Innebörden av begreppet 'nafs' I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn Prisad vare Gud som skönt har utformat människan och givit henne resning och proportioner och skyddat hennes gestalt från att över- eller underskrida sitt balanserade mått. Vi ber om Hans förlåtelse och vägledning, vi söker skydd hos Honom från det onda inom oss själva och från det onda i våra handlingar. Må välsignelser och fridshälsningar nedkallas över Muhammad, Hans Profet. För att gå vidare: Då skall han som alltid överskred [Guds bud] och som valde det jordiska livet [framför evigheten], [då skall han få se att] helvetet är [hans] slutliga bestämmelse! Men den som bävade vid tanken att en Dag stå [till svars] inför sin Herre och som kunde lägga band på sina begär skall [få se att] paradiset är [hans] slutliga bestämmelse. (Koranen Sura 79: 37-40) Ibn Kathir säger: De troende är människor som genom Koranen har förhindrats att hänge sig åt den här världens nöjen; Koranens ord kommer emellan dem och det som skulle kunna leda till deras fördärv. Den troende är i denna värld som en fånge, som försöker befria sig från sina bojor och kedjor. Han litar inte till något i världen och inväntar mötet med sin Skapare. Han är fullt medveten om att han är ansvarig för allt han hör, ser och säger, och för allt han gör med sin kropp. (Al-Bidayah wa al-nihayah, vol. 9 s. 276, Kairo 1352) Det finns två typer av människor; den ena är de vars nafs har övermannat dem och lett dem i fördärvet, eftersom de har gett efter för det och lytt dess impulser. Den andra är de som har övervunnit sitt nafs
och fått det att lyda deras befallningar. Nafs (pl. Anfus eller Nufus) betyder enligt ordboken: själ, psyke, ego, själv, liv, person, hjärta eller sinne. (Mu'jam, Kassis) Det finns visserligen lärda som har beskrivit sju nivåer hos nafset, men det råder enighet bland ulama' att Allah, (s.w.t.) i Koranen har beskrivit åtminstone tre huvudtyper av nafs, och dessa är i ordning från de sämre till de bättre: Nafs al-ammara Bissu' (nafs som uppmanar till det onda), nafs al-lawwama (nafs som anklagar) och nafs al-mutma`inna (nafs som kommit till ro). (Kapitel 12 v. 53 i al-tabaris Tafsir: Jami' al-bayan fi Tafsir al-qur'an, 30 vols., Bulaq 1323 & även i Imam Baghawi's Tafsir: Lubab al-ta'wil fi Ma'alam at-tanzil, 8 vols. Cairo, 1308) Imam Tabari ger en sammanfattning av dessa nafsets tillstånd i sin tafsir av vers 53 i sura Yusuf: Nafs al-ammara Bissu' (Själen som uppmanar [till det onda]) Detta är den själ som själv drar straff över sig. Genom själva sin natur leder den sin innehavare till alla typer av onda och dåliga handlingar. Ingen kan bli av med detta onda utan hjälp av Allah (s.w.t.). Allah hänvisar till detta nafs i berättelsen om hustrun till al-aziz (Zulaikha) och Profeten Yusuf (Frid över honom): [något i] människans inre driver henne mot det onda (Koranen Sura 12: 53) Allah säger också: Om Gud inte hade visat er godhet och förbarmat Sig över er, skulle ingen av er ha kunnat rena sig; men Gud låter den Han vill växa i renhet. Gud hör allt, ser allt. (Koranen Sura 24:21) Detta nafs har sitt tillhåll i sinnenas värld och är dominerat av jordiska
lidelser (shahwat) och begärelser Det finns ont dolt i nafset och det är detta som leder det i riktning mot det som är fel. Om Allah skulle lämna Sin tjänare ensam med sig själv, skulle tjänaren förgås av självets onda och det onda som det åtrår; men om Allah beviljar honom framgång och hjälp kommer han att överleva. Vi söker skydd hos Allah, den Allsmäktige, från det onda såväl i oss själva som i våra handlingar. Nafs al-lawwama (Själen som anklagar) Allah hänvisar till detta nafs: Jag kallar till vittne den anklagande [rösten] i människans [inre]! (Koranen Sura 75: 2) Detta nafs är medvetet om sina egna brister. Hasan al-basri sade: Du finner den troende ständigt anklagande sig själv genom yttranden som: 'Ville jag det här? Varför gjorde jag det där? Var det här bättre än det där?' Nafs al-mutma`inna (Själen som har frid) Allah hänvisar till detta nafs: Du själ som har kommit till ro! (Koranen Sura 89: 27) Detta nafs har fått frid och vilar i förtröstan på Allah. Ibn Abbas, må Allah vara nöjd