Nr: 3 2014 S:t Johanneslogen Västmanland Mina Bröder! Äntligen är hösten på gång och vi får åter samlas i Ordenshuset i Öster för att arbeta. Mycket har hänt under sommaren. Stjärnhimlen är nu på plats, ännu större och vackrare än på Regattagatan. Ombyggnad av köket är påbörjad. Ett mycket stort och Broderligt tack till alla de bröder som under sommaren jobbat med dessa och andra arbeten i huset. Och mer är på gång Vi laddar nu för vårt 100-årsjubileum som vi ska fira i samband med S:t Johanneslogen Västmanlands Högtidsdag den 15 november. Se inbjudan nedan. Den 8 november 1914 tändes det frimureriska ljuset i Västerås när Brödraföreningen AROS grundades för att arbeta i graderna I till VI. När sedan S:t Johanneslogen Västmanland bildades i december 1948 ändrade Brödraföreningen Aros inriktning och fortsatte att arbeta i graderna IV-V och VI fram till 1958 då S:t Andreaslogen S:t David bildades. Detta måste således uppmärksammas och vi bjuder in våra damer att delta i firandet. Vid högtidsdagen, HD, har vi ett mycket speciellt damprogram. Innehållet i både HD och damprogrammet är förstås hemligt (vad annars?). Efter festmåltiden blir det en konsert och det programmet är också hemligt (vad annars?). 1
Och så lite nyheter från Öster jag träffade vår PM, Peter Westrup, på SVEAS HD och han kunde berätta årsavgiften för SVEA:s bröder ändras nästa år. Avgiften blir 700 kr i Johannesdaler och 1950 kr till SVEA, totalt 2650 kr. Nytt är också att bröder över 80 år endast betalar Johannesdalern, 700 kr, samt att bröder över 90 år blir helt avgiftsbefriade. OBS att detta endast gäller SVEA:s bröder. Vi får se om övriga provinser hakar på. Det har ryktats länge om att vi ska få nya ritualer och nu är dessa på tryckeriet. De ska börja användas under det första kvartalet nästa år. I arbetsgraderna är ändringarna små men i kapitlet återkommer delar som försvann på 1920 talet. Glädjande är också att spörsmålsböckerna kommer åter efter att ha varit borta i drygt 20 år. Det kan vara en god idé att besöka vårt bibliotek. Som sagt det händer mycket! Mina bröder, varmt och broderligen välkomna till höstens sammankomster Bo Johnsson er OM 2
S:t Johanneslogen Västmanland Det är 100 år sedan det frimureriska ljuset tändes i Västerås när brödraföreningen AROS bildades. Det ska vi fira i samband med S:t Johanneslogen Västmanlands Högtidsdag lördagen den 15 november 2014 kl. 14:00 Vi i S:t Johanneslogen Västmanland skulle hedras av Din och din dams närvaro när vi firar. Anmälan om deltagande i loge, damprogram, efterföljande festmåltid och konsert görs senast den 10 november 2014 via e-post eller telefon till FCM Mika Toivainen toi@bredband.net eller 070-694 84 37 Ange namn, grad och ev. ämbete samt namn på din dam. Kostnad för festmåltiden är 300 kr (350 kr med vin) och erläggs vid ankomsten. Vänligen betala med jämna pengar eller kort. Varmt Välkomna Bo Johnsson OM För särskilda måltidsalternativ var vänlig kontakta ceremonimästaren. Klädsel: Frack (med svart väst under loge, därefter vit väst) eller svart kostym med svart slips. S:t Johanneslogen Västmanland Termometergatan 2 723 50 Västerås Telefon 021-14 16 85 SVENSKA FRIMURARE ORDEN 3
PROGRAM 13:00 Mingel 14:00 14:00 Högtidsloge Damprogram 16:00 Festmåltid 18:00 Konsert S:t Johanneslogen Västmanland Termometergatan 2 723 50 Västerås Telefon 021-14 16 85 SVENSKA FRIMURARE ORDEN 4
Hjärtligt tack för uppvaktningen på min 86-årsdag genom Vännerna, som väl behöver vårt stöd. Att bli hågkommen genom vännerna värmde mitt hjärta. Per Wernholm Ett stort och varmt tack till de bröder som genom gåvor till Vännerna uppmärksammade min födelsedag. Leif Törnblom Varmt tack för den uppvaktning som kom mig till del i samband med min 55- årsdag. I stället för tackkort har jag satt in ett belopp motsvarande portot för sådana på Frimurarevännernas bankgiro. Per Alkstål Tack för uppvaktningen på min 70-årsdag. Thomas Böös Tack för visat deltagande vid Klaus Stenglers bortgång. Barbro 5
