Singapore 2004 En reseberättelse från min utbytestermin i Singapore Inledning Detta är min sammanfattning av min utbytestermin på National University of Singapore (NUS). Jag ska försöka fokusera på det som jag anser kan vara värt att veta innan och under utbytesstudierna. Kontakt Joakim Slettengren +46 704 46 10 27 jsl@kth.se Förberedelser Flygbiljetter Innan jag åkte till Singapore försökte jag att ordna och förbereda allt jag kunde så att min vistelse skulle bli så bekväm som möjligt. Först och främst rekommenderar jag alla att köpa flygbiljetter så tidigt som möjligt. Jag köpte min i början av sommaren, men fick en av de sista platserna på Thai airways plan till Singapore. Biljetten stannade på 8700 kronor hos Kilroy Travels, inklusive avbeställningsskydd och lite andra ex- 1
trakostnader. De flesta av oss svenskar i Singapore betalade ungefär så mycket för resan tur och retur. Vaccinationer Det behövs egentligen inga vaccinationer om man ska åka till Singapore, men eftersom de flesta kommer att resa i alla fall till Malaysia någon gång är det rekommenderat att ta i alla fall ett grundskydd. Jag valde att vaccinera mig mot Hepatit A och B (Ett preparat), Tyfoid och mot turistdiaré. Ta kontakt med en vaccinationscentral i god tid eftersom du måste ta flera sprutor med en viss tids mellanrum. Resecheckar Eftersom jag inte riktigt visste hur strikta NUS var med hur snabbt man behövde betala bostaden och anmälningsavgiften, löste jag ut resecheckar. Tanken var att dessa skulle täcka alla fasta kostnader i fall jag skulle bli av med mitt kontokort på vägen. Så här i efterhand skulle jag nog aldrig ha skaffat resecheckar. De var väldigt hjälpsamma på NUS, så även om jag inte hade kunnat betala på direkten, skulle det nog inte ha varit något större problem. Dator Jag tog även med mig en gammal bärbar dator eftersom det nästan är ett krav på NUS att ha tillgång till en egen dator. Datorsalarna är väldigt små och totalt överbefolkade, så om man vill spara tid bör man ha en bärbar dator. Tyvärr kraschade min av fukten från ett kraftigt regnoväder och jag var tvungen att köpa en ny. Jag rekommenderar er som funderar på att köpa en bärbar dator att köpa den i Singapore i stället. Skolan har bra erbjudanden och jag fick köpa min för halva priset mot vad den hade kostat i Sverige. (Mer info: http://www.nus.edu.sg/comcen/notebook/) Visum Det behövs inget visum för att som svensk åka till Singapore, utan man får ett 30-dagars turistvisum på planet/flygplatsen. Inom dessa dagar ska man bege sig till ICA för att skaffa sig ett studentvisum som gäller för resten av terminen. Tydligen ville de ha passfoton tagna rakt framifrån, men efter lite svensk charm gick kvinnan på ICA med på min halvprofilbild. Kläder Ta inte heller med för mycket kläder. Det är billigt att köpa nya kläder i Singapore och dessutom är de flesta svenska kläder alldeles för varma för det heta och fuktiga tropiska klimatet. Vidare 2
bör inga ömma kläder tas med, såtillvida man inte tycker om handtvätt. Tvättmaskinerna där jag bodde var under all kritik och fläckade ner ett par av mina plagg. Boende I Singapore Jag bodde som de flesta andra utbytesstudenter på Prince George s Park Residences, PGPR eller PGP, som vi oftast sa. PGP är ett stort studentbostadskomplex som huserar nästan 3000 studenter. Rummen är indelade i A-, B- och C-rum. A-rummen är något större än B- och C-rummen, och har även luftkonditionering och egen toalett/dusch. C-rummen har i stort sätt bara en säng och ett skrivbord. Toalett och dusch delas av hela korridoren. B-rummen är som C-rummen förutom att de även har ett litet handfat. Jag blev, som de flesta, tilldelad ett C-rum. Trots idoga försök lyckades jag inte flirta till mig ett A-rum i början. Efter en månad i Singapore insåg jag att jag tvungen att sälja min själ för att få ett A-rum eftersom jag inte klarade av att sova ordentligt i värmen. Efter mycket om och men lyckades jag få en läkare att skriva ett intyg om insomnia, vilket ökade mina chanser till ett A-rum, och slutligen ledde till att jag fick ett. Boendet är billigt och kostade runt 1000 kr i månaden för ett C-rum och det dubbla för ett A-rum. Jag vet att många av oss utbytesstudenter hade olika åsikter om hur kvaliteten på rummen var, så även om jag inte klarade av att bo utan AC och dela toalett och dusch med andra, tyckte många att det gick att klara sig med ett C-rum för att bo billigare. Det var även mer naturligt att umgås med korridorsgrannarna för de som hade C-rum eftersom man sågs i badrummen och många även hade dörrarna öppna för att stå ut med