Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.

Käre användare! Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia (www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part. Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna. Med vänlig hälsning Redaktionen

Upptäcktsresor Av stine overbye Portugal regerade på världshaven År 1419 startade en portugisisk prins en sjöfartsskola i sydvästligaste Europa. Under de följande århundradena passerade flera av historiens främsta upptäcktsresande genom skolan i Sagres. Våghalsiga och skickliga betvingade de världshaven och grundade historiens första världsomfattande kolonialmakt. Henrik sjöfararen Bartolomeu Diaz Vasco da Gama 38 Världens Historia 3 2010

Por tugal/1415 Det lilla västeuropeiska kungadömet har erövrat sin första koloni i Afrika. Medan Italien, Spanien och Frankrike dominerar medelhavshandeln, och arabiska köpmän har monopol på Por tugal kryddhandeln med Indien, vänder portugiserna sina blickar söderut. Lissabon Kristusordens kors prydde de portugisiska karavellerna som en symbol för Guds välvilja och inte minst för att orden finansierade de första resorna. bridgeman Sjöfararnas kung Han fick aldrig se sitt eget rike men 1400-talets mest visionäre prins blev i stället kung på haven. Sid. 40 Två män fann Indien Den ene var adelsman, den andre kom med efter ett återbud. Tillsammans fann de sjövägen runt Afrika. Sid. 44 Imperiet blev bara 100 år Spanska invasioner, holländsk aggressivitet och ett enormt jordskalv krossade portugisernas världsrike. Sid. 48

Upptäcktsresor Visionär prins blev sjöfararnas konung Kungasonen Henrik Sjöfararen drömde om att hitta guld i Afrika men slutade som de upptäcktsresandes okrönte konung. Han skickade åtskilliga sjöfarare söderut och de resor de gjorde längs Afrikas kust banade väg för Portugals imperium. På en vindpinad udde på Europas yttersta hörn öppnades år 1419 en sjöfartsskola. Den skulle komma att bli navet i en ny världsordning. Härifrån sändes upptäcktsresande ut mot fjärran kuster, här arbetade Europas främsta skeppsbyggare, astronomer, kartritare och navigatörer och här såddes fröet till ett imperium som på kort tid skulle växa till ett av världens mäktigaste. Skolans grundare var den portugisiske kungasonen Henrik Sjöfararen. Redan år 1415 hade Henrik, 21 år gammal, utmärkt sig militärt under belägringen av den muslimska hamnstaden Ceuta söder om Gibraltar sund. Som tack utnämndes han av sin far till guvernör i Ceuta, den första portugisiska kolonin i Afrika och knutpunkt för den arabiska karavanhandeln i Nordafrika. bridgeman Med guvernörsämbetet följde även kommandot över flera skepp. Ett av skeppen kom år 1418 till en obebodd ögrupp 550 km utanför den afrikanska västkusten. Denna resa blev grunden till Portugals första besittning på andra sidan vattnet: Madeira. Den unge portugisiske prinsen sporrades att sätta upptäcktsresorna i system. Hans högsta dröm var att få ta del av den lukrativa handeln med guld och elfenben längs Afrikas västkust och Henrik visste att den som härskade på havet även hade makten över handeln. Henrik Sjöfararen samlade kunskaper om navigation, skeppsbyggande och kartritning på sin sjöfartsskola i Sagres med lysande resultat. Eleverna blev 1400-talets bästa kaptener. Kristna pengar betalar nya fartyg Henriks skola i Sagres blev den plats där Portugals nya sjöfarare skulle lära sig betvinga havet. Med pengar som Henrik fick från sin familj och från Kristusorden där han själv var stormästare, byggde de kunnigaste hantverkarna nu de bästa fartyg som Europa någonsin skådat. Portugiserna var sedan länge skickliga seglare med lång tradition av fiske och valfångst i norra Atlanten. Under 1300-talet hade de tagit fram en fartygstyp som var synnerligen sjö- och manöverduglig: den s.k. karavellen, ett enmastat fartyg med trekantiga latinsegel. I hamnstaden Lagos, som ligger nära Sagres, vidareutvecklade Henrik Sjöfararens skeppsbyggare fartygstypen resultatet blev ett fartyg som under ett par hundra år skulle komma att behålla sin position som oceanernas drottning. Karavellen utmärkte sig genom att vara snabbseglande de effektiva latinseglen drev skeppet med hög fart. Dessutom var fartyget lätt, det hade stor lastförmåga och var utmärkt när sjömännen måste kryssa mot vinden. Med en liten djupgång var karavellen utmärkt för seglats längs kusten och kunde enkelt korsa oceanerna så länge vinden inte var för hård på det hela taget ett perfekt fartyg för upptäcktsresor. Medan skeppsbyggarna i Lagos hade fullt upp med att förbättra karavellen för- 40 Världens Historia 3 2010