Boktipset Kyrkornas hemligheter (Ann Catherine Bonnier & Ingrid Sjöström, Medströms bokförlag, Stockholm 2013) Kyrkor bär på hemligheter. Likt dolda tecken finns de där: symbolerna, de glömda betydelserna, minnena och spåren av människor och deras liv och tro i Sverige under 1000 år. Kyrkorna fångar på ett unikt sätt livet och historien på den plats där vi befinner oss. Landets ledande experter har valt ut det bästa och mest spännande av det du kan hitta i kyrkorna. Upplev katedraler och märkvärdiga kyrkor runt om i landet, legendariska helgon och återupptäckta relikgömmor, glimrande altarskåp och svindlande höga stenvalv. Boken ger många och delvis nya ingångar till kyrkorna och närmar sig dem på ett nytt sätt, handfast och med nyfikenhet. Det här är en välkommen nyckel, en guide till kyrkornas hemligheter. Boken är en fristående fortsättning på TV-serien Kyrkornas hemligheter, som sändes i SVT 1, 2013, en succé med uppemot 700 000 tittare per avsnitt. Även i boken besöker vi Habo kyrka i Västergötland och blir påminda om det stränga folkfostransprojekt som gjorde svenskarna läskunniga. Och Sveriges två största katedraler, domkyrkorna i Uppsala och Linköping, inbjuder till flera besök. Svenskarnas tro och tankevärld genom tiderna kan spåras i många kyrkor. I Västeråker i Uppland lät en kvinna på 1300-talet bygga en hel kyrka för att mildra familjens förväntade plågor i skärselden. I många kyrkor är spåren av den svenska historien påtagliga. I Ludgo kyrka i Södermanland finns exempelvis den enda bevarade karolineruniformen och soldaten som bar den ligger själv begravd här efter att ha stupat tillsammans med Karl XII. SALOMOS TEMPEL I SKÅNE Jerusalem hade redan från kristnandets början en plats i nordbornas medvetande. Varje kyrka, även i Sverige, var symboliskt också templet i Jerusalem. I Dalby i Skåne finns en märklig kolonn, till synes ur funktion, inmurad i kyrkväggen. Det har funnits ytterligare en och tillsammans har de symboliserat de två kolonner som enligt Bibeln markerade ingången till Salomos tempel. 6
Nya bröder Måltidsanmälan i Västerås. OBS Ny ordning! Vi måste få ordning på måltidsanmälningarna. Vännernas styrelse har därför beslutat att alla måste anmäla sig till måltiden i förväg, även tjänstgörande ämbetsmän (anledningen till den förändringen är att den påbjudna avanmälningen för de ämbetsmän som inte önskar äta inte har fungerat). Det kommer att ligga en lista i baren med namnen på dem som har anmält sig och mat kommer bara att finnas till dessa. Vi har inte råd att i fortsättningen beställa extra många portioner för säkerhets skull som sedan måste slängas. Den som missat att anmäla sig erbjuds en enklare rätt (djupfryst färdigmat) att värmas i mikron. Måltidsanmälan görs som tidigare till Sven Svensson: sven.svensson@vasteras.se Tele: 021-751 59 eller 070-314 88 41. 7
Pratbubblan Under den här rubriken erbjuds läsaren att skicka in en rolig replik (eller fundering) som passar i pratbubblan. Insända förslag väljs ut av redaktören på ett högst självsvåldigt sätt och presenteras i nästa nummer. Vad tänker Anders? Förra numrets bubbla : Eftersom inga förslag har inkommit på förra numrets bubbla (och ej heller gången innan) drar jag slutsatsen att tilltaget med bilderna inte har fallit läsarna på läppen varför de utgår från och med nästa nummer. 8