värmen. Det finns också ett flertal tvättrum på PGP, men tvättmaskinerna är under all kritik och det går inte ens att ställa in att man vill tvätta i varmvatten. Antingen undviker man att använda ömma kläder, eller så lämnar man in dem till något tvätteri. Det finns även två matsalar och ett kafé på PGP. Matsalarna är i klassisk singaporiansk stil, dvs. att alla Singapores folkgruppers mat är representerad. När jag var där hade de även västerländsk och japansk mat. Maten är mycket billig och ett mål kostat mellan 10 och 20 kr beroende på vad man ville äta. Mackorna på kafét var lite dyrare och kostade upp till 35 kr. På PGP finns även gym, tennisplaner, en basketplan och några gympasalar. Kostanden för gymkortet var symbolisk och låg på 45 kr/termin. Det enda negativa med det var att man var 3
tvungen att ansöka om gymkortet samt bifoga två passfoton och att ansökan sedan skulle godkännas i flera instanser. (typiskt singaporianskt) För den som verkligen vill komma in i det singaporianska samhället rekommenderas att skaffa bostad i något av de Halls som finns på NUS. Där bor det nästan bara singaporianer och de har dessutom väldigt många aktiviteter som de boende förväntas vara med på. Studierum och TV-rum med AC finns också. Campus NUS Campus är stort och huserar alla tänkbara fakulteter från Business till Medicin, och skulle kunna jämföras med en sammanslagning av KTH, Handels, Stockholms Universitet och Karolinska institutet. Sammanlagt går det drygt 30000 studenter på NUS. Runt Campus går det gratisbussar som alltför ofta är överfulla, men utför sitt syfte. På varje fakultetsområde finns det minst en canteen eller motsvarande och i Engineering finns det t.o.m. ett McDonald s där du kan sitta och avnjuta en McPrawn efter en lång skoldag. Campus har också en stor pool och det finns även solstolar att låna. Alltför många eftermiddagar spenderades där. Datorsalar finns, men är ofta helt fulla och därför rekommenderar jag att man använder sig av en bärbar dator och sedan tar sig till ett av de Printing rooms som finns tillgängliga om man behöver skriva ut något. Trådlöst nätverk finns också över stora delar av campus. Från NUS kan man också åka buss till närliggande tunnelbanestationer och sedan ta sig in till centrum. Under slutet av vår tid i Singapore började de bygga en tunnelbanestation nära NUH, National University Hospital, så om ni har tur kan man åka tunnelbana direkt från campus under ert utbyte. Detta hade sparat oss rätt så mycket tid och pengar, eftersom vi hellre åkte taxi till stan än att vänta på buss och tunnelbana. Studier I början av varje termin finns en add n drop-period då man kan lägga till och ta bort kurser tills man är helt nöjd. Eftersom mycket av undervisningen är obligatoriskt var det rätt svårt att sätta ihop ett helt fungerande schema. Jag tyckte nog att kursregistrering var något av det jobbigaste under hela terminen. Först var man tvungen att hämta en blankett hos Registrar s Office, och sedan ta med den blanketten till varje institution man ville läsa på. För att sedan få läsa en kurs där var man tvungen att ha ett kort samtal med någon Professor, som sedan skrev under att han tyckte att man var lämplig att gå kursen. Efter det var man tvungen att gå till institutionsexpeditionen och få en stämpel som visade att det verkligen var rätt person som hade signerat dokumentet. När man hade gjort denna procedur var man tvungen att åka tillbaka till Registrar s Office och få kurserna slutgiltigt fastställda. För att registrera mig på sex kurser tog det ungefär en och en halv dag. Detta berodde också på att många av institutionerna just hade flyttat och ingen ordentlig skyltning fanns. Jag valde slutgiltligen tre kurser: 4
GROWTH AND DEVELOPMENT IN SOUTHEAST ASIA handlade om hur Sydostasien har utvecklats sedan Kolonialtiden, samt vilka utmaningar regionen står inför idag. Det är svårt att inte vara en Globalist efter att ha läst den kursen. ECONOMICS OF INTERNET AND TECHNOLOGY var en nationalekonomisk kurs i hur Internet och teknologi ändrar klassiska ekonomiska modeller, samt funderingar kring hur patentregler och forskningsbidrag påverkar den fria marknaden. MARKETING AND CONSUMER CULTURE IN JAPAN var en klassisk kurs i marknadsföring, men med fallstudier från Japan och med fokus på vad man behöver tänka på när man introducerar en ny produkt eller företag i Japan. I samtliga kurser baserades slutbetyget på olika delar, t.ex. 40% på tentan, 30% på uppsatsen, 15% på tutorials och 15% på lektionsnärvaro. Detta gör att man ofta har en god känsla av hur man ligger till i kursen, men