U 70/2008 rd Statsrådets skrivelse till Riksdagen om ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv (ändring av graviditetsskyddsdirektivet) I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Europeiska gemenskapernas kommissions förslag av den 3 oktober 2008 till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 93/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (KOM(2008) 637 slutlig) samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 27 november 2008 Arbetsminister Tarja Cronberg Regeringssekreterare Seija Jalkanen 294360
2 U 70/2008 rd ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIET PROMEMORIA EU/2008/1463 24.11.2008 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV OM ÄNDRING AV RÅDETS DIREKTIV 92/85/EEG OM ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRBÄTTRA SÄKER- HET OCH HÄLSA PÅ ARBETSPLATSEN FÖR ARBETSTAGARE SOM ÄR GRAVIDA, NYLIGEN HAR FÖTT BARN ELLER AMMAR (GRAVIDITETSSKYDDSDIREKTIVET) 1 Förslagets bakgrund och syfte Den 3 oktober 2008 lade Europeiska gemenskapernas kommission fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG (graviditetsskyddsdirektivet) om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (KOM(2008) 637 slutlig). Syftet med förslaget är att förbättra skyddet för gravida arbetstagare, arbetstagare som nyligen har fött barn eller som ammar. I direktivet behandlas utöver säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar även frågor som hänför sig till likabehandling. Förslaget till ändring av graviditetsskyddsdirektivet utgör en del av kommissionens åtgärdspaket, som syftar till en bättre balans mellan arbete och privatliv för män och kvinnor genom att utveckla den nuvarande EU-lagstiftningen. Samtidigt med ändringen av graviditetsskyddsdirektivet lade kommissionen fram ett annat förslag om förbättrad mammaledighet (KOM(2008) 636 slutlig). Detta förslag gäller egenföretagare (förslaget är avsett att ersätta direktiv 86/613/EEG). Enligt förslaget ska direktivet föreskriva om frivillig rätt till mammaledighet för egenföretagare. Samtidigt ska medhjälpande makar ges rätt till social trygghet på minst samma nivå som egenföretagarna. I samma åtgärdspaket från kommissionen ingår också kommissionens rapport om utbudet av barnomsorg EU och om hur medlemsstaterna har uppnått de mål för barnomsorgen som ställdes i Barcelona 2002. Dessutom gav kommissionen den 3 oktober 2008 ett meddelande om bättre balans i livet: ökat stöd för att göra det lättare att kombinera arbete och familj (KOM(2008) 635 slutlig). Kommissionens förslag gällande graviditetsskydd är ett prioriterat initiativ i kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för år 2008. Bakom de förslag som lades fram i oktober ligger flera initiativ och beslut av kommissionen, rådet och parlamentet. Europeiska rådet underströk i mars 2006 behovet av en bättre balans mellan arbete och privatliv för att uppnå ekonomisk tillväxt, välstånd och konkurrenskraft. Samtidigt antog rådet den europeiska jämställdhetspakten. I december 2007 uppmanade rådet kommissionen att se över bestämmelserna som ska möjliggöra bättre möjligheter att förena arbete och familj och utreda behovet av eventuella förbättringar. I mars 2008 efterlyste Europeiska rådet ytterligare ansträngningar för att hjälpa både kvinnor och män så att de kan förena arbete och familj. Europaparlamentet har upprepade gånger efterlyst en förbättring av den gällande lagstiftningen i fråga om skydd av gravida arbetstagare och föräldraledighet, samt åtgärder för att skapa bättre möjligheter att förena arbete, privatliv och familj. I sin resolution av den 21 februari 2008 om Europas demografiska framtid uppmanade Europaparlamentet medlemsstaterna att låta sig inspireras av bästa praxis när det gäller barnledighetens längd för att vända födelsekurvan via samordnade offentliga insatser. I sin resolution av den 27 september 2007 uppmanade parlamentet också medlemsstaterna att fördela utgifterna för ersättningen vid barn- och föräldraledighet lika i syfte att se till att kvinnor inte längre utgör en dyrare arbetskraft i förhållande till män.