Jerusalems tempel Landet Israel är världens centrum, Jerusalem är Israels centrum, det heliga templet är Jerusalems centrum, den heliga arken är det allra heligastes centrum och grundstenen varifrån världen skapades finns framför den heliga arken, som den medeltida judiska tänkaren Midrash Tanhuma sa. I det forntida Mellanöstern förknippades tempelbyggande med skapelsemyter och berättelserna i Första Mosebok har nära kopplingar till det tempel som uppfördes av kung Salomo templet i Jerusalem, den enda stad som finns på två ställen, här på jorden och i himmelen. Jahves skapelseakt var ett viktigt tema i tempelkulten. Inte för att den gav de troende information om universums uppkomst, utan för att tempelbygget var en symbolisk upprepning av skapelsen. Den gjorde det möjligt för de dödliga att ta del av Guds skaparkraft och var en garanti för att Jahve skulle bekämpa Israels fiender. Templet i Jerusalem var den viktigaste judiska helgedomen, ända från Salomos tid till Jerusalems förstöring år 70 e.kr. Redan kung David hade tänkt bygga ett tempel åt Jahve. Men det blev ju som vi vet hans son, Salomo, som fick förverkliga den planen och det var han som uppförde templet ungefär år 960 f.kr. och idag står den muslimska Klippdomen på den gamla tempelplatsen. Kung Sidkia var det självständiga Juda rikes sista härskare. Han regerade tills Jerusalem erövrades av Nebukadnessar som mer eller mindre tvingade stadens elit till Babylon under den så kallade babyloniska fångenskapen, som troligen inte var 9
fullt så hemsk som benämningen antyder. Under den tredje deportationsvågen år 587 förstördes templet. När babylonierna hade besegrats av perserna fick judarna efterhand tillåtelse att återvända till Jerusalem där ett nytt tempel byggdes under ledning av kungasonen Serubabel och det stod färdigt år 516. År 445 gav den dåvarande perserkungen Artaxerxes Nehemja uppdraget som ståthållare i Jerusalem. Nehemja ledde, i kamp med både yttre och inre fiender, uppbyggandet av stadens murar, återställde respekten för templet och lade grunden för folkets nya självkänsla. Det här andra templet, som brukar kallas Serubabels tempel, fanns kvar i mer eller mindre oförändrat skick fram till år 169 då det plundrades och vanhelgades av seleukiderna, som var efterträdare till en av Alexanders generaler. Den katastrofen ledde till ett uppror under Judas Mackabeus, som lyckades återta makten, och efter reparationer och rening kunde templet återinvigas år 164 och det är till minne av den händelsen som judarna firar tempelinvigningsfesten. Kung Herodes, han som kallades den store, började år 19 f.kr. att bygga ut templet och tempelplatsen, så rejält att det blev som en helt ny anläggning. Flera förgårdar tillkom och till den yttersta och största som man brukar kalla hedningarnas förgård hade alla tillträde och där utvecklades ett brokigt folkliv. Där satt bland annat de penningväxlare och försäljare av offerdjur som Jesus körde bort. Herodes tempel stod fram till dess att Titus erövrade Jerusalem år 70, då det förstördes totalt tillsammans med nästan hela staden. Men den Västra muren, eller Klagomuren som den också kallas, finns kvar än i dag och är en rest av det templet. Innanför den yttre gården låg det egentliga tempelområdet på en terrass och dit hade bara israeliter tillträde. Skyltar med varningar, skrivna på grekiska och latin, förkunnade dödsstraff för varje hedning som vågade sig in: Ingen icke-jude må gå innanför gallret och muren kring helgedomen och var och en som gripes där får skylla sig själv att döden blir följden. Prästerna frambar offren på den innersta gården 10