De första stegen söderut akg images Henrik lägger grunden till imperiet På 1300-talet har ingen europé ännu lyckats runda det stormiga Kap Bojador. Udden blir den största utmaningen för de portugisiska upptäcktsresandena. Före kompassen seglade kaptenerna med hjälp av solen och stjärnorna. Kompassen öppnade nya vägar över haven Under 1200-talet blev kompasser vanliga i Europa. Medeltidens sjömän som tidigare inte kunnat navigera efter solen under de molniga vintermånaderna kunde nu förlänga handelsperioden markant. Med förbättrad navigering vågade sig sjöfararna ut i okända farvatten och tog de första stegen mot stora upptäcktsresor. djupade sig de lärda på sjöfartsskolan i Sagres i att planera rutter och resvägar. Henrik Sjöfararen hade anlitat en av tidens skickligaste kartografer, den spansk födde Jafudà Cresques, som chef för staben av kartritare. Tack vare honom lyckades man föra över kända platser på jordens rundade yta till tvådimensionella, platta och praktiska sjökort som de upptäcktsresande hade stor nytta av. Tillsammans med skolans astronomer undervisade Cresques dessutom styrmännen i hur de kunde bestämma breddgraden genom att mäta vinkeln mellan Polstjärnan och horisonten. Fjorton expeditioner tvingas ge upp Med gott om sjödugliga fartyg i hamnen, och sin tids mest välutbildade sjömän under sitt befäl, hade Henrik Sjöfararen på mycket kort tid gjutit fundamentet till en stark sjöfartsnation. Nu var Portugal redo att ta de första gungande stegen ut på haven mot en okänd värld, lång bortom horisonten. Men dessa första steg blev till en början försiktigt trevande. Mellan åren 1421 och 1433 sände Henrik ut 15 expeditioner, alla med syftet att runda Kap Bojador i Västsahara. Udden, som ligger cirka 1.400 kilometer söder om Gibraltar sund, var den sydligaste punkten som européerna någonsin nått på Afrikas 3 Skola föder sjömän År 1419 öppnar Henrik sin sjöfartsskola på Europas sydvästligaste spets. Här lever han större delen av sitt liv och planerar och övervakar expeditioner söderut. 4 Imperiets utpost År 1419 driver en storm Henrik Sjöfararens sjömän till ön väster om Afrika. Året därpå kommer de första kolonisatörerna och Madeira blir en central bas för framtida resor. Atlanten Madeira Kap Bojador Falskt brev lurade Henrik På 1400-talet får flera europeiska regenter brev från en okänd prästson vid namn Johannes. I målande ordalag beskriver han sitt kungadöme i Afrika som rymmer ungdomens källa och har floder av guld. När Henrik Sjöfararen börjar utforska Afrikas kuster hoppas han inte bara kunna hitta guld och andra rikedomar utan även Johannes mystiska rike. Varken portugiserna eller någon annan lyckas någonsin finna prästkungen; breven visar sig vara falska. Vem som ligger bakom breven är aldrig klarlagt. Falska brev, undertecknade av en okänd afrikansk kung, lockar européerna söderut. 1 Lissabon blomstrar Trots en god hamn är Lissabon i början av 1400-talet inget handelscentrum staden ligger isolerad från den lönsamma handeln i Medelhavet. Men under Henrik Sjöfararen seglar de flesta expeditioner från Lissabon som börjar blomstra. Lissabon Sagres Ceuta 2 Henriks läroplats Erövringen av den muslimska staden Ceuta år 1415 markerar början på Portugals storhetstid. Henrik Sjöfararen utses till guvernör och inser snart att handelscentra på skilda kontinenter skulle kunna göra Portugal till en rik nation. Eldhav slukar alla fartyg Vattnet kring Kap Bojador är rött av sanden från Sahara och 1400-talets sjömän är övertygade om att havet brinner. Rykten florerar om att alla de skepp som försvinner spårlöst på andra sidan Kap Bojador slukas av ett skummande eldhav. istock bridgeman

Upptäcktsresor västkust. Samtidigt var den en svår psykologisk barriär för vidare utforskning. Ingen visste vad som dolde sig bakom udden men det fanns gott om skrämmande myter om vad som kunde finnas där. Sjömännen var livrädda för både sjö odjur och havsströmmar men minst lika rädda för att bli levande stekta under ekvatorns brännande sol. Havet norr om Kap Bojador var rödaktigt på grund av sanden som hade blåst ut från Sahara, men sjömännen trodde att färgen berodde på höga vattentemperaturer och att havet skulle vara kokande hett längre söderut. De svarta infödingarna och det solsvedda landet tycktes vara ett talande bevis för att området var en skållhet och människofientlig zon, menade sjöfararna. Den portugisiske krönikören Gomes Eannes de Azurara satte ord på deras onda aningar: Hur skulle vi kunna överskrida de gränser som våra förfäder har dragit upp? Vilken glädje har prinsen (Henrik Sjöfararen, reds anm.) av att våra kroppar och själar blir förtappade? Om vi vågar oss längre bort gör vi oss själva till självmördare. Och alla försök att runda udden var förgäves. Hela expeditioner försvann spårlöst och sjömän gav upp inför de undervattensklippor och rev som gömde sig i det stormiga farvattnet. Prinsens tjänare gör det omöjliga År 1433 gav en frustrerad Henrik Sjöfararen sin tjänare och vapendragare Gil Eannes order om att runda Kap Bojador men till prinsens förtret kom Eannes hem med oförrättat ärende. Som så många