U 70/2008 rd 3 Under 2006 och 2007 genomförde kommissionen ett samråd med de europeiska arbetsmarknadsparterna om bättre möjligheter att förena arbete och familj i samband med direktiv 92/85/EEG och 96/34/EG. Kommissionen undersökte hur den befintliga lagstiftningen om skydd av mödrar och föräldraledighet kan förbättras och kartlade en rad nya former av familjerelaterad ledighet (pappaledighet, adoptionsledighet, ledighet för vård av anhörig). När det gäller andra åtgärder framhävde kommissionen barnomsorg samt vård och omsorg för andra anhöriga, nya sätt att förlägga arbetet och incitament för män att utnyttja möjligheterna på detta område. Enligt kommissionen bör utgångspunkten vara en tillräckligt lång barnledighet för mödrarna, kompletterad med en föräldraledighet som kan tas ut av båda föräldrarna. Mot bakgrund av resultaten av samrådet och av den undersökning som kommissionen beställde, bedömdes det att en förlängning av barnledigheten och en ökning av ersättningen var ett rimligt sätt att förbättra kvinnors hälsa och säkerhet samtidigt som man ger kvinnor möjlighet att skapa en bättre balans mellan arbets- och familjerelaterade förpliktelser. Därmed skapar man lika möjligheter för kvinnor och män på arbetsmarknaden. I sitt meddelande En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa (KOM(2008) 412) bekräftade kommissionen i juli 2008 behovet av att skapa en bättre balans mellan familj och arbete. I juli 2008 meddelade de europeiska arbetsmarknadsparterna kommissionen att de hade för avsikt att inleda förhandlingar enligt artikel 139 i fördraget rörande vissa familjeledighetslösningar. Förhandlingarna om översyn av direktiv 96/34/EG, som hänför sig till det ramavtal om föräldraledighet som representanter för de europeiska arbetsgivaroch arbetstagarorganisationerna har förhandlat fram inleddes den 17 september 2008. Parternas mål är att slutföra förhandlingarna före utgången av december. Då arbetsmarknadsparterna har bekräftat att de inte har för avsikt att behandla barnledighet i sina förhandlingar, lade kommissionen fram sitt förslag till barnledighet för att ge bättre möjligheter att förena arbete och familj. Behandlingen av förslaget inleds i rådets arbetsgrupp hösten 2008. 2 Förslagets rättsliga grund Som rättslig grund för förslaget till ändring av graviditetsskyddsdirektivet har föreslagits artiklarna 137.2 och 141.3 i EG-fördraget. Enligt artikel 137 i fördraget ska gemenskapen i syfte att uppnå de mål som fastställs i artikel 136 i fördraget stödja och komplettera medlemsstaternas insatser för att förbättra arbetsvillkoren i syfte att skydda arbetstagarnas säkerhet och hälsa, säkerställa jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika behandling av kvinnor och män på arbetsplatsen. I artikel 141 i fördraget fastställs att rådet enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén ska besluta om åtgärder för att säkerställa tilllämpningen av principen om lika möjligheter och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke. Beslutet i ärendet fattas med kvalificerad majoritet och medbeslutandeförfarande med Europaparlamentet. 3 Förslagets huvudsakliga innehåll Förslaget till direktiv är en ändring av graviditetsskyddsdirektivet, i synnerhet artikel 8 (Barnledighet), artikel 10 (Förbud mot uppsägning) och artikel 11 (Arbetstagarnas rättigheter). Graviditetsskyddsdirektivet och även det direktiv som ändrar det är minimidirektiv. Minst den skyddsnivå för arbetstagarna som förutsätts i dessa direktiv ska genomföras i den nationella lagstiftningen. Nationellt kan man tillhandahålla en bättre skyddsnivå för arbetstagarna än den som direktivet förutsätter. Barnledighet Det föreslås att artikel 8 (Barnledighet) ändras så att barnledigheten förlängs till 18 veckor, av vilka sex måste tas ut efter födseln (obligatorisk barnledighet). Enligt det gäl-