framför templet som var uppfört som vistelseplats för Jahve och det var där som den heliga förbundsarken förvarades på Salomos tid. Men för att vi ska förstå lite mer om vad den här arken betydde måste vi backa till uttåget ur Egypten som anses ha skett på 1200-talet. Efter uttåget fick Mose ta emot de tio budorden av Jahve på berget Horeb, eller Sinai. Under den fortsatta ökenvandringen förvarade man stentavlorna med budorden i en kista och det var den som kallades förbundsarken och vid arken uppenbarade sig Jahve för Mose och därför kallades tältet där arken fanns för Uppenbarelsetältet eller Tabernaklet. Efter Mose död blev Josua folkets styresman och under hans tid slog sig israeliterna ner väster om Jordanfloden. Under den följande så kallade domartiden erövrade man landet steg för steg och Israels tolv stammar bosatte sig i huvudsak var för sig i skilda delar av landet kring Jordan, där de firade gudstjänst och offrade till Herren på respektive ort. Arken flyttades omkring och hade alltså ingen varaktig plats. Den sista domaren var Samuel. Han smorde Saul till kung och efter honom David och med Saul och David började en ny epok i Israels historia, den vi kallar kungatiden. David samlade framgångsrikt land och folk till ett rike, erövrade Jerusalem och härskade småningom över ett område som sträckte sig från Libanon och Eufrat i norr till Röda havet i söder. Israel förvandlades till en stormakt och David gjorde Jerusalem till hela rikets huvudstad. Under hans tid blomstrade handel och hantverk och Jerusalem blev snart landets medelpunkt, såväl politiskt som religiöst. Bergsstaden Gibeon eller Gabaon ligger ungefär 13 km NV om Jerusalem och därifrån lät David under högtidliga former och under folkets jubel föra förbundsarken till huvudstaden och efter århundraden av strider förklarade kungen att Jahve hade fått ett permanent hem i en helig stad. 11
Jerusalem var väl lämpat som centralort. Staden tillhörde inte vare sig de norra stammarna eller Davids eget södra rike, Juda, och fick alltså en ur folklig synpunkt neutral placering. När kung David dog övertogs makten av hans son, Salomo, som har blivit arketypen för den vise och skicklige härskaren och det var alltså han som byggde det tempel som planerats av hans far. Men dåtidens israeliter kunde inte själva uppföra större byggnadsverk och därför vände sig Salomo till fenicierna som bodde i självständiga stadsstater längs den libanesiska kusten. De var Medelhavsområdets främsta hantverkare och kung Hiram av Tyros bidrog med både cypress- och cederträ, arbetsledare och de hantverkare som gjorde templets utsmyckningar i silver och guld, och Salomo pålade sina egna undersåtar omfattande dagsverken för att få fram materialet till tempelplatsen. Och när allt var klart samlade Salomo folket för att de skulle få se på när prästerna bar förbundsarken i kistan av akaciaträ från tältet i Sions citadell, Davids stad, till templet på Moriaberget. Salomo förstärkte Moriaberget genom att utvidga de gamla murarna och därefter kom namnet Sion att syfta både på det ursprungliga citadellet och på det nya Tempelberget. Hur templet såg ut till det yttre vet vi inte exakt, men Bibeln innehåller flera måttuppgifter som sammanställda med arkeologiska fynd från andra håll ger en ganska bra bild. Själva tempelbyggnaden var ungefär 30 meter lång och 10 meter bred och invändigt delad i två rum. Efter långsidorna och västra kortsidan fanns en lägre trevånings tillbyggnad med olika smårum. Härtill kom på den östra kortsidan en förhall som var 10 meter lång och 5 meter bred. Byggnaden bestod således av en förhall och två egentliga tempelrum, "det heliga" och "det allra heligaste som låg i väster. Templet var alltså inte så stort men däremot mycket exklusivt och dyrbart inrett. 12