före honom hade Eannes övermannats av skräcken och vänt om i sista stund innan han kom fram till udden. Hemma i Portugal fick Eannes ta emot en utskällning från Henrik som lät Eannes förstå att han inte tänkte finna sig i några sådana svek fler gånger. Det finns ingen fara så stor att hoppet om belöning inte är större, betonade Henrik som lockade sin undersåte med löften om riklig belöning om han fullföljde uppdraget. Efter det samtalet var Eannes mer rädd för prinsen än för udden. När han åter igen gav sig av år 1434 lyckades han runda Kap Bojador och gå i land vid Saharaöknens rand. Eannes fann inga spår av vare sig människor eller guld på den sandiga kusten men kunde återvända hem till Portugal med en växt som bevis för sin bedrift. Rent psykologiskt blev Eannes resa en milstolpe för sjöfarare eftersom en del av osäkerheten och skräcken för att runda Kap Bojador försvann. Och under decennierna som följde arbetade sig portugiserna allt längre ned längs kusten. Kartlägger 30 mil av klippkusten År 1435 nådde Eannes och hans kamrat Afonso Baldaya cirka 300 kilometer söder om Kap Bojador, året därpå upptäckte Baldaya en flod i Västsahara som han döpte till Rio de Oro, Guldfloden, eftersom han trodde att den ledde till de mytomspunna afrikanska guldländerna. Några ädla metaller fann han dock inte under sin resa. Å andra sidan kartlade han ytterligare mer än 300 km kustlinje och fick kontakt med de infödda. År 1441 nådde en expedition ned till Kap Blanco som utgör den nuvarande gränsen mellan Västsahara och Mauretanien. Här grundade portugiserna sin första afrikanska utpost i form av en befäst handelsstation. Sådana skulle med tiden komma att bli tämligen vanliga: För varje upp- Fiskebåt erövrade haven åt Portugal Från början var karavellen en renodlad fiskebåt men snart blev det mångsidiga fartyget en favorit hos sjöfararna. 1 musee de marinha 1 Det förhållandevis lilla, trekantiga latinseglet var lätt att vända och extremt lämpat att fånga även svaga vindar som drev fartyget snabbt framåt även mot vinden och gav hög manöverduglighet längs Afrikas klippiga kust. Vid resor på Atlanten bytte kaptenerna ofta till större och snabbare, fyrkantiga råsegel. 2 2 De första karavellerna hade bara en mast. Senare blev det vanligt med två eller tre de största hade fyra. 3 Skrovet var byggt av ek och förhållandevis lätt. Standardkaravellen vägde 50 ton och med en liten djupgång var den perfekt för expeditioner längs kuster och upp i floder. Å andra sidan drevs den lätt ur kurs vid kraftig vind. 3 42 Världens Historia 3 2010

Henrik Sjöfararen täcktsresa växte nya handelsstationer upp och överallt dit portugiserna kom upprättade de handelsförbindelser med områdets stammar och kungar. Oftast uppkallades de nyupptäckta kuststräckningarna efter de varor som portugiserna köpte där och det är därför vi i dag har namn som Elfenbenskusten, Pepparkusten, Guldkusten och Slavkusten. Ett viktigt mål med resorna var att skaffa information om möjligheterna till handel, människorna och de geografiska förhållandena i området. Ett sätt att göra det på var att tillfångata traktens invånare och förhöra dem. Under förespegling att de ville fiska själar åt kristendomen utvecklade portugiserna denna praxis till slaveri och på 1440-talet började sjöfararna föra hem de första skeppslasterna med slavar från Västafrika till Portugal. Fram till 1447 hämtade portugisiska expeditioner ca 200 afrikaner per år till Lissabon men på 1450-talet ökade antalet stort till drygt tusen om året. Under samma period steg priset på slavar markant: år 1446 fick man 25 slavar till priset av en gammal häst men år 1459 fick man bara 12 slavar för samma summa. För alla parter givetvis förutom för slavarna som tvingades välja mellan ett liv i träldom eller att dödas var människohandeln lönsam: De upptäcktsresande fick 80 procent av förtjänsten vid slavförsäljningen och Henrik Sjöfararen inkasserade de återstående 20 procenten. Afrikas guld räcker inte åt Portugal Bit för bit kartlade portugiserna kustlandet och i takt med att sjöfararna fyllde i de vita fläckarna på Afrikas karta blev de allt skickligare på att navigera. För varje resa skaffade de sig nya kunskaper om stjärnhimlen, vindarna och havsströmmarna och denna samlade kunskap gav landets upptäcktsresande ett betydande försprång framför andra. I kraft av sin överlägsenhet till sjöss lyckades portugiserna etablera en kedja av befästa stödpunkter längs Afrikas västkust och när den 67-årige Henrik Sjöfararen blev sjuk och dog år 1460 hade de upptäcktsresande nått så långt som till Kap Palmas i dagens Liberia. Handeln söderöver hade blivit synnerligen lönsam men efter att tidigare bara ha drömt om Afrikas guld fick portugiserna nu större ambitioner. Nu vände de blickarna mot Indiens värdefulla och exotiska varor. Fem resor öppnar Afrikas västkust Afrikas västkust är full med vassa klippor och undervattensrev. Fem expeditioner, utsända av Henrik Sjöfararen, kartlägger på 26 år hela kusten ned till Kap Palmas 4.000 km hemifrån. Atlanten Kap Verde 1 Första resan runt Kap Bojador Gil Eannes lyckas år 1434 till sist hitta en säker väg förbi rev, dyningar och klippor, och går triumferande i land på andra sidan udden. Vägen söderut är nu öppen. Kap Bojador Kap Blanco 3 Småöar binder samman tre världsdelar På 1450-talet finner Henrik Sjöfararens expeditioner den öde ögruppen Kap Verde. Kolonin blir ett viktigt centrum i handeln mellan Afrika, Europa och Sydamerika. 