också att man aldrig kan lata sig eftersom allt man gör räknas. Betygsskalan är från A till F, där A är högst och F är underkänd (fail). Det är i stort sett omöjligt att bli underkänd om man närvarar vid undervisningstillfällena och gör de uppgifter man ska. Tyvärr är betygen normalfördelade, så ofta kan man inte räkna med att ens klasskamrater är överdrivet hjälpsamma (eftersom de då riskerar att få sämre betyg). Tentamenstillfällena sker under tentaperioder i sluten, och ibland även i mitten av terminerna. Man har begränsat med tid under tentorna och man bör inte räkna med att få mer än två timmar på sig. Eftersom jag inte läste några tekniska kurser på NUS har jag svårt att jämföra arbetsbördan med KTH:s, men jag tror att det är ungefär densamma på båda skolorna. Själv är jag mycket nöjd med kurserna jag valde och det enda jag ångrar är att jag inte läste en grundkurs i kinesiska. Leva i Singapore Singapore är ett fantastiskt land att leva i och det finns många saker att se och göra. Vi umgicks rätt mycket med några singaporianer, så vi hade möjligt att få se singaporianska hem och äta typisk singaporiansk mat. Tar man fullt CSN-lån och -bidrag klarar man sig väl ekonomisk. Mat och transporter är väldigt billigt och även kurslitteratur är mycket billigare än hemma. Det kan även vara värt att vänta med att köpa digitalkameran eller mp3-spelaren tills man kommer dit eftersom priserna är betydligt lägre än i Sverige. Speciellt mp3- spelare är riktigt billiga, där egentillverkade Creative är ett av de största namnen. 5
Det kan även vara värt att besöka Singapores relax-ö, Sentosa, med konstgjorda stränder och stenar av plast, eller Asiens enda night-safari som finns i mitten av Singapore. Utelivet i Singapore är väldigt dyrt och en öl kan kosta 75 kronor på en normal klubb. Ofta finns dock tidpunkter då man får 1 for 1 alltså två för priset av en av samtliga drycker eller free flow då alla standarddrinkar är gratis. Onsdagskvällar är oftast ladies night, vilket innebär att tjejer får så många standarddrinkar de vill, gratis. Det är i stort sett alltid inträde till klubbarna och räkna med att behöva betala runt 75-150 kr per klubb. Dock ingår oftast en eller två drinkkuponger i inträdespriset. En av de första sakerna som många tänker på när de hör namnet Singapore är att det är ett land med många lagar och hårda straff. Beskrivningen stämmer till stor del, även om det på senare år verkar ha blivit ett lite mer humant klimat. Fortfarande är det dock förbjudet att spotta på marken, vilket ger lika höga böter som vid annan nedskräpning, S$1000 ~ 5000 SEK. Även fågelmatning är olagligt och ger ett bötesstraff på S$500. Skadegörelse och våldtäkter kan leda till caning, vilket är ett spöstraff med en lång kolfiberpinne, vilket tydligen ska göra så ont att man bara kan få ett rapp i månaden utan att avlida. Det finns ett uppmärksammat fall om en amerikansk utbytesstudent som kan vara intressant att se över om man vill veta om utlänningar är förskonade från spö. Det kan också vara värt att veta att man inte får konsumera någonting på tunnelbanor eller bussar, vilket jag insåg när en halv tunnelbanevagn stirrade på mig när jag åt några gelégodisar. Resmöjligheter Singapore ligger väldigt bra till som utgångspunkt för vidare resor i Sydostasien. Malaysia ligger precis norr om Singapore och det går enkelt att ta sig dit över en dag för att handla. Det kan dock vara värt att veta att det är extremt höga böter för den som tar in t.ex. för många pirat-dvd:er, men som turist är det oftast inga problem att ta in några stycken i Singapore. Åt söder ligger Indonesien och dit kan man också ta sig lätt, men då krävs det att man skaffar sig ett visum. Jag hade tyvärr inte möjligheten att åka dit, men mina vänner som var där rekommenderade det varmt. Om man vill åka till andra delar av regionen, t.ex. Kambodja eller Vietnam, krävs att man utgår från förslagsvis Bangkok. Dit kan man komma för en femhundralapp med något av budgetflygbolagen. Själv hann jag bara komma till Malaysia och Thailand, men om man planerar lite bättre hinner man säkert med att se några fler platser och förhoppningsvis även Hong Kong, vilket enligt rykten ska vara riktigt häftigt. 6
Det kan vara en god idé att planera vilka resmål man vill se innan man kommer ner till Singapore, även om det finns väldigt mycket att se i och omkring Singapore också. Se även www.nus.edu.sg www.resdagboken.se, användarnamn joakimslettengren (Det var från början tänkt att vara en personlig resberättelse för mig själv, men om någon vill läsa den är det bara att titta in) 7