Den som stod på förgården vid offeraltaret och riktade blicken mot templet och ingången såg de två framför förhuset placerade fristående pelarna som var 13 meter höga och 6 meter i omkrets. De var stiliserade träd som förde tankarna till livets träd och allt som hör därtill och rikt dekorerade med klotformade toppprydnader försedda med dubbla rader av granatäpplen. Sådana fristående pelare har åter-funnits också vid andra tempel i Främre orienten, i Syrien, i Fenicien och på Cypern. Den norra pelaren benämndes Jakin, som kan uttydas Gud har skapat mig, men för övrigt är betydelsen något oklar. Man har spekulerat i om pelarna kan ha symboliserat de stoder av rök och eld som ledde israeliterna genom öknen. I andra regioner i området har den typen av pelare varit ett slags fallossymboler. Den som sedan fortsatte genom förhallen kom fram till dörren in till det första rummet i templet, det rum som kallades tempelsalen eller det heliga. Det var ett praktfullt utrymme och det sparsamma ljuset därinne kom från fönster som var placerade högt uppe under taket. I den salen, vars väggar var rikt dekorerade med guld, förvarades de heliga tillbehören: ljusstaken, skådebrödsbordet och rökelsealtaret. Det innersta rummet, "det allra heligaste", var gudomens boning, kubformigt med 10 meters sida och beklätt med cederträ och helt utan fönster så att det var fullständigt mörkt och öppningen ditin doldes av ett förhänge. Mitt i rummet stod förbundsarken mellan två fem meter höga kerubgestalter av olivträ, dekorerade med bladguld. Keruberna höll vingarna utbredda på så sätt att det ena paret vingspetsar möttes rakt över arken och de två andra berörde de motsatta väggarna. Där tronade, osynlig, Israels gud. Förbundsarkens lock, den så kallade nådastolen, bestänktes av översteprästen med blod på den stora försoningsdagen, Yom Kippur, en gång om 13
året. Nådastolen har sedan dess fått en utvidgad betydelse och syftar då på Kristus eller treenigheten. Efter att templet i Jerusalem förstördes firades försoningsdagen med fasta, med böner och genom att man bad varandra om förlåtelse. Under djupt allvar tänkte man tillbaka på året som gått och vad man kunde ha gjort för fel och misstag. Samtidigt lovade man Gud att försöka bli en bättre människa och att försöka leva som Gud har tänkt att vi bör leva. Templets tredelning med en öppen förhall, den egentliga helgedomen och det innersta, allra heligaste, var vanlig inom byggnadskonsten i Främre orienten. Och enligt Bibelns profetior kommer i den yttersta tiden ett nytt tempel att uppföras på Sionberget och beskrivningen av den byggnaden finns i Hesekiel 40-47. * Den operativa muraren behövde material för att kunna bygga sitt tempel. Till exempel den ohuggna stenen som höggs loss och bearbetades, anpassades och justerades tills den blev en perfekt kub som kunde fogas in på rätt plats i bygget. Inom vår Orden kan den råa och opolerade stenen jämföras med människans ursprungliga natur okunnig, okultiverad och, som den romerske historikern Sallustius uttryckte det: bökande i jorden som de vilda djuren, hemfallen åt varje simpel lust. Men när människan har utvecklats och intellektet vidgats och när hon har tyglat sina passioner och renat sitt liv, kan hon representeras av den perfekta kubiska stenen. I Första konungaboken 6:7 kan vi läsa: Och när huset uppfördes, byggdes det av sten som hade blivit färdighuggen vid stenbrottet. Man hörde alltså varken hammare eller yxa eller andra järnverktyg vid huset. Den arbetsmetoden valdes säkert för att man så gott det gick ville undvika kaos och onödigt buller bland de tusentals arbetarna och den kan också ses som en symbol för lugn och harmoni egenskaper som inte är mindre önskvärda i dag, för att bevara ordningen i vårt eget samhälle. Den ideala kubiska stenen den sten som gjorts för att passa in perfekt i templet blir inte bara symbolen för mänsklig fulländning utan också, när vi tänker på hur den 14