1434 Gil Eannes 1441 Nuno Tristão och Antão Goncalves 1445 Gomes Pires och Lançarote da Ilha 1455 Alvise Cadamosto Flaggan berättar historien Portugals förflutna som sjönation avspeglas i landets flagga. Bakom skölden syns en armillarsfär, ett navigationsinstrument som användes på Henrik Sjöfararens tid. Den gröna färgen sägs representera de gröna haven som sjömännen betvingade, den röda symboliserar revolutionen 1910. Portugals nuvarande flagga är från 1911. Lissabon 1459 60 Diogo Gomes Kap Palmas Ceuta 2 Mötet med infödingarna När sjöfararna Tristão och Goncalves letar efter färskvatten möter de afrikanska stammar söder om Kap Bojador. Här grundar de Portugals första handelsstation. 4 400 mil söderut År 1460 finner Diogo Gomes den plats där Afrikas kust viker av österut. Här, nästan 4.000 km från Portugal, grundar han ännu en handelsstation. Gomes blir den siste sjöfararen som sänds ut av Henrik Sjöfararen. istock bridgeman

Upptäcktsresor Två män öppnade vägen till Indien Sedan portugiserna utforskat Afrikas västkust gick de nu på jakt efter sjövägen till Indien. Ingen visste om det gick att runda Afrikas sydspets och segla in i Indiska oceanen men i ett våghalsigt försök satsade portugiserna allt. Var slutar Afrika? Och går det över huvud taget att segla söder om kontinenten och vidare in i Indiska oceanen till Orienten? Detta var två frågor som upptog en stor del av tankarna hos Portugals kung Johan II. Han betraktade sig själv som Henrik Sjöfararens arvtagare och drömde om att finna en sjöväg som skulle ta honom till Indiens rikedomar. Men innan portugiserna kunde kasta sig ut i ett så storslaget äventyr måste de ta sig förbi Afrikas sydspets. Ingen var säker Adelsmannen Bartolomeu Diaz blåstes söder om Afrika av en veckolång storm. getty images på om sydspetsen verkligen fanns. När navigatörerna på den här tiden tittade på de världskartor som europeiska sjö farare hade orienterat sig efter ända sedan antiken var Afrika hopvuxet med en okänd kontinent i söder: Terra Australis. Kungen utsåg den 37-årige Bartolomeu Diaz, som var av gammal sjöfararfamilj, till att klara upp mysteriet. Han fick kommandot över två karaveller och ett skepp med förnödenheter och efter tio månaders förberedelser lämnade Diaz Lissabons hamn med sina fartyg i augusti 1487. Vid Guldkusten i våra dagars Ghana lämnade Diaz kvar sitt lastskepp. De båda karavellerna fortsatte sedan söder ut längs okända kuster. Vid jultid hade expeditionen nått ända ned till Oranjeflodens mynning på gränsen mellan dagens Namibia och Sydafrika men en svår storm blåste ut karavellerna till havs. I två veckor drev de omkring och inte förrän stormen äntligen bedarrade kunde Diaz åter sätta kurs mot öster där han förväntade sig att hitta land. Men någon kust siktades aldrig och Diaz ändrade därför kurs och styrde norrut. Efter nästan en månad utan land i sikte kunde Diaz som den förste europé kasta ankar i Mossel Bay på andra sidan om Afrikas sydspets vid Indiska oceanen. Det var den 3 feb ruari 1488 och vid den historiska landstigningen hamnade portugiserna i slagsmål med folket på platsen. Afrikanerna hade blivit så rädda vid åsynen av de oväntade gästerna att de börjat kasta sten mot dem. Efter att ha fyllt vattentunnorna skyndade sig besättningen därför tillbaka till båtarna och gick i all hast till sjöss igen. Diaz vänder motvilligt om Under de följande dagarna seglade portugiserna 50 mil upp längs Afrikas östkust. Trots att Diaz insisterade på att fortsätta ännu längre blev han tvungen att vända om. Efter seglatsen i det fruktansvärda ovädret hade manskapet fått nog och dessutom var de utmattade och rädda för att provianten snart skulle ta slut. Motvilligt men full av förtröstan vände Diaz sina båtar, väl medveten om att han hade funnit passagen söder om Afrika. På väg tillbaka längs kusten fick Diaz för första gången se den udde som man då trodde var Afrikas sydligaste punkt. Med tanke på de stormar som expeditionen hade kämpat mot när de passerade udden första gången, långt ute till havs, döpte Diaz platsen till Cabo Tormentoso, Stormarnas udde. scanpix/akg images Den hårda sandsten som utgör Taffelberget i Sydafrika sträcker sig ut i havet och skapar en av sjöfararnas värsta mardrömmar: Godahoppsudden.