4 U 70/2008 rd lande graviditetsskyddsdirektivet ska barnledigheten vara minst 14 veckor, av vilken två veckor är obligatoriska före eller efter födseln. Avsikten är att ge kvinnorna möjlighet att återhämta sig efter graviditeten och födseln, tillbringa mer tid med sina barn och kunna amma under längre tid. Detta motsvarar rekommendationerna om ledighetens varaktighet i ILO:s rekommendation rörande moderskapsskydd från 2000. Kvinnor som omfattas av direktivet kommer fritt att kunna välja när den ickeobligatoriska delen av ledigheten ska förläggas (före eller efter födseln). De kommer inte att vara tvungna att ta ut en viss del av ledigheten före födseln, såsom nu är fallet i vissa medlemsstater Om födseln äger rum efter det förväntade datumet, förlängs den del av ledigheten som är förlagd före det faktiska födelsedatumet, utan att detta medför någon förkortning av ledigheten efter födseln så att kvinnan får tillräcklig tid för att återhämta sig och för att amma. Enligt förslaget ska medlemsstaterna bestämma hur lång den kompletterande ledigheten ska vara när barnet föds för tidigt, måste vistas på sjukhus efter födseln eller har något funktionshinder, samt vid flerbarnsfödslar. Den kompletterande ledigheten ska ge kvinnan möjlighet att återhämta sig efter den särskilda stress/påfrestning som för tidig födelse, sjukhusvistelse för barnet, barn med medfödda funktionshinder och flerbarnsfödslar vanligtvis medför. Eventuell sjukledighet upp till fyra veckor före födseln, om det uppstår sjukdom eller komplikationer som en följd av graviditeten eller födseln, ska inte avkorta barnledigheten, vilket återigen är av hänsyn till kvinnans hälsa. Förbud mot uppsägning I artikel 10 (Förbud mot uppsägning) ändras punkterna 1 och 2. Det förslås att man ska förbjuda alla förberedelser för en eventuell uppsägning som inte är relaterad till särskilda omständigheter under barnledigheten. Vid ändringen ska man ta hänsyn till EGdomstolens rättspraxis. Enligt det befintliga direktivet ska en arbetsgivare lämna en uttömmande skriftlig motivering till uppsägningen endast i det fall att kvinnan som sägs upp fortfarande är barnledig. Genom den föreslagna ändringen utvidgas arbetsgivarens förpliktelse till att gälla fall där en kvinna sägs upp inom sex månader efter det att hon återvänt till arbetet efter sin barnledighet. Förpliktelsen att lämna en skriftlig motivering ska förutsätta att arbetstagarens begär en sådan. Syftet med denna bestämmelse är inte att ändra eventuella regler om individuell eller kollektiv uppsägning, utan endast att i företagets och arbetstagarens intresse fastställa att inom en viss period efter barnledigheten ska varje uppsägning motiveras skriftligt om arbetstagaren begär detta. Rätt att återvända till arbetet I artikel 11 (Arbetstagarnas rättigheter) förs det in en ny punkt 2 c, där det preciseras att kvinnan efter barnledighet har rätt att återvända till samma eller ett motsvarande arbete med villkor som inte är mindre gynnsamma, och har rätt till varje förbättring i arbetsvillkoren som hon skulle ha kommit i åtnjutande av under sin ledighet. Denna ändring härrör från direktiv 2002/73/EG, omarbetat genom direktiv 2006/54/EG. Ersättning för barnledighet Enligt förslaget ändras i artikel 11.3 bestämmelsen om den ersättning som utbetalas under barnledigheten. Bestämmelsen säkerställer principen om utbetalning av en full månadslön motsvarande den senaste månadslönen före barnledigheten. Det är dock inte obligatoriskt, då medlemsstaterna får fastställa ett tak för ersättningen, förutsatt att detta inte ligger under sjukpenningnivån. Medlemsstaterna kan avgöra om nivån för ersättningen ska motsvara en av de senaste månadslönerna före barnledigheten eller ett genomsnitt som beräknas för en viss period. Begäran om flexibla arbetstidsarrangemang Enligt den nya artikel 11.5 har en arbetstagare som är barnledig eller återvänder efter
