Kärnkraft i vår omvärld

Kärnkraft i vår omvärld ETT NYHETSBREV FRÅN ELFORSK KÄRNKRAFT NUMMER 8 JUNI 2010 ETT HISTORISKT BESLUT Efter 30 år lyftes den 17 juni förbudet om att bygga nya reaktorer i Sverige. Reaktionerna från internationellt håll låter inte vänta på sig. Ralf Güldner, ordförande för tyska Atomforum, har uttalat att Sveriges realistiska syn på kärnkraften bör stå som exempel för Tyskland. Santiago San Antontio, generaldirektör för Foratom, menar att den här typen av lagändringar, liksom livstidsförlängningarna och satsningarna på nybyggen, visar att kärnkraften är tillbaka på toppen av den politiska agendan i Europa. Det blir nu ytterst spännande att se om kärnkraften blir en valfråga och framför allt att följa vad som händer efter valet. Ett annat land som inväntar ett riksdagsbeslut de närmsta veckorna är Finland. Riksdagen kommer där att rösta om att ge TVO och Fennovoima tillstånd att bygga varsin ny reaktor. Vi rapporterar om detta. I förra numret av nyhetsbrevet gav vi en överblick av utvecklingen i Kina. I det här numret följer vi upp vad som hänt sedan sist. Ett annat land där utvecklingen går enormt fort är Sydkorea och i det här nyhetsbrevet berättar vi om bakgrunden till framgångarna. Vi fortsätter även att bevaka de amerikanska lånegarantierna. Det här nyhetsbrevet inleds dock med en summering av kärnkraftsåret 2009. Trevlig sommar önskar redaktionen! Anna-Maria Wiberg Vattenfall Research and Development Tyska Brokdorf var en av de reaktorer som producerade allra mest el under 2009, 11,5 TWh. Foto: kernenergi.de BÅDE LJUSPUNKTER OCH MOT- GÅNGAR NÄR 2009 SUMMERAS Den globala elproduktionen från kärnkraft minskade knappt under 2009 jämfört med tidigare år. Några länder presterade bättre än vanligt medan andra nådde svaga resultat. Två länder som placerar sig i den senare kategorin är Frankrike och Sverige. De svenska kärnkraftscheferna tror dock på bättre resultat framöver. När den globala elproduktionen från kärnkraften summeras för 2009 kan man konstatera att den svagt nedåtgående trenden från 2006 års topp på 2 658 TWh fortsatte. Den totala produktionen under 2009 nådde 2558 TWh vilket är en minskning på 43 TWh från 2601 TWh föregående år. Kärnkraftens genomsnittliga energitillgänglighet i världen minskade knappt ifrån 80 % till 79 % enligt data ifrån IAEA. Liksom året innan var den största producenten USA med Frankrike, Japan, Ryssland och Sydkorea följande därefter. Produktionen i Frankrike blev märkbart mindre än tidigare år och nådde knappt halva den amerikanska produktionen. Den franska produktionen minskade med 27 TWh mellan 2008 och 2009, och energitillgängligheten sjönk ifrån 78 % till 73 %. Detta är den enskilt viktigaste anledningen till att den globala produktionen minskade mellan dessa år. Även Tyskland och Sverige levererade betydligt mindre kärnkraftsel än föregående år. Sverige passerades därmed av både Storbritannien och Spanien på listan över de största producenterna. I tabellen redovisas produktionen och tillgängligheten för de 12 största kärnkraftsländerna, rangordnade efter 2009 års produktion. En viktig orsak till varför den globala produktionen minskat sedan rekordåret 2006 är att underhållsarbetet vid det japanska verket Kashiwazaki Kariwa efter jordbävningen Niigata Chuetsu Oki år 2007 har dragit ut på tiden. Kashiwazaki Kariwa är världens största kärnkraftverk och utgör cirka 2 % av den globala installerade effekten. Två av de sju reaktorerna togs dock åter i drift under 2009 och man arbetar med att återstarta den tredje just nu. Två andra japanska reaktorer, Hamaoka 1 och 2, stängdes för gott förra året. De hade varit ur drift under flera år och stängningen påverkade därmed inte den globala produktionstrenden. Den slovakiska reaktorn Bohunice 2 stängdes i ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 1 forts.

forts. slutet av 2008 men detta sänkte endast fjolårets produktion med cirka 3 TWh. Två nya reaktorer togs i drift en bit in i 2009, Tomari 3 i Japan och Rajasthan 5 i Indien. Detta innebar dock endast en marginell ökning av den totala produktionen i världen under fjolåret. När man jämför resultaten för enskilda reaktorer under 2009 så ser man att de stora reaktorerna, med effekter över 1200 MWe, är de som levererat mest el vilket förstås är väntat. Topp-tio-listan domineras av amerikanska och tyska reaktorer. På första plats finner vi reaktorn Palo Verde 1 (1311 MWe) i Wintersburg, Arizona som under 2009 levererade 11,6 TWh. Om man istället ser till energitillgängligheten så konkurrerar ett antal amerikanska och japanska reaktorer om topplaceringarna. Värt att notera är att amerikanska reaktorer finns med i toppen på båda listor medan de franska reaktorerna lyser med sin frånvaro. För första gången på sju år finns inget av de franska blocken med på topp-tio-listan över de reaktorer som producerat mest el under året. De senaste åren har varit lyckosamma för den amerikanska reaktorparken. Trots en svag försämring från föregående år nådde man en energitillgänglighet på 90 % och sitt tredje bästa produktionsresultat någonsin för sina 104 reaktorer. Andra länder med framstående resultat var Argentina, Tjeckien, Finland, Ungern och Slovakien som samtliga satte produktionsrekord. Energitillgängligheten för de finländska reaktorerna låg på hela 95 % vilket gjorde att Finland placerade sig allra högst om man jämför resultaten för olika länder. Frankrike Franska EDF har ställts inför stora utmaningar den senaste tiden. Bara 2009 års låga produktion beräknas ha kostat företaget 1 miljard euro i form av uteblivna vinster. EDF ansvarar för en ständigt växande reaktorpark. Förutom ett sextiotal PWR i Frankrike består den nu också, till följd av uppköpet av British Energy, av 14 gaskylda reaktorer plus en PWR i England. Den inkluderar även fyra PWR i Tyskland genom EnBW samt fem reaktorer i USA som ett resultat av samarbetet med Constellation Energy Group. Dessutom är man delaktig i flera EPR-byggen, två i Frankrike och två i Kina. Man planerar även Produktion (TWh) fyra EPR i Italien i samarbete med bland andra Enel. Med ett växande ansvar följer stora