den aktiva klorhalten visar att klor inte behövs vart 95:e/66:e sekund kommer klorblandning att doseras ut färre gånger. Dosering indikeras då den röda lampan för klormatning blinkar till. Som mest blinkar denna lampa vart 95:e/66:e sekund. 19

6.3.2 Utförande Undersökningen genomfördes på badets ordinarie öppettider, före och efter bottenstädning, samt utan städning. Förhållandena vid de olika undersökningarna var lika med avseende på filter, ph och temperatur. 1. Undersökning av klorförbrukning vid bottenstädning med Wedas bottensugare B 600 1.1 Före städning Doseringsdisplayen iakttogs noga mellan klockan 19.00-20.00. Badet stängde klockan 20.00. Antal blinkningar från klordoseringsdisplayen räknades och tidsnoterades under timmen, phvärdet och den fria aktiva klorhalten lästes av med femminutersintervall om möjligheten fanns. Under den aktuella timmen fanns ungefär 15 badgäster i bassängen. Strax före undersökningens start fanns ungefär 50 badgäster i bassängen. Det var 36 timmar sedan botten senast städades och sedan dess hade ungefär 1500 personer badat i bassängen. Vid undersökningens start var ph 7,2 och temperaturen i bassängen 27,1 C. Driftansvarig uppmätte manuellt den fria, aktiva klorhalten till 0,7 mg/l och den bundna kloren till 0,5 mg/l tidigare på dagen. 1.2 Efter städning Doseringsdisplayen iakttogs noga mellan klockan 8.00-9.00. Badet öppnade klockan 8.00. Klorförbrukningen bestämdes på samma sätt som före städning, se stycket ovan. Under den aktuella timmen fanns ungefär 80-90 badgäster i bassängen. ph var 7,2 och temperaturen 27,1 C. Driftansvarig mätte den fria, aktiva klorhalten till 0,7 mg/l och den bundna kloren till 0,5mg/l manuellt. 2. Undersökning av klorförbrukning vid bottenstädning med Bottensug 2 2.1 Före städning Förfarandet var på motsvarande sätt som med Wedas bottensugare. Under den aktuella timmen fanns ungefär 20 badgäster i bassängen, innan klockan 19.00 fanns ungefär 50 badgäster. Det var 36 timmar sedan botten senast städades och sedan dess hade ungefär 1400 personer badat i bassängen. Vid undersökningens start var ph värdet 7,2 och temperaturen 27,0 C. Under dagen hade driftansvarig manuellt uppmätt den fria, aktiva klorhalten till 0,7 mg/l och den bundna kloren till 0,5mg/l. 2.2 Efter städning Doseringsdisplayen iakttogs noga mellan klockan 8.00-9.00. Badet öppnade klockan 8.00. Klorförbrukningen bestämdes på samma sätt som tidigare. Under den aktuella timmen fanns ungefär 50 badgäster i bassängen, varav 40 kom efter 8.30. ph var 7,2 och temperaturen i badvattnet var 27,1 C. Driftansvarig mätte den fria, aktiva klorhalten till 0,7 mg/l och den bundna kloren till 0,6 mg/l manuellt. 20