U 70/2008 rd 5 barnledighet rätt att begära att arbetsgivaren anpassar hennes arbetsmönster och arbetstider till de nya familjeförhållandena, och arbetsgivaren är tvungen att överväga en sådan begäran. Arbetsgivaren är dock inte tvungen att godkänna eller följa begäran. De närmare bestämmelserna om utövandet av denna rätt ska fastställas av medlemsstaterna. Med arbetsgivarnas samförstånd kan därigenom skapas större flexibilitet när det gäller arbetstider och arbetsmönster. En liknande bestämmelse finns i artikel 2 b i förslaget om ändring av direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning. Om denna artikel antas, skulle man i den föreslagna ändringen kunna hänvisa till artikel 2 b i förslaget till ändring av direktiv 2003/88/EG och inga ytterligare ändringar av direktiv 92/85/EEG skulle behövas. Övriga bestämmelser I förslaget till rättsakt finns dessutom bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i de antidiskrimineringsdirektiv som tidigare har getts med stöd av artikel 13.1 i fördraget och bestämmelserna i direktivet om jämställdhet i arbetslivet (2006/54/EG). Sådana är bl.a. bestämmelserna om bevisbörda (artikel 12 a), förbud mot repressalier (artikel 12 b), påföljder (artikel 12 c) samt bestämmelsen om jämställdhetsorgan (12 d) som främjar likabehandling. Dessutom innehåller förslaget standardbestämmelser om bl.a. ikraftträdande. Det föreslås att direktivet ska träda i kraft inom två år efter att det antagits. 4 Gällande nationell lagstiftning och förslagets konsekvenser för den Om arbetstagarens rätt till familjeledighet föreskrivs i 4 kap. i arbetsavtalslagen (55/2001). I kapitlet finns bestämmelser om moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet samt om partiell föräldraledighet, vårdledighet och partiell vårdledighet, tillfällig vårdledighet och frånvaro av tvingande familjeskäl. Förutom om rätten till familjeledighet föreskrivs det i kapitlet bl.a. om fördelningen av ledigheterna, om tillvägagångssätten vid utnyttjande av ledigheter, såsom anmälan om ledighet och ändring av anmälningstiderna samt förtida avbrytande av vissa ledigheter. Dessutom innehåller kapitlet bestämmelser om arbetstagarens rätt att återvända till arbetet efter en familjeledighet. 7 kap. i arbetsavtalslagen innehåller bestämmelser om effektiviserat uppsägningsskydd i samband med graviditet och utnyttjande av familjeledighet. I lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003) finns en hänvisning till 4 kap. i arbetsavtalslagen. Kommunala tjänsteinnehavares rätt till familjeledighet bestäms på samma sätt som för arbetstagare i arbetsavtalsförhållande. Om statstjänstemännens familjeledigheter har överenskommits genom tjänstekollektivavtal. Såväl lagen om kommunala tjänsteinnehavare som statstjänstemannalagen (750/1994) innehåller dessutom bestämmelser om uppsägningsskydd för gravida och familjelediga arbetstagare. 9 kap. i sjukförsäkringslagen (1224/2004) innehåller bestämmelser om föräldradagpenningar. Sjukförsäkringslagen innehåller utöver bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för erhållande av dagpenningar dessutom bestämmelser om förutsättningarna för erhållande av familjedagpenningar, bestämmelser om moderskapspenningsperiod, särskild moderskapspenning, särskild moderskapspenningsperiod, faderskapspenning och faderskapspenningsperiod, föräldrapenning, partiell föräldrapenning och föräldrapenningsperiod, bestämmelser om adoptivföräldrars rätt till föräldradagpenningar och om utbetalning av föräldradagpenningar i undantagsfall, såsom när modern blir sjuk eller dör och när barnet dör eller ges bort som adoptivbarn. Längden på och tiden för moderskaps-, faderskaps- och föräldraledigheten enligt arbetsavtalslagen bestäms i enlighet med de förmånsperioder som föreskrivs i sjukförsäkringslagen. Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986), nedan jämställdhetslagen, innehåller bestämmelser om allmänt förbud mot diskriminering på grund av kön, om diskriminering på grund av kön i arbetslivet och en gottgörelsepåföljd i anslutning därtill samt bestämmelser om arbetsgivarens motåtgärder och den delade bevisbördan. Lagen