utmaningar och EDF måste nu ständigt hantera och prioritera mellan uppgifter som rör det befintliga reaktorbeståndet i Frankrike men också de utländska reaktorerna och nybyggena. Jean Tandonnet, chefsinspektör inom säkerhet och strålskydd vid EDF, har sagt att EDF idag får betala priset för att ledningen har misslyckats med att förutse problem och avsätta tillräckliga resurser för att åtgärda dem. Ett pris som tar sig form av materialdegraderingar och kostnadskrävande underhåll. Medan vissa av verken går bra verkar andra ha stora svårigheter att hantera de nya direktiven ifrån ledningen och kraven på sänkta kostnader och förkortade avställningstider, menar Tandonnet. Han tror att lösningen ligger i att öka personalstyrkan och ge dem tid att genomföra de förändringar som redan har planerats innan man beslutar om nya. När det gäller just personalfrågan så har EDF haft problem med återhämtningen efter det omfattande anställningsstoppet mellan 2004-2007. Man har också haft svårt att hantera de franska kraven på 35 timmars arbetsvecka. Under 2009 drabbades man dessutom av strejker bland personalen vilket påverkade underhållsarbetet och förlängde de planerade stoppen. Tandonnet betonar dock återigen att det verkliga problemet ligger i att ledningen inte har satsat tillräckligt på underhåll av reaktorerna utan valt att skjuta upp planerade reparationer och byten av komponenter. EDF har en inhemsk reaktorpark som är betydligt mer homogen än 2009 2008 Tillgänglighet (%) Produktion (TWh) Tillgänglighet (%) 1 USA 797 90 809 91 2 Frankrike 392 73 418 78 3 Japan 263 63 241 57 4 Ryssland 153 82 152 81 5 Sydkorea 141 91 144 93 6 Tyskland 128 74 141 80 7 Kanada 85 74 89 80 8 Ukraina 78 75 84 77 9 Kina 66 88 65 87 10 Storbritannien 63 71 53 54 11 Spanien 51 78 56 86 12 Sverige 50 63 61 78 många andra kärnkraftsägares. Detta innebär fördelar men också nackdelar. Arbetsbördan blir fort stor när liknande problem måste hanteras samtidigt vid många reaktorer. Att EDF numera är involverade i flera utländska verk är förstås arbetskrävande. Dock finns det goda förutsättningar för erfarenhetsutbyte och möjligheter att använda liknande lösningar som tillämpas vid verken i exempelvis England och USA också i de franska reaktorerna. Även om vi är världens största kärnkraftsaktör så har vi fortfarande mycket att lära av andra, säger Tandonnet. EDF har inlett en rad förändringar för att komma tillrätta med problemen. I maj meddelade man att man kommer att omorganisera sin avdelning för Generation and Engineering. Syftet är att nå bättre resultat för de inhemska verken och samtidigt kunna stärka satsningarna på nybyggen runt om i världen. Man kommer att dela upp avdelningen i tre enheter med nya chefer, den första med ansvar för den befintliga reaktorparken, den andra för nybyggen och den tredje för nya reaktorkoncept och systemfrågor. Man har också meddelat att man planerar att byta ut ånggeneratorerna vid 11 av sina 1 300 MWreaktorer. Ett liknande arbete inleddes vid de äldre 900 MW-reaktorerna redan under 90-talet till följd av stora problem med bland annat korrosion. 1 300 MWreaktorerna har inte nått samma situation än utan man betraktar snarare insatserna som förebyggande åtgärder. Francois Colonna, vid den franska myndigheten för kärnkraftssäkerhet, välkomnar detta. Han menar att det är ett tecken på att EDF nu tar sin roll som en forts. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 2

forts. ansvarstagande kärnkraftsoperatör och ser till att samma problem som uppstod vid 900 MW-reaktorerna kan undvikas vid de större reaktorerna. EDF kommer att försöka byta ut generatorerna när man tror att det är som mest optimalt göra det, för att därigenom minimera kostnaderna. Arbetet ligger i linje med EDF:s planer på att förlänga livslängden till 50 eller 60 år för sina reaktorer, vilket man nu ansöker om tillstånd för hos myndigheterna. Sofia Savvantidou vid Citigroup Global Markets har dock sagt att EDF:s relativt låga investeringar i underhållsarbete, jämfört med andra kärnkraftsägare, kommer att fortsätta straffa sig i flera år framöver. Hon menar att det finns en risk att EDF:s mål på 85 % energitillgänglighet inte kommer att nås förrän efter 2015 och att kostnaderna för livstidsförlängningarna kommer att kraftigt överstiga uppskattningarna som nu presenteras. Om så blir fallet återstår att se. Sverige 2009 var inget ljust år för svensk kärnkraft. Problemen har uppmärksammats i svensk media och många undrar hur det kan vara möjligt att flera reaktorer står stilla en kall vinter när efterfrågan på el är som störst. Den genomsnittliga energitillgängligheten för de svenska reaktorerna var endast 63 % under 2009, vilket kan jämföras med världsgenomsnittet på 79 % eller det finländska värdet på 95 %. Det finns dock förklaringar till de svaga resultaten. Den främsta orsaken är troligtvis att våra svenska reaktorer börjar närma sig de livslängder som var planerade från början. Med anledning av detta genomför man nu omfattande moderniseringsåtgärder. Vissa av dessa arbeten går helt enligt planerna medan andra drar ut på tiden. Ett omfattande generationsskifte i branschen spelar också in. När det gäller reaktorerna i Forsmark så var det främst block 2 som hade en längre avställningstid än vanligt. Detta berodde på olika förberedelser inför kommande effekthöjningar och livstidsförlängningar. Ett av resultaten av 2009 års åtgärder är att verkningsgraden höjdes, vilket innebär att kapaciteten för Forsmark 2 kommer att vara 20 MW högre hädanefter. Totalt planerar man effekthöjningar på 410 MW för blocken i Forsmark. Ringhals nådde totalt sett ett svagt resultat då både block 1 och 2 stod avställda för revision under större delen av året. Vid båda reaktorerna genomfördes omfattande moderniseringsåtgärder. Dock bör tilläggas att Ringhals 3 och 4 producerade mer el än någonsin tidigare. Under 2010 fortsätter moderniseringsarbetet vilket kommer att bli särskilt omfattande för Ringhals 1 och 3. Ingen revision kommer att genomföras vid Ringhals 2 eftersom man under den långa avställningen 2009 kunde utföra prover och åtgärder som kommer att förlänga blockets