med honom, sade: Det är den rofyllda och troende själen. Al-Qatadah, må Allah vara nöjd med honom, sade: Det är den troendes själ som kommit till ro genom Allahs löften. Den är i vila, nöjd med kännedomen om Allahs namn och egenskaper och med det Han sagt om Sig Själv och Sitt Sändebud; nöjd med det som Allah har sagt om vad som väntar själen efter döden: om själens uppbrott, dess liv i Barzakh, och det som därefter sker på Domens dag (Qiyamah). Och detta till den grad att en sådan troende nästan tycker sig se det med egna ögon. Han underkastar sig därför Allahs vilja, överlämnar sig till Honom i förnöjsamhet, aldrig otillfredsställd eller klagande och utan att någonsin
vackla i sin tro. Han gläds inte åt sin framgång och inte heller misströstar han då han drabbas av olyckor han vet ju att de var bestämda för honom långt innan de inträffade, ja, till och med innan han skapades (Al-Tabari: Jami' al-bayan fi Tafsir al-qur'an, vol. 13, Bulaq 1323) Imam Baghawi säger: Nafs al-mutma`inna har en ängel till sin hjälp som bistår och vägleder. Ängeln ingjuter gott i nafset så att det begär det som är gott och är medvetet om de goda handlingarnas överlägsenhet. Ängeln håller också själen borta från dåliga handlingar och visar hur motbjudande dessa är. På det hela taget är det så att allt som är för Allah och genom Honom alltid kommer från den själ som är i ro. Nafs al-ammara Bissu' har shaytan till sin förbundne. Han lovar den stora belöningar och vinster, men ingjuter falskhet i den. Han uppmanar och lockar själen att göra ont. Han leder den med förhoppning efter förhoppning och framställer lögnen på ett sätt som själen accepterar och beundrar. Även Ibn al-qayyim nämner nafset och dess tillstånd: Nafset är en enda enhet, men dess tillstånd kan växla: från Nafs al-ammara, till Nafs al-lawwama, till Nafs al-mutma`inna, som är fullkomlingens slutliga mål... Det har sagts att nafs al-lawwama inte kommer till ro. Det ändrar sig ofta, minns och glömmer, ger efter och trotsar, älskar och hatar, gläds och blir nedstämt, godtar och avvisar, lyder och gör uppror. Nafs al-lawwama är också den troendes nafs och det har nämnts att detta nafs anklagar sig själv på Domens dag; var och en anklagar sig själv för sina handlingar, antingen för sina dåliga handlingar, om dessa var många, eller för sina tillkortakommanden, om han var en av dem som gjorde gott och allt detta är som det ska. (Madarij as-salikin fi Manazili Iyyaka Na'budu wa Iyyaka Nasta'in, vol. 1 s. 308)
Sa'id Hawwa säger angående dessa nafs: Nafset har, beroende på sitt tillstånd, flera dimensioner. När det bekämpar sina begär och på grund av lydnad mot Allah har kommit till ro benämns det nafs al-mutma`inna. Om denna själ har Allah talat i Koranen (89: 27-28): Du själ som har kommit till ro! Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag! Den själ däremot som inte når frid med sig själv, utan är utsatt för begärelser är känd under beteckningen nafs al-lawwama, eftersom denna själ anklagar sin ägare för vårdslöshet när det gäller att göra det som är välbehagligt för Allah. Jag kallar till vittne den anklagande [rösten] i människans [inre]! (Koranen Sura 75: 2) Den själ som dessutom ger efter för sin lust och tillåter sig att förföras av shaytan, är känd som nafs al-ammara bissu'. Ett exempel ges i Koranen Sura 12: 53 där Allah berättar historien om Josef och hustrun till al-aziz (Zulaikha): [något i] människans inre driver henne mot det onda, [och ingen går fri från detta] utom den som min Herre i Sin nåd förbarmat Sig över. eller: Själen bjuder sannerligen vad ont är, utom när min Herre är barmhärtig. Det finns några berömda arabiska rader: Vaka, o själ, och bistå mig i nattens mörker där du strävar böjd, så att du på Domens dag det goda livet når på Paradisets höjd.
Må detta bli till gagn och må vår sista bön vara: Stor är din Herre, den Allsmäktige, i Sin härlighet, fjärran från [försöken] att beskriva Hans väsen! Och frid och välsignelse över Hans budbärare! Lova och prisa Gud, världarnas Herre! (Koranen Sura 37: 180-182) Muhammad 'Afifi al-'akiti Belfast, 1997 http://www.livingislam.org/nafs.html Sammanfattat och översatt från engelska, AC Nilsson