6 U 70/2008 rd om jämställdhetsombudsmannen och jämställdhetsnämnden (610/1986) föreskriver om jämställdhetsmyndigheterna. Artikel 8 Ändringarna i artikel 8 enligt direktivförslaget påverkar bestämmelserna om moderskapsledighet i 4 kap. i arbetsavtalslagen och om föräldradagpenningsperioderna i sjukförsäkringslagen. I Finland varar moderskapsledigheten 105 dagar, vilket i praktiken betyder minst 17,5 veckor eller 18 veckor, beroende på under vilken tid av året moderskapsledigheten infaller (enligt sjukförsäkringslagen är en vecka 6 vardagar). Förslaget innebär att det finns behov av att se över den nationella lagstiftningen till denna del. Enligt arbetsavtalslagen är arbete inte tillåtet under den obligatoriska moderskapsledigheten. Den obligatoriska moderskapsledigheten är två veckor före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och två veckor efter nedkomsten. Under den obligatoriska moderskapsledigheten får arbetsgivaren inte låta arbetstagaren utföra arbete ens med dennas samtycke. Om den obligatoriska moderskapsledigheten förlängs till sex veckor enligt direktivförslaget och ledigheten tas ut efter nedkomsten, krävs det en ändring av 4 kap. 2 i arbetsavtalslagen. Om födseln äger rum efter det förväntade datumet ska enligt förslaget den del av ledigheten som är förlagd före det faktiska födelsedatumet förlängas, utan att detta medför någon förkortning av ledigheten efter födseln. I Finland förlängs moderskapsledigheten inte om barnet föds efter den beräknade tidpunkten. Enligt bestämmelsen om kompletterande ledighet ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att modern ges kompletterande ledighet när barn föds för tidigt, läggs in på sjukhus efter födseln eller föds med funktionshinder samt vid flerbarnsfödslar. Enligt direktivförslaget ska medlemsstaterna bestämma den kompletterande ledighetens längd. Förslaget kommer eventuellt att medföra ett behov av att införa en bestämmelse om detta i sjukförsäkringslagen. I Finland förlängs inte heller moderskapsledigheten om barnet föds för tidigt. I Finland är föräldraledigheten 158 vardagar. 9 kap. 10 i sjukförsäkringslagen innehåller en bestämmelse om flerbarnsfödslar. Om flera än ett barn föds på samma gång, förlängs föräldrapenningsperioden med 60 vardagar för varje barn utöver ett. Den förlängda perioden kan utnyttjas antingen som en fortsättning på föräldraledigheten eller fadern kan utnyttja den helt eller delvis under moderskaps- eller föräldraledigheten. I Finland riktas en sådan kompletterande ledighet inte endast till modern, som i kommissionens förslag. Om moderskapspenningsperioden på grund av att barnet har fötts för tidigt har börjat tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, förlängs föräldrapenningsperioden dessutom med så många vardagar som moderskapspenningsperioden har börjat tidigare än 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. I Finland föreskriver lagen om handikappförmåner om handikappbidrag för personer under 16 år, som de är berättigade till om vissa förutsättningar uppfylls. På grundval av denna lag beviljas dock inte kompletterande ledighet eller förlängning av moderskapspenningen. Enligt direktivförslaget får en sjukledighet som beror på sjukdom eller komplikationer som är en följd av graviditeten och som inträffar fyra veckor eller mer före födseln, inte påverka barnledighetens längd. I Finland är en person sjukledig tills moderskapsledigheten börjar. Sjukledigheten påverkar inte moderskapsledighetens längd, utan i Finland övergår sjukledigheten i moderskapsledighet enligt moderns anmälan 30 eller 50 dagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Enligt kommissionens förslag ska mödrarna ges möjlighet att fritt välja tidpunkten för den icke-obligatoriska barnledigheten. Enligt motiveringen till förslaget kan tiderna för anmälning av moderskapsledighet regleras nationellt. Bestämmelser om anmälningstiderna finns i 4 kap. i arbetsavtalslagen. Tidpunkten för moderskapsledigheten, inom ramen för de tidpunkter som förskrivs i lagen, ska anmälas till arbetsgivaren. Enligt 4 kap. 3 a i arbetsavtalslagen ska moderskaps-, fa-