skapades, en symbol för den enighet och det samförstånd som bör prägla våra relationer till andra människor. Den blir till en symbol för vår sociala strävan. I Andra krönikerboken kan vi läsa att arbetarna indelades i klasser som hade olika arbetsuppgifter: lärlingar, gesäller och mästare. När templet byggdes fraktades stenarna som hade förberetts av lärlingarna till Moriaberget där gesällerna, eller medbröderna som vi säger, fogade in dem på rätt plats och korrigerade de eventuella misstag som lärlingarna hade gjort. Den högsta klassen bland arbetarna, mästarna, hade till uppgift att övervaka och kontrollera lärlingarnas och gesällernas arbeten och gav stenarna en sista finputsning så att bygget blev fulländat. När templet stod färdigt var det en så perfekt byggnad att den väl förtjänade att bli utvald som symbol för den odödliga kropp som Kristus syftar på när han i Johannes 2:19 säger: Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar. Tanken att likna den andliga människan vid ett materiellt tempel är så välfunnen i alla delar att den användes vid mer än ett tillfälle av de första kristna förkunnarna. Kristus själv anspelar på templet flera gånger. I Paulus första brev till Korintierna 3:17 står det: Om någon förstör Guds tempel, skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet. och i 6:19: Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige anden som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Att låta templet bli en symbol för kroppen är alltså ingen exklusivt frimurerisk tanke, men att koppla symboliken till just Salomos tempel och till den operativa konst som byggde det, är typisk för just frimureriet. Vi har ganska mycket gemensamt med antikens hemliga mysteriesällskap, men vår tempelsymbolism skiljer oss från dem alla. Och varför ska vi då betrakta Salomos tempel som ett slags förebild? Svaret kan vara: att vi ska påminnas om skyldigheten att i hjärtat uppföra ett dygdens tempel där vi själva är både byggnadsledare, material och arbetare till samma fullkomlighet. (Föredrag av J. Malmsjö i Sala, 2011) 15
Bröder av alla grader! Visst vore det trevligt om Arosbladet blev lite fylligare? Vi har infört återkommande boktips och provat med vintips som det vore roligt att kunna fortsätta med (intresserade bröder, hör av er) och varför inte en liten ruta med matrecept? Bröder som har varit med om något spännande, tankeväckande, intressant eller rentav dråpligt inom frimureriet eller kanske vill berätta (nollgradigt) om en fantastisk reception är mycket välkomna att skicka in bidrag till redaktören (se nedan). Ni behöver inte fundera på det stilistiska eller tycka att det ni skriver kanske inte duger. Med ert samtycke åtar jag mig att fixa till och ändra om det skulle behövas. Och skicka gärna med bilder! Material till kommande Arosblad skickas till: Jan Malmsjö Mossboda 305 744 93 RUNHÄLLEN Telefon: 0224 91380 Mobil: 0733 735766 E-post: jan.malmsjo@telia.com 16
KOM IHÅG FRIMURARVÄNNERNA! Gläds med Dina Bröder då de har anledning att vara glada genom att betala in ett belopp till Frimurarvännerna! Då Bröderna behöver Din medkänsla, kom ihåg dem genom Frimurarvännerna! Adressaten får en vacker adress, anpassad efter tillfället. För en gåva på (minst) 700 kr får man vara med på alla gratulationsutskick under ett år. Vi har nu tagit fram nya adresser med ett konvolut i fyrfärgstryck enlig nedan. Inbetalning sker till Frimurarnas Förening i Västmanland, ange Uppvaktningar. Bankgiro: 127-5221 17
18