2014-06-18 Dnr Ar-353-2014 Anna Ölund Länsstyrelsen i Uppsala län Kulturmiljöenheten 751 86 Uppsala ANG. ARKEOLOGISK SCHAKTNINGSÖVERVAKNING VID LÄBY KYRKA, LÄBY SOCKEN, LST DNR 431-2149-14 I samband med schaktningsarbeten inför nedläggning av ny ringledare till åskskydd vid Läby kyrka i Uppland, utfördes en arkeologisk schaktningsövervakning 21-22 maj 2014. Arbetet skedde efter beslut från Kulturmiljöenheten på Länsstyrelsen i Uppsala län (431-2149-14, 2014-04-23). Länsstyrelsen hade i beslutet bedömt att området i anslutning till Läby kyrka var att betrakta som fornlämningsområde, då äldre lämningar förväntades framkomma i samband med arbetet. Läby kyrka är belägen ca 6 km väster om Uppsala. Nuvarande kyrkobyggnad utgörs av en salkyrka med västtorn. Den äldsta delen är långhusets västra del som troligen uppfördes under 1200-talet. I slutet av 1500-talet eller vid 1600-talets början byggdes korpartiet om. Vid samma tidpunkt byggdes även en sakristia i norr samt ett vapenhus i söder (Norberg 1948). Denna åsikt delar inte A C Bonnier (Bonnier 1987) som menar att kyrkan byggdes om, från romansk kyrka med smalare rakavslutat kor, till salkyrka med sakristia under folkungatiden (1250-1350). Klocktornet i väster tillkom 1801-1803. Kyrkogården har troligen haft samma utbredning idag som under medeltid. Kyrkogårdsmuren byggdes på 1700- talet och lades delvis om 1813. Den äldre inhägnaden var av trä som i räkenskaperna omnämnts som plank respektive bogårdsbalk. Flera av kyrkans inventarier har under årens lopp flyttats till den närbelägna Vänge kyrka eller till SHM. Däribland ett ovanligt triumfkrucifix med en datering till 1100-talets andra hälft.
Schaktet för åskledaren var ca 0,4-0,7 m brett och 0,3-0,4 m djupt och löpte runt hela kyrkobyggnaden (fig 3). Schaktet förlades främst i grusade ytor runt kyrkan på ett avstånd om 1,2-3,5 m. Schaktet runt kyrkobyggnaden löpte i sandblandad myllig lera med enstaka inslag av sten. I schaktet på södra sidan av kyrkan kunde en svag kolhorisont iakttas. Denna låg 0,3 meter under markytan i ett i övrigt lerblandat sandlager. Under gruset längs med södra kyrkans vägg fanns en ställvis underliggande stenläggning bestående av stenar med en diameter av 0,1 meter. Denna stenläggning är troligen lagd under senare tid, varefter man lagt dit grus. Stenläggningen fanns inte i schaktet på norra, östra eller västra sidan av kyrkan. I schaktet på kyrkans norra sida vid sakristians nordvästra hörn påträffades ett lager av kalkbruk på 0,3 m djup under markytan (A, fig 3). Lagret var ca 0,05 m tjockt och låg inom en yta av 1 m 2 i det 0,5 m breda schaktet. Lagret utgör troligen en utspilld rest av kalkbruk från en sentida renovering av sakristians fasad. I schaktet på kyrkans södra sida påträffades lämningar av ett nu rivet vapenhus, vid långhusets västra del (B, fig 3). Grundstenarna låg mycket ytligt, ca 0,1-0,3 m under nuvarande markyta. Grundläggningen var enkel så till vida att 0,5 m stora grundstenar var uppblandade med lerblandad fyllning innehållande kalkbruk. Någon tydlig murning fanns inte mellan stenarna, ej heller tydliga begränsningar mot öster och väster. Den västra grundmuren var 1,5 m bred med stenar om 0,6 m i diam. Mellan stenarna fanns ler- och jordblandat kalkbruk. Den östra grundmuren var 1,6 m bred och uppbyggd på samma sätt som den västra muren. Vapenhusets södra mur var synlig i schaktkanten och muren låg parallellt med schaktet. Stenarna var medvetet placerade med en slät stående kantsida in mot norr. Tillsammans med de i skarven mellan grusgång och gräsmatta synliga stenarna får denna grundmur en bredd av ca 1,4 meter. Vid borttagande av muren noterades att denna hade ett grundläggningsdjup av ca 0,6 meter under mark. Utifrån de påträffade lämningarna uppskattades vapenhusets yttermått till ca 5,2 x 4,2 m. Några golvhorisonter eller andra former av konstruktioner iakttogs inte inom vapenhuset. När vapenhuset uppfördes är inte klarlagt. Norberg menar utifrån bevarade räkenskaper att vapenhuset tillkom under sent 1500-tal eller vid 1600-talets början. Vapenhuset revs i samband med att tornet uppfördes 1801-1803 (Norberg 1948). Inga lösa benbitar eller spår efter begravningar kunde iakttas i schaktet. Ingen ytterligare rapport utöver denna skrivelse kommer att framställas. 2
Referenser Norberg Rune, 1948. Läby kyrka. Kyrkobeskrivning. Upplands kyrkor 23. Uppsala. Bonnier Ann Cathrine, 1987. Kyrkorna berättar Upplands Kyrkor 1250-1350. Upplands Fornminnesförenings Tidsskrift 51. Uppsala. Administrativa uppgifter Plats: Läby 1:1, Läby kyrka, Läby socken, Uppsala, Uppsala län. Fornlämningstyp: Kyrkotomt. Raänr: - Undersökningstyp: Schaktningsövervakning. Orsak till undersökning: Markarbeten i samband med nedläggning av ny ringledare för åskskydd. Uppdragsgivare: Norra Hagunda församling. Fältarbetsperiod: 21-22/5 2014. Upplandsmuseets personal: Bent Syse och Anna Ölund. Upplandsmuseets diarienummer: Ar-353-2014. Upplandsmuseets projektnummer: 8480. Länsstyrelsens handläggare: Tony Engström. Länsstyrelsens diarienummer och beslutsdatum: 431-2149-14, 2014-04-23. Koordinatsystem: - Dokumentationsmaterial: Förvaras i Upplandsmuseets arkiv. Fynd: Inga fynd påträffades. UPPLANDSMUSEET Bent Syse Bitr. museichef Kopia: Norra Hagunda församling Riksantikvarieämbetet Uppsala kommun 3
Figur 1. Läby kyrka avbildad av Johan Hadorph ca 1676-80. Den nedre bilden visar en planritning med kyrkans olika byggnadsskeden. Efter Norberg 1948. Figur 2. Läby kyrka i maj 2014. Foto mot NV. Anna Ölund Upplandsmuseet. 4
Figur 2. Plan som visar schaktsträckan runt Läby kyrka i rött. Det svarta strecket markerar planerad schaktsträcka. Röda bokstäver visar plats för påträffade lämningar. Planen orienterad mot N. Skala 1:200. Figur 4. Detaljplan över påträffade grundmurar efter äldre vapenhus (jmf, B i figur 3). Streckad linje anger den tolkade utbredningen av vapenhusets grundmurar. Siffror anger djupet i cm under markytan. Skala 1:80 5
Figur 5. Schakt för ringledare runt Läby kyrka. Foto mot SÖ. Anna Ölund, Upplandsmuseet. Figur 6. Grundmurar efter äldre vapenhus på kyrkans södra sida. Foto mot Ö. Bent Syse, Upplandsmuseet. 6