U 70/2008 rd 7 derskaps- och föräldraledighet samt vårdledighet anmälas till arbetsgivaren senast två månader före den planerade ledighetens början. Arbetstagaren får av grundad anledning ändra tidpunkten för ledigheten och dess längd genom att anmäla detta till arbetsgivaren senast en månad före ändringen. En arbetstagare får dock tidigarelägga en moderskapsledighet samt ändra tidpunkten för en faderskapsledighet som hon eller han tänkt hålla i samband med nedkomsten, om det är nödvändigt på grund av barnets födelse eller barnets, moderns eller faderns hälsotillstånd. Ändringarna ska då anmälas till arbetsgivaren så snart som möjligt. I Finland är moderskapsledighet inte betald tid enligt lagen. I de flesta branscher har man genom arbets- och tjänstekollektivavtal kommit överens om betald moderskapsledighet under de förutsättningar som anges i avtalet. I de branscher där man inte har avtalat om betald moderskapsledighet, får arbetstagaren moderskapspenning enligt sjukförsäkringslagen. Artikel 10 Den nationella lagstiftningen omfattar redan nu förbud mot uppsägning enligt direktivförslaget och erbjuder skydd mot uppsägning på grund av graviditet och familjeledighet. I fråga om uppsägning förutsätter föreslagna artikel 10 förbud mot uppsägning och förberedelser för uppsägning av gravida under tiden från början av graviditeten och till utgången av barnledigheten, om detta inte sker i undantagsfall av skäl som inte sammanhänger med deras tillstånd och som enligt nationell lagstiftning eller praxis medges, samt i tillämpliga fall, på villkor att den behöriga myndigheten har lämnat sitt medgivande. Dessutom föreslås att skyddet förlängs till sex månader efter utgången av moderskapsledigheten. En gravid kvinnas arbetsavtal kan enligt arbetsavtalslagen sägas upp på en saklig och vägande grund, som har fastställts i arbetsavtalslagen och som inte beror på arbetstagarens graviditet. I Finland omfattar skyddet utöver moderskapsledighet även familjeledigheter och är könsneutralt. Presumtionsbestämmelsen i arbetsavtalslagen skyddar även arbetstagare som planerar att utnyttja familjeledigheten och arbetstagare som är familjelediga. Bestämmelsen om uppsägningsskydd motsvarar det som framförs i förslaget. Diskriminering som förbjuds i jämställdhetslagen förekommer om arbetstagaren vid beslut om anställningens längd eller fortgång går tillväga på ett sådant sätt att en person missgynnas på grund av graviditet, förlossning eller av någon annan orsak som hänför sig till personens kön. Jämställdhetslagen förbjuder också uppsägning av anställning på grund av kön. Med stöd av jämställdhetslagen kan en visstidsanställning inte begränsas så att den varar endast fram till den dag moderskaps-, faderskaps- eller föräldraledigheten börjar och ett arbetsavtal på viss tid får inte lämnas oförnyat på grund av graviditet eller familjeledighet, då arbetet fortgår. För brott mot bestämmelserna föreskriver jämställdhetslagen en gottgörelsepåföljd. Mindre förmånlig behandling i samband med graviditet eller barnledighet, som ingår i direktivförslaget, är en sådan diskriminering som redan förbjuds i jämställdhetslagen. Artikel 11 Rätten att återvända till arbetet, kopplingen av ersättningen för barnledighetstid till nivån på ersättningen för sjukdomstid och begäran om flexibla arbetstider orsakar inga ändringar i den nationella lagstiftningen. I artikel 11 har som punkt 2 c införts en bestämmelse om rätten att återvända till arbetet. Arbetsavtalslagen innehåller bestämmelser om arbetstagarens rätt att återvända till arbetet efter en familjeledighet. Bestämmelsen om rätten att återvända till arbetet enligt arbetsavtalslagen gäller alla familjelediga och inte endast rätten för den som återvänder från moderskapsledighet. Efter en långvarig familjeledighet är det mer sannolikt att arbetstagarens arbetsuppgifter åtminstone i någon mån har förändrats och följaktligen har även hans eller hennes arbetsvillkor förändrats. Kravet att arbetsvillkoren ska förbli oförändrade kan endast gälla sådana fall, då arbetsgivaren kan erbjuda arbetstagaren de tidigare uppgifterna eller närliggande uppgifter. Ar-
8 U 70/2008 rd betstagaren har rätt att i första hand återvända till sitt tidigare arbete efter alla familjeledigheter. Arbetstagaren har alltså i princip rätt att återfå sin tidigare ställning i arbetsgivarens tjänst. För den händelse att den arbetstagare som återvänder från en familjeledighet inte kan erbjudas tidigare uppgifter, föreskriver arbetsavtalslagen om arbetsgivarens skyldighet att erbjuda arbetsgivaren ett arbete som motsvarar det tidigare arbetet och som överensstämmer med arbetsavtalet och om inte heller detta är möjligt, något annat arbete som överensstämmer med arbetsavtalet. Om arbetstagen fortsätter med sina tidigare uppgifter, förblir arbetsvillkoren minst lika fördelaktiga. Arbetstagaren får vid återkomsten till arbetet bland annat de allmänna löneförhöjningar som under ledigheten har överenskommits genom arbets- tjänstekollektivavtal. Arbetstagarens anställningsförhållande gäller under hela föräldraledighetstiden. De förmåner som är beroende av anställningsförhållandets längd ackumuleras också under föräldraledigheten. Bestämmelsen om rätten att återvända till arbetet enligt arbetsavtalslagen motsvarar bestämmelsen enligt direktivförslaget. Ersättningen är enligt artikel 11.3 i förslaget skälig, när den garanterar en inkomst som minst motsvarar den ersättning som arbetstagaren skulle få under en sjukledighet. Moderskapspenningens belopp bestäms enligt 11 kap. 1 i sjukförsäkringslagen enligt arbetsinkomsterna. Moderskapspenningens minimibelopp är enligt 11 kap. 7 i sjukförsäkringslagen 15,20 euro per dag år 2008. Moderskaps- och föräldrapenningen bestäms enligt de arbetsinkomster som har konstaterats i beskattningen året innan rätten till familjedagpenning trädde i kraft. Moderskapspenningens belopp för de 56 första vardagarna är 90 procent av trehundradelen av den försäkrades vid beskattningen konstaterade årsarbetsinkomst, om denna inte överstiger 46 207 euro. På den överstigande delen är moderskapspenningens belopp 32,5 procent av trehundradelen av årsarbetsinkomsten. Efter 56 vardagar är moderskapspenningen 70 procent av trehundradelen av den försäkrades vid beskattningen konstaterade årsarbetsinkomst, om denna inte överstiger 30 033 euro. På den överstigande delen är dagpenningsförmånens belopp 40 procent av trehundradelen av årsarbetsinkomsten upp till en årsinkomst på 46 207 euro och 25 % av trehundradelen av årsarbetsinkomsten för den del av årsinkomsten som överstiger 46 207 euro (nivån år 2008). I Finland är moderskapspenningsperioden enligt sjukförsäkringslagen sammanlagt 105 vardagar och den börjar tidigast 50 vardagar och senast 30 vardagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten. Om graviditeten har upphört tidigare än 30 dagar före den beräknade tidpunkten för nedkomsten, uppkommer rätten till moderskapspenning följande vardag, och upphör när förmånen har betalats för 105 vardagar. För utbetalning av förtida moderskapspenning förutsätts att modern inte samtidigt är i förvärvsarbete i arbets- eller tjänsteavtalsförhållande eller bedriver företagsverksamhet. Om modern är i arbete under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden betalas hon en dagpenning på 15,20 euro per vardag för de dagar hon arbetar. Artikel 12 Artiklarna 12 a, 12 b, 12 c, och 12 d som införs i direktivet förutsätter inga ändringar i jämställdhetslagen i Finland. Artiklar med motsvarande innehåll ingår i fler jämställdhetsdirektiv och dessa har genomförts genom jämställdhetslagen. Artiklarna 12 a, 12 b, och 12 d i direktivförslaget utvidgar dock bl.a. tillämpningsområdet för den delade bevisbördan även till andra områden än könsdiskriminering när de har införts i förslaget till ändring av graviditetsskyddsdirektivet. 5 Behandlingen av ärendet 5.1 Nationell behandling Sektionerna för arbetsrätt, arbetarskydd, sociala frågor och fri rörlighet för personer/social trygghet (i vilka alla centrala arbetsmarknadsorganisationer är representerade) vid kommittén för EU-ärenden inledde den nationella behandlingen i november 2008 och har även behandlat denna skrivelse.
U 70/2008 rd 9 5.2 Behandlingen av förslaget i EU:s institutioner Kommissionen gav sitt direktivförslag den 3 oktober 2008. Kommissionen presenterade direktivförslaget i arbetsgruppen för sociala frågor den 20 oktober 2008. Den detaljerade behandlingen av ärendet inleddes i gruppen för sociala frågor den 10 november 2008. 6 Ekonomiska och organisatoriska konsekvenser Ändringarnas ekonomiska konsekvenser när det gäller förlängd moderskapsledighet och de föreslagna kompletterande ledigheterna har inte ännu i detta skede utretts. De kommer att preciseras under behandlingen. Kostnaderna för en eventuell förlängning av moderskapsledigheten uppskattas till 3,5 miljoner euro per förlängningsdag. Bestämmelsen om jämställdhetsorganet har inga organisatoriska konsekvenser. Tillämpningsområdet för likabehandling av kvinnor och män i direktivförslaget faller redan inom behörigheten för de jämställdhetsorgan som har fastställts i jämställdhetslagen. 7 Finlands ståndpunkt Statsrådet ställer sig positivt till kommissionens förslag, som syftar till att förbättra skyddet för gravida arbetstagare, arbetstagare som nyligen har fött barn eller som ammar. Förslaget motsvarar speciellt till den del det gäller rättsskyddsbestämmelserna i hög grad Finlands gällande lagstiftning. Statsrådet anser det viktigt att bestämmelserna om moderskapsledighet ses över tillsammans med de övriga bestämmelserna om föräldraledighet. Bestämmelserna om föräldraledighet utgör en helhet. Därför bör också föräldraledigheten beaktas i samband med lagstiftningen om moderskapsledigheten. I Finland kan fadern och modern dela föräldraledigheten på ett sätt som de kommer överens om sinsemellan. Målet bör vara att upprätthålla balansen mellan bestämmelserna om moderskapsledighet och föräldraledighet. De längre familjeledigheterna som endast gäller kvinnor kan försvaga kvinnornas sysselsättning och ställning på arbetsmarknaden. Finland ställer sig i princip positivt till en förlängning av moderskapsledigheten från nuvarande 14 veckor till högst 18 veckor, som kommissionen föreslår. Förslagets innehåll bör dock preciseras. En förlängning förutsätter för Finlands del sannolikt ändringar i lagstiftningen. Ändringarnas ekonomiska konsekvenser kan inte i det här skedet exakt bedömas, utan de kommer att preciseras under behandlingens gång. Enligt motiveringen till förslaget kan tiderna för anmälning av moderskapsledighet regleras nationellt. Finland arbetar för att ett omnämnande av detta ska införas också i direktivtexten, eftersom det enligt direktivförslaget är så att mödrarna har möjlighet att fritt välja tidpunkten för moderskapsledigheten. Enligt direktivförslaget ska den obligatoriska moderskapsledigheten förlängas till sex veckor, och den ska tas ut efter nedkomsten. I Finland har man en obligatorisk moderskapsledighet på fyra veckor, som omfattar två veckor före nedkomsten och två veckor efter. Finland anser det viktigt att arbetstagarna garanteras moderskapsledighet enligt direktivet, men när det gäller den obligatoriska moderskapsledigheten vore det mer motiverat att nationellt förlägga en del av denna ledighet till tiden före nedkomsten och att inte särskilt mycket förlänga den obligatoriska moderskapsledigheten. Förläggningen av den obligatoriska moderskapsledigheten får dock en mindre betydelse i och med att största delen av mödrarna i praktiken tar ut moderskapsledighet före nedkomsten och minst sex veckor efteråt. Finland anser att kopplingen av ersättningen för moderskapsledighetstiden till nivån på ersättningen för sjukdomstid är ett ändamålsenligt sätt att reglera ersättningens miniminivå. Enligt Finlands gällande lagstiftning bestäms moderskapspenningen i princip enligt samma bestämmelser som sjukdagpenning och moderskapspenningen är minst lika stor som personens sjukdagpenning skulle vara (moderskapspenningens belopp för de första 56 vardagarna höjdes vid början av år 2007). I beredningen av direktivet arbetar Finland för att de kompletterande ledigheter som av särskilda skäl föreslås för mödrar i artikel 8.4
10 U 70/2008 rd och som hänför sig till skötseln av barnet, om de anses nödvändiga, med stöd av den nationella lagstiftningen också ska kunna tas ut av fäder, såsom i Finland har föreskrivits t.ex. i fråga om kompletterande ledighet som beviljas vid flerbarnsfödslar. En ledighet som endast riktas till mödrar innebär i sådana här fall inte jämställdhet mellan könen. Med tanke på helheten vore det ett bättre alternativ att enligt barnets fördel ge föräldrarna möjlighet att ha omsorg om barnet också inom ramen för föräldraledigheten. Då behovet av alla förslagna kompletterande ledigheter bedöms, bör redan lagstadgade moderskapsoch föräldraledigheter beaktas. Finland arbetar för att i direktivförslaget tydligt ska anges att bestämmelserna i artikel 12 om delad bevisbörda, motåtgärder och jämställdhetsorgan endast ska gälla diskriminering på grund av kön på samma sätt som i direktivet om jämställdhet i arbetslivet. I jämställdhetsdirektivet föreskrivs om delad bevisbörda, förbud mot motåtgärder samt om jämställdhetsorganet och dess tillämpningsområde är diskriminering på grund av kön.