driftsäsong till våren 2011. Mats Ladeborn, tillförordnad chef för affärsområdet Kärnkraft inom Vattenfall, säger till redaktionen att man under fjolåret nådde Mats Ladeborn. Foto: Vattenfall toppen vad gäller komplexitet och svårighetsgrad i de omfattande moderniseringsåtgärder som genomförs vid verken. Kommande arbeten blir inte lika komplexa. Vattenfall arbetar dessutom med en genomgripande uppföljning och genomgång för att undanröja riskerna för förlängda stopp i framtiden. Vi ser idag ingen risk för lika kraftiga förseningar de kommande åren, säger Mats Ladeborn. Det låga resultatet för Oskarshamn berodde främst på att avställningen av Oskarshamn 3 löpte över hela nio månader, vilket var sex månader längre än planerat. Totalt sett levererade OKG 40 % mindre el än året innan. Att arbetet vid O3 drog ut på tiden berodde delvis på att det tillkom arbeten med att byta ut styrstavsskaft och åtgärda turbinlager i den nya turbinutrustningen. Nu när uppgraderingarna är färdiga så förfogar man dock över en reaktor med en effekt på 1450 MW vilket är mer än någon annan kokvattenreaktor i världen når upp till. Vid O2 bytte man ut lågtrycksturbinerna vilket gjorde att kapaciteten ökade med 40 MW. Lars Thuring, vd för OKG, menar att de långa stoppen under 2009 var en engångsföreteelse och man räknar med att komma tillbaka till normala tillgänglighetssiffror. Dock återstår moderniseringen av O2 vilket innebär en osäkerhet vad gäller avställningstider. Lars Thuring säger att OKG har utvärderat erfarenheterna från moderniseringen av O3 och man kommer att ha med sig dessa till projektet vid O2. Detta minskar risken för förlängda avställningstider. Tillgängligheten för 2010 kommer med största sannolikhet att bli högre än för 2009, säger han. Lars Thuring och Mats Ladeborn vill avslutningsvis avfärda den ibland förekommande missuppfattningen om att de höga elpriser som följde under vintern skulle ha gjort att bolagen tjänat på de långa stoppen. OKG orsakade kraftigt förhöjda produktionskostnader för våra ägare. Om OKG hade varit ett vinstdrivande företag hade vi gått med kraftig förlust under 2009, säger Lars Thuring. Mats Ladeborn tillägger: Kärnkraften tjänar Lars Thuring. inga pengar när Foto: OKG den står stilla. Alla oplanerade stopp påverkar resultatet negativt. 2010 Som redan har nämnts startade två nya reaktorer under 2009. Förutom två japanska block, som varit avställda sedan länge, stängdes även Ignalina 2 för gott vid årsskiftet 2009-2010 till följd av krav ifrån EU. Hittills i år har två nya reaktorer kopplats in på nätet, Volgodonsk 2 (950 MWe) i Ryssland och Rajasthan 6 (202 MWe) i Indien. Det är rimligt att ytterligare ett femtal reaktorer kommer att vara redo för kommersiell drift senare under året. Dessutom är det troligt att de kanadensiska reaktorerna Bruce 1 och 2 kommer att startas upp igen efter att ha stått stilla i över tio år. Utöver detta ger de pågående effekthöjningar runt om i världen resultat. Under 2009 innebar dessa ett tillskott på cirka 500 MWe. Effekthöjningarna för Oskarshamn 3 utgjorde en betydande del av detta. Det finns alltså goda förutsättningar för en produktionshöjning under 2010 jämfört med fjolåret men det kommer förstås att vara beroende av vilka tillgängligheter som nås i olika länder. Om man ser bortom 2010, så är kanske det viktigaste konstaterandet att antalet reaktorer som börjar byggas ökar för varje år. Förra året inleddes 11 nya byggen, samtliga i Kina eller Sydkorea. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 3

BESLUT OM NYA REAKTORER NÄRA I FINLAND Vägen har banats för nya finländska reaktorer i och med att statsrådet gav Fennovoima och TVO ett principbeslut om varsin ny reaktor. Nu inväntar man omröstningen i riksdagen. Den 6 maj beviljade den finska regeringen, statsrådet, ett principbeslut om att ge Fennovoima och TVO tillstånd att bygga varsin ny reaktor. Samtidigt avslogs Fortums ansökan om ett motsvarande principbeslut för Loviisa 3. Statsrådets förslag kommer nu att gå vidare till riksdagen som fäller det slutgiltiga avgörandet. Riksdagen kan välja att godkänna eller avslå beslutet men inte göra några ändringar i det. Man kommer att rösta om Fennovoimas och TVO:s ansökan var för sig. Omröstningen är planerad till den första juli. Principbeslutet får ses som en särskild framgång för nykomlingen Fennovoima som bildades 2007. Fennovoima ägs till 34 % av E.ON och till 66 % av Voimaosakeyhtiö, en sammanslutning av en rad finska företag inom industrin, handeln och servicebranschen samt ett antal lokala energibolag. Fennovoima gynnades av regeringens önskan om att få in ytterligare en aktör för att öka konkurrensen på den finländska elmarknaden. I dagsläget domineras den av Fortum och TVO. Fennovoima planerar att välja plats för sin reaktor i början av nästa år. Valet står mellan de två kommunerna Pyhäjoki och Simo i norra Finland. Fennovoimas vd Tapio Saarenpää har sagt att platserna är likvärdiga och att det kommer att bli ett svårt beslut som kommer att göra någon av kommunerna besviken. Man överväger tre olika reaktorkoncept. Två av dem är Arevas 1700 MWe EPR och 1250 MWe Kerena. Den senare är en kokare liksom det tredje alternativet, Toshiba-Westinghouses ABWR med 1600 MWe installerad effekt. Bygget beräknas starta år 2014, förutsatt att riskdagen ger sitt samtycke. Statsrådet har uppdragit åt Fennovoima att inom sex år presentera en detaljplan över hur man kommer att hantera det radioaktiva avfallet. Det använda bränslet från dagens reaktorer mellanlagras vid verken Olkiluoto respektive Reaktorhallen vid Olkiluoto 3. Foto: TVO/Hannu Huovila Loviisa. TVO och Fortum äger tillsammans bolaget Posiva som ansvarar för att bygga ett slutförvar. Fennovoima har hittills nekats att köpa in sig i bolaget och det kan alltså bli så att man måste hitta en annan lösning för sitt avfall. Ett alternativ blir att bygga ett eget slutförvar och Saarenpää säger att man har beräknat vad det skulle kosta även om han inte vill avslöja vad uppskattningarna landade på. Regeringen godkände också TVO:s (Teollisuuden Voima Oyj) ansökan om att bygga en ny reaktor, Olkiluoto 4. Återigen krävs det dock att även riksdagen ger sitt godkännande. TVO är redo att påbörja projektet så snart godkännande ges. Man väljer mellan fem olika reaktorkoncept. Liksom för Fennovoima finns EPR:n och ABWR:n med på listan. De tre övriga är Mitsubishis 1650 MWe APWR, GE Hitachis 1650 MWe ESBWR och sydkoreanska KEPCO:s APR1400. TVO:s vd Jarmo Tanhua har sagt att man har samlat på sig många erfarenheter från Olkiluoto 3 som kommer att underlätta bygget av nästa reaktor. Den viktigaste lärdomen är att ha en mer fullständig plan för reaktordesignen när projektet inleds. Designfrågor har lett till många förseningar vid Olkiluoto 3. I början av juni blev det klart att den planerade starten av reaktorn senareläggs ytterligare, till mitten av 2013. Det är ungefär fyra år senare än de ursprungliga planerna. Strålsäkerhetscentralen STUK har meddelat att man kommer att kräva mer detaljerade planer för reaktordesignen i kommande ansökningar. Man ser över sina instruktioner till bolagen för att göra det tydligare vilken typ av dokumentation man förväntar sig i ansökan om byggtillstånd. Fortum Att ansökan om ett principbeslut för byggandet av Loviisa 3 avslogs av statsrådet är förstås en besvikelse för Fortum. Vd Tapio Kuula har meddelat att det är oklart när man kommer att inleda en ny process. Det krävs tydliga politiska signaler innan Fortum kommer att skicka in en ny ansökan, menar han. Dock är det möjligt att Fortum kommer att välja att delta i utländska reaktorbyggen. Kuula har sagt att man exempelvis kan tänka sig att investera i nya svenska reaktorer. En annan möjlighet finns i Turkiet. Rysslands premiärminister Vladimir Putin bekräftade vid en presskonferens i slutet av maj att ryska Atomstroyexport har bjudit in Fortum att delta i bygget av kärnkraftverket vid Akkuyu i Turkiet. Genom sitt delägande i TVO har Fortum även möjlighet att delta i bygget av Olkiluoto 4. Riku Huttunen, industriråd på Arbets- och näringsministeriet, har uttalat att alla tre ansökningar som inkom till statsrådet var bra men att det var statsrådets önskan att i första hand tillgodose den finländska industrins behov. Detta gynnade Fennovoima och TVO som både ägs av en rad elintensiva företag. Ett av dem är Outokumpu som äger 14 % av Fennovoima. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 4

Markarbeten har inletts vid Vogtle. Foto: Southern Company VOGTLE-PROJEKTET HAR ACCEPTERAT LÅNEGARANTIERNA I förra numret av nyhetsbrevet berättade vi att tre av aktörerna bakom bygget av två nya reaktorer vid Vogtle i Georgia har erbjudits statliga lånegarantier om totalt 8,3 miljarder dollar. Samtliga aktörer har nu accepterat villkoren som ställts av Energidepartementet (DOE). Samtidigt efterfrågar DOE ytterligare medel för att kunna bevilja fler garantier. Företagen hade till en början 90 dagar på sig att acceptera villkoren för garantierna. Två av aktörerna godkände villkoren inom denna tidsfrist medan Georgia Power, som ansökt om den största garantin, bad att sista svarsdag skulle senareläggas. Nästa deadline sattes till den 18 juni och i fredags blev det klart att även Georgia Power nu lämnat sitt godkännande. Man kommer därigenom att beviljas ett lån på den ansökta summan av statliga Federal Financing Bank. Energidepartementet, Department of Energy (DOE), har valt att inte offentliggöra nivån på den avgift som företagen måste betala till staten som kompensation för risken. Avgiften baseras på företagens kreditvärdighet och projektet i fråga och förhandlas med varje enskild aktör. DOE kommer att ställa ut garantierna först när Nuclear Regulatory Commission (NRC) utfärdar en kombinerad konstruktions- och driftslicens för projektet. En sådan licens väntas under 2011 för Vogtle-projektet. Southern Nuclear Operating Company, som ansvarar för bygget och driften av reaktorerna, har dock fått tillstånd att påbörja vissa inledande arbeten och man bereder nu marken där reaktorerna ska stå. Vogtle 3 och 4 beräknas stå klara 2016 respektive 2017. Utöver Vogtle är ytterligare tre projekt aktuella för lånegarantier i den här första omgången. De är South Carolina Electric & Gas för två AP1000-reaktorer vid Summerverket i South Carolina, NRG Energy för två ABWR-reaktorer från Toshiba inom South Texas-projektet och UniStar Nuclear Energy, ett samarbetsbolag mellan Constellation Energy och EDF, för bygget av en US-EPR vid Calvert Cliffs i Maryland. Efter att aktörerna bakom Vogtle-projektet beviljats totalt 8,3 miljarder dollar i lånegarantier återstår nu 10,2 miljarder dollar av de ursprungliga 18,5 miljarderna som DOE har befogenhet att fördela i form av garantier. Detta är inte tillräckligt för att kunna erbjuda samtliga projekt lånegarantier. Departementet vill undvika en lösning där man delar upp summan mellan projekten eftersom de då skulle erhålla en mindre garanti än de ansökt om vilket i värsta fall kan leda till att de avblåser projektet. Flera av de sökande har dessutom sagt att de inte kan vänta tills en ny pott lånegarantier avsätts i nästa års budget. DOE har därför bett kongressen om ett påslag på ytterligare 9 miljarder dollar vilket skulle vara tillräckligt för att bevilja samtliga projekt de garantier de ansökt om. Dessa 9 miljarder kommer i så fall att ses som ett förskott på en del av de 35,5 miljarder dollar som president Obama kommer att föreslå ska allokeras för kärnkraftslånegarantier i 2011 års budget. Om kongressen beviljar detta förskott är det alltså rimligt att tro att de tre övriga finalisterna kommer att beviljas lånegarantier inom de närmsta månaderna. Japanska Tokyo Electric Power Co. (Tepco) har meddelat att de är villiga att gå in som delägare i bygget av de två reaktorerna inom South Texasprojektet förutsatt att ansökan om lånegarantier beviljas. Tepco planerar att lägga ett bud på upp till 18,5 % av projektet vilket är något som majoritetsägaren NRG Energy välkomnar. Man menar att det kommer att stärka projektet, inte bara finansiellt men också när det gäller bygget och driften av reaktorerna. Tepco var den första kärnkraftsägaren i världen som lyckades uppföra avancerade lättvattenreaktorer på utsatt tid och inom budget genom färdigställandet av Kashiwazaki 6 och 7 1996, båda ABWR (Advanced Boiling Water Reactor). Reaktorerna inom South Texas-projektet blir av samma typ och man kommer därmed att kunna använda personal med erfarenhet av ABWR-byggen. Man hoppas kunna påbörja bygget av reaktorerna 2012 och de väntas, liksom Vogtle 3 och 4, att stå klara 2016 respektive 2017. Förutom den summa som har reserverats för nya reaktorer inom lånegarantiprogrammet så finns även medel avsatta för processer knutna till bränslecykeln. Den 20 maj meddelade DOE att Areva Enrichment Services har erbjudits garantier om 2 miljarder dollar för bygget av anrikningsanläggningen Eagle Rock nära Idaho Falls i Idaho. Anläggningen kommer att vara baserad på så kallad centrifugteknik och ha en kapacitet på 6,6 miljoner SWU (separative work units) per år. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 5

Ulchin-kärnkraftverk i nordöstra Sydkorea. Foto: OPR1000 SYDKOREA LÅT DIG INSPIRERAS! Den sydkoreanska kärnkraftsindustrin har skaffat sig ett gott anseende världen över till följd av goda tillgänglighetssiffror och byggen som genomförts inom tidplan och budget. Genom Förenade Arabemiratens beställning av fyra koreanska APR1400 tar man nu raska kliv ut på den internationella marknaden. Rubriken refererar till Sydkoreas nya turistslogan som även skulle kunna användas när det gäller de goda exemplen inom kärnkraften. Medan många länder i väst har haft ett längre uppehåll sedan det förra reaktorbygget så är Sydkorea ett av de länder som kontinuerligt byggt reaktorer de senaste årtiondena. Man har nu 20 reaktorer i drift och satsar på att dubbla parken till 2030. Sydkoreas ekonomiska tillväxt har varit kraftig de senaste decennierna och den genomsnittliga ökningen av BNP har varit 8,6 % per år. Med en ökad ekonomisk tillväxt följer ett ökat elbehov. Elförbrukningen i landet har stigit från 33 000 TWh 1980 till 390 000 TWh 2007. Idag täcker kärnkraften 36 % av detta behov. År 2030 ska den siffran ha stigit till 59 %. I tabellerna listas de reaktorer som nu är i drift i Sydkorea och de som byggs/ planeras. De senare kommer att vara placerade vid befintliga verk. De sydkoreanska reaktorbyggena har på ett imponerande sätt genomförts inom tidplan och budget. Man har också kunnat uppvisa stabila energitillgänglighetssiffror på över 90 % under flera år, vilket är långt över världsgenomsnittet. Korea Hydro & Nuclear Power Co Ltd. (KHNP), ett dotterbolag till statliga Korea Electric Power Corporation (KEPCO), ansvarar för driften av landets samtliga reaktorer. KEPCO har i flera år försökt lansera de sydkoreanska reaktorkoncepten på den internationella marknaden. Som en ny aktör har man dock mötts av ett svalt intresse. Om den bristande erfarenheten på den internationella banan ligger i den ena vågskålen så återfinns de goda resultaten på hemmaplan i den andra. När Förenade Arabemiraten gjorde sitt val av reaktorleverantör vägde det senare över. Sydkorea har därmed passerat en viktig milstolpe i strävan efter att bli en av världens främsta kärnkraftsexportörer. Men låt oss ta det hela från början. Första reaktorn i slutet av sjuttiotalet Sydkorea blev medlem av IAEA 1957 och påbörjade kort därefter ett forskningsprogram inom kärnkraft. En mindre forskningsreaktor stod klar 1962 och den första kommersiella reaktorn kopplades in på nätet 1978. Ytterligare åtta reaktorer färdigställdes under 80-talet. Samtliga byggdes av utländska leverantörer. Liksom i exempelvis Japan fanns en stark vilja att göra sig oberoende av teknikimport och standardisera en egen, koreansk reaktor. 1987 slöt man ett tio år långt avtal med Combustion Engineering som rörde kunskapsöverföring. Avtalet förlängdes så småningom. Man valde att basera tekniken i det egna reaktorkonceptet på Combustion Engineerings System 80 och System 80+. Arbetet var lyckosamt och man etablerade så småningom Korean Standard Nuclear Plant (KSNP), en tryckkokare på 1 000 MWe av generation II-typ. Den döptes sedan om till OPR1000 (Optimised Power Reactor). Idag finns sex stycken OPR1000 i Sydkorea och ytterligare fyra byggs. Tekniken har utvecklats genom åren och de reaktorer som nu är under konstruktion inkluderar ny utrustning som ökar säkerheten och ger lägre underhållskostnader. Nästa reaktorkoncept som presenterades av sydkoreanerna var APR1400 (Advanced Power Reactor). Den klassas som generation III och är den reaktor som man lanserar hårdast utomlands. APR1400 är en PWR med en installerad effekt på 1400 MWe. Två stycken byggs just nu vid Shin Kori och sex till är planerade. Combustion Engineering är numera en del av Westinghouse vilket innebär att Westinghouse idag har patent på viss teknik som används i APR1400, då även den baserats på System 80+. Detta begränsar Sydkoreas möjligheter att exportera reaktorn på marknader där den skulle konkurrera mot Westinghouses egna AP1000. Sydkorea har exempelvis inte fått tillåtelse forts. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 6

forts. av Westinghouse att lansera reaktorn på den kinesiska marknaden. Sydkoreanerna siktar dock på att ersätta de komponenter som Westinghouse äger rättigheterna till i kommande reaktorer för att kunna bli självförsörjande på tekniken till 2012. Det skulle i så fall innebära att de reaktorer som kommer att börja byggas vid Shin Ulchin inom ett par år kommer att bestå av enbart inhemsk teknik. Framgången i Förenade arabemiraten Många höjde nog på ögonbrynen när sydkoreanska KEPCO knep ordern på bygget av Förenade Arabemiratens (FAE) första kärnkraftverk framför tungviktare så som franska Areva och amerikansk-japanska GE Hitachi. Ordern är på drygt 20 miljarder dollar och avser fyra APR1400. Från Sydkoreas sida räknar man med kontrakt på ytterligare 20 miljarder under reaktorernas livstid för aktiviteter kopplade till service och bränsleleverans. Detta skulle i så fall bli den största beställningen som Sydkorea någonsin kammat hem utanför landets gränser och troligtvis det största kontraktet som någonsin slutits i Gulfregionen, om man bortser från avtal inom militärindustrin. Gulfregionen blir en allt mer intressant marknad för kärnkraftsleverantörer. Länderna här baserar idag sin elproduktion uteslutande på fossilkraft. Stora mängder fossila bränslen krävs dessutom för kostsam avsaltning av havsvatten. Samtidigt ökar befolkningen liksom levnadsstandarden vilket ökar efterfrågan på el och avsaltningskapacitet. Genom att introducera kärnkraft kan man möta dessa behov och samtidigt öka exporten av gas och olja, och därigenom stärka ekonomin. När det gäller just Förenade Arabemiraten så importerar man idag naturgas ifrån Qatar eftersom de egna resurserna innehåller för mycket svavel för att elproduktion skall vara lönsamt. Man vill minska den typen av import och kärnkraft blir därmed ett attraktivt alternativ. Att använda de egna oljeresurserna för elproduktion är inte kostnadseffektivt eller fördelaktigt ur ett miljöperspektiv. Genom att bygga upp en egen reaktorpark finns dessutom möjligheten för Förenade Arabemiraten att bli en exportör av el, även om det skulle kräva att elnätet byggdes ut. Reaktorer i drift i Sydkorea Reaktor Typ Effekt (MWe) Kommersiell drift Kori 1 PWR - Westinghouse 587 1978 Kori 2 PWR - Westinghouse 650 1983 Wolsong 1 PHWR - Candu 679 1983 Kori 3 PWR - Westinghouse 950 1985 Kori 4 PWR - Westinghouse 950 1986 Yonggwang 1 PWR - Westinghouse 950 1986 Yonggwang 2 PWR - Westinghouse 950 1987 Ulchin 1 PWR - Framatome 950 1988 Ulchin 2 PWR - Framatome 950 1989 Yonggwang 3 PWR (Syst 80) 1 000 1995 Yonggwang 4 PWR (Syst 80) 1 000 1996 Wolsong 2 PHWR - Candu 700 1997 Wolsong 3 PHWR - Candu 700 1998 Wolsong 4 PHWR - Candu 700 1999 Ulchin 3 OPR1000 1 000 1998 Ulchin 4 OPR1000 1 000 1999 Yonggwang 5 OPR1000 1 000 2002 Yonggwang 6 OPR1000 1 000 2002 Ulchin 5 OPR1000 1 000 2004 Ulchin 6 OPR1000 1 000 2005 Summa 20 st 17 716 Pågående och planerade byggen Reaktor Typ Effekt (MWe) Byggstart Kommersiell drift Shin Kori 1 OPR1000 1 000 2006 2010 Shin Kori 2 OPR1000 1 000 2007 2011 Shin Wolsong 1 OPR1000 1 000 2007 2012 Shin Wolsong 2 OPR1000 1 000 2008 2013 Shin Kori 3 APR1400 1 350 2008 2013 Shin Kori 4 APR1400 1 350 2009 2014 Shin Ulchin 1 APR1400 1 350 2011 2015 Shin Ulchin 2 APR1400 1 350 2012 2016 Shin Kori 5 APR1400 1 350 2014 2018 Shin Kori 6 APR1400 1 350 2015 2019 Shin Wolsong 3 APR1400 1 350 2020 Shin Wolsong 4 APR1400 1 350 2021 Summa 12 st 14 800 Det är förstås omöjligt att veta exakt vad det var som gjorde att valet föll på KEPCO och APR1400. Enligt sydkoreanerna själva berodde det på att man kunde garantera de lägsta byggkostnaderna, de kortaste byggtiderna och de högsta energitillgängligheterna. De goda resultaten som uppvisats på hemmaplan vägde tungt. Utöver detta så kan problemen i Finland med bygget av Olkiluoto 3 ha varit till nackdel för fransmännen vid lanseringen av EPR:n. GE Hitachi erbjöd å andra sidan ABWR (Advanced Boiling Water Reactor), ett väletablerat koncept med flera reaktorer redan i drift i Japan. Här kan istället det motsatta, det vill säga att reaktorn var för etablerad och hade för många år på nacken varit till nackdel för leverantören. Det har antytts att Förenade Arabemiraten var ute efter den senaste tekniken tillgänglig på marknaden. Politiska relationer spelar inte sällan in när den här typen av beslut fattas. forts. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 7

forts. Sydkoreas president Lee Myung-bak och Förenade Arabemiratens president Shaikh Khalifa bin Zayed Al Nahyan skakar hand efter att beställningen av de sydkoreanska reaktorerna har signerats. Foto: Khaleej Times Frankrikes president Nicolas Sarkozy har agerat aktivt för att marknadsföra fransk kärnkraft i Gulfregionen och slutit samarbetsavtal med flera av länderna i området, inklusive Förenade Arabemiraten. Areva och GDF Suez driver redan idag en kraft- och avsaltningsstation i landet. Dessutom har Frankrike en militärbas utanför Abu Dhabi och är en av Förenade Arabemiratens främsta leverantörer av vapen och stridsfordon. Banden mellan FAE och USA är minst lika starka. Förenade Arabemiraten har varit en viktig samarbetspartner för USA vid krigen i Afghanistan och Irak samt tillåter att ett stort antal amerikanska soldater huserar i landet. Med bakgrund mot detta kan det tyckas konstigt att kärnkraftsordern inte gavs till de franska eller amerikanska företagen. Ett annat sätt att se på saken är att Förenade Arabemiraten kan ha valt KEPCO just för att inte favorisera antingen Frankrike eller USA och därigenom stöta sig med den andra. Det ska dock tilläggas FAE även bearbetats aktivt av Sydkoreas president Lee Myungbak som strax innan beslutet fattades besökte landet. Ett stort stöd från den sydkoreanska regeringen har gynnat KEPCO. Att valet föll på KEPCO får också ses som något av en triumf för den relativt nytillträdde presidenten. Sydkorea hoppas att beställningen ska leda till ett utökat samarbete med FAE och man ser även möjligheter att säkra framtida oljeleveranser från landet. De fyra reaktorerna kommer att uppföras av KEPCO vid Braka, nära kusten väster om Abu Dhabi. Shin Kori 3 och 4, som nu byggs i Sydkorea, kommer att ses som referensreaktorer vid bygget. Några saker kommer dock att skilja sig till följd av det varmare klimatet i Förenade Arabemiraten och skillnader i regelverk. Exempelvis är havsvattnet utanför FAE varmare än utanför Sydkorea vilket kräver kraftfullare värmeväxlare. Man måste också se till att reaktorn inte påverkas av fina sandpartiklar som blåser in från öknarna. Reaktorerna kommer att börja byggas 2012 och den första av dem beräknas stå klar 2017. När samtliga fyra reaktorer är klara, vilket man planerar till år 2020, så kommer de att utgöra ungefär en fjärdedel av Förenade Arabemiratens elproduktion. FAE hoppas att ungefär 60 % av arbetsstyrkan på verken ska kunna utgöras av inhemsk personal som kommer att utbildas både utomlands och vid egna universitet. Nya reaktorkoncept Sydkoreas exportplaner är minst sagt ambitiösa. Målsättningen är att säkra ordrar på ytterligare sex reaktorer innan 2012 och exportera totalt 80 reaktorer fram till 2030. Det skulle i så fall göra Sydkorea till den tredje största kärnkraftsexportören med en marknadsandel på cirka 20 %. Med syftet att ta sig in på den europeiska marknaden utvecklar man nu en variant av APR1400 som ska uppfylla säkerhetskraven som ställs här. Siktet är främst inställt på Finland. Exempel på förändringar är att EU-APR1400 kommer att ha en dubbel reaktorinneslutning och fyra istället för tre oberoende säkerhetssystem med fyra dieselgeneratorer istället för två. Hur pass mycket dyrare EU-APR1400 blir jämfört med den ursprungliga varianten är oklart. En första bedömning av sydkoreanerna är att kostnaderna inte bör öka med mer än 10 eller 20 %. För att täcka den utländska efterfrågan även på mindre reaktorer utvecklar man APR1000 med 1000 MWe. Den baseras på OPR1000 men kommer att inkludera teknik från APR1400 och därmed klassas som generation III istället för generation II. Man ser exportmöjligheter särskilt i Mellanöstern och Sydostasien. Ytterligare ett nytt reaktorkoncept är APR+ med en installerad effekt på 1500 MWe. Den blir alltså något större än APR1400. Samtliga koreanska reaktorkoncept bygger på System 80 med två processloopar. Sydkoreanerna menar att 1500 MWe är det mesta man kan nå med detta system. Att gå upp till 1600 eller 1700 MWe skulle kräva helt ny design, troligtvis med fler loopar. Detta är inget man satsar på i nuläget. Konceptet APR+ kommer att inkludera passiva säkerhetssystem och klassas som generation III+. Designen är ännu inte klar och det är osäkert när den första APR+ kommer att börja byggas, möjligtvis omkring 2020. Sydkoreanerna kommer i allt högre grad att bygga upp reaktorerna av stora moduler för att ytterligare pressa ner byggtiderna liksom konstruktionskostnaderna. Man har meddelat att det långsiktiga målet är att komma ner till en byggtid på 36 månader. Det skulle då gälla en APR+ men inte den första som byggs utan kanske den femte eller sjätte. Idag uppskattas byggtiden för en APR1400 till 54 månader från det att de första gjutningarna görs till reaktorn kopplas in på nätet. Byggtiderna för de mindre OPR1000 och APR1000 är 46 månader respektive 40 månader, där det senare är en uppskattning då ingen APR1000 byggts ännu. Slutligen så planerar man även att utveckla två generation IV-koncept. En högtemperaturreaktor (VHTR) och en natriumkyld snabbreaktor (SFR). Man hoppas att designen för den förstnämnda ska vara klar till 2014 för att kunna påbörja bygget ett par år senare. När det gäller snabbreaktorn så planerar man att ha en demonstrationsanläggning klar till 2028. Sist men inte minst så satsar man på att bygga en egen upparbetningsanläggning baserad på pyrokemiska metoder med elektrolys. IAEA har godkänt att man bygger ett laboratorium vid Korea Atomic Energy Research Institute (KAERI) för utveckling av metoden. KAERI ansvarar för den mesta av kärnkraftsforskningen i landet. Nya marknader Förutom Europa har man lagt fokus på länder där de kostnadseffektiva koreanska reaktorerna kan vara särskilt eftertraktade. Exempel på sådana länder är Indien, Vietnam, Sydafrika, Turkiet och andra länder i Mellanöstern. KEPCO har slutit ett avtal med Turkiet om att utreda möjligheterna att bygga en eller flera APR1000 vid staden Sinop nära Svarta havet. Även forts. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 8

forts. om ingen anbudsförfrågan har inletts så har Turkiets energiminister meddelat att man är öppen för förslag även från andra aktörer. Ryska Rosatom kommer att bygga Turkiets första kärnkraftverk i Akkuyu vid Medelhavskusten. Ryssarna kommer inledningsvis att äga och ansvara för driften av reaktorerna. I ett senare skede finns det dock möjlighet för turkiska aktörer att investera i verket. Turkiet siktar alltså på att bygga upp två kärnkraftverk under de närmsta åren. Sydkorea har även siktet inställt på Kina, en marknad som man har försökt att ta sig in på under flera år utan större framgång. Man har dock byggt upp sitt anseende i landet och är nu bland annat den främsta utländska vindkraftsoperatören i Kina. Vi kommer säkerligen att se president Lee Myung-bak göra fortsatta försök att bearbeta den kinesiska regeringen. Sydkorea ser även möjligheter att gå samman med någon av de internationella aktörer som redan bygger reaktorer i Kina. Det är troligtvis främst Westinghouse man har i åtanke. Att bygga reaktorer på nya marknader innebär dock utmaningar. Länder såsom Indien, Turkiet och Kina ställer krav på kunskapsöverföring och har en önskan om att använda egna komponenter i reaktorerna. Dessutom är finansieringen en utmaning för många länder. Det krävs helt enkelt stor flexibilitet från leverantörens sida. Strax innan man säkrade ordern i Förenande Arabemiraten så blev det klart att Sydkorea även vunnit en budgivning om att bygga en 5 MWe forskningsreaktor i Jordanien. Detta tillsammans med den stora framgången i FAE gjorde att många förväntade sig att Sydkorea även skulle knipa ordern om bygget av landets första kommersiella reaktorer. I maj blev det dock klart att KEPCO valts bort när finalisterna skalats ner från fem till tre stycken. Det är svårt att säga om sydkoreanerna betraktar detta som ett bakslag. En del källor menar att man redan från början var medvetna om att det jordanska elnätet inte skulle kunna hantera APR1400. Då Jordanien efterfrågade ett reaktorkoncept inom generation III som skulle klara de seismologiska utmaningarna i området var den sydkoreanska OPR1000 inte aktuell. APR1000 hade kunnat vara ett alternativ men det faktum att designen inte är färdig ännu uteslöt denna. De reaktorkoncept som nu står som finalister är Areva och Mitsubishis Atmea 1 (1100 MWe), Atomic Energy of Canadas Enhanced Candu 6 (700 MWe) och slutligen ryska Rosatoms AES-92 (1050 MWe). Upp till bevis De närmsta åren kommer att bli oerhört viktiga för den sydkoreanska kärnkraftsindustrin. För att nå det inhemska målet om att dubbla reaktorparken till år 2030 måste man utöka antalet platser där det finns reaktorer. Man måste också arbeta kontinuerligt med att stärka opinionen bland den sydkoreanska befolkningen som fortfarande uppvisar viss tveksamhet till kärnkraft. Det kan delvis bero på att kärnkraftsprogrammet först initierades av diktatorn Park Chung-Hee som såg kärnvapen som en viktig del i programmet. Sydkorea är dessutom ett litet land där utbyggnaden av kärnkraftverk längs kusterna möts av motstånd bland miljökämpar. Den främsta frågan som vi utanför Sydkorea ställer oss är nog om sydkoreanerna kommer att kunna återupprepa framgången på hemmaplan med korta byggtider och höga tillgänglighetssiffror även utanför landets gränser. Ett lyckat bygge i Förenade Arabemiraten kommer att vara en förutsättning för att Sydkorea ska kunna bygga upp sitt anseende och nå målet om att bli den tredje största kärnkraftsexportören. Det är nu upp till bevis för sydkoreanerna. Ett som är säkert är att man kommer att möta hård konkurrens av USA, Frankrike, Japan och Ryssland. MONJU ÅTERSTARTAD Den 8 maj återstartades snabbreaktorn Monju i japanska Tsuruga efter ett nästan 15 år långt stopp till följd av en allvarlig natriumläcka i den sekundära kylloopen. Den 280 MWe stora prototypreaktorn fick stängas endast fyra månader efter uppstarten 1995. Olyckan utreddes under många år och gjorde Japan ledande inom forskningen kring svåra natriumolyckor. Det vanligaste problemet med natriumkylda reaktorer orsakas av reaktioner mellan vatten och natrium i den yttre kylloopen där ångan produceras. Därför används alltid två natriumloopar, dels en primär loop, eller pool, i härden och dels en sekundär natriumloop för att föra ut värmen ur härden. På så sätt undviker man att radioaktivt natrium skulle kunna komma i kontakt med vatten vid ett eventuellt läckage. De olyckor som inträffat av denna typ har alla varit i kontakten med den sekundära kylloopen där vatten används, exempelvis i värmeväxlaren. Olyckor har också utretts mycket noggrant av olika arbetsgrupper inom IAEA med fokus på tidig upptäckt av läckor, minskning av läckaget och minskning av effekten av de kemiska reaktioner som uppstår av vatten eller luft. Japan har exempelvis numera dubbla rör för att hindra att natrium läcker ut. Anledningarna till att man använder natrium som kylmedel är att natrium är lätt att hålla flytande vid atmosfärstryck, har hög kokpunkt, god värmeledningsförmåga och låg densitet. RYSSLAND FÄRDIGSTÄLLER UKRAINSKA REAKTORER Den ukrainska energiministern och chefen för ryska Rosatom har slutit ett avtal som innebär att ryssarna kommer att slutföra reaktorerna Khmelnitsky 3 och 4 i västra Ukraina. Man kommer även att gå in med ett omfattande finansiellt stöd. Vid Khmelnitskyverket körs idag två VVER-1000 och block 3 och 4 blir av samma typ. Bygget av de senare enheterna påbörjades innan Tjernobylolyckan men lades på is 1990. Den ena av dem anses vara klar till 75 % och den andra till 28 %. Man har genomfört omfattande studier för att kartlägga statusen på de komponenter som redan installerats och för att ta reda på om de måste bytas ut. Bygget beräknas starta 2011 och man hoppas att båda reaktorerna ska stå klara till 2016. Ukraina har idag 15 reaktorer i drift som täcker ungefär hälften av landets elbehov. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 9

KINA HÄNT SEDAN SIST Den snabba utvecklingen i Kina fortsätter och mycket har hänt bara under de tre månader som gått sedan förra nyhetsbrevet skickades ut. Den första CPR-1000 vid Ling Aoverket på den kinesiska sydkusten nådde kriticitet den 9 juni och väntas komma upp i full effekt i oktober. Detta blir då Kinas tolfte kommersiella reaktor. Två nya reaktorer har börjat byggas och den redovisade siffran på 21 reaktorer under konstruktion i förra nyhetsbrevet får alltså ändras till 23 stycken. I mitten av april inleddes gjutningarna av den andra EPR:n i Taishan. Areva leder bygget av två EPR vid verket med China Guangdong Nuclear Power Co som beställare. Den första planeras stå klar år 2013 och den andra 2015. Som vi rapporterat om tidigare är dock övervikten av de generation III-reaktorer som byggs och planeras i Kina Westinghouses AP1000. Gjutningar har också inletts vid bygget av den första reaktorn på ön Hainan. Man kommer att bygga fyra stycken CNP-600 med 650 MWe installerad effekt vid verket Changjiang. Mer än 70 % av komponenterna i reaktorerna kommer att tillverkas i Kina. Hainan kallas ofta Kinas Hawaii och har en population på 8,5 miljoner invånare. När kärnkraftverket står klart kommer det att kraftigt minska öns kolanvändning. De reaktorer som nu drivs eller byggs i Kina finns alla vid kusten. I höst kommer man att börja bygga den första reaktorn i inlandet. Verket kommer att döpas till Taohuajing och vara beläget i Hunanprovinsen. Man planerar upp till fyra AP1000 vid verket. Dessutom kommer man att bygga världens hittills största kyltorn. De planeras bli 200 meter höga och ha en diameter på 160 meter. Tyska GEA kommer att ansvara för bygget av tornen. Snabbreaktorer Den första fullskalesnabbreaktorn kommer också allt närmre. I slutet av april bildade de kinesiska aktörerna China National Nuclear Corporation (CNNC), Fujian Investment and Development Corporation och kommunen i Sanming samarbetsbolaget Sanming Nuclear Power Co Ltd. i syfte att upprätta Kinas första kommersiella snabbreaktorer i staden Sanming. Ett omfattande avtal slöts med ryssarna i oktober förra året och de gör sig redo att leverera två natriumkylda BN-800 till platsen. Detta blir första gången någonsin som kommersiella snabbreaktorer exporteras. Byggstarten av reaktorerna i Sanming är schemalagd till augusti 2011. Kina och Ryssland samarbetar sedan tidigare kring en natriumkyld experimentreaktor med 65 MWe. Den byggs nära Beijing och planeras att stå klar inom kort. Från början var det tänkt att man sedan skulle bygga fullskalereaktorer baserade på denna. Planen har nu reviderats i och med att man istället kommer att beställa två BN-800. Redaktion Anna-Maria Wiberg Vattenfall Research & Development AB 162 87 Stockholm anna-maria.wiberg@vattenfall.com 08 699 89 15 Kontakt: Lars Wrangensten Elforsk AB Programområde El- och Värmeproduktion 101 53 Stockholm 08 677 26 77 lars.wrangensten@elforsk.se www.elforsk.se layout: Mio Nylén, formiograf mio@formiograf.se www.formiograf.se 073 406 78 00 Sanmen, ett av många pågående byggen i Kina. Foto: Westinghouse Electric Company LLC ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 10