Bartolomeu Diaz Några dagar tidigare hade expeditionen passerat Kap Agulhas som markerar gränsen mellan Atlanten och Indiska oceanen och är Afrikas sydligaste punkt. När expeditionen på väg hem kom till Guldkusten och sitt kvarlämnade proviantfartyg möttes de av en sorglig syn. Medan Diaz och hans män hade varit på upptäcktsresa hade fartyget plundrats och sex av de nio besättningsmedlemmarna hade antingen dödats eller dött av dysenteri. Efter en seglats på precis 16 månader och 17 dagar anlände Diaz i december 1488 till hamnen i Lissabon och hyllades som en hjälte. Kung Johan II fanns på plats för att hedra den hemkomne sjöfararen och för att få veta alla detaljer om resan söder om Afrika. Kungen konstaterade nöjd att vägen till Indien nu låg öppen och beslutade omedelbart att Cabo Tormentoso skulle döpas om; uddens namn skulle avspegla förväntningarna på den nyupptäckta rutten och därför fick den namnet Cabo de Boa Esperança Godahoppsudden. Inga seglatser på tio år Trots Diaz stora genombrott skulle det ta tio år innan Portugal bestämde sig för att skicka ut en ny expedition mot Indien. Men projektet var inte fullständigt nedlagt, för under tiden mellan expeditionerna experimenterade portugiserna med olika rutter längs Afrikas västkust som ett slags uppvärmning inför den långa resan. Bland annat kunde man tack vare kolonin på Kap Verde-öarna segla i en vid båge utanför nordvästra Afrikas farliga kuster som tidigare gjort resan söderut så riskfylld. I stället tog sjöfararna nu ombord färsk proviant på ön i Atlanten innan de fortsatte sin resa. Men så kom ett meddelande från Spanien: Christofer Columbus hade 1492 funnit en västlig sjöväg till Indien man visste ännu inte att det var Amerika han upptäckt och förhoppningarna kring sjövägen runt Afrika sjönk. Om det inte vore för Manuel I som övertog kungatronen 1495 hade planerna på en expedition till Indien förmodligen skrinlagts. Kungen hade Henrik Sjöfararen som förebild och när han en natt drömde om två vördnadsbjudande gamlingar med vatten droppande från håret tolkade han synen som en symbol för de heliga indiska floderna Indus och Ganges. Han tolkade drömmen som ett förebud om framtida triumfer. Redan nästa dag Diaz seglar runt Afrika och drunknar År 1487 seglar Bartolomeu Diaz ut i okända vatten och rundar Afrikas sydspets. Nu ligger vägen till Indien öppen. Tolv år senare försöker han återigen runda Godahoppsudden men dör. Atlanten Kap Verde Lissabon 2 Männen går på jakt Vid de grönklädda kullarna längs nuvarande Oranjefloden jagar besättningen vilt och småfåglar. Afrikas farligaste udde Cabo Tormentoso, eller Stormarnas udde, lever verkligen upp till det namn Diaz gav det. Tusentals har mist livet i de stormiga vattnen även Diaz när hans skepp sjönk år 1500. Udden får namnet Godahoppsudden för att inte avskräcka sjömän från att segla mot Indien. Brasilien hittades av en slump I mars år 1500 sätter Pedro Cabral kurs mot Indien. Hans flotta på 13 skepp och 1.500 man, däribland Diaz, gör en stor sväng ut i Atlanten innan fartygen ska segla söder om Afrika. När Cabral den 22 april siktar land har han inte kommit till Indiens kust, utan till ett helt nytt land. Genast tar 1487 Bartolomeu Diaz 1500 Pedro Cabral 1 Diaz finner Västafrikas största flod Sedan han lämnat handelsstationen Kap Verde seglar Diaz på öppet hav tills han finner en enorm flod. Här lastar han skeppet fullt med mat och färskvatten innan expeditionen fortsätter. Kongof loden En segeltur längs kusten är tillräckligt för att förklara Brasilien portugisiskt. Oranjef loden 3 Besättningen gör uppror Sedan han rundat Afrikas sydspets går Diaz i land vid nuvarande Great Fish River i Sydafrika. Diaz är övertygad om att han har rundat Afrika och vill fortsätta mot Indien men besättningen vägrar och tvingar honom att vända hemåt. han området, som får namnet Brasilien, i besittning för Portugals räkning. Great Fish River mary evans

Upptäcktsresor scanpix/akg images Efter 10 månader till havs kunde Vasco da Gama sätta sin fot i Indien och förverkliga Henrik Sjöfararens 80 år gamla dröm. gav han order om att utrusta en expedition på fyra fartyg och 170 man för en stor resa. Den 8 juli 1497 lämnade flottan Lissabon och ombord på flaggskeppet São Gabriel fanns den 37-årige expeditionsledaren Vasco da Gama. I sin ungdom hade da Gama studerat navigation, astronomi och matematik och var därför trots att han kommit med efter ett återbud väl lämpad för uppgiften. Fadern Estevão da Gama skulle egentligen har lett expeditionen men dog före avresan. I stället för att segla längs Afrikas kust valde da Gama att göra en stor sväng västerut efter Kap Verde för att dra nytta av vindar och havsströmmar. Efter cirka tre månaders resa såg han åter land och rundade Godahoppsudden den 22 november 1497, varefter han seglade upp längs Afrikas östkust. Arg sultan jagar iväg da Gama Portugiserna gick i land här och var för att fylla på förråden med färskt kött och vatten, men vita människor var inte välkomna överallt. I flera hundra år hade arabiska köpmän byggt upp handelscentra längs kusten och européerna hotade nu deras monopol. Portugal nekade historiens två största upptäcktsresande Kungarna i Lissabon kunde ha erövrat hela världen men tackade nej till både Columbus och Magalhães som erbjöd sina tjänster. Två av världshistoriens allra största expeditioner gick Portugals näsa förbi: upptäckten av Amerika och den första världsomseglingen. Flera gånger erbjöd sig Christofer Columbus att finna sjövägen till Asien åt Portugals kung, men varje gång blev han avvisad. Och när den erfarne portugisiske sjöfararen Fernão de Magalhães ett par decennier senare föreslog en expedition söder om Amerika till Asien sade kung Manuel I nej tack. I stället gick Magalhães i spansk tjänst och år 1519 gick han till Johan II tackade nej till Columbus och så blev Sydamerika spanskt. sjöss med fem fartyg. Tre år senare kom Magalhães starkt reducerade flotta tillbaka till Spanien efter historiens första världsomsegling. Magalhães själv dog under resan. Columbus akg images I den livligt trafikerade hamnstaden Moçambique försökte da Gama få audiens hos sultanen. Han utgav sig för att vara muslim. Mötet slutade i fiasko Vasco da Gamas bluff avslöjades och eftersom han inte hade någon passande gåva att skänka sultanen jagades expeditionen ut ur hamnen. Som en maktdemonstration avfyrade da Gama sina kanoner mot staden innan han satte kurs mot Mombasa och därefter Malindi, båda i våra dagars Kenya. I Malindi fick portugiserna för första gången under resan ett hjärtligt mottagande med fest och fyrverkerier. Dessutom erbjöds de en erfaren arabisk lots som förde dem tryggt till Indien genom de oförutsägbara monsunvindarna. Med hans hjälp blev Vasco da Gama och hans besättning den 20 maj 1498 de första européer som nådde Indien sjövägen. Vasco seglar hem tomhänt I ankomsthamnen Calicut (nuv. Kozhikode, reds anm.) såg da Gama med egna ögon det överflöd av exotiska varor som de arabiska köpmännen handlade med. Men araberna ville inte ha någon konkurrens och inte heller traktens härskare var förtjust över da Gamas besök. Portugisen var både nedlåtande och arrogant och när han försökte köpa sig till välvilja med några ynkliga gåvor hånades han hela vägen ut ur palatset. Härskaren hade väntat sig guld och silver inte obetydliga ting som kläder och socker. Någon byteshandel blev det alltså inte tal om. Med ett magert utbyte i form av varuprover på olika kryddor satte expeditionen kurs hemåt i 46 Världens Historia 3 2010 Magalhães

oktober. Under resan över Indiska oceanen dukade 30 besättningsmedlemmar under av skörbjugg. Bristen på besättningsmän ledde till att da Gama tvingades bränna sitt ena skepp, São Rafael, vid Afrikas östkust. Ute på Atlanten dog hans bror Paulo da Gama och när Vasco till sist återvände till Lissabon i augusti 1499 hade två tredjedelar av de ursprungligen 170 besättningsmedlemmarna mist livet. Krigsflotta ska erövra Indien Efter hemkomsten utnämnde den överlycklige kung Manuel sjöhjälten Vasco da Gama till amiral över Indiska oceanen och började omedelbart planera för en ny resa. I februari 1502 seglade da Gama ut från Lissabon med 20 krigsfartyg. Strategin var klar: I stället för att tigga och prata sig in på den asiatiska marknaden skulle da Gama slå sig in med kanoner och krut. Hela vägen upp längs Afrikas östkust plundrade och bombade han hamnarna. Tack vare terrorn lyckades han upprätta strategiska handelsplatser och stödpunkter för portugisernas planerade handel med Orienten. En maktdemonstration utanför kusten i södra Indien visade tydligt da Gamas målmedvetenhet. Han angrep ett arabiskt skepp med muslimska pilgrimer på väg hem från Mekka, låste in de 380 män, kvinnor och barn som fanns ombord, tog ifrån dem deras ägodelar och satte eld på fartyget. Utanför Calicut fortsatte Vasco da Gama sin brutala framfart. Här tog han 30 muslimska fiskare till fånga på sina skepp och lät stycka dem. Därefter skickade han stora korgar med de lemlästade människokropparna till härskaren i Calicut. För att ytterligare betona sin styrka skickade Vasco da Gama in skurar av kanonkulor över Calicut och förstörde en mängd handelsfartyg. Och strategin fungerade: Härskaren i Calicut kapitulerade och lät portugiserna överta arabernas handelsmonopol. Sedan han återvänt hem till Portugal i februari 1503 förärades da Gama stora landområden och väldiga summor pengar för sin bedrift. Knappt hundra år efter det att Henrik Sjöfararen skickat ut de första upptäcktsresandena i världen från sjöfartsskolan i Sagres hade alla ansträngningar burit frukt i en utsträckning som ingen vågat drömma om. Frågan var bara om Portugal var tillräckligt starkt för att kunna hålla ihop sitt snabbt växande imperium. da Gama förverkligar Henriks dröm Vasco da Gama blir den som finner sjövägen till Indien. Men lika skicklig som han är som sjöman, lika usel är han som diplomat. Den 37-årige portugisen skaffar sig fiender överallt. 2 Plundring säkrar överlevnad da Gama utger sig först för att vara muslimsk handelsresande för att vinna den östafrikanske härskarens gunst. Planen misslyckas och da Gama flyr. I stället tvingas han plundra obeväpnade fartyg för att skaffa proviant till sin resa. 1 da Gama firar jul på okänd kust Den 16 december beger sig da Gama från Great Fish River ut på okända vatten. Den kust han följer kallar han med anledning av julen för Natal portugisiska för Kristi födelse. Kapstaden 4 Monsun bromsar da Gama Med en desperat längtan att vända hemåt struntar da Gama i alla varningar om årstidens monsunvindar. Resan från Malindi till Calicut tog bara 23 dagar, hemresan tar 132 dagar och besättningsmännen plågas svårt av skörbjugg. Great Fish River Malindi Mombasa Natal Blodig strid om kryddöar På 1500-talet erövrar Portugal de viktiga kryddöarna Moluckerna men förlorar dem snart till Holland. Kampen om de värdefulla öarna är skoningslös och värst blir det år 1621 då holländarna dödar nästan alla öborna för att hindra dem från att göra affärer med andra nationer. Moçambique Vid Moluckerna utkämpas våldsama strider. Vasco da gama 3 Indierna kastar ut Vasco Den 20 maj 1498 anlöper da Gama det indiska handelscentrat Calicut. Indierna är missnöjda med portugisernas gåvor och hans ansökan om att öppna en handelsstation avslås. Meningsskiljaktigheterna utmynnar i en konflikt och da Gama måste ännu en gång ta till flykten. Indiska Oceanen Goa Calicut bridgeman akg images akg images

Upptäcktsresor Portugals imperium blev bara hundra år I mer än hundra år hade Portugal i stort sett monopol på handeln med Österlandets rikedomar men i slutet av 1500-talet står flera länder beredda att ta över marknaden. Detta blir början till slutet för det portugisiska imperiet. Exotiska dofter, tjattrande papegojor och svarta slavar som bar omkring på kryddor i tunga säckar. I mitten av 1500-talet var hamnen i Lissabon världens navel. Här ankrade stora fartyg upp med lasten full av dyrbara och eftertraktade skatter från världens alla hörn. Imperiet hade vuxit avsevärt sedan da Gama kom hem från sin andra Indienresa år 1503. Samma år hade kung Manuel skickat Affonso d Albuquerque till Indien för att dels säkra handeln, dels erövra ännu fler lukrativa marknader. Metoderna var lika enkla som effektiva: Den arabiska flottan krossades, fästningar anlades på strategiskt viktiga platser och bit för bit skaffade sig portugiserna nya landområden med våld. Affonso d Albuquerques uppdrag blev framgångsrikt. År 1507 erövrade han Hormuz sundet och skaffade sig därmed kontrollen över trafiken till Persiska viken. År 1510 erövrade han Goa som blev centrum i Portugals imperium, och Kung Sebastian I ett fatalt angrepp mot Marocko miste Portugal hela sin armé samt sin kung som stupade under fälttåget. året därpå var det dags för Malacka på Malackahalvön. Som kronan på verket lyckades hans portugisiske kollega Diego Lopez de Sequeira år 1512 ta kontroll över Moluckerna verkliga kryddöar polfoto med extremt värdefulla handelsvaror som muskot och kryddnejlika. På bara tio år lyckades portugiserna ta kontrollen över en stor andel av österlandets rikedomar och från att ha varit ett relativt fattigt och obetydligt land i Europas västra hörn hade Portugal nu kolonier och handelsstationer i stora delar av världen. Den lilla europeiska natio nen var nu ett av världens rikaste länder och mitt uppe i sin absoluta storhetstid. Men mörka moln lurade vid horisonten. Flera länder stod beredda att tränga sig in i den lönsamma handeln med kryddor och under 1500-talets andra hälft fick portugiserna det riktigt svårt att försvara sitt väldiga imperium. Kungens död blir kostsam Det första steget mot avgrunden togs år 1578 då kung Sebastian dog under ett korståg mot muslimerna i Marocko och nästan hela den portugisiska armén utplånades. Kungens efterträdare, Henrik, dog efter bara två år på tronen och läm- Jordskalv blev slutet på storhetstiden År 1755 rörde sig två kontinentalplattor ifrån varandra under Atlanten och orsakade ett av historiens kraftigaste jordskalv. En timme senare låg Lissabon i ruiner. Under 1700-talet försökte Portugal återskapa sitt kolonialvälde. Då inträffade en katastrof i det försvagade imperiets huvudstad. Strax före kl. 10 den 1 november 1755 skakades Lissabon av en kraftig jordbävning som fick hela staden att skälva. Stadens cirka 275.000 invånare sökte sig ned till hamnen på flykt undan kollapsande hus och eldsvådor. Här såg de skräckslagna invånarna hur vattnet plötsligt drog sig tillbaka och blottade gamla skeppsvrak på havsbotten. Och sedan kom katastrof nummer två: en timme efter jordskalvet drabbades Lissabon av en tsunami som sträckte sig ända upp till Hollands kust. Skalvet, bränderna och flodvågen kostade uppemot 90.000 liv och lade den vackra staden i ruiner. Portugals storhetstid var över. polfoto/corbis En gigantisk tsunami sköljde in över den brinnande staden och dödade tusentals. 48 Världens Historia 3 2010

nade efter sig ett rike som var så försvagat att den spanska kronan tog sin chans att inlemma Portugal. Även om Portugal fortfarande officiellt var självständigt, var Spaniens kungar nu regenter i Lissabon. Det skulle få ödesdigra konsekvenser. Portugiserna tvingades betala höga skatter för att finansiera Spaniens krig och Portugal fick även Spaniens fiender England, Frankrike och Holland emot sig. Under sjöslaget mot England år 1588 då drottning Elisabet I krossade den spanska armadan försvann samtidigt mer parten av Portugals flotta. Och efter det försmädliga nederlaget kunde Portugal inte stå emot pressen från engelsmän och holländare. Portugiserna hade inte längre resurser att skydda sina besittningar i Asien och tvingades släppa greppet om det handelsnätverk som de med stor möda hade byggt upp under ett helt sekel. För att strö salt i såren allierade sig engelsmännen med holländarna som stängde hamnen i Lissabon för kryddhandel. Utan handeln avstannade det mesta i den portugisiska huvudstaden. Holland förstör Portugals rike År 1602 gav ett privilegiebrev det statsstödda holländska handelskompaniet Vereenigte Oost Indische Compagnie ensamrätt på den asiatiska handeln samt rätten att anlägga handelsstationer och handha administrationen i de områden som kompaniet behärskade i österlandet. Under åren som följde erövrade holländarna många av de portugisiska kolonierna i Afrika och Asien, däribland de viktiga stödpunkterna Moluckerna och Malacka. Portugiserna var tillintetgjorda. År 1622 föll deras herravälde på haven samman och i takt med att de jagades bort från sina besittningar kollapsade Portugals tidigare så mäktiga handelsimperium. Holland övertog nu Portugals plats som den ledande handelsnationen i Europa. Först efter ett utmattande självständighetskrig mot Spanien blev Portugal åter självständigt år 1668 och portugiserna kunde börja bygga upp sin nation igen. Landet återfick emellertid aldrig sin forna storhet. Läs mer Peter Russel: Prince Henry the Navigator, Yale University Press, 2001 A.J.R. Russel-Wood: The Portuguese Empire, The Johns Hopkins University Press, 1998 D. Studnicki-Gizbert: A Nation upon The Ocean, Oxford University Press, 2007 www.fordham.edu/halsall/mod/1497degama.html 1494: Fördraget i Tordesillas Allt nytt land väster om linjen är hädanefter spanskt, allt öster om den är portugisiskt. Spanien och Portugal delar upp världen Upptäcktsresande från Portugal och Spanien finner sjövägen till Indien. De båda länderna kräver rejäl ersättning för sitt mod och sina investeringar de delar upp hela världen sinsemellan. Portugal och Spanien hade hittills varit bittra rivaler i en kapplöpning om att erövra nya områden, men i den nordspanska staden Tordesillas ingår de år 1494 ett avtal där de delar upp världen utanför Europa mellan sig. I det så kallade Tordesillasfördraget delas världen med en linje som dras 2.400 kilometer väster om Kap Verde och sträcker sig från norr till söder. Avtalet ska ge länderna ro att bygga upp sina kolonier. Medan spanjorerna får herraväldet över ännu oupptäckta öar och länder väster om linjen, har portugiserna hädanefter rätten till landområden öster om linjen och därmed även makten över en sjöväg söder om Afrika. När fördraget undertecknas har européerna ännu inte upptäckt Brasilien det sker inte förrän år 1500. Tack vare fördraget tillfaller världens femte största land Portugal. Fördraget uppskattas förstås inte av alla man kan lugnt påstå att de flesta furstar och kungar i Europa känner sig Portugals Johan III och Spaniens Ferdinand II löser sina konflikter vid skrivbordet. Portugisiskt av en slump När de båda länderna ingår det första avtalet är Brasilien ännu inte upptäckt men linjen dras 2.400 km väster om Kap Verde. Därmed blir världens i dag femte största land en del av Portugals kolonialvälde. scanpix 1529: Fördraget i Zaragoza Strid om Kryddöarna tvingar länderna till ännu ett avtal. Allt land väster om linjen är portugisiskt, allt öster om är spanskt. lurade. I början av 1500-talet ger den franske kungen Frans I uttryck för det missnöje som gnager hos de utestängda: Jag skulle gärna vilja se den paragraf i Adams testamente som delar upp den nya världen mellan kungen av Spanien och